Monthly Archives: september 2015

Alla de som lämnat spår

Jag tänker på alla de människor som har gjort ett intryck, tagit plats i mina tankar, mina texter.

Alla de tonårspojkar, grönhåriga ynglingar, rödhåriga flickor och svartögda varelser som jag har mött och som har berört mig på något vis. Alla de vänner och bekanta, de främlingar och okända ansikten i massan som jag har sett – som kanske har sett mig – och som sedan har kommit till liv igen i texter, tankar och drömmar.

Finns jag i någons texter? Har jag någon gång lämnat spår, någonstans? Ett avtryck i sinnet, bläck på ett papper, en statusuppdatering, en anekdot. En blick som möter min, ett delat leende och ögonblick innan vi går skilda vägar igen för att aldrig ses.

Det är något stort i det. Det är något så svindlande enormt att se en annan människa och i det att möta en annan människa och få en glimt av ett annat liv. Det är knappt så jag vet vad jag ska ta mig till, och kanske just därför skriver jag om det, om dem, för att på något vis hålla fast vid detta stora.

Om du vill läsa om dessa möten, dessa mer eller mindre okända pojkar och flickor som har lämnat spår, så kan du göra det till exempel här:

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Välanpassad

Då jag kliver ut genom dörren strax efter klockan åtta en torsdag morgon slår det mig. Herregud, så jag är välanpassad. Jag tänker på det medan jag cyklar till universitetet och en föreläsning i intersektionalitet. Efter föreläsningen ska jag överlämna några röntgenbilder till studenthälsan, sedan studera innan lunch med en vän. Ikväll ska jag hem till KJ och baka chokladbrownies.

Jag gör det som förväntas av mig, och jag gör det bra. Jag stiger upp tidigt om morgnarna, tar promenader. Engagerar mig, om än aldrig så lite, i flyktingkrisen. September börjar närma sig sitt slut och jag kan inte dra mig till minnes att jag skulle ha upplevt oöverkomligt svår ångest under hela månaden. Jag är social och (i alla fall till synes) spontan. Jag har ett litet jobb på sidan om studierna, jag använder teveserier som lågmält nöje och inte som desperat verklighetsflykt.

Det är nästintill chockerande.

Men om nätterna drömmer jag att jag är en lång och tjock man med pojkvän och ett arabisktklingande namn som ger mig fri lejd och tillgång till allt, för alla känner till mitt namn och vet vilken makt som är bunden till det.

Jag drömmer om att jag aldrig hinner gå iland från ett fartyg, missar hamn efter hamn medan jag försöker samla ihop alla mina saker i hytten, och när jag tror mig ha packat klart hittar jag halsdukar och underbyxor och min telefon som jag trycker ner i fickorna, men jag hinner aldrig lämna båten, oavsett hur bråttom jag har.

Jag drömmer att jag är den yngsta i en brödraskara på tre, en dysfunktionell familj som numera består av endast oss, och den mellersta brodern är borta och besatt av djävulen. Den äldsta brodern och jag kör mil efter mil för att hitta honom. Sakta inser jag att jag egentligen är den försvunna brodern, en yngre, dåtida versionen av honom, och att vi på något vis har fått en chans att rädda honom, rädda mig, om vi bara hinner fram i tid och lyckas övertyga mitt nuvarande vuxnare jag om att inte låta djävulen ta kontrollen.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Inte så heliga treenigheter

Kaffe, rödvin, cigaretter.

Kjolar, kängor, kullerstenar.

Sauna, terva, Koskenkorva.

London, Stockholm, Barcelona.

 

Honung, citrus, ingefära.

Juni, juli, augusti.

Ockra, kobolt, bränd sienna.

Silver, rock salt, holy water.

 

Med tack till min vän JE, som jag började tala inte så heliga treenigheter med.

Lämna en kommentar

Filed under skönlitterärt

Desperata böner

Jag har insett att mina språkliga böner är av den desperata sorten.

Det är när jag är utom mig som jag med ord vänder mig till högre makter. Låt oss kalla dem Gud, för det är oftast vad som kommer ur min mun. Kära gode Gud, låt mig sova, låt mig sova ens en timme eller två, snälla Gud, säger jag. Det är mitt i natten, jag är sjuk i influensa och tror att jag ska bli galen av trötthet men värken och febern tillåter mig inte att vila. Till sist somnar jag, en timme eller två, och nästa morgon tänker jag inte längre på gud.

Åh Gud, åh gud, åh gud… rabblar jag då jag ligger på hallgolvet. Jag har sådan fruktansvärd mensvärk att jag inte ens klarar av att stå. När jag har så ont att jag önskar att jag vore medvetslös är det inte bara högre makter som jag vänder mig till. Aj, satan. Aj, satan. Oj gud, herregud, mumlar jag om vartannat, utan att vara helt medveten om det, men jag måste säga något, åkalla något, för jag inte klarar av smärtan ensam.

Visst finns det tacksamhetsböner också, ibland, spontana utrop av lättnad. Herregud vad skönt, kan jag utbrista för mig själv då jag sjunker ner i solstolen på villaverandan efter en dag på språng. Åh Gud, säger jag i min ensamhet då jag kryper upp i soffan med eftermiddagskaffe och vet att resten av dagen är ägnad åt vila.

Kanske är det inte så mycket böner som instinktiva utrop. Trollformler, ramsor, ett försök att få ordning på världen. Eller så finns det en bön där bakom orden, ett ”hjälp mig” eller ett ”tack” som jag bara inte lyckas formulera, kanske för att jag inte är säker på vilka högre makter som jag tror på, vilka som finns och som lyssnar.

8 kommentarer

Filed under dagbok

Jag skriver inte

Jag skriver inte.

Istället letar jag upp blanketter, printar ut, fyller i. Jag sitter timmar framför datorn för att Ordna Med Saker. Jag promenerar och cyklar, blir svettig och får skavsår. Jag tänker på: flyktingar, mat, feminism, handdukar, vänner, att-göra-listor, mat och gangsterbossar med snaggade nackar. (Jag har börjat se en ny teveserie – Peaky Blinders.)

Jag kommer på mig själv med att må bra av och längta efter sällskap, trots att jag brukar vara nöjd med att vara ensam. Jag köper biljetter för att kunna resa till människor jag håller av och saknar. Jag går en kurs om poesi, som jag inte förstår något av, och en kurs i genusvetenskap, som jag älskade från första föreläsningen. Jag går och lägger mig tidigt men vaknar mitt i natten av spädbarnsgråt.

Igår bar jag kajal och limmade två små silverstjärnor under ögat.

På fredag reser jag till Stockholm.

7 kommentarer

Filed under dagbok