Tag Archives: teveserier

Ändrade planer

Den här veckan skulle jag ha tre och en halv dags jobb. I slutändan ser det ut att bli en och en halv dag. Nästa vecka har jag en dag inbokad. Sedan vet jag inte mer. Så är det att ha ett vid-behov-kontrakt!

Denna oväntat lediga dag passade jag på att dricka kaffe med min vän Z. Det var ett av de trevligaste kafébesöken på länge. Dricka kaffe med grädde, äta en grodbakelse och prata om viktiga saker. Där ute sken solen och jag kände det, som en värme på huden, hur lyckligt lottad jag är. Välsignelse är ett ord som har kommit till mig flera gånger.

Sedan fick jag gå hem och lägga mig under täcket, för då tog frossan mig. Kanske lika bra att vara ledig några dagar, tänkte jag, så hinner jag bli frisk.

Så jag ska mest titta på Downton Abbey.

Ikväll skulle det egentligen ordnas konstkväll och jag skulle hålla poesiworkshop. Jag är så ivrig, tänk att få prata om poesi och leda folk att skriva dikter! Men på grund av omständigheter får vi skjuta upp konstträffen.

På torsdag ska vi bära ett piano.

Omväxlande är ordet.

4 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat

En vanlig torsdag

Tänk så mycket det ryms i en vanlig torsdag. Jag har varit trött, småförkyld och ångestfull. Tvättat en maskin och besvarat mejl. Stressat över en tillställning som jag ska hjälpa till att ordna och planerat min kommande flytt. (Det är sådant jag ligger och tänker på om nätterna när jag egentligen borde sova.) Jag har sagt upp mitt elavtal och handlat ingefära och honung.

Med kort varsel träffade jag en vän på lunch och det kändes som många timmars samvaro. Att det går att få in så mycket välgörande vänskap på en dryg timme! Sedan kokade jag te, hett och starkt med skivad ingefära och så mycket honung att det var ett under att tungan inte klistrade fast vid gommen. Kröp ihop i soffan under täcket och såg på senaste avsnittet av Supernatural. ”Ett så sympatiskt avsnitt”, berättade jag åt mina vänner. Min vän under lunchen frågade, om serien fortfarande håller måttet efter tio säsonger, pågående elfte. Inte skulle jag börja se den som den är nu, inte, men jag är så investerad i historien och karaktärerna och relationerna (relationerna!) att jag fortfarande får ut något av serien. Och när jag idag hade 41 minuter av osedd Supernatural framför mig, slog det mig att jag var både ivrig och förnöjd, så visst är det värt det.

Så hittade jag filmen A Room With A View, av samma regissör som gjorde Maurice, så nu tillbringar jag kvällen på italienska kullar och torg, gläder mig åt ljuset och musiken och låtsas att sommaren är mycket närmre än vad den är.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Aprillyrik dag 27 – Moriarty

Min vän K frågar (relaterat till gårdagens diktinlägg): Är du vän med Moriarty?
Jag svarar: …jag borde skriva en dikt om att vara vän med Moriarty…

Vilket jag förstås gör:

Moriarty

Att vara vän med Moriarty
är som att spela rysk roulette

fast med tio patroner i magasinet
på en Beretta 92FS Inox

och det är han
som håller pistolen
mot ditt huvud.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Aprillyrik dag 14 – Shelby

All den makt till namnet knuten:
Whiskyflaskan står färdigt på bordet
Huset står för kostymen
XXXXXXXXXXeller så brinner huset ner

Ett löfte brutet är armen bruten
Lojaliteten: familjen och ordet
Av Small Heaths soldater
XXXXXXXXXXvill ingen ha besök

Gatans regenter styr allt som sker
bland Birminghams rakblad och rök

Eller som Polly Grey (född Shelby) sade: ”Don’t fuck with the Peaky Blinders”.

Dagens prompt var att skriva en san san, ett åttaradigt versmått på rim, i vilket tre ord eller bilder upprepas tre gånger. Det visade sig vara en väldigt krävande form och jag bestämde mig för att endast använda rimmönstret och skriva om familjen Shelby i den fantastiska teveserien Peaky Blinders.

Varning: innehåller några mindre spoilers och en hel del våld.

 

1 kommentar

Filed under skönlitterärt

Twisted and messy

Dagen som jag inte trodde att skulle komma är här. Jag har sett ikapp Supernatural. Tio fulla säsonger och en påbörjad elfte med mellan 16 och 23 avsnitt per säsong, ungefär 40 minuter per avsnitt. Jag vill inte räkna hur många timmar det sammanlagt är – och då räknar jag inte all den tid jag har sett om avsnitt, skrotat runt på tumblrbloggar, drömt om, fantiserat om, tänkt på och talat om Supernatural. För skrotat har jag, och drömt, och talat, och tänkt.

Foto0526Filmkväll med Sam, Dean och whisky.

Det finns otroligt mycket fint med Supernatural. Förstås det visuella – alla oändliga vägar, blankglänsande motorhuvar och knivar, rutiga flanellskjortor, glassplitter och blod. All musik som passar serien perfekt. All den folklore som utforskas. Tankarna kring familj: ”A wise man once told me, ’family don’t end in blood,’ but it doesn’t start there, either. Family cares about you, not what you can do for them.”

Det finaste av allt är ändå den kärlek som finns mellan Sam och Dean Winchester. Att gå genom skärseld och helvete för någon har aldrig varit så bokstavligt som när det handlar om bröderna Winchester och vad de gör för varandra. All that matters now –  all that’s ever mattered – is that we’re together”.

Må de alltid få vara tillsammans.

(Gif-serie lånad från tumblrbloggaren ackles.tumblr.com.)

1 kommentar

Filed under dagbok

Sötsöndag

Jag har varit sugen på något sött hela dagen, men har ett föredömligt och tråkigt sockertomt skafferi. På kvällen cyklar jag iväg till en nyinflyttad vän. Han bjuder på te och choklad och Ben&Jerry-glass. Så sitter vi och ser på avsnitt efter avsnitt av Teen Wolf och dreglar över heta karlar som orimligt ofta är barbröstade och som tål mycket mer stryk än de borde. En mycket bra söndagskväll.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Jag skriver inte

Jag skriver inte.

Istället letar jag upp blanketter, printar ut, fyller i. Jag sitter timmar framför datorn för att Ordna Med Saker. Jag promenerar och cyklar, blir svettig och får skavsår. Jag tänker på: flyktingar, mat, feminism, handdukar, vänner, att-göra-listor, mat och gangsterbossar med snaggade nackar. (Jag har börjat se en ny teveserie – Peaky Blinders.)

Jag kommer på mig själv med att må bra av och längta efter sällskap, trots att jag brukar vara nöjd med att vara ensam. Jag köper biljetter för att kunna resa till människor jag håller av och saknar. Jag går en kurs om poesi, som jag inte förstår något av, och en kurs i genusvetenskap, som jag älskade från första föreläsningen. Jag går och lägger mig tidigt men vaknar mitt i natten av spädbarnsgråt.

Igår bar jag kajal och limmade två små silverstjärnor under ögat.

På fredag reser jag till Stockholm.

7 kommentarer

Filed under dagbok

Tisdag

Idag har varit en bra dag. En omväxlande dag, en givande dag. En dag då jag trots allt känner att jag har en plats i akademin, att universitetslivet passar mig.

Morgon. Radio och en yvig bukett tulpaner på köksbordet. Te och smörgås i soffan medan jag läser tidningen. Det blåser friskt då jag cyklar iväg mot akademin.

Foto0567

Förmiddag. Långtråkig föreläsning om det moderna genombrottet, men tacksamt nog mycket fokus på den feministiska kampen. Jag sitter och vickar på tårna och funderar på att skriva en dikt, men hittar ingen inspiration. Otillfredsställande lunch med den djefla Strindberg som sällskap. Jag dissar honom och dricker kaffe istället medan jag planerar min vår. Det positiva med att vara studerande är att det, efter lite tråcklande, går att ta påsklov på 1½ vecka. Österbotten, here I come.

Eftermiddag. Ett mycket hjärnkittlande och givande seminarium om queera läsningar. Vi ställde alla stolar i en ring för att kunna diskutera bättre. Det kändes naket, skavde och var lite obekvämt men just därför var det precis rätt. Jag antecknade inte en enda rad men talade desto mera. Queera sprickor i fiktion – det som inte riktigt syns men ändå finns, det som talar i tystnaden – fascinerar mig oerhört. Jag tänkte mycket på hur det är helt möjligt att läsa (eller snarast se) Supernatural ur ett queert perspektiv, om hur det går att se en romantisk och/eller sexuell relation mellan bröderna Winchester utan att för den delen ignorera eller ogiltigförklara den broderliga och vänskapliga relationen. ”You know Sam and Dean Winchester are psychotically, irrationally, erotically codependent on each other, right?” En sak behöver inte utesluta en annan, och en queer läsning av ett verk är bara en möjlig av otaliga sätt att närma sig fiktionen.

Foto0526Ett av mina många ensamnöjen – Supernatural och whisky.

Sedan. Steka plättar till middag och äta dem med vispad grädde och jordgubbar (jordgubbar!) medan jag ser på en teveserie och diskuterar populärkultur med en vän. Det är fortfarande ljust och jag har inga kvällsplaner.

Fy farao, vad fint.

5 kommentarer

Filed under dagbok

Då den romantiska kärleken blir uttjatad

Då den romantiska kärleken blir uttjatad eller
Men vänner och syskon, då? eller
Hur det kommer sig att jag ser på Supernatural

Då det kommer till fiktiva verk – filmer, romaner, teveserier – kan jag vara mycket lättflörtad. Ge mig vackra ord och jag faller för dem. Förlägg handlingen i en tilltalande, gärna historisk, miljö och jag lapar i mig den till sista pärlhalsbandet. Låt en snygg skådespelare inneha huvudrollen och jag behöver ingen annan orsak att se filmen. Visst hjälper det om berättelsen i sig är bra, om orden har substans och om skådespelaren inte bara är attraktiv utan dessutom duktig, men det behövs inte för att jag ska dyka upp på festen.

En av de saker som däremot får mig att stanna på festen, är karaktärerna. Eller närmare bestämt relationerna mellan karaktärerna. Jag har insett att jag är en stor vän av intensiva, okonventionella relationer (hello Sherlock, hello Doctor Who… och nu senast, hello Supernatural) där kärleken – i vilken form den än må vara – är smärtsamt påtaglig men sällan uttalad. Där båda parterna i slutändan alltid, alltid sätter de(n) andra före sig själv. Det blir så spännande, rörande, frustrerande och oerhört vackert. Jag har dessutom insett att jag har börjat tröttnat på den heterosexuella, romantiska kärleken som finns överallt, hela tiden. Då är det skönt att kunna ta till fiktiva verk där kärleken mellan vänner eller mellan syskon och familjemedlemmar är i fokus, eller historier där den queera eller den odefinierade kärleken får komma till tals.

För det känns som att all annan sorts kärlek än den romantiska på något vis förminskas hela tiden inom (populär)kulturen. Kärleken graderas och en älskad vän eller en förälder står lägre i kurs än en äkta make eller flickvän, trots att jag inte vill tro att det är så i verkligheten. Jag vill tro att kärlek kommer i alla möjliga former och intensitetsgrad, att det finns oändligt många olika sätt att älska någon. Alla olika, alla jämlika, som det heter, och att det även gäller kärlek. Jag tror på mångfald och på variation, och speciellt då det i mitt eget liv för stunden är rätt glest med den klassiska, romantiska kärleken så känns det än viktigare att få lyfta fram och ta del av andra sorters kärlekar.

Därför, bland annat, ser jag på Supernatural.

1 kommentar

Filed under dagbok