Årets sista ord om böcker och skrivande

Kulan gick rakt genom hennes käke. Den träffade först överläppen, slet ut tre tänder och trasade sönder ena sidan av hennes tunga. Sedan spräckte kulan käkbenet och lämnade ett öppet sår efter sig när den lämnade kroppen genom undersidan av hakan, strax intill halsen. Över halsens hud brände den rusande projektilen in ett ytligt sår, som för att på hennes kropp rista in sin riktningsangivelse, innan den på nytt gick in i kroppen, slog en flisa ur nyckelbenet och slet sönder en hel värld av vävnader.

Så börjar romanen jag nyss har tagit mig an, En Marialegend av Niklas Rådström. Det var en så brutal inledning, som följdes av detaljerade misshandels- och våldtäktsscener att jag bara 17 sidor in var beredd att lägga ifrån min boken för gott. Men något i språket fångade, ett poetiskt stråk som gör att jag vill läsa långsamt, så nästa år (imorgon!) ska jag fortsätta.

Igår beställde jag också efter tre böcker: det radikalfeministiska verket SCUM Manifest av Valerie Solanas (som jag har läst, förfasats över och blivit förälskad i tidigare), fantasyromanen Naondel av Maria Turtschaninoff (vars alla böcker jag har tyckt väldigt mycket om) samt en essä om skrivande, författarskap och att vara kvinna, Det är natten av Karolina Ramqvist, som jag är väldigt nyfiken på.

Med de böckerna, plus en handfull olästa i min bokhylla (som jag till största delen har fått, alternativt lånat från biblioteket, men ännu inte har hunnit läsa), tror jag att läsåret 2017 blir ett givande sådan. Skrivåret 2017 är också lovande, med ett konstprojekt tillsammans med en vän (fortfarande på idéstadiet, men icke desto mindre fastslaget), hela två skrivkurser via Arbis, och förstås april månad i form av National Poetry Writing Month (jag längtar redan!).

Må 2017 bli ett givande år för både läsning och skrivning!

Ett sista

Plötsligt bestämde vi att dagens stödsamtal var det sista. Uppföljningsträff i slutet av januari för att se att allt går bra, och uppmaning om att ta kontakt om det sker någon stor försämring innan dess.

Under stödsamtalen har vi pratat oväntat mycket om städning och diskning, och tacksamt mycket om skrivande. (”Om du är ett träd, var finns då skrivande i dig? Är det en liten, liten kvist högst upp, eller är det en stor gren, som kanske till och med utgör en del av stammen? Om skrivandet tas bort – om grenen går av i en storm – hur klarar sig trädet? Hur stor skada gör det, hur bra klarar trädet sig i fortsättningen?”) Jag har nog gråtit på varenda ett av dem. Det har sagt så många viktiga saker, som jag har behövt höra utifrån för att börja kunna omfatta dem även inombords. Jag har varit tvungen att gräva djupare än vad jag hade förväntat mig eller ens velat. Allt i försök att förstå, både intellektuellt och emotionellt, att det inte är alla andra utom jag, utan att det är om inte jag, så ingen. Jag är värd lika mycket som alla andra. Jag har lika stor rätt till existens, uttrycksform och livskvalitet som alla andra. Om inte jag, så ingen.

Det kändes bra. Jag var ovanligt pepp på livet när jag efteråt träffade Z. Kaféet vi besökte firade 60-årsdag och bjöd på kaffe och tårta. Jag glömde bort huvudvärken som suttit i under 1½ dygn.

Dagens noteringar om skrivande:

ORD + KÄNSLIGHET = POESI

Jag finns, alltså skriver jag poesi
Jag finns, alltså finns poesi.

Där någonstans är kärnan. I att tillåta sig vara den man är. I att den egna existensen är nog för att berättiga skrivande. Att jag i mig själv är en tillräckligt konkret orsak att skriva.

Så skriver jag.

Jullistan

Att fylla i blogglistor är ett bra sätt att tvingas skriva när inspirationen kanske tryter, så här kommer en säsongsbetonad lista (även om jag kan tycka illa om listor som utgår från alltför mycket så visade det sig att jag, i alla fall enligt denna lista, firar en mycket typisk jul!):

1. Vem firade jul i ditt hem förra julen / I vems hem firade du jul?

Jag firade, som i princip alltid, hemhemma med familjen. Senaste jul utökades familjeskaran även med en pojkvän, ett par morföräldrar och en morbror. Det var en något oväntad men mysig samling. Jag tycker om att vi inte har stenhårda traditioner på hur eller med vem julafton firas. Då kan man bjuda in olika folk från år till år och det blir liksom alltid rätt.

Julbordet fotograferat av min syster.

2. Vilket är ditt bästa barndoms-julminne?

En svår fråga. Kan inte komma på ett bästa, men två vitt skilda: en jul när jag var tolv och sjuk, så jag låg mest i soffan i mammas badrock och sms:ade mina vänner från mammas telefon (jag fick en egen mobil när jag började högstadiet), och en jul som i princip är varje jul när jag någon sen kväll lägger mig på golvet med huvudet under granen och bara tittar upp och genom grenverket med ljus och bollar och glitter. Det är som att se in i en annan, mer magisk värld.

3. När julhandlar du? Har du handlat alla julklappar?

Jag julhandlar sällan före december, förr var jag mycket mer förutseende. Att ge en gemensam julklapp, ofta tillsammans med min syster, är en bra sak – då är vi (minst) två hjärnor som kan klura ut en bra gåva!

Ännu saknar jag några klappar. Då det finns människor som förtjänar en egen tropisk ö är det svårt att hitta något passande för en relativt liten plånbok. Speciellt när man inte är ute i god tid.

4. När äter ni julmat?

Ofta äter vi jullunch med familjen på någon restaurang några dagar innan jul och då får man frossa i fyrtioåtta olika maträtter. På själva julafton är det risgrynsgröt och fruktkräm som gäller!

5. Vad är det bästa på julbordet?

Olika slags ost. Som Ulvens döttrar sjunger i den briljanta sången Ostkväde för livströtta kvinnor:

”Jag måste leva färdigt,
sjunga mina sånger klart
och äta all min ost.”

6. Hur dags öppnar ni julklappar?

Någon gång under kvällen när det känns bra och glöggen är varm.

7. Vad är den bästa julklapp du någonsin fått?

Att ta emot gåvor kan vara ett svårt kapitel för mig. De bästa julklappara blir därför något jag verkligen har önskat mig – eller något jag inte alls önskat mig och inte ens insett att jag behövde och ville ha. En tyggris av syster, högtalare till datorn och ett par fodrade skinnvantar hör till den senare kategorin.

8. Hur länge efter jul har du kvar din julgran?

Jag vet inte, för jag har aldrig haft en egen julgran förr. Men nu har jag! Granen och de flesta prydnaderna är vänligt utlånade av mommo och moffa, som inte behövde en gran i år.

Ett mästerverk till julgran.

Till specialprydnaderna hör virkade och stärkta snöflingor (en julklapp av en handarbetande vän för några år sedan), en guldspräcklig fågel, en mini-tyggris samt en Lexington-snögubbe.

Hemma bärs granen mer eller mindre barrande ut före Tjugondag Knut. Vi dammsuger ännu upp barr från förra årets gran.

9. Har du någon gång firat jul utomlands?

Nej, och jag är riktigt nöjd med att fira hemma. Men eftersom vi, som jag skrev ovan, har så lösa traditioner är det inte osannolikt att det någon gång blir en jul utomlands.

10. Om du kunde ändra något med julen, vad skulle det vara?

Att mellandagarna skulle vara minst dubbelt så många, så det fanns god tid att såväl träffa vänner och släktingar som ligga i sängen och läsa böcker i dagsljus.

En annandag för några år sedan när vi hade hela tjocka släkten på 26 personer samlade. Systra mi har fotat.

11. Tror du att vi får en vit jul i år?

Ja.

12. Hur länge är du ledig vid jul?

Om allt blir som jag hoppas har jag ett långt jullov från vintersolstånd till trettondag, med endast en eventuell jobbdag där emellan.

Lucia -93

En riktigt glad Luciadag önskar Sandra 3½ år!
Nu ska Sandra 26½ år snart få besök av syster, äta lussebullar och klä granen.

50 frågor

1. Vem litar du på?

Mina vänner, till dödsdagar.

2. Var skulle du vilja vara just nu?

Hemhemma i soffan framför en sprakande brasa skulle inte sitta fel. Eller på en thailändsk strand; stickande blå himmel och skarp sol, i palmskugga med en bra pocketbok i handen och en kall limsaflaska inom räckhåll medan simdräkten torkar efter senaste simturen som knappt ens svalkar.

3. Favoritstad?

Hjärtat säger London. Det finns alltid något som drar dit och varje gång jag besöker staden vill jag vara där ännu mera. I love the smell of old European city in the morning.

4. Vilket är ditt favoritnummer?

Jämna nummer är rätt trevliga. 8, 12 och 22, till exempel.

5. Vad var det senaste du åt?

Julstjärnor med mera sylt än stjärna. Det blir så när jag bakar dem åt mig själv. En lite okonventionell frukost.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?

En riktigt kladdigt rosaröd.

7. Hur är vädret just nu?

Sneda solstrålar i guld över de snödrivor som överlevt nattens regn.

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?

Det torde väl ha varit min mor.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?

Nä, det här var en tråkig fråga som förutsatte alltför mycket felaktigt.

10. Vad har du för skostorlek?

40, minst.

11. Favorittv-program?

Enda gången jag ser på teve är om jag är hemhemma om fredagskvällen och ser på Hauskat kotivideot med föräldrarna. Men det är en favorit, hela sysselsättningen!

12. Har du några syskon?

En några år yngre syster som är mig så väldigt olik och på vars sida jag kommer stå till tidens ände.

13. Längd?

Lite längre än medelmannen.

14. Hårfärg?

Den där vanliga brungrå färgen.

15. Ögonfärg?

Den där vanliga blågrå färgen.

16. Använder du kontaktlinser?

Nej, jag har syn som en hök!

17. Favorithögtid?

Denna adventstid har jag insett hur mycket jag tycker om julen; stämningen, musiken, ljuset, familjefokuset, myset, dekorationerna. Att jultiden dessutom är så lång är extra trevligt.

18. Favoritmånad?

Juni. Vi flyttar ut till villan, skogslysten börjar blomma, nätterna är långa och ljusa.

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?

Otaliga gånger.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?

Albert Nobbs, en riktigt fin historisk film som spelade mycket på vad kön egentligen är. Queerhet när den är som bäst!

21. Favoritdag på året?

En kravlös fredag när jag får träffa min vän K.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?

Om jag skulle vilja fråga ut någon på dejt så tror jag nog att jag skulle samla ihop modet för det. Kanske inte ansikte mot ansikte, men via skrift skulle det absolut gå! Med detta inte sagt att jag inte är väldigt nervös.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?

Nej.

24. Kramar eller kyssar?

Ja tack. Jag tycker om bådadera av många personer.

25. Choklad eller vanilj?

Choklad i femtiofem fall av sextio.

26. Har du tatueringar?

Nej, och inte känner jag heller ett behov. Jag föredrar andra slags märkningar och dekorationer på mig själv.

27. Vad lyssnar du på just nu?

Julmusik!

28. Är du kär i någon kändis?

Jag är sällan kär i någon. Men Veronica Varlow och Ian McKellen kunde vara undantag.

29. Vilka böcker läser du just nu?

Jag läser bara en bok i taget, och igår kväll började jag på At hawthorn time av Melissa Harrison efter en lång period av oläsning. Jag tycker om engelskspråkiga böcker som utspelar sig på den engelska landsbygden, där naturen är av stor vikt. Det blir så vackra bilder i huvudet av det.

30. Piercingar?

Ett hål i vardera örsnibb, som jag har haft sedan jag var sju, åtta år gammal.

31. Favoritfilmer?

Billy Elliot är en som jag återkommer till. Detsamma gäller Populärmusik från Vittula.

32. Favoritsport?

Dans i alla former! Magdans, lindy hop, vild dans på krogen…

33. Vad gör du just nu?

Skriver lista och väntar på lunch.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?

Saltade, men sällan extra.

35. Hundar eller katter?

Jag kan bra gosa med katter (allt fluffigt och mjukt är bra) men grunden är jag hundmänniska, än mer efter att systra mi skaffade sin hund Nisse. Jag lovade visst för länge sedan att visa bilder på honom?

Fast jag är också kaninmänniska. Definitivt kaninmänniska.

36. Favoritblomma?

Tulpaner i vas om våren, midsommarrosor om sommaren, pioner för att de doftar så gott.

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?

Helt säkert, men jag kan inte påminna mig om något

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet ett annat kön?

Jag har flera nära vänner av ett annat kön. Det råkar sig att mina, rent geografiskt närmaste vänner för tillfället är män. Högst tio minuters promenad från mig till dem!

39. Har du älskat någon någon gång?

Ja, många människor, många gånger, gör det fortfarande.

40. Vem vill du träffa just nu?

Jag skulle så gärna träffa min vän V, men hon reser runt i Asien så det kan dröja. Annars vill jag träffa min familj och de är ju tacksamt nog i mina trakter!

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?

Javisst. En av mina äldsta vänner har hängt med ända sedan lågstadiet, och jag har fortfarande kontakt med vänner från såväl högstadiet som gymnasiet och räknar dem som goda vänner. För att inte tala om mina tanter som jag lärde känna vid universitetet. De är mig oerhört kära.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?

Genom att man är feministisk, kreativ och uppriktigt intresserad av andra.

43. Gillar du att flyga flygplan?

Jag lånar de exakta orden av Steph (som jag också tog listan av): ”Jag gillar känslan av att vara på väg någonstans, som ett flygplan för med sig. Att flyga i sig, nej.”

44. Höger- eller vänsterhänt?

Högerhänt.

45. Hur många kuddar sover du med?

En. Det har alltid varit mig ett mysterium hur folk sover med fler än det.

46. Saknar du någon?

I denna skrivande, exakta stund: Faktiskt inte. Det är ganska skönt.

47. Lyssnar på radio?

När jag kör bil diggar jag det allra senaste på hitlistorna.

48. Bästa beslutet du har gjort i år?

Alltså nä-ä, det här orkar jag inte fundera ut. Blir bara ångest om jag måste fundera tillbaka på mitt år, som har innehållit så mycket.

49. Sämsta beslutet i år?

Ännu mindre att jag orkar fundera på det!

50. Din senaste nerladdade app?

Jag har kickat igång min nya magistersdator (hallelujah, den senaste hade jag haft sedan 2009) och därmed tillbringat gårkvällen med att ladda ner en massa program eller appar. Kanske Skype var den senaste?

Ide

Jävlar i mig, vad det går trögt ibland. Har mer eller mindre gått i skrivaride den här vintern. Men så blir det, när kraften går åt till annat. Sova, till exempel. Många timmar, många nätter i sträck, och ändå kunde jag alltid sova mer.

Jag har dansat också, många timmar, tre dagar i sträck. Det var bra att få dansa en hel helg. Det var utmanande och utmattande också, på många sätt. Nya tankebanor om dans och nya figurer och kom ihåg att böja på knäna och vilket håll var det nu jag skulle snurra min partner åt i en swing out?

Det finaste var socialdansen på fredag kväll, när jag fick dansa med min vän P. Han är så duktig på lindy hop och det kändes alltigenom roligt och på något vis tryggt med honom. Att själv få snurra och lita på att han leder. Svepa fram över dansgolvet i hisnande hastighet och alltid komma tillbaka i hans famn i slutet. Det är inte ofta jag får känna mig liten och lätt, ska jag säga er – men här fick jag det. Vilken känsla.

En annan känsla: tänk, att det kan kännas som en revolutionerande stor svindlande känsla att tillåta sig själv vara som man är. Att man får vara precis som man är. Att istället för att tänka alla utom jag kunna tänka om inte jag, så ingen. Inkludera sig själv i de tankar man har om andra, om acceptans och respekt och förtjänande att må bra. Tänk, att det ska vara så omvälvande att kunna ge sig själv samma möjligheter och vänligheter som man ger alla andra.

Idag har jag köpt julklappar, suttit på kafé och ätit hamburgare med en vän. Nu ska jag sova igen. Många timmar. Så kanske jag är pigg imorgon när jag vaknar.