Tag Archives: Doctor Who

Då den romantiska kärleken blir uttjatad

Då den romantiska kärleken blir uttjatad eller
Men vänner och syskon, då? eller
Hur det kommer sig att jag ser på Supernatural

Då det kommer till fiktiva verk – filmer, romaner, teveserier – kan jag vara mycket lättflörtad. Ge mig vackra ord och jag faller för dem. Förlägg handlingen i en tilltalande, gärna historisk, miljö och jag lapar i mig den till sista pärlhalsbandet. Låt en snygg skådespelare inneha huvudrollen och jag behöver ingen annan orsak att se filmen. Visst hjälper det om berättelsen i sig är bra, om orden har substans och om skådespelaren inte bara är attraktiv utan dessutom duktig, men det behövs inte för att jag ska dyka upp på festen.

En av de saker som däremot får mig att stanna på festen, är karaktärerna. Eller närmare bestämt relationerna mellan karaktärerna. Jag har insett att jag är en stor vän av intensiva, okonventionella relationer (hello Sherlock, hello Doctor Who… och nu senast, hello Supernatural) där kärleken – i vilken form den än må vara – är smärtsamt påtaglig men sällan uttalad. Där båda parterna i slutändan alltid, alltid sätter de(n) andra före sig själv. Det blir så spännande, rörande, frustrerande och oerhört vackert. Jag har dessutom insett att jag har börjat tröttnat på den heterosexuella, romantiska kärleken som finns överallt, hela tiden. Då är det skönt att kunna ta till fiktiva verk där kärleken mellan vänner eller mellan syskon och familjemedlemmar är i fokus, eller historier där den queera eller den odefinierade kärleken får komma till tals.

För det känns som att all annan sorts kärlek än den romantiska på något vis förminskas hela tiden inom (populär)kulturen. Kärleken graderas och en älskad vän eller en förälder står lägre i kurs än en äkta make eller flickvän, trots att jag inte vill tro att det är så i verkligheten. Jag vill tro att kärlek kommer i alla möjliga former och intensitetsgrad, att det finns oändligt många olika sätt att älska någon. Alla olika, alla jämlika, som det heter, och att det även gäller kärlek. Jag tror på mångfald och på variation, och speciellt då det i mitt eget liv för stunden är rätt glest med den klassiska, romantiska kärleken så känns det än viktigare att få lyfta fram och ta del av andra sorters kärlekar.

Därför, bland annat, ser jag på Supernatural.

Annonser

1 kommentar

Filed under dagbok

Laster

”Äsch, klart du ska dricka kaffe! Du har ju så få laster”, säger min mor. Jag har ringt hem och beklagar mig över min koffeinabstinens, då jag har haft två ofrivilligt kaffelösa dagar och funderar över om jag behöver dra ner på min kaffekonsumtion innan abstinensbesvären blir värre än lätt huvudvärk och trötthet. ”Vad vet hon om mina laster?”, tänker jag och dricker kaffe nästa dag.

Nu låter det som om jag har mörka, hemliga beroenden som styr mitt liv. Så är inte fallet. Alla mina laster är lagliga  – tror jag, det är svårt att veta då det gäller internet – och inte dominerar de hela min tillvaro. Men laster är de, det ska inte förnekas, och dessa fyra är mina största.

1. Kaffe och te

Det började med bara te. Länge, länge var det bara te som gällde. Jag har för tillfället 29 tesorter, och då fattas det några viktiga hörnstenar (så som Lady Grey). Te piggar upp om morgonen och lugnar om kvällarna. Det fungerar som tröstande dryck och värmer mig då jag är frusen. Jag började dricka te som sjuåring, med mycket socker och mjölk, och har gått ett varv via honung för att nu landat på endast mjölk som tillbehör. Te är grunden till allt, en förutsättning för allt – social samvaro, studier, kreativitet…

Sedan jobbade jag en sommar på museum, och hur det nu kom sig så smög sig kaffet på. Kanske var det för att te inte var tidsenligt, och pausen på eftermiddagen då naturligt kom att involvera kaffe. Det kaffe jag lärde mig dricka var becksvart och grumligt, kokat på vedeldad hälla av kaffebönor rostade över densamma och sedan malda i handkvarn. Stora stycken bitsocker som klipptes med sockersax och ingen mjölk. Numera är det ekologiskt snabbkaffe med mjölk – eller ännu hellre grädde – som är min last. Det är ändå så att kaffe är mer ett njutningsmedel än en livsnödvändighet, så jag låter mig hållas. Tills vidare.

2. Frimärken

Det var först igår då jag hade köpt frimärken för över 15 euro, inte så mycket för att jag var i ett stort behov av frimärken som att de var så fina, som jag insåg att jag är en frimärkoman. Men eftersom jag skriver relativt mycket brev och kort, så är genomströmningen av frimärken i mitt hushåll rätt stor, och det är så roligt att röra sig med fina frimärken. (Och jag kunde ju för all del ha köpt en ny tröja eller kokain för 15 euro också.) Igår köpte jag tre olika frimärken, som alla är vackra på sina sätt. Mina eviga favoriter är dock de här glittrande älvafrimärkena! Det senaste på frimärksfronten är att det i höst ska ges ut Tom of Finland-frimärken. Jag har både skrattat och suckat över det här, för det är något som framkallar såväl positiva som negativa känslor. Själv tycker jag det är en fin idé att lyfta fram Tom of Finlands verk i frimärksform, även om jag knappast kommer köpa just de frimärkena – jag vill ha mina lite mer färggranna.

Frimärken

En del bloggare visar bilder på sina nyinköpta kläder.
Andra bloggare visar bilder på sina nyinköpta frimärken.

3. Tumblr

Här är nog mitt största vardagsberoende. Tumblr – oh, du djuphavsgrav i internets stora ocean! Här finns saker jag inte visste att jag ville ha förrän jag kom över dem, och saker som jag inte visste att jag inte ville ha förrän det var för sent. Mestadels är ändå mina tumblr-sessioner en lång simtur i saker som jag, som den fangirl jag är, vet att jag vill ha: Doctor Who. Sherlock. Konspirationsteorier om de två serierna. Benedict Cumberbatch. Feminism. Korsetter, västar och kostymer. Tom Hiddleston. Loki. Queer. Marvel-universumet. Hobbit-filmerna. Harry Potter. Andrew Scott. Litteratur. Kloka tankar. David Tennant. Matt Smith. Världsförbättring. Eskapism. För det mesta allt ovanstående i en helt vansinnig blandning, och jag bara älskar det!

4. Läppomada

Alltså jag klarar mig inte utan läppomada. Mina vänner kan sorgligt säkert intyga det. Läppomada morgon middag kväll och allt där emellan. Läppomada lika ofta som en hobbit äter ett mål mat. Nåja, nästan i alla fall. Det jag har just nu är en liten burk som min vän V (bokstavligen) har kokat ihop av choklad och stjärnstoft, annars brukar jag välja det läppomada i ekobutiker med så få ingredienser som möjligt. En långvarig favorit från Pesosen mehiläistarhat har innehållsförteckningen bivax, ekologiskt kakaosmör, citronolja och vindruvskärnolja. Kvalitet framom kvantitet, som det heter.

Bonus: Ord

Det kommer väl knappast som någon överraskning att jag är beroende av ord. Jag inte bara läser, lever, äter och andas ord i allehanda former – jag samlar ord: i svart tusch på post it-lappar i lägenheten (två favoriter: ”Death comes in a suit” på insidan av ett köksskåp samt ”Keep your priorities quirky and queer” på badrumsskåpet, båda citat av min vän J), nerklottade i blått bläck i kalendern eller en anteckningsbok, i blyerts längst ner på väggen, strax ovanför golvlisten i hallen, i svart eyeliner på min underarm, i sköra tankar i huvudet… Bra ord ska uppmärksammas, funderas över och användas. Det är kanske därför jag skriver – det vore en skymf mot alla fantastiska ord där ute om de inte blev använda!

Så, go’vänner, låt höra: Vad har ni för laster som tynger ner – eller kanske ännu hellre förgyller – era liv?

5 kommentarer

Filed under dagbok

Internetaktivitet

Din internetaktivitet kan med andra ord sammanfattas med politik, sex och bakverk”, säger min vän efter att jag har berättat om min internetsession under en förmiddag. Jag börjar skratta, men tänker sedan efter.

Jag läser in mig om trans* på feministiska bloggar. Språkrådets frågelåda får hjälpa mig med det språkliga problemet huruvida internet skrivs med versal i början eller inte. Jag letar efter ett bra recept på Victoria sponge cake. Minst ett dussin tumblr-flikar med diverse Doctor Who– och Sherlock-relaterade inlägg är uppe. I rutan för min senaste google-sökning står det ”teoretisk gradu”. Bland mina bokmärken återfinns en diger webbsida med skrivtips, länkar till fan fiction inom minst fem olika fandom, otaliga av Veronica Varlows blogginlägg, en instruktionssida som lär en att ”Write Your Name in Elvish in Ten Minutes” och en video med en danskoreografi för att släppa loss kreativitet.

Så jag antar att min vän har rätt. Politik, sex och bakverk är lite generaliserat vad jag sysslar med på nätet. Det är egentligen rätt logiskt, eftersom mina vänner och jag, halvt på allvar, halvt på skämt, brukar säga att det vi talar om i slutändan faller inom en eller flera av kategorierna mat, sex och språk. Bakverk = mat = bakverk. Politik = språk = politik. Sex = sex.

Tja, varför inte? Det är rätt bra saker att ägna sig åt, såväl i den virtuella som i den reella världen.

Och på tal om fandom.

Jag älskar att rassla runt bland fandombloggarna på tumblr. Det är som att röra sig i en mer öppen och välkomnande version av världen. Folk är snälla, kloka och stöttande. De tacklar världens allvar med humor, men är seriösa bakom skämten. De kanske inte tycker om samma saker, eller delar varandras åsikter, men de accepterar och uppmuntrar varandras olikheter.

Som min vän sade: Det finns så mycket positiv energi där. ”Och folk är verkligen så öppna med det, överöser varandra med komplimanger… se och lär, jobbiga youtubeliknande sidor!”

XX

Vad sysslar du på med på internet?

XX

P.S. Om du, liksom jag, är intresserad av bland annat politik, sex och bakverk, så kan jag tipsa om följande webbsidor:

P.P.S. Vad är poängen med detta inlägg, kanske du undrar? Ingen större poäng över huvud taget, förutom kanske att uttrycka min uppskattning av internet överlag. Men det är min blogg, så jag skriver om vadhelst jag vill. Hah.

1 kommentar

Filed under dagbok

Doctor Who?

DW50

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Alternativliv

Två timmars resa från Staden finns en annan Stad: Huvudstaden. För mig är de två timmarna som att resa utomlands. Det är som att vara i Helsingfors och Stockholm och London på samma gång.

DSC04782Parken invid Gamla kyrkan.

Jag har haft en fantastisk helg. Gick nya gator, träffade nya människor, provade nya saker. Och förstås, gick gamla gator och träffade gamla vänner och tillbringade tiden med att göra redan beprövade saker som jag vet att är roliga. Länge har vi talat om att jag skulle komma och hälsa på älsklingen Kata, och äntligen blev det av. Vi har varit på världens knäppaste och häftigaste teater, kokat kaffe i otaliga omgångar och hängt i hennes fenomenala kök (det är ljuvligt konstnärshippiefilmiskt).

Vi har varit på en sanslöst rolig inflyttningsfest och vi har promenerat runt i okända och kända kvarter för att titta på allt det fina som staden har att erbjuda. Kata orkade exemplariskt med mina fangirltendenser (som för övrigt fick välbehövligt utlopp för då jag i det bästa whovianska sällskap snackade i över en timme i 110 km/h) och vi köpte fikon och strumpor på Stockmanns galna dagar. Höstlöv och roliga gatunamn och små, knäppa kaféer och solsken och stenbyggnader och amerikanska plättar till second breakfast och fönster på glänt och europeiska innergårdar och mönstrade kjolar och allt sånt som gör livet värt att leva!

DSC04783Kata med fikon och strumpor i kassen.

I möten med nya platser och människor (och gamla också, för den delen) kan jag leva alternativliv till mitt eget. Då jag ser nya ställen och får höra om andras vardag kan jag få uppleva ett parallellt liv, ett ”vad om”-liv. Under helgens gång har jag hunnit leva tusen liv på tusen platser. Jag har bott i ett kristet kollektiv i ett stort, gammalt trähus. Jag har varit proffsmusiker. Jag har tillbringat mina glada pensionär i en fin lägenhet i Kronohagen, jag har varit bloggare i en pastellfärgad 50-talsvardag. Jag har flyttat ihop med min pojkvän, jag har studerat konst. Jag har varit ett troll i läderrock och piercingar. Jag har drivit kaféer och vinylaffärer, rotat i gömda arkiv, skrivit böcker och gjort allt sånt som gör livet värt att leva.

DSC04794I brist på riktiga troll på kaféet så stod jag för läderrocken.
Ni har väl läst Underfors?

2 kommentarer

Filed under dagbok

DT

tumblr_mu43h8gLDZ1sukqr2o1_500

Jag har haft en riktigt fin söndag. En lång cykeltur i det klara höstvädret på små grusvägar genom åkermark, picknick på ett högt berg, söndagsmiddag bestående av ugnsrostade rotsaker och stekt halloumiost, eftermiddagstupplur på soffan och här mot kvällen en bulladeg som är på jäsning. Det enda som skulle göra min söndag ännu bättre är om jag kunde få mannen på bilden ovan. Pretty please?

 

4 kommentarer

Filed under dagbok

Fandom

Då jag hade sett klart det första avsnittet av BBC:s serie Sherlock så satt jag framför datorn och klappade i händerna. Bokstavligen. Jag satt framför dator i min ensamhet och var så exalterad att jag måste applådera. Sedan såg jag ut serien på fyra dygn. Där kan man tala om kärlek vid första ögonkastet. ”I didn’t choose the fandom life. The fandom life told me to come to Baker street if convenient and if inconvenient come anyway.”

Efter att jag hade sett igenom hela Sherlock-serien både en och två (och numera tre) gånger, så kände jag att jag behövde något annat. Jag, som nästan aldrig tidigare aktivt hade följt med en teveserie. Efter lite funderande bestämde jag mig för att ta mig an Doctor Who, som ett par av mina vänner hade talat gott om. Jag föll inte hals över huvud, som jag hade gjort med Sherlock. Det kom smygande, lockande, för varje avsnitt växte sig kärleken lite starkare. ”I didn’t choose the fandom life. The fandom life grabbed my hand and whispered: ‘Run!'”

Idag är jag fast. Obönhörligt, obevekligt, oåterkallerligt fast i dessa två fandom. Jag är huvudlöst förälskad, sanslöst, hejdlöst, gränslöst kär. Och som vilken annan kärlek som helst så är det lycka och sorg, skratt och tårar. Jag låter en internetröst tala angående Doctor Who, för precis så är det: ”Doctor Who made me so happy, then shattered my heart, mended it back together, broke it again, killed me, made me feel more alive than ever, and so on. It’s a vicious cycle. I hope and pray it will never end.

Bild

P.S. Idag fyller David Tennant, som spelar den Tionde Doktorn, 42 år. Congratulations, my beloved Doctor! ♥

6 kommentarer

Filed under dagbok