dagbok · skönlitterärt

Lite om läsning

Jag tänkte att vi ska prata lite om läsning, om läsning i allmänhet och om läsning under dessa undantagstider i synnerhet. Hur ser din läsning ut för tillfället? Är det något verk du vill berätta om? Kommentarsfältet är öppet!

Under maj månad har jag hittills läst fyra verk.

1. Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn, en gammal favorit som jag har i bokhyllan. Den är en litterär fantasi om Karin Boyes liv i Berlin.

20200429_160904

2. The Causal Vacancy av JK Rowling, en o, så välskriven historia om ett dödsfall och vilka oanade följder det får i en engelsk småstad. Rowling är en superb skribent, som vi ju redan vet från Harry Potter-serien, och det är ett sant nöje att få läsa något realistiskt av henne också.

Eftersom biblioteken var helt stängda fram till andra veckan i maj fick jag hålla till godo med böcker jag har i min bokhylla (och därmed har läst minst en gång förut, gällande de ovanstående har jag läst dem minst två gånger förut). Läser du om böcker, eller är det bara en gång som gäller?

3. tecknar snö av Lina Bonde, en nyutkommen diktsamling som är dedikerad ”till alla med traktorer / till alla queers och homos”. Denna hade jag lånat från biblioteket.

4. En annorlunda allians av Julia Quinn, en historisk romance-roman som jag skrev om lite tidigare, och som beskrivs som ”Jane Austen möter Bridget Jones”. Den fick mig att minnas varför jag vanligen inte läser romance, hah.

Månadens läsning så här långt känns väldigt representativ för min läsning denna undantagstid. Jag hade lånat en isländsk samtidsroman skriven av en prisbelönt författare, som jag läst en bok av tidigare i år och gillat. Men nä, det gick inte. Jag märker hur jag inte orkar med ”svår” och tung litteratur när världen ser ut som den gör – jag behöver något med ytterst lite motstånd, en bladvändare att sluka. Gå över där tröskeln om inte är som lägst, så i alla fall noterbart låg. Bara läsglädje, ingen prestation.

Det enda jag kunde tänka på vad den engelska deckaren Huset vid sjön av Kate Morton som jag reserverat från bibban. Ett försvunnet barn, ett övergivet hus, ett olöst mysterium … Och jag blev inte besviken. Den är precis så lockande och sugande som jag hade tänkt, välskriven i all sin genreklyschighet. Inget motstånd, men mycket och rättframt underhållande. Jag läser till frukost, till lunch, och om kvällarna de nätter jag sover ensam.

IMG-20180419-WA0000

Som ni vet så störtdök min läsning förra året då jag började dejta någon. Det var med råge mitt sämsta läsår någonsin som vuxen. Inte kommer det här året heller gå till historien som det läsmesta, men jag har ställt om mina läsförväntningar för att motsvara verkligheten. Då slipper jag bli besviken. Istället för de tidigare årens målsättning med 52 böcker i året – 1 bok i veckan – har jag gått ner till målsättningen 30 böcker detta år. Det betyder 2,5 böcker i månaden, eller 0,57 böcker i veckan. Det känns ganska lagom, och så här långt är jag i takt och till och med lite på den bättre sidan: jag håller på med min 15:e bok detta år.

En sista sak som jag har tänkt på: när folk säger att de inte har tid att läsa, att de skulle vilja läsa mera men inte hinner, så tänker jag att de närmar sig litteraturen från fel håll. Jag tror det är romanens ohotade ställning som Litteraturens Nummer Ett (vilket också är så spännande, eftersom romanen som genre är ett relativt nymodigt litteraturpåfund – under största delen av det skönlitterärt skrivna ordets historia är det poesi som är det självklara) som spökar. Istället för hundrasidiga romaner, läs noveller! Eller ännu bättre, läs poesi! En dikt är sällan lång, du kan läsa en dikt varje gång du sitter på toaletten eller en dikt varje kväll innan läggdags, och snart har du läst en hel diktsamling. Du behöver inte ens förstå det du läser. Kanske kontroversiellt, men jag tror faktiskt det. Man behöver inte förstå poesi. Man behöver läsa den, känna den och uppleva den. Inget rätt eller fel. Behövs inga analyser, om man inte vill det. Den ena viktiga frågan att ställa sig är: ”Vad ger denna dikt mig?” Kanske en bild i huvudet. Kanske en känsla av lugn. Kanske irritation. Kanske inget. Allt är lika rätt och befogat.

20181228_121640

Jag bjuder på en dikt. Det är från dag 3 i årets NaPoWriMo, som jag aldrig publicerade (men nu gör jag det). Läs den, och ställ dig frågan: ”Var ger denna dikt mig?” Och skriv väldigt gärna ditt svar i kommentarsfältet! Om det så bara är: ”Denna dikt gav mig en kort stunds slöseri av tid.” Det är också något.

 

Skogar

När han stryker mig över håret
och jag blundar
är allt skogar

skogar

tallar klipphällar
vitmossa lingonris

och jag viskar

att allt

är

skogar

dagbok

Vardagsveckan 21

Måndag: Jag dricker frukostteet på gårdens uteplats med solglasögon på näsan och Hypat podcast, där syrran är halva duon, i lurarna. Senare på eftermiddagen dricker jag kaffe på samma uteplats med mamma. På eftermiddagen sitter (!) jag och min partner sönder mitt köksbord. Jag skickar en bild till pappa och undrar om han kan laga bordsbenet. ”Om jag kan”, svarar han. Jag tackar och skriver att det finns lite flisor som lossnat också. ”He blir nog bra ti sist”, säger han. Det har han ju rätt i.

IMG-20200518-WA0006
Efter brottet.

Tisdag: Morgonyoga, där jag får springa ut halvvägs för att rädda min violampel från hagel. Lång jobbdag hemmavid, men en paus för att promenera till bibban och hämta ut En annorlunda allians. ”Jane Austen möter Bridget Jones”, beskrivs den historiska romance-romanen som, och av någon underlig anledning är jag väldigt ivrig att läsa den. Ungefär 80 sidor in kommer jag plågsamt bra ihåg varför romance inte är min grej, trots allt. Den är bättre än Harlequin-romaner, men bara lite.

Onsdag: Tid till hälsovården. Jag hatar att sitta i väntrum, det och att sitta i telefonkö är så bombsäkert ångestframkallande. Sedan far jag ut till Sundom för att dricka kaffe med mamma och mina morföräldrar på lilla verandan i solen. När mommo och mamma far till blomgården för att handla blommor stannar moffa och jag kvar. Han berättar om hur man spelar bridge, och jag lyssnar. Inte för att jag är särdeles intresserad av brigde, men för att han vill berätta. På kvällen chattar jag med en skribentkompis, innan jag börjar min arbetsdag kl 18.30. Det är skönt att ha någon att prata skrivande med, speciellt någon som skriver i en helt annan genre än en själv. Då finns det bara uppmuntran och stöd, aldrig konkurrens. Köksbordet ligger fortfarande kapsejsat med tre ben på köksmattan.

20200520_053504
Kl 05:36. Ibland tänker jag att jag borde skaffa mörkare gardiner till vardagsrumsfönstret, men så svänger jag mig bara i sängen och sover vidare ändå.

Torsdag: Kristi himmelsfärd. Fast röda dagar spelar sällan någon roll för frilansare. Jag hänger med 3 av mina högstadievänner på distans, dricker kaffe och pratar om dejtande, mat, lägenheter och livet i allmänhet. Det är så himla fint att få umgås! Jag får också tillbaka bordsbenet, så nu är köksbordet fyrbenat igen. Det syns knappt var det är lappat. He blir nog bra ti sist. Jag går långsamt genom stan, långkappa i vinden, för att hälsa på min partner. Vi lagar kycklingsås med ingefära middag och ser på Sherlock. Sedan far vi hem till mig igen för att sova, för jag behöver sova hemma, som jag ibland gör.

IMG-20200519-WA0012
Efter lagningen.

Fredag: Morgonyoga – för femte dagen i rad. Det är som yogagurun Adriene på Youtube säger: Den högsta tröskeln är att ta sig till mattan. Sedan går allt lättare. Nu ska jag strax iväg till villan för att vädra sängkläder och städa vinden. Efter det är det ännu bastun och tuppen som ska städas. Sedan, så småningom, kan säsongen verkligen börja.

dagbok

Vuxenpoäng

Tunga dagar, jag har varit sjuk. Jag har mest velat vila, vara helt ensam. Sova tio, elva timmar per natt och ändå vara trött. Så småningom vill jag tro att saker ändå börjar normaliseras, och idag var jag i skick nog att ta mig ut i sexton grader och sol.

Efter att ha slagit sönder två presskannor inom ett år bestämde jag mig för att köpa en rejäl ny en, som det finns reservdelar till. Jag for till Liisa Koski, Vasas delikatessaffär sedan 1917. En superb liten affär om man vill ha något extra åt sig själv eller i gåva. Jag passade på att köpa tre paket smakkaffe också. (Nej, jag ska inte ha dem alla själv – gåvor, var det.) Och Ann-Luise Bertells Heiman från Akademiska bokhandeln Gros till mommo och moffa, så de har något bra att läsa under isolationstider. Jag språkgranskade boken i vintras och genast visste att det var litteratur av högsta klass. Sällan har det varit så här trevligt att spendera närmare 100 euro i lokala butiker. Och se där, min nya soffa i bakgrunden!

20200422_141515

Gårdagens vuxenpoäng: byta strömknapp på diskmaskinen, nästan helt själv. Jag visste precis hur jag skulle göra, men hade inte tillräckligt starka nypor för att dra loss elkablar. Pappa fick komma till undsättning medelst tång och större styrka – och kanske framför allt dödsförakt inför att något skulle gå sönder. Fungerande diskmaskin för 30 euro, istället för att behöva köpa ny maskin för 300+ euro. Ni skulle ha hört mina jubelmorr när displayen fungerade som den skulle.

Dagens vuxenpoäng: föra en matta till tvätteri. En enorm vävd yllematta med naturvit botten och kubistiska pastellmönster, från min barndoms matsal. Det låter ytterst märkligt. Den passar utmärkt i mitt kök. När jag nu en gång hade bort mattan kunde jag lika gärna lyfta undan köksbord och stolar, och i samma veva annat lösöre från köket, för att torka golvet. Trägolvet är fortfarande det kanske allra finaste i hela lägenheten. Se här, mitt ljusa köksgolv!

20200422_140926

Det roliga är att fast det är trägolv i både kök och vardagsrum, så är de inte samma. De varierar i nyans, och faktiskt också i höjd några centimeter. Själv har jag lärt mig att det är ett litet steg ner från köket till vardagsrummet genom valvgången. Mina nyaste gäster noterar det inte alltid. Här ses nyansskillnaden mellan köksgolvet och den flammigaste,  mörkaste delen av vardagsrumsgolvet strax efter hallen.

20200422_140943

dagbok

Prologen

Det känns som om vi lever i prologen i en dystopisk roman, skriver jag till mina vänner. Sidan 11 av 500.

Ingen vet hur romanen slutar.

Saker ställs in på löpande band. Jag skulle ha farit på en födelsedagsfest till Helsingfors imorgon, men gör det inte. Nordens största rollspelskonvent, som jag skulle ha deltagit i för första gången, ställs in. Jag hinner dansa lindy hop på torsdag, handtvätt före, under och efter lektionen, innan vi på torsdag kväll får meddelande om att alla lindylektioner är inställda tills vidare.

Undantagstillstånd av en kaliber som jag aldrig har upplevt förr. Världen har blivit surrealistisk till en ofattbar grad.

Ändå, nu när den största oron har lagt sig, när krisen är ett faktum som bara måste hanteras, tänker jag:

En dag i taget.

Det ordnar sig.

Jag vill tro att romanen ändå slutar lyckligt.

dagbok

Tisdagslista

Det är tisdag och det står ”blogga” på dagens att-göra-lista. Jag har så mycket annat också att göra (alldeles för mycket om jag riktigt känner efter, så då låter jag bli), men man kan ju inte korrekturläsa märkliga manus hela tiden heller, så jag snodde igen en lista av min mer kända bloggnamne. Ett två tre nu kör vi!

HAR DU?

Alkohol i kylen:
Jodå. Hemma i stan finns två flaskor skumpa och några öl, här i huset finns lite öl. (Skumpan är inte ständigt på kylning här.)

Något husdjur:
Lånar ju Nisse för tillfället! Vi tar långa promenader i solsken och frost två gånger om dagen. Nisse brukar få bestämma vart vi går.

IMG-20200225-WA0006

Puder på dig:
Näjj, använder inte puder.

Några framtidsplaner:
liten: åka till Umeå i helgen
stor: bo i ett hus på landsbygden

Gymkort:
Det var visst ett nyårsmål att träna på gym en gång i veckan? Nä, det skippar vi redan nu. Inget gymkort. Tränar hemma om jag tränar. Pengarna på annat.

Några MVG:n:
Hade nog mest den finländska versionen 9:or och 10:or i gymnasiebetyget.

Något beroende:
Inget farligt. Läppomada, kanske? Men utan det skulle mina läppar förtvina. Denna vinter har inte varit nådig.

VEM?

Avskyr du:
Manliga världsledare med enorma egon som inte gör något för att förbättra sakers tillstånd. Det finns alltför många som passar in på den beskrivningen.

Längtar du mest efter:
Min syster ♥

Stör du dig på:
En insändarskribent som bland annat tycker att Pride är en styggelse och att abortförbud är lösningen på Finlands sjunkande nativitet. Huh huh att voj nää-ä ändå.

VILKEN?

Tidning läser du:
VBL när jag är hemhemma, Kyrkpressen när jag får tag på den.

Buss åker du oftast:
Sällan jag åker buss, men om det blir så är det mellan centrum och hembyn. Den bussen går bara på vardagar och det stör mig oerhört. Om jag ska hälsa på hemhemma över helgen måste jag alltså ta bussen dit på fredag och hem på måndag. Vilket jag ju inte gör. Alltså måste jag köra bil.

Dag fyller du år:
På midsommarafton! I alla fall vissa år. Det är lite besvärligt när det kommer till att fira.

Årstid föredrar du:
Sommar! Försommar, högsommar, sensommar. Allt.

VAD?

Gör du nu:
Just nu fyller jag ju i en blogglista? Nyss åt jag vaniljglass med hemmalagad kinuskisås och språkgranskade romanmanus.

Gör dig till en bra människa:
Jag är empatisk, förstående och rymmer mycket kärlek i mitt hjärta.

Gör dig till en dålig människa:
Men nä, sånt är ju inte roligt att tänka på. Tycker faktiskt jag är ganska bra i det stora hela.

Vill du arbeta med:
Svenska och skrivande.

Har du för storlek i skor:
40–41.

Läser du för bok:
Jag påbörjade idag så smått min vändagsbok som syrran skickade. Den verkar lovande och jag känner att jag vill ge den mer tid och eftertanke än vad jag kan göra i en kort paus under arbetsdagen.

20200214_101609

Ska du göra nu:
Duscha och elda i spisen.

Trevlig tisdag allihopa! ♥

dagbok

Vändagen

20200214_163702

Här om dagen fick jag en bok i vändagshälsning, skickad ända från USA. Avsändaren var min gulliga syster, som i dedikationen på insidan av pärmen skrev att hon vet att jag ”tycker om böcker som handlar om England, relationer och vänskap”. Nå att jag gör! Ser fram emot att läsa denna under ljusa februaridagar när jag nästa vecka ska vara hus- och hundvakt hemma, medan föräldrarna är på resa.

Boken har legat framme på köksbordet sedan jag fick den. Jag tycker om att låta vissa saker ligga framme ett tag: nya böcker, brev, kort, nya smycken. Så att man hela tiden ser dem och påminns om det fina de är eller står för. Riktigt ta in dem innan de hittar sin plats i bokhyllan, smyckesskrinet, på kylskåpet.

Denna vändag har mest firats i just vännernas tecken. Vi åt lunch, två av mina äldsta vänner och jag, och jag fick en vacker blomma som nu står med resterna av min tulpanbukett på köksbordet. Blommor, böcker och ljus, alltså. Kan det finnas vackrare bordsdekorationer? Nu har jag en pizza i ugnen, huvudvärk på nedgång, lösgodis och donitsar som väntar på dagens andra firande senare ikväll.

Glad fredag, alla hjärtans dag och vändag allihopa ♥

dagbok

Listan om 2019

Jag hade tänkt skriva den här sammanfattningen för flera dagar sedan, kanske redan innan nyår. Men saker kom i vägen: ett nyår, kroppsliga åkommor, en rentav förlamande trötthet, en moffa på sjukhus. (Jag mår bättre nu, tackar som frågar, och moffa är också på bättringsvägen, tack alla högre makter för att detta år inte behövde börja i sorg.)

Men nu, nu blir det av att åka igen.

Gjorde du något år 2019 som du aldrig gjort förut?

Köpte lägenhet, fick en pojkvän, höll skrivkurser, reste till USA, bevittnade min systers vigsel. Alla stora, nya saker med oändligt många små nya saker inbakade.

Det går för övrigt inte att sammanfatta vår Orlandoresa, men här är några ögonblicksbilder i alla fall.

IMG_1652

DSC_2703

DSC_2711_1575606415034

IMG_1770

IMG-20191130-WA0021

IMG-20191206-WA0001

IMG-20191215-WA0021

Höll du några av dina nyårslöften för 2019?

Det enda nyårslöfte jag minns att jag gav är mitt stående nyårsmål, och också det jag misslyckades med: att läsa minst 52 böcker. Jag stannade visst på 28.

”Det är på grund av dig som jag inte har läst lika mycket böcker i år som jag brukar”, säger jag till min partner. ”Förlåt”, säger han och skrattar och är nog inte det minsta ledsen över det. Jag är nog inte heller det minsta ledsen över det, egentligen.

Har du något nyårslöfte för 2020?

Många. Fast jag kallar dem nyårsmål, och de är inte huggna i sten. Fortsätta dricka ett glas vatten varje morgon och äta mina vitaminer. Prova på att börja gymträna. Öva mig att kula. Hälsa oftare på mommo & moffa. Skriva dikter. Meditera varje dag. Läsa minst 30 böcker under året (för låt oss vara ärliga, om jag fortsätter ha pojkvän så fortsätter min tid att gå åt till annat än läsande).

Vilka länder besökte du?

Sverige och USA.

Bästa matupplevelsen?

Jag åt marinerade jordgubbar med maräng och grädde en kväll i november och det var himmelskt.

Bästa köpet?

Lägenheten.

Vad spenderade du mest pengar på?

Lägenheten, lätt. Har aldrig lagt ut sådana summor på något tidigare (även om 85 % var lånade pengar). Många tusen på bostaden, och så några tusen till på renovering.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ännu en sommar på villan.

20190607_151340

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag tror jag har varit gladare, men också mer känslosam. Jag har gråtit oerhört mycket.

Vad önskar du att du gjort mer?

Skrivit dikter.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Tvivlat över förhållanden och stressa över jobb herregud att man aldrig lär sig.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Bjöd två vänner på gårdagens pavlovarester, drack te och hade det så nöjsamt så. Min då inte ännu pojkvän dök upp direkt från jobbet för att ge mig två blombuketter: en stor och yvig med lila, vita och gula blommor, och en mindre med midsommarrosor. Han kom ihåg att midsommarrosor var min favorit. Mina vänner gav honom 12 poäng för det utförandet.

20190619_184621
Alla mina födelsedagsbuketter.

Bästa boken du läste i år?

De två gamla favoriterna Breven från Maresi av Maria Turtschaninoff och Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren, samt novellen Farväl, mitt kvinnofängelse av Karolina Ramqvist, som lämnade i tankarna långt, långt efter att jag hade läst ut den.

Vem saknade du?

Vivi, men henne fick jag äntligen träffa i år ♥

De bästa nya människorna du träffade?

Min systers amerikanska svärfamilj tog emot oss med öppet hjärta och öppet hus. Ett varmare och mer generöst mottagande kunde vi inte ha önskat oss. Vi hade aldrig träffats förut, men genast blev deras hem vårt home away from home.

Dog någon som stod dig nära?

Nej tack och lov!

Något du önskade dig och fick?

En egen lägenhet. Här var första glimten av kakelugnen och mitt efterlängtade trägolv som jag sedermera lät slipa upp och olja in.

20190131_115901

Något du önskade dig och inte fick?

En arbetsgemenskap, stabilare jobbsituation.

Något oväntat som hände?

Hela den här förhållandegrejen är ju ett enda stort oväntat. Jag vänjer mig fortfarande. Ibland går det bra, ibland går det sämre.

Högsta önskan just nu?

Attt ingen kommer dö på länge än.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Jag kommer väl nog i praktiken köra på i samma gamla hjulspår, är de sedan bra eller dåliga, håh håh ja ja.

Fast jag ska faktiskt lära mig filéa abborre i sommar. Igen.

dagbok

Facklitteratur om människan

En kväll tröttnar jag på skärmar. Jag tycker att jag stirrar på dem dagarna i ända, både för nytta och nöjes skull. Jag orkar inte med en en enda kväll till framför datorn.

I bokhyllan finns flera olästa böcker. En samling feministiska essäer, nej, två essäsamlingar faktiskt. En handbok om att leva mera klimatvänligt. Sådana där böcker jag borde läsa, som är förkovrande på något vis, som jag har tänkt läsa i långa tider, men som ännu står där i sin olästa skam.

Jag flyttar blicken vidare och tänker: Vilka böcker fastnar tanken för? Jo, Emilie Autumns självpublicerade The Asylum for Wayward Victorian Girls. Jessica Kolterjahns fria litterära fantasi Den bästa dagen är en dag av törst om Karin Boye. Richard Sikens diktsamling Crush. Alla dem har jag läst förut, vissa flera gånger.

Jag tänker på det som står på glasväggen in till litteraturvetenskapen på Åbo Akademi, ett ämne med utrymmen som jag lärde känna på riktigt först under mina sista studieår, som jag alltid var gäst i på något plan, men som jag kunde se mig själv vara fullständigt hemma i i en annan verklighet, bara ett snett ögonkast bort från denna.

På glasväggen står det: Skönlitteratur är facklitteratur om människan.

Jag plockar ner The Asylum for Wayward Victorian Girls.

dagbok · okategoriserat

Sommarens böcker (och varför de inte är så många)

Mitt stående nyårsmål varje år är att läsa minst 52 böcker. I medeltal en bok i veckan brukar inte vara utmanande alls, så de senaste åren har jag uppnått målet med lätthet. Detta år ser det värre ut. I skrivande stund är jag ungefär 13 böcker efter min vanliga lästakt. Speciellt denna sommar har varit fattig, med endast 8 lästa böcker.

Orsaken är enkel. Många av mina lediga kvällar och nätter, som är tidpunkten jag brukar läsa (förutom de där drömska julidagarna när hängmattan eller sängen bara lockar till långläsning), har jag tillbringat med en person som jag tycker väldigt mycket om. Vi har känt varandra i flera år, flirtat sedan nyår, dejtat sedan maj, och sedan ett par veckor tillbaka är han min pojkvän. Jag vet, jag som skulle bli lesbisk och allt. Men så går det som det går. Det har varit både oväntat och samtidigt inte alls osannolikt, men mest har det varit så självklart.

Så. Därför har jag inte läst så många böcker i sommar.

De böcker jag har läst har i alla fall varit läsvärda på olika sätt. Kvalitet framom kvantitet (fast helst båda två, förstås)? Jag kan rekommendera dem allihopa, så därför gör jag det också! Håll till godo:

Klassiker

Kallocain av Karin Boye, som jag läst en gång förut. Den skrevs 1940 (så spännande att se framtiden (vår tid?) från ett 80-årigt perspektiv) och utspelar sig i ett framtida polisstyrt och militariserat samhälle, där kemisten Leo Kall har utvecklat ämnet kallocain, ett slags sanningsserum som nu ska användas för att avslöja meningsmotståndare och därmed ge Världsstaten den totala kontrollen.

I den finns en av de mest poetiska raderna jag läst på hela sommaren:

— — — Jag var en gren som blommade och jag visste ingenting om min rot eller stam, men jag kände hur saven kom ur okända djup — — —

Poesi

Den fantastiska poetens Eva-Stina Byggmästars utsökta lilla pralin till diktsamling, Locus amoenus (latin för ”en behaglig plats”), smakar granatäpple och socker och doftar av parfym och körsbär. Att läsa den är som att gå omkring i den ljusaste av trädgårdar och översållas av äppelblom och skirt siden. Upplagan som jag äger är dessutom en tunn, vackert turkos utgåva där jag själv fick sprätta de gräddvita sidorna innan jag kunde läsa. Ren ljuvlighet.

20190903_174844

Ungdomsroman

Den enda engelskspråkiga boken i sommar blev Leah on the offbeat av Becky Albertalli. Queera ungdomsböcker är ju lite av min grej, och jag blev väldans förtjust i författarens debutroman som jag läste förra året, så jag plockade på mig den här på bibban med förhoppningen om en feel good-roman, och visst var den det! En ärlig, mysig, lättläst bok.

Barndomsnostalgi

Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren. Min främsta sommarbok bland alla sommarböcker, jämsides med Anne på Grönkulla. Det är säkert femte, sjätte gången jag läser den, min mammas gamla tummade bok från 1967, men jag skrattar högt och gråter stilla varje gång. Åt att det är så vackert. Åt att det är så sorgligt. Men mest, allra mest för att det är så vackert: människorna, historierna, världen.

Lite som farbror Melker säger: ”Gud hjälpe mig för den svenska våren. Kall och fattig är den men skön så att den sliter hjärtat ur bröstet på en!”

20190903_174950

Den Stora Romanen

Min mer kända bloggnamne skrev så övertygande om Testamente av Nina Wähä redan i våras, att jag genast ställe mig i reserveringskö vid bibban. Det var värt flera månaders väntan. Testamente är en stor roman på många sätt: i omfång, persongalleri och tema. Författaren lyckas presentera hela familjen Toimi på 12 (eller kansk 14) personer, som bor i Tornedalen på 80-talet, med en sådan övertygelse att man vill och vågar tro att allt ska ordna sig, fast man vet att allt kommer att gå åt helvete.

Uppstickare

Det var i våras som jag kom att språka om Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling med en vän. Jag tvångslånade sedan boken åt vännen, och när jag fick tillbaka den måste jag läsa den själv igen. Jag blev helt golvad av den när jag läste den första gången, och ännu rör den sig där någonstans i hjärtekamrarna, får det att picka i fingrarna i längtan efter kanelte, rött läppstift, fantasiresor till London, en lite mera extrem syn på världen.

Hela boken är egentligen precis som en av huvudkaraktärerna, Lovely, säger: ”Det är så smaklöst att begränsa sig.”

20190903_174824

Deckare

Jag fick Sommarön av Eva Frantz i inflyttningspresent redan i maj, men först i augusti hade jag tid eller ro att läsa den. Det var nog också meningen att jag skulle vänta, för tidpunkten passade precis. Lagom lättläst och med hög igenkänningsfaktor bland karaktärerna gav den mig några riktigt trevliga läskvällar.

Fantasy

Jag har njutit storligen, storligen, av att läsa Breven från Maresi av Maria Turtschaninoff för andra gången. Jag har läst till alldeles för sent om kvällarna, tänkt bara ett kapitel till,  bara för att jag inte har velat lämna den välskrivna världen som doftar av skogar och linne och rök. Turtschaninoff är helt enkelt briljant i sitt sätt att fånga komplexiteten i oss människor, i relationer, i tankegångar. Allt känns mänskligt, allt känns äkta, och jag gråter och skrattar om vartannat, så berörande är det.

20190903_174938

Vad har ni läst i sommar?

dagbok

Dimma och fisk

Jag hade tänkt fara på socialdans och göra det man gör på socialdans: dansa lindy hop och prata med folk. Men när vi körde hem från jobbdagen och den efterföljande familjelunch kände jag bara nej, jag orkar inte, jag vill inte. Jag ville dricka kaffe på verandan, baka en paj, lägga ut nät. (Nåja, jag vet inte hur aktivt jag ville lägga ut nät just denna gång, men jag har bestämt mig för att så länge mommo vill fiska så agerar jag fiskarmedhjälpare, ror båten om hon sköter näten, alternativt sköter näten om mamma ror båten. Sådan är våran arbetsfördelning. Mamma vägrar ta ut fiskar ur näten annat än i nödfall. Moffa rensar nitton gånger av tjugo.)

20190816_195959

(Igen: Jag tog ett enda foto av mina pajbakarförberedelser. Mamma påpekade hur ful bakgrunden var. Jag påpekade att jag är en sån bloggare som tar ett enda foto, dessutom med fula bakgrunder.)

Denna vecka har jag vikarierat tre dagar som assistent i en lågstadieskola. Som alltid när jag rör mig bland elever ökar min respekt för alla som jobbar i skolor. Vilket enormt arbete de gör för att uppfostra, utbilda och stötta barn. E n o r m t.

Dessa rallarrosor mötte mig imorse. Jag tyckte de var så fina då. Jag vet inte om de är så fina nu, men de får stå som påminnelse om fem-sekunders-carpe-diem: man kan inte carpa dagen hela tiden, tjugofyra sju, så då får man fånga dagen ens fem sekunder i taget: Dofta på ett nyöppnat paket kaffe. Äta hallon direkt från busken. Titta på rallarrosor.

20190816_074031

Morgonen mötte mig också med denna dimma. Då tycker jag man ska lyssna på Ulvens döttrar för att komma i stämning. Dimman håller andan …

20190816_074247

En kväll i veckan satte jag mig ute på verandan, i solstolen i hörnet, den bästa platsen, med en tekopp och en bok jag fick i inflyttningspresent i maj. Jag har inte haft tid eller ro att läsa den förrän nu, men den passade precis. Lagom lättläst och hög igenkänningsfaktor bland karaktärerna. Sedan vakade jag alldeles för länge för att jag läste boken och dessutom hade en engagerande chattdiskussion om semikolon. Ja, jag är allvarlig. Ja, detta är nivån av språknörderi som jag ägnar mig åt när jag kan. Semikolon klockan elva, kvällen innan en arbetsdag.

IMG-20190814-WA0001

Det är bråda dagar på gång. Allt som inte är akut och allt som jag förknippar med hösten (jobbplanering, städa lägenheten) får vänta. Imorgon är det talkodag hemhemma: Vi ska tömma, röja och städa upp ett förråd. Träffa vänner på kvällen. På söndag: Afternoon tea. Jag ska stå för sconesen. På måndag kommer en saknad person hem och jag tänkte inte göra något annat än umgås med den ett par dagar, helst. Sedan mera jobb och planeringstillfällen. Sedan en helg i Åbolands skärgård med mina äldsta vänner.

Men först ska vi ta den här helgen. Rabarberpajen är i ugnen. Glad fredagskväll på er!