Post-april

National Poetry Writing Month, månaden av lyrik, är över.

Även detta år – mitt fjärde – lyckades jag fullfölja min plan om minst en dikt om dagen i trettio dagar. Trettiosju dikter blev det sammanlagt. Fler av dem är namnlösa. Inte förvånansvärt handlar flera av dem om våren. Förvånansvärt handlar flera av dem om jord, om något tungt och mörkt och kraftgivande.

Två personliga favoriter blev en dikt om Döden och dess relation till kaniner, samt en dikt om förälskelse i tyll och swing. Det är roligt hur dessa dikter också uppskattades av läsare! Jag känner att de verkligen fångade det som jag ville förmedla, och kanske framför allt att de känns ärligt mina – när jag läser dem känner jag igen min egen stil i dem, och det är väl då poesi blir bra på riktigt, när man lyckas hitta och utkristallisera sin personliga diktarröst.

Gissningsvis hälften av dagarna följde jag dagens prompt. Ingen av dikterna denna april skrev jag enligt något väldigt strikt versmått, vilket är ovanligt för NaPoWriMo – det var mestadels fri vers som gällde.

Överlag var det en fantastisk diktskrivarapril (vilket känns som en välkommen revansch efter förra årets NaPoWriMo då jag mådde ganska dåligt, vilket förstås begränsar kreativitet och ork). Jag hade väldigt lite jobb och kunde därmed lägga tid och ork på diktskrivandet (och behövde heller inte oroa mig över denna rätt jobblösa månad, då jag visste att jag har jobb igen i maj). Min dagsplan över skrivandet följdes sällan (det var främst före frukost-promenaderna som lämnades bort), men jag har läst flera diktsamlingar, och även en hel del prosa. Tid att skriva och läsa, vad mer kan man önska!

Jag har redan målsättningar för NaPoWriMo 2019. Då ska jag, förutom att förstås skriva, även läsa andra medverkandes dikter. Jag hade ynnesten att ha flertalet medskribenter som läste och kommenterade mina dikter, som jag ofta länkade på NaPoWriMos hemsida, och det värmer mitt hjärta att internationellt folk tar sig an mina dikter trots att de måste gå en vända genom Google translate (oftast förmedlades huvuddragen tillräckligt bra). Nästa år vill jag göra detsamma i ännu högre utsträckning – skriva, läsa och kommentera.

Till avslutning vill jag ge er en hittills opublicerad dikt från dag 11:

Annonser

Aprillyrik dag 27 – Negativ

Du lever i ett negativ
av verkligheten.
Du vet att det är ett negativ
för det är något med färgerna
som inte riktigt stämmer.

Ur staden hörs en sång.
Det är något med sången
som inte riktigt stämmer.
Det är något med prinsen
som inte riktigt stämmer,
det är något med
blänket i hans krona
som är fel.

Du tänker att han borde hålla ett svärd
en lans
ett äpple
men handen är tom.

Bakom dig flyter floden uppströms.
Du har inte märkt detta förrän nu.
Det måste finnas en mening i det också,
men sfinxerna har aldrig sagt något om det,
trots att de sällan kan hålla tyst
när det gäller det oförklarliga
här i världen.

Prinsen tittar på dig.
Det är något med hur han blinkar
som inte riktigt stämmer.
Det är något med hur han låter bli
att titta på dig
som är oroväckande.

Han höjer sin lans – plötsligt har han en lans.

Ur staden hörs en sång.
Du förstår inte orden men
de skakar om något inom dig
djup nere i katakomberna
skakar de loss damm och puts.

Så djupt går det som skälver.

Sfinxerna stirrar på dig
med sina negativögon.
Blint vita pupiller i allt det svarta
och de är oroväckande tysta.

Ur staden hörs en sång.
När du stirrar ner i floden
ser du hur den skälver till
och sedan sakta
sakta
ändrar riktning.

♦

Hur man skriver en dikt på 15 minuter: Följ dagens prompt genom att dra ett slumpmässigt tarotkort och skriv en dikt inspirerad av antingen kortet eller av bilderna eller idéerna knutna till det. Jag drar The Chariot/Vagnen.

Lyssna sedan på Snake Pit Poetry av Einar Selvik (7 min 6 sek) en gång. Flödesskriv allt som tarotkortet säger dig. Lyssna sedan på låten en gång till (7 min 6 sek) och bearbeta dikten under tiden. När låten tar slut för andra gången ska dikten vara klar. Var nöjd. Publicera.

Aprillyrik dag 26 – Tyll och swing

Det är en dröm
Hon är en dröm

En perfekt dröm
som klippts ut
ur tyll och swing
och placerats
rakt i mitt synfält:

vida kjolar och klapprande klackar
pärlor och rosetter
‒ jag svär hon skimrar på ett sätt
som inte är verkligt
som champagnebubblor på tungan
som guld i synen
som is och salt och äpplen

och än mindre verkligt
att hon närmar sig:

ler med mörkröda läppar
mot mina klarröda
och frågar:

Ska vi dansa?

Så vi dansar
till bas och piano och saxofon
hennes hand om min midja
mjukt mjukt
och jag lägger handen
på hennes axel
också den
så mjuk

och tur är
att hon för
och jag följer
för jag har glömt
allt som mina fötter
någonsin har gjort
när hennes skratt kittlar mig i örat
letar sig ner för nacken
och in under klänningskragen ‒

Hon doftar som en dröm:
puder och aprikos
ögonfransar över rosiga kinder

(Och vad måste jag väl lukta?
Försök och misstag,
nervositet:
hårspray och svett?)

Vi fortsätter dansa under kvällen
och hennes skratt fortsätter
leta sig in
under min klänning

Och långt långt senare
när vi slutat dansa
knäpper hon upp min kofta
(hjärtslagen, HJÄRTSLAGEN)
och blandar våra läppstift
till den perfekta nyansen rött

 

♦

O, vet ni, vad jag hade trevligt med den här dikten! Att riktigt få djupdyka i sinnesförnimmelser och känslor. Dagens prompt var nämligen att skriva en dikt som involverade alla fem sinnen, och jag omfamnade allt möjligt trevligt: kjolar, kroppar, glitter, dans, läppstift. Som ni kanske har märkt tycker jag speciellt mycket om rött läppstift. På mig, på andra – på varandra.

Aprillyrik dag 25 – Vårjordar

Vi går barfota över
varma vårjordar
men trycker ner tårna
i det ännu isiga

Det doftar picknicksmat och lera
solvarma barr från stigen

Någonstans därunder
finns allt det
som komma skall

Aprillyrik dag 19 – Vår & Kaffe

En klassisk blackout poetry-dikt (vad kunde det heta på svenska, ”överstrykningspoesi”?), där man utgår från en redan existerande text och så att säga stryker fram dikten. Jag lånade en sida ur Pennskaftet av Elin Wägner från år 1910, som jag håller på att läsa för tillfället:

Senare under dagen ringde pappa. Det gav upphov till dagens andra dikt, i haikuform:

När pappa ringer
om kaffe på verandan
får resten vänta.

Glad vårkväll på er!

Aprillyrik dag 18 – Namnlös x 3

Namnlös (med blomster)

Som midsommarblomstren
som aldrig vill släppa taget, nej
gräddvita blommor och smaragdblad
någon slags himmelsk härlighet, ett sken
på sätt och vis, just himlen;
det blir för mycket
flöjter och silverklockor sjunger
handskar i knäet; pärlor och askar
ligger utspridda i
trädgårdens dyningar,
nattblomstren som blundar mot
dagen, så vackra, alla dessa blommor
så vackra om natten

♣

Namnlös (vid horisonten)

för att rymma(s), ligger
lågt vid horisonten,
pärlor, rädslan, pennstumpen
brandyn som är alltför stark
och som ingen längre minns

ta med sig, eller lämna efter
en alltför kort kjol, en varm tröja
tallar, enar
det som ruskar och växer
när man skriver

♥

Namnlös (för egen maskin)

Någon måste göra det
då jag inte kan för egen maskin:
hämta mig, lägga mig, söva mig

Någonstans längre bort rör jag mig
trots allt
uppåt

Min mage och rygg:
bara ligger ner, andas, tänker
en timme, ett dygn, ett liv
i väntans korridorer

Går ut, går in igen
går igenom röster, siffror, bokstäver

Jag hade valt annat
om jag hade fått välja

♦

Dagens prompt var mycket givande och produktivt, därav hela tre dikter. Så här lät instruktionerna:

Hitta en dikt i en bok eller tidskrift (med fördel en dikt du inte är bekant med). Använd ett papper för att täcka över allt utom den sista raden. Skriv nu en egen rad som kompletterar, eller på något vis svarar, den enda rad du kan se. Flytta pappret för att avslöja den nästsista raden i din källdikt, och skriv en andra rad i din egen dikt som återigen kompletterar eller svarar på den nästsista raden. Fortsätt på detta sätt, med att avslöja och skriva, tills du når den första raden i din källdikt, som du kompletterar eller svarar på som den sista raden i din nya dikt.

Jag tog mig an tre helt okända dikter, en ur Eva-Stina Byggmästars Men hur små poeter finns det egentligen, en ur Martina Moliis-Mellbergs 7, och en ur Catharina Gripenbergs Handbok att bära till en dräkt. Det ska bli mig ett nöje att så småningom ta mig an de dikterna, och diktsamlingarna, i rätt ordning också.

 

Aprillyrik dag 15 – Dagar

Det finns dagar när man bara behöver
sitta i solen, lutad mot en stugvägg,
varma plankor bestrukna med rödmylla,
doften av trä och damm och jord och järn,
solen lika bländande bakom ögonlocken
som sedan urminnes tider, rakt nedstigande
ända till de första av sin sort
som blundade mot ljuset.

Det finns dagar när det enda man behöver
är äta och vila, i den ordningen, och sedan
om igen, fylla på kraft och återhämta sig på
äldsta möjliga sätt, låta kroppen dåsa och
sinnet vila, och bygga upp något som bara
kan byggas upp av mat och sömn och sol.

Det finns dagar när tankarna faller inåt,
de har alltför länge virvlat i strida strömmar
på ytan, men nu har vattnet lugnat sig
och allt sjunker, sakta, lägger sig till ro
kring kroppen, andningen går neråt i djupet,
slutar först när bottnen verkligen tar emot,
och i de djupa andetagen når solen till slut
ända ner till grunden.

♦

NaPoWriMo är halvvägs! 17 dikter hittills, minst 15 kvar. Jag läser, vilar och skriver vidare.

Aprillyrik dag 13 – Svartjord

Gräset må vara grönare
på andra sidan
men jorden är aldrig svartare
än på den egna graven.

Skomakarbarna har slitstarka sulor
bagarsönerna mätta av bröd
men jag är gravgrävarns dotter.

Att ropa ut sin sorg i skogen
ger inga svar.
Det är när man tystnar
som de döda kan öppna munnen:

Du straffas lika hårt
för brödstöld som för dråp.
Svåra skador och rika fiender
kan föraktas
först under jord.

I de dödas rike är den tålmodiga kung.

♦

Dagens prompt var att skriva en dikt där ett bekant uttryck kullkastas. ”For example, if you chose the phrase ‘A stitch in time saves nine,’ you might reverse that into something like: ‘a broken thread; I’m late, so many lost.’ Or ‘It’s raining cats and dogs’ might prompt the phrase ‘Snakes and lizards evaporate into the sky.’ Those are both rather haunting, strange images, and exploring them could provide you with an equally haunting, strange poem”.

Jag lekte omkring med ordspråk, både rättvända och omkastade sådana, och fick en dikt som jag definitivt skulle kunna klassa som ”haunting, strange”. Det passar väl extra bra så här fredagen den 13:e. Vilka ordspråk, rätta eller förvrängda, hittar du?

Aprillyrik dag 12 – Morfar

Min morfar är glad
Han har fått hörapparat

Jag kan höra småfåglar igen
säger han

Jag hörde en
som kvittrade i snåret

Jag tror det var
en pilfink!

♦

Det är bra dagar på gång, vet ni. Jag har tid och ro att läsa poesi och skönlitteratur dagligen. Jag har varit på middag hos mommo, där vi Skypade med min gammelmorbror och moffa visade sin nya hörapparat. Jag har promenerat och pratat film med en ny bekantskap ända tills solen gick ner. I morgon är det fest.

Och här kan man lyssna på en pilfink: https://www.fågelsång.se/pilfink/

Aprillyrik dag 10 – Ännu ett glas

Det finns bara denna enda natt
och du kommer leva
och du kommer dö
i detta ljus och rök

Syran ligger tung i blodet
blodet ligger mjukt på tungan
(det du trodde var socker: salt)

Någon slickar dig på kinden
Någon slickar sig om munnen
Någon stoppar handen
långt upp under kjolen

Du slår isbitarna mot tänderna
glaset mot tänderna
(dina tänder mot blanka tänder)
Du har glas i håret
Det är glas på golvet
Någon trycker ännu
ett glas i dina händer:

♦

Dagens prompt: att skriva en dikt ”of simultaneity – in which multiple things are happing at once”. Jag tog inspiration av denna trailer för en teveserie, där väldigt mycket verkar hända på en gång. Dikten är inte 100 %, men sedan finns det också bara 24 timmar per dygn och dikt, så fuck it, och håll till godo!