Aprillyrik dag 19 – Vår & Kaffe

En klassisk blackout poetry-dikt (vad kunde det heta på svenska, ”överstrykningspoesi”?), där man utgår från en redan existerande text och så att säga stryker fram dikten. Jag lånade en sida ur Pennskaftet av Elin Wägner från år 1910, som jag håller på att läsa för tillfället:

Senare under dagen ringde pappa. Det gav upphov till dagens andra dikt, i haikuform:

När pappa ringer
om kaffe på verandan
får resten vänta.

Glad vårkväll på er!

Annonser

Aprillyrik dag 18 – Namnlös x 3

Namnlös (med blomster)

Som midsommarblomstren
som aldrig vill släppa taget, nej
gräddvita blommor och smaragdblad
någon slags himmelsk härlighet, ett sken
på sätt och vis, just himlen;
det blir för mycket
flöjter och silverklockor sjunger
handskar i knäet; pärlor och askar
ligger utspridda i
trädgårdens dyningar,
nattblomstren som blundar mot
dagen, så vackra, alla dessa blommor
så vackra om natten

♣

Namnlös (vid horisonten)

för att rymma(s), ligger
lågt vid horisonten,
pärlor, rädslan, pennstumpen
brandyn som är alltför stark
och som ingen längre minns

ta med sig, eller lämna efter
en alltför kort kjol, en varm tröja
tallar, enar
det som ruskar och växer
när man skriver

♥

Namnlös (för egen maskin)

Någon måste göra det
då jag inte kan för egen maskin:
hämta mig, lägga mig, söva mig

Någonstans längre bort rör jag mig
trots allt
uppåt

Min mage och rygg:
bara ligger ner, andas, tänker
en timme, ett dygn, ett liv
i väntans korridorer

Går ut, går in igen
går igenom röster, siffror, bokstäver

Jag hade valt annat
om jag hade fått välja

♦

Dagens prompt var mycket givande och produktivt, därav hela tre dikter. Så här lät instruktionerna:

Hitta en dikt i en bok eller tidskrift (med fördel en dikt du inte är bekant med). Använd ett papper för att täcka över allt utom den sista raden. Skriv nu en egen rad som kompletterar, eller på något vis svarar, den enda rad du kan se. Flytta pappret för att avslöja den nästsista raden i din källdikt, och skriv en andra rad i din egen dikt som återigen kompletterar eller svarar på den nästsista raden. Fortsätt på detta sätt, med att avslöja och skriva, tills du når den första raden i din källdikt, som du kompletterar eller svarar på som den sista raden i din nya dikt.

Jag tog mig an tre helt okända dikter, en ur Eva-Stina Byggmästars Men hur små poeter finns det egentligen, en ur Martina Moliis-Mellbergs 7, och en ur Catharina Gripenbergs Handbok att bära till en dräkt. Det ska bli mig ett nöje att så småningom ta mig an de dikterna, och diktsamlingarna, i rätt ordning också.

 

Aprillyrik dag 15 – Dagar

Det finns dagar när man bara behöver
sitta i solen, lutad mot en stugvägg,
varma plankor bestrukna med rödmylla,
doften av trä och damm och jord och järn,
solen lika bländande bakom ögonlocken
som sedan urminnes tider, rakt nedstigande
ända till de första av sin sort
som blundade mot ljuset.

Det finns dagar när det enda man behöver
är äta och vila, i den ordningen, och sedan
om igen, fylla på kraft och återhämta sig på
äldsta möjliga sätt, låta kroppen dåsa och
sinnet vila, och bygga upp något som bara
kan byggas upp av mat och sömn och sol.

Det finns dagar när tankarna faller inåt,
de har alltför länge virvlat i strida strömmar
på ytan, men nu har vattnet lugnat sig
och allt sjunker, sakta, lägger sig till ro
kring kroppen, andningen går neråt i djupet,
slutar först när bottnen verkligen tar emot,
och i de djupa andetagen når solen till slut
ända ner till grunden.

♦

NaPoWriMo är halvvägs! 17 dikter hittills, minst 15 kvar. Jag läser, vilar och skriver vidare.

Aprillyrik dag 13 – Svartjord

Gräset må vara grönare
på andra sidan
men jorden är aldrig svartare
än på den egna graven.

Skomakarbarna har slitstarka sulor
bagarsönerna mätta av bröd
men jag är gravgrävarns dotter.

Att ropa ut sin sorg i skogen
ger inga svar.
Det är när man tystnar
som de döda kan öppna munnen:

Du straffas lika hårt
för brödstöld som för dråp.
Svåra skador och rika fiender
kan föraktas
först under jord.

I de dödas rike är den tålmodiga kung.

♦

Dagens prompt var att skriva en dikt där ett bekant uttryck kullkastas. ”For example, if you chose the phrase ‘A stitch in time saves nine,’ you might reverse that into something like: ‘a broken thread; I’m late, so many lost.’ Or ‘It’s raining cats and dogs’ might prompt the phrase ‘Snakes and lizards evaporate into the sky.’ Those are both rather haunting, strange images, and exploring them could provide you with an equally haunting, strange poem”.

Jag lekte omkring med ordspråk, både rättvända och omkastade sådana, och fick en dikt som jag definitivt skulle kunna klassa som ”haunting, strange”. Det passar väl extra bra så här fredagen den 13:e. Vilka ordspråk, rätta eller förvrängda, hittar du?

Aprillyrik dag 12 – Morfar

Min morfar är glad
Han har fått hörapparat

Jag kan höra småfåglar igen
säger han

Jag hörde en
som kvittrade i snåret

Jag tror det var
en pilfink!

♦

Det är bra dagar på gång, vet ni. Jag har tid och ro att läsa poesi och skönlitteratur dagligen. Jag har varit på middag hos mommo, där vi Skypade med min gammelmorbror och moffa visade sin nya hörapparat. Jag har promenerat och pratat film med en ny bekantskap ända tills solen gick ner. I morgon är det fest.

Och här kan man lyssna på en pilfink: https://www.fågelsång.se/pilfink/

Aprillyrik dag 10 – Ännu ett glas

Det finns bara denna enda natt
och du kommer leva
och du kommer dö
i detta ljus och rök

Syran ligger tung i blodet
blodet ligger mjukt på tungan
(det du trodde var socker: salt)

Någon slickar dig på kinden
Någon slickar sig om munnen
Någon stoppar handen
långt upp under kjolen

Du slår isbitarna mot tänderna
glaset mot tänderna
(dina tänder mot blanka tänder)
Du har glas i håret
Det är glas på golvet
Någon trycker ännu
ett glas i dina händer:

♦

Dagens prompt: att skriva en dikt ”of simultaneity – in which multiple things are happing at once”. Jag tog inspiration av denna trailer för en teveserie, där väldigt mycket verkar hända på en gång. Dikten är inte 100 %, men sedan finns det också bara 24 timmar per dygn och dikt, så fuck it, och håll till godo!

Aprillyrik dag 9 – Avsked

Döden är otålig
men Livet är inte klart,
inte riktigt än.

Vi behöver vattna rosorna,
säger Livet.

Döden bryr sig inte
om rosor.

Vi måste låsa balkongdörren
och dra ner värmen,
säger Livet.

Döden bryr sig inte
om värme eller låsta dörrar.

Vi måste säga hejdå till kaninerna,
säger Livet.

Döden tvekar.

Döden bryr sig,
besvärligt nog,
om kaniner.

Så Livet vattnar rosorna,
sänker värmen
och låser alla dörrar.

Döden klappar kaninerna
och matar dem
med knäckebröd.

Sedan tar de sina väskor,
släcker gårdsbelysningen
och går.

♦

Dagens prompt var att skriva ”a poem in which something big and something small come together”.

Inåt snarare än utåt

Det har varit en givande men intensiv helg. Jag sov i olika städer, träffade olika människor. Köpte violtabletter och lagade mat och pratade arbete och liv. Hundratals kilometer under däcken innan helgen var över. Skrev små dikter sådär på sidan om, för att det inte fanns en stund över att vara ensam och arbeta.

Fyra nätter i
nya sängar men
samma mänska som
sover.

Nu känner jag att jag behöver sakta av några dagar, nästan stanna helt. Jag behöver läsa fler djupa romaner och färre stora bloggar, tillbringa mer tid i min lägenhet och mindre tid på vägen. Rikta blicken och handlingen inåt snarare än utåt. Stiga upp tidigt om morgonen, men ändå så att jag vaknar av mig själv. Följa kroppen och sinnet, känna efter, lyssna.

I kalendern lyser vardagsdagarna vita. Ett par små uppgifter i bläck varje dag, möjligen något större program. Annars: tomt. Så vill jag ha det. Så kan jag ha det. Så ska det bli.

Aprillyrik dag 8 – Excessia

Bortom azurhavet
och mirakelöknen
ligger landet som aldrig sinar

Det är mer än mjölk och honung
det är silver och safir

Smycken i vattenbrynet
som snäckor,
fast i guld

håvar upp
ringar, armband, berlocker
örhängen, länkar, broscher

I palmerna hänger
sockernötter och sidendadlar
aprikoser matta som sammet

Skuggan är smekande
och solen är strålande

Källvattnet fullt av kristaller

★

Excessia

Beyond the azure sea
and the miracle desert
lies the land that never peters out

It is more than milk and honey
it is silver and sapphire

Jewellery at the water’s edge
like sea shells,
but in gold

gather
rings, bracelets, pendants
earrings, links, brooches

In the palm trees
sugar nuts and silken dates
apricots matte as velvet

The shade is gentle
and the sun is aglitter

The spring water full of crystals

♦

Dagens prompt: ”write poems in which mysterious and magical things occur” – en dikt där magin är nära. För några nätter sedan drömde jag om guldsmycken i vattenbrynet, och de fick bli utgångspunkten.

Aprillyrik dag 4 – Onsdag morgon

19 elever
vid sina pulpeter
alla med blicken
ner i boken

En som snörvlar
två som hostar
fyra som tvinnar sitt hår

Pappersblädder
långsamt, tvekar

Någon gnuggar sig i ögat
onsdag morgon åtta trettio
gäspningar och röda kinder

Längst bort i hörnet
läser Felix
min favoritbok:

jag undrar om han tycker om den
lika mycket som jag