Etikettarkiv: finheter

Vykort från Kap Verde

IMG-20180303-WA0000

Sal, Kap Verde, lö 4.3.2018

Hej!

Nu är vi äntligen här, efter att avresan blev 35 timmar försenad… Men vi är glada över att vi ändå for, för här är varmt och ljust. Jag älskar speciellt ljuset. Det är allt som en vinterglåmig nordbo kan begära. Eftersom vi (för första gången någonsin!) har all inclusive, och närmsta staden var mindre, tommare och slitnare än förväntat, tillbringar vi dagarna vid poolen eller stranden. Värmen och solen gör så gott, även om vi förstås alla hittat nåt ställe vi glömde smörja med solkräm. Vi dricker kaffe och skumpa och öl och drinkar – och vatten. Det är ett rätt stort hotellkomplex, med slingervägar och palmer, två pooler, strand, och flera restauranger som vi växlar mellan för frukost, lunch och middag.

Jag läser Donna Tartts Steglitsan för… tredje gången? Femte? Men det är spännande, för fast jag ju vet hur det går tänker jag hela tiden: ”Kanske Theo tar det här (bättre!) beslutet denna gång!” Men förstås inte. Jag ser också på Youtube-videor av Jessica Kellgren-Fozard när nätuppkopplingen tillåter (vilket inte är alltid). Den första dagen var vågorna otroliga! Flera meter höga, de bara dånade in mot stranden och havet vid vattenbrynet var bara vitt skum. Idag har det dock varit lugnare, men ändå blåsigt, så vi har legat vid stranden och vadat i havet – det är lite väl kallt att simma!

Hoppas ni har det bra allihopa, så hörs vi mera när jag är hemma igen. Många hälsningar från södern,

Sandra

Annonser

4 kommentarer

Under dagbok

Vecka 8

I måndags drack jag min första cappuccino sedan Rom. Jag korrekturläste fyra kapitel i en fransk lärobok, bokade jag bord på restaurang och diskuterade syrsor i mat i vårt virtuella vardagsrum (ett gruppchattfönster på Facebook).

I tisdags promenerade jag till bibban för att låna den hajpade poesisamlingen Mjölk och honung av Rupi Kaur. Jag har mycket att säga om den diktsamlingen redan innan jag ens har öppnat den – ska se om det blir ett blogginlägg någon gång. Jag korrekturläste mera franskakapitel, en handbok och några faktauppslag. Jag läste också Linn Jungs fria filosoferande om vänskap. Det var kanske det vackraste någonsin om vänskap. Om jag säger att jag inte grät en skvätt så ljuger jag.

I onsdags var jag på efterkontroll till sjukhuset. Det såg delvis bra ut, delvis ännu oläkt ut. Ny kontroll om en månad. Jag till en källarbarberare och klippte mig. Med en kompis kvarglömda (fejk)näsring i såg jag mer stereotypt queer ut än någonsin.

IMG-20180221-WA0004

Orsaken till de tjusiga örhängena och festtröjan var att jag bjöd ut systra mi på restaurang. Vi drack Prosecco och åt musslor respektive getosthamburgare. Näsringen fick dock stanna hemma.

I torsdags korrekturläste jag en barnbok som gav mig mycket huvudbry. Så många punkter, kolon och kommatecken att hålla ordning på. WordPress påminde mig om att det var på dagen 5 år sedan jag skapade mitt konto här. Jag såg Sameblod på bio med 3 av 4 högstadievänner. Efteråt köpte vi rostbröd och ost och choklad och hade spontan kvällsmatsfest.

I fredags kom min syster med lunch och min mamma med Nisse. Pappa, syrran och jag åkte genom vintervackra österbottenslandskap norrut för att hälsa på fammo. Bilresan både dit och hem var nöjsam, vi hade godis och lite musik och bra samtalsämnen.

I går körde jag till och från Kimo i lika vintervackra österbottenslandskap för att delta i två föreningsmöten. Jag promenerade till andra sidan stan i iskylan för att dricka vin och äta ostbricka med vänner. Vi drack mycket vin och åt ännu mera ost och kex och talade allvar och spelade sanning eller konsekvens enligt någon fånig app och skrattade så mycket och högt att grannen ropade Hiljempi! åt oss halv två på natten.

I dag var jag väldans trött, fick fina feminister på besök för att diskutera Valerie Solanas SCUM Manifest (och livet, för sådant följer på bokdiskussioner), hade jag lindy hop-lektion (som egentligen var lektion i shag) och storstädade hela lägenheten. Torka golv, damma fårskinn, tvätta tre maskiner, rubbet.

I morgon ska jag packa och kanske gå på kafé.

På tisdag åker vi i familjen på semester till Kap Verde. Om jag inte hörs av på ett tag är det för att jag är upptagen med att läsa pocketböcker, vila, utforska en ny stad, äta så mycket mat jag orkar eller ligga i en solstol och dricka Coca-cola.

6 kommentarer

Under dagbok

Stolt

Jag är jag stolt, för idag jag har lagat mat, Quornfärssås med tomatkross, riven morot, lök och grädde. Och pasta med det. Så grundläggande som det kan bli. Jag minns ärligt talat inte när jag senast lagade mat. Förra året? (Vetefan vad jag har levt av hittills under 2018.)

Annars är jag också stolt över dagen: jag steg upp när väckarklockan ringde, körde hemhem, tog en promenad med Nisse, besiktade syrrans bil, lagade ovan nämnda mat och for på jobb. Ikväll ska jag ut på ett glas med några Vasafeminister. Det är ju inga mirakel, verkligen inte, utan en helt vanlig vardag, men ibland kommer jag att tänka på hur skit det faktiskt ha varit i perioder, och då känns det bra att kunna ha den här sortens vardagliga, vanliga dagar och inte känna ångest eller stress, utan liksom bara fixa det. Hah.

1 kommentar

Under dagbok

Nyårsmorgon

Vi sover alla tre i samma säng och ingen av oss har orkat leta fram fler täcken.

Jag ligger på rygg längst in mot väggen. Jorund ligger på min arm, andas värme mot mitt nyckelben. Längst ut ligger My och skedar Jorund, armen över midjan och näsan vilande mot nacken.

Senare på morgonen kommer min arm vara bortdomnad, Jorund kommer spilla kaffe över sin t-skjorta och My tappa bort sina yllesockor, men ännu är allt lugnt och stilla. Rummet är instängt av kroppsvärme och tre andedräkters dova lukt av öl och vodka. My snarkar alldeles tyst och genom sömnen hör jag hur tunnelbanan sakta rasslar igång. Halvvägs in i drömmen tänker jag på kaffe med grädde, på fyrverkerierna och på hur Jorund och jag kysste varandra för första gången, rakt över ölflaskorna. My hade skrattat och vi kom alla överens om att första gången också var den sista.

Ett par sömntunga timmar senare känner jag hur My häver sig upp ur sängen och vinglar till kokvrån, där hon slår upp fönstret med extra mycket buller. Den kalla luften får Jorund att krypa närmare och vi ligger kvar under täcket och viskar meningslösa morgonord till varandra. När My kommer tillbaka med kaffe har hon med sig grädde, bara för min skull.

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Tredje advent

20171217_222403

En vecka till julafton. I bakgrunden ses julgranen, som jag trots allt släpade upp från källaren och dekorerade med allt pynt jag har. Jag känner att jag vill ha guld, glitter och ljus i överflöd. Allt som förmedlar stämning, värme, skönhet och godhet. Det finns tillräckligt med karghet och kyla och jag svär när jag läser nyheterna. Vidriga värld.

Vanligen är advent den tid jag trappar ner, men denna advent blir det mer jobb nu närmare jul vi kommer. Ibland blir jag andfådd i hjärtat när jag ser kommande veckors schema – när ska jag få en helt ledig dag, utan minsta programpunkt? Jag trodde den dagen var i morgon, men plötsligt fylls även den av program. Roliga saker, visserligen, men fortfarande – program. För det mesta går det ändå bra, och när mitt jobb tar slut i månadsskiftet januari-februari tänkte jag vara ledig, och resa. Först till Pargas, sedan till Kap Verde. Omväxling förnöjer!

I helgen var jag på mitt andra fadderbarns dop. Jag har inte varit på så många dop i vuxen ålder (det blir väl just två: mitt första fadderbarn i oktober, och nu mitt andra i december, och bådas namn börjar roligt nog på A). Det jag har upplevt är ändå att dop är en tröstande blandning av andligt och jordiskt. Allt går på barnens villkor, och trots att det sällan blir som tänkt, blir det ändå bra. Ett sådant medmänskligt sätt att vara, agera; att utgå från barnet, medmänniskan, en livssyster, en älskad. Det kunde med fördel överföras till andra livsområden. Och sedan kaffe på det.

Jag har också börjat läsa igen. Den senaste veckan har jag plöjt Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood inför en bokträff, och nu läser jag lite annat varje kväll. Sömnen blir kanske lite kortare, men själen blir också lite lugnare. Och bokträffen: där har vi något som är gott för själen. Aj ändå, att få träffas med lokala feminister och diskutera litteratur och liv. Världen är kanske karg och kall, men om det finns värme någonstans så är det där.

Fridfull tredje advent önskar jag er!

Lämna en kommentar

Under dagbok

Andra advent

20171210_223207

Det har varit en intensiv vecka. Jag har inte läst vidare en ena sida en påbörjad roman. Bråda dagar på jobbet, med en paus mitt i för självständigheten. Det finns så mycket som är förskräckligt med Finland 100 år, men det finns också så mycket som är fantastiskt. Jag kände hur jag behövde fokusera på det fantastiska, ta en dag av vila och festligheter och tacksamhet för att kunna orka kämpa vidare nästa dag. Så självständighetsdagen firades hemhemma, med flagghissning och glögg i soffan och slottsbalsmiddag hos grannarna. Jag matchade fammos folkdräkt från Terjärv med eyeliner och rött läppstift, och kände att detta var mycket jag. En utstyrsel att återanvända å det snaraste.

24862284_1395929513851509_4456151147662167380_n

Den uppspjälkta arbetsveckan har gjort att jag är helt dagavill, och jag var riktigt tvungen att fråga: Är det måndag imorgon? Ja, det är måndag imorgon, och det stundar åter en intensiv arbetsvecka, följt av en intensiv helg. Det är mycket nu, men det är bra nu.

Jag har tänkt lite på generositet och gästfrihet här i helgen. Hur det den senaste tiden har varit mer självklart än någonsin att säga ”klart du kan sova hos mig!”, ”vill du ha skjuts?” eller ”jag bjuder, det blir nog jämnt i slutändan”, eftersom jag känner hur så mycket generositet och gästfrihet riktas åt mitt håll. En god vän som upplåter sitt hus för att rollspelsföreningen ska kunna ha sitt höstmöte och julfest där. Folk som dukar långbord i köket, lagar mängder god mat. Delar ut madrasser och kramar och gåvor. Nästa dag: en annan som bjuder till middag, igen, av julmatsresterna. Erbjuder bastu och örtlikör. Välviljan och vänskapen ligger varm i rummet.

Att få ge och få ta emot. Hur givmildhet, gästfrihet och välvilja växer och sprider sig genom att delas. ”Delad sorg är halv sorg, delad glädje är dubbel glädje”, som det heter. Och med åtta, tio, tjugo gamla vänner och nya bekantskaper är glädjen stor.

6 kommentarer

Under dagbok

Gott

Det är mycket som är gott just nu.

Det är gott att ha ett jobb som är kul och lagom mycket. Visst blir det mer och mer intensivt ju närmare jul vi kommer, men det är roligt att gå till jobbet om eftermiddagarna (och förstås att gå hem om kvällarna). Folk är glada när de ska köpa ljus, vilket gör att försäljaren (läs: jag) också är glad. Dessutom finns det en chokladask i lagret på jobbet.

Det är gott att ha vänner. En kväll ordnade vi glöggmys och jag skrattade så min påstådda vattenfasta eyeliner smetades ut och magen värkte. När jag far till lindy hoppen om söndagskvällar känner jag numera många vid namn och jag tvivlar inte på att jag i år vågar fara på social juldans ensam – för jag är ju inte ensam där! I går var jag på feministisk bokklubbsöl och det var alldeles fantastiskt att sitta flera timmar och prata om hjärtefrågor, med folk jag börjar känna rätt bra och folk jag bara träffat en gång förr och folk jag aldrig sett förr. Ändå fanns den genast där, känslan av gemenskap och trygghet.

När jag gick hem flammade norrskenet som ett grönt sidenband tvärs över himlavalvet.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Fröjden

Fröjden. Att bo i hemstaden. Att sticka sig in i butiken där systern jobbar, för att bara säga hej. Att titta efter noga när man passerar ett särskilt kafé, och javisst, där sitter en vän som han ofta brukar. Att promenera i kylig senskymning med en liten hund, för att systern jobbar länge i sagda butik. Att själv jobba i en butik bara tvärs över köpcentret, så att vi kan vinka åt varandra. Att bli hembjuden på middag en torsdag, pappa ska laga gnocchi och jag drömmer om att prova vår nya bastukamin.

Fröjden. Att städa lägenheten redan om förmiddagen, duscha och sedan njuta av det vita dagsljuset. Precis så här vackert.

20171115_111429

Dags att tänka på kaffe.

1 kommentar

Under dagbok

Vårens första dag

Så kom den, vårens första dag.

Jag fick skjuts hemhem med syster. Där satt vi och drack förmiddagskaffe i solen på framverandan, mamma, syster och jag. Nisse som lekte med grannens vita katt Leo. Nisse sprang runt runt runt, Leo tittade på och viftade lite med tassen när Nisse kom för nära. När Nisse rusade tillbaka till vår gård för att dricka satte sig Leo vid tomtgränsen och jamade för att återfå uppmärksamheten. Strax kommer Nisse tillbakaflängande för att fortsätta cirkellekarna.

Jag gick i kortärmad klänning och rotade fram ett par solglasögon.

Sedan ställde vi fram utemöblerna på bakverandan, där det dracks eftermiddagskaffe. Kaninerna låg lojt utsträckta i solen. Jag kunde precis föreställa mig hur varma deras glänsande pälsar var. En brungrå päls och en gräddvit.

Bakdörren stod på vid gavel hela dagen. Jag hittade en myra på vardagsrumsgolvet. Släppte ut den genom den öppna bakdörren.

Gjorde inget mer ansträngande på hela dagen än läsa i soffan, först nyaste numret av Allas, och sedan en påbörjad roman. Åt glass till efterrätt.

Mot kvällen körde jag hem mopon till stan, med blåbär och lingon i ryggsäcken och en bensindunk mellan fötterna.

Huden är ännu solvarm.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Entusiasm

När folk frågar hur det är, så kan jag sanningsenligt svara: Jotack, det är riktigt bra.

Vilken känsla efter en så svår höst. En livskris genomliden och genomlevd.

Och våren hjälper, ljuset. Det faktum att jag den senaste tiden har jobbat med sådant jag faktiskt vill och kan. Lissabon som gjorde så förvånansvärt gott åt själen.

Här om dagen ställde en av mina husgudinnor Veronica Varlow en fråga via instagram:

Skärmklipp 2017-03-18 20.07.02

Av gammal vana tänkte jag först skriva: writing. Men det var för uppenbart. Inte riktigt sant. Write one descriptive word below of who you want to be today. Name it and claim it. Så jag tänkte efter, och sen svarade jag, sanningsenligt:

My word for today, and for days to come: enthusiastic.

Jag vill återuppväcka min entusiasm, den som jag vet att finns där, i grunden av min natur. Just nu ligger den och slumrar i jorden, men med vårljuset, lite lockande och tålamod så tror jag snart den visar sig.

Jag vill inte endast vara entusiastisk sådär i största allmänhet – jag vill också aktivt välja saker som gör mig entusiastisk. Kunna välja bort saker som jag gör mer av pliktkänsla än av glädje. Säga ja och säga nej och säga det låter roligt, men tyvärr inte denna gång och säga tack för förslaget, jag ska sova på saken och återkomma åt rätt saker.

Två saker som jag vill odla min entusiasm inför: Vasafeministerna och NaPoWriMo, ett nätverk för feminister i Vasatrakten, samt den årliga diktutmaningen med 30 dikter på 30 dagar. Denna april blir fjärde på rad som jag ska vara med. Förbered er på dikter. Många dikter. Förhoppningsvis med översvallande entusiasm!

2 kommentarer

Under dagbok