skönlitterärt

Aprillyrik dag 28 – Replängds avstånd

Håll dig på replängds avstånd
säger Ronja
och kastar ut sin läderrem
till den som sedan blir hennes bror

Håll dig på hjärtsträngs avstånd
säger jag
och kastar ut mitt hjärta
till den som sedan blir min käraste

Någonstans i rymden hänger mitt hjärta
Någonstans i skogen stiger dimman

Vi har ännu lång väg att gå
till fots genom dimman
till fots genom solsystemen

Någonstans där framme
finns tryggheten i en Mattisborg
Lovisbröd Borkason

Håll dig i läderremmen
Håll mig i handen
Håll om varandra

Håll ut
Håll ut
Håll ut.

forest-931706_1920

Tack till Astrid Lindgren och Edith Södergran för lånade ord. Tack till min vän Linn som utmanade mig att skriva en dikt eller historia som innehåller raden ”håll dig på replängds avstånd”.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 26 – Nere i hamnen

En solig kväll övergår i moln
staden lägger sig för kvällen

i trädgårdarna snödroppar och magnolia
på fönsterbrädena mynt
för att inte förarga dem
som vandrar i staden om nätterna

ute på udden bolmar fabrikerna ännu
tillverkar tvål och hampa
graffiti över tegelstensväggarna:
ödlorna ser dig

jag går hemåt mot husbåten
rundar stadshuset med utsikt över fabriksudden
en biobiljett från matinéföreställningen fortfarande i fickan
minnet av runda glasögon mot kinden
en glasskiosk nere i hamnen

i hamnbassängen abborrar
i parkerna kaniner, skogsödlor
i portgångarna burspråk och handsmidda järnportar
fönsterbleck med små mynt

det är ödlorna från parkerna
och skoförsäljaren från torget
och matroserna från galeasen nere i hamnen
som vandrar i staden om nätterna

tänker på filmen
vi har det alla bra, förutom angie
tänker på ljudet av ett handeldvapen som osäkras
tänker på mörkt läppstift mot kinden
hennes småblommiga klänning med puffärmar och kort kjol

som en solig kväll som övergår i moln
som att måla den vackraste av tavlor

i postlådan förfallna räkningar
stadens gratistidning
det finns inga ödlor

som ett vykort
som en saga
det var en gång en matros som seglade en galeas …
där fanns inga ödlor bara salamandrar
där fanns något småblommigt
där fanns den vackraste av tavlor …

Dagens prompt var att fylla i en ”Almanac Questionnaire” med frågor om väder, flora, export, arkitektur, en historia man läser för barn om kvällen, en konspiration … Sedan skulle man använda svaren för att bygga upp en dikt. Jag ville använda precis allt.

dagbok

Vuxenpoäng

Tunga dagar, jag har varit sjuk. Jag har mest velat vila, vara helt ensam. Sova tio, elva timmar per natt och ändå vara trött. Så småningom vill jag tro att saker ändå börjar normaliseras, och idag var jag i skick nog att ta mig ut i sexton grader och sol.

Efter att ha slagit sönder två presskannor inom ett år bestämde jag mig för att köpa en rejäl ny en, som det finns reservdelar till. Jag for till Liisa Koski, Vasas delikatessaffär sedan 1917. En superb liten affär om man vill ha något extra åt sig själv eller i gåva. Jag passade på att köpa tre paket smakkaffe också. (Nej, jag ska inte ha dem alla själv – gåvor, var det.) Och Ann-Luise Bertells Heiman från Akademiska bokhandeln Gros till mommo och moffa, så de har något bra att läsa under isolationstider. Jag språkgranskade boken i vintras och genast visste att det var litteratur av högsta klass. Sällan har det varit så här trevligt att spendera närmare 100 euro i lokala butiker. Och se där, min nya soffa i bakgrunden!

20200422_141515

Gårdagens vuxenpoäng: byta strömknapp på diskmaskinen, nästan helt själv. Jag visste precis hur jag skulle göra, men hade inte tillräckligt starka nypor för att dra loss elkablar. Pappa fick komma till undsättning medelst tång och större styrka – och kanske framför allt dödsförakt inför att något skulle gå sönder. Fungerande diskmaskin för 30 euro, istället för att behöva köpa ny maskin för 300+ euro. Ni skulle ha hört mina jubelmorr när displayen fungerade som den skulle.

Dagens vuxenpoäng: föra en matta till tvätteri. En enorm vävd yllematta med naturvit botten och kubistiska pastellmönster, från min barndoms matsal. Det låter ytterst märkligt. Den passar utmärkt i mitt kök. När jag nu en gång hade bort mattan kunde jag lika gärna lyfta undan köksbord och stolar, och i samma veva annat lösöre från köket, för att torka golvet. Trägolvet är fortfarande det kanske allra finaste i hela lägenheten. Se här, mitt ljusa köksgolv!

20200422_140926

Det roliga är att fast det är trägolv i både kök och vardagsrum, så är de inte samma. De varierar i nyans, och faktiskt också i höjd några centimeter. Själv har jag lärt mig att det är ett litet steg ner från köket till vardagsrummet genom valvgången. Mina nyaste gäster noterar det inte alltid. Här ses nyansskillnaden mellan köksgolvet och den flammigaste,  mörkaste delen av vardagsrumsgolvet strax efter hallen.

20200422_140943

dagbok

10 saker jag (kanske) gör i coronatider

Enligt en vän är detta vad Hufvudstadsbladet påstår att vi gör för tillfället. Hur bra stämmer detta i mitt liv?

1. Tittar på teve.
Låt oss ändra det till ”teveserier” och jag är helt med! För ett par veckor sedan såg min partner och jag den hajpade serien Witcher på några dagar. Det var blandade känslor från mitt håll. Jag rådissade serien på många sätt, men blev också investerad mot min vilja. Medan vi såg ifrågasatte jag klyschorna, ologiskheter och världsbygget samt störde mig rejält på vissa karaktärer, men samtidigt tyckte jag om hela den suggestiva stämningen som fanns i serien – ska de slåss? ska de ha sex? aha, båda, i valfri ordning – och jag var den första att föreslå att vi skulle kolla ett avsnitt till, och nästa dag ett till, och ett till …

Nu är Witcher glömd och begraven och det är Outlander som gäller. Min partners argument för att se serien var: ”Karlar i kilt – what’s not to love?”, och jag kan ju inte säga emot där, även om den emellanåt är så våldsam att jag får hålla för både ögon och öron.

Det är ändå ganska skönt att ha en serie att ta till när vi vill se något, för överlag har vi så olika smak när det gäller film att vi hälften av gångerna skippar att se något för att vi helt enkelt inte hittar något som båda är taggade på just den kvällen.

2. Hamstra toapapper och vikter.
Det enda som hamstras lite mer än vanligt här är godis. Jag är godissnål veckan runt. Att träna med vikter är heller ingen favorit, för att underdriva rejält. Jag yogar dock hemma ett par, tre gånger i veckan och har köpt ett yogablock från den lokala ekobutiken. Stöd din kvartersbutik och allt sånt!

3. Vallfärdar till friluftsområden.
Inte ”vallfärdar”, precis, men visst drar naturen mer än vanligt. Det är nog hög tid för en ny dagsutflykt till en närbelägen vandringsled snart.

4. Dricker alkohol.
Inte mer än vanligt. Drack en ingefärsöl till maten idag, för att den fanns (och det var gott), och ett glas vitt vin under skärtorsdagens middag. Det är väl hela aprils alkoholintag.

5. Spelar sällskapsspel och lägger pussel.
Inte ett enda spel och inte ett enda pussel så här långt.

6. Håller med varandra.
Om en del. Inte om en del annat. Som det alltid är.

7. Stannar hemma och skonar miljön.
Stannar definitivt mycket hemma. Fast det gör jag ju under vanliga tider också. Skonar inte miljön genom att ändå ta bilen till villan, till föräldrarna, till vandringsleder. Fast det skulle jag väl nog göra under vanliga tider också.

Däremot är mitt konsumtionssug starkare än på långa tider. Saker jag suktar efter:

  • hudvårdsprodukter av lyxigt slag
  • rött, flytande, matt, kyssäkta läppstift
  • smaksatt kaffe
  • godis av alla sorter
  • grönväxter

Jag köpte faktiskt en soffa här om veckan. EN SOFFA. En grönväxt eller en påse godis är ju en droppe i stadsfjärden efter den utsvävningen.

8. Tvättar och desinficerar händerna.
Som aldrig förr.

9. Lagar mat.
En favoritsysselsättning är ju att se på när en snygg karl lagar mat till mig. (Allra bäst är det om jag får sitta och dricka skumpa under tiden.) Trevlig nog har jag ägnat mig åt den sysselsättningen ganska mycket den senaste tiden. Annars är min matlagning ungefär som den brukar – pliktbetonad och sporadisk, med ojämna utbrott av någon slags huslighet.

10. Läser om coronaviruset.
En gång om dagen. Flera gånger och det tär för mycket på psyket.

Annat jag gör mer än tidigare:
Skriver dikter. Varje dag. Sällan med en känsla av flow, men hittills har jag åstadkommit något varenda aprildag.
Sover.
Chattar med vänner.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 13 – Ursäkta

Jag förförde din flickvän,
det är sant.
Hon bad om det,
bokstavligen,
sade ”snälla ta mig hem”
så jag gjorde det.

Jag stal din BMW,
det är sant,
hon hade nyckeln i fickan
på jeansen jag tog av henne.
När hon somnat efteråt
körde jag till närmaste nattöppna
och köpte kaffe och mjölk.

Jag kapade ditt Mastercard,
det är sant.
Det låg i handskfacket.
WWF och Unicef
är glada nu.
Och Chanel och Dior,
jag ser det
som hittelön,
ett tack för besväret.

Jag behöll dina Raybans,
det är sant,
tänkte att du inte längre
skulle ha någon nytta av dem.
De passar ändå mig bättre,
får mig att se ut som
den bad bitch jag är
medan du bara såg ut som
det rövhål du är.

Jag bjöd din flickvän på frukost,
kaffe och croissanter,
det är sant.
Hon trivs bättre vid mitt köksbord,
iklädd trosor och min t-shirt.
Hon dricker sitt kaffe med mjölk nu,
bara så du vet.
Jag ser henne le
som du aldrig har sett henne le.

Inte för att något av detta längre
är relevant för dig.

Jag lämnade bilen
vid gamla busstationen.
Det råkade visst bli
några skråmor i lacken. 

phuoc-le-4RgKWUvfEuI-unsplash

 

Dagens prompt var att skriva en ”non-apology for the things you’ve stolen”. Det var ett sant och odelat nöje att skriva denna icke-ursäkt.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 10 – Halv sju

Ljuset
väcker mig
redan halv sju

Fiskmåsarna
har vaknat
tjuter utanför fönstret

Någon
sover tungt
vid min sida

Vårens
första soluppgång
genom skitiga köksfönster

Jag
läser dikter
med trötta ögon

Kanske
jag ska
sova lite till.

Dagens prompt var att skriva en hay(na)ku, som är en slags haiku. En hay(na)ku består av en treradig strof, där den första raden har ett ord, den andra två och den tredje tre. Man kan skriva en enda hay(na)ku, eller flera i rad för att skapa en dikt. 

skönlitterärt

Aprillyrik dag 8 – Som sandpapper

Vi gjorde oss en gravgård
av den benvita eftermiddagen,
smugglade in oss själva
i oss själva.

Ljuset som sandpapper,
eller en välsignelse,
eller ett blåmärke.

Din jeep. Din tändare.
Kaffet du köpte mig på bensinstationen.
Smörgåsen i plast, uppskuren på mitten.

Om vi hade velat berätta allt
hade vi lämnat fler spår i snön,
kysst varandra hårdare.

Det fanns andra försök, förstås: frukostar,
tallrikar som bars iväg.

Det var aldrig värt pengarna.

Du skriver vykort med slitna kanter
i pauserna:
”Kära den-och-den, jag är ledsen att jag inte kunde komma på din fest.”
”Kära den-och-den, jag är ledsen att jag kom på din fest.”
”Kära den-och-den, här är dina orkaner.”

Dagens prompt var att låna en första rad av en dikt, och sedan fortsätta skriva. Jag tog nästan alla rader av Richard Siken, och översatte dem till svenska, gjorde dem mina. Tack, Siken.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 2 – Veckat

Vi är som syskon,
tvillingar

(Jag ser på dig och
ser mig tillbaka)

Finklädda i
vita skjortor och grå väst
veckat skotskrutigt rött
svarta knästrumpor
skor med klack
lång pannlugg och
kortsnaggad nacke

(När du pratar
hör jag mig)

Vi vet alltid
var den andra är,
äter kaka
från den andras fat,
dricker champagne
(äkta champagne!
som värdinnan bjöd)
ur samma glas

Går i samma takt
delar samma rum
delar samma namn

(Det enda som skiljer oss åt
är att jag bär kilt
och du bär kjol)