dagbok

Det allra minsta

Jag drömde att jag var trött, så trött, på gränsen till medvetslöshet. Jag orkade inte hålla ögonen öppna, ramlade ihop invid ett skåp då benen helt enkelt inte längre bar. Nu händer det igen, tänkte jag. Golvet var så välkomnande stadigt, hårt och verkligt under kroppen. Här tänkte jag ligga. Det här var inget nytt tillstånd, jag befann mig i detta stadium i kortare och längre perioder. Det var som att gå in i sig själv, i något ombonat och halvt drömlikt, med ytterst små länkar till omgivningen.

En vän kommunicerade med mig via lappar, som jag kunde läsa genom små, små ögonspringor när jag hade tillräckligt med kraft för att orka lyfta lappen mot ansiktet. Innan han gick strök han mig över ryggen, över handen, och det var skönt att känna hans närvaro på detta konkreta sätt, då jag knappt orkade lyfta på huvudet för att se honom.

Min pappa kom och hälsade på. Jag kunde inte öppna ögonen, men orkade nicka det allra minsta och log med ena mungipan ibland. När han skulle fara fick jag tre gånger anstränga mig till det yttersta för att kunna viska fram: ”Säg hej … till mamma.”

Det fanns ändå inget sorgligt i min oändliga utmattning, inget som oroade, inget som behövde åtgärdas, bara väntas ut. Det var bara så det var.

Annonser
dagbok · skönlitterärt

Her Radiance Sunshine

Jag drömde att jag var förälskad i en flicka. Vi studerade på samma ställe. Hon var en av de populära idrottarna, spelade fotboll eller basket eller något sådant, hade långt svart hår och log stort mot mig tvärs över alla rum och planer, där hon alltid var i centrum och jag på åskådarplatsen.

Hon gick vanligen under namnet Her Radiance Sunshine, men av mina vänner fick jag veta att hon egentligen hette. På en lapp, i sirlig blyertsskrift, stod det Libbstickka. Efter en match, när vi återigen hade kastat långa blickar och blänkande leenden till varandra över rummet, kom hon fram och satte sig nära mig, och så, långsamt långsamt, kysste hon mig. Mina vänner, som såg allt från första parkett, jublade från sidan om: ”Vi visste det!”

Vi kunde inte vara tillsammans såsom vi ville, kanske hade hon många bortamatcher, så vi talade ofta i telefon. Jag hade svårt att ringa henne utan orsak, kände att jag tog upp hennes tid. När jag hade ringt upp fyra gånger, och ursäktat mig varje gång, sade hon: ”Malva|n, jag har sagt att du får ringa när som helst! Jag vill prata med dig, jag vill prata med dig utan att du har något speciellt ärende!”

(Jag kan inte i skrift förklara hur hon uttalade mitt namn, Malvan, det var som att textfärg och bakgrundsfärg var inverterade på det sista n:et, så att det blev tydligt att jag inte var vilken Malva som helst, utan en specifik, en speciell.)

dagbok · okategoriserat

Marilyn Manson

Jag drömde att jag var Marilyn Manson och var ute på turné.

Tydligen hade jag/Manson fortfarande ett behov av att revoltera mot sin mor, för varje kväll backstage var det något nytt.
– Mamma, idag har jag kapat håret!
– Mamma, idag har jag tatuerat mig, igen!
– Mamma, idag är jag ihop med keyboardisten!

Hon var liten, söt, blond och korthårig, och i ett incestuöst förhållande med den tredje musikern. Jag vet inte om de var syster och bror på riktigt, eller bara på scenen, men syskon var de, och ihop var de. De viskade hemliga saker till varandra genom musiken under spelningarna.

Så ibland levde jag i något slags förhållande med keyboardisten, var en del av deras lilla familj. For the shock value, förstås, men också på riktigt.

dagbok

Utdrag

Kalendern består av prydliga sjok: arbete och fritid. Jag har fyra flikar i webbläsaren som jag ska ta mig an, så fort jag har tid och ro.

Lindy hop-lektionerna har börjat för terminen. Jag njuter av dansen och ser fram emot kommande söndagar. I en chattruta förs långa diskussioner om dans, om relationer i dans, om relationer till dans. Det är så skönt att ha andra normbrytande förare att prata med. Sakta börjar jag lära känna de andra dansarna på kursen. Jag vågar börja tro att det kan bli något riktigt fint.

Den första februari kommer min syster hem efter många veckor i USA. Jag ser fram emot det så hjärtat värker. Samma dag ska jag genomgå en liten operation, som förhoppningsvis kommer göra livet lite lättare. Jag är nervös inför operationen men väntar samtidigt ivrigt på att må bättre efteråt.

På väg för att dricka Irish coffee med några vänner tappar jag telefonen i asfalten. Skärmen spricker. Den går fortfarande att använda utan att skära upp fingertopparna.

Om nätterna drömmer jag så våldsamt igen. En natt bevittnar jag ett lönnmord av ryska maffian. Det är så mycket blod på golvet. En annan natt är det offentlig hängning på Vasa torg. Det är min pojkvän som möter galgen.

dagbok

Poetliv

Ibland vill jag leva poetliv och ha ett ordentligt skrivbord, kanske med en krukväxt i närheten, där jag i alla fall i tanken kan föreställa mig att jag skriver dikter i mycket större utsträckning än vad jag nu gör. Jag kunde bo i Malmö eller Göteborg eller Stockholm (för det är tydligen där finlandssvenska poeter befinner sig) och ha ännu kortare hår än vad jag redan har och äga fler diktböcker än vad jag nu gör. Dricka kaffe ur lite större muggar och gå på lite fler poesiläsningar än vad jag nu gör (vilket inte borde vara så svårt med tanke på att antalet för tillfället är 0).

Jag kunde ha en ordentlig smarttelefon och ett instagramkonto och ett busskort, gå någon slags skrivkurs eller författarutbildning eller över huvud taget umgås med människor som skriver och bli mera inspirerad än avundsjuk, för jag vet ju i hjärteroten att alla som skriver har sin alldeles egna röst och det betyder också att ingen kan skriva som jag gör. Att få ha kollegor, skrivarsystrar, folk jag kunde prata poesi och litteratur med på ett sätt som egentligen bara går att göra tillsammans med andra som skriver på samma sätt som en själv, det vill säga, för att man inte kan annat och ändå alltid har lite dåligt samvete över att man, trots allt, aldrig skriver tillräckligt ofta eller tillräckligt mycket.

Och så den lilla men klara drömmen om en publicerad diktsamling med mitt namn på pärmen, sidor i just rätt nyans av vitt och som kunde bebos av mina ord, som fick stå och verka för sig själva och jag skulle sälja samlingen till alla vänner som bara ville köpa den och ge bort den till resten, bara för att jag vill höra vad de tycker. Drömmen om en bra recension, det skulle räcka med bara en enda, en enda välskriven recension eller analys, för det allra bästa med att skriva är att få höra om andras läsning av det man skrivit, när de förstår precis vad man har velat säga med de där noggrant utvalda orden eller, kanske nästan ännu bättre, när de hittar ingångar och vinklingar i dikten som man inte ens visste att fanns.

dagbok

De karanda

Natten till 9.5.2017 drömde jag fram följande ord:

karand adj. karant karanda
• missanpassad, och som följd av det rebellisk

Exempel: ”De karanda” av N.N. Roman om två pojkar (varav den ena nog heter Theodore) som växer upp i en dystopisk värld med fantasyinslag. Istället för att försöka tvinga sig själva att in i världen så väljer de att revoltera mot den. Andra karaktärer och tillika pojkarnas förtrogna i historien är vittran Vittra samt häxan Serafina Pekkala med sin gås Kaisa.

dagbok · skönlitterärt

Aprillyrik dag 27 – Balett

Jag drömde
att vi talade i telefon
medan jag promenerade

plötsligt stod du framför mig

du var så lång
att jag måste stå på tå
(röda balettskor
vita band kring vristerna)
för att nå din halsgrop
med näsan

sedan dansade vi
(någon slags balett)

det var så varmt
att du var tvungen
att hålla mig väldigt
väldigt hårt

 

Till och om min vän L.

 

dagbok · okategoriserat

Nilssons drömdag

Hejsan! Jag är Sandras syster och har äran att gästblogg på hennes blogg idag. Istället för att berätta desto mera om mig själv, tänkte jag bjuda på en historia om min älskling.

Nisse är en väldigt stor del av mitt liv. Jag somnar bredvid honom, vaknar med honom vid min sida och tycker om att spendera lediga söndagar med att mysa i soffan. Nilsson är min bäbis och han fyller snart 10 månader. För att hedra det här tänker jag blogga om ett så spännande ämne som ”En dag med Nilsson”. Här kommer ni få följa med hur en perfekt dag för honom skulle se ut. Enjoy!

Nisse 1

09:00 Här sover vi ännu. Nisse är en sjusovare och tidiga morgnar är det värsta han vet. Eventuellt skrap på magen går bra.

Nisse 2

10:00 Morgonstrilet i naturen och så vaknar vi!

Nisse 3

11:00-12:00 En perfekt dag betyder förmiddagen lunch, bus och lite sömn.

Nisu3

13:00- 14:00 När jag jobbar brukar Nisse vilja ha som mest uppmärksamhet. Det här kan visas genom att han hoppas upp i ansiktet, lägger tassen på benet eller kommer med sin favoritleksak ”Råttis” framför mig.

Nisse 6Nisse 5

15:00 När något gott är på bordet vill Nisse vara med….

Nisse 7

…. En drömdag får han också äta det!

Nisse 8

16:00-18:00 Dagens tupplur och paj på magen.

Nisu2

19:00 En perfekt dag vankas det mera maaaaat klockan sju!

Nisse 4

20:00 Nisses favoritlek är ”Kasta råttis”.

Nisu

21:00 Chill i sängen och nu är det läggdags! En drömdag får han ligga i hela sängen och bredda ut sig hur mycket som helst. Sova under benen, sova under armen, sova på halsen. Godnatt.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 20 – Tummeliten

Om nätterna
drömde jag om henne.

Ofta var hon så liten.
(Inte ung, inte ett barn
utan stor som min tumme.)

Jag bar henne i fickan
och hon badade
i decilitersmått av rostfritt stål
medan jag läste Karin Boye.

– Tummeliten, tänkte jag i drömmen.
Först dagen efter minns jag
att den lilla flickan
i sagan med samma namn
heter Tummelisa.

Det fanns viktigare saker
att tänka på.
Ändå skrev jag
”träffa Tummeliten!!!”
i kalendern
tjugosex dagar framåt.

Färgad av alla
tummesmå drömmar
tänkte jag henne orimligt kort
och lika blond som jag själv.

Och så:
– Det här är Syster.

Syster är blond
(och lång)
med okynnigt vinklade ögonbryn.
Hennes hand mager i min
när vi hälsar:
naglarna korta
mörkgrönt lack.

– Jag drömde
att du var liten
som en tumme,
viskar jag
förvirrad.

– Jag drömde
att du läste Boye för mig,
svarar hon

och jag stakar mig genom ”Kvällstilla
medan hon andas värme där intill.

Jag rotade i mina textarkiv, i mappar som heter ”Under arbete”, bland lösa dokument, för att se om dagens dikt kan bli av något som redan finns. Så stöter jag på en text om Tummeliten, som jag inte har några minnen av eller kontext till, men som i all sin besynnerlighet talar till mig och vill bli gjord.

skönlitterärt

Afrodite

Jag drömmer
att jag är Afrodite.

Jag är Afrodite
med en självmordsbenägen
och o, så ljuvlig tjänare.

Tålmodigt tar jag kniven av honom,
lika delar lockar och befaller
och när han sedan trycker sig mot mig
rör sig mot mig
kommer jag så häftigt
att jag vaknar.