Tag Archives: livet

Stolt

Jag är jag stolt, för idag jag har lagat mat, Quornfärssås med tomatkross, riven morot, lök och grädde. Och pasta med det. Så grundläggande som det kan bli. Jag minns ärligt talat inte när jag senast lagade mat. Förra året? (Vetefan vad jag har levt av hittills under 2018.)

Annars är jag också stolt över dagen: jag steg upp när väckarklockan ringde, körde hemhem, tog en promenad med Nisse, besiktade syrrans bil, lagade ovan nämnda mat och for på jobb. Ikväll ska jag ut på ett glas med några Vasafeminister. Det är ju inga mirakel, verkligen inte, utan en helt vanlig vardag, men ibland kommer jag att tänka på hur skit det faktiskt ha varit i perioder, och då känns det bra att kunna ha den här sortens vardagliga, vanliga dagar och inte känna ångest eller stress, utan liksom bara fixa det. Hah.

Annonser

1 kommentar

Filed under dagbok

Utdrag

Kalendern består av prydliga sjok: arbete och fritid. Jag har fyra flikar i webbläsaren som jag ska ta mig an, så fort jag har tid och ro.

Lindy hop-lektionerna har börjat för terminen. Jag njuter av dansen och ser fram emot kommande söndagar. I en chattruta förs långa diskussioner om dans, om relationer i dans, om relationer till dans. Det är så skönt att ha andra normbrytande förare att prata med. Sakta börjar jag lära känna de andra dansarna på kursen. Jag vågar börja tro att det kan bli något riktigt fint.

Den första februari kommer min syster hem efter många veckor i USA. Jag ser fram emot det så hjärtat värker. Samma dag ska jag genomgå en liten operation, som förhoppningsvis kommer göra livet lite lättare. Jag är nervös inför operationen men väntar samtidigt ivrigt på att må bättre efteråt.

På väg för att dricka Irish coffee med några vänner tappar jag telefonen i asfalten. Skärmen spricker. Den går fortfarande att använda utan att skära upp fingertopparna.

Om nätterna drömmer jag så våldsamt igen. En natt bevittnar jag ett lönnmord av ryska maffian. Det är så mycket blod på golvet. En annan natt är det offentlig hängning på Vasa torg. Det är min pojkvän som möter galgen.

3 kommentarer

Filed under dagbok

2018

Så här ser år 2018 ut. Det har börjat bra. Färgerna är lagom dova och gotiskt vackra.

20180105_101527

Det kantiga linjemönstret (jag försökte hitta ett specifikt ord för just denna sortens linjemönster, men fann inget – vet du om något?) symboliserar, enligt min vän Z som var med när jag köpte kalendern, strukturernas sönderfall. Fjärilarna och blommorna symboliserar allt det vackra i världen. Krossa strukturerna och gör världen skön, är det inte ett vinnande koncept för år 2018?

20180105_101641

Så här ser kalendern ut på insidan. Nästa veckas schema ser skönt ut. Jobbet är, efter en intensiv period före jul och ivrigaste mellandagsrean, nere i deltid igen. Det finns utrymme för sömn och åtaganden som styrelsemöte, simhallsbesök och dans. Jag hoppas att också kommande veckor blir lika luftiga och (i alla fall till synes) balanserade.

Längst uppe i hörnet ser ni en ung Michel Monroe. Han har följt mig varenda vecka sedan högstadiet. Det känns bra att fortfarande ha honom med.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Gott

Det är mycket som är gott just nu.

Det är gott att ha ett jobb som är kul och lagom mycket. Visst blir det mer och mer intensivt ju närmare jul vi kommer, men det är roligt att gå till jobbet om eftermiddagarna (och förstås att gå hem om kvällarna). Folk är glada när de ska köpa ljus, vilket gör att försäljaren (läs: jag) också är glad. Dessutom finns det en chokladask i lagret på jobbet.

Det är gott att ha vänner. En kväll ordnade vi glöggmys och jag skrattade så min påstådda vattenfasta eyeliner smetades ut och magen värkte. När jag far till lindy hoppen om söndagskvällar känner jag numera många vid namn och jag tvivlar inte på att jag i år vågar fara på social juldans ensam – för jag är ju inte ensam där! I går var jag på feministisk bokklubbsöl och det var alldeles fantastiskt att sitta flera timmar och prata om hjärtefrågor, med folk jag börjar känna rätt bra och folk jag bara träffat en gång förr och folk jag aldrig sett förr. Ändå fanns den genast där, känslan av gemenskap och trygghet.

När jag gick hem flammade norrskenet som ett grönt sidenband tvärs över himlavalvet.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

#dammenbrister

Det har varit intensiva dagar. I dolda flöden rullar berättelserna fram, bakom ridåer samlas namn.

I dag brister dammen. 6111 kvinnors namn på ett upprop mot sexuella trakasserier, mot kvinnovåld, mot tystnadskulturen i Svenskfinland och i hela samhället.

Många, för många av mina vänners namn finns där. Mitt namn finns där. Jag hade redan från början tänkt att inte dela med mig av mina berättelser. Iddes inte röra till det som redan hade lagt sig till ro inom mig.

Men när dammen brast, brast också något inom mig. På jobbet började jag skriva ner händelser i punktform på en post-it-lapp. När jag var 16 år och blev manipulerad och utnyttjad av en sju år äldre man. När KJ och jag är på Ruisrock och i godan ro går omkring bland försäljningstälten och en förbigående man tar mig på rumpan. Alla gånger män har tafsat och ”dansat” objudet och närgånget på krogen.

Sedan orkade jag ändå inte, svor, rev sönder post-it-lapparna och slängde bitarna i roskis.

Men det finns berättelser. Det finns de som berättas, och de som av olika orsaker inte berättas. Det finns tusentals kvinnor som nu har sagt ifrån.

24130286_10156265476298968_3981300180689735252_o

Läs deras berättelser. Lyssna till dem. Reagera och agera. Tystna aldrig igen.

http://www.astra.fi/dammenbrister

3 kommentarer

Filed under dagbok

Veckan som gick

Dagarna bara försvinner iväg. Prydliga sjok av arbete, sömn (inte så mycket av den varan alla gånger), familjetid och fest.

Så här såg veckan som gick ut:

Måndag: Minns inte, men i alla fall jobb i butiken.
Tisdag:
Hälsa på fammo med syrran och Nisse. På kvällen språkgranskningsjobb.
Onsdag:
Butiken under dagen och biodejt med efterföljande Irish coffee på kvällen.
Torsdag:
Lunch hemma hos goda vänner + små barn, sedan jobb i butiken.
Fredag:
Arbete med språkgranskning, arbete med ljusförsäljning och sedan födelsedagsfirande på kvällen!
Lördag: A
dventspynta, lunchsällskap norrifrån, föräldrarna på kaffe, språkgranska manus i skenet från ljusstake och med glögg tillhands.
Söndag:
Jobba i butiken och dansa lindy hop.

Om bara en dryg vecka reser min syster iväg för att fira jul och nyår på andra sidan Atlanten, och jag umgås med henne så mycket jag bara kan för att samla på mig systratid att ha i reserv när hon är borta. När hon jobbar i butiken i centrum går jag dit för att byta några ord med henne. Ibland jobbar vi båda i varsin ända av köpcentret, och kan vinka till varandra genom alla ljusslingor, och det känns mycket bra.

På fredagskvällen går vi på restaurang, hela familjen och en vänfamilj, för att fira respektive familjefars födelsedag. Vi dricker och äter så otroligt gott – den där crème brûléen med färska bär och blommor var kanske den bästa någonsin – och skrattar oss igenom hela kvällen. När jag dimper i säng efter midnatt dröjer det tre timmar innan jag somnar, så mätt är jag.

Jag lånar bok efter bok från bibban men hittar ingen ro att läsa. Under ytan mullrar revolutionen. Om söndagskvällarna dansar jag lindy hop, som jag brukar, och jag är glad åt att få träffa fint folk och trött för att jag har arbetat under julöppningen tidigare på dagen och frustrerad över att jag återigen automatiskt blir omfattad som ”man” eller ”pojke” bara för att jag dansar som förare.

Nästa helg tänkte jag bo hemhemma, bada bastu och bara umgås med familj och husdjur. Nästan som en minisemester!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Emellan

Om någon mot förmodan undrar vart jag har försvunnit, kan jag tala om följande: livet kom emellan, som det brukar.

Jag har börjat jobba deltid i en pop up-butik som säljer handgjorda ljus, och de två första arbetsdagarna var på 12 respektive 7 intensiva timmar med alltför få timmar sömn och en värkande kropp där emellan.

20171103_150641

20171103_150705

Så här ser min arbetsplats ut.

Jag har varit på finska teatern och sett musikalversionen av Billy Elliot, en alldeles fantastisk version med glitter och dans och gåshudsframkallande scener, allt av lokala förmågor. Londonversionen får seriös konkurrens här.

Jag har lagt upp följande bild på min Facebooksida och har hittills skrivit 29 karaktärsintroduktioner av mycket varierande sort och längd.

https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-9/23031642_1363581320419662_7101538839463669961_n.jpg?oh=da1a53ebf93fe397d9d71682f5064209&oe=5A68D956

Alexandra hade blivit första spanare redan som sextonåring, som tjugoåring blev hon befordrad till första förare, och nu var hon redan kapten över hela rymdfartyget Earhart II. Under en livsfarlig vilseflygning i Cassiopeiakonstellationen hade hon visat den rådighet och det mod (och ska vi vara ärliga, den dumdristighet) som krävdes för att få hela besättningen levande ut ur det interdimensionella slukhålet. Besättningen kallade henne, dels på skämt men mestadels på allvar, för ”Alexandra den Stora”. Hon låtsades inte höra.”

Jag har sovit elva timmar för att låta kroppen vila ut, och sedan har jag tagit tillflykt hemhemma för att äta pepparkaksdeg och dricka kaffe i soffan och läsa både Vasabladet och Kyrkpressen.

Så jag återkommer, som jag brukar, när livet lämnar utrymme igen.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Dagen efter hemkomsten

Det är dagen efter hemkomsten från Rom (jag ska snart skriva mera om den resan), och jag har sovit uruselt. Mardrömmar, svett och frossa om vartannat – man skulle tycka att natten efter väckning 05:15 och tolv timmar på resande fot skulle vara av stocksovarsorten?

Men tolv timmar sömn är tolv timmar sömn, även av den oroliga sorten, och jag storstädar lägenheten och promenerar iväg i solen och kallblåsten för att handla. Som sällskap har jag Clara och Erica i En Underbar Pod i hörlurarna, och världen är vänlig.

På eftermiddagen besöker mamma och jag mommo & moffa. Moffa möter oss i skjorta och slips han ska på sitz med sina körsångare senare på kvällen. Med mommo går vi igenom en massa av mosters kläder. Den som jag alltid känt som moster (men som är min mammas moster, om vi ska vara riktigt noggranna, men det är vi inte) dog för några veckor sedan, och nu håller dödsboet på att redas ut. Jag träffade moster för sista gången på hennes 80-årskalas, kaffe och gräddtårta i sjukhusavdelningens kafferum, och jag är glad över det. Sagda 80-åriga dam hade inte precis samma stil som jag, men jag tar hem en vinterjacka på prov. Jag är mest fundersam över vart Momis brudkrona har hamnat. Den var inte på sin vanliga plats när vi hälsade på moster i somras, men mamma lugnar mig och säger, att den nog ligger i byrålådan efter att vinden renoverades. Jag tänker att jag måste fråga efter den nästa gång vi är norröver.

Sedan dricker vi kaffe och äter smörgås och kex, pratar om begravningar och vad som ska hända med mosters gård (hennes son flyttar dit), diskuterar de nyaste planerna kring villavägen, och innan vi går lär jag mommo hur man klickar upp min systers blogg på datorn. ”Jaha, nu kan jag det här. Tänk att det var så lätt! ” säger mommo, som aldrig använt dator förr, när jag visat henne två gånger.

Ja, tänk att det ibland är så lätt.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Kvällar

Jag har så sköna kvällar för tillfället. Ror ut och tar upp näten med mommo medan det ännu är ljust. I kväll var det alldeles ljuvligt lugnt på sjön. (Vi fick en enda liten abborre.) Jag skrotar omkring i yllesockor och collegetröja. När det mörknar lägger jag i gång en brasa och eldar sedan hela kvällen, vedkorgen töms. Jobbar kanske någon timme vid datorn, pratar med vänner. Kokar te eller gräddar pannkaka (det sista gör jag i kväll).

20170905_212802

Slötittar på teve, bläddrar flera varv genom alla kanaler för att se om det är något jag vill titta på. En dokumentär, kanske, eller en film. I något skede tar jag mig ut i mörkret för att mata och stänga in kaninerna. Klappar dem god natt när de mumsar från matskålen.

När brasan har blivit glöd och kvällen har blivit natt stänger jag spjället och går upp på vinden, ligger och läser i lampskenet tills jag är riktigt, riktigt trött. Sover sedan utan väckarklocka tills jag vaknar av mig själv.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Nattsudd

En natt är det så kallt att jag måste flytta från lillstugon upp till villavinden, bara för att få sova under dubbla täcken. Någon gång under natten sparkar jag ändå av mig det ena, och när morgonen kommer har också yllesockorna farit.

Det blir fort mörkt om kvällarna. När jag ska mata och stänga in kaninerna är det snarast en rörelse (som sedan börjar knapra på torkat bröd) som berättar att den mörkpälsade kaninen har hoppat in i buren. Den ljuspälsade kaninen, däremot, den lyser som ett litet troll i skymningen.

Livet pågår i något slags mellanvarande. Mellan sommaren och riktig-hösten. Min semester, som jag tänkte ha i juni men som inte blev av på grund av jobb, blir inte av nu heller, på grund av jobb. Enstaka lediga dagar här och där, förvisso. Är det kanske så här det är, att vara vuxen och snuttjobbare, humanist i generation X? Lite pengar på kontot men en gnagande ångest mellan att jobbmejlen besvaras.

Jag anmäler mig till kurser: lindy hop och två skrivkurser. Blev ratad för tredje gången till en författarskola. Tänker att det någonstans finns en mening med att de inte vill ha mig. Tänker att det är svårt att skriva ansökningsbrev om motivation och drivkraft när det är brist på båda. I skrivboken finns ändå nedklottrat några sidor, diktfragment som inte blivit något, som kanske inte någonsin blir något, men som i alla fall finns där. Ifall att. För att.

Där emellan funderar jag om jag faktiskt vill läsa Norrtullsligan i form av magasinerad biblioteksbok, eller om jag skulle sätta det där presentkortet på att köpa den i liten, smidig pocketbok från nätet. Det är ju bara några dagars leveranstid. Jag har läst romanen en gång förr.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok