Etikettarkiv: resa

VOTES FOR WOMEN!

Det är fredag kväll, jag har jobbat effektivt hela dagen, och nyss slukat 1½ pizza och svept ett glas rödvin. Då blir det som det blir.

Jag har varit på lajv till Sverige. Rest tillbaka till år 1912. Mitt första internationella lajv: Suffragette! Så där har jag, i form av min roll Elisabeth Wacklin, kristen nykterhetsförkämpe, i korsett och långkjol och hatt med flor, suttit i oorganiserade kommittéer, fått hela sin världsbild omskakad, lyssnat på tal av bland annat Emmeline Pankhurst och efter talet ställt mig upp för att skandera tillsammans med mina suffragist- och suffragettsystrar: VOTES FOR WOMEN!

Jag har också sovit på luftmadrass i en scoutstuga, rest i sammanlagt 3 dygn, träffat så otroligt många otroligt fina människor, haft så ont i ryggen att jag bokstavligen trodde jag skulle svimma och min vän fick leda mig från badrummet till soffan, träffat vänner, ätit citronkyckling; långfil med björksavssmak; körsbärsyoghurt; mazarin; polarbröd – sån där rolig mat som finns i västra grannlandet, köpt pinsar med suffragettemotiv, besökt gratismuseer.

Saker som Finland borde importera från Sverige:

  • genusmedvetenhet
  • feminism
  • translagen
  • lesbiska och andra queera kvinnor
  • gratis inträde till museer

Saker som Sverige borde importera från Finland:

  • torkskåp för disk
  • mobilabonnemang med obegränsat internet

Jag har vidare blivit antagen till en skrivutbilding i Helsingfors, Skriftskolan. En av de tio som antogs av fyrtioåtta sökande. Kursledare: Hannele Mikaela Taivassalo & Johanna Holmström. Lika delar spännande och skrämmande. Känner den söta smaken av revansch efter att ha blivit ratad till en handfull skrivskolor de senaste åren. Men nu skickade jag in det bästa jag hade, om även inte det mest sammanhängande, och var brutalt ärlig i det personliga brevet. ”Mina favoritdjur är kaniner och igelkottar”, skrev jag, för det kändes relevant just då, och det var bara ett par dagar innan deadline, och jag hade kommit till fuck it-skedet och brydde mig inte längre.

(Fast egentligen brydde jag mig ju, eftersom jag i sista stund bytte ut en del av de inskickade dikterna, eftersom de i och för sig var sammanhängande men inte kändes jag, inte var så uppriktiga som mina dikter kan vara. Jag skickade bland annat in en dikt där kaniner faktiskt förekommer, och de två första dikterna ur Tyll & swing. Något av det bästa jag skrivit, right?)

Ja, så nu kommer jag röra mig och skriva i Hesa en del i höst och vinter. Ifall nån vill säga hej eller så. Utöver det ska jag dansa lindy hop, gå ytterligare en skrivkurs, fara på retreat, yoga (!), lajva, gå på Children of Bodom-spelning. Och jobba lite, antar jag. Fast man vet inte så noga med sånt när man är frilansare. Får man planera sin höst utgående från fritidsintressen? (Ja, det får man!)

En känsla av att det var något annat, något ännu, dröjer kvar. Något jag tänkte att jag behöver berätta (för er, för cyberrymden, för mig själv). Men det försvann i rödvinsglaset, det andra. Nu är det fredagskväll, jag bor fortfarande ute på villan och kommer göra det ett litet tag till. Det finns ännu tid att sova, arbeta i bastukammaren, äta choklad, lägga nät, innan hösten sätter igång på riktigt.

Annonser

7 kommentarer

Under dagbok

Någon dag

Jag har nyss kommit hem från två och ett halvt dygn i Gdansk. Man hinner gå över tusentals okända kullerstenar under den tiden. Vilken bra stad det var! Någon dag kanske jag skriver ett ordentligt inlägg om den, till och med.

Tre finurligheter från resan:

1. Gatumusikanterna, en på gitarr och en på fiol, som spelade Sagan om Ringen- och Game of Thrones-musik.

2. Byggubbarna som satte upp ett staket. Det var ett långt och omständligt arbete. De måste ta en rök och fundera på saken medan de löste problemet med för långa metalldelar mellan för korta stolpavstånd.

3. Två pirater, med trekantshatt och guldsmycken och allt, som rodde en liten eka, stor piratflagga och allt, uppför Motławafloden.

Nu har jag tvättat kläder och ätit kvällsmat. Det blev tortillachips tills munnen skruttade ihop sig av allt salt, mjölk direkt ur paketet, och en bit kylskåpskall choklad som inte var så god.

Någon dag ska jag starta ett Instagram-konto och där lägga upp alla bilder som jag nu skickar iväg till diverse vänner i diverse whatsapp-grupper.

Någon dag ska jag sparka igång den här bloggen på en något regelbunden basis igen – tisdagar och fredagar som jag en gång hade, kanske.

Men det är inte denna dag. Idag blir inte många fler knop gjorda.

1 kommentar

Under dagbok

Miles to go

Under maj månads varmaste dagar befinner jag mig i huvudstaden på semester. Jag har packat ner en jacka men använder den aldrig, går istället i kort kjol och sjal och solkräm. Under nätterna sover jag sporadiskt, alltid någonstans mellan vakenhet och vila, medan Henry Winter besöker mig i drömmen och trafikljuden letar sig in genom fönstret, som står öppet dygnet runt från måndag eftermiddag till fredag morgon. Det bor dikter i luften och i bokhyllorna.

Jag bor i vanlig ordning hos min vän A, bland böcker och torkade blommor och svartvita fotografier. Det är precis lika poetiskt som det låter. Vi äter rostat bröd och kokta ägg till frukost. En dag åker jag alla kommunala färdmedel som finns: buss, metro, spårvagn, närtåg, och färja. Vi åker till Sveaborg.

32498287_10156475416052716_2278550587991654400_n

Överallt doftar det av lönnarnas honungsblomster, av hägg och hav. Till och med en tågperrong blir romantiskt i försommarkvällens ljus. Det gör inget att jag missar tåget. Det kommer snart ett till. Jag sitter kvar och andas.

Vi flanerar längs med Boulevarden, sitter på kafé, går i bokhandlar och antikvariat. Jag stjäl påskliljor en natt. Vi tittar på teveserier och jag får mitt fangirlhjärta krossat, igen. Vi dricker cava, 2,90 per glas, på en uteservering när vi egentligen skulle ta bussen hem. Det är alltid varmt. Det finns alltid något att läsa, något att titta på, något att tänka på.

Tidigt på morgonen, dagen för hemresan, det har blivit mulet och blåsigt, sitter vi i köket, de stulna påskliljorna torkar i sin vas. Jag förklarar hur jag en gång tyckte det var en bra idé att resa hem på fredag morgon, och direkt vidare till en 30-årsfest. Efter en vecka intensivliv känns det inte som en lika bra idé. You have miles to go before you sleep, parafraserar min vän Robert Frost. Så sant, så sant.

7 kommentarer

Under dagbok

Inåt snarare än utåt

Det har varit en givande men intensiv helg. Jag sov i olika städer, träffade olika människor. Köpte violtabletter och lagade mat och pratade arbete och liv. Hundratals kilometer under däcken innan helgen var över. Skrev små dikter sådär på sidan om, för att det inte fanns en stund över att vara ensam och arbeta.

Fyra nätter i
nya sängar men
samma mänska som
sover.

Nu känner jag att jag behöver sakta av några dagar, nästan stanna helt. Jag behöver läsa fler djupa romaner och färre stora bloggar, tillbringa mer tid i min lägenhet och mindre tid på vägen. Rikta blicken och handlingen inåt snarare än utåt. Stiga upp tidigt om morgonen, men ändå så att jag vaknar av mig själv. Följa kroppen och sinnet, känna efter, lyssna.

I kalendern lyser vardagsdagarna vita. Ett par små uppgifter i bläck varje dag, möjligen något större program. Annars: tomt. Så vill jag ha det. Så kan jag ha det. Så ska det bli.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Vykort från Kap Verde

IMG-20180303-WA0000

Sal, Kap Verde, lö 4.3.2018

Hej!

Nu är vi äntligen här, efter att avresan blev 35 timmar försenad… Men vi är glada över att vi ändå for, för här är varmt och ljust. Jag älskar speciellt ljuset. Det är allt som en vinterglåmig nordbo kan begära. Eftersom vi (för första gången någonsin!) har all inclusive, och närmsta staden var mindre, tommare och slitnare än förväntat, tillbringar vi dagarna vid poolen eller stranden. Värmen och solen gör så gott, även om vi förstås alla hittat nåt ställe vi glömde smörja med solkräm. Vi dricker kaffe och skumpa och öl och drinkar – och vatten. Det är ett rätt stort hotellkomplex, med slingervägar och palmer, två pooler, strand, och flera restauranger som vi växlar mellan för frukost, lunch och middag.

Jag läser Donna Tartts Steglitsan för… tredje gången? Femte? Men det är spännande, för fast jag ju vet hur det går tänker jag hela tiden: ”Kanske Theo tar det här (bättre!) beslutet denna gång!” Men förstås inte. Jag ser också på Youtube-videor av Jessica Kellgren-Fozard när nätuppkopplingen tillåter (vilket inte är alltid). Den första dagen var vågorna otroliga! Flera meter höga, de bara dånade in mot stranden och havet vid vattenbrynet var bara vitt skum. Idag har det dock varit lugnare, men ändå blåsigt, så vi har legat vid stranden och vadat i havet – det är lite väl kallt att simma!

Hoppas ni har det bra allihopa, så hörs vi mera när jag är hemma igen. Många hälsningar från södern,

Sandra

4 kommentarer

Under dagbok

Granatäppelträd

I granngårdens port
växer änglatrumpet
I vår
granatäppelträd

De doftar
båda
på olika sätt

Det är så
vi skiljer gårdarna åt
när vi går hem
om kvällen

IMG_0177

 

4 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Kumlinge

Plötsligt kommer Åland på tal, och jag översköljs av de fragmentariska minnesbilder jag har från nians klassresa till Kumlinge, hösten 2005.

Vi åkte en himla massa buss hela tiden. Vi ropade de få gångerna vi såg fler än en bil på samma gång.

När min vän Kata och jag slog upp dörren till vårt rum på gästhemmet skrek vi i högan sky. Jag för de fruktansvärda sjuttiotalstapeterna i stormönstrade, mossgröna och orange blommor. Hon för att jag skrek.

Vi lyssnade på The Ark, på ”Disease” och på ”The Most Radical Thing To Do”:

”And if there is disease in you
I want to have that disease too
‘cause I want everything
that is inside you”

och

”I could fuck anyone
every girl, every boy
et least one in every town
that’s to say the least”

(och redan där, då, var det något med de raderna som talade till min lilla inte-ännu-medvetet-queera själ)

Vi besökte en skola som hade en fotbollsplan i rött grus –  eller var det gräs? det var nog gräs –  och den enda som pratade med oss var en pojke som hette Dennis. Han hade långt hår och bandana och var precis i min femtonåriga hårdrockssmak. Jag lade till honom på MSN och vi chattade ett tag efter klassresan. Han var aldrig så intressant som jag hade trott och hoppats på.

En kväll simmade vi, det var ett mjukt gult sken över världen, och det fanns en flotte – eller var det en roddbåt? – och jag minns inte att det fanns någon vuxen i närheten.

Under ett besök till en musikstudio ville ingen gå in, för vi satt alla på rad på en stenmur och masserade varandra. Trubaduren och tillika ägaren till studion kom till gästhemmet en kväll och spelade för oss. Två, tre av klassens pojkar köpte hans skiva på skoj.

En kylig och klar natt låg vi på vägen och såg upp mot stjärnorna. Det kom ju aldrig några bilar. På vägen tillbaka mot gästhemmet lade pojken jag var kär i armen om mina axlar, när han såg att jag frös, och jag vågade knappt andas av närheten och doften från honom.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Riksåttan

Att köra längs riksåttan
i Österbotten en sommar

byar som börjar
över och ytter

husnummer
med fyra siffror
(där den första
ibland är 2)

blankvarmt bilbälte
som skaver
mot nyckelbenet

1082 km under hjulen

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Vasa-Sthlm-Mariefred

18739893_1222111297899999_8576521860525614713_n

Maj månad hade varit sanslöst späckad, när jag en tidig fredagsmorgon satte mig på ett plan till Stockholm för en minisemester.

20170526_132452

Där möttes jag av min kära vän J. Hon bjöd mig på frukost i Gamla stan. Sedan gick vi i alla bokhandlar hon kände till. Inte en enda bok köpte vi (även om jag var sugen på den ovan), men det är ju heller inte alltid meningen med bokhandlar. Däremot köpte jag viol-lakritsgodis. Ett måste när man är i Sverige.

20170527_135153

Sedan tog vi tåget till Mariefred. Det här är utsikten från promenadrundan runt slottet. Kan ni förstå hur löjligt idyllisk denna stad är? Den har en kyrka, ett slott, en hjorthage och en ångbåtsbrygga. Ett kafé som heter Blå katten och mörkmyllade stugor med ekar på gården.

18768394_1224160551028407_4190991701186158266_o

Resten av helgen satt vi mer eller mindre på trappan och tittade ut över småstaden. Drack kaffe. Drack skumpa. Åt pizza och smörgåsar och glass och finskt godis. Pratade om litteratur och relationer och arbete och livet. Och gång på gång konstaterade vi: Hur skönt detta är. Hur välgörande detta är. Att bara vara i en långledig helg.

Sedan drack vi lite mera kaffe.

1 kommentar

Under dagbok

Pura poesia

20170301_193933

Den första morgonpromenaden i Lissabon såg jag ett stycke av ovanstående klotter, och i min mångspråkighet läste jag det som ”ren poesi”. (Senare, efter en googling, fick jag veta att jag faktiskt läste rätt. Så stark är poesin, att den går över språkbarriärer.)

20170301_112415
20170301_12213320170301_12030520170301_120212

När vi en dag senare susade nedför slingrande kullerstensgränder på elcykel såg jag en till anteckning på en husvägg. Och där, en till! Och där! Och där!

20170301_11584520170301_11573820170301_113937

Hela staden var full av poesi, som inte gick in i mig, men som lade sig runt mig i mjuka lager. Det var skönt och betryggande, att någon sprider poesi i kalligrafiskrift. En känsla av samhörighet och erkännande: vi finns här, vi poeter. Vi ser varandra och når varandra genom poesiklottret.

IMG-20170226-WA000020170301_112041

Visst fanns det de som inte uppskattade poesin. ”Merda” står det under en anteckning. ”Skit”. Och på ett par ställen har någon skrivit om slagorden, ändrat r:et till ett t, puta poesia. Poesihora. Eller horpoesi. Min portugisiska är inte så stark, men andemeningen går fram. Att sälja sig för poesi. Ja, det finns något poetiskt att undersöka även där.

20170301_113104

Någon var arg på poesimakaren. Que se foda a puta da poesia, hade någon ändrat det till. Fuck the poetry whore.

20170301_11392720170301_11234120170301_15194420170301_112426

Fast för det mesta var det bara poesi, ren poesi, genom hela staden.

5 kommentarer

Under dagbok