Etikettarkiv: böcker

#dammenbrister snart igen

Vi skriver september och jag bor ännu ute på villan. (Var skulle jag annars bo, egentligen? Här är luften klar och kall, här är det bara ett steg ut på verandan så är naturen närvarande – något helt annat än asfalterade innergårdar. (Det finns tid för sådana också. Deras tid är inte riktigt, riktigt ännu.))

I november kommer boken ”Dammen brister” ut, bakgrunden till hur #dammenbrister startade och ett urval (ett urval!) av de hundratals (HUNDRATALS!) vittnesmål som kommit in. Jag läser de här vittnesmålen. Och det något av det tyngsta jag läst, någonsin. Sida efter sida med övergrepp, våldtäkter, trakasserier. Från släktingar, kollegor, ”en kille jag trodde var min goda vän”. (Jag har så många killar som jag tänker som mina goda vänner.)

Det är så vidrigt. Så sjukt att man kan vilja spy.

Jag påminns igen om mina egna vittnesmål, de som jag aldrig orkade skriva, aldrig orkade skicka in, men som finns där. 23-åringen som manipulerade och utnyttjade mig (och minst två andra) som 16-åring. Tafsandet under en festival. Fotbollstränarens osakliga och osmakliga kommentarer. Alla internetsluskar som insinuerat det ena och skrivit rakt ut det andra.

När boken kommer ut: Köp den. Läs den. (Om ni orkar. Ni borde orka. Vi borde orka.) Stick den under näsan varenda jävel som någonsin ifrågasätter kvinnors berättelser och utsatthet, ha en satans högläsning för alla som påstår att jämställdheten redan är uppnådd.

Och tro alltid, TRO ALLTID på kvinnan när hon berättar om övergrepp.
We can’t make this sick shit up.

Som en av vittnesmålen slutar:

”Jag slutar prata med vännen. Jag slutar prata med ganska många, faktiskt.

Jag tänker aldrig sluta prata igen.”

Annonser

7 kommentarer

Under dagbok

Tre kvällar. Tre dikter.

Tre dikter skrivna under tre kvällar, när jag egentligen redan gått och lagt mig, men kravlat mig upp, och ner, ur högsängen för att med svidtrötta ögon krafsa ner spridda ord i närmaste anteckningsbok. För att det är något som pockar på. För att det är något som behöver komma till tals.

I

Det känns klyschigt
att säga att jag
samlar inspiration och kraft
men det är ju
precis det jag gör;
ta intryck istället för
ge uttryck
(intagande, ej utgjutande)
låter lyriken
ligga i träda
(min diktning är min trädgård;
där växer salvia och rallarros
akleja och pion
späda skymningsväxter
jag inte kan namnet på
men som jag inte glömmer att vattna)

II

En sån satans dag
säger jag
skalar av mig kläderna
intill det sista svala lagret
En sån satans pissdag
när jag gråter på duschgolvet
vattnet hinner kallna
i det långa fallet

Jag lever omgiven av böcker
men har ingen ro att läsa
ögonen är alltid för trötta
klockan är alltid för mycket
romanerna för långa
manifesten för svåra och
dikterna –
dikterna är kanske det enda
detta sinne kunde klara
om ögonen bara vore
lite öppnare
lite klarare

III

Jag har tappat fattningen
den föll ur
mitt grepp den föll
i marken
och allt som fanns därinne
rann ut över
marken Kom hit och
slicka upp det kom hit och
slicka upp varje smula
så inget går förlorat
Kom hit och skölj
trottoarerna rena
från blodet
som samlas
i varje skreva
kom hit och skölj
trottoarerna rena

(stark inspiration och lånade ord ur Ulrika Nielsens diktsamling Poemer om pingviner, sidan 26)

2 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt

Det är sommar nu

Det är sommar nu, säger Birk till Ronja, och så rätt han har. Det är sommar nu. Världen är lite mindre, kraven är lite lägre, friden är lite större. Det doftar fisknät, grillad kyckling, prydnadshallon och, när vinden ligger rätt, hav. Kaninerna ligger och molar sig i solen, blir tunna, utsträckta pälsrosetter som jag vet är så varma. Mommo sitter på verandan och ordnar upp sin låda med snören. Moffa går med en sekatör kring granhäck och vinbärsbuske. Jag städar kaninburen och hänger tvätt.

En dag röjer vi ur garaget, som heter just så trots att den enda gången det har använts som garage var under vintern -78 då morbroderns Citroën stod där. Vi hittar havtornspress och sandpapper och gamla oljedunkar och presenningar så det räcker fram till domedagen. I min lillstugo står en bukett med pion och daggkåpa, den tar sig så fint mot skira spetsgardiner och små tavlor med citat av både Jane Austen och Donna Tartt.

Jag läser Anne på Grönkulla för minst tionde gången och gråter likväl där jag sitter i verandanhörnet en förmiddag då solen ännu inte hunnit dit och villan är ovanligt lugn, för det är så vackert och sorgligt och romantiskt, och Avonlea är mig lika bekant och kärt som Hogwarts eller Mattisskogen.

2 kommentarer

Under dagbok

Det är dags nu

Så här såg mitt kylskåp ut:

IMG-20180531-WA0003

Så jag packade mina saker (läs: böcker) och flyttade ut till villan för sommaren.

20180531_133934

Det har varit en så vidunderligt varm vår att jag redan den sista maj kan plocka en bukett av mina favoritblommor: förgät-mig-ej och skogslyst. För en än mer praktfull version: lägg till smörblommor och hundloka.

20180531_181005

Vattnet är lägre än någonsin. ”Jag har aldrig sett så här lågt vatten”, säger mommo, som har bott på villan varje sommar sedan 1973. ”Jag ser stenar som jag aldrig har sett förut!”

20180531_18552320180531_185530

Jag tänker på poesi, men läser prosa. Så här skriver Eva-Stina Byggmästar, det diktgeniet, om poesi. någonting hjärtaktigt är det ju i alla fall –

20180425_224515

Dikter kan göras i små diktfabriker, av små poeter. Tänk att få jobba i en sådan fabrik. Så vackert det kan bli, med bokstäverna i rad efter rad efter rad efter rad.

20180425_224336_LI20180425_224348_LI

Just det, jag har köpt mig en näsring i silver också. Och klippt håret kort kort kort igen (men pannluggen hänger kvar). Tänkte att detta ska bli min queera sommar. Bäst att börja ordentligt då.

IMG-20180529-WA0006 (2)

Nu börjar den!

3 kommentarer

Under dagbok

Essäer, Henry, solen

Om någon undrar vart jag försvann så kan jag meddela att det var in i 199 sidor essäsamling som ska språkgranskas innan söndag. ”Hur kommer det sig att det alltid är just i skönaste maj som man måste sitta inomhus hela dagarna och stirra på en skärm?” beklagade jag mig för en vän. För det finns något otrevligt bekant i det här, i en varm lägenhet och solgasset utanför och sida efter sida med text som måste åtgärdas.

Eftersom det inte går att språkgranska långa stunder i sträck, så varvar jag essäläsandet med Donna Tartt (och pannkaka). Jag läser The Secret History för tredje eller fjärde gången. Först nu inser jag att jag föreställt mig huvudpersonerna helt fel. I min värld är Henry spenslig och blond medan Bunny och Francis är mörkhåriga. Det visar sig att Henry är stor, kraftig och mörkhårig, Bunny blond, och Francis – Francis har ”a short, fiery mop of the reddest hair I had evern seen”. Jag försöker ställa om i mitt huvud, tänka mig Henry stor och mörk, Francis som rödhårig, men hela tiden halkar jag tillbaka. Till slut ger jag upp. Henry får vara blond, Francis och Bunny mörkhåriga.

Förr eller senare måste jag ändå ta en paus, byter sönderklippt bandtröja till kjol, scarf runt håret, örhängen (en liten röd sten, en guldstjärna) och tar mig ut. På taket till cykelskjulet ligger en pojke och blundar mot solen. Han har stora hörlurar. Jag vill hälsa på honom, fråga hur det går, men gör det inte.

Jag promenerar in mot stan med en vän istället, det är varmt i lång kappa, leker semester och Rom och sommar genom att dricka Coca-Cola Zero direkt ur burken på torgets uteservering med världens suraste servitris. Iakttar folk, pratar om litteratur och liv och boende. Värmen och ljuset gör gott, något milt mot huden, mot själen.

Väl hemma igen väntar ännu några timmars arbete. Jag måste pressa mig, läsa några kapitel till så jag kan vara lite ledig på torsdag. Medan jag byter tillbaka till den sönderklippta T-tröjan funderar jag över ett ord som jag läste i The Secret History tidigare, vad var det riktigt, bacchanal? Fast jag läser på engelska tänker jag på svenska. Tänker att jag ska kolla upp det nästa genomläsning, eftersom jag ändå läser allt två gånger. Inser sedan att det är essäsamlingen jag ska läsa två gånger, inte romanen.

När jag sätter mig framför datorn för att åter ta itu med essämanuset blir jag först förvirrad över att Henry inte är där.

3 kommentarer

Under dagbok

Aprillyrik dag 19 – Vår & Kaffe

19 Vår

En klassisk blackout poetry-dikt (vad kunde det heta på svenska, ”överstrykningspoesi”?), där man utgår från en redan existerande text och så att säga stryker fram dikten. Jag lånade en sida ur Pennskaftet av Elin Wägner från år 1910, som jag håller på att läsa för tillfället:

IMG-20180419-WA0000

Senare under dagen ringde pappa. Det gav upphov till dagens andra dikt, i haikuform:

När pappa ringer
om kaffe på verandan
får resten vänta.

Glad vårkväll på er!

9 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Långsamt

Min medtagna kropp och trötta hjärna orkar inte med så mycket just nu. Det går långsamt att tänka, långsamt att gå.

Igår ville jag läsa en bok innan läggdags, men alla de 12 olästa biblioteksböckerna kändes oöverkomliga. Jag orkade varken med lättläst ungdomslitteratur eller med poesi. Till slut tog jag fram Harry Potter och hemligheternas kammare. Den orkade jag läsa, bekant och trygg som den var.

Jag har en överenskommelse med mig själv: en gång om dagen ska jag ut på promenad. Så igår promenerade jag ett varv kring Sandviken medan jag talade med KJ i telefon. Idag promenerade jag till och från bibban med en podd i öronen. (De talade om att baka bröd. Jag blev sugen på att baka bröd. Strax ringer en kompis och berättar att han har bakat bröd.) Efter båda promenader var jag matt och behövde vila mig. Imorgon tänker jag promenera till en postlåda för att posta några kort. Se där, dagens uppgift utförd!

En eller ett par timmar om dagen arbetar jag. Sjukskrivning är något för anställda, inte för frilansare, men jag kan ta det i lugnt tempo. En halvtimme här, en halvtimme där, när jag känner mig som piggast.

I eftermiddags kom min mamma hit på kaffe. Det piggade också upp, att få träffa någon och prata och bli distraherad. Det är kanske det som är sämst: när jag sjunker ner i min egen apati och orkeslöshet och värk. Jag behöver något, någon, att lyfta blicken mot, se tillsammans med på världen. Då går allt mycket bättre.

Och när det är dagsljus. Då går allt mycket bättre. När mörkret har fallit är det bara att kura ihop sig i soffan med ännu ett avsnitt av någon engelsk mysdeckare, en kopp te, kanske en Runebergstårta, och låta det sista av dagen gå i väntan på nästa.

6 kommentarer

Under dagbok

Bokåret 2017

Jag satte jag upp ett mål för mig själv: under år 2017 skulle jag läsa minst 52 böcker. I snitt en bok i veckan. Det är genomförbart, tänkte jag.

Idag räknar jag till 53 böcker under år 2017. Hurra för det!

Så här såg min läsning ut under året. Jag började starkt i januari, och läste bra under våren. Sommaren, som jag har på känn att brukar vara min aktivaste läsperiod, var rätt lugn. I september var jag arbetslös och hade plötsligt tid att läsa igen. I november läste jag aktivt för att komma upp till minst 52, och i december jobbade jag mycket och lutade mig tillbaka i visshet om att jag skulle uppnå mitt mål.

Januari: 8
Februari: 3
Mars: 5
April: 6
Maj: 3
Juni: 4
Juli: 3
Augusti: 4
September: 6
Oktober: 3
November: 6
December: 2

Av dessa 53 böcker hade jag läst 6 förut.

Två av dem var på engelska (The Life and Death of St. Kilda av Tom Steel, som jag köpte begagnad från Amazon för 1 penny, och The Asylum for Wayward Victorian Girls av Emilie Autumn, som jag köpte i nyupptryckt storpocket för en tjugolapp) och resten skrivna på eller översatta till svenska.

Sju böcker var finlandssvenska, och en bok finsk i svensk översättning. Sammanlagt alltså 15 % inhemsk litteratur. Det är bra, men kunde bli bättre.

Det som jag däremot är mycket nöjd över är att 43 av böckerna hade kvinnliga författare eller redaktörer. Det är över 80 % litteratur av kvinnor, men då har jag också aktivt valt kvinnliga författare, något jag tänker fortsätta med.

Det har varit ett år av bra läsning, om jag ser till betygsättningen i min läsdagbok. Ingen bok har fått det högsta betyget (fem stjärnor), men ingen har heller fått det lägsta (en stjärna). Tre av favoriterna från senare på året (bra böcker från tidigare 2017 finns här) med fyra starka stjärnor är i alla fall:

1. Juldagar: 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar av Jeanette Winterson
2. Oryx och Crake av Margaret Atwood
3. Den blå tråden av Anne Tyler

Just nu läser jag Neil Gaimans M Is for Magic, en novellsamling med småmagiska och småmärkliga berättelser. Den lär väl bli den första noterade boken för år 2018. Må de bli minst 51 till.

6 kommentarer

Under dagbok

Förrädisk mark

Jag sjunker in i min kropp
ett kärr
ett träsk
förrädisk mark

Detta är
mitt territorium
bara jag vet
var det finns fotfäste

Jag blir den jord
mot vilken
jag lägger örat

för att lyssna till
varje styng
varje mummel av smärta
porlanden svullnader förminskningar
i kött och blod

Detta är tecknen

Detta är
vad jag måste
känna till

Ovanstående dikt är skriven enligt följande enkla steg:
1. Läs en riktigt bra bok (i detta fall Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood).
2. Hitta ett stycke som bränns.
3. Kopiera in texten i ett Word-dokument.
4. Radera, stuva om och skriv till.
5. Ta-daa!
(6. Glöm inte att ange inspirationskällan.)

För den intresserade finns det ursprungliga textstycken nedan, i vitt. Markera för att läsa.

”Jag sjunker in i min kropp som i ett kärr, ett träsk, där bara jag vet var det finns fotfäste. Förrädisk mark, mitt eget territorium. Jag blir till den jord mot vilken jag lägger örat, för att lyssna efter rykten om framtiden. Vartenda styng, vartenda mummel av lätt smärta, porlanden av avstötta ämnen, ansvällningar och förminskningar av vävnader, köttets dreglande, detta är tecken, det är detta jag måste känna till. Varje månad håller jag utkik efter blod, med fruktan, för när det kommer betyder det misslyckande.”

– ur Tjänarinnans berättelse (1985) av Margaret Atwood, s. 90.

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Bokenkät

Jag hittade en trevlig liten lista (ursprungligen en enkät) om ett av mina favoritämnen – böcker. Mina svar markeras med lila, nu kör vi! Fyll i du också, om du vill, och så diskuterar vi litteratur.

1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
c) Romance
d) Skönlitterär roman
e) Biografi
f) Fantasy
g) Science fiction
h) Ungdomsbok
i) Annat

Skönlitterära ”vuxenböcker” för det mesta, förvånansvärt mycket ungdomsböcker för att vara långt över tilltänkt ålder, deckare under semestern!

2. Bästa omfång på en bok
a) 247 sidor
b) 447 sidor
c) 647 sidor

Jag gillar tjocka böcker, men det beror väldigt mycket på från bok till bok. The Goldfinch på sina 864 sidor är just rätt, medan jag kunde läsa minst det dubbla (130 sidor till) av Norrtullsligan.

3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
d) E-bok
e) Ljudbok
f) Kartonnage
g) Skinnband
h) Danskt band (mjuka pärmar med invikta flikar)

Länge var jag någon slags fånig boksnobb som tyckte att inbundna böcker är finare än andra sorter. Sicken fjant. Sedan blev jag praktisk, upptäckte engelska böcker i storpocket, och dras sedermera till mjukpärmade böcker av praktiska och ekonomiska skäl. Allt som väger lite i resväskan och som man inte får ont i armarna av att hålla upp medan man läser.

4. Litterärt no-no
a) Vika hundöron
b) Låna ut mina böcker
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget
e) Talspråk i böcker för små barn
f) Talspråk i böcker för vuxna
g) Skriva i böcker

Fysiska böcker ska behandlas med varsamhet. Hundöron och slitna pärmar eller omslag, orsakade av oaktsamhet och inte av flitig omläsning, är osnyggt. Däremot lånar jag gärna ut böcker (ibland på tvång), och flertalet av mina böcker har små blyertsmarkeringar för Särskilt Bra Stycken. Läsa vid middagen är icke-godkänt endast om det finns andra närvarande vid matbordet.

5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!

De finaste omslagen i min bokhylla just nu:

6. Årstid då jag läser allra mest
a) Vår
b) Sommar
c) Höst
d) Vinter

Här går jag inte på statistik (vore roligt att faktiskt räkna ut det!) utan enbart på känsla. Sommarljuset och längre ledigheter är nyttigt för läslusten.

7. Drömyrke i bokbranschen
a) Författare
b) Förläggare
c) Formgivare
d) Förlagschef
e) Försäljare (bokhandel)

Jag skulle ju ljuga mig blå om jag sade annat än författare, men i brist på det vore förläggare väldigt intressant – och bokförsäljare! Tänk nu, en liten indie-bokhandel med en rejäl poesihylla, sammetsfåtöljer med läslampor, och en hel vägg med feministisk litteratur.

8. Du letar efter en riktigt bra bok, vilket förlag kan du lita på har just den boken?

Ingen aning – jag går nog aldrig efter förlag när jag letar efter eller läser böcker. Vet bara att Rabén & Sjögren ger ut Astrid Lindgren, så det måste väl vara bra?

9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
a) Ålderdomligt språk
b) Övertydligt språk
c) Erotiskt språk
d) Sentimentalt språk
e) Slangspråk/jargong

Jag tycker inte om att bli skriven (hah!) på näsan, eller få mig serverat för omständliga beskrivningar. Slangspråk (nu tänker jag speciellt i ungdomsböcker) blir ofta för mig ett störningsmoment snarare än en stämningsskapare. Det känns tillgjort snarare än verklighetstroget.

10. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person
b) Nu tänker jag faktiskt ge upp, alla är konstigt nog inte lika stora bokälskare som jag själv
c) Bara till personer jag vet uppskattar böcker
d) Gärna till personer som jag tycker borde läsa mer

Presenter är viktiga och ibland svåra. Att ge bort en bok som riskerar att bli oläst är bara sorgligt, men man kan alltid försöka balansera på linjen mellan säkra kort och uppmuntran.

11. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
c) Att hålla sig uppdaterad om snackisarna
d) Stämningen
e) Att det är en bok av en ny, intressant författare
f) Att det är en bok av en favoritförfattare
g) Att det är ett snyggt omslag

Det enda som nog inte är avgörande är omslaget, även om det förstås påverkar. Don’t judge a book by its cover, heter det ju på världsspråket. Annars väljer (köper) jag böcker med stor medvetenhet och eftertanke, eller så går jag på känsla och ser vad som hoppar på mig (lånar från bibban). För att hänga med i vad som händer i litteraturvärlden kan jag lika bra läsa om böckerna som att läsa dem. Litteraturvetenskapen lär en sådant.

12. Jag ser fram emot nästa bok av…

Donna Tartt. Den lär väl komma ut år 2023 om hon fortsätter i samma takt som hittills.
Maria Turtschaninoff. Jag är nyfiken på att se vilka världar hon utforskar till näst.
J.K. Rowling. Det kan ju bara inte bli annat än bra.

1 kommentar

Under okategoriserat