Månadsarkiv: februari 2019

Vad jag har / Vad jag vill ha

Vad jag har:
ogjort arbete
hål i strumpan

Vad jag vill ha:
körsbär och glass
en vild fest med massa kajal

Vad jag har:
olästa böcker
ingen motivation

Vad jag vill ha:
tio timmars ostörd sömn
fyra timmars kafébesök

Vad jag har:
dammiga golv
odiskad disk

Vad jag vill ha:
en vacker blombukett
koltrastsång en vårvinternatt

Vad jag har:
smutsigt hår
alldeles för varmt eller alldeles för kallt

Vad jag vill ha:
rödvin och bastu
socker och is

En liten lista från tidigare i februari.

Annonser

2 kommentarer

Under skönlitterärt

4 tankar om förarskap

Helgens planer ställdes helt in under fredagseftermiddagen (ärligt talat så gick varenda plan för fredagen i stöpet, av diverse skäl), men på fredag kväll fick jag lyckligtvis nog en plats på den lokala boogie woogie-workshoppen som gick av stapeln på lördag morgon. Nu har jag dansat sex–sju timmar på två dagar, och det känns i både kropp och huvud. Boogie woogie är svårare än det ser ut, ska jag säga er. Om ni inte vet vad boogie woogie är (vilket jag i princip inte heller visste ens när jag anmälde mig till workshoppen) så är här ett exempel på boogie woogie-socialdans:

Några spridda tankar om förarskap i swingdans, som har dykt upp under den senaste veckan.

1. Jag förstår fullständigt tanken på att dela upp gruppen i förare och följare – följarna till ena sidan av salen, förarna till andra sidan av salen – för att mer effektivt kunna öva på respektives steg. Därför är det fortfarande lite förvånande att märka det där korta stygnet av – jag vet inte ens vad det är; obekvämhet, ledsamhet, uppgivenhet, något slags o- är det i alla fall – då jag inser att jag är den enda på förarnas sida som har kjol och scarf i håret, den enda kvinnan. Det blir så extra tydligt när jag ser oss alla i spegeln, och jag ställer mig helst längst bak för att inte sticka ut mer än nödvändigt. När vi sedan dansar i en cirkel är det inget jag tänker på, för då är vi alla så blandade hela tiden.

2. Vi har en ny lärare som håller lektion allt emellanåt, och det är alltid roligt med nya tankar och tekniker. En enda gång, en kort halvsekund, lite sådär ur ögonvrån, tog läraren mig för följare. Jag förstår det fullständigt: ny grupp att undervisa, många människor, de flesta okända. Jag hade kjol och scarf i håret. Ändå, igen: det där korta hugget av medvetenhet. Jag vet. Jag är den udda fågeln.

3. En av de nya följarna på boogie woogien såg glad ut och sade: ”Vad kul att du dansar som förare!” när vi hälsade på varandra och skulle dansa för första gången. Ja, visst är det!

4. Det finns några manliga förare som också så smått har börjat följa. Inte gå lektioner eller så, men öva hemma, dansa på socialdans. En lektion hade det blivit något fnurr på parbytestråden, och vi stod två förare bredvid varandra utan följare. Den andra föraren – en som också börjat följa så smått – föreslog att vi skulle dansa. Han som följare. Det värmde. Att han, som vet att jag också följer allt emellanåt på socialdanser, lät mig vara förare. Kanske var det bara för att han ville öva sin följarroll, men ändå, samtidigt – för mig var det ett så tydligt tecken på respekt: han vet att jag är förare, och att utgångspunkten är att jag dansar som det. Allt annat, som visserligen förekommer, är ändå undantag som alltid måste bekräftas.

P.S. Idag är det sex dagar min hjärna funkar tydligen inte efter all dans år sedan jag skapade denna blogg. Hurra hurra!

Lämna en kommentar

Under dagbok

7 fördelar med att jobba hemifrån

Fördelar med att jobba hemifrån som språkgranskare:

1. Man kan ta en tupplur mitt i dagen om man behöver det. (Ibland behöver man det. Speciellt de gånger man är vaken lite för länge för att man till exempel läste ut en skräckroman, och sedan kunde man inte somna, dels för skräckromanen, dels av nervositet inför följande dags sjukhusbesök. Sjukhusbesöket var dessutom inbokat till 07.35.)

2. Man kan ta kaffepaus när man vill.

20190103_135528
Det är inte alla dagar jag dricker bryggkaffe, men när jag gör det så kan jag använda mitt återanvändbara kaffefilter! Kaffet för stunden är Mickey’s Really Swell Coffee från Disney World. Now that’s swell!

3. Man kan ta lunchpaus när man vill.

IMG-20190206-WA0010
Det är inte alla dagar jag äter lammfärsenchiladas med rostad majs, tomat, bladpersilja och lime till lunch. Men ibland gör jag det.

4. Man kan jobba i pyjamas hela dagen. (En dag klädde jag på mig till klockan halv fyra på eftermiddagen, då ett par vänner bjöd mig på pannkaka och kaffe.)

5. Man kan varva arbetet med att läsa romaner i soffan. (Sådant är speciellt viktigt när man språkgranskar intensivt, eller mycket tråkiga texter. Hjärnan måste få vila emellanåt då.)

Jag hade en timme eller två av väntetid på biblioteket en dag.
Jag: ”Nu ska jag passa på att läsa något nytt eller något jag länge har haft på min att-läsa-lista!”
Också jag:

IMG-20190214-WA0003

6. Restiden för arbetet är de fem sekunder det tar att gå från köket till bordet/soffan.

IMG-20190130-WA0010
Hemmakontor är inte mer fancy än så här. I alla fall inte mitt.

7. Man kan bjuda in folk på kaffe (kaffepaus när man vill!) om de råkar ha vägarna förbi, fast det är en sketen tisdag.

(Bonus: Ibland kan man bestämma sig för att inte jobba alls, utan istället fara till nya lägenheten och renovera.)

IMG-20190213-WA0003

1 kommentar

Under dagbok

Oxveckor

Ni vet när det är februari – oxveckor, säger dom – med snö som inte ens längre reflekterar ljus för den är så hopsjunken av den senaste tidens plusgrader och glashalt före  gör att man inte ens kommer sig ut om dagarna för inget lockar och allt jobb är segt och butiken är full med folk när man ska handla för man har glömt att det är fredag och dessutom någon slags reakampanj, håret är smutsigt och lägenheten är snuskig för man orkar liksom inte städa när man ändå snart ska flyttstäda och man riktigt längtar efter miljöombyte och en helt ledig dag på stan med kafébesök och sol – är det för mycket begärt, va? – och det man mest vill är ha någon som tvättar ens kläder och byter lakan åt en, för själv vill man mest föräta sig på lösgodis och limpsmörgåsar, sova så länge om morgnarna att man nästan skulle skämmas om man skulle orka och iddas, men man ids inte längre, och sedan dricker man rödvin och drar på obscena mängder kajal för att fara på hemmafest och kanske hångla med någon fin person i ett inte alls så undangömt soffhörn eller så dra ut på krog och dansa tills glassplittret borrar sig så djupt in i kängornas gummisulor att det är lönlöst att ens försöka få bort det och sen får kängorna stå där på hallmattan och smälta av sig den sista grussnön och innan vi vet ordet av är det april!

1 kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Frigörande av potential

Jag är en sådan som tycker om att fira saker, uppmärksamma påsk, Runebergsdagen, villaavslutning, halloween, vårdagjämningen. Alla hjärtans dag. Men sådant kräver lite planering, lite frigörande av potential för att en viss dag ska få chans att bli så bra som den kan bli.

Det lyckades jag inte riktigt med i år. Jag var efter i jobbet (i förrgår: renovering, igår: Okej vilt förslag: Har du lust att hänga med på en milkshake till burger king? Till burger king? Kör du? Jag kör Nu kör vi!) så jag behövde jobba ikapp, dessutom med lite för lite sömn i kroppen. Jag hade ärenden att uträtta i ett glashalt centrum, drabbades av plötsligt och ihållande illamående. Inte som jag hade velat det, med andra ord. Inte det bästa frigörande av potential för den bästa alla hjärtans dagen, med andra ord.

Men: Jag fick ge bort två vändagspresenter, och mottagarna verkade uppskatta dem. Jag fick se insidan av HSS Medias kontorshus. Jag fick äta middag med min familj (ugnsbatat med fetaostsås) och dricka kaffe i soffan (och äta kokos-chokladglass) och gosa med Nisse. Och nu har jag stannat uppe lite för länge, igen, men jag har lyssnat på hemlig valentinmusik av Nightbird, så det är värt det.

20190215_000412

Jag fick dessutom en liten flaska regnbågsskumpa av min syster i vändagspresent. Har jag sagt att jag har den finaste lillasystern någonsin? Jag har den finaste lillasystern någonsin.

3 kommentarer

Under dagbok

Måndag

När jag vaknar strax efter åtta är jag inte trött, och det är nästan ljust där ute. Jag anar våren bakom de snöslaskiga brandgatorna, där flera bilar har kört fast det senaste dygnet.

Medan jag steker bananplättar till frukost diskuterar jag de queeras vedermödor i dejtingsvängen med en vän i en chattruta. Att hela dejtingfenomenet är så väldigt heteronormativt gör att man som queer har ännu ett extra plan att navigera på, känns det som: Frågar han ut mig på dejt, eller ska vi bara ta kaffe som två vänner? Eller kommer den här personen fatta att mitt förslag om kaffe är vänner emellan, eller tror den att jag föreslår en dejt? Vad om jag föreslår bio?! Flirtar hon med mig, eller är hon bara flirtig till personligheten? (Alternativt: Fattar hon att jag flirtar med henne, eller tror hon bara att jag är sådär kärleksfull som kvinnor kan vara vänner emellan? The intention is very gay!)

Sedan hinner jag jobba knappt en timme innan mamma hämtar mig. Vi åker till lägenheten och mäter upp osynliga möbler, planerar tapeter, märker till vår förskräckelse att golvet bågnar i vardagsrummet (hela lägenheten blir i sämre och sämre skick varje gång jag är där, känns det som!), undersöker källar- och vindsutrymmena (som jag tyckte var förfärliga och som mamma skrattande påstår att är klart dugliga: Du skulle ha sett vinden på Långviksgatan!). Sedan far vi till färgbutiken och får ypperlig betjäning, två tapetrullar på beställning och två färgpytsar att kånka till bilen. Vi orkar till och med via ytterligare en butik för att köpa målartejp och penslar och rollrar för kommande tak- och väggmålning.

När allt detta är gjort och mamma släppt av mig igen håller solen redan på att gå ner. Jag lagar en massiv portion spagetti och sprättar upp tre fönsterkuvert som alla kräver något av mig – främst pengar och mejlskrivande. Så jag betalar pengar och skriver mejl. Sedan kokar jag dagens första kopp kaffe och skär upp en tjock bit kryddkaka. En kort stund senare skär jag upp en tjock bit till.

2 kommentarer

Under dagbok

Vuxenkonsekvenser

Att vara vuxen
och ta konsekvenserna av sina beslut
är ibland att:

dricka lite för mycket rödvin
och lite för litet vatten
(och vara medveten om det
både kvällen innan och dagen efter)

gå ännu ett varv i bastun
och njuta av hur svetten rinner
när någon kastar på
en skopa till

sova på en barnmadrass
(fötterna trettio centimeter ut över golvet)
och sedan fnissa ner i kudden
som också den är lånad

tillåta sig luta sig tillbaka
i soffan i tanken i famnen
hälla upp lite mera rödvin
inte riktigt bry sig om
var man kommer sova
(för allt ordnar sig ändå)

 

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Kallt och snörikt

Jag minns inte när jag har haft så här kallt så här länge.

Jag sover med dubbla eller trippla lager på hela kroppen.

För två veckor sedan på lördag var jag riktigt varm. Då var jag i bastun.

De dygn när det snöar som mest är jag också mest utomhus. Dålig planering.

En kväll cyklar jag till och med. Vansinne.

En dag, när jag sitter i soffan och jobbar, har jag på mig:

  • tippla lager tröjor
  • dubbla lager byxor
  • trippla lager sockor
  • halsduk
  • mössa
  • filt
  • fingervantar med avklippta fingrar (så jag ska kunna skriva på datorn) 

Ute på gården går snöskottande traktorer. En dag skottas det snö tre gånger, vanligtvis bara två.

Snöhögen invid roskis- och cykelskjulet är inte bara ett berg.

Det är en bergskedja, ett bergsmassiv.

1 kommentar

Under okategoriserat

Runebergsdagen

Glad Runebergsdag!

20190204_204457.jpg

Idag får vi äta Runebergstårta, och det är ju hur trevligt som helst, men vem var egentligen Runeberg?

Runeberg (1807–1879) var en finländsk författare som gav ut historiska romaner och prosaberättelser. Runeberg anses vara Finlands första kvinnliga journalist, första kvinnliga tidningsredaktör (för Helsingfors Morgonbladet 1833–1836) och den första kvinnliga författaren som kritiskt analyserat kvinnans ställning i hem och samhälle.

Runeberg är även bekant för sina samhällsinsatser. Hon var aktiv i Fruntimmersföreningen som motarbetade nöden och skapade arbete för de fattigaste kvinnorna i Borgå, och deltog i grundandet av en skola för medellösa flickor. Dessutom skrev hon mycket för skrivbordslådan om kvinnors rätt till utbildning och om kvinnosaken överhuvudtaget. Hon hörde också till krukväxtodlarpionjärerna, där hennes specialitet var rosor, och flera av hennes sticklingar lever ännu. Fredrika Runeberg var gift med författaren Johan Ludvig Runeberg, och de fick åtta barn.

Hurra för Fredrika Runeberg! (Och ett litet hurra för hennes make också.)

2 kommentarer

Under okategoriserat

Fimpa

”Vi får ta en röik å funder”, har vi sagt efter att ha varit på lägenhetsvisningar. Så vi har rökt och funderat, i många omgångar. Jag har fattat beslut, och ångrat mig, och beslutat igen.

”Nu får du fimpa”, sade pappa när jag ringde och sa att jag ska ge ett bud.

Igår köpte jag en lägenhet.

20190131_115901

Den är inte precis vad jag drömde om, och den kommer behöva en del omvårdnad och kärlek (och nya lister och färg), men den har trägolv och kakelugn och stora fönster och rymligt kök, så på sina sätt är den väl precis vad jag drömde om.

Min syster kom med mig för att se på lägenheten samma dag som jag hade skrivit under minst tio papper, och fått minst tio nycklar i hand, och så gullig som hon är hade hon med sig en liten flaska skumpa + glas (och en stor flaska skumpa till senare tillfälle), så att vi kunde inviga lägenheten ordentligt med en skål ♥

WhatsApp Image 2019-02-01 at 11.03.30

Tapeterna i hallen och i sovalkoven. Idag var jag upp på kallvinden och tittade. Huset är från 1927, och vinden var så ödig att jag inte tror någon riktigt har städat där sedan huset byggdes.

Det blir nog riktigt, riktigt bra ändå!

6 kommentarer

Under dagbok