Etikettarkiv: villa

Denna sommar

Gud vad jag älskar denna sommar.

Den evighetslånga ledigheten. Lugnet. Alla vardagssysslor (vattna, tvätta, skörda, diska, hänga tvätten). Att knappt klä på sig om dagarna. Hålla världen på distans. Alla små utflykter som är för triviala för ett blogginlägg men alldeles tillräckligt stora en het dag i juli.

Grönskan, blomningen, värmen. Svettas som en liten gris, med skitiga fötter och lagom långa att-göra-listor. Tidiga kvällar, sena morgnar, fågelsång ännu i augusti.

En liten hund som nästan alltid är här.

Iste i hängmattan.

Poesi och Maria Gripe.

 

Annonser

11 kommentarer

Under dagbok

Det är sommar nu

Det är sommar nu, säger Birk till Ronja, och så rätt han har. Det är sommar nu. Världen är lite mindre, kraven är lite lägre, friden är lite större. Det doftar fisknät, grillad kyckling, prydnadshallon och, när vinden ligger rätt, hav. Kaninerna ligger och molar sig i solen, blir tunna, utsträckta pälsrosetter som jag vet är så varma. Mommo sitter på verandan och ordnar upp sin låda med snören. Moffa går med en sekatör kring granhäck och vinbärsbuske. Jag städar kaninburen och hänger tvätt.

En dag röjer vi ur garaget, som heter just så trots att den enda gången det har använts som garage var under vintern -78 då morbroderns Citroën stod där. Vi hittar havtornspress och sandpapper och gamla oljedunkar och presenningar så det räcker fram till domedagen. I min lillstugo står en bukett med pion och daggkåpa, den tar sig så fint mot skira spetsgardiner och små tavlor med citat av både Jane Austen och Donna Tartt.

Jag läser Anne på Grönkulla för minst tionde gången och gråter likväl där jag sitter i verandanhörnet en förmiddag då solen ännu inte hunnit dit och villan är ovanligt lugn, för det är så vackert och sorgligt och romantiskt, och Avonlea är mig lika bekant och kärt som Hogwarts eller Mattisskogen.

2 kommentarer

Under dagbok

Grönt och ljust – rosa och vitt

Min hjärna är alldeles slut efter att i helgen ha pratat tre språk, tokdansat lindy hop, umgåtts med vänner och släktingar, sovit för lite, och skurat bastu och tvättat bil. Jag försöker minnas vad jag gjorde i fredags, men det står helt still. Aj jo, jag skjutsade föräldrarna till flygfältet, för en resa till vårt älskade Kreta ♥ Själv stannar jag hemma i år och vattnar blommorna. Vårt blomhörn på verandan är ovanligt fint denna säsong. Det är inte vår förtjänst, då tre av fyra installationer är gåvor.

20180608_164722

Bellisarna har också vaknat på riktigt, och tar över hela gräsmattan. En smygrevolution i rosa och vitt.

20180608_164758

Jag vattnar också mina små trädgårdslådor. Salvian, rosmarinen, timjanen och gräslöken planterade på tuva frodas – de frösådda kryddorna är inte alls lika ivriga.

20180608_164840

Loke och Helga har påbörjat sommarens grävprojekt och sprättar jord med stor entusiasm (om de inte ligger utsträckta i solen och vilar, förstås).

20180608_164940

Jag rantar på från en byggnad till en annan: bär en vattenkanna, hämtar tidningen från andra villan, dricker kaffe, diskar, går ner till stranden, matar kaninerna, hänger en matta på tork.

20180608_165020

Som sagt var.

20180608_165053

Allt är grönt och ljust, och min kalender är tacksamt tom.

20180608_165436

Efter lindy hoppen – när jag nu ändå har klätt mig i något annat än huppare och keps – går jag på kafé. Där äter jag den största pavlovan någonsin.

20180609_150102

Under kvällspromenaden senare samma dag hittar jag sommarens första liljekonvalj.

20180609_205732

Helt ensam är jag förstås inte, trots att föräldrarna är på resa. Jag har ju mommo och moffa i grannstugan, kaniner i hagen, vänner i stan, kusiner och syster på besök. Och så Nisse, ibland, som sitter och spanar ut över ägorna.

20180610_201955

7 kommentarer

Under dagbok

Det är dags nu

Så här såg mitt kylskåp ut:

IMG-20180531-WA0003

Så jag packade mina saker (läs: böcker) och flyttade ut till villan för sommaren.

20180531_133934

Det har varit en så vidunderligt varm vår att jag redan den sista maj kan plocka en bukett av mina favoritblommor: förgät-mig-ej och skogslyst. För en än mer praktfull version: lägg till smörblommor och hundloka.

20180531_181005

Vattnet är lägre än någonsin. ”Jag har aldrig sett så här lågt vatten”, säger mommo, som har bott på villan varje sommar sedan 1973. ”Jag ser stenar som jag aldrig har sett förut!”

20180531_18552320180531_185530

Jag tänker på poesi, men läser prosa. Så här skriver Eva-Stina Byggmästar, det diktgeniet, om poesi. någonting hjärtaktigt är det ju i alla fall –

20180425_224515

Dikter kan göras i små diktfabriker, av små poeter. Tänk att få jobba i en sådan fabrik. Så vackert det kan bli, med bokstäverna i rad efter rad efter rad efter rad.

20180425_224336_LI20180425_224348_LI

Just det, jag har köpt mig en näsring i silver också. Och klippt håret kort kort kort igen (men pannluggen hänger kvar). Tänkte att detta ska bli min queera sommar. Bäst att börja ordentligt då.

IMG-20180529-WA0006 (2)

Nu börjar den!

3 kommentarer

Under dagbok

Vestervik

20180121_123143

”Alle man överbord, stolen sjunker!”

20180121_130524

Söderut.

20180121_130912

Viken.

1 kommentar

Under dagbok

Kvällar

Jag har så sköna kvällar för tillfället. Ror ut och tar upp näten med mommo medan det ännu är ljust. I kväll var det alldeles ljuvligt lugnt på sjön. (Vi fick en enda liten abborre.) Jag skrotar omkring i yllesockor och collegetröja. När det mörknar lägger jag i gång en brasa och eldar sedan hela kvällen, vedkorgen töms. Jobbar kanske någon timme vid datorn, pratar med vänner. Kokar te eller gräddar pannkaka (det sista gör jag i kväll).

20170905_212802

Slötittar på teve, bläddrar flera varv genom alla kanaler för att se om det är något jag vill titta på. En dokumentär, kanske, eller en film. I något skede tar jag mig ut i mörkret för att mata och stänga in kaninerna. Klappar dem god natt när de mumsar från matskålen.

När brasan har blivit glöd och kvällen har blivit natt stänger jag spjället och går upp på vinden, ligger och läser i lampskenet tills jag är riktigt, riktigt trött. Sover sedan utan väckarklocka tills jag vaknar av mig själv.

2 kommentarer

Under dagbok

I går

Det är så kallt på villan nu att jag eldar en, ibland två, gånger om dagen, ungefär en famn ved per brasa. Dubbla duntäcken (jag sparkar av mig det andra under natten) och värmebatteri i lillstugon, de nätter jag sover där. Yllesockor har jag ju gått med hela sommaren.

I går var jag också på dejt – låt oss kalla det det – något som var såväl nervöst och lite genant som väldigt nöjsamt. Även om jag sällan eller inte do romance så är trevliga människor alltid trevliga människor. Sedan storstädade jag lägenheten i tre timmar – och pratade i telefon nästan hela tiden – så nu är mitt stadshem färdigt för inflyttning när villasäsongen verkligen är över. Vilket nog är, så småningom, och det känns bra att få flytta tillbaka när man vill och inte när man måste.

I går lade och tog jag också upp nät med mommo. Det blåste hårt. Vi fick försöka två gånger innan vi fick näten i sjön – första gången fick vi ro tillbaka för att vi hade glömt sänkena på land – och jag fick ro rakt emot vinden för att inte driva långt in i viken och på stenen längst ut. När vi skulle ta upp dem – det blev mot halvtiotiden på kvällen – var det tungt att ro baklänges mot vinden, och vattnet hade stigit så högt att en första stenen knappt syntes. Två mörtar, två abborrar och två rudor. Rudorna är så stora att de inte fastnar i själva nätmaskorna, de bara trasslar in sig i nätet, så de fick vi lätt loss i bryggan trots skumrasket. Mommo ville ha livet av dem, slänga dem på komposten, ”annars får vi bara dem i nätet i morgon igen”, men jag propsade på att släppa dem och kastade tillbaka dem i sjön. Om de kommer i nätet nästa gång så tar vi bara loss dem igen, menade jag.

Resten av fiskarna fick följa med till villan, jag satt på bastuverandan och slet för att få loss en bred abborre från maskorna. När den och dess fränder sedan låg i diskhon för att nackas och rensas, stod jag och stirrade in i ett abborröga, tänkte i en stund av existentiell kris: vad har jag för rätt att döda och äta denna varelse? Och det paradoxala i det –  denna varelse kanske mer än någon annan, eftersom den har levt fritt och fångats och dödats så lindrigt det nu kan göras, till skillnad från konventionellt hållna köttdjur.

4 kommentarer

Under dagbok

Sommarledigt

Det är sommar igen. Jag vet inte hur det hände. Det var april hur länge som helst, maj drog ut och juni överrumplade, och sedan blev det plötsligt sommar. Det är som om det alltid ha varit sommar, samtidigt som jag inte alls hänger med.

Denna sommar har jag en ny taktik. Det behövs en sådan, insåg jag, efter tre dygn med konstant, lamslående ångest och panikgråt. När man googlar symptom för utmattning och bockar av alltför många punkter. När man gråter i telefon med först en vän och sen med mamma och inser att man ännu kan vända det.

Taktiken är enkel: vara ledig precis hela tiden jag inte jobbar. Bedrägligt enkel, kan tyckas, men jag tror den fungerar. Att äta frukost i solen innan en arbetsdag är också frukost i solen. Jag behöver inte vara ledig hela dagen för att kunna vara ledig stunder. Och jag har avbokat, avböjt och avstått från allt som tar men inte ger. Skapar ledighet och rum och tid, sådant som jag så desperat behöver. Inte ens bara vill ha numera, utan behöver. För att inte behöva googla de där symptomen igen.

I grunden är det väl: vara snäll mot sig själv. Göra det som jag vill. Inte racka ner på mig själv. Inte tro att det bara finns ett sätt att göra sommar på, och att jag måste göra den som jag alltid ha gjort den. Flexibilitet, omvärderande, alltid tillåtelse att göra om. En tilltro att allt blir bra.

Hälsa på kaninerna. Dricka kaffe i solen. Eller dricka kaffe inomhus fastän det är soligt ute. Sitta framför datorn om jag vill det. Dra upp brännässlor om jag vill det. Sova där jag vill, äta det jag vill. Vila, tillåta, bejaka. Hela tiden, i tanken och i handling, återkomma till det jag redan vet: det är okej. Allt är okej.

3 kommentarer

Under dagbok

Titta sig omkring

Jag hade en bra fredag. Lånade böcker från flera bibliotek, åt lutfiskmiddag med släkten hos morföräldrarna. Pratade vitt och brett med en kusin och gosade med Nisse. På kvällen blev det La la land på bio med syster och mamma. Jag tycker om att gå på bio, tycker om hela fenomenet: biljettinköp, godsaker att knapra på, reklamerna innan filmen, surroundljudet, att sitta kvar tills eftertexterna rullat klart.

Och ändå: när jag kom hem slog ångesten till. Helt omotiverat (som den ju brukar). Snabba, ytliga andetag och något som drar i magen. Man kan ha hur många strategier som helst för att stävja ångest – att jorda sig, andas i fyrkanter, medveten närvaro, accepterande av känslor – men allt är glömt när ångesten redan är där. Jag minns inget och kan inget.

Mycket, mycket försiktigt letade jag runt efter musik som inte var för snabb, för att inte öka pulsen ytterligare; inte för långsam, för att inte sjunka ner i apati; inte för sorglig, för att inte späda på känslan av uppgivenhet; inte för hetsig, för jag klarade inte av för mycket sinnesintryck.

Till slut sov jag och drömde om kaniner, fyra stycken, som alla var på rymmen och var alldeles dammiga efter att ha grävt i torr jord.

Idag har jag navigerat mig långsamt genom dagen, för att inte röra upp ångesten från igår. Föräldrarna skulle fara ut till villan en sväng. ”Vad ska ni göra vid villan ens?”, frågade jag mamma. ”Inget speciellt”, svarade hon. ”Titta oss omkring”.

Så jag följde med ut till villan där vi gjorde inget speciellt och tittade oss omkring. Bastun stod där den ska stå. Bryggan låg kvar där den ska ligga. Vi funderade över ett träd vi ska plantera, över att lillstugoverandan behöver tvättas i sommar. Vi drack varm kakao och åt croissanter. Sedan diskade vi kastrullen och sleven i snön och åkte hem igen.

 

1 kommentar

Under dagbok

Kaffe med smörgås

En enorm fördel med att flytta tillbaka till hemstaden är att villasäsongen kan förlängas med många veckor. Att det bara är en kort resa ut till skogsluft och sinnesfrid. Kravlöshet och vila. Kaffe med smörgås när vi kommer dit. Jag plitar ner några ord i lördagstidningens korsord, men sparar resten åt moffa. En villagranne tittar in men tackar nej till kaffe, sitter och småpratar med mamma en stund.

Systers energiknippe till hundvalp har följt med oss. Den springer som en tok på gräsmattan, attackerar löv och pinnar. När vi sitter i soffan är tassarna överallt i mitt ansikte och den ska slicka mig på ögonen, i pannan, på munnen, i näsborrarna. Jag skrattar så jag gråter.

De sista blommorna pryder rabatten: flox, kärleksört och små, spretiga blå blommor som jag inte kan namnet på.

14484604_996170090494122_4904012371281748700_n

Imorgon kommer en vän över på te och jag får för mig att baka en Victoria sponge cake. Det finns inget bakpulver kvar så här sent på säsongen. Mamma cyklar än till den ena, än till den andra grannen. Hos den tredje får hon låna bakpulver i sin medhavda lilla kopp.

Föräldrarna är bjudna på middag tvärs över viken. Hundra årtag med roddbåten. Motorbåten togs upp förra helgen och pappa tvättar den. Lovar att det här är sista året, vi ska köpa en ny motorbåt, en mindre. ”Men vi säljer den gamla innan vi köper nån ny!”, säger mamma. Annars står vi där med två motorbåtar.

Jag äter fläskkotletter med svampsås till middag med mommo och moffa. Teven står på, fotbollsmatch på gång, men ljudet är av. På bordet: en burk inlagd squash, knäckebröd, kokta majskolvar. Mommo uppdaterar mig om kusinernas förehavanden och förhör sig om min hälsa.

I mitt lilla trädgårdsland frodas viol, oregano, salvia, sallad, persilja och timjan. ”Persiljan kan bra stå kvar, den kan man sköra ända tills snön kommer”, säger mommo.

Jag plockar med mig en påse sallad innan jag far hem.

3 kommentarer

Under dagbok