Aprillyrik dag 24 – Nordic noir-mjöd

1. Koka upp 2 liter vatten tills det stormar lika häftigt som ovädret utanför fönstret en dyster novemberkväll, som gjord för mord och missdåd.
2. Häll vattnet över 500 gram farinsocker, lika sötsliskigt som den alltför lättklädda och definitivt alltför unga kvinnan som möter din blick tvärs över baren. Du vet att du inte borde följa henne hem, och du vet att du kommer följa henne hem.
3. Pressa 2 citroner lika hårt som du pressar en mordmisstänkt. Känn doften av det sura som tränger fram likt svettdropparna på den häktades överläpp.
4. Tillsätt ytterligare 2 liter vatten (det här behöver inte vara hårdkokt – du kan slappna av för en gångs skull) och citronsaften. Begrunda den mörkbruna vätskan i bunken. Den ser ut som träskvattnet som du en gång drog upp ett sönderskuret lik ur.
5. Lös upp 1/5 tsk färsk jäst (ungefär lika stor som en pistolkula av mindre kaliber) i en liten mängd vätska, och tillsätt den i den ljumma blandningen. Det är så livet blir efter så många år på mordroteln – ljummet. Du bryr dig varken om kyla eller hetta längre. Allt är dig likgiltigt.
6. Låt blandningen jäsa i rumstemperatur under duk cirka ett dygn. Bakduken påminner om duken över döda människors ansikte. Som om det fanns något att skydda då längre. Vi är alla lika inför döden. Lika obetydliga.
7. Tappa mjödet på flaskor. Tomma whiskyflaskor går bra, bourbon likaså. Du vet att det alltid finns sådana gömda i kontoret – det är bara att tömma dem. Tillsätt några russin i varje flaska.
8. Låt flaskorna stå 3 dagar i rumstemperatur. När russinen stiger till ytan, som lik när isen släpper, är mjödet klart. Förvara lika kyligt som i ett bårhus, och drick inom en vecka.

Observera att trycket i flaskan ökar under jäsningen. Använd inte alltför tät kork för att undvika olyckor. Folk har dött för mindre.

❦

Dagens prompt var att skriva en dikt i vilken man använder liknelser likt de som används i en hårdkokt deckare. Jag skrev om receptet enligt vilket jag lagade mjöd i dag. Valborg är på kommande!

Aprillyrik dag 20 – Mississippi mudcake

Hon häller kaffe ur termosen
hettan bränner genom plåtmuggen

Det är så man kunde drunkna i det.

Oljigt, oförlåtligt svart i solen
i ögonen en tung blues,
lika oförlåtlig, obeveklig

Jesus was here i bläck över handleden
vägdamm i kjolfållen; låren klibbar
läpparna mörka körsbär 
– jag kan ana sötman
mot det kaffebeska

Mjölk är bara att glömma.

Chokladtonerna i rösten;
djupa sammetstoner som långsamt
rinner ner i uttorkade fåror
så tjockt
att det nästan inte
går att svälja

❦

Dagens prompt var att skriva en dikt som ”anthropomorphizes a kind of food. It could be a favorite food of yours, or maybe one you feel conflicted about.” Jag fick googla – antropomorfism syftar på personifikation av mänsklig karaktär på icke-människor, till exempel på djur eller föremål.

Aprillyrik dag 16 – Värmetår

Jag har en dag att göra just till min:
till frukost rostat bröd, och te, och ägg
och inget skrivet i kalendern in
och fönstret öppet mot en blekgul vägg.

Trots allt med halsduk: ut på promenad,
hör fiskmås överrösta koltrastsång
som det ju är om våren i en stad
med krokus och tulpan i stora fång.

Till kaffet: påtår, tretår, värmetår
i soffan, då jag kan, och vill, och får.

Välsignad vare vår!

❦

Dagens prompt var att skriva en ”curtal sonnet. This is a variation on the classic 14-line sonnet. The curtal sonnet form was developed by Gerard Manley Hopkins […] A curtal sonnet has eleven lines, instead of the usual fourteen, and the last line is shorter than the ten that precede it.”

And for my possible non-Swedish-speaking readers this April:

Since Google translate absolutely butchered the last lines, I have made a very rough English translation of the poem. The title and the third last line in Swedish, ”Till kaffet: påtår, tretår, värmetår”, is very hard to translate, since English (as far as I know) lacks the very specific coffee-related words. The literal meaning of the line is ”For the coffee: refill, second refill, a small refill, when you still have a bit of cold(er) coffee in your cup, to warm the remaining coffee up”. For poetic reasons I obvioulsy had to change that and the title a bit in the English version. I hope you will enjoy the poem, however non-rhyming and non-metric it is!

Warm it up

I have a day to make just mine:
for breakfast toast, and tea, and eggs
and nothing written in the calendar
and the window open to a pale-yellow wall.

After all with a scarf: out for a walk,
hearing seagulls overpowering the blackbird song
as it is in the spring, in the city
with crocus and tulips in bunches.

For coffee: refill, second refill, third to warm it up,
on the couch, because I am able to, and want to, and can.

Blessed be spring!

Rosor skador

Man kunde ju tänka sig att min tystnad här beror på att jag skriver dikter dagarna i ända och inte har tid att formulera något annat. Så är inte riktigt fallet. För att vara en månad då jag tänkt skriva dikter på heltid lägger jag förvånansvärt lite heltid på det. (Å andra sidan är heltid ett så flytande begrepp.) De första åtta aprildagarna tillbringade jag i Åbo och Pargas med vänner. Det var efterlängtat, givande och uttröttande. Jag drack kaffe i solen på första uteserveringen för säsongen och köpte en puttenuttig kaffeservis med ett dussin missmatchande koppar och fat, överdådigt med rosor och guldkanter, och så små öron att inte fingret ryms igenom. Sällan har jag varit så nöjd över att ha fått komma hem till Conny igen.

De följande sex aprildagarna har livet och åtaganden tagit tid och ork. Jag har svurit över välfärdssamhällets enorma byråkratimakeri (samtidigt som jag påminner mig om att systemet finns där för mig, inte mot mig), och sedan bestämt mig för att ta itu med det efter påsk, allt för att värna om min psykiska hälsa. När jag märker hur en paus från vanligt jobb fått mina oftast så snabbt snurrande tankar att sakta i så lönar det sig inte att stressa över annat. I stället har jag storhandlat med mommo, promenerat, tittat på videor när folk provar brudklänningar, ätit lunch med en kompis.

Och skrivit dikter. Förstås. Ändå. Inte känns de ju som mästerverk, men det gör de aldrig i stunden. Det är först lite senare jag kan urskilja vad som är dy och vad som är pärlor. Och vetskapen om att jag kommer ha stipendiattid också i sommar att skriva mera och bearbeta vårens dikter har äntligen fått tankarna att ställas om, fått fokus att skifta från prestation till möjlighet. En halvbra eller halvfärdig dikt nu är inget misslyckande utan ett avstamp för vidare bearbetning.

Nu ligger jag på soffan och läser en diktsamling med den alldeles underbara titeln Rosor skador (jag önskar jag kommit på den!), ser solen och hör fiskmåsarna som återkommit. När sömnigheten slår till lägger jag ner boken på magen och tar en tupplur. Väl tillbringad stipendiattid.

Aprillyrik dag 9 – Grytlapp

En människa är som en grytlapp:
hel och fullständig i sig själv.
Behövs inget mer för att
lyfta gjutjärnspanna.
Men ibland, som med
pannkaka, kan
vi vilja
vara
två.

❦

Dagens prompt var att skriva en nonett (min översättning), ett versmått med nio rader där den första raden har nio stavelser, följande rad åtta stavelser, och så vidare ner till den sista radens ena enda stavelse. Jag tog fasta på en tanke som min sambo och jag formulerade redan tidigt i vårt förhållande.

Sörja

Skaren i mars var svår, höll tre steg och gav efter det fjärde. Vattnet steg i spåren.
– Släpper du taget? frågade hon, rösten grötig som issörjan, lovikkavantarna blöta av svett. Jag vägrade vidkännas det som rördes uppåt ur djupet.
– Aldrig! svarade jag.
– Då är du den starkare av oss, sade hon, och släppte min hand.

~ ~ ~

Mitt bidrag till en litteraturförenings novelltävling tidigare i vår. Reglerna var att skriva en novell med början, mitten och slut på exakt 55 ord (exklusive titel). Det blev ingen vinst, men det var väldigt roligt (och svårt!) att ta sig an utmaningen.

Dag 5 – Ko(n)tor

Ännu en arbetsdag på kontoret
Ännu en bussresa hem med
för många tår inklämda i
för smala stövlar

Äntligen släppa ur håret
skaka ut manen
rulla ut svansen
hårt hårt uppbunden
under blusen

Jag rätar på ryggen
kotorna knäcker
växer
en annan bredd över axlarna
ett annat djup –

Det syns inte
men det märks –

Jag blir mig själv igen
spottar ut smaken av automatkaffe
andas ut längtan efter kärrvatten
klippskrevor

öppnar fönstret mot skogen
det närmaste
jag kan komma

❦

Dagens prompt var att skriva en dikt om ett mytologiskt väsen eller mytologisk person som gör något ovanligt. Jag vill inte skriva ut min egen tanke om väsen och symbolik bakom dikten, för att inte påverka läsningen, men om någon av er har tankar eller kommentarer får ni ju mer än gärna dela med er av dem!

Aprillyrik dag 4 – Att skriva en dikt

1. Sov för lite, vakna tidigt. Samla fragment från nattens drömmar.
2. Bädda sängen, skaka täcket. En ny dunordning i kudden betyder nya sätt att tänka.
3. Borsta tänderna, borsta håret. Lämna hårstrån från borsten på fönsterblecket för fåglarna. De väver in din kropp i sina bon – du kommer uppfostra svalor, trastar, ärlor. När deras ungar och ungars ungar sjunger kommer du att känna det.
4. Brygg starkt te till frukost. Läs mjölkvirvlarna och ångspiralerna.
5. Sammanfoga orden. Orden är inte dikten. Det är morgonen.

❦

Dagens diktprompt var att ”write a poem . . . in the form of a poetry prompt”. Du kan ju testa att göra ovanstående i morgon och se vad som händer.

Första dag, första april

Det är den första april och min första dag som diktskrivande stipendiat. Inte för att det har blivit så mycket dikter än. Jag hade ju, förstås, storslagna planer på att inte bara skriva dikter i april, utan också läsa andras alster, både diktsamlingar från bibliotek och egna från bokhyllan, och så de som också deltar i NaPoWriMo och länkar till sina verk i kommentarsfält.

Men livet kom emellan, som det nästan alltid gör. I dag ska jag tillbringa största delen av dagen i en bil på väg ner till Åbo för att tillbringa helgen med högstadievänner, och nästa vecka blir det Pargas med en studievän. När det började trilla in jobbförfrågningar inför april kände jag att inte bara kunde, utan måste prioritera dikterna framom annat jobb. Och samtidigt kände jag att jag inte bara kunde, utan måste prioritera vänner framom obrutna sjok poesi. (De kommer nog, de också – när jag kommer hem från min Åbolandsresa har jag ännu 21 dagar april kvar.)

Med detta inte sagt att jag inte kommer skriva dikter de första 9 dagarna av månaden, tvärtom. Men de får helt enkelt samsas med resten av livet här i början, som ju allt egentligen gör. Livet är inte bara poesi, livet är inte bara arbete.

Dagens dikt och månadens första har redan blivit påbörjad i årets skrivbok, inköpt i Pärnu år 2016 men inte tagen i bruk förrän i år. Jag känner att pärmen passar bra till dagens tema, som utgår från följande rad av Emily Dickinson:

The absence of the Witch does not
Invalidate the spell

Glad poesimånad på er alla ♥