Tag Archives: rakt ur hjärtat

Ljuset, ljuset

Jag tillbringar timtal framför datorn, framför texten. Stänger ute eftermiddagssolen bakom persienner. Huvudet värker, nacken värker. Det är så ljust där ute om kvällarna, ingen idé att lägga sig klockan 22 när jag nästan kan läsa utan lampa ännu. Jag är trött varje morgon, stiger varje morgon upp lite tidigare för att hinna läsa allt innan deadline. Inte heller denna natt kommer jag få sova tillräckligt.

Text text text text jag måste få en paus från dem, byter medium och ser på teveserie. Har längtat och väntat på nästa avsnitt, avnjuter det till te och knäckebröd med ost. Ser om scener, igen och igen och igen, väntar spänt på vilka kronblad i historien som vecklar ut sig, vad som blottas till näst, alltid något ännu dolt, allt det mörkröda och sammetslila och kronblå.

Och så:

The midsummer evenings are so enchanting, don’t you think?

Och ljuset, l j u s e t! Hur det faller snett, solen står lågt på himlen men det är bara för att den aldrig går ner under horisonten, den kastar långa skuggor över klargröna gräsmattor och björkar, glitter i alla vatten, i luften. Och jag kan nästan känna det där ljuset mot mitt ansikte, kisar mot det, kroppen tung efter vaknatt men blodet varmt och sinnet lätt, det är något magiskt över det, ja, ja, det är det. Och det är på väg, det ljuset, det är på kommande. Så ljusa nätter att det aldrig behövs en lampa, något bekant och ändå, varje år, helt nytt mot huden, och jag dricker det då med alla sinnen, nästan desperat.

So enchanting, indeed.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Tolv över åtta

Klockan är tolv minuter över åtta en måndag morgon.

Jag har ätit frukost, läst nyheterna, deklarerat, läst min mejl, ringt hälsovården, planerat en resa till huvudstaden och kollat på en video av min favorit-youtuber (”just because I don’t remember you, doesn’t mean I don’t love you”). Allt på dagens att-göra-lista (och lite från morgondagens dito) är avklarat.

Jag är lite trött.

Exakt 05.00 blev jag väckt av någon slags monstermaskin som med ljud och ljus sopade gatorna rena från grus. Försökte somna om, men mådde lite illa och insåg att det var för att jag var hungrig. Tänkte drömmande på havregrynsgröt som är snällt för magen. När fiskmåsarna som bor utanför började skrika och gav jag upp och steg jag upp. Kokade havregrynsgröt och tog itu med dagen medan solen steg bakom hustaken.

Nu kanske jag ska koka kaffe. Kanske sova lite på soffan. Definitivt ta en promenad lite senare, då biblioteket och Folkhälsans hus har öppnat. Jag tänker hämta reserverade böcker, köpa årets majblomma.

Skriva en dikt.

5 kommentarer

Filed under dagbok

Dikter och fester

Denna april skriver jag inte bara dikter, jag festar också.

Denna lördag kan väl ses som denna aprilmånad i komprimerat format då. Jag har fått spontana applåder över en diktuppläsning, och hört att jag ser så glad ut när jag dansar lindy hop. Båda sakerna värmde mitt hjärta så ♥

På förmiddagen hade vi den avslutande skrivkursträffen för detta år. Det har varit väldans givande att gå en skrivkurs – som det ju brukar vara. Att ha en plats att reflektera över sitt skrivande, träffa andra som skriver, läsa – och förstås skriva. Den här lördagen hade vår eminenta skrivkursledare en riktigt lurig skrivuppgift. Eftersom detta var den sista gången gick vi turvis igenom hur statusen för våra skrivprojekt ser ut, om vi har sådana, eller vad vi möjligen skulle vilja ha för skrivprojekt. Sedan släpper kursledaren bomben: ”Nu har ni fram till klockan tolv på er att påbörja det skrivprojektet.” Och vi skrattade, och stönade, och skrevoch nu har mitt mycket lågmälda och fortfarande oannonserade skrivprojekt fått två nya dikter att ta ställning till. Se där, inte hade jag ju skrivit något till det specifika syftet om det inte vore för denna skrivkurs och -handledare!

Eftermiddagens alla timmar tillbringade jag framför datorn och tittade på Things Not To Say To [insert minority or group]-videor. Saker att inte säga åt döva personer, personer i rullstol, gay personer, personer med kroppsmodifikationer, ensamstående föräldrar… Min favorit var kanske Things Not To Say To Hairy Women:

På kvällen var det prova på-lindy hop, följt av socialdans. Jag hade fått medlockat tre vänner från olika håll, och vi dansade och bouncade och trampade. Pratade och svettades och skrattade. Åt chips och mintchokladkex. Det var inte svårt att vara social, inte ens en gång, jag kände mig glad, och jag stannade ända tills lamporna släcktes och musiken stängdes av.

Nu är jag trött och har ont överallt, så nu ska jag med stort nöje sova.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Världspoesidagen

Idag är
världspoesidagen

Detta får jag veta
en och en halv timme
innan dagen är slut

Tänker först:
så typiskt!

Tänker sedan:
whatever
det ryms ingen poesi
mellan den här dagen
och den här ångesten

(jag
vill
ju
bara
sova)

Tänker sedan:
var det inte något jag sa
under danslektionen?
om att lösningen var
att ta ett steg
bakåt

var det inte någon som sa
det var ju riktigt
poetiskt
?

Jag orkar inte
ta ett steg till
(inte ens bakåt)
men kanske orkar jag
andas djupt
(en gång)
för att skapa lite utrymme
i det sista av dagen

Kanske ryms det
lite poesi
där

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Allra kärast

Så är det: allra skönast
är det som inte skett
Så är det: allra vackrast
är det man inte sett

och gräset är som grönast
vid grannens åkerbädd
och rosen är som rödast
på armslängds avstånd sedd

och dansen är som vildast
när själv man tittar på
och natten är som mildast
när ena måste gå

Så är det: allra ljuvast
är det man inte når
Så är det: allra kärast
är de man inte får

6 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Ryska posten

Jag språkgranskar ett romanmanus. Det är fest på gång, en flicka fyller tretton, och de ska leka ”Mörka rummet”.

Jag kommer att tänka på alla dessa lekar som vi hade när födelsedagskalasen nästan omärkligt övergick i födelsedagsfester, tidiga tonår; ryska posten, snurra flaskan, sanning eller konsekvens, klädpoker … Alltid på något vis på gränsen till vad man ville och var bekväm med, något som man kunde förnimma men som var strax utanför ens förståelsehorisont, pirrigt och spännande, pinsamt och skrämmande. (Och samtidigt, på samma fest där någon i en omgång av snurra flaskan skulle kyssa en annan i tio sekunder, tunga och allt (åh, långtradare hette det – jag hade glömt det ordet!), på samma fest: utomhus lekte vi kurragömma, bollen är hemma; sprang och gömde oss bakom husknutar och under verandor och landtagna, upp-och-ner-vända båtar.)

Och heteronormativt, förstås! Alltid! Det fanns liksom inget annat alternativ ens tänkbart, så hårt satt normen i (o)medvetandet. Bara ett par år senare kommer jag att vara på en annan födelsedagsfest, med endast flickor, och när vi ser på film ligger jag med huvudet i födelsedagsbarnets knä och hon stryker med ett finger över mina sockerkladdiga läppar, filmen flimrar i utkanten av medvetandet, hjärtat flimrar, inget mörker eller slumpvist snurrade flaskor som bestämmer här.

(Och ytterligare några år senare: helt andra fester, helt andra människor, och där har heteronormativiteten kastats all världens väg, mörka minuter i badrum och skrubbar med vem som helst, kysser flickor inför allas åsyn – några spelar klädpoker fastän vi alla just varit i bastun tillsammans.)

Var ni också på den sortens fester? Någonstans mellan barn och tonår, med popmusik och dans (tryckare!) och lekar? Festen i källaren och föräldrarna som lovade att hålla sig på ovanvåningen, eller tvärtom. De populäraste pojkarna med uppåtspretande hår och MicMac-jeans. Chips (sourcream&onion, alltid) och godis i stora glasskålar, halvdunkla rum och ljusslingor. Fintröjan med silverglitter, H&M-läppglans, doften av billig parfym.

6 kommentarer

Filed under dagbok

När man inte kan sova

När man inte kan sova.

Ligger och tänker på
jobb och sex och döden
och fester man vill ordna.

När man inte kan sova.

Äter tre skålar cornflakes
med mjölk och extra socker
– något man säkert får ångra.

När man inte kan sova.

Läser instagramposter
om våld och hat och nazister.
Det är för mycket, för många.

När man inte kan sova.

Går mellan säng och soffa,
räknar timmar till morgon.
Blundar och låtsas sova.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Kumlinge

Plötsligt kommer Åland på tal, och jag översköljs av de fragmentariska minnesbilder jag har från nians klassresa till Kumlinge, hösten 2005.

Vi åkte en himla massa buss hela tiden. Vi ropade de få gångerna vi såg fler än en bil på samma gång.

När min vän Kata och jag slog upp dörren till vårt rum på gästhemmet skrek vi i högan sky. Jag för de fruktansvärda sjuttiotalstapeterna i stormönstrade, mossgröna och orange blommor. Hon för att jag skrek.

Vi lyssnade på The Ark, på ”Disease” och på ”The Most Radical Thing To Do”:

”And if there is disease in you
I want to have that disease too
‘cause I want everything
that is inside you”

och

”I could fuck anyone
every girl, every boy
et least one in every town
that’s to say the least”

(och redan där, då, var det något med de raderna som talade till min lilla inte-ännu-medvetet-queera själ)

Vi besökte en skola som hade en fotbollsplan i rött grus –  eller var det gräs? det var nog gräs –  och den enda som pratade med oss var en pojke som hette Dennis. Han hade långt hår och bandana och var precis i min femtonåriga hårdrockssmak. Jag lade till honom på MSN och vi chattade ett tag efter klassresan. Han var aldrig så intressant som jag hade trott och hoppats på.

En kväll simmade vi, det var ett mjukt gult sken över världen, och det fanns en flotte – eller var det en roddbåt? – och jag minns inte att det fanns någon vuxen i närheten.

Under ett besök till en musikstudio ville ingen gå in, för vi satt alla på rad på en stenmur och masserade varandra. Trubaduren och tillika ägaren till studion kom till gästhemmet en kväll och spelade för oss. Två, tre av klassens pojkar köpte hans skiva på skoj.

En kylig och klar natt låg vi på vägen och såg upp mot stjärnorna. Det kom ju aldrig några bilar. På vägen tillbaka mot gästhemmet lade pojken jag var kär i armen om mina axlar, när han såg att jag frös, och jag vågade knappt andas av närheten och doften från honom.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Nattsudd

En natt är det så kallt att jag måste flytta från lillstugon upp till villavinden, bara för att få sova under dubbla täcken. Någon gång under natten sparkar jag ändå av mig det ena, och när morgonen kommer har också yllesockorna farit.

Det blir fort mörkt om kvällarna. När jag ska mata och stänga in kaninerna är det snarast en rörelse (som sedan börjar knapra på torkat bröd) som berättar att den mörkpälsade kaninen har hoppat in i buren. Den ljuspälsade kaninen, däremot, den lyser som ett litet troll i skymningen.

Livet pågår i något slags mellanvarande. Mellan sommaren och riktig-hösten. Min semester, som jag tänkte ha i juni men som inte blev av på grund av jobb, blir inte av nu heller, på grund av jobb. Enstaka lediga dagar här och där, förvisso. Är det kanske så här det är, att vara vuxen och snuttjobbare, humanist i generation X? Lite pengar på kontot men en gnagande ångest mellan att jobbmejlen besvaras.

Jag anmäler mig till kurser: lindy hop och två skrivkurser. Blev ratad för tredje gången till en författarskola. Tänker att det någonstans finns en mening med att de inte vill ha mig. Tänker att det är svårt att skriva ansökningsbrev om motivation och drivkraft när det är brist på båda. I skrivboken finns ändå nedklottrat några sidor, diktfragment som inte blivit något, som kanske inte någonsin blir något, men som i alla fall finns där. Ifall att. För att.

Där emellan funderar jag om jag faktiskt vill läsa Norrtullsligan i form av magasinerad biblioteksbok, eller om jag skulle sätta det där presentkortet på att köpa den i liten, smidig pocketbok från nätet. Det är ju bara några dagars leveranstid. Jag har läst romanen en gång förr.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Inte så mycket

Det händer väl inte så mycket. Eller, det händer, men det händer smått, och jag är alltid trött. Jobbar lite för mycket och sover lite för lite. Håller ut i väntan på lättare tider. Det regnar nästan varje dag och jag har tappat känslan för att vara ledig varje stund jag inte jobbar, men man kan väl inte carpe diem hur länge som helst, heller.

Under tiden: skickar in skrivkursansökan med ett dygn till godo. (Om jag inte kommer in så är det förståeligt. Att skriva om ambition och drivkrafter när man inte har sådana är vanskligt.) Dricker skumpa och äter chokladdoppade jordgubbar. (Där var det nog carpe diem). Går på bio med syster, pappa och moffa, och äter räksmörgåsar efteråt. Läser en bra roman, som får mig att tänka på Margaret Atwoods skrivelser, på jobbet under lugna stunder. Diskar och tvättar. Sover med ena fönstret öppet och vaknar bara nästan av åskmullret.

Jag har fått flera brev från den ensligaste av alla öar (St Kilda, tre timmar ut i ingenting), och en ny, vattenfast eyeliner som behöver genomgå sitt eldprov på ett vilt och svettigt dansgolv inom en snar framtid. De två sakerna har bara lite, lite med varandra att göra.

4 kommentarer

Filed under dagbok