Monthly Archives: december 2013

Juldagen

Det blev en annorlunda julafton. Den innehöll både trevligheter som julgröt med systra mi, rogivande julkyrka, träff med släkten och både julmusik och den nyaste klubbmusiken, samt otrevligheter som isig väg i regnet och bilens motorhuv in i en lyktstolpe. Tacka gudarna blev ingen av passagerarna skadade, utan endast bilen, så kvällen slutade trots allt i en god stämning med tända ljus, eld i spisen och mera julmusik, kaffe och glögg och limpsmörgåsar, och paketutdelning med morföräldrarna. Jag fick bland annat ett presentkort till adlibris, varma stickasockor och -vantar, en get som heter Rrrralf och en låda full med ekologiska förnödenheter! Tänka sig att jag har varit så snäll i år.

Idag sov jag tills klockan nästan var eftermiddag. Sedan har jag tillbringat största delen av dagen med att sprängelda i kakelugnen, byta ut ljusen då de brunnit ner, lyssnat på mera julmusik och läst fan fiction, allt med tekoppen och en ask chokladkonfekt inom räckhåll. Jag har inte ens klätt på mig idag, utan bara bytt från pyjamas och stickasockor till badrock och andra stickasockor. Det har varit alldeles ljuvligt. Ikväll blir det dock att dra på sig lite snygga kläder, för mina vänner och jag ska, som traditionen bjuder, ut och dansa tills vi knappt hålls på benen. Det bästa av två världar!

Trio

Min juldag i ett nötskal. Föreställ er ännu choklad.

Hur har er julhelg varit så här långt? Hur har ni firat?

P.S. Jag kunde inte låta bli att lägga till lite snö här på bloggen, då den verkliga snön envisas med att dröja.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

Ingefära

Låt mig tala om ingefära.

IMG_3783

Jag fick kanderad ingefära i julklapp. Stora, ojämna, mörkt gyllene bitar med socker på. Lägg en bit på tungan och känn sockret sakta smälta, för att sedan låta kryddan bränna till längst bak på tungan. Det hettar till, går upp i näsan, bedövar munnen en lång stund framöver.

Den enda gången jag brukar äta ingefära är på medeltida lajv, så för mig är smaken av ingefära inte bara smaken av ingefära.

Det är också smaken av mjöd. Det är den stickande doften av tjära och rök. Det är rörelsemönstret av att ha ett svärd i bältet, en mantel över axlarna. Det är det dova trampet av lappstövlar på skogsstig. Det är lukten av vått ylle och att stryka pannluggen bakåt för att inte ha den hängande i ögonen hela tiden. Det är ljudet av sprakande ved och värmen från brasan. Det är tyngden av fyra lager filtar för att inte frysa under natten. Det är viskande hemligheter och höga skratt och lågmälda sånger runt lägerelden. Det är skit under naglarna och blåbärsfläckar på kjolfållen och den befriande känslan av att inte bry sig om det.

Den skarpa smaken av ingefära är också den ljuvliga smaken av självvald frihet och av att berätta en helt ny historia.

Berätta. Vad smakar och doftar du på, som är så mycket mera än vad det verkar? Har du ett te som tar dig till en annan plats, en maträtt som tar dig till en annan tid, en krydda som tar dig till ett annat liv?

Jag kunde berätta om Earl Grey-te med rosor, som är en direktbiljett till aprildagar i England, eller om doften av kryddig hårolja som blev början på en vidunderlig sommar. Men det finns tid för det en annan gång. Nu vill jag höra om dina smaker, dina dofter och dina äventyr och berättelser. Jag kan bjuda på lite kanderad ingefära under tiden du berättar.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Jullovsprogram

Morgonens planer: Se på julkalender, klä julgran och köpa bioteaterbiljetter till visningen av Londonteatern National Theatres uppsättning av Shakespeares Coriolanus. ”Vi får gå på teater i London på bio i Åbo!”, som min kära vän och bioteatersällskap J konstaterade. Det blir en fin julklapp i februari.

Julgran

mitt mästerverk till julgran

Dagens planer: Äta jullunch med släkten. Det fanns rentav löjliga mängder mat på restaurangen. Jag mumsade i mig bland annat glöggmarinerad ost med valnötter och dadlar, kalkon med rönnbärsgelé, skagenröra på limpa och favoriten på efterrättsbordet: vitchokladmousse. Sedan rullade jag hem och här sitter jag nu framför en sprakande brasa..

Eftermiddagens planer: Se en film. Jag klurar på att se Tinker Tailor Soldier Spy, because of obvious reasons vid namn Benedict Cumberbatch. Finns det andra bra filmförslag för en slö fredagseftermiddag?

Kvällens planer: Dricka glögg med familjen. Eftersom vi kommer befinna oss på lite olika håll i världen på julafton så firar vi litegrann ikväll istället. Sedan ska jag äntligen ta itu med min romanläsning på riktigt. Först på listan står Sanna Tahvanainens ”Bär den som en krona”, en roman om drottning Victoria som jag smygstartade med redan inatt.

Slutsats: Jullov är ett bra påhitt, som Madicken sade. Vad är dina jullovs- eller dagsplaner?

3 kommentarer

Filed under dagbok

Första jullovsdagen

Jag har lämnat Staden och återvänt till de norra slätterna för julen. Det är fantastiskt. Jag ska läsa romaner för nöjes skull, sova utan väckarklockan och träffa vänner tills jag stupar. Men idag är en återhämtningsdag som jag tillbringar i all ensamhet med att skrota runt i ett stort hus, lyssna på musik och fylla i en lista som jag snodde av älsklingen Kata.

1. Var är din mobiltelefon?
I mitt rum på övervåningen, på byrån bredvid LP-spelaren. Jag använder LP-spelaren ibland för att kunna lyssna på pappas gamla plattor, som Scorpions eller Magnum.

2. Var är din andra hälft?
Den enda gången jag har varit en halva av en hel var under lajvet Witness V – Dans på rosor. Då spelade jag den maniska halvan av en älva tillsammans med J, som var den depressiva halvan. Så min andra älvahälft befinner väl sig någonstans i Fae, medan min andra spelarhälft är någon timmes resa norröver. Jag hoppas på att snart få träffa honom, det var alltför länge sedan sist.

älvan Mirror, bild från Elorias galleri

3. Ditt hår?
Kort i själen, rätt långt i verkligheten. Mörkbrunt och numera ofta i fläta. Har inte fått känna på konventionellt schampo på över ett år.

4. Ditt humör
Växlar mellan dansglad, nostalgisk, trött, småstressad, rastlös och slö, och det är bara just denna för- och eftermiddag. Men allt är på den positiva sidan trots allt, det är ju jullov!

5. Din dagsplan?

  • se ikapp SVT:s julkalender
  • julstäda och -pynta
  • putsa skor
  • andas skogsluft
  • nosa lite på jullovets romanhög

First things first, but not necessarily in that order, som det heter.

6. Det bästa du vet?
Känslan av överväldigande självklarhet, att inse att något alltid har varit obestridligt sant – det har bara inte varit synligt förr.

7. Din dröm i natt?

Jag drömde att jag var Loki från Marvel-filmerna. Jag hade rymt från min fångenskap i Asgård och var med i Hungerspelen, som ägde rum i en simhall. Som gud var jag förstås överlägsen alla andra deltagare, så snart var bassängen var full av flytande kroppar och jag förklarade mig härskare över hela mänskligheten, för hur skulle någonsin de ynkliga människorna kunna stå upp emot mig? Det slutade dock inte bra: Thor, Odin och andra asagudar bröt sig in i arenan för att åter fängsla mig, och jag var rasande över att ha misslyckats.

8. Ditt livsmål?
Livsmål är nog lite för stort att fundera på en dagen-efter-dag som denna, men i min presentation här på bloggen står det ju att jag när jag blir stor ska ”bli lycklig, tackar som frågar”, så det får väl gälla så länge. Annars drömmer jag om att bo i en liten mommostuga, om att skriva dikter och om att ha en gjutjärnsspis i mitt framtida kök.

9. Rummet du är i?
Huserar i nedre våningen, som har öppen planlösning. Fyra rum i ett! Det finns ljus överallt, sköna lädersoffor och ett kök med som har öppet 24 timmar om dygnet  Jag trivs bra i vårt hus, det har trägolv och alldeles för många lampknappar och fönster som vetter åt skog på tre sidor av fyra.

IMG_3734

10. Din hobby?
Lajva. Titta på Doctor Who och Sherlock. Prata fangirlsaker med likasinnade. Skrivaskrivaskriva. Dansa magdans och på krogen. Läsaläsaläsa. Prata om feminism och genusrelaterade saker. Fantisera ihop alternativa verkligheter tillsammans.

11. Din skräck?
Att aldrig hitta rätt stig att vandra och vara vilse resten av livet.

12. Var vill du vara om sex år?
2019. Det är för långt i framtiden för att jag ens ska kunna föreställa mig det. Men det vore ju trevligt att ha avslutat mina studier då, hittat den där mommostugan eller något liknande och skrivit hundratals dikter.

Den 17 december 2019 vill jag sitta runt ett köksbord tillsammans med mina nära vänner, med en tekopp inom räckhåll och hela världens samtalsämnen i luften.

13. Var var du igår kväll?
Igår kväll var första kvällen hemma. Jag skype:ade med KJ i två timmar och vi åt knäckebröd tillsammans på distans. I förrgår kväll blev jag brutalkittlad i min soffa i Åbo. I förrförrgår kväll badade jag bastu med mina lajvare och fick en massa kramar.

14. Vad är du inte?
Jag är inte likgiltig. Jag är inte stresstålig. Jag är inte vältränad. Jag är inte förlovad. Jag är inte en romanskribent. De här var de fem första sakerna som dök upp i mitt huvud och det måste finnas någon slags sanning i dem.

15. Vad önskar du dig?
Själsfrid, ljusa sommarnätter och att alla ätstörningar utrotas från jordens yta.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Slampa

Jag rotar igenom mina texter från de numera avslutade skrivkurserna. Även denna text, som är 100% skönlitterär sanning, föddes ur tanken ”om jag vore man behövde jag inte uppleva detta”.

 ~

Den söta pojken med flygigt hår och ljusblå skjorta påminner mig om min favoritskådespelare. Jag glömmer mig själv och besvarar hans leende genom stroboljus och flimrande rök. Så dansar han tätt intill mig, han doftar svett och tvättmedel och jag glömmer mig själv och skjuter inte bort hans händer då han lägger dem på mina höfter. Jag glömmer mig själv och alla regler och tycker om hans händer på mina höfter och hur hans skäggstubb raspar mot min överläpp.

I samma stund som hans tunga möter min kommer jag på mig själv igen. Skamkänslorna. Samvetskvalen. Skulden. Fina flickor gör inte så här. De kysser inte pojkar på krogen. De kysser definitivt inte pojkar på krogen om de sedan inte är beredda att gå vidare. En drink betyder en kyss betyder ett ligg. Jag bryter reglerna, jag bröt den första regeln och då bryter jag alla regler. Och för att jag en gång har börjat den nedåtgående banan, för att det redan står skrivet ”slampa” i min panna, så låter jag det fortgå. Jag driver på det, bara för att få det undanstökat.

Straffet för självmordsförsök är döden. Straffet för att strula runt är att knulla. Det du gör blir till skam och smuts och det ska bestraffas med mera skam och smuts. Har du en gång dragit ett bloss är det bara att röka klart cigaretten. Har du en gång tagit en munfull är det bara att tömma flaskan.

Så jag låter det fortgå, följer honom hem och skrattar och kysser och är den som knäpper upp den ljusblå skjortan. För att han var söt och jag ville dansa med honom knäpper jag upp hans ljusblå skjorta.

~

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Mikro

Jag har den sämsta mikrovågsugnen i stan, men har också de snyggaste prydnaderna på den någonsin. En krackelerad, röd ljuslykta, ett par medlemmar från Children of Bodom samt ett julkort med några Luciaklädda emopojkar som kikar ut ur en garderob. Allt är gåvor av mina vänner. Ack, hur väl de känner mig…

DSC04909

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Vådan av att vara skribent

Tankar från tidigare

Ibland avskyr jag ord. Jag vill inte veta av dem. De infekterar mig, min hjärna, min själ. De är krävande. De vill ha min uppmärksamhet, min kraft, mitt vett. De vill bli skrivna och jag försöker försöker försöker men de kräver mer och jag orkar inte.

Ibland svämmar jag över. Av känslor och av ord. ”Texter under bearbetning” heter en mapp på min dator, och där ligger utkast till historier, halvfärdiga karaktärer, ögonblicksbilder, stämningar, korta scener, längre scener, tusen liv och tusen tankar.

Ibland slutar en skrivkurs och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

”Jag orkar inte”, kvider jag där jag ligger på golvet, för jag klarade inte av att ligga på soffan. Ansiktet mot trasmattan, den är sträv mot pannan och lugnar aldrig så litet. Jag biter mig i handen för att kväva snyftningarna, bryr mig inte om att försöka sluta gråta.
”Jag orkar inte”, säger jag utan att riktigt orka tänka på allt det jag inte orkar. På att jag inte orkar skriva och skriva om och om och om igen, på att jag inte orkar bearbeta och redigera. Känna att jag alltid är halvvägs, om ens det. Känna att jag har en tanke, en känsla, som är bra och som kan bli något bättre bara jag orkar. Men jag orkar inte.

”Hur ska man orka?”, mumlar jag där jag sitter i duschen, för jag klarade av att ta mig från golvet i köket till golvet i badrummet. Vattnet strömmar varmt över huvudet och gör att jag inte längre märker så tydligt om jag gråter eller inte.
”Hur ska man orka?”, frågar jag mig och inser att det inte är riktigt lika eländigt, för frågan ”Hur ska man orka?” innehåller en smula acceptans inför ens öde och lite mindre uppgivenhet än påstående ”Jag orkar inte”.

Ibland tänker jag att jag inte orkar, men i slutändan finns det inget annat val än att bryta ihop lite och sedan orka igen. För vad skulle alternativet vara?

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Sju böcker

Jag läste just ut min sjunde bok för denna hösttermin.

Den 1.1.2006 började jag föra läsdagbok. Varje bok som jag läser skriver jag upp, med bland annat titel, författare, sidantal och betyg. Ibland har jag tummat på reglerna, som då jag har varit tvungen att läsa ett skönlitterärt verk i studiesyfte. Om det har känts som nöjesläsning trots allt, så har jag plitat ner boken i min läsdagbok, men har det endast varit tvångsläsning har jag låtit bli.

De böcker jag har läst denna höst är:

1. En man som heter Ove av Fredrik Backman
2. Het av Åsa Anderberg Strollo m. fl.
3. Dårfinkar & dönickar av Ulf Stark
4. Underfors av Maria Turtschaninoff
5. vinthunden av Gertrud Hellbrand
6. Hjärtat är en indian av Anders Larsson
7. The Outsiders av Susan E. Hinton

Jag både skrattade och grät högt då jag läste En man som heter Ove. Under jullovet ska jag ta itu med Backmans senaste bok Mormor hälsar och säger förlåt. ~
The Outsiders var ett kärt återseende från min högstadietid. Då jag läste den igen målades samma miljöer och karaktärer upp i mitt huvud. Jag landade i en känsla som jag inte hade upplevt på minst åtta år, och det var oerhört mäktigt. ~
vinthunden var en märklig historia om våld, sadomasochism och självskadebeteende. Jag vill inte läsa om den, trots att eller kanske just på grund av att den var så stark. ~
Hjärtat är en indian var en av mina första novellsamlingar, och jag hade den som kvälls- och morgonbok: en eller en halv novell medan jag låg i sängen. Överlag tycker jag bättre om att läsa böcker i ett sträck, tillbringa timtal i soffan, men en novellsamling går bra att dela upp under en längre tid. ~
Underfors
har en självklar plats i mitt hjärta. Jag är så lättflirtad då det kommer till troll, speciellt om trollen har piercingar och lång läderkappa. ~

Berätta! Vad har du läst denna höst? Vad vill du läsa? Vad väntar på ditt nattduksbord eller i din bokhylla?

Bild

En av mina små boksamlingar här i Åbo. Böcker är inte billiga, så för det mesta lånar jag först böcker från biblioteket för att sedan köpa dem om de är så bra att jag vet att jag vill läsa om dem. Med andra ord är min boksamling ytterst exklusiv, enligt mig själv!

8 kommentarer

Filed under dagbok

Outsiders

För att över huvud taget sticka näsan utanför dörren denna söndag gjorde jag ett avtal med mig själv – om jag promenerade till biblioteket så fick jag låna alla filmer jag bara ville.

Jag tittar igenom alla hyllor med filmer som finns, plockar ut en film här och där som verkar intressant. Behåller någon, ställer tillbaka en annan. Drar ut en film som jag inte längre kommer ihåg namnet på för att läsa baksidestexten. Den handlar om ett gäng pojkar.

Så sprakar det till i min hjärna, det är som att få en elektrisk stöt från insidan. Biblioteket runtom mig försvinner och jag drunknar i suddiga minnesbilder. Jag minns en bok som handlade om ett gäng pojkar, om unga män. Jag minns hårpomada och läderjackor. Jag minns att de hade knivar och att en av dem hette Johnny. Jag minns att det var blod, och våld, och att någon av dem – i något sammanhang – hoppade ut genom ett fönster, och jag inser att jag måste läsa om boken.

Instinktivt vet jag att jag inte har skrivit upp boken i min läsdagbok, vilket betyder att det är minst åtta år sedan jag läste den. Det är åtta år sedan jag läste om ett gäng pojkar där en hette Johnny men jag måste läsa om boken, för jag minns känslan av spänningen och av något förbjudet och hur jag inte förstod den språkliga 60-talsjargongen till fullo, men hur jag insåg att den var en ingång till en värld som inte var min, en värld där pojkarna hade hårpomada och bar kniv.

Problemet är att jag inte minns titeln på boken, än mindre författaren. Jag minns inte ens hur pärmen såg ut, bara att boken var liten och låg bra i handen, men jag kan inte längre koncentrera mig på filmerna. Det enda jag kan tänka på är att jag inte kommer att överleva om jag inte får läsa om boken. I desperation och utan förhoppningar slår jag mig ner framför en dator. Jag öppnar webbläsaren och skriver in det enda konkreta jag kan komma på i sökrutan, ”bok johnny kniv” skriver jag. Många träffar, jag skummar igenom dem, men alla är fel fel fel. Jag går igenom tusen alternativ på en sekund i huvudet, hur jag skriver upprop på facebook, hur jag sätter in annonser i tidningen, hur jag ringer in till ”Efterlyst” i Radio Vega för att se om någon kan hjälpa mig att hitta en bok om ett gäng pojkar där en heter Johnny och alla bär kniv.

Sedan inser jag att jag har sökt på den finskspråkiga versionen av google, och jag tänker att jag får en chans till. I sökfältet på den svenskspråkiga versionen skriver jag in ”bok johnny kniv”. Och där. Tredje träffen uppifrån. Wikipedia. ”Outsiders (bok)” står det och i samma ögonblick vet jag att det är rätt. ”Outsiders (The Outsiders) är en bok av S.E. Hinton från 1967 som utgavs på svenska 1988 och filmatiserades 1983 med Francis Ford Coppola som regissör”, står det och jag klickar mig vidare och vet att det är rätt rätt rätt.

Så lånar jag mina filmer, åtta stycken, och sänder en tacksam tanke åt de högre makterna för att det finns saker som internet och universitetsbibliotek, som förvarar historier om ett gäng pojkar från år 1967 så att jag ska kunna läsa om den 46 år senare. Så går jag hem igen, med mina åtta filmer i kassen och en uppsluppenhet i hjärtat och kan inte bärga mig tills jag får läsa om pojkarna med hårpomada och läderjackor och knivar igen.

2 kommentarer

Filed under dagbok