okategoriserat

20 fredagsfrågor

Det är fredag! Jag har nyss avslutat jobbveckan (kanske, man vet aldrig som frilansare), min musikervän Nightbird har idag gett ut sin nya singel Travelin’ Baby och jag ska strax göra yoga. Det firar vi med 20 snodda frågor av min mer kända bloggnamne igen.

https://ileea.files.wordpress.com/2020/06/dd76d-image-asset.jpeg

Hur lång är du?

Jag säger 175 cm, för att vara på den säkra sidan.

Skostorlek?

Sisådär 40.

Vad köpte du senast?

Tror visst det var p-piller.

Snurrar du spaghettin eller skär du den?

Snurrar! Vill alltid äta orimligt stora munsbitar pasta.

Vad stod det i ditt senaste meddelande du skickade?

Vad kul, hoppas du blir trevliga nya bekantskaper då :)

*det

Är du morgontrött?

Jo. Jag behöver minst två timmar på mig om morgnarna för att bli riktigt fungerande som människa. Jag stiger inte upp frivilligt innan klockan 8. Idag ringde väckningen på 6.30. Det var bara halvvägs frivilligt. (Jag sov vidare sedan mellan 8 och 9.30 för att denna dag skulle bli till något.)

Är du romantisk?

Som folk i allmänhet. Jag tycker om att visa uppskattning och kärlek i små gester, kanske det räknas som romantiskt?

Har du söndagsångest?

Inte särdeles mycket nu som frilansare. Jag kan tycka att söndagar är väldigt sköna, en bra tid att avsluta en vecka och planera nästa!

Vad har du för väckningsalarm?

Jag minns faktiskt inte. Jag byter lite nu som då när jag blir för irriterad på den gällande.

Har du nånsin varit kär i någon utan att tala om det?

Säkert. Himla onödigt. Det blir alltid bättre om man pratar om det. Mitt stenhårda motto. Gäller i princip allt i här i livet.

Är du rädd för förhållanden?

Inte precis rädd, men jag tänkte att romantiska förhållanden inte alls var min grej. De verkade krångliga och begränsande, och jag förstod inte det där med romantisk attraktion. Hade inte alls lust att ge mig in i något sånt, speciellt inte heterokodade sådana. Sen gick det som det gick ändå.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Jag tror av erfarenhet på förtjusning och attraktion vid första ögonkastet.

Favoritläsk?

Coca-Cola Zero är nog en favorit. Speciellt i sån där roliga smaker som persika eller citron eller körsbär.

Hur uppvaktar man dig?

Man är snäll och vill prata om allt möjligt och lagar mat åt mig.

Absolut inte din smak på killar?

Nazister och chauvinister. Ytterst osexigt.

En bok du vill läsa?

Jag är nu inne på min tredje Kate Morton-bok på raken, och ser fram emot att läsa de resterande tre också! Ett författarskap där tajmningen var precis rätt.

Vilken buss åker du oftast?

Jag åker nästan aldrig buss numera, men om jag gör det är det nummer 5 hem till eller från byn.

Fest eller hemmakväll?

Hemmakväll sex dagar i veckan, och fest den sjunde! Längtar efter en riktigt klassisk, härlig, omtumlande, varm, kärleksfylld, skumpaflödande hemmafest.

Favoritglass?

3 kaveria-glassen med rostade jordnötter och kinuski, Ben & Jerry’s cookie dough, och hederlig vaniljglass med kolasås. Milda makter vad jag blev snål på glass nu. Ska rota i frysen innan dagens yogapass.

Nämn tre saker på din att-göra-i-livet-lista:

  1. Bo i ett mysigt hus.
  2. Gosa med kaniner.
  3. Ha roligt.
dagbok

Kära bloggen!

Jag började skriva ett inlägg med reflektioner kring min jobbsituation och en snygg övergång till gårdagens händelser, men det blev så tillrättalagt, tillgjort. Vem försöker jag övertyga, vem försöker jag skriva för? Varför försöker jag göra det snyggt paketerat på bekostnad av uppriktigheten och känslorna? När jag i min privata dagbok började med att skriva: ”Kära dagbok! Idag har varit en så fin dag!” och sen fortsätter med mening på mening som avslutas med utropstecken? För det är det viktiga: uppriktigheten och känslorna.

Nytt försök:

Kära bloggen! Igår var en så fin dag!

Jag gjorde både morgonyoga och mina fysioövningar och märker hur jag mår bra av det. Pojkvännen kom ut till villan och var här nästan hela dagen. Han kom inkörandes med sin moffas beige Mercedes från 1982, en riktig raggarbil som hördes mullra på flera hundra meters avstånd. Jag skrattade högt när jag såg den och blev mot min vilja alldeles överförtjust i den. Vi ska fara ut och cruisa någon dag, och jag ser så fram emot det. Denna sommar är små planer de nya stora, och en roadtrip blir lätt hela veckans höjdpunkt. Jag drömmer om havsglitter och nedvevade rutor.

IMG-20200609-WA0005

Jag fick ägna mig åt min favoritsysselsättning: titta på när en snygg karl lagar mat åt mig. Han är så fin, på så många sätt, och jag är så glad över att han är min. Vi åt säsongens första muurikkaplättar, tvättade bilarna, pratade om framtid och jobb och ekonomi, gjorde upp födelsedags- och midsommarplaner. (Jag tycker mer och mer att födelsedagar borde firas ungefär som jul och påsk – dagen innan födelsedagen är det födelsedagsafton, sedan kommer födelsedagen, och dagen därpå är det annandag födelsedag. Fira i dagarna trenne.) Ungefär var tionde sekund tänkte jag hur lyckligt lottad jag är och ville bara trycka ansiktet mot solvarm hud och andas in doften av solkräm och sommar. Så jag gjorde det.

dagbok

Vardagsveckan 21

Måndag: Jag dricker frukostteet på gårdens uteplats med solglasögon på näsan och Hypat podcast, där syrran är halva duon, i lurarna. Senare på eftermiddagen dricker jag kaffe på samma uteplats med mamma. På eftermiddagen sitter (!) jag och min partner sönder mitt köksbord. Jag skickar en bild till pappa och undrar om han kan laga bordsbenet. ”Om jag kan”, svarar han. Jag tackar och skriver att det finns lite flisor som lossnat också. ”He blir nog bra ti sist”, säger han. Det har han ju rätt i.

IMG-20200518-WA0006
Efter brottet.

Tisdag: Morgonyoga, där jag får springa ut halvvägs för att rädda min violampel från hagel. Lång jobbdag hemmavid, men en paus för att promenera till bibban och hämta ut En annorlunda allians. ”Jane Austen möter Bridget Jones”, beskrivs den historiska romance-romanen som, och av någon underlig anledning är jag väldigt ivrig att läsa den. Ungefär 80 sidor in kommer jag plågsamt bra ihåg varför romance inte är min grej, trots allt. Den är bättre än Harlequin-romaner, men bara lite.

Onsdag: Tid till hälsovården. Jag hatar att sitta i väntrum, det och att sitta i telefonkö är så bombsäkert ångestframkallande. Sedan far jag ut till Sundom för att dricka kaffe med mamma och mina morföräldrar på lilla verandan i solen. När mommo och mamma far till blomgården för att handla blommor stannar moffa och jag kvar. Han berättar om hur man spelar bridge, och jag lyssnar. Inte för att jag är särdeles intresserad av brigde, men för att han vill berätta. På kvällen chattar jag med en skribentkompis, innan jag börjar min arbetsdag kl 18.30. Det är skönt att ha någon att prata skrivande med, speciellt någon som skriver i en helt annan genre än en själv. Då finns det bara uppmuntran och stöd, aldrig konkurrens. Köksbordet ligger fortfarande kapsejsat med tre ben på köksmattan.

20200520_053504
Kl 05:36. Ibland tänker jag att jag borde skaffa mörkare gardiner till vardagsrumsfönstret, men så svänger jag mig bara i sängen och sover vidare ändå.

Torsdag: Kristi himmelsfärd. Fast röda dagar spelar sällan någon roll för frilansare. Jag hänger med 3 av mina högstadievänner på distans, dricker kaffe och pratar om dejtande, mat, lägenheter och livet i allmänhet. Det är så himla fint att få umgås! Jag får också tillbaka bordsbenet, så nu är köksbordet fyrbenat igen. Det syns knappt var det är lappat. He blir nog bra ti sist. Jag går långsamt genom stan, långkappa i vinden, för att hälsa på min partner. Vi lagar kycklingsås med ingefära middag och ser på Sherlock. Sedan far vi hem till mig igen för att sova, för jag behöver sova hemma, som jag ibland gör.

IMG-20200519-WA0012
Efter lagningen.

Fredag: Morgonyoga – för femte dagen i rad. Det är som yogagurun Adriene på Youtube säger: Den högsta tröskeln är att ta sig till mattan. Sedan går allt lättare. Nu ska jag strax iväg till villan för att vädra sängkläder och städa vinden. Efter det är det ännu bastun och tuppen som ska städas. Sedan, så småningom, kan säsongen verkligen börja.

dagbok

Distraktioner

Hur skriver man ens om något vardagligt i dessa tider. Jag pendlar mellan tillförsikt och upplösning, en stund är jag tillfreds, nästa är jag övertygad om att jag blir galen.

Många timmar går åt till distraktion, att bara vänta ut dagen, tills också den tar slut. Jag gör mycket mot bättre vetande, ligger för ofta och för länge i soffan och bläddrar i Instagramflödet. Tittar på för många Youtubevidor. Äter för lite. Äter för mycket. Äter fel. Gör emellanåt de där vanliga sysslorna som alltid ska göras: diskar, tvättar, vattnar blommorna. Det känns bra.

Har en enda tid att passa denna vecka, läkartid tisdag kl 14.10. Få saker är så bergsäkert ångestframkallande som att sitta i hälsovårdstelefonkö. När jag kör till hälsovårdsstationen mår jag fysiskt illa av nervositet, som alltid. Jag har aldrig varit med om något stort medicinskt trauma, men jag är i kontakt med sjukvården med så jämna mellanrum att jag tänker att jag borde ha vant mig. Eller så är det precis tvärtom. Ett långsamt pyrande medicinskt trauma, påspätt av många väntrum under många år.

Läkaren har snälla ögon ovanför munskyddet och det är ingen fara.

Vissa morgnar yogar jag. Ljuset vitt och mjukt över trägolvet, blå yogamatta, ett block i kork att sitta på då vi bara ska andas andas andas. Ett annat pass så tungt att låren skakar, jag pausar videon och svär högt, SA-TANNN. Andas andas andas, andningen lugnar sig, svetten stannar av, jag trycker igång videon igen.

Jag riktar in mig på de små sakerna. Paraplyaralian som fått ett nytt, litet blad som var dag sträcker på sig lite högre, breder ut sina palmblad lite mer. Fredskallan, där en vit blomknopp skymtar i det nya gröna.

En söndag kärrar jag kompostjord på villan, kör ner grepen i det förmultnade, äggskalen fortfarande intakta. Häver ut jorden över potatislandet i skogsbrynet. Torkar svetten ur pannan med handleden. Kör tillbaka den tomma skottkärran för att hämta nästa lass. Bara arbetar utan att tänka.

dagbok

Vuxenpoäng

Tunga dagar, jag har varit sjuk. Jag har mest velat vila, vara helt ensam. Sova tio, elva timmar per natt och ändå vara trött. Så småningom vill jag tro att saker ändå börjar normaliseras, och idag var jag i skick nog att ta mig ut i sexton grader och sol.

Efter att ha slagit sönder två presskannor inom ett år bestämde jag mig för att köpa en rejäl ny en, som det finns reservdelar till. Jag for till Liisa Koski, Vasas delikatessaffär sedan 1917. En superb liten affär om man vill ha något extra åt sig själv eller i gåva. Jag passade på att köpa tre paket smakkaffe också. (Nej, jag ska inte ha dem alla själv – gåvor, var det.) Och Ann-Luise Bertells Heiman från Akademiska bokhandeln Gros till mommo och moffa, så de har något bra att läsa under isolationstider. Jag språkgranskade boken i vintras och genast visste att det var litteratur av högsta klass. Sällan har det varit så här trevligt att spendera närmare 100 euro i lokala butiker. Och se där, min nya soffa i bakgrunden!

20200422_141515

Gårdagens vuxenpoäng: byta strömknapp på diskmaskinen, nästan helt själv. Jag visste precis hur jag skulle göra, men hade inte tillräckligt starka nypor för att dra loss elkablar. Pappa fick komma till undsättning medelst tång och större styrka – och kanske framför allt dödsförakt inför att något skulle gå sönder. Fungerande diskmaskin för 30 euro, istället för att behöva köpa ny maskin för 300+ euro. Ni skulle ha hört mina jubelmorr när displayen fungerade som den skulle.

Dagens vuxenpoäng: föra en matta till tvätteri. En enorm vävd yllematta med naturvit botten och kubistiska pastellmönster, från min barndoms matsal. Det låter ytterst märkligt. Den passar utmärkt i mitt kök. När jag nu en gång hade bort mattan kunde jag lika gärna lyfta undan köksbord och stolar, och i samma veva annat lösöre från köket, för att torka golvet. Trägolvet är fortfarande det kanske allra finaste i hela lägenheten. Se här, mitt ljusa köksgolv!

20200422_140926

Det roliga är att fast det är trägolv i både kök och vardagsrum, så är de inte samma. De varierar i nyans, och faktiskt också i höjd några centimeter. Själv har jag lärt mig att det är ett litet steg ner från köket till vardagsrummet genom valvgången. Mina nyaste gäster noterar det inte alltid. Här ses nyansskillnaden mellan köksgolvet och den flammigaste,  mörkaste delen av vardagsrumsgolvet strax efter hallen.

20200422_140943

dagbok

10 saker jag (kanske) gör i coronatider

Enligt en vän är detta vad Hufvudstadsbladet påstår att vi gör för tillfället. Hur bra stämmer detta i mitt liv?

1. Tittar på teve.
Låt oss ändra det till ”teveserier” och jag är helt med! För ett par veckor sedan såg min partner och jag den hajpade serien Witcher på några dagar. Det var blandade känslor från mitt håll. Jag rådissade serien på många sätt, men blev också investerad mot min vilja. Medan vi såg ifrågasatte jag klyschorna, ologiskheter och världsbygget samt störde mig rejält på vissa karaktärer, men samtidigt tyckte jag om hela den suggestiva stämningen som fanns i serien – ska de slåss? ska de ha sex? aha, båda, i valfri ordning – och jag var den första att föreslå att vi skulle kolla ett avsnitt till, och nästa dag ett till, och ett till …

Nu är Witcher glömd och begraven och det är Outlander som gäller. Min partners argument för att se serien var: ”Karlar i kilt – what’s not to love?”, och jag kan ju inte säga emot där, även om den emellanåt är så våldsam att jag får hålla för både ögon och öron.

Det är ändå ganska skönt att ha en serie att ta till när vi vill se något, för överlag har vi så olika smak när det gäller film att vi hälften av gångerna skippar att se något för att vi helt enkelt inte hittar något som båda är taggade på just den kvällen.

2. Hamstra toapapper och vikter.
Det enda som hamstras lite mer än vanligt här är godis. Jag är godissnål veckan runt. Att träna med vikter är heller ingen favorit, för att underdriva rejält. Jag yogar dock hemma ett par, tre gånger i veckan och har köpt ett yogablock från den lokala ekobutiken. Stöd din kvartersbutik och allt sånt!

3. Vallfärdar till friluftsområden.
Inte ”vallfärdar”, precis, men visst drar naturen mer än vanligt. Det är nog hög tid för en ny dagsutflykt till en närbelägen vandringsled snart.

4. Dricker alkohol.
Inte mer än vanligt. Drack en ingefärsöl till maten idag, för att den fanns (och det var gott), och ett glas vitt vin under skärtorsdagens middag. Det är väl hela aprils alkoholintag.

5. Spelar sällskapsspel och lägger pussel.
Inte ett enda spel och inte ett enda pussel så här långt.

6. Håller med varandra.
Om en del. Inte om en del annat. Som det alltid är.

7. Stannar hemma och skonar miljön.
Stannar definitivt mycket hemma. Fast det gör jag ju under vanliga tider också. Skonar inte miljön genom att ändå ta bilen till villan, till föräldrarna, till vandringsleder. Fast det skulle jag väl nog göra under vanliga tider också.

Däremot är mitt konsumtionssug starkare än på långa tider. Saker jag suktar efter:

  • hudvårdsprodukter av lyxigt slag
  • rött, flytande, matt, kyssäkta läppstift
  • smaksatt kaffe
  • godis av alla sorter
  • grönväxter

Jag köpte faktiskt en soffa här om veckan. EN SOFFA. En grönväxt eller en påse godis är ju en droppe i stadsfjärden efter den utsvävningen.

8. Tvättar och desinficerar händerna.
Som aldrig förr.

9. Lagar mat.
En favoritsysselsättning är ju att se på när en snygg karl lagar mat till mig. (Allra bäst är det om jag får sitta och dricka skumpa under tiden.) Trevlig nog har jag ägnat mig åt den sysselsättningen ganska mycket den senaste tiden. Annars är min matlagning ungefär som den brukar – pliktbetonad och sporadisk, med ojämna utbrott av någon slags huslighet.

10. Läser om coronaviruset.
En gång om dagen. Flera gånger och det tär för mycket på psyket.

Annat jag gör mer än tidigare:
Skriver dikter. Varje dag. Sällan med en känsla av flow, men hittills har jag åstadkommit något varenda aprildag.
Sover.
Chattar med vänner.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 1 – Att hugga ved

Den är här! Årets mest poetiska månad. Jag har en ny anteckningsbok som jag köpte under mellanlandningen på Gatwick på väg hem från USA, en i puderrosa och gråblått med guldtryck. Jag har provat fram en penna med svart bläck som flyter bra. Och jag har skrivit månadens första dikt:

20200331_100812

Att hugga ved

Livet är
att hugga ved
stora stockar
som legat på tork i skogen
efter senaste vinters storm

Jag tänker på vad min far sa
när jag beklagade mig
över min långsamma klyvningstakt:
När du eldar
är det ingen som frågar
hur länge det tog att klyva klabben.

Det gäller att stå
bredbent
stadigt
våga fälla yxan inte så mycket med kraft
som med fart
läsa träet och dess kvistar

ibland slår det ändå slint
oväntat
flisor flyger i blåbärsriset
ibland blir snittytan
perfekt

Genom det dova dunket
av stål mot trä mot trä
ropar någon mitt namn.
VA?!
JAG SA ATT KAFFET ÄR KLART!
TACK JAG KOMMER JUST!

Dagens prompt var att skriva ”a self-portrait poem in which you make a specific action a metaphor for your life – one that typically isn’t done all that often, or only in specific circumstances.”

dagbok

Prologen

Det känns som om vi lever i prologen i en dystopisk roman, skriver jag till mina vänner. Sidan 11 av 500.

Ingen vet hur romanen slutar.

Saker ställs in på löpande band. Jag skulle ha farit på en födelsedagsfest till Helsingfors imorgon, men gör det inte. Nordens största rollspelskonvent, som jag skulle ha deltagit i för första gången, ställs in. Jag hinner dansa lindy hop på torsdag, handtvätt före, under och efter lektionen, innan vi på torsdag kväll får meddelande om att alla lindylektioner är inställda tills vidare.

Undantagstillstånd av en kaliber som jag aldrig har upplevt förr. Världen har blivit surrealistisk till en ofattbar grad.

Ändå, nu när den största oron har lagt sig, när krisen är ett faktum som bara måste hanteras, tänker jag:

En dag i taget.

Det ordnar sig.

Jag vill tro att romanen ändå slutar lyckligt.

dagbok · skönlitterärt

Allt som forsar

I dikena flödar vårvattnet över.

Känsligheten utanpå huden, jag har inget skydd, reagerar bortom proportioner.

Det byggs upp över gammal is.

Allt som sägs som ett skämt tar jag som en pik.

Snart brister en fördämning.

En läckande kaffekanna och ett för löskokt ägg får mig att gråta.

Jag längtar efter allt som forsar.

Jag vill tro
att det snart är

något

som

släpper.

grayscale of waterfalls