Tag Archives: dans

IV: Fläckar förgäves

När vi inte dansar
ligger vi
och när vi inte ligger
dansar vi
och någonstans där emellan
slätar hon till kjolen
och jag knäpper skorna:
vi tar långa promenader i skuggan
och dricker te ur gula muggar

(Som att inte skrynklorna
avslöjar oss
visar var våra fingrar
har varit)

Min vita skjorta
har läppstiftsfläckar på kragen
puder på axeln
och när jag ber henne
fläckar hon ner mig
ännu mer

allt det där blossande röda:
på krage och axlar
och läppar och hals

Snart doftar alla kläder
svett och trä och aprikos
och jag tvättar och tvättar
förgäves

Annonser

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

III: Kom, dansa

Kom, dansa med mig
(igen och igen)
säger hon och placerar
mina händer
runt sin midja
sina händer
någon annanstans

Vi dansar
(igen och igen)
till swing och jazz och charleston
jag snurrar ut henne
bara för att fånga in henne igen
närmare än förut

Våra klänningar blandas:
tråd och tyll och fåll i
ett och samma

och mina händer som går ner
till fållen
och sedan upp igen

Hon är varm
och jag är yr
och snart blir hennes skratt en flämtning
under mina fingrar

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

II: Kronblad

Det spelar alltid musik kring henne
något ohörbart men kännbart:
synkoper och kontrabas
gula kabbelekor om våren

Det här är ingen tid
för blyghet
säger hon och rör vid
min gula klänningsfåll

Musiken: accelerando, crescendo
och blommorna slår ut
i värmen

När jag faller
gör jag det som
ett stjärnregn:
hjälplöst blossande

Hon har sparkat av sig klackarna
och lagt
armen om mig
helt oblygt
kjolfållen bränner ännu
av hennes beröring

och jag faller
hjälplöst blossade
baklänges ner
på hennes säng

kjolarna står som
solstrålar      kronblad
åt alla håll

i mitten: hettan

(tack till Eva-Stina Byggmästar för inspirerande ord ur Älvdrottningen:
”[…] det är ett stjärnregn du faller hjälplöst lustfyllt blossande […]”)

7 kommentarer

Filed under skönlitterärt

I: Tyll och swing

Det är en dröm
Hon är en dröm

En perfekt dröm
som klippts ut
ur tyll och swing
och placerats
rakt i mitt synfält:

vida kjolar och klapprande klackar
pärlor och rosetter
‒ jag svär hon skimrar på ett sätt
som inte är verkligt
som champagnebubblor på tungan
som guld i synen
som is och salt och äpplen

och än mindre verkligt
att hon närmar sig:

ler med mörkröda läppar
mot mina klarröda
och frågar:

Ska vi dansa?

Så vi dansar
till bas och piano och saxofon
hennes hand om min midja
mjukt mjukt
och jag lägger handen
på hennes axel
också den
så mjuk

och tur är
att hon för
och jag följer
för jag har glömt
allt som mina fötter
någonsin har gjort
när hennes skratt kittlar mig i örat
letar sig ner för nacken
och in under klänningskragen ‒

Hon doftar som en dröm:
puder och aprikos
ögonfransar över rosiga kinder

(Och vad måste jag väl lukta?
Försök och misstag,
nervositet:
hårspray och svett?)

Vi fortsätter dansa under kvällen
och hennes skratt fortsätter
leta sig in
under min klänning

Och långt långt senare
när vi slutat dansa
knäpper hon upp min kofta
(hjärtslagen, HJÄRTSLAGEN)
och blandar våra läppstift
till den perfekta nyansen rött

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Tyll och swing: prolog

Ibland nuddar man vid något som man tror är något fristående, en stilla damm i trädgården, bara för att senare inse att det är källan till något mycket större och starkare strömmande.

En av de sista dagarna under NaPoWriMo skrev jag en dikt om tyll och swing, där jag rörde mig i sinnlighet och närhet. Det var ett nöje att riktigt bada i alla känslor och intryck.

Dikten stannade hos mig, och jag klottrade ner några spridda ord, några rader som en slags fortsättning, och en tågresa ett par veckor senare satte jag pennan till pappret för att uttryckligen skriva vidare.

IMG-20180404-WA0001

Det är fascinerande att se vad som kommer när man inte hindrar sig, att se hur historien bara vecklar ut kronbladen, öppnar sig. Det gäller att våga skriva det som man inte riktigt är bekväm med, att inte censurera sig själv, i alla fall inte i början. Kanske gäller det att också publicera det man fortfarande inte är riktigt bekväm med, men som man känner att är något värt att blotta och utmana med.

Med de orden vill jag inbjuda er alla till läsning! Inkommande vecka kommer jag att publicera diktsviten Tyll och swing. Det blir fyra dikter, en per inlägg och dag, inklusive den första NaPoWriMo-dikten som startade det hela.

Vi börjar på måndag. Välkomna med!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Aprillyrik dag 26 – Tyll och swing

Det är en dröm
Hon är en dröm

En perfekt dröm
som klippts ut
ur tyll och swing
och placerats
rakt i mitt synfält:

vida kjolar och klapprande klackar
pärlor och rosetter
‒ jag svär hon skimrar på ett sätt
som inte är verkligt
som champagnebubblor på tungan
som guld i synen
som is och salt och äpplen

och än mindre verkligt
att hon närmar sig:

ler med mörkröda läppar
mot mina klarröda
och frågar:

Ska vi dansa?

Så vi dansar
till bas och piano och saxofon
hennes hand om min midja
mjukt mjukt
och jag lägger handen
på hennes axel
också den
så mjuk

och tur är
att hon för
och jag följer
för jag har glömt
allt som mina fötter
någonsin har gjort
när hennes skratt kittlar mig i örat
letar sig ner för nacken
och in under klänningskragen ‒

Hon doftar som en dröm:
puder och aprikos
ögonfransar över rosiga kinder

(Och vad måste jag väl lukta?
Försök och misstag,
nervositet:
hårspray och svett?)

Vi fortsätter dansa under kvällen
och hennes skratt fortsätter
leta sig in
under min klänning

Och långt långt senare
när vi slutat dansa
knäpper hon upp min kofta
(hjärtslagen, HJÄRTSLAGEN)
och blandar våra läppstift
till den perfekta nyansen rött

 

O, vet ni, vad jag hade trevligt med den här dikten! Att riktigt få djupdyka i sinnesförnimmelser och känslor. Dagens prompt var nämligen att skriva en dikt som involverade alla fem sinnen, och jag omfamnade allt möjligt trevligt: kjolar, kroppar, glitter, dans, läppstift. Som ni kanske har märkt tycker jag speciellt mycket om rött läppstift. På mig, på andra – på varandra.

7 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Dikter och fester

Denna april skriver jag inte bara dikter, jag festar också.

Denna lördag kan väl ses som denna aprilmånad i komprimerat format då. Jag har fått spontana applåder över en diktuppläsning, och hört att jag ser så glad ut när jag dansar lindy hop. Båda sakerna värmde mitt hjärta så ♥

På förmiddagen hade vi den avslutande skrivkursträffen för detta år. Det har varit väldans givande att gå en skrivkurs – som det ju brukar vara. Att ha en plats att reflektera över sitt skrivande, träffa andra som skriver, läsa – och förstås skriva. Den här lördagen hade vår eminenta skrivkursledare en riktigt lurig skrivuppgift. Eftersom detta var den sista gången gick vi turvis igenom hur statusen för våra skrivprojekt ser ut, om vi har sådana, eller vad vi möjligen skulle vilja ha för skrivprojekt. Sedan släpper kursledaren bomben: ”Nu har ni fram till klockan tolv på er att påbörja det skrivprojektet.” Och vi skrattade, och stönade, och skrevoch nu har mitt mycket lågmälda och fortfarande oannonserade skrivprojekt fått två nya dikter att ta ställning till. Se där, inte hade jag ju skrivit något till det specifika syftet om det inte vore för denna skrivkurs och -handledare!

Eftermiddagens alla timmar tillbringade jag framför datorn och tittade på Things Not To Say To [insert minority or group]-videor. Saker att inte säga åt döva personer, personer i rullstol, gay personer, personer med kroppsmodifikationer, ensamstående föräldrar… Min favorit var kanske Things Not To Say To Hairy Women:

På kvällen var det prova på-lindy hop, följt av socialdans. Jag hade fått medlockat tre vänner från olika håll, och vi dansade och bouncade och trampade. Pratade och svettades och skrattade. Åt chips och mintchokladkex. Det var inte svårt att vara social, inte ens en gång, jag kände mig glad, och jag stannade ända tills lamporna släcktes och musiken stängdes av.

Nu är jag trött och har ont överallt, så nu ska jag med stort nöje sova.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Good Friday

Det är påsk och det blir traditionellt otraditionellt med min vän J som kommer och hälsar på. Vi har bokat bord för en trerättersmiddag, äter oss genom långfredagen: sniglar och musslor; ankbröst; crème brûlée. Vitt vin och rött vin och dessertvin och skumpa. Levande ljus och linneservetter. Under efterrätten säger han: ”Är det nu vi ska sitta och hålla varandra i handen?” och jag brister ut i ett så frustande gapskratt att jag blir generad. Ofta när vi umgås undrar jag hur många som tror att vi är ett par, men vi vet var vi har varandra idag: det har varit tio år av vänskap och obesvarad förälskelse och märkliga relationer och tider av tystnad, men: vi vet var vi har varandra idag.

Sedan drar vi ut och dansar. Det är tvära kast i musiken, Depeche Mode till finsk pop inom en minut, men vi dansar likväl. Kvällen får mig också att inse hur låg nivån kan vara på folk: en kille drar ner byxorna och moonar åt hela dansgolvet – efter ytterligare en incident blir han bortledd av en säkerhetsvakt. När vi hämtar nattmat på en pizzeria är det ungefär 25 fulla, finländska män som raglar kring salladsbordet och glömmer vilken mat de har beställt. De är rentav motbjudande. I’m not saying, but I’m just saying.

Jag drömmer om att hälla tio liter över vatten över huvudet för att få insikt i tidigare liv. Jag har varit en skogshuggare som omkommit klämd under en trädstam. I ett annat liv hade jag en liten son, Arvid, som dog för att pestläkarna inte visste vad de gjorde.

Dagen efter äter vi traditionsenlig frukost på Arnolds (toast, donits och kaffe). Sedan går vi hem och dråsar ner i sängen, där vi skrollar på våra telefoner, delar roliga videor och citat med varandra, och lyssnar på Marilyn Manson. Jag tänker att det här är fiktion levandegjord, eller snarare: det här är det verkliga livet i fiktionstermer.

I något skede märker jag att han har gömt mina små påskägg runt om i lägenheten, och jag skrattar när jag hittar dem i en grönväxt, i bokhyllan, balanserande ovanpå dörren.

1 kommentar

Filed under dagbok

Ryska posten

Jag språkgranskar ett romanmanus. Det är fest på gång, en flicka fyller tretton, och de ska leka ”Mörka rummet”.

Jag kommer att tänka på alla dessa lekar som vi hade när födelsedagskalasen nästan omärkligt övergick i födelsedagsfester, tidiga tonår; ryska posten, snurra flaskan, sanning eller konsekvens, klädpoker … Alltid på något vis på gränsen till vad man ville och var bekväm med, något som man kunde förnimma men som var strax utanför ens förståelsehorisont, pirrigt och spännande, pinsamt och skrämmande. (Och samtidigt, på samma fest där någon i en omgång av snurra flaskan skulle kyssa en annan i tio sekunder, tunga och allt (åh, långtradare hette det – jag hade glömt det ordet!), på samma fest: utomhus lekte vi kurragömma, bollen är hemma; sprang och gömde oss bakom husknutar och under verandor och landtagna, upp-och-ner-vända båtar.)

Och heteronormativt, förstås! Alltid! Det fanns liksom inget annat alternativ ens tänkbart, så hårt satt normen i (o)medvetandet. Bara ett par år senare kommer jag att vara på en annan födelsedagsfest, med endast flickor, och när vi ser på film ligger jag med huvudet i födelsedagsbarnets knä och hon stryker med ett finger över mina sockerkladdiga läppar, filmen flimrar i utkanten av medvetandet, hjärtat flimrar, inget mörker eller slumpvist snurrade flaskor som bestämmer här.

(Och ytterligare några år senare: helt andra fester, helt andra människor, och där har heteronormativiteten kastats all världens väg, mörka minuter i badrum och skrubbar med vem som helst, kysser flickor inför allas åsyn – några spelar klädpoker fastän vi alla just varit i bastun tillsammans.)

Var ni också på den sortens fester? Någonstans mellan barn och tonår, med popmusik och dans (tryckare!) och lekar? Festen i källaren och föräldrarna som lovade att hålla sig på ovanvåningen, eller tvärtom. De populäraste pojkarna med uppåtspretande hår och MicMac-jeans. Chips (sourcream&onion, alltid) och godis i stora glasskålar, halvdunkla rum och ljusslingor. Fintröjan med silverglitter, H&M-läppglans, doften av billig parfym.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Iakttagelser

En icke-involverads iakttagelser från gårkvällens dansgolv:

Vad gör okända, fulla män på krogen? Tränger sig på på dansgolvet och slutar inte störa trots flera tillsägelser (i början artiga, i slutet hotfulla).*

Vad gör okända, fulla kvinnor på krogen? Ger komplimanger för ens coola partyskor med led-lampor i sulan

Tankar kring detta?

*Första tillsägelsen: ”Jag är här för att dansa med mina kompisar, men tack ändå!”
Andra tillsägelsen: [knuffar undan mannen]
Tredje tillsägelsen: ”Om du gör tränger dig på en gång till, så säger jag till åt säkerhetsvakten!”

1 kommentar

Filed under dagbok