dagbok

September och oktober

När jag läser om september och oktober förra året känns det surrealistiskt. Kafébesök? Fester, resor till Stockholm? Jag kan knappt föreställa mig. Jag har inte varit på en större fest sedan tidig mars, inte lämnat Österbotten sedan februari. Det som är likadant denna oktober som förra: sent uppbrott från villan, den viktiga familjen, lönnlöven som ändrar färg, ångesten – fast av lite andra orsaker, emellanåt – och stearinljus om kvällarna.

Kanske det blir någon nyvändning nu, jag är hoppfull idag. Jag skriver blogg. Jag har yogat. Jag kokar kinesiska teägg och planerar mat för den kommande veckan.

Diktfragment blinkar till överallt. Sådant jag vill skriva om men inte riktigt får fatt i, inte riktigt tar mig tid att undersöka eller stanna upp vid, ögonblick bara fångade i hastigheten men aldrig öppet mötta. I min telefon har jag gamla noteringar:

röda flaggor och brandalarm

Du kan inte leva på endast vildäpplen
Trädgårdshallon är inte lika söta
men ger säkrare skörd
i osäkra tider

När jag öppnar bastufönstret mot oktoberskymningen ser jag sjön blänka genom grannens mörka gammelgranar, som klar mässing i en redan försvunnen solnedgång, ljuset dröjer kvar i vattnet. Det vill jag skriva om.

En natt drömmer jag om att mamma och jag är på resa till Indien. Jag är bara ett barn. På väg förbi på en smal gata råkar jag slå upp balkongdörren till en av lägenheterna på marknivå, och dörren hålls inte fast hur jag än försöker stänga den. Flickan som bor där, jag vet att vi båda är sju år gamla, kommer ut och skrattar och förklarar – jag vet det trots att vi inte har ett gemensamt språk – att den kräver ett speciellt knix för att hållas fast. Jag lossar på det röda sidenbandet som håller fast min blomsterkrans kring huvudet, räcker flickan bandet så att hon vant kan trä det igenom öglor och lås på dörren för att regla den. Vi ser på varandra och vet att det kommer vara vi två för resten av livet, trots att ingen vuxen kommer att förstå. Det vill jag skriva om.

skönlitterärt

Smugglare

Villaavslutning är varje smugglares bästa högtid. Ingen lägger märke till ytterligare en båt i viken, ännu ett par facklor på stranden. Om ett sådant behövs, hör ingen ett skott bland alla fyrverkerismällar. Det luktar redan av krut och rök.

Fast denna kväll går allt som planerat. Varorna ligger väl inpackade på båtbottnen och ingen har kommit till skada. Varje länk i kedjan fungerar precis som den ska, alla känner till och kan sin specifika uppgift. Den första och den tredje länken vet inte av varandra, utan känner enbart den andra länken.

Det är nästan fullmåne, men låga moln på horisonten dämpar lägligt nog det mesta av ljuset. Ovanför är det stjärnklart och fullkomligt vindstilla. Båten glider lugnt och jämnt, endast små knyckar och svaga plask när årorna bryter vattenytan där stjärnorna och enstaka fyrverkerier speglas. Ingen lanterna syns på sjön, laglydigt folk håller sig hemma. Det är lätt att navigera: aktern precis mitt emellan de två lägsta stjärnorna i Karlavagnen, fören med sikte på de två marschaller som tänts vid bryggan, lika oskyldiga som alla andra marschaller och eldar längs strandlinjen. Längre ut på udden hörs skratt och musik, där brinner ett stort bål precis vid vattenbrynet. Smugglarna ler mot varandra när de lägger upp årorna, förtöjer båten i skydd av vassen. Ännu en lyckad natt. De bryr sig inte om att släcka marschallerna.

dagbok

Så vill jag ha det

Det är sommar, jag är ledig, och därför skriver jag nästan ingenting. Varken blogg eller dikter. Men jag sover, läser, vilar; lägger ut och tar upp nät, rensar abborrar ibland; promenerar och elcyklar; diskar, tvättar.

Så gott som varje morgon får jag vakna av mig själv, och så gott som varje kväll tillbringar jag ett par timmar med att skriva dagbok och läsa.

Efter en hittills mestadels planlös sommar börjar nu också program smyga sig på: sommarteater och roadtrip och kaffeträffar och museibesök.

Ibland jag klappar också får ute i skärgården, som då min syster ordnar överraskningsdag i förskjuten 30-årspresent.

IMG-20200715-WA0008

Och ibland ordnar jag plättkalas med mina äldsta vänner.

IMG-20200717-WA0014

Så har jag elcyklat till en lite hemlig äppelträdgård med björkallé.

20200719_183843

Fast mest har jag bara varit, och precis så vill jag ha det.

Som vår grekiska vän Kostas svarade på frågan vad han ska göra under sin semester:

”Absolutely nothing.”

20200709_172434

dagbok

Idel festligheter

Det är högsommar och regnskurarna och festerna avlöser varandra. Denna vecka är det idel festligheter med tre olika firanden på lika många dagar. Jag är hela tiden mätt av kaffe och kaka.

På onsdag firar mommo och moffa sin 64:e bröllopsdag. De förlovade sig på nyårsafton 1955 och gifte sig 8 juli 1956. När de för några år sedan firade diamantbröllopsdag frågade min syster vad som var hemligheten till ett så långt äktenskap. ”Stå ut”, svarade mommo. Jag lade det redan då på minnet.

20200703_101117
En blombukett som min pojkvän dök upp med oväntat en kväll efter jobbet, ”för att vi inte hade hört av varann på hela dagen” ♥ Nere till höger skymtar mina morföräldrars bröllopsporträtt.

Morgonen är av den allra vackraste sorten – klar och frisk efter nattens regn, solen har inte hunnit upp över skogen än, vinden är sval men inte kall. Mamma och jag lägger ut näten innan frukost och jag njuter av vinden, vattnet, solen, livet.

IMG-20200708-WA0005
Roddaren och fiskaren.

Mot kvällen korkar vi en skumpa, dricker kaffe och äter jordgubbstårta. Jag har dukat, använder ett ljusblått lakan som duk för att matcha kaffeservisen.

Efter kaffet vittjar vi nätet och drar upp tjugotvå feta abborrar. Och en bliko (björkna) och en mört. Det är den största fiskefångsten i mannaminne. Vi tar ut och reder upp nät, syrran imponerar med att ta loss tre abborrar, mommo rensar fisk på löpande band bakom stugan.

IMG-20200708-WA0003
Nisse inspekterar fångsten.

På torsdag fyller mommo 87 år. Hon får en äppelplockare och ett hemlagat presentkort på heldagsshopping på nya Halpa-Halli i gåva. Vi kör ut till Replot och äter lunch tillsammans med vad som känns som halva skärgården. Jag är mätt resten av dagen och tillbringar en otroligt skön stund i hängmattan med att bara skrolla på Instagram. Sådant kan också vara kvalitetstid emellanåt.

På födelsedagskvällen doftar det rök och alspån och enris över hela tomten då mommo röker säsongens första fiskar. Jag tänker på hur jordgubbstårta och kaffe visserligen är mommo, men att stå böjd över något praktiskt arbete är ännu mera mommo.

20200709_171849
Mommo

ezgif.com-video-to-gif
Kvällsmat!

På fredag, idag, firar villagrannen födelsedag med bjudning ute under linden. Vi äter omelettpizza och sallad, dricker vittvin, och sedan, förstås, kaffe och tårta – denna gång Britatårta. Ingen vet riktigt hur mycket grannen fyller. Det är inte det viktiga. Det viktiga är att umgås med sina grannar och reda ut vem som bor i vilket hus längs med villavägen och fundera vad alla vägens hundar heter (ofta vet man inte vad hundägarna heter) och beskåda den nymålade bastukammaren. Om det är något som jag uppskattar är det den grannsämja som jag som yngsta generation och utan egen förtjänst får ta del av, både hemma i Sundom och här på villan. Att man omges med folk som man vill umgås med, och som vill umgås med en. Som bjuder på mat och kaffe och tårta så att man är mätt hela dagen, igen.

IMG-20200710-WA0003
Tredje dagen, tredje festen!

 

dagbok

En natt var det dimma, en dag var det sol

Det är så varmt. Dagarna flyter ihop. Jag har nästintill inget jobb och så verkar det förbli under den kommande tiden. Jag orkar inte skriva, inte sitta framför datorn. Läser, vilar, svettas, äter, simmar, söker skugga.

20200623_170228

Midsommarrosorna har varit i sin fullaste blom. Jag doftar på dem varhelst jag kommer åt. Och en pion har jag också fått! Två av mina favoritblommor.

20200620_223525

Vi har firat min födelsedag och midsommar. Födelsedag på förmiddagen, midsommar på eftermiddagen!

IMG-20200619-WA0004

Skumpa, kaffe och pavlova. Allt jag önskar av min födelsedag.

IMG-20200620-WA0024

Någon gång lekte jag med tanken på att ha en stor 30-årsfest. Sedan kom corona och jag skippade alla sådana planer. Nu firade jag med föräldrarna, mommo & moffa, min pojkvän, och Nisse.

IMG-20200619-WA0010

Färdig för midsommar! Jag fick så fina födelsedagspresenter: en hemstickad tröja, skumpa x 2, gin, en Marimekkoväska, ett fotoalbum. Av mommo fick jag en blomsterkrans, och vad är det som skymtar i öronen?

Kvinnosymbolsörhängen i återvunnet silver av Feministsmeden! Precis vad jag hade önskat mig ♥

IMG-20200619-WA0016

Nisse orkar heller ingenting i värmen. (Förutom att skälla på förbipasserande, det orkar han nog med.) Här hänger han på vår picknicksfilt som alltid funnits.

20200617_232906

En natt var det dimma.

20200622_130330

Och en måndag uträttade vi ärenden: köpte sololja, after sun, arbetskläder, vitamintabletter, solcellspaneler. Och höll glasspaus i värmen.

20200617_210103

20200617_210425

Mamma och jag har lagt ut och tagit upp nät. Här var en kväll som var lite lite svalare. Inte en enda abborre på långa tider. Nu får det nog vara en fiskepaus.

dagbok

Kära bloggen!

Jag började skriva ett inlägg med reflektioner kring min jobbsituation och en snygg övergång till gårdagens händelser, men det blev så tillrättalagt, tillgjort. Vem försöker jag övertyga, vem försöker jag skriva för? Varför försöker jag göra det snyggt paketerat på bekostnad av uppriktigheten och känslorna? När jag i min privata dagbok började med att skriva: ”Kära dagbok! Idag har varit en så fin dag!” och sen fortsätter med mening på mening som avslutas med utropstecken? För det är det viktiga: uppriktigheten och känslorna.

Nytt försök:

Kära bloggen! Igår var en så fin dag!

Jag gjorde både morgonyoga och mina fysioövningar och märker hur jag mår bra av det. Pojkvännen kom ut till villan och var här nästan hela dagen. Han kom inkörandes med sin moffas beige Mercedes från 1982, en riktig raggarbil som hördes mullra på flera hundra meters avstånd. Jag skrattade högt när jag såg den och blev mot min vilja alldeles överförtjust i den. Vi ska fara ut och cruisa någon dag, och jag ser så fram emot det. Denna sommar är små planer de nya stora, och en roadtrip blir lätt hela veckans höjdpunkt. Jag drömmer om havsglitter och nedvevade rutor.

IMG-20200609-WA0005

Jag fick ägna mig åt min favoritsysselsättning: titta på när en snygg karl lagar mat åt mig. Han är så fin, på så många sätt, och jag är så glad över att han är min. Vi åt säsongens första muurikkaplättar, tvättade bilarna, pratade om framtid och jobb och ekonomi, gjorde upp födelsedags- och midsommarplaner. (Jag tycker mer och mer att födelsedagar borde firas ungefär som jul och påsk – dagen innan födelsedagen är det födelsedagsafton, sedan kommer födelsedagen, och dagen därpå är det annandag födelsedag. Fira i dagarna trenne.) Ungefär var tionde sekund tänkte jag hur lyckligt lottad jag är och ville bara trycka ansiktet mot solvarm hud och andas in doften av solkräm och sommar. Så jag gjorde det.

dagbok

Livet. Havet.

Efter att ha firat mitt hedersomnämnande i måndags drog jag ut till havet. Min partner hade redan varit där några dagar och kom och hämtade mig med båt. Jag hade inget jobb under några dagar, så jag inledde veckan med helg. Vi badade bastu, löste korsord och eldade i öppna spisen. De två första dagarna blåste det så mycket att vi mest var inomhus. Jag låg i soffan och läste, fötterna slängda upp i famnen på pojkvännen som löste sudoku. Så fint att bara vara. Vara tillsammans. Ofta var jag glad och lugn till sinnes. Emellanåt var jag ledsen och hade leidon. Drack lite kaffe och drack lite whisky. Allt sådant som lifvet är.

Men här, här åt vi frukost i går morse. Och då var jag bara glad och hänförd åt utsikten och solen och fågelropen.

20200513_111152

I morgon tänkte jag publicera mina diktbidrag till Arvid Mörne-tävlingen. De har redan publicerats i en bok på nätet, men jag vill gärna ha dem här också. Så välkommen hit i morgon på diktläsning! De dyker upp lagom till eftermiddagskaffet.

dagbok

ABC i finheter

När vissa morgnar är sådana att jag undrar varför jag över huvud taget stiga upp och göra något av dagen, då är det bra att skrolla igenom telefonens galleri och påminnas om det goda i livet. Här kommer fina saker från de senaste två veckorna – i bokstavsordning!

IMG-20200503-WA0005
BANANPLÄTTAR. Nästintill perfekta.

IMG-20200508-WA0002
FRÖN. Mamma skrev: ”Jag köpte, så du får så!” Det ska förhoppningsvis bli fler bellisar utanför min lillstugo.

IMG-20200509-WA0031
GAMLA FINA SAKER. Från fammos. De rosamönstrade tekopparna är sköra och kantstötta och hjärtskärande söta.

IMG-20200501-WA0005
HEMMAGJORD PIZZA. Och teveserier.

20200429_160904
LÄSRO. När biblioteken är stängda får man återgå till favoriter i bokhyllan.

IMG-20200508-WA0001
MOMMO. Som här rensar årets första små abborrar, fångade i kass utkas(s)tad från bryggan. Så snart vi får båten i sjön blir det nät och förhoppningsvis större firrar.

IMG-20200510-WA0015
MORSDAGSKAFFE. Dukat för tre närvarande och två på distans.

IMG-20200509-WA0004
NISSE.

IMG-20200510-WA0000
NISSE.

IMG-20200503-WA0010
NISSE. Följer rekommendationer och träffas utomhus.

IMG-20200507-WA0002
NISSE. Följer rekommendationer och stannar hemma.

ezgif.com-video-to-gif
BONUS: NISSE SOM LITEN.

IMG-20200509-WA0021
POJKVÄN. Här mycket glad över att få dra igång motorsågen på villan sin.

IMG-20200504-WA0006
PYSSEL. Morsdagskort och födelsedagskort. Jag levde farligt och hade både kaffe och färgvatten i muminmuggar. Gäller att komma ihåg vad som är vad.

IMG-20200509-WA0023
SOL I ANSIKTET. Och pre-morsdagskaffe ute på kusinernas veranda. Mommo och moffa satt vid eget bord. Sådan är coronatiden.

20200430_135047
VAPPEN. Videoträff med vänner. Middag med familjen. Bastu. Skumpa. Mjöd. Struvor. Morgonkaffe på verandan.

20200506_135238
VILLAN. Mommo vädrar diverse.

dagbok

Distraktioner

Hur skriver man ens om något vardagligt i dessa tider. Jag pendlar mellan tillförsikt och upplösning, en stund är jag tillfreds, nästa är jag övertygad om att jag blir galen.

Många timmar går åt till distraktion, att bara vänta ut dagen, tills också den tar slut. Jag gör mycket mot bättre vetande, ligger för ofta och för länge i soffan och bläddrar i Instagramflödet. Tittar på för många Youtubevidor. Äter för lite. Äter för mycket. Äter fel. Gör emellanåt de där vanliga sysslorna som alltid ska göras: diskar, tvättar, vattnar blommorna. Det känns bra.

Har en enda tid att passa denna vecka, läkartid tisdag kl 14.10. Få saker är så bergsäkert ångestframkallande som att sitta i hälsovårdstelefonkö. När jag kör till hälsovårdsstationen mår jag fysiskt illa av nervositet, som alltid. Jag har aldrig varit med om något stort medicinskt trauma, men jag är i kontakt med sjukvården med så jämna mellanrum att jag tänker att jag borde ha vant mig. Eller så är det precis tvärtom. Ett långsamt pyrande medicinskt trauma, påspätt av många väntrum under många år.

Läkaren har snälla ögon ovanför munskyddet och det är ingen fara.

Vissa morgnar yogar jag. Ljuset vitt och mjukt över trägolvet, blå yogamatta, ett block i kork att sitta på då vi bara ska andas andas andas. Ett annat pass så tungt att låren skakar, jag pausar videon och svär högt, SA-TANNN. Andas andas andas, andningen lugnar sig, svetten stannar av, jag trycker igång videon igen.

Jag riktar in mig på de små sakerna. Paraplyaralian som fått ett nytt, litet blad som var dag sträcker på sig lite högre, breder ut sina palmblad lite mer. Fredskallan, där en vit blomknopp skymtar i det nya gröna.

En söndag kärrar jag kompostjord på villan, kör ner grepen i det förmultnade, äggskalen fortfarande intakta. Häver ut jorden över potatislandet i skogsbrynet. Torkar svetten ur pannan med handleden. Kör tillbaka den tomma skottkärran för att hämta nästa lass. Bara arbetar utan att tänka.

dagbok · skönlitterärt

Västerviken

I dag är det fredag och jag ska ut till en av mina favoritplatser. Där ska jag träffa kusiner och bada bastu. Innan dess är det arbete som gäller. I dag jobbar jag med en skrivkurs som jag drar via Folkhälsan, och när jag rotade efter material till skrivövningar hittade jag en hittills opublicerad dikt som jag själv skrev under en skrivkurs för ett par år sedan. Det får bli fredagens poesi. Ha en riktigt skön helg, allihopa ♥

20180531_185523

[…]

Skönast ibland sköna glimtar syns dock skymt av Västerviken,
som en glänta mitt i skogen, öppnar sig till sol och himmel.
Övre sidan utav vägen, följer längs med vikens vatten,
i den juniljusa tiden fram till augustinätter
i den klara Västerviken.

Här läggs nät i inre vatten, ro ut mellan tvenne stenar,
dimman över gryningsviken syns igenom tall och granar.
Uti skogsbrynet potatis, bär på tuvorna kring tomten.

Gårdens hängbjörk ritar mönster, skuggardiner över trappan.
Allt är ljust och lätt och nära; vila, sluta sina ögon,
tid att koka mera kaffe, ved; och bastu värms till kvällen
i den stilla Västerviken.