Etikettarkiv: finheter

Mosters kökshanddukar

20190308_175429

När jag ordnar upp låda efter låda med saker i den nya lägenheten, kommer jag över ett par fina kökshanddukar i linne, som min moster vävde och broderade innan hon hade gift sig och bytt efternamn. (Eller, om vi ska vara riktigt noga är det min gammelmoster, men så noga är vi inte.) Jag fick dem av henne för flera år sedan, och de är de absolut bästa kökshanddukarna för att torka disk. Nyköpta bomullshanddukar har inget att komma med i jämförelse.

Jag tänker att jag måste berätta för moster hur bra hennes kökshanddukar passar i mitt nya kök, tills jag en sekund senare minns att moster dog för ett par år sedan. Plötsligt känns det alldeles absurt. Vad är det för värld som är ordnad så, att jag inte ens kan berätta för en släkting om hennes kökshanddukar, bara för att hon inte längre är bland de levande? Hur snålt är det inte, att inte ens tillåta en så enkel kommunikation över gränsen mellan livet och döden?

Jag blir riktigt arg. Vem har bestämt att det ska vara så här? Vilken begränsande skitordning. ”Moster”, säger jag, medan jag hänger tvätt i badrummet. ”Dina kökshanddukar passar så bra in i min nya lägenhet. Du måste komma och hitta nästa gång du har vägarna förbi.”

Jag tänker att någonstans så hör moster det jag säger. Jag tänker att någonstans så ser hon hur bra hennes kökshanddukarna passar i mitt nya kök.

Annonser

3 kommentarer

Under dagbok

Frigörande av potential

Jag är en sådan som tycker om att fira saker, uppmärksamma påsk, Runebergsdagen, villaavslutning, halloween, vårdagjämningen. Alla hjärtans dag. Men sådant kräver lite planering, lite frigörande av potential för att en viss dag ska få chans att bli så bra som den kan bli.

Det lyckades jag inte riktigt med i år. Jag var efter i jobbet (i förrgår: renovering, igår: Okej vilt förslag: Har du lust att hänga med på en milkshake till burger king? Till burger king? Kör du? Jag kör Nu kör vi!) så jag behövde jobba ikapp, dessutom med lite för lite sömn i kroppen. Jag hade ärenden att uträtta i ett glashalt centrum, drabbades av plötsligt och ihållande illamående. Inte som jag hade velat det, med andra ord. Inte det bästa frigörande av potential för den bästa alla hjärtans dagen, med andra ord.

Men: Jag fick ge bort två vändagspresenter, och mottagarna verkade uppskatta dem. Jag fick se insidan av HSS Medias kontorshus. Jag fick äta middag med min familj (ugnsbatat med fetaostsås) och dricka kaffe i soffan (och äta kokos-chokladglass) och gosa med Nisse. Och nu har jag stannat uppe lite för länge, igen, men jag har lyssnat på hemlig valentinmusik av Nightbird, så det är värt det.

20190215_000412

Jag fick dessutom en liten flaska regnbågsskumpa av min syster i vändagspresent. Har jag sagt att jag har den finaste lillasystern någonsin? Jag har den finaste lillasystern någonsin.

3 kommentarer

Under dagbok

Vuxenkonsekvenser

Att vara vuxen
och ta konsekvenserna av sina beslut
är ibland att:

dricka lite för mycket rödvin
och lite för litet vatten
(och vara medveten om det
både kvällen innan och dagen efter)

gå ännu ett varv i bastun
och njuta av hur svetten rinner
när någon kastar på
en skopa till

sova på en barnmadrass
(fötterna trettio centimeter ut över golvet)
och sedan fnissa ner i kudden
som också den är lånad

tillåta sig luta sig tillbaka
i soffan i tanken i famnen
hälla upp lite mera rödvin
inte riktigt bry sig om
var man kommer sova
(för allt ordnar sig ändå)

 

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Fimpa

”Vi får ta en röik å funder”, har vi sagt efter att ha varit på lägenhetsvisningar. Så vi har rökt och funderat, i många omgångar. Jag har fattat beslut, och ångrat mig, och beslutat igen.

”Nu får du fimpa”, sade pappa när jag ringde och sa att jag ska ge ett bud.

Igår köpte jag en lägenhet.

20190131_115901

Den är inte precis vad jag drömde om, och den kommer behöva en del omvårdnad och kärlek (och nya lister och färg), men den har trägolv och kakelugn och stora fönster och rymligt kök, så på sina sätt är den väl precis vad jag drömde om.

Min syster kom med mig för att se på lägenheten samma dag som jag hade skrivit under minst tio papper, och fått minst tio nycklar i hand, och så gullig som hon är hade hon med sig en liten flaska skumpa + glas (och en stor flaska skumpa till senare tillfälle), så att vi kunde inviga lägenheten ordentligt med en skål ♥

WhatsApp Image 2019-02-01 at 11.03.30

Tapeterna i hallen och i sovalkoven. Idag var jag upp på kallvinden och tittade. Huset är från 1927, och vinden var så ödig att jag inte tror någon riktigt har städat där sedan huset byggdes.

Det blir nog riktigt, riktigt bra ändå!

6 kommentarer

Under dagbok

I mina flikar

Eftersom jag hänger på internet fler timmar om dygnet än vad jag riktigt skulle vilja erkänna, tänkte jag att vi skulle kolla i vilka cyberrum jag riktigt rör mig! De här är de flikar som för tillfället är öppna i min webbläsare. Vissa har varit där länge, andra är nykomlingar, men ingen av dem är jag riktigt färdig med än.

skärmklipp 2019-01-29 11.16.35_li

Vi börjar med en inceptionbild, hah! Här ser ni också de flikar i vilka jag bor. Facebook är den första fliken. Standard. Jag är där jämt. Kanske jag har sålt alla mina personliga uppgifter och min själ till Facebook, men då må det vara så. Det är där jag håller kontakt med mina vänner, bestämmer kaffeträffar, skickar roliga videor, har djupa samtal, håller koll på vad som händer i stan. Det är vardagsrummet, biblioteket och torget i cymberrymden, helt enkelt!

skärmklipp 2019-01-29 11.11.44

Den andra fliken är ett personligt Etsy-galleri som en vintageinspirerad (får jag säga vintagebesatt?) vän har gjort åt mig. Hon erbjöd sig att vintagefiera en virtuellt. Jag bara nämnde stil eller tidsperiod, budget och storlek, och sen fixade hon ett virtuellt vintageprovrum åt mig!

skärmklipp 2019-01-29 11.26.46

skärmklipp 2019-01-29 11.15.30

Flik nr 3 är videon till Lord of the Losts nya singel Loreley. Det är som om alla mina mörker-estetiska tonårsfantasier har kommit samman i en enda video. Jag får akta mig för att inte dregla. Sminkningarna! Smyckena! De vita prästkapporna! För att inte tala om musiken, rösten, skriken. Vissa saker kan inte beskrivas, utan ska ses. Se videon här: https://youtu.be/ai3LrJ2MPSs

skärmklipp 2019-01-29 11.15.43

Nästa flik är också en Youtubevideo, fast av helt annat slag. Jag har lyssnat på den här dagligen i flera veckor. Den är inte krävande, inte påträngande, men absolut inte heller tråkig. Den är tvärtom den ultimata bakgrundsmusiken när man behöver lite lugn och sinnesfrid. Lyssna på de vackra harporna här: https://youtu.be/vpn1lWvoI2I

skärmklipp 2019-01-29 11.15.57

I Vasabladet fanns för några dagar sedan ett recept på en one pot pasta, alltså en pastarätt där man kokar allt i samma kastrull. För en som inte tycker om att laga mat, och som verkligen tycker om pasta, lät det här mycket gott. Dessutom innehöll receptet smörbönor, och jag råkade hitta en burk smörbönor i skafferiet hemhemma, så jag lade beslag på den. Det kändes som om det var meningen.

(Ska se när jag faktiskt kommer mig för att laga den här pastan. Äter för tillfället en enorm sats kikärsgryta, och mommo har försett mig med matpaket den senaste tiden. Hon föder halva Vasa med sina burkar risgrynsgröt och morotssoppa, känns det som!)

skärmklipp 2019-01-29 11.16.07

Flikn nr 6 är min favorityoutuber Jessica Kellgren-Fozard. Jag väntar otåligt på den kommande videon: hennes födelsedagsvideo! Hon är lesbisk, vintagevacker, superbrittisk, döv, funktionsnedsatt, julälskare och historieintressead. What’s not to love?

skärmklipp 2019-01-29 11.16.16

Jag kanske inte aktivt följer med och ser på Supernatural-teveserien längre, men betyder det att jag inte följer med den på tumblr? Svar: nej. Winchesterbröderna har fortfarande en egen plats i mitt lilla fangirlhjärta.

Här är ett ögonblick från ett av de senaste avsnitten (skärmdumpat från rörliga gif:ar, därav suddet). 14 säsonger tog det för oss att få en uttalad kärleksförklaring från Dean till Sam (och då är den ju inte ens helt förbehållslös, då den har tillägget ”for trying” (men vi vet ju alla att de nog älskar varandra djupt, även om de inte säger det)).

2 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat

Jazzfinger Club: Miss Sandra Valiant

Här om helgen var jag på lajvet Jazzfinger Club, och spelade självaste klubbägarinnan Miss Sandra Valiant.

miss v 1

Foto: Zacharias Holmberg.

I idel andras kläder blev jag så tjusig som jag någonsin hade kunnat önska. Skorna, stay ups:en, paljettklänningen och handskarna är min mammas. Den vita, pälsbrämade capen har varit min systers. Det var också min syster som fixade den fenomenala sminkningen. Ett par timmar innan lajvet fick jag accessoarskris, och förstås hade den alltid lika händiga och väl förberedda sömmerskan, min vän J, lite extra svart sammet att klippa till och göra ett hårband av!

miss v 5

Foto: Zacharias Holmberg.

(Halsbandet var faktiskt mitt eget, rotat ur djupa gömmor.)

miss v 3

Foto: Zacharias Holmberg.

Jazzfinger Club har nu stängt för den här gången, kanske för alltid. Vem vet. Utstyrseln är dock alldeles för spektakulär för att inte användas igen. Kanske jag snart behöver bli bjuden på en 1920-talsfest? Eller ordna en själv?

missv

(Och så en suddig backstage-selfie på det.)

3 kommentarer

Under dagbok

Fjärde advent och juldag

Fjärde advent och vår juldag. Vi tände det sista adventsljuset redan igår, eftersom vi då firade julafton, mycket traditionellt med gröt, paketrim och bastu. Till de nya inslagen hörde ingen julkyrka eller Kalle Anka (eftersom sådana inte förekommer den 22 december), men däremot äggtoddy. Gårdagen visade också att jul, vilket jag ju anade med tacksamt nog fick bekräftat, inte är ett datum utan en stämning och en gemenskap. Jag fick också en massa fina julklappar, bland annat en (icke-fungerande) skrivmaskin, ett restaurerat tro, hopp och kärlek,  och ett återanvändbart kaffefilter. Det ni!

E9D957AB-62B9-4BC6-956E-F328FFE127F2

Klockan är lite efter tolv, jag står på balkongen. Solen har inte orkat upp över skogshorisonten, och den gör väl knappast det idag heller. Vackert är det ändå, eller kanske just därför. Jag är ensam med Nisse i huset, har diskat grötkastruller och sorterat tvätt och vattnat blommor i allsköns ro. Resten av huset är i kyrkan och sedan på vinterbad, eller ut till villan en sväng för att avlämna paket. Snart ska jag också bege mig ut i kylan och allt det vita.

En riktigt gog julhelg önskar jag er allihopa! ♥

2 kommentarer

Under dagbok

Hänförelse

Det var ju inte så att jag blev kär, inte precis – det var mera så att hon var den mest förtjusande kvinna jag sett i kanske hela mitt liv, och hade jag inte redan suttit så skulle jag helt klart ha funnit mig själv på golvet i ren hänförelse. Men nu satt jag redan på golvet och där stod hon, glittrande och intagande och jag tänkte på Hollywood och diamanter och Great Gatsby och att jag inte skulle kunna sova innan jag visste hennes namn.

När hon började dansa glömde jag till och med att fundera över hennes namn. Guldskorna gled över golvet och hårbandet glittrade, hon drog upp klänningen med ena handen för att, för att, ja, jag vet inte ens varför, för att skapa rörlighet eller för att retas, men hon var tatuerad hela vägen upp från ankel till lår, så högt som hon drog klänningen. Och de långa ögonfransarna! Och den röda blomman i håret! Och de där ögonbrynen som var vinklade så att hon alltid såg okynnig ut, även när leendet var av den oskyldiga sorten (och det var det sällan, hela hennes varelse bara ropade sofistikerade oanständigheter av det allra ljuvaste slag). Jag var glad över mörkret över publiken, att det dolde min hettande, utan tvivel höga rodnad.

Jag var nästan rädd för att se henne på närmare håll, rädd att stjärnglansen skulle dämpas när hon steg ut ur strålkastarljuset, att jag skulle se sömmarna i hennes paljettklänning. Men jag listade ut hennes namn, och om natten låg jag läge och vakendrömde om hur jag bjöd upp henne till en dans som i verkligheten aldrig skulle ske.

1 kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Mäkta skön söndag

En sån mäkta skön söndag.

Jag bestämde mig för att bara titta på teveserier och äta allt jag hittade och ville (vilket inte var så mycket, men ändå). Lagom dagen efter till kropp och själ efter en otippat lyckad lördagskväll hemma hos mig med lagom mängd folk och syrenvin.

Sedan bjöd jag familjen på farsdagskaffe med tre sorters bakelser, och dansade lindy hop. Nu ska jag smyglyssna på julig musik och diska.

Sedan sova. Mäkta skönt det också.

1 kommentar

Under dagbok

Jeansjacka

Efter sista lektionen
gick vi in till stan
och skivavdelningen
på varuhusets andra våning

Kiss AC/DC Motörhead
i fyndlådan: finsk metall och Maiden
4,99 om vi hade tur

Din jeansjacka och svarta t-skjorta
De ljusa lockarna
som tog udden av
den rockare du var

Aldrig hand i hand
men väl axel vid axel
Jeanstyg mot läderrock
Blicken framåt och händerna
så nära
att värmen kändes
de där sista centimetrarna

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt