Etikettarkiv: musik

Tisdagslistan

Snodde en lista igen av min kändare bloggnamne. Den är i och för sig från januari, så jag får modifiera den lite, när vi nu ändå närmar oss april. Det är en bitterljuv väntan, något dovt som mullrar långt nere under ännu grusiga trottoarer, vårfloden som kommer bryta fram i soldamm och varm jord och tunna skosulor. I går hörde jag den första koltrasten.

Okej, vi lämnar det poetiska ännu en liten lite tid och tar oss an listan – där bilderna får tala för sig själv denna gång.

Vad har du för bakgrundsbild på hemskärmen?

Screenshot_2019-03-26-17-56-24

Du är tvingad att tatuera något i svanken, vad gör du?

 

emancipation-155792_1280

En grej jag skulle vilja lära mig:

Förutom flytande finska, då? Hmm.
Att få det perfekta röda läppstiftet att hålla en hel kväll.

En bild från mitt vardagsrum:

20190326_180306

Ett vackert bokomslag:

9789100171872.jpg
Vilken är den godaste grönsaken?

Honungstomater, samt små morötter direkt från landet.

En grej som stör mig i vardagen:

Att det verkar regna in i min postlåda.

En grej jag borde ta tag i:

Fondsparande.

När kysste du någon senast?

Var det kanske på krogen efter senaste inflyttningsfest?

Ett musiktips?

En bild från mitt kök:

20190326_182126

Vad ser du fram emot i april?

Förutom NaPoWriMo, förstås, så: påsk, hälsa på KJ, vara hus- och hundvakt en vecka, lajv. Jädrar i min lilla låda, vilken bra månad som verkar stunda!

Annonser

5 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat

Sheena is a punk rocker

Det är sen mars och premiär för solglasögonen när jag promenerar in mot stan. Jag har en för varm jacka och fredagsplaner i sinnet.

Tvärs över övergångsstället står en punkrockare vid rödljuset: svarta byxor med en massa kedjor, ett par handklovar; urtvättat rödfärgat hår på svaj; svart jacka med en massa nitar, märken och pinsar. Och, av någon outgrundlig anledning, ett paket Jaffakex i handen. (Jag får plötsligt en stark lust att rota fram mina egna svartrockarkläder, drömmer om grus under converse-sulor och tunna läderjackor.) Punkrockaren ser precis ut som en lite trulig ungdom, en sån där person som äldre damer blänger lite misstänksamt mot och som kan bli skränig i grupp.

Runt armen har punkaren en armbindel med en symbol. På håll tvärs över vägen ser jag inte vad den föreställer, så när ljuset slår om till grönt försäkrar jag mig om att gå förbi på vänster sida för att kunna kika efter. På armbindeln är symbolen av en streckfigur som slänger skräp i en papperskorg, bara det att den här figuren inte kastar ett papper utan ett hakkors. ”Vi antinazister kommer i alla slags former och färger”, tänker jag glatt och känner genast ännu mera samhörighet med personen. Resten av eftermiddagen sjunger jag på Sheena is a punk rocker för mig själv medan jag handlar fikonmarmelad och tittar på dammsugare.

Lämna en kommentar

Under dagbok

I mina flikar

Eftersom jag hänger på internet fler timmar om dygnet än vad jag riktigt skulle vilja erkänna, tänkte jag att vi skulle kolla i vilka cyberrum jag riktigt rör mig! De här är de flikar som för tillfället är öppna i min webbläsare. Vissa har varit där länge, andra är nykomlingar, men ingen av dem är jag riktigt färdig med än.

skärmklipp 2019-01-29 11.16.35_li

Vi börjar med en inceptionbild, hah! Här ser ni också de flikar i vilka jag bor. Facebook är den första fliken. Standard. Jag är där jämt. Kanske jag har sålt alla mina personliga uppgifter och min själ till Facebook, men då må det vara så. Det är där jag håller kontakt med mina vänner, bestämmer kaffeträffar, skickar roliga videor, har djupa samtal, håller koll på vad som händer i stan. Det är vardagsrummet, biblioteket och torget i cymberrymden, helt enkelt!

skärmklipp 2019-01-29 11.11.44

Den andra fliken är ett personligt Etsy-galleri som en vintageinspirerad (får jag säga vintagebesatt?) vän har gjort åt mig. Hon erbjöd sig att vintagefiera en virtuellt. Jag bara nämnde stil eller tidsperiod, budget och storlek, och sen fixade hon ett virtuellt vintageprovrum åt mig!

skärmklipp 2019-01-29 11.26.46

skärmklipp 2019-01-29 11.15.30

Flik nr 3 är videon till Lord of the Losts nya singel Loreley. Det är som om alla mina mörker-estetiska tonårsfantasier har kommit samman i en enda video. Jag får akta mig för att inte dregla. Sminkningarna! Smyckena! De vita prästkapporna! För att inte tala om musiken, rösten, skriken. Vissa saker kan inte beskrivas, utan ska ses. Se videon här: https://youtu.be/ai3LrJ2MPSs

skärmklipp 2019-01-29 11.15.43

Nästa flik är också en Youtubevideo, fast av helt annat slag. Jag har lyssnat på den här dagligen i flera veckor. Den är inte krävande, inte påträngande, men absolut inte heller tråkig. Den är tvärtom den ultimata bakgrundsmusiken när man behöver lite lugn och sinnesfrid. Lyssna på de vackra harporna här: https://youtu.be/vpn1lWvoI2I

skärmklipp 2019-01-29 11.15.57

I Vasabladet fanns för några dagar sedan ett recept på en one pot pasta, alltså en pastarätt där man kokar allt i samma kastrull. För en som inte tycker om att laga mat, och som verkligen tycker om pasta, lät det här mycket gott. Dessutom innehöll receptet smörbönor, och jag råkade hitta en burk smörbönor i skafferiet hemhemma, så jag lade beslag på den. Det kändes som om det var meningen.

(Ska se när jag faktiskt kommer mig för att laga den här pastan. Äter för tillfället en enorm sats kikärsgryta, och mommo har försett mig med matpaket den senaste tiden. Hon föder halva Vasa med sina burkar risgrynsgröt och morotssoppa, känns det som!)

skärmklipp 2019-01-29 11.16.07

Flikn nr 6 är min favorityoutuber Jessica Kellgren-Fozard. Jag väntar otåligt på den kommande videon: hennes födelsedagsvideo! Hon är lesbisk, vintagevacker, superbrittisk, döv, funktionsnedsatt, julälskare och historieintressead. What’s not to love?

skärmklipp 2019-01-29 11.16.16

Jag kanske inte aktivt följer med och ser på Supernatural-teveserien längre, men betyder det att jag inte följer med den på tumblr? Svar: nej. Winchesterbröderna har fortfarande en egen plats i mitt lilla fangirlhjärta.

Här är ett ögonblick från ett av de senaste avsnitten (skärmdumpat från rörliga gif:ar, därav suddet). 14 säsonger tog det för oss att få en uttalad kärleksförklaring från Dean till Sam (och då är den ju inte ens helt förbehållslös, då den har tillägget ”for trying” (men vi vet ju alla att de nog älskar varandra djupt, även om de inte säger det)).

2 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat

Jeansjacka

Efter sista lektionen
gick vi in till stan
och skivavdelningen
på varuhusets andra våning

Kiss AC/DC Motörhead
i fyndlådan: finsk metall och Maiden
4,99 om vi hade tur

Din jeansjacka och svarta t-skjorta
De ljusa lockarna
som tog udden av
den rockare du var

Aldrig hand i hand
men väl axel vid axel
Jeanstyg mot läderrock
Blicken framåt och händerna
så nära
att värmen kändes
de där sista centimetrarna

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Rebel Girl

Så kom dagen jag lyssnade på riot grrrl-musik. Och vad annat finns det att göra med en bra låttext än att skriva en dikt av den? (Svar: Inget annat. Och inte är den särskilt bearbetad heller. Now that’s punk.)

Rebel Girl

Hon är hela stadens rebell
kvarterens härskarinna
Tusch i fickorna och blicken höjd

Jag tror jag vill vara hennes bästa vän
Jag tror jag vill ta med henne hem
Jag vill prova hennes kläder

När hon pratar hör jag revolutionen
i hennes höfter: revolution
När hon går ser jag revolutionen
i hennes kyssar: revolution!

Dom säger: hon är ett dåligt omen
henne kan man inte lita på
hon förför våra kvinnor
och förstör våra män
och jag vill vara hennes bästa vän
jag vill ta med henne hem
jag vill dela hennes kläder

Jag älskar dig som en syster (alltid)
Jag älskar dig syster (alltid):
själssyster  blodssyster  stridssyster
väninna  härskarinna  älskarinna:

Låt mig vara din bästa vän
låt mig ta med dig hem
låt mig bära dina kläder!

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Marilyn Manson

Jag drömde att jag var Marilyn Manson och var ute på turné.

Tydligen hade jag/Manson fortfarande ett behov av att revoltera mot sin mor, för varje kväll backstage var det något nytt.
– Mamma, idag har jag kapat håret!
– Mamma, idag har jag tatuerat mig, igen!
– Mamma, idag är jag ihop med keyboardisten!

Hon var liten, söt, blond och korthårig, och i ett incestuöst förhållande med den tredje musikern. Jag vet inte om de var syster och bror på riktigt, eller bara på scenen, men syskon var de, och ihop var de. De viskade hemliga saker till varandra genom musiken under spelningarna.

Så ibland levde jag i något slags förhållande med keyboardisten, var en del av deras lilla familj. For the shock value, förstås, men också på riktigt.

3 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat

Den ljuva sommartid

Jag sitter och väntar på ett manus som aldrig kommer, och i något skede slutar jag att vänta och går ut i solen, tar mig an allt det jag har försakat de senaste sommardagarna, säger ja.

I staden är det körfestival, och det är festival, karneval i luften. Små koristgrupper i matchande dräkter driver runt i centrum, folk rör sig över gågator och torg. Jag råkar på vänner från huvudstaden, gamla gymnasieklasskompisar, vänner som står i ett gathörn och funderar över picknick. Jag säger ja till allt, omfamnar värmeböljan, följer med till hav och sol och blåst. Kränger av mig strumpbyxorna och går sedan hem med bara ben under kort kjol.

På kvällen är jag på en alldeles underbar konsert, den svenska acapellakvartetten Kraja sjunger om regnet som kom och om den ljuva sommartid. I en timme sitter jag i mörkret och svalkan och lyssnar på ren magi, det är nästintill obegripligt hur någon kan sjunga så klart, vackert, berörande. Själen får vila och hjärtat fröjdas.

Nu smyger sig skymningen på och kroppen hettar av all sol.

3 kommentarer

Under dagbok

When I am good, I am very, very good, but when I am bad, I am fucking gorgeous!

För sex år sedan firade jag påsk tillsammans med min vän Jan. (Det gjorde faktiskt jag i år också. Och har gjort minst två gånger tidigare: en gång för många år sedan var vi ut och dansade, stroboljus och Swedish House Mafia och blonda hårgardiner; en annan gång lajvade vi på ett mentalsjukhus.)

För sex år sedan, påsklördagen den 7 april 2012, reste vi till Helsingfors för att se Emilie Autumn. Jag springer omkring i min lägenhet och försöker förtvivlat komma på vad allt jag behöver med mig, vad jag ska ha på mig och vem jag egentligen är.

Så här skriver jag då: ”J har roligt åt min nervositet. Klockan elva startar vi från Åbo och beger oss mot huvudstaden. GPS:en har slutat fungera, men vi lyckas ändå hitta rätt i Helsingfors. Klockan fem traskar vi iväg mot Nosturi.”

Vi har VIP-biljetter och är uppfixade till tänderna; mohawk och vit blus och rött läppstift och svart kajal och läderkorsett. I ena örat dinglar ett örhänge, vars make Emilie ska få. Jag har köpt blåbärste åt henne. Det snöar och blåser iskall aprilvind, utanför klubben står andra plague rats och vi kurar alla ihop oss för att hålla värmen. ”Dead is the new alive”, svarar Jan på en förmaning om att rökning dödar och ingen kan säga emot.

img_0878

Vi får se ett soundcheck, en övningslåt, träffa Emilie, för en liten pratstund, ett foto, en autograf. Hon får det matchande örhänget och blir ivrig när hon ser att mitt sällskap har ett likadant. Hon hänger örhänget i sin diamantglittrande hårprydnad.

”Sedan blir det dimmigt. Jag kommer inte ihåg exakt vad som hände då jag äntligen fick möta Emilie Autumn i egen hög person. ”Hello Emilie”, hinner jag säga innan hon kramar om mig. Jag ger henne min present, blåbärste och ett påskkort. Hon ger ifrån sig ett förtjust pip då hon ser kaninerna på kortet. Hon kallar mig my love, håller i min hand, kramar mig igen. Svarar ”Me too!” då jag säger att jag tror att denna påsk blir den bästa någonsin. Frågar om hon får rita på min VIP-plansch och ritar ett hjärta och skriver sitt namn och kysser planschen innan hon lämnar tillbaka den. Och kramar mig igen, säger så fina saker om och till mig, saker som jag inte kommer ihåg. Kanske ber hon mig saker, att sjunga, att marschera, att make her proud. Jag minns bara att jag svarade ja. Jag gör allt för henne.”

img_1114

Och sedan börjar showen. Vi har de bästa platserna någonsin – i mitten, allra längst fram vid säkerhetsstaketet, rakt i the cake and tea zone (vilket innebär att du får kakor och muffins slängda på dig och te sprutat över dig, vare sig du vill det eller inte – min vita blus har fortfarande tefläckar, sex år senare.) Det är musik och burleskdans och cirkus och teater och tebjudning på samma gång.

Jag kastar upp ett pärlhalsband på scenen under textraden ”If you haven’t got a dime, toss us your pearls!” Veronica Varlow uppträder med burleskdans och kysser en flicka ur publiken på scen. Blessed Contessa håller en kort andakt i sin egen religion och Captain Maggot crowdsurfar. Emilie Autumn sjunger, dansar och spelar cembalo och fiol. Jag gråter, skrattar, sjunger, skriker, stampar, marscherar, applåderar, dansar och älskar varje sekund av det. Scenen fullkomligen svämmar över av korsetter, glitter, paljetter, blommor, läkarinstrument, te, muffins och randiga strumpbyxor.

veroncia-gif

Och i slutet av showen förklarar Emilie Autumn att hon inte har några betänkligheter emot att ge oss nyckeln till The Asylum för Wayward Victorian Girls. Tvärtom. ”Welcome home!”, ropar hon och jag känner att jag är hemma.

img_1068

8 kommentarer

Under dagbok

Tre favoriter och en sämsta

Tre favoriter och en sämsta – julsånger, förstås! Här kör vi dem till den vackra synen av ljus som mötte mig när jag kom hem imorse. Hjärtat blir varmt av mindre.

IMG-20171220-WA0000

TRE FAVORITER:

1. Have yourself a merry little Christmas av bland annat Frank Sinatra

En underbar julsång som jag egentligen har upptäckt först i år. Den är mjuk, förtröstansfull och hoppfull, tar vara på det viktiga, det lilla som blir det stora: ljuset, vännerna, gemenskapen. Jag vill ha den i just denna textversion.

Have yourself a merry little Christmas
Let your heart be light
From now on, our troubles will be out of sight
 
Have yourself a merry little Christmas
Make the yule-tide gay
From now on, our troubles will be miles away
 
Here we are as in olden days
Happy golden days of yore
Faithful friends who are dear to us
Gather near to us once more
 
Through the years we all will be together
If the fates allow
Hang a shining star upon the highest bough
So have yourself a merry little Christmas now

 

2. Bered en väg för herran

Denna psalm vill jag sjunga och höra med melodi enligt Bodatraditionen. Folksång när den är som vackrast! Det är först då som texten verkligen kommer till sin rätt: Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp!


3. Combined Carols
av Rebecca Clarke

Jag råkade höra den här i flödet på en julradiokanal på nätet en vinter, och letade sedan förtvivlat efter vilket verk det var. Tack vare internet hittade jag sedan Rebecca Clarke, som i sig är en mycket intressant person. Clarke (1886-1979) studerade vid Royal Academy of Music och Royal College of Music i London och blev senare en av de första professionella, kvinnlig orkestermusikerna. Trots att hon var en mycket duktig kompositör skrev hon lite, bland annat på grund av samhälleliga (och egna) idéer om kvinnor som kompositörer. Clarke brottades med såväl yttre svårigheter i form av motarbetande och avsaknad av uppmuntran som med inre svårigheter som dystymi, en slags mild men kronisk depression. Många av hennes kompositioner publicerades aldrig och hon föll snart i glömska. Först på senare år har man börjat uppmärksamma henne och år 2001 grundades The Rebecca Clarke Society för att föra fram hennes verk.

Combined Carols komponerades år 1941 och här får man alla julsånger på en och samma gång i en underbar blandning!


..och så den SÄMSTA:

I’ll be home for Christmas av bland annat Elvis Presley

Den här låten gör mig arg. Så här går texten:

I’ll be home for Christmas
You can plan on me

och lite senare avslutas den så här:

I’ll be home for Christmas
If only in my dream

Va? Just sade du ju att du kommer hem till julen, och sen kommer du dragande med ett ”om inget annat så i mina drömmar”. Då är du ju inte hemma! Kom inte här med löften i jultid, speciellt inte om du uppmanar dina nära och kära att ställa allt i ordning för din hemkomst, för att sedan bryta löftet! Nä du, inga julklappar till dig i år.

2 kommentarer

Under dagbok

Hela helgen

Jag har varit sugen på hamburgare i flera veckor, är så hungrig att jag bara tänker i svärord, men när vi har fått vår mat skrattar jag och äter upp varenda franskis. Vi köper glass och dricker te i en märklig men fin lägenhet, och jag måste lämna mina gamla vänner alltför snabbt då jag ska möta en långtbortavän som befinner sig i staden å poesins vägnar.

Det är poetry slam, jag har aldrig varit med om det förut men gillar varje stund. Vår jurygrupp är nog den mest kritiska, men eftersom det högsta och det lägsta poängantalet stryks så gör det inget. En poet slammar på Närpesdialekt och en annan berättar om sin syster. Det är den mest levande och livfulla poesiaftonen på länge, kanske någonsin. Trots att klockan är över midnatt kan jag inte varva ner.

Jag sover fem timmar. Stiger upp för att skjutsa poesivännerna till morgonbåten, åker hem igen för att äta frukost innan skrivkursen. Där får jag höra olika läsningar av två dikter som jag inte har visat åt någon annan än och som jag har planer för, planer som jag inte vågar yttra högt än.

Med fem timmar sömn i kroppen äter jag choklad, tvättar ansiktet med kallvatten och går sedan lös med hårspray, eyeliner och ögonskugga. Det är ändå fest. Vi har hyrt en vinterbonad villa, med bastu och kök och sovrum som inte riktigt räcker till. Maten är god och musiken är passande och sällskapet är fint, och kvällen flyter på utan att man märker det, mellan samtal och ljussken och vin. Det finns alltid någon att sitta nära. Där ute börjar det snöa.

Jag sover fyra timmar. Kanske. När vi går och lägger oss är klockan tre, och klockan fem sover vi fortfarande inte, men det gör inget. När jag slutligen och något motvilligt lämnar sängen klockan tio för att koka kaffe har någon annan redan gjort det, och jag lägger beslag på den bekvämaste fåtöljen, dricker två koppar kaffe med grädde och äter bottenskrapet i godisskålen. Det är något så roligt med att se folk på morgonen dagen efter kvällen före. Alla är trötta, många är bakfulla. Vi är alla lite tilltufsade, lite tillrufsade, sminkrester i ögonvrån och lösa kläder som hänger lågt. Vid dörren ligger ett halvdussin par svarta snörkängor. När vi ska lämna feststället blir det snöbollskrig mellan alla kramar.

Hela helgen lyssnar jag på denna låt:

3 kommentarer

Under dagbok