Tag Archives: böcker

Veckans blogglista: Böcker

”Seven Days har en lista som passar dig som sockan på foten”, skrev min mamma åt mig. Så gulligt att ha en förälder som följer med vad som händer i bloggvärlden! Och mamma hade ju rätt – det här är precis min slags lista. Let the books begin.

Böcker för mig är: en stor källa till nöje och återhämtning. Att läsa är att vila, att bli nyfiken, att resa, att drömma, att uppleva. När jag tänker ”böcker” så tänker jag alltid skönlitterärt. Faktaböcker, biografier och liknande finns knappt på kartan. Man lär sig oerhört mycket också från fiktion.

Just nu läser jag:  The Life and Death of St Kilda av Tom Steel, enligt rekommendation från min vän som för tillfället bor på St Kilda. Boken berättar om St Kilda, den lilla ögruppen mitt ute i havet, västerut om Yttre Hebriderna. St Kilda hade varit bosatt i tusentals år, fram tills våren 1930 då de sista invånarna evakuerades från ön. (Jag är så otroligt fascinerad av att det finns internet och postkontor på ön, eftersom jag kan ha såväl nät- som brevkontakt med min vän där – men det finns inget sophämtningssystem eller matbutik.)

Skärmklipp 2017-08-16 18.28.30

Den röda pilen är St Kilda. Ön är så liten att den inte ens syns på kartan, tänk det, och där bor min vän!

En perfekt läsplats är: solstolen i villaverandans hörn. Utsikten är denna:

10599369_601788786598923_5346735994619003176_n

En bok alla borde läsa: Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Där finns sagan och spänningen, men också lärdomar och insikter. Att läsa Ronja Rövardotter är att komma hem.

Pappersbok eller e-bok: Pappersbok, alla gånger! Gärna storpocket (lätt och enkel att läsa eller ha med på resande fot). E-bok har jag läst bara en enda gång och det var inte skoj.

En bok jag kan läsa flera gånger om: Jag hör ju till den där sortens läsare som regelbundet läser om böcker. I somras blev det Anne på Grönkulla för säkert fjärde, femte gången. Harry Potter-böckerna har också repeterats, och de två Donna Tartt-böckerna jag äger har jag läst både på engelska och svenska.

Min favoritförfattare: GÅR EJ ATT VÄLJA BARA EN. Så jag väljer på rak arm tre (av många): Astrid Lindgren, Donna Tartt, J. K. Rowling.

Det här skrivs det alltför lite böcker om: annat än kärlek.

Den bok som berört mig mest är: ”Berör” är ju väldigt starkt, och ”mest” är ju nästintill omöjligt att bestämma, men den relativt tunna diktsamlingen Crush av Richard Siken tog mig tre dagar att komma igenom, och när jag för första gången läste The Goldfinch av Donna Tartt var jag tvungen att allt emellan lägga boken åt sidan och svära högt. Vissa böcker kräver tid utöver läsningen, helt enkelt.

I höst ser jag fram emot att läsa:

20170816_181022

Nu är det ju inte höst ännu, men den här bokhögen lär väl räcka en bit in på hösten! En del Anne Tyler (en trevlig läsupplevelse i sommar och ett författarskap jag vill fortsätta undersöka), några bibbaböcker som bara ramlade över mig, en skatt från magasinet (Elin Wägner) och en oläst, köpt bok (den översta) som väntar på rätt tillfälle. Bara kvinnor, precis som jag vill ha det.

Jag har faktiskt också beställt efter pocketversionen av Emilie Autumns The Asylum for Wayward Victorian Girls. Historien har jag tagit del av i musikform, men ännu inte i romanform, så den ser jag fram emot att läsa!

Annonser

4 kommentarer

Filed under okategoriserat

Sju böcker

Jag har läst en hel del böcker hittills i år. Vad sägs om sju boktips av olika slag? Alla är läsvärda, fast på helt olika vis. Håll till godo!

En bok att sluka: Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma

”Jag förstod aldrig fascinationen
som fanns för polarexpeditionen
innan jag gick in
i någon annans polarpassion”

började jag en dikt efter att ha läst ut Uusmas bok på en enda kväll.

Boken handlar om Andrées polarexpedition i slutet av 1800-talet. Målet var att nå Nordpolen med luftballong. Efter bara tre dagar tvingades de tre männen nödlanda på isen. Trettiotre år senare hittas männens kvarlevor. Varför dog de, trots tillgång till varma kläder, matkonserver och gevär? Uusma gräver djupare i historien än någon annan tidigare, berättar om sin egen kärlek till och besatthet kring expeditionen, och jag kan inget annat än att bli meddragen.

En bok som växer: In Transit av Hannele Mikaela Taivassalo

Jag kan inte förklara vad In Transit handlar om. Det finns ingen klar, röd tråd genom berättelsen. Det är ett resande, i tid och rum, det är rörelse och ensamhet och begär. Vi får möta Galadriel, Vera och Sem i samtiden, men också Vera i efterkrigstidens Helsingfors och Sem i dåtidens Stockholm. Det är poetiskt, det är trevande och samtidigt glasklart. Till en början blev jag nästan frustrerad på språket, men boken växte och blev större än vad jag hade kunnat ana.

Jag kan inte förklara vad In Transit handlar om, men jag kan fortfarande frammana känslan och bilderna som den gav upphov till. Och det är förunderliga känslor och bilder.

En bok som får en att både skratta och gråta: Små ögonblick av lycka (men rätt mycket elände med) – 83¼-årige Hendrik Groens hemliga dagbok av Hendrik Groen

20170511_160240

Hendrik Groen bor på ett ålderdomshem i Amsterdam och ger en charmig, dråplig och ironisk rapport inifrån ålderdomen. Han och hans vänner startar Gammal-men-inte-död-klubben för att aktivera sig. Jag omväxlande skrattade högt och grät bittert medan jag läste. En sådan blandning är guld.

En bok som kryper in under skinnet: Vonne och Marie av Christel Sundqvist

Så här skrev jag om boken i min läsdagbok: ”Berörande, fruktansvärd i sin trovärdighet. Kommer lite för nära.”

Marie borde vara lycklig, hon är mamma, hustru och ska dessutom snart doktorera. Men i släkten finns sorg och missbruk, och sådant kan ärvas. Det är en klar och ärlig beskrivning av en helt vanlig, österbottnisk familj, och hur grymt och ett helt vanligt liv kan vara.

En ungdomsbok som glittrar: Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson

Ellen och Charlie är bästa vänner, och det skulle alltid vara de två. Så träffar Charlie Niki och inget är längre okomplicerat. En ungdomsroman om vänskap och kärlek som inte blir klyschig en enda gång. Den är feministisk, frigjord och öppen. Jag blev helt enkelt själaglad av att läsa den.

En fantasybok av rang: Naondel av Maria Turtschaninoff

20170511_160225

I Naondel berättas hur Röda klostret, som Maresi handlar om, egentligen grundades. Vad det var som fick en grupp kvinnor att fly från sina respektive världar och liv i sökandet efter något annat. Det är mörk, fängslande och fascinerande fantasy med tydliga feministiska förtecken. Turtschaninoff är en mästare på sin sak.

En bok som imponerar: En Marialegend av Niklas Rådström

Redan de första raderna var så brutala och skickligt formulerade, att jag faktiskt lade undan boken i många veckor, innan jag kunde fortsätta: ”Kulan gick rakt genom hennes käke. Den träffade först överläppen, slet ut tre tänder och trasade sönder ena sidan av hennes tunga. Sedan spräckte kulan käkbenet och lämnade ett öppet sår efter sig när den lämnade kroppen genom undersidan av hakan, strax intill halsen.”

En kvinna lämnas att dö efter en våldtäkt av barnsoldater i ett krigshärjat land. En museiintendent i New York ombeds överta en avliden kollegas arbete och blir allt mer indragen i hennes liv. Den tyske 1500-talskonstnären Lucas Cranach försöker rädda konstskatter under en belägring av staden. En Marialegend väver ihop dessa tre historier på ett imponerande sätt, genom språk och reflektioner kring ondska och mänsklighet. Jag fick känslan av en Margaret Atwood-roman medan jag läste, och det är ju ett tecken på bra litteratur!

Vad är ditt senaste boktips?

5 kommentarer

Filed under okategoriserat

De karanda

Natten till 9.5.2017 drömde jag fram följande ord:

karand adj. karant karanda
• missanpassad, och som följd av det rebellisk

Exempel: ”De karanda” av N.N. Roman om två pojkar (varav den ena nog heter Theodore) som växer upp i en dystopisk värld med fantasyinslag. Istället för att försöka tvinga sig själva att in i världen så väljer de att revoltera mot den. Andra karaktärer och tillika pojkarnas förtrogna i historien är vittran Vittra samt häxan Serafina Pekkala med sin gås Kaisa.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Aprillyrik dag 15 – Donna Tartt betyder te

Olika böcker
kräver olika drycker

När jag läser Astrid Lindgren
dricker jag O’boy
Donna Tartt betyder te
kaffe till Turtschaninoff

(jag läser aldrig till vin)

Om jag skulle läsa Knausgård
skulle jag dricka vodka
(i helvete heller
att jag dricker vodka)

Till Valerie Solanas
blir det alltid whisky
till Neil Gaiman
hemgjord saft

Eva-Stina Byggmästar
med sina dikter
gör att jag glömmer dricka

Lämna en kommentar

Filed under skönlitterärt

Årets sista ord om böcker och skrivande

Kulan gick rakt genom hennes käke. Den träffade först överläppen, slet ut tre tänder och trasade sönder ena sidan av hennes tunga. Sedan spräckte kulan käkbenet och lämnade ett öppet sår efter sig när den lämnade kroppen genom undersidan av hakan, strax intill halsen. Över halsens hud brände den rusande projektilen in ett ytligt sår, som för att på hennes kropp rista in sin riktningsangivelse, innan den på nytt gick in i kroppen, slog en flisa ur nyckelbenet och slet sönder en hel värld av vävnader.

Så börjar romanen jag nyss har tagit mig an, En Marialegend av Niklas Rådström. Det var en så brutal inledning, som följdes av detaljerade misshandels- och våldtäktsscener att jag bara 17 sidor in var beredd att lägga ifrån min boken för gott. Men något i språket fångade, ett poetiskt stråk som gör att jag vill läsa långsamt, så nästa år (imorgon!) ska jag fortsätta.

Igår beställde jag också efter tre böcker: det radikalfeministiska verket SCUM Manifest av Valerie Solanas (som jag har läst, förfasats över och blivit förälskad i tidigare), fantasyromanen Naondel av Maria Turtschaninoff (vars alla böcker jag har tyckt väldigt mycket om) samt en essä om skrivande, författarskap och att vara kvinna, Det är natten av Karolina Ramqvist, som jag är väldigt nyfiken på.

Med de böckerna, plus en handfull olästa i min bokhylla (som jag till största delen har fått, alternativt lånat från biblioteket, men ännu inte har hunnit läsa), tror jag att läsåret 2017 blir ett givande sådan. Skrivåret 2017 är också lovande, med ett konstprojekt tillsammans med en vän (fortfarande på idéstadiet, men icke desto mindre fastslaget), hela två skrivkurser via Arbis, och förstås april månad i form av National Poetry Writing Month (jag längtar redan!).

Må 2017 bli ett givande år för både läsning och skrivning!

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Kulturlistan

Vad läser du helst?

Supernatural-fanfiction, queera ungdomsböcker, feministiska artiklar på nätet, kvinnoöden i romanform.

Bland författare: Donna Tartt, Astrid Lindgren, J.K. Rowling. De gör magi med språket på så olika sätt.

Vilken tv-serie kan du se om och om igen?

Då det tar sådan tid att se om serier! Men Sherlock (perfektion i varenda scen), Downton Abbey (den serie vars karaktärer och historier känns mest levande för mig) och Anno 1790 (något nytt att upptäcka varje gång) är starka kandidater.

Vad såg du senast på teater?

Mor Kurage och hennes barn på Wasa Teater, genrepet. Det jag tyckte bäst om var teckenspråket och de vidunderligt vackra färgerna då soldater kom inrusande på scenen: deras klarorange facklor som lyste mot det djupt, djupt blå.

Vilken skiva var den första du köpte/fick?

Köpte: troligen NRJ:s samlingshits eller något lika opersonligt.
Köpte med känsla: Love Metal av HIM. Den kan jag fortfarande lyssna på.

Vilka tre kulturpersoner skulle du gärna äta middag med?

Ian McKellen, Donna Tartt och Ella Grüssner Cromwell-Morgan. Jag skulle vara alldeles starstruck och i himmelriket.

Har du någon favoritfilm?

Billy Elliot, som jag måste se åtminstone en gång om året. För dansen och musiken och det arbetarklasskitiga.

Vem gjorde den bästa spelningen du varit på?

Emilie Autumn på Nosturi, Helsingfors, 7.4.2012. Hands down.

Några dagar efter spelningen skriver jag:

”Så börjar showen. För det är en show, det är inte en konsert eller spelning. Det är inte bara musik, det är musik och burleskdans och cirkus och teater och tebjudning på samma gång. Naughty Veronica uppträder med burleskdans och bjuder upp en flicka på scenen för att leka the Rat Game. Blessed Contessa håller en kort andakt i sin egen religion och Captain Maggot crowdsurfar. Emilie Autumn sjunger, spelar cembalo och fiol. Jag gråter, skrattar, sjunger, skriker, stampar, marscherar, applåderar, dansar och älskar varje sekund av det. Scenen fullkomligen svämmar över av korsetter, glitter, paljetter, blommor, läkarinstrument, te, muffins och randiga strumpbyxor.

Och i slutet av showen förklarar Emilie Autumn att hon inte har några betänkligheter emot att ge oss nyckeln till The Asylum för Wayward Victorian Girls. Tvärtom. ”Welcome home!”, ropar hon och jag känner att jag är hemma.”

img_0906 ea-3img_1006 veroncia-gif

Vilken tidsperiod skulle du helst åka tillbaka till för kulturens skull?

Kanske sekelskiftet 1800-1900, för att ta del av varietéteater när den uppstod.

Har du något skamnöje inom kultur?

No shame! (Men fanfiction ses ju inte precis som en högkulturell genre, så jag övar på att inte skämmas för den.)

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Ögonblick i maj

Under en av de sista vändorna jag cyklar till universitetet har jag en blomkruka i cykelkorgen. Framför mig ramlar en man med sin cykel. Jag stannar och frågar på två språk om han är okej. Jovisst är han det, förklarar han. Det var kedjan han använder som cykellås som råkade komma in i hjulet och orsaka fallet.

Tack for asking, en osaa ruottia, svarar han lite sluddrande, luktar dagsgammal sprit. Han kanske inte osaa ruottia men vår ordväxling sker ändå på imponerande tre språk. Långsamt tar han upp på cykeln igen. Jag önskar honom en säker fortsatt resa. Samoin, svarar han och om jag var en sådan som bad, så skulle han finnas i mina böner ikväll.

Väl framme vid universiteten lämnar jag blomkrukan i en blomlåda i ämnets korridor. Som en konkret påminnelse om att jag har varit här. Som ett tyst tack för allt jag har fått.

Jag har tänkt fråga ut dig på kaffe så många gånger! utbrister hon när vi i hastigheten ses, som vi alltid gör. Jag också, tänker jag. Men om vi under de fem år vi har bott i samma stad, rört oss i samma korridorer, ätit lunch i samma studentrestaurang, inte fått till stånd en kaffedejt kanske det inte heller är meningen.

Det är meningen att vi ska träffas i hastigheten, i vimlet. Vi hyser båda en sådan välvilja mot den andra, men vi är helt enkelt inte meningen.

Att sitta och läsa en bok utomhus – på ett kafé, vid en åstrand – handlar bara delvis om att läsa en bok. Det handlar också om att andra ska se att man läser en bok. Att man läser just den boken. Jag har frågat ut någon på kaffe. Vi har bott i samma stad i fem år och först nu är det meningen att vi ska träffas.

Vi sitter med våra böcker på bordet mellan oss. Mest för att visa varandra. Alla de andra runtom, de som också ser – de spelar ingen roll. Just nu är det vi som spelar roll.

En fredagsmorgon har jag hjärtklappning av sömnbrist. Kvällen innan: cider, portvin, whisky, absint. Under natten vaknar jag flera gånger, desorienterad och alldeles för varm. Jag tänker att det bara är att bita ihop. Det är bara att packa porslin och kläder. Köpa fler flyttlådor. Dammsuga och skura badrummet för att göra det lättare för själen. Bakom svidande ögon och kalla händer finns ändå något slags njutning. Ett masochistiskt nöje i att känna efterverkningarna av ett liv.

Utanför köpcentret står ett gäng tonåringar. De är på väg att skiljas åt men vill inte riktigt, inte riktigt än. En pojke är huvudet längre än jag och klädd helt i nitar och tygmärken. Grov ring i näsan. Jag är inte säker på att hans byxor någonsin har varit byxor. De kanske alltid har varit med grov tråd ihopsydda tyglappar. På ryggen har han ett gitarrfodral, under ena armen en rullbräda.

Utan att tveka tar han en annan pojke, en mindre och med färre nitar, i hand. Tillsammans går de därifrån. Hejdårop åt resten av gruppen. Återigen den där känslan, någon slags kärlek till mina medmänniskor i allmänhet och till tonårspojkar i synnerhet.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Donna Tartt

Om jag inte redan var förälskad
på håll
så blev jag det när
jag kom tillräckligt nära
för att höra din röst

Kontrasterna är
brutala –

Det du är
i litenhet
bedrar
det du gör
i storhet

Prydlig slipsknut
skjorta
kavaj

skarp page mot
skarp haka
skarp näsa
och så –

röda läppar
runt mjuka ord
småflickstoner
händerna skriver i luften

hur du måste
blicka uppåt
för att se tavlorna ordentligt
när vi går på museum

Som en
docka
vampyr
evig och eterisk
gudinna

Jag är redo att offra
vad än du begär

Med tack till min vän J som sade: Skriv! Så jag skrev.

2 kommentarer

Filed under skönlitterärt

ROAD TRIP

Under en tid har jag arbetat med ett diktprojekt. Jag har inte velat tala högt om det, för att inte jinxa det. Men nu, kära vänner – nu är det färdigställt. Diktmånaden april till ära vill jag, med stolthet och spänning, presentera min första chapbook någonsin:

DSC05490

En så kallad chapbook är en kort diktsamling, under 30 sidor, som ofta har ett specifikt tema. En chapbook kan liknas vid ett zine eller en pamflett, men för poesi, och kan tryckas av ett förlag eller göras av poeten själv.

Road trip består av sex dikter, skrivna inom samma universum av blod och vägdamm. Två av dikterna i Road trip kan läsas på min blogg, nämligen Jag är ledsen över blodet i din mun och Revolver eller kniv, även om de har blivit något bearbetade sedan dess. Chapbooken är i storlek A5, utprintad på och hopstansad av vanligt kopieringspapper, skriven med kärlek och gjord med omsorg.

DSC05489

Om du är intresserad av Road trip, ta kontakt genom att till exempel kommentera här, på Facebook eller mejla sandra.j.holmqvist@gmail.com! Priset för chapbooken är några euro, för att täcka kostnaderna för papper, utskrift och eventuellt porto.

Let’s hit the road together.

9 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Aprillyrik dag 10 – En flicka i frack

Jag, en
flickornas historia
kärlekens historia

Jag är djävulen
(när djävulen håller ljuset)
vingklippt ängel
Ronja Rövardotter

En flicka i frack,
svulten fjäril
Sämsta tänkbara sällskap

Världens ljuvligaste flicka

DSC05375

Dagens prompt var att skriva en ”bokryggsdikt”, det vill säga att ta en titt i sin bokhylla och skriva en dikt av boktitlar. Lite som att lägga pussel! De flesta av böckerna äger jag, men jag använde också några biblioteksböcker. Det var fascinerande att märka hur många av mina böcker som har flickor i titeln (då använde jag inte ens alla i dikten) och att jag hade två djävlar i bokhyllan.

Hur diktar du i din bokhylla?

7 kommentarer

Filed under skönlitterärt