Category Archives: okategoriserat

My latest crush

Låt mig introducera er till Jessica Kellgren-Fozard. Youtuber, tevepresentatör, konsult. Lesbisk vintageskönhet som bor i ett tjusigt engelskt hus med fru och hundar. Har flera funktionsnedsättningar (bland annat POTS, HNPP och MTCD, och till en följd av det är hon bland annat döv) och gör videor om att leva med kroniska sjukdomstillstånd, men också om vintagesminkning och -frisyrer, att leva som lesbisk – och över huvud taget att leva. Positiv, bubblande och vacker som en dag. Sade jag dessutom att hon är feminist? What’s not to love?

Här svarar Jessica och hennes fru Claudia på de vanligaste frågorna:

Här berättar Jessica om sina diagnoser HNPP och MCTD.

Och här ger hon några bra synpunkter på bland annat färdigskalad och -förpackad frukt, och andra matvaror som vi icke-funktionsnedsatta kan fnysa åt och ropa ”slöseri på naturresurser!” åt. Shame on us, really.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

En lista om kultur

Jag hittade en liten kulturlista hos min namne Sandra Beijer. Ska vi köra? Vi kör!

Senaste filmen jag blev pepp på:
Det var när jag googlade julfilmer som jag snubblade över ”The Man Who Invented Christmas” från 2017. Den hade i princip allt jag kunde önska (jultema, magisk realism/fantasy, historisk epok) och lite till (Dan Stevens!). Jag har inte sett den än, eftersom den är så ny att den är svår för mig att få tag på, men om inte annat har jag en film att se fram emot nästa julsäsong.

Jag har för övrigt inte sett hela trailern. Stoppar sisådär vid 1:19. Min åsikt är den, att en trailer över 2 minuter är en dålig trailer. Om man inte lyckas säga det man vill ha sagt om en film inom 2 minuter har man inte gjort ett bra jobb. Dessutom känns det som om man får reda på hela historien när en trailer är två, tre minuter lång. Nä, kort och koncist, tack!

Senaste boken jag läste:
Den senaste boken jag läste ut var ”Saeculum” av Ursula Poznanski. Jag lånade den till stor del på grund av det lockande omslaget och för att den handlade om rollspelare. Som bonus var det varken en nordisk eller angloamerikansk författare, utan en österrikisk. I min läsebok fick den 3 av 5 stjärnor. Pluspoäng för lajvandet och en spännande historia, minuspoäng för att den rörde sig lite för mycket mellan genrer för att jag skulle vara helt bekväm.

Just nu läser jag diktsamlingen ”Den sjungande kratern” av Gurli Lindén. Jag läser ett tiotals dikter i sängen innan jag går och lägger mig, och jag har egentligen ingen uppfattning om vad jag har läst, för jag blir så trött av det. Men det gör inget. Dikter kan läsas så också: som sömnmedel. Att läsa ord för ord, rad för rad, långsamt, och liksom bara flyta med i dem. Inte analysera, inte tänka. Bara läsa och vara och sedan sova.

Senaste serien jag sträcksåg:
Det måste vara ”Grantchester”. Jag behövde något trevligt till middagsunderhållning och den fanns på Arenan. Engelska deckare som utspelar sig under tidigt 1900-tal är min grej. Estetisk tilltalande, lite spännande, men aldrig otäckt.

Skärmklipp 2018-01-06 21.31.19

Se nu, vackert och mysigt och lite spännande.

Senaste låten jag lyssnade på repeat:
”Den signade dag” av Kraja. Den för med sig ett lugn under tidiga morgnar och sena kvällar som jag behöver efter intensiva dagar.

Innan dess var det Marcus & Martinus med ”Light It Up”. Här går det från den ena ändan till den andra!

Senaste föreställningen jag var på:
Jag var på Stadsteaterns fenomenala uppsättning av ”Billy Elliot” i början av november. Min tanke är att ta del av den historien i så många former som möjligt. Hittills har jag sett filmen, läst romanen, sett musikalen i London och sett musikalen i Vasa. Av musikalerna blev jag till och med mer imponerad av den senare! Tror bestämt jag ska gå igen här under vårvintern.

Senaste restaurangen jag besökte och åt middag på:
I fredags var jag på Amarillo med förra årets styrelse och årets styrelse (i vilken jag är med) i Eloria. Vi fick vänta länge på maten, men i slutändan fick alla vad de skulle och det var en mycket trevlig kväll! Jag åt mot bättre vetande en stor efterrätt (vaniljglass, chokladglass och salted caramel-glass med chokladsås, krossade salta nötter och karamelliserad mjölk) efter en stor getostburgare, så sedan var jag alldeles för mätt för att sova. Men det var värt det.

Tre ställen jag vill rekommendera:
Vadå ”ställen”? Matställen? Vad har det med kultur att göra? Nä, vi skippar det och tar tre allmänna kulturella rekommendationer istället.

1. Jonna Jintons Lucia-film från 2017. Visserligen var Lucia för en månad sedan, men jag upptäckte den först här om dagen. Kanske är jag den som är den, men jag satt och storgrät genom hela videon. Så vacker var den. Ses med fördel tidigt om morgonen, i mycket dämpat ljus och med en kaffekopp i handen.

2. Muralgranskaren. Jag har ingen aning om kontext, bakgrundshistoria eller person bakom detta twitterkonto. Det gör inget. Det är roligt, det är Gammal Swänska, och det är stundvis riktigt, riktigt skarpt.

3. Nationel Poetry Writing Month. Visst, det är länge till april, men det är inte så länge till april. Jag ser redan nu fram emot en månad av att bara flyta omkring i poesi. Om man inte skriver dikter själv är april ett utmärkt tillfälle att börja skriva dikter. Och vill man inte det, men är ens en gnutta intresserad av poesi, så är det en ypperlig tid att ta del av andras dikter. NaPoWriMo – i en blogg nära dig, snarare än du anar!

4 kommentarer

Filed under okategoriserat

Bokenkät

Jag hittade en trevlig liten lista (ursprungligen en enkät) om ett av mina favoritämnen – böcker. Mina svar markeras med lila, nu kör vi! Fyll i du också, om du vill, och så diskuterar vi litteratur.

1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Annat

Skönlitterära ”vuxenböcker” för det mesta, förvånansvärt mycket ungdomsböcker för att vara långt över tilltänkt ålder, deckare under semestern!

2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor
b) 447 sidor
c) 647 sidor

Jag gillar tjocka böcker, men det beror väldigt mycket på från bok till bok. The Goldfinch på sina 864 sidor är just rätt, medan jag kunde läsa minst det dubbla (130 sidor till) av Norrtullsligan.

3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band (mjuka pärmar med invikta flikar)

Länge var jag någon slags fånig boksnobb som tyckte att inbundna böcker är finare än andra sorter. Sicken fjant. Sedan blev jag praktisk, upptäckte engelska böcker i storpocket, och dras sedermera till mjukpärmade böcker av praktiska och ekonomiska skäl. Allt som väger lite i resväskan och som man inte får ont i armarna av att hålla upp medan man läser.

4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna
g) Skriva i böcker

Fysiska böcker ska behandlas med varsamhet. Hundöron och slitna pärmar eller omslag, orsakade av oaktsamhet och inte av flitig omläsning, är osnyggt. Däremot lånar jag gärna ut böcker (ibland på tvång), och flertalet av mina böcker har små blyertsmarkeringar för Särskilt Bra Stycken. Läsa vid middagen är icke-godkänt endast om det finns andra närvarande vid matbordet.

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!

De finaste omslagen i min bokhylla just nu:

6. Årstid då jag läser allra mest
a) Vår
b) Sommar
c) Höst
d) Vinter

Här går jag inte på statistik (vore roligt att faktiskt räkna ut det!) utan enbart på känsla. Sommarljuset och längre ledigheter är nyttigt för läslusten.

7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare (bokhandel)

Jag skulle ju ljuga mig blå om jag sade annat än författare, men i brist på det vore förläggare väldigt intressant – och bokförsäljare! Tänk nu, en liten indie-bokhandel med en rejäl poesihylla, sammetsfåtöljer med läslampor, och en hel vägg med feministisk litteratur.

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?

Ingen aning – jag går nog aldrig efter förlag när jag letar efter eller läser böcker. Vet bara att Rabén & Sjögren ger ut Astrid Lindgren, så det måste väl vara bra?

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong

Jag tycker inte om att bli skriven (hah!) på näsan, eller få mig serverat för omständliga beskrivningar. Slangspråk (nu tänker jag speciellt i ungdomsböcker) blir ofta för mig ett störningsmoment snarare än en stämningsskapare. Det känns tillgjort snarare än verklighetstroget.

10. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

Presenter är viktiga och ibland svåra. Att ge bort en bok som riskerar att bli oläst är bara sorgligt, men man kan alltid försöka balansera på linjen mellan säkra kort och uppmuntran.

11. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

Det enda som nog inte är avgörande är omslaget, även om det förstås påverkar. Don’t judge a book by its cover, heter det ju på världsspråket. Annars väljer (köper) jag böcker med stor medvetenhet och eftertanke, eller så går jag på känsla och ser vad som hoppar på mig (lånar från bibban). För att hänga med i vad som händer i litteraturvärlden kan jag lika bra läsa om böckerna som att läsa dem. Litteraturvetenskapen lär en sådant.

12. Jag ser fram emot nästa bok av…

Donna Tartt. Den lär väl komma ut år 2023 om hon fortsätter i samma takt som hittills.
Maria Turtschaninoff. Jag är nyfiken på att se vilka världar hon utforskar till näst.
J.K. Rowling. Det kan ju bara inte bli annat än bra.

1 kommentar

Filed under okategoriserat

Roma

Utdrag ur min resedagbok:

”En första notering: Rom luktar. Jag vet inte om det är så med alla städer, och jag bara har glömt det, men Rom var en luktens stad: sura och unkna badrum där vi bodde, rök, svett, sopor på gatan. Men också dofter: varm pasta, vittvin, smör, nybakt bröd, änglatrumpeten, den enorma vid granngårdens port.”

Alla bilder är tagna av systra mi.

Den första dagen gick vi 13,6 kilometer – till och från Trastevere, stadsdelen ”på andra sidan Tibern”. Där doftade det av rosor utanför Santa Cecilia-basiliskan, vinet serverades i portioner om 25 cl och kostade två euro glaset.

På kvällen gick vi 5 km till.

Petersplatsen framför Peterskyrkan och köerna in till Vatikanmuseerna var absurda. Kan det ens löna sig att köa så där länge för Sixtinska kapellet? Nej, tänkte mig syster och jag, och drack cappuccino medan föräldrarna stirrade upp på frescomålningarna (de hade förköpta biljetter, förstås).

22690690_10155830267952767_653862889_o

Vi hade 96 trappsteg upp till lägenheten, vilket också innebar att vi hade takterrass. Där dukade vi upp till lunch en dag.

Vi drack vittvin och cappuccino och åt pasta varje dag. Jag har ätit ravioli med ost och ravioli med smör och salvia, vegetarisk lasagne med zucchini och ost, risotto med ost och risotto med svamp, samt pizza i olika utföranden. Och gelato, förstås. Precis allt var utsökt. Jag skojar inte.

Hårdost med honung. Så gott att man vill skrika.

Vi har sett allt det där man borde se (ja, allt förutom Sixtinska kapellet, då): Petersplatsen. Forum Romanum. Castel Sant’Angelo. Il Vittorio. Colosseum. Pantheon. Spanska trappan. Fontana di Trevi. (Jag kastade en slant över axeln, men glömde att man inte fick titta efter.) Vi el-cyklad runt staden med en charmig holländsk guide som bodde i Rom för att fulfill a dream.

Peterskyrkan, sedd från Petersplatsen.

Forum Romanum, sett ovanifrån.

Il Vittorio. Av de ogillande romarna kallat ”Bröllopstårtan” eller ”Roms löständer”. Byggdes på 1800-talet, den antika stilen till trots. Den på bilden lilla statyn av Italiens första kung till häst är i verkligheten enorm. Kungens mustasch är en meter lång, och i magen på hästen har hållits middag för 20 personer.

Fontana di Trevi.

Det märktes att vi alla saknade syrrans hund Nisse, för varje gång vi såg en hund blev vi extra glada. I parken Villa Borghese vimlade det av hundar, så det gjorde parken extra bra. Plus solnedgången, grönskan, och damen i 1700-talskrinolin som kom gående emot oss.

IMG-20160824-WA0001

Nisse som liten valp ♥

En helt annat notering: en kväll här när jag kommit hem behövde jag en riktigt traditionell filmkväll. Jag bäddade ner mig i sängen, åt Ben&Jerry’s cookie dough och såg Änglar och demoner, av den enkla anledningen att den utspelar sig i Rom.

Det visade sig att det jag mest suktade efter var Ewan McGregor i sin fantastiska prästdräkt. Svart, blankt siden som sitter precis rätt.

Så kan det gå.

4 kommentarer

Filed under okategoriserat

Att skapa och ha roligt tillsammans

Lekte du någonsin fantasilekar som barn? Låtsades vara prinsessa, stenåldersmänniska eller Simba ur Lejonkungen tillsammans med dina vänner? Då har du i princip lajvat!

Jag lajvar rättskipare på ett fantasy/sci fi-lajv år 2011.

På begäran (åh, vad fint med läsare som kommer med önskemål och förslag!) så kommer här en introduktion till lajvande. Den är kort, på inga sätt komplett, och ganska spretig – hur svårt är det inte att objektivt förklara något som man har levt i elva år? Men kommentarsfältet är öppet för frågor och klargöranden. Alla bilder är lånade från Elorias lajvgalleri.

Mir av Bergsfolket. Från lajvet ”Ochri Drömsångare” år 2014.

Låt oss börja med att få ordning på begreppen. På svenska talar man om lajv eller, mindre vanligt men kanske mer förklarande, levande rollspel. Lajv är förstås en försvenskning av det engelska ordet ”live”. På engelska heter lajv oftast larp, en förkortning av ”live action role-playing”. På finska används larppi, från den engelska termen.

IVS3_018

Mitt första lajv år 2006. Jag var 15 år, spelade tjuven Runa och hade ingen aning om vad jag höll på med.

Själva verbet att syssla med lajv heter lajva (eng. to larp, fi. larpata). En person som håller på med lajv är en lajvare (eng. larper, fi. larppaaja).

”I grund och botten handlar lajv om att skapa och ha roligt tillsammans”, står det i introduktionen till Elorias allmänna lajvregler. Det är en mycket bra mening, måste jag tillstå, fastän jag själv varit med och skrivit lajvreglerna.

Pigan Inessa, från ett värdshuslajv i en fantasyvärld år 2013.

Att lajva är att tillsammans med de andra deltagarna skapa och spela en historia. Det finns oftast en utgångspunkt, en bakgrundshistoria och färdiga karaktärer, men det finns inte färdigskrivna manus eller repliker, utan när lajvet börjar så improviserar man fram historien vartefter. Ett lajv kan variera väldigt mycket i deltagarmängd och tid. Vissa lajv har bara en handfull deltagare, andra har tiotals (eller utomlands, till och med hundratals). Ett lajv kan pågå i en halvtimme, eller över en hel helg. Ett lajv kan lajvas i ett enda sträck, eller spelas i flera olika episoder med pauser emellan.

Adelslajvet ”Den objudna gästen” år 2010. Här samsas adelsfolket, tjänstefolket och underhållarna på samma bild.

Beroende på lajv kan lajvet, och därmed historien, vara mer eller mindre ”styrd” i en viss riktning. Som exempel kan tas Vintervind, det postapokalyptiska lajvet jag deltog i för en tid sedan. Där visste alla spelare att lajvet kommer avslutas med att lägret splittras, att det är dit vi är på väg – sedan var det upp till oss att välja hur vi spelade för att komma dit. Som Karin Boye skriver i sin kända dikt I rörelse:

”Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.”

Det går inte att titta på ett lajv. Det är något jag ibland får höra av icke-lajvare: ”Åh, det låter nog väldigt roligt, men jag skulle inte vilja vara med själv, utan mera titta på?”. Och jag tänker alltid: det går inte. Enda vägen att uppleva lajv är att själv delta, att själv rollspela. Sedan kan ens karaktär förstås vara mer eller mindre aktiv, mer eller mindre, men till skillnad från till exempel teater så påverkar din närvaro, din karaktär, ditt agerande lajvet. Det går inte att ta del av ett lajv utan att delta i ett lajv! Med detta sagt: det går heller inte att lajva ”fel”. Din tolkning av din karaktär är alltid rätt tolkning.

Min tolkning av varulven Ylva år 2010.

Det går att lajva i många olika genrer. Det som många känner till är medeltida fantasy-lajv, men det går också att lajva till exempel adelslajv, framtidslajv i rymden, vampyrlajv, gangsterlajv i modern tid, eller postapokalyptiska lajv.

Izobel deRohjan, en karaktär som jag faktiskt har spelat två gånger. Här år 2013 …

… och här år 2015! Fast då hette hon Izobel deBorev, eftersom många omvälvande saker hade hunnit ske i lajvvärlden mellan de två lajven.

Man kan lajva piratlajv, lajva karaktärer ur en existerande fiktion (till exempel ur Neil Gaimans Sandman-serie), skräcklajv i high school, eller schackpjäser i ett schackspel. Eller vad som helst. Klyschan att ”fantasin sätter gränser” är mycket gällande i lajv.

I mitten, i hatt: min karaktär Jane Dawson, piratkapten över skeppet Captain’s Bloody Victory, här med sin besättning.

Delirium, Death och Desire (från Neil Gaimans Sandman-serie) på ett lajv år 2011.

Vitt torn hugger ner en svart bonde under ett schacklajv år 2010. I bakgrunden skymtar bland annat svart drottning och svart kung.

Om lajv intresserar, om någon vill veta mera eller kanske till och med delta i ett lajv, så finns det bra information på Elorias hemsida. Finlands Svenska Rollspelsförening Eloria rf är den enda finlandssvenska rollspelsföreningen, och min hjärteförening sedan år 2006.

Några utmärkta länkar, som säger saker bättre än jag:

Vad är lajv?
Nybörjarguide för lajvare, steg för steg.
Lajvordlista.
En bild säger mer än tusen ord?

2 kommentarer

Filed under okategoriserat

Veckans blogglista: Filmer

Filmdags! Trots att – eller kanske just för att – jag mestadels ser på teveserier numera, så vill jag fylla i Sevendays veckolista.

Ett minne, som egentligen är många minnen i ett:

Fredag kväll. Vi går på högstadiet, eller har nyss börjat gymnasiet, och vi fem flickor har bestämt för att träffas, eftersom varje dag i skolan helt klart inte är tillräckligt. Träff på Filmtown för att tillsammans bestämma vilken film vi ska hyra. Det kan ta ett tag.

Sedan far vi hem till en av oss (ofta den som bodde i centrum), där vi lagar mat – chili con carne, eller någon slags gryta, eller kanske steker plättar? – och lyssnar på The Ark eller Hanoi Rocks från cd-spelaren. Efter maten sätter vi oss framför teven – i soffan, på golvet – och äter godis medan vi ser på den hyrda filmen.

Så minns jag mina fredagskvällar som tonåring.

Jag tycker att filmer är: nöjsamma, men med en mening. Jag ser sällan ”hjärndöda” filmer bara för sakens skull.

Den bästa film jag sett: Billy Elliott är en av favoritfilmerna som har hållit genom åren. Kontrasterna, musiken, all den missriktade välviljan och dessutom arbetar-England. Det är något med arbetar-England som alltid får mig.

Bio eller hemmamys: Båda! Jag är väldigt förtjust i hela fenomenet med bio: köpa biljetter, godis i väskan, stor duk och bra ljudsystem, väntan i mörkret, reklamen, och så… ! Men under hemmamys kan man ta passliga wc- och glass-påfyllar-pauser, och dessutom se om scener som är extra bra. Och diskutera med sitt eventuella filmsällskap, förstås.

Den här filmen borde aldrig ha gjorts: Det finns helt säkert filmer som aldrig borde ha gjorts, men den första jag kommer att tänka på är Evil Dead 2 från 1987. Jag har aldrig sett Evil Dead 1, men är ganska säker på att den heller aldrig borde ha blivit gjord. En av de stora missarna som mina vänner och jag gjorde en fredagskväll i Filmtown för många år sedan!

En film som berört mig: Jag är en väldigt lättrörd filmmänniska och gråter floder, speciellt på bio. Två filmer som jag har suttit och stortjutit åt i biosalongen är Brokeback Mountain och Pride (det var det där med arbetar-England).

En av scenerna som alltid får mig att gråta. (Inser först nu att de båda filmerna är queerfilmer, hah!)

Mitt bästa biosällskap: Någon som är entusiastisk och har tålamod med mina snyftningar, gapskratt och högljudda flämtningar, och som har tid och lust att diskutera filmen efteråt. Min vän Johanna är utmärkt biosällskap.

Det bästa att äta framför en film: Ben & Jerry’s cookie dough. Speciellt framför Captain America-filmer.

Hen skulle spela huvudrollen i filmen om mig: Tilda Swinton. Hon skulle få mig att verka så cool!

Den senaste film jag såg: Tror faktiskt det var Dunkirk på bio med moffa, pappa och syster. Det var en bra bioupplevelse. Filmen var inte som jag hade tänkt mig, men resten (godiset, mörkret, väntan) var precis som det skulle.

 

2 kommentarer

Filed under okategoriserat

Veckans blogglista: Böcker

”Seven Days har en lista som passar dig som sockan på foten”, skrev min mamma åt mig. Så gulligt att ha en förälder som följer med vad som händer i bloggvärlden! Och mamma hade ju rätt – det här är precis min slags lista. Let the books begin.

Böcker för mig är: en stor källa till nöje och återhämtning. Att läsa är att vila, att bli nyfiken, att resa, att drömma, att uppleva. När jag tänker ”böcker” så tänker jag alltid skönlitterärt. Faktaböcker, biografier och liknande finns knappt på kartan. Man lär sig oerhört mycket också från fiktion.

Just nu läser jag:  The Life and Death of St Kilda av Tom Steel, enligt rekommendation från min vän som för tillfället bor på St Kilda. Boken berättar om St Kilda, den lilla ögruppen mitt ute i havet, västerut om Yttre Hebriderna. St Kilda hade varit bosatt i tusentals år, fram tills våren 1930 då de sista invånarna evakuerades från ön. (Jag är så otroligt fascinerad av att det finns internet och postkontor på ön, eftersom jag kan ha såväl nät- som brevkontakt med min vän där – men det finns inget sophämtningssystem eller matbutik.)

Skärmklipp 2017-08-16 18.28.30

Den röda pilen är St Kilda. Ön är så liten att den inte ens syns på kartan, tänk det, och där bor min vän!

En perfekt läsplats är: solstolen i villaverandans hörn. Utsikten är denna:

10599369_601788786598923_5346735994619003176_n

En bok alla borde läsa: Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Där finns sagan och spänningen, men också lärdomar och insikter. Att läsa Ronja Rövardotter är att komma hem.

Pappersbok eller e-bok: Pappersbok, alla gånger! Gärna storpocket (lätt och enkel att läsa eller ha med på resande fot). E-bok har jag läst bara en enda gång och det var inte skoj.

En bok jag kan läsa flera gånger om: Jag hör ju till den där sortens läsare som regelbundet läser om böcker. I somras blev det Anne på Grönkulla för säkert fjärde, femte gången. Harry Potter-böckerna har också repeterats, och de två Donna Tartt-böckerna jag äger har jag läst både på engelska och svenska.

Min favoritförfattare: GÅR EJ ATT VÄLJA BARA EN. Så jag väljer på rak arm tre (av många): Astrid Lindgren, Donna Tartt, J. K. Rowling.

Det här skrivs det alltför lite böcker om: annat än kärlek.

Den bok som berört mig mest är: ”Berör” är ju väldigt starkt, och ”mest” är ju nästintill omöjligt att bestämma, men den relativt tunna diktsamlingen Crush av Richard Siken tog mig tre dagar att komma igenom, och när jag för första gången läste The Goldfinch av Donna Tartt var jag tvungen att allt emellan lägga boken åt sidan och svära högt. Vissa böcker kräver tid utöver läsningen, helt enkelt.

I höst ser jag fram emot att läsa:

20170816_181022

Nu är det ju inte höst ännu, men den här bokhögen lär väl räcka en bit in på hösten! En del Anne Tyler (en trevlig läsupplevelse i sommar och ett författarskap jag vill fortsätta undersöka), några bibbaböcker som bara ramlade över mig, en skatt från magasinet (Elin Wägner) och en oläst, köpt bok (den översta) som väntar på rätt tillfälle. Bara kvinnor, precis som jag vill ha det.

Jag har faktiskt också beställt efter pocketversionen av Emilie Autumns The Asylum for Wayward Victorian Girls. Historien har jag tagit del av i musikform, men ännu inte i romanform, så den ser jag fram emot att läsa!

4 kommentarer

Filed under okategoriserat

The Sounds

Ikväll tittade mina föräldrar på teve, och The Sounds dök plötsligt upp i rutan med sin musik.

Det fanns en flicka i min skola. Hon hade svart hår. Under någon period hade hon blont hår, och jag tycker mig minnas också andra färger, men när jag tänker på henne är hon alltid svarthårig. Ibland har hon rött läppstift. Ofta skrattar hon, stort. Nästan lika ofta är hon arg.

Vi blev vänner, fast vi var av olika sort. Hon var den coola typen, medan jag var av det snällare slaget. Musiken hade vi gemensamt, och något rebelliskt drag, som hon visade öppet medan jag bar det dolt. Hon var en sådan som jag i efterhand inser att jag kunde ha blivit förälskad i, om jag bara hade låtit mig falla för flickor.

En gång sjöng vi en duett tillsammans. Ur Grease. Jag fick vara den manliga rollen, medan hon var hjältinnan. Kanske var det för mitt korta hår – eller för det faktum att jag sjöng alt och hon sopran.

Jag vet inte var hon är idag, eller vilken färg hennes hår har, men om jag lyssnar inåt kan jag fortfarande höra henne sjunga Painted by Numbers.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt

Ögonblickssommar

IMG_0125

Fisknät på tork mellan fiskafängen. Det kommer några abborrar och mörtar.

IMG_0127

Jag vet inte ens allt vad som vildväxer i växthuset, men frodigt är det, och ätligt, alltihop.

IMG_0126

Jämt hänger tvättade trasmattor på tork.

IMG_0130

Vi fick en kruka lavendel som jag drömmer om att göra något med. Kanske lavendelsocker, kanske doftpåsar, kanske något helt annat.

IMG_0132

Kaninerna är fluffiga små lortgrisar, som vanligt, när de har fri jord under tassarna.

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Veckans blogglista: Musik

Sevendays.fi fortsätter med sina blogglistor, och jag fortsätter att fylla i dem med ojämna mellanrum! Denna vecka: musik.

Musik för mig är:
Sällskap, bakgrundsljud, känsloförstärkare. Under mina tonår blev musiken också en viktig del av min identitet och självbild, och jag lyssnade mycket mera aktivt än vad jag nu – satt vid cd-spelaren och följde med i texthäftet från den första låten till den sista, istället för att som idag ha en Spotify-lista på shuffle medan jag skrotar runt på tumblr.

Jag lyssnar helst på:
Fortfarande är musiken mycket årstids-, stämnings- och situationsbunden. Akustiska spellistor på Spotify medan jag dricker morgonkaffe. Jag lyssnar gärna på southern gothic och mörk folkmusik under vinterhalvåret. Tidig vår gillar jag The Lumineers och Beirut. På sommaren lyssnar jag på det senaste på radio. När jag vill samla styrka lyssnar jag på Emilie Autumn.

Den bästa låten att starta morgonen med:
Just nu diggar jag den här, Bad ideas” av Alle Farben (tyska för ”Alla färger”!) Lagom skön och sommarchill.


Ett instrument jag vill kunna spela:
Fiol eller cello skulle nog vara häftigt! Går att göra folkmusik eller klassiskt lika bra som victoriandustrial. Bevis för fiolen:

Gjallarhorn – Polska från Jeppo

Emilie Autumn – Epilogue (live)

Emilie Autumn – Manic Depression

En låt jag kopplar till ett minne:
”Antidote” av Swedish House Mafia vs Knife Party. Ung och lycklig och kanske lite förälskad, jag och en pojke högt upp på ett dansgolv. Det var fruktansvärt svettigt, och vi kysstes genom hans blonda hårslingor.

Spellistan som ger mig energi:
Ingen speciell lista, men allt som Battle Beast gör får mig att vilja starta en revolution och krossa patriarkatet.

Min mest spelade låt någonsin:
Återigen måste jag gå på syrrans teori: man har lyssnat mest på de låtar som man hade på cd-skiva. Nu är det så stor genomströmning på låtar, och även om jag, när jag hittar en låt jag gillar, kan lyssna på den en hel kväll i sträck, så blir det sammanlagda antalet lyssningar knappast större än under min musikintensiva tonårstid. Så jag chansar – men det är en ganska kvalificerad chansning – och ger er mina en av mina tonårsidolers största hittar, som spelades ofta, ofta hos 14-åriga Sandra:


Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat