Den andra torsdagen i augusti är det alltid Konstens Natt. En av sommarens höjdpunkter, när konst och musik tar över staden. På gatorna folk, i rörelse; i luften magi, karneval. Doften av rök och socker och lampolja, av yllemantlar och kryddor.
Denna Konstens Natt blev en kort och lågmäld sådan. Natten var regnig och kall. Jag hade arbete på båda sidor om natten. Dessutom har jag den senaste tiden mått dåligt, utan inspiration eller kraft till att göra mycket mer än jobba och orka leva.
Med andra ord var jag i stort behov av lite magi och värme, och världen gav mig magi och värme.
Ulvens döttrar hade tagit över biblioteket med sina instrument och trolska stämmor. Jag dansade, sjöng och kände musiken i hjärtat. Fick en innerlig kram av den rödhåriga systern vars späda uppenbarelse lurar mig att tro att hon är en älva, tills jag kommer tillräckligt nära för att se att hon, trots allt, också är en människa.
De spelade ”Ostkväde för livströtta kvinnor”, som jag redan tidigare blivit så förtjust i på grund av både innehåll och namn. Och idag, när jag körde till jobbet, kom titelspåret ”Frusen dans” till mig:
I en långsam lek, frusen dans
söker sliten kropp sin balans
Höjer bräcklig hand sprucket krus
Genom glesa hål strömmar ljus
Ty det är bräckligt nu. Det är spruckna krus och en sliten kropp, men förhoppningsvis är det snart också strömmande ljus och balans.
Sandra skriver 