Aprillyrik dag 28 – Replängds avstånd

Håll dig på replängds avstånd
säger Ronja
och kastar ut sin läderrem
till den som sedan blir hennes bror

Håll dig på hjärtsträngs avstånd
säger jag
och kastar ut mitt hjärta
till den som sedan blir min käraste

Någonstans i rymden hänger mitt hjärta
Någonstans i skogen stiger dimman

Vi har ännu lång väg att gå
till fots genom dimman
till fots genom solsystemen

Någonstans där framme
finns tryggheten i en Mattisborg
Lovisbröd Borkason

Håll dig i läderremmen
Håll mig i handen
Håll om varandra

Håll ut
Håll ut
Håll ut.

Tack till Astrid Lindgren och Edith Södergran för lånade ord. Tack till min vän Linn som utmanade mig att skriva en dikt eller historia som innehåller raden ”håll dig på replängds avstånd”.

Aprillyrik dag 26 – Nere i hamnen

En solig kväll övergår i moln
staden lägger sig för kvällen

i trädgårdarna snödroppar och magnolia
på fönsterbrädena mynt
för att inte förarga dem
som vandrar i staden om nätterna

ute på udden bolmar fabrikerna ännu
tillverkar tvål och hampa
graffiti över tegelstensväggarna:
ödlorna ser dig

jag går hemåt mot husbåten
rundar stadshuset med utsikt över fabriksudden
en biobiljett från matinéföreställningen fortfarande i fickan
minnet av runda glasögon mot kinden
en glasskiosk nere i hamnen

i hamnbassängen abborrar
i parkerna kaniner, skogsödlor
i portgångarna burspråk och handsmidda järnportar
fönsterbleck med små mynt

det är ödlorna från parkerna
och skoförsäljaren från torget
och matroserna från galeasen nere i hamnen
som vandrar i staden om nätterna

tänker på filmen
vi har det alla bra, förutom angie
tänker på ljudet av ett handeldvapen som osäkras
tänker på mörkt läppstift mot kinden
hennes småblommiga klänning med puffärmar och kort kjol

som en solig kväll som övergår i moln
som att måla den vackraste av tavlor

i postlådan förfallna räkningar
stadens gratistidning
det finns inga ödlor

som ett vykort
som en saga
det var en gång en matros som seglade en galeas …
där fanns inga ödlor bara salamandrar
där fanns något småblommigt
där fanns den vackraste av tavlor …

❦

Dagens prompt var att fylla i en ”Almanac Questionnaire” med frågor om väder, flora, export, arkitektur, en historia man läser för barn om kvällen, en konspiration … Sedan skulle man använda svaren för att bygga upp en dikt. Jag ville använda precis allt.

Aprillyrik dag 21 – scilla siberica

på brandgatan
invid stentrappan:

rysk blåstjärna
(scilla siberica)

doftar nöjespark och första maj
klibbigt hårsprej
sockervadd
rosa tuggummi på rulle

Aprillyrik dag 13 – Ursäkta

Jag förförde din flickvän,
det är sant.
Hon bad om det,
bokstavligen,
sade ”snälla ta mig hem”
så jag gjorde det.

Jag stal din BMW,
det är sant,
hon hade nyckeln i fickan
på jeansen jag tog av henne.
När hon somnat efteråt
körde jag till närmaste nattöppna
och köpte kaffe och mjölk.

Jag kapade ditt Mastercard,
det är sant.
Det låg i handskfacket.
WWF och Unicef
är glada nu.
Och Chanel och Dior,
jag ser det
som hittelön,
ett tack för besväret.

Jag behöll dina Raybans,
det är sant,
tänkte att du inte längre
skulle ha någon nytta av dem.
De passar ändå mig bättre,
får mig att se ut som
den bad bitch jag är
medan du bara såg ut som
det rövhål du är.

Jag bjöd din flickvän på frukost,
kaffe och croissanter,
det är sant.
Hon trivs bättre vid mitt köksbord,
iklädd trosor och min t-shirt.
Hon dricker sitt kaffe med mjölk nu,
bara så du vet.
Jag ser henne le
som du aldrig har sett henne le.

Inte för att något av detta längre
är relevant för dig.

Jag lämnade bilen
vid gamla busstationen.
Det råkade visst bli
några skråmor i lacken. 

❦ 

Dagens prompt var att skriva en ”non-apology for the things you’ve stolen”. Det var ett sant och odelat nöje att skriva denna icke-ursäkt.

Aprillyrik dag 10 – Halv sju

Ljuset
väcker mig
redan halv sju

Fiskmåsarna
har vaknat
tjuter utanför fönstret

Någon
sover tungt
vid min sida

Vårens
första soluppgång
genom skitiga köksfönster

Jag
läser dikter
med trötta ögon

Kanske
jag ska
sova lite till.

❦

Dagens prompt var att skriva en hay(na)ku, som är en slags haiku. En hay(na)ku består av en treradig strof, där den första raden har ett ord, den andra två och den tredje tre. Man kan skriva en enda hay(na)ku, eller flera i rad för att skapa en dikt. 

Aprillyrik dag 8 – Som sandpapper

Vi gjorde oss en gravgård
av den benvita eftermiddagen,
smugglade in oss själva
i oss själva.

Ljuset som sandpapper,
eller en välsignelse,
eller ett blåmärke.

Din jeep. Din tändare.
Kaffet du köpte mig på bensinstationen.
Smörgåsen i plast, uppskuren på mitten.

Om vi hade velat berätta allt
hade vi lämnat fler spår i snön,
kysst varandra hårdare.

Det fanns andra försök, förstås: frukostar,
tallrikar som bars iväg.

Det var aldrig värt pengarna.

Du skriver vykort med slitna kanter
i pauserna:
”Kära den-och-den, jag är ledsen att jag inte kunde komma på din fest.”
”Kära den-och-den, jag är ledsen att jag kom på din fest.”
”Kära den-och-den, här är dina orkaner.”

❦

Dagens prompt var att låna en första rad av en dikt, och sedan fortsätta skriva. Jag tog nästan alla rader av Richard Siken, och översatte dem till svenska, gjorde dem mina. Tack, Siken.

Aprillyrik dag 3 – Kärlek och poesi

Allt är tillåtet i kärlek och poesi
(fast ska man vara ärlig
så finns det sånt i kärlek
som man ska låta bli)

Aprillyrik dag 2 – Veckat

Vi är som syskon,
tvillingar

(Jag ser på dig och
ser mig tillbaka)

Finklädda i
vita skjortor och grå väst
veckat skotskrutigt rött
svarta knästrumpor
skor med klack
lång pannlugg och
kortsnaggad nacke

(När du pratar
hör jag mig)

Vi vet alltid
var den andra är,
äter kaka
från den andras fat,
dricker champagne
(äkta champagne!
som värdinnan bjöd)
ur samma glas

Går i samma takt
delar samma rum
delar samma namn

(Det enda som skiljer oss åt
är att jag bär kilt
och du bär kjol)

Aprillyrik dag 1 – Att hugga ved

Den är här! Årets mest poetiska månad. Jag har en ny anteckningsbok som jag köpte under mellanlandningen på Gatwick på väg hem från USA, en i puderrosa och gråblått med guldtryck. Jag har provat fram en penna med svart bläck som flyter bra. Och jag har skrivit månadens första dikt:

Att hugga ved

Livet är
att hugga ved
stora stockar
som legat på tork i skogen
efter senaste vinters storm

Jag tänker på vad min far sa
när jag beklagade mig
över min långsamma klyvningstakt:
När du eldar
är det ingen som frågar
hur länge det tog att klyva klabben.

Det gäller att stå
bredbent
stadigt
våga fälla yxan inte så mycket med kraft
som med fart
läsa träet och dess kvistar

ibland slår det ändå slint
oväntat
flisor flyger i blåbärsriset
ibland blir snittytan
perfekt

Genom det dova dunket
av stål mot trä mot trä
ropar någon mitt namn.
VA?!
JAG SA ATT KAFFET ÄR KLART!
TACK JAG KOMMER JUST!

❦

Dagens prompt var att skriva ”a self-portrait poem in which you make a specific action a metaphor for your life – one that typically isn’t done all that often, or only in specific circumstances.”

O-morgonmänniska

Innan jag regelbundet började tillbringa mina morgnar med någon visste jag faktiskt inte att jag var en sådan o-morgonmänniska som jag är.

Alltså: jag älskar morgnar, för de är ljusa och löftesrika och jag får äta frukost, som nog är mitt favoritmål på dagen, men jag älskar absolut inte morgnar när jag behöver stiga upp medan jag fortfarande är trött, och jag älskar dem speciellt inte före frukost. (Ät nåt så int du blir så knäro*, brukar min mamma säga åt mig.) Det märks ju inte på samma sätt om man är trött (eller sur, eller butter) ensam, för då har man ingen att spegla det mot – ingen som man behöver svara, ta hänsyn till eller ens se. Då kan man vara trött och butter i allsköns ro och ensamhet, och efter frukost är allt lite bättre igen och jag är en lite trevligare människa.

Alltså: att regelbundet börja tillbringa mina morgnar med någon vars väckarklocka ringer 6:30 på vardagarna är inte jättesmidigt. (Man lär sig mycket om sig själv genom att vara ihop med någon. Det är inte alltid skoj. Jag har upptäckt fler dåliga sidor hos mig själv än vad jag har upptäckt bra sidor, men då må det nu vara så. Min partner vill vara tillsammans med mig ändå. Tur är nu det.) Jag brukar stiga upp samtidigt som min partner, koka kaffe åt honom, och sedan gå och lägga mig igen. Så sover jag vidare tills han kommer och säger hejdå för att fara iväg, sådär lite före åtta. Då kanske jag stiger upp, eller så sover jag en halvtimme till. Sedan. Sedan börjar jag vara redo för dagen. Att få äta frukost och långsamt vakna till liv och bli den där trevliga personen som jag ju faktiskt vill tro att jag är större delen av tiden. Förutom då jag är hungrig, då.

Denna morgon har jag vaknat ensam och i lugn och ro. Gjort yoga och ätit frukost (te, brusvitamindryck, limpsmörgås med paprika, samt en skål fruktsallad som lämnade från igår kväll – en rätt typisk frukost för mig). Snart ska jag uträtta lite ärenden i snöovädret (snöovädret!) och sedan jobba. I eftermiddag får jag kaffebesök av en av de 3 personerna jag träffar nu för tiden.

Och imorgon! Imorgon påbörjas mitt sjunde år av National Poetry Writing Month. Dag 1 av 30 dagars diktande. Aprillyrik. Versdiktning varje dag. Poesi utan pardon.

*Det vill säga, ät något så du inte blir så knarrig (gnällig)