Tag Archives: musik

When I am good, I am very, very good, but when I am bad, I am fucking gorgeous!

För sex år sedan firade jag påsk tillsammans med min vän Jan. (Det gjorde faktiskt jag i år också. Och har gjort minst två gånger tidigare: en gång för många år sedan var vi ut och dansade, stroboljus och Swedish House Mafia och blonda hårgardiner; en annan gång lajvade vi på ett mentalsjukhus.)

För sex år sedan, påsklördagen den 7 april 2012, reste vi till Helsingfors för att se Emilie Autumn. Jag springer omkring i min lägenhet och försöker förtvivlat komma på vad allt jag behöver med mig, vad jag ska ha på mig och vem jag egentligen är.

Så här skriver jag då: ”J har roligt åt min nervositet. Klockan elva startar vi från Åbo och beger oss mot huvudstaden. GPS:en har slutat fungera, men vi lyckas ändå hitta rätt i Helsingfors. Klockan fem traskar vi iväg mot Nosturi.”

Vi har VIP-biljetter och är uppfixade till tänderna; mohawk och vit blus och rött läppstift och svart kajal och läderkorsett. I ena örat dinglar ett örhänge, vars make Emilie ska få. Jag har köpt blåbärste åt henne. Det snöar och blåser iskall aprilvind, utanför klubben står andra plague rats och vi kurar alla ihop oss för att hålla värmen. ”Dead is the new alive”, svarar Jan på en förmaning om att rökning dödar och ingen kan säga emot.

img_0878

Vi får se ett soundcheck, en övningslåt, träffa Emilie, för en liten pratstund, ett foto, en autograf. Hon får det matchande örhänget och blir ivrig när hon ser att mitt sällskap har ett likadant. Hon hänger örhänget i sin diamantglittrande hårprydnad.

”Sedan blir det dimmigt. Jag kommer inte ihåg exakt vad som hände då jag äntligen fick möta Emilie Autumn i egen hög person. ”Hello Emilie”, hinner jag säga innan hon kramar om mig. Jag ger henne min present, blåbärste och ett påskkort. Hon ger ifrån sig ett förtjust pip då hon ser kaninerna på kortet. Hon kallar mig my love, håller i min hand, kramar mig igen. Svarar ”Me too!” då jag säger att jag tror att denna påsk blir den bästa någonsin. Frågar om hon får rita på min VIP-plansch och ritar ett hjärta och skriver sitt namn och kysser planschen innan hon lämnar tillbaka den. Och kramar mig igen, säger så fina saker om och till mig, saker som jag inte kommer ihåg. Kanske ber hon mig saker, att sjunga, att marschera, att make her proud. Jag minns bara att jag svarade ja. Jag gör allt för henne.”

img_1114

Och sedan börjar showen. Vi har de bästa platserna någonsin – i mitten, allra längst fram vid säkerhetsstaketet, rakt i the cake and tea zone (vilket innebär att du får kakor och muffins slängda på dig och te sprutat över dig, vare sig du vill det eller inte – min vita blus har fortfarande tefläckar, sex år senare.) Det är musik och burleskdans och cirkus och teater och tebjudning på samma gång.

Jag kastar upp ett pärlhalsband på scenen under textraden ”If you haven’t got a dime, toss us your pearls!” Veronica Varlow uppträder med burleskdans och kysser en flicka ur publiken på scen. Blessed Contessa håller en kort andakt i sin egen religion och Captain Maggot crowdsurfar. Emilie Autumn sjunger, dansar och spelar cembalo och fiol. Jag gråter, skrattar, sjunger, skriker, stampar, marscherar, applåderar, dansar och älskar varje sekund av det. Scenen fullkomligen svämmar över av korsetter, glitter, paljetter, blommor, läkarinstrument, te, muffins och randiga strumpbyxor.

veroncia-gif

Och i slutet av showen förklarar Emilie Autumn att hon inte har några betänkligheter emot att ge oss nyckeln till The Asylum för Wayward Victorian Girls. Tvärtom. ”Welcome home!”, ropar hon och jag känner att jag är hemma.

img_1068

Annonser

7 kommentarer

Filed under dagbok

Tre favoriter och en sämsta

Tre favoriter och en sämsta – julsånger, förstås! Här kör vi dem till den vackra synen av ljus som mötte mig när jag kom hem imorse. Hjärtat blir varmt av mindre.

IMG-20171220-WA0000

TRE FAVORITER:

1. Have yourself a merry little Christmas av bland annat Frank Sinatra

En underbar julsång som jag egentligen har upptäckt först i år. Den är mjuk, förtröstansfull och hoppfull, tar vara på det viktiga, det lilla som blir det stora: ljuset, vännerna, gemenskapen. Jag vill ha den i just denna textversion.

Have yourself a merry little Christmas
Let your heart be light
From now on, our troubles will be out of sight
 
Have yourself a merry little Christmas
Make the yule-tide gay
From now on, our troubles will be miles away
 
Here we are as in olden days
Happy golden days of yore
Faithful friends who are dear to us
Gather near to us once more
 
Through the years we all will be together
If the fates allow
Hang a shining star upon the highest bough
So have yourself a merry little Christmas now

 

2. Bered en väg för herran

Denna psalm vill jag sjunga och höra med melodi enligt Bodatraditionen. Folksång när den är som vackrast! Det är först då som texten verkligen kommer till sin rätt: Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp!


3. Combined Carols
av Rebecca Clarke

Jag råkade höra den här i flödet på en julradiokanal på nätet en vinter, och letade sedan förtvivlat efter vilket verk det var. Tack vare internet hittade jag sedan Rebecca Clarke, som i sig är en mycket intressant person. Clarke (1886-1979) studerade vid Royal Academy of Music och Royal College of Music i London och blev senare en av de första professionella, kvinnlig orkestermusikerna. Trots att hon var en mycket duktig kompositör skrev hon lite, bland annat på grund av samhälleliga (och egna) idéer om kvinnor som kompositörer. Clarke brottades med såväl yttre svårigheter i form av motarbetande och avsaknad av uppmuntran som med inre svårigheter som dystymi, en slags mild men kronisk depression. Många av hennes kompositioner publicerades aldrig och hon föll snart i glömska. Först på senare år har man börjat uppmärksamma henne och år 2001 grundades The Rebecca Clarke Society för att föra fram hennes verk.

Combined Carols komponerades år 1941 och här får man alla julsånger på en och samma gång i en underbar blandning!


..och så den SÄMSTA:

I’ll be home for Christmas av bland annat Elvis Presley

Den här låten gör mig arg. Så här går texten:

I’ll be home for Christmas
You can plan on me

och lite senare avslutas den så här:

I’ll be home for Christmas
If only in my dream

Va? Just sade du ju att du kommer hem till julen, och sen kommer du dragande med ett ”om inget annat så i mina drömmar”. Då är du ju inte hemma! Kom inte här med löften i jultid, speciellt inte om du uppmanar dina nära och kära att ställa allt i ordning för din hemkomst, för att sedan bryta löftet! Nä du, inga julklappar till dig i år.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Hela helgen

Jag har varit sugen på hamburgare i flera veckor, är så hungrig att jag bara tänker i svärord, men när vi har fått vår mat skrattar jag och äter upp varenda franskis. Vi köper glass och dricker te i en märklig men fin lägenhet, och jag måste lämna mina gamla vänner alltför snabbt då jag ska möta en långtbortavän som befinner sig i staden å poesins vägnar.

Det är poetry slam, jag har aldrig varit med om det förut men gillar varje stund. Vår jurygrupp är nog den mest kritiska, men eftersom det högsta och det lägsta poängantalet stryks så gör det inget. En poet slammar på Närpesdialekt och en annan berättar om sin syster. Det är den mest levande och livfulla poesiaftonen på länge, kanske någonsin. Trots att klockan är över midnatt kan jag inte varva ner.

Jag sover fem timmar. Stiger upp för att skjutsa poesivännerna till morgonbåten, åker hem igen för att äta frukost innan skrivkursen. Där får jag höra olika läsningar av två dikter som jag inte har visat åt någon annan än och som jag har planer för, planer som jag inte vågar yttra högt än.

Med fem timmar sömn i kroppen äter jag choklad, tvättar ansiktet med kallvatten och går sedan lös med hårspray, eyeliner och ögonskugga. Det är ändå fest. Vi har hyrt en vinterbonad villa, med bastu och kök och sovrum som inte riktigt räcker till. Maten är god och musiken är passande och sällskapet är fint, och kvällen flyter på utan att man märker det, mellan samtal och ljussken och vin. Det finns alltid någon att sitta nära. Där ute börjar det snöa.

Jag sover fyra timmar. Kanske. När vi går och lägger oss är klockan tre, och klockan fem sover vi fortfarande inte, men det gör inget. När jag slutligen och något motvilligt lämnar sängen klockan tio för att koka kaffe har någon annan redan gjort det, och jag lägger beslag på den bekvämaste fåtöljen, dricker två koppar kaffe med grädde och äter bottenskrapet i godisskålen. Det är något så roligt med att se folk på morgonen dagen efter kvällen före. Alla är trötta, många är bakfulla. Vi är alla lite tilltufsade, lite tillrufsade, sminkrester i ögonvrån och lösa kläder som hänger lågt. Vid dörren ligger ett halvdussin par svarta snörkängor. När vi ska lämna feststället blir det snöbollskrig mellan alla kramar.

Hela helgen lyssnar jag på denna låt:

3 kommentarer

Filed under dagbok

The Sounds

Ikväll tittade mina föräldrar på teve, och The Sounds dök plötsligt upp i rutan med sin musik.

Det fanns en flicka i min skola. Hon hade svart hår. Under någon period hade hon blont hår, och jag tycker mig minnas också andra färger, men när jag tänker på henne är hon alltid svarthårig. Ibland har hon rött läppstift. Ofta skrattar hon, stort. Nästan lika ofta är hon arg.

Vi blev vänner, fast vi var av olika sort. Hon var den coola typen, medan jag var av det snällare slaget. Musiken hade vi gemensamt, och något rebelliskt drag, som hon visade öppet medan jag bar det dolt. Hon var en sådan som jag i efterhand inser att jag kunde ha blivit förälskad i, om jag bara hade låtit mig falla för flickor.

En gång sjöng vi en duett tillsammans. Ur Grease. Jag fick vara den manliga rollen, medan hon var hjältinnan. Kanske var det för mitt korta hår – eller för det faktum att jag sjöng alt och hon sopran.

Jag vet inte var hon är idag, eller vilken färg hennes hår har, men om jag lyssnar inåt kan jag fortfarande höra henne sjunga Painted by Numbers.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt

I just need to get it off my chest

Det är första dagen på arbetsveckan. Tio och en halv timme jobb. Tolv timmar tills jag ska vara på plats igen. Fyra dagar till innan jag är ledig.

När jag kör hem bläddrar jag mellan radiokanalerna. Behöver något som rensar huvudet, något som passar till en regntung julikväll, som trots allt är så ljus, när syrenerna just har slagit över från den vackraste blomningen.

Och när den låten kommer så vrider jag upp volymen, så högt att jag inte hör min egen röst fastän jag sjunger med, om inte med full hals, så ändå utan att lägga band på mig. I just need to get it off my chest, och utanför bilen blommar syrenerna, och inne i bilen skakar instrumentbrädan av basen, och för en kort stund är jag inte längre trött.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Veckans blogglista: Musik

Sevendays.fi fortsätter med sina blogglistor, och jag fortsätter att fylla i dem med ojämna mellanrum! Denna vecka: musik.

Musik för mig är:
Sällskap, bakgrundsljud, känsloförstärkare. Under mina tonår blev musiken också en viktig del av min identitet och självbild, och jag lyssnade mycket mera aktivt än vad jag nu – satt vid cd-spelaren och följde med i texthäftet från den första låten till den sista, istället för att som idag ha en Spotify-lista på shuffle medan jag skrotar runt på tumblr.

Jag lyssnar helst på:
Fortfarande är musiken mycket årstids-, stämnings- och situationsbunden. Akustiska spellistor på Spotify medan jag dricker morgonkaffe. Jag lyssnar gärna på southern gothic och mörk folkmusik under vinterhalvåret. Tidig vår gillar jag The Lumineers och Beirut. På sommaren lyssnar jag på det senaste på radio. När jag vill samla styrka lyssnar jag på Emilie Autumn.

Den bästa låten att starta morgonen med:
Just nu diggar jag den här, Bad ideas” av Alle Farben (tyska för ”Alla färger”!) Lagom skön och sommarchill.


Ett instrument jag vill kunna spela:
Fiol eller cello skulle nog vara häftigt! Går att göra folkmusik eller klassiskt lika bra som victoriandustrial. Bevis för fiolen:

Gjallarhorn – Polska från Jeppo

Emilie Autumn – Epilogue (live)

Emilie Autumn – Manic Depression

En låt jag kopplar till ett minne:
”Antidote” av Swedish House Mafia vs Knife Party. Ung och lycklig och kanske lite förälskad, jag och en pojke högt upp på ett dansgolv. Det var fruktansvärt svettigt, och vi kysstes genom hans blonda hårslingor.

Spellistan som ger mig energi:
Ingen speciell lista, men allt som Battle Beast gör får mig att vilja starta en revolution och krossa patriarkatet.

Min mest spelade låt någonsin:
Återigen måste jag gå på syrrans teori: man har lyssnat mest på de låtar som man hade på cd-skiva. Nu är det så stor genomströmning på låtar, och även om jag, när jag hittar en låt jag gillar, kan lyssna på den en hel kväll i sträck, så blir det sammanlagda antalet lyssningar knappast större än under min musikintensiva tonårstid. Så jag chansar – men det är en ganska kvalificerad chansning – och ger er mina en av mina tonårsidolers största hittar, som spelades ofta, ofta hos 14-åriga Sandra:


Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Påskpynt

Vissa påskar föregås av Den Stora Vårstädningen. Andra år, som detta, pyntas det i ett ostädat hem. Jag skrubbade i badrummet och torkade av matbordet. Bra så. Man ska inte slösa på den energi man inte har.

DSC05719

När jag påskpyntade hemhemma, passade jag på att låna lite överflödigt pynt. Färgglada ägg som matchar Esse-löparen, till exempel. De passar bra i påskträdetriset som jag snodde från strandkanten.

DSC05720

Min medeltida studentkanin får extraknäcka som påskhare. För att den ska förstå vad som är på gång, får den sällskap av två knallgula hönor.

DSC05721

Jag lånade också en av flera godiskorgar hemifrån, en blanklackerad rottinghöna som brukar stå på vårt soffbord. Nu står den på mitt soffbord och gonar sig tillsammans med tulpanerna.

DSC05722

Köpte det första (men inte sista) påskgodiset idag. Spräckliga dragéägg och sån där små pralinägg som går att äta hur många som helst av. De ska jag äta hur många som helst av.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Alla vill till himlen

Alla vill till himlen och
åka limousin.
Ingen vill till helvetet
men där finns all bensin.

Dagens mycket korta dikt, inspirerad av ovanstående låt.

1 kommentar

Filed under skönlitterärt

Kulturlistan

Vad läser du helst?

Supernatural-fanfiction, queera ungdomsböcker, feministiska artiklar på nätet, kvinnoöden i romanform.

Bland författare: Donna Tartt, Astrid Lindgren, J.K. Rowling. De gör magi med språket på så olika sätt.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?

Då det tar sådan tid att se om serier! Men Sherlock (perfektion i varenda scen), Downton Abbey (den serie vars karaktärer och historier känns mest levande för mig) och Anno 1790 (något nytt att upptäcka varje gång) är starka kandidater.

Vad såg du senast på teater?

Mor Kurage och hennes barn på Wasa Teater, genrepet. Det jag tyckte bäst om var teckenspråket och de vidunderligt vackra färgerna då soldater kom inrusande på scenen: deras klarorange facklor som lyste mot det djupt, djupt blå.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?

Köpte: troligen NRJ:s samlingshits eller något lika opersonligt.
Köpte med känsla: Love Metal av HIM. Den kan jag fortfarande lyssna på.

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?

Ian McKellen, Donna Tartt och Ella Grüssner Cromwell-Morgan. Jag skulle vara alldeles starstruck och i himmelriket.

Har du någon favoritfilm?

Billy Elliot, som jag måste se åtminstone en gång om året. För dansen och musiken och det arbetarklasskitiga.

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?

Emilie Autumn på Nosturi, Helsingfors, 7.4.2012. Hands down.

Några dagar efter spelningen skriver jag:

”Så börjar showen. För det är en show, det är inte en konsert eller spelning. Det är inte bara musik, det är musik och burleskdans och cirkus och teater och tebjudning på samma gång. Naughty Veronica uppträder med burleskdans och bjuder upp en flicka på scenen för att leka the Rat Game. Blessed Contessa håller en kort andakt i sin egen religion och Captain Maggot crowdsurfar. Emilie Autumn sjunger, spelar cembalo och fiol. Jag gråter, skrattar, sjunger, skriker, stampar, marscherar, applåderar, dansar och älskar varje sekund av det. Scenen fullkomligen svämmar över av korsetter, glitter, paljetter, blommor, läkarinstrument, te, muffins och randiga strumpbyxor.

Och i slutet av showen förklarar Emilie Autumn att hon inte har några betänkligheter emot att ge oss nyckeln till The Asylum för Wayward Victorian Girls. Tvärtom. ”Welcome home!”, ropar hon och jag känner att jag är hemma.”

img_0906 ea-3img_1006 veroncia-gif

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?

Kanske sekelskiftet 1800-1900, för att ta del av varietéteater när den uppstod.

Har du något skamnöje inom kultur?

No shame! (Men fanfiction ses ju inte precis som en högkulturell genre, så jag övar på att inte skämmas för den.)

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Frusen dans

Den andra torsdagen i augusti är det alltid Konstens Natt. En av sommarens höjdpunkter, när konst och musik tar över staden. På gatorna folk, i rörelse; i luften magi, karneval. Doften av rök och socker och lampolja, av yllemantlar och kryddor.

Denna Konstens Natt blev en kort och lågmäld sådan. Natten var regnig och kall. Jag hade arbete på båda sidor om natten. Dessutom har jag den senaste tiden mått dåligt, utan inspiration eller kraft till att göra mycket mer än jobba och orka leva.

Med andra ord var jag i stort behov av lite magi och värme, och världen gav mig magi och värme.

Ulvens döttrar hade tagit över biblioteket med sina instrument och trolska stämmor. Jag dansade, sjöng och kände musiken i hjärtat. Fick en innerlig kram av den rödhåriga systern vars späda uppenbarelse lurar mig att tro att hon är en älva, tills jag kommer tillräckligt nära för att se att hon, trots allt, också är en människa.

De spelade ”Ostkväde för livströtta kvinnor”, som jag redan tidigare blivit så förtjust i på grund av både innehåll och namn. Och idag, när jag körde till jobbet, kom titelspåret ”Frusen dans” till mig:

I en långsam lek, frusen dans
söker sliten kropp sin balans

Höjer bräcklig hand sprucket krus
Genom glesa hål strömmar ljus

Ty det är bräckligt nu. Det är spruckna krus och en sliten kropp, men förhoppningsvis är det snart också strömmande ljus och balans.

9 kommentarer

Filed under dagbok