Tag Archives: resa

Pura poesia

20170301_193933

Den första morgonpromenaden i Lissabon såg jag ett stycke av ovanstående klotter, och i min mångspråkighet läste jag det som ”ren poesi”. (Senare, efter en googling, fick jag veta att jag faktiskt läste rätt. Så stark är poesin, att den går över språkbarriärer.)

20170301_112415
20170301_12213320170301_12030520170301_120212

När vi en dag senare susade nedför slingrande kullerstensgränder på elcykel såg jag en till anteckning på en husvägg. Och där, en till! Och där! Och där!

20170301_11584520170301_11573820170301_113937

Hela staden var full av poesi, som inte gick in i mig, men som lade sig runt mig i mjuka lager. Det var skönt och betryggande, att någon sprider poesi i kalligrafiskrift. En känsla av samhörighet och erkännande: vi finns här, vi poeter. Vi ser varandra och når varandra genom poesiklottret.

IMG-20170226-WA000020170301_112041

Visst fanns det de som inte uppskattade poesin. ”Merda” står det under en anteckning. ”Skit”. Och på ett par ställen har någon skrivit om slagorden, ändrat r:et till ett t, puta poesia. Poesihora. Eller horpoesi. Min portugisiska är inte så stark, men andemeningen går fram. Att sälja sig för poesi. Ja, det finns något poetiskt att undersöka även där.

20170301_113104

Någon var arg på poesimakaren. Que se foda a puta da poesia, hade någon ändrat det till. Fuck the poetry whore.

20170301_11392720170301_11234120170301_15194420170301_112426

Fast för det mesta var det bara poesi, ren poesi, genom hela staden.

5 kommentarer

Filed under dagbok

Lisboa

(Min syster har tagit mer eller mindre alla foton.)

cykel6

I love the smell of old European city in the morning. Det löftesrika i en ny dag.

torg

cykel3

Lissabon/Lisbon/Lisboa.

kakel1

20170226_095408

lissabon11

I fem dagar bodde vi i staden av målat kakel och graffiti. Allt detta kakel och graffiti. Pura poesia står det, och all mångspråkighet läser jag det som ”ren poesi”. Det visar sig att jag läser rätt.

lissabon1

stan2

Vi hade hyrt en lägenhet på över hundra kvadratmeter, med bara ett stort täcke i varje dubbelsäng och spårvagn nr 28 som skramlar förbi utanför de franska balkongerna. Jag drömmer tunga, sköna drömmar och läser, passande nog, Hannele Mikaela Taivassalos In Transit.

kopia-av-lisbon4

kopia-av-lisbon3

Varje dag: god mat (risotto, crème brûlée och pasta) och vin. Också varje dag: pastéis de nata – traditionella tarteletter med söt äggkräm. Finns i varje kvartersbageri eller -kafé.

slotte5

cykel9

cykel5

Första dagen hyrde vi elcyklar och med vår guide Francis/Frans/Fransisco besteg vi stadens backar. Jag skrekskrattade av lika delar fröjd och skräck när vi rullade ner för de allra brantaste, slingrigaste kullerstensgränderna. Ett mycket rekommenderat sätt att ta sig an en ny stad.

cykel4

lissabon13

lissabon15

lisbon6

Uppe vid slottet finns grönskande träd och gräsmattor, påfåglar och staden som breder ut sig framför slottsvallarna. Högt ovan trafiken hör jag koltrastar sjunga. Kom, o vår.

lissabon8

Det är femton grader varmt och terassäsongen inleds 26:e februari. Måsskrik, havsskvalp och saltdoft. Jag bränner mig aldrig så lite i nacken av solen.

kopia-av-frukost2

På fastlagstisdagens morgon går syster och jag till butiken för att handla, vi köper allt gott och sedan gör vi egna fastlagsbullar med hallonsylt, sprutgrädde och avlånga bullar från ett närbeläget bageri.

lissabon16

cykel10

cykel7

kyrka1

lisabon2

Överallt står monument, kyrkor, vackra och slitna gamla byggnader. Jag går jämt med småmynt i fickorna för att ha tillgängliga för tiggare och gatumusikanter. En kväll spelar en man dragspel i en portgång. Det är så vackert och han får alla slantar.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Pärnu

I somras firade mommo och moffa 60-årig bröllopsdag, så vi och min morbrors familj gav dem en hemlig resa i present. Nu har den hemliga resan gått av stapeln – en mini-sparesa till Pärnu.

Ytterligare hemligheter var, att vi i familjen också kom med. Mor och syster hoppade på bussen vid första hållplatsen, medan far och jag klev på en hållplats senare. ”Stryk sku ni ha!”, skrattar moffa då det går upp för dem att vi lyckats lura dem i flera omgångar.

Här i Pärnu är det bra, även om resan hit var lång med både buss och båt, och sedan buss igen. Vi får prova på lite olika behandlingar och där emellan vila eller gå på stan.

Jag har idag gjort det jag tycker allra bäst om i nya städer: promenera längs smågator, titta på kyrkor och andra fina byggnader, samt suttit på kafé.

img_0117

Röd basker, svarta kängor, stor halsduk – check, det är jag på resa!

img_0114

Det är oerhört vacker höst i staden, med många alléer och parker.

img_0110

Husen är härliga och märkliga med branta, spetsiga tak. Det här vill jag rusta upp och flytta in i.

img_0120

img_0121 img_0123 img_0125

Överallt finns ståtliga kyrkor och byggnader. Alla städer borde ha ett Grand Café. Alla städer borde också ha gatumusikanter. På gågatan satt en dragspelare, medan hennes kollega spelade gitarr och sjöng. Hen hade stark och medryckande röst och log stort mot mig med både ögon och örring som glittrade i solskenet. Med glädje lade jag en peng i gitarrfodralet på marken och tänkte på de där människorna som på något vis berör en. Den blonda musikern var definitivt en av dem.

img_0130

I varje ny stad vill jag hitta mitt kafé. Jag vet inte på förhand vilket det är, bara att jag, när jag hittar det, ska tänka: Förstås. Det är ju här jag ska vara. I Pärnu blev det Kohvihoovik på en liten tvärgata där det annonserades om pumpkin spice latte.

img_0126 img_0127 img_0129

När vi kom in tänkte jag: Förstås. Det är ju här vi ska vara. Så vi drack latte ur handgjorda krus, åt varsin croissant och vilade fötterna. När jag efteråt gick till Maarja-Magdaleena Gild, ett konst- och hantverkshus två kvarter bort, hittade jag samma keramik till salu där. Sådant samarbete gör mig glad!

img_0131

Jag köpte också två små anteckningsböcker av konstnären Lucky Laika/Olivia Lipartia. Det blev två, för jag kunde inte bestämma mig vilken pärm som var finare. ”Dia de Muertos series is an Est-Mex combo of Mexican holiday and Estonian folklore. Enjoy life and respect death!” 

4 kommentarer

Filed under dagbok

Vykort från Kreta

Det hänger moln över bergen, blå dimmor över topparna, men horisonten klyver himmel och hav, så skarp linje att jag inte längre tror på att jorden är rund.

I staden: hetta kring smutsvita väggar, trädrötter som spränger gatstenar. Solen bränner svart linneklänning mot magen. Vi äter hårt bröd, ost och oliver; friterade små fiskar med citron; honungsdrypande bakelser som vi sköljer ner med raki, det ena glaset starkare än det andra.

I skuggan ligger jag och läser tills böckerna tar slut, sida efter gulnande pocketsida. Utanför hotellrummet: det aldrig avtagande ljudet av vågor som slår mot stranden.

1 kommentar

Filed under dagbok

Aprillyrik dag 22 – På väg hem

Under rotvältor
lyser nakna stenblock,
jordens benknotor

Vårvatten dränker åkrar,
sluttningar, åbäddar
lyfter doften av
mull och mossa

Ängsmarker, våtmarker, vildmarker

Björkstreck över kalhyggen,
plattlandshorisont,
granskogsmörker med ockratoppar

Jag är på väg hem

Dagens prompt var att skriva en dikt för att uppmärksamma Jordens dag. Jag tillbringade fem timmar av dagen på bussen mellan Åbo och Vasa, och eftersom jag inte kan läsa i buss satt jag mest och lyssnade på musik och tittade ut genom fönstret.

5 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Landsflykt och lejon

Det blev några dagars diktpaus här på bloggen. En helg tog nämligen en vän och jag båten över till Sverige.

DSC05379

Vi tillbringade en solig och kall dag i Stockholm. Det är något väldigt fascinerande med att anlända halv sju på morgonen och se staden vakna.

DSC05382

Vi promenerade omkring, tittade i bokhandlar och jag blev så betagen av ett kafébiträde att jag var tvungen att skriva en kärleksdikt tillägnad henne.

”mjuka ord
XXXXXXspråk som honung
XXXXXXXXXXXXlångt fram på tungan

~ utdrag ur dagens dikt 14 april

DSC05384

Vårt mål var Mariefred, den löjligt idylliska staden med en efterlängtad vän, ett slott och ett beryktat lejon!

DSC05397

Kvällspromenad genom hjorthagen.

DSC05404

En stad värdig Astrid Lindgren. Det var som att bo i kulisser till en film. Stadens centrum var två spottlängder långt.

DSC05428

Här är Thät Läyon! Efter flera år har vi äntligen sett det (och i mitt fall härmat det). Jag skrev en dikt till lejonet.

IMG_2484

Ode till Thät Läyon

O, du Läyon af Thät Slott!
Äntligen vi mötas fått.

Synen av Dig är otrolig,
uppsynen otroligt rolig:

Livlöst glas gör blicken blank,
maläten är svans och mank.

Tänderna i munnen bred
omger tungan, platt och sned.

Trots Du värdigheten mist:
skrattar bäst som skrattar sist!

Världens skönhet skall förgå.
Flinande Du ful bestå.

DSC05476

Under den två dygns långa vistelsen pratade vi mycket litteratur, och citerade bland annat Harry Martinson.

”Juni natt blir aldrig av
liknar mest en daggig dag”

DSC05480

Så ljuvlig var nämligen den havsdoftande natten, trots att det bara var april.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Praha

Påsken tillbringade jag med familjen i Prag bland kullerstenar och tegeltak.

20160327_131820

Vi promenerade tills fötterna värkte och åkte flodbåt under Karlsbron.

20160328_152644

Här är jag på Karlsbron, hej hej! Om ni någonsin, någonstans, ser en typ i röd basker, matchande axelväska, läderkängor och blå militärkappa är det med allra största sannolikhet jag.

IMG_5518

Vi drack öl varje dag. Sista kvällen ville jag köpa hem en liten flaska absint.
Kassören var häpen.

Han: It’s 70%.
Jag: Yes, I know.
Han: Strong girl! From Russia?
Jag: No, from Finland.
Han: Ah, Finland. Finlandia vodka!
Jag: Yes. We know how to handle strong stuff.

20160328_131844

Våren var närvarande på ett helt annat sätt än hemma.

IMG_5528

IMG_5525

Innan jag reste iväg fick jag en utmaning av min vän C. ”Skriv något skönlitterärt om Prag”, sade han, så det gjorde jag.

På en gata i Prag
ser två män på varandra
och jag ser på dem

Den ena jonglerar med tre käglor
När de ler mot varandra

gör jag dem till:
vänner
bröder
älskare

för jag förstår inte tjeckiska
– men leenden

och makten är min
och staden
formar sig efter min vilja
som den gjorde för Kafka

Kanske är det något
med alla dessa kullerstenar

IMG_5554

Prag är tusentals turister på Karlsbron.

20160327_150705

Prag är också detta, två kvarter från bron och in i Gamla stan.

IMG_5568

På kvällen var det gotiska Askungenslottet vårt riktmärke hemåt, på dagen gick vi under Powder Gate, som jag förstår betyder Krutporten men som jag alltid tänker på som Puderporten.

IMG_5536

IMG_5549

Det allra finaste var ändå alla kafésittningar med familjen, i olika kombinationer av familjemedlemmar. Att umgås över kaffe och choklad är kvalitetstid av bästa sort.

IMG_5556

4 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Imorgon imorgon imorgon

I morse tittade jag i min kalender och sköt fram alla arbetsrelaterade göromål till nästa vecka. Jag behöver några lugnare dagar efter en intensiv semester i Prag. (Snart ska jag skriva om och visa mer av staden med dess tegeltak och kullerstenar.) Jag må vara arbetslös och fattig, men jag är herre över min egen tid – tiotimmarsnätter, utdragna morgnar, besök på bio och bibliotek.

I dag tvättar jag. Om ni inte visste det, så kan jag berätta att fyra maskiner tvätt på tork i en etta med ett enda vanligt torkställ blir en utmaning. Jag har hängt tvätt på torkstället, i duschen, över garderobsdörrar, över skåpluckor, över dörrar, över stolar och under stolar, på klädhängare och på handdukskrokar. Om jag hade tvättat ens ett par strumpor till hade jag fått hänga dem på tork i hallampan.

Jag skriver också, förbereder mig och tränar fingrar och sinne inför NaPoWriMo. Två texter väntar på att klarna, Dansant och hänsynslös samt Kafka. Det är något skönt i att ibland kunna skriva långsamt, låta halvfärdiga dokument stå öppna länge och veta att inget behöver bli klart idag eller ens denna vecka. Låta orden vila i sig själva för att så småningom bli det de ska bli. Att inte tvinga fram något utan låta det skapa sig själv.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Vad jag gör i Köpenhamn

Att dricka öl direkt ur flaskan
och inte betala för en enda
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

Att komma in i ett grekiskt tempel (det är en kyrka)
där någon spelar orgel
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

At snakke tyst for mig selv
og bestille kaffe og croissant på dansk
er hvad jeg gør
når jeg er i København.

Att ta tåget över sundet
och glömma vilken stad, vilket land
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

Att trycka röda läppar
mot en fräknig pojkes kind
är vad jag vill göra
när jag är i Köpenhamn.

Att gå under vitblek himmel
och sedan vila i en rosenträdgård
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Onåbara

Två tonårspojkar stiger på den redan fulla bussen. Den ena sätter sig i trappan vid den bakre dörren. Han har knäkorta jeansshorts och en grå tröja med smutsiga armbågar. Ljus pannlugg lite för lång, stora händer — mer vuxna än resten av honom — som drar genom håret. Hans vän, med sliten keps och axelväska, står kvar i gången tills den blonda vinkar honom till sig, flyttar sig så att de båda ryms på översta trappsteget. Så smala över axlarna att de nätt och jämt nuddar varandra, men ändå — konstant kroppskontakt.

Jag älskar dem, plötsligt och vilt och obefogat, speciellt den blonda — brunbrända, nakna smalben med ljusa hårstrån, ett blekt ärr, ansiktet fortfarande runt av barndom med med huvudet högt hållet, som den odödliga tonåring han är — oövervinnlig, onåbar, lockande leende, hård blick, ”du vet att du inte kan få mig”.

Vid varje hållplats flyger de upp. ”Ska någon av?” ut i luften, men alla väljer den främre dörren. De talar om tågbiljetter — kommer mobilens batteri räcka för att visa den? bara två procent acku kvar, de där axlarna som hela tiden rör vid varandra. De pratar om tobak, handen genom håret igen, naglarna så kortklippta, nerbitna?, som det bara går, knogar vita. Pojken med keps har ett sår i nacken, ett rivmärke som försvinner upp i det korta, bruna håret och på något vis vet jag att det är den blondas fel, jag vet bara inte exakt hur.

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt