Etikettarkiv: teveserier

Den sista torsdagen i mars

Torsdag. Jag hade bestämt mig för att ta ledigt från det faktiska jobbet, för att hinna och kunna göra en massa andra saker som bör hinnas med och kunna åtgärdas – skicka jobbmejl, deala med Fpa, handla saker, föra pappas skärmmössa till skomakaren (fråga inte).

Så här såg dagens mycket optimistiska att-göra-lista ut:

IMG-20190328-WA0000

(Fixade jag allt som stod på listan? Nå nej. Men ganska mycket.) Men först: frukost.

20190328_095107

Det här är den frukost som får mig att tänka på min syster. Det känns extra bra nu då hon bor långt borta igen. Bananplättar med blåbär, kanel och yoghurt, samt kaffe. Hemligheten med bananplättarna är att frysa hälften av bananen innan. Min syster har idag lagt upp receptet på sin blogg, men jag gör den icke-veganska versionen med 1 ägg istället för chiafrön.

20190328_093753

(Den inte alls lika tjusiga bilden bakom kulisserna.)

När jag hade ätit min frukost och mejlat de där viktiga ställena så drog jag iväg för att handla. Jag leasar syrrans bil medan hon är utomlands och det är nog bedrägligt bekvämt. Efter att ha totaldissat billiga och slattriga plastlådor i en butik så hittade jag lite mindre billiga och betydligt mindre slattriga förvaringslådor i en annan butik. ”Far nu och se på en dammsugare då du en gång har spenderarbyxorna på”, sa min mamma, så det gjorde jag, och till allas stora förvåning köpte jag också en dammsugare.

20190328_145521

Se här: 130 euro på de saker som jag tycker minst om att köpa – plats och elektronik. Men jag behövde bäggedera, och hela shoppingresan var jag på förvånansvärt gott humör.

20190328_145548

På ännu mer gott humör blev jag när jag fick inordnat mina dukar, gardiner och tavlor i lådorna. Min lägenhet är bra på många sätt, men det är dåligt med förvaringsutrymme. Min badrock hänger i städskrubben och en del av mina badrumsgrejer bor längst bak i min garderob, just saying.

20190328_165524

Men nog är det fint ändå, där jag bor. Bara gatorna har sopats från grus ska jag ta fler promenader i grannskapet, riktigt titta på hus och väggar. Lyfta blicken. Låtsas att jag är utomlands.

Eftersom det är Pampasveckan skulle min granne ha fest, och jag flydde fältet, for hem till en vän på andra sidan stan och badade bastu tillsammans med några andra (herregud vad det var skönt för en trött kropp och ett trött sinne). Efter bastun drack vi te och de andra whisky. Vi kurade ihop oss i soffan och såg på Naked Attraction, en dejtingshow där deltagarna väljer (och väljer bort) potentiella dejter genom att de får se kandidaterna nakna, i etapper, börjandes nerifrån. Sällan har jag sett så många penisar och vulvor på storskärm. En massa olika egenheter i kroppsform och -funktion. Det var fascinerande, pinsamt och underhållande. Helt rätt en sen torsdagskväll i bekvämt sällskap.

När jag kom hem, närmare ett på natten, hade min granne fortfarande fest. Festen fortsatte till klockan fyra, och efter det vaknade jag en gång i timmen fram tills att jag steg upp strax efter nio.

20190328_093810

Med facit på hand borde jag bara ha tackat ja till den där whiskyn och till min väns erbjudande om att sova över där.

Annonser

4 kommentarer

Under dagbok

Ljuset, ljuset

Jag tillbringar timtal framför datorn, framför texten. Stänger ute eftermiddagssolen bakom persienner. Huvudet värker, nacken värker. Det är så ljust där ute om kvällarna, ingen idé att lägga sig klockan 22 när jag nästan kan läsa utan lampa ännu. Jag är trött varje morgon, stiger varje morgon upp lite tidigare för att hinna läsa allt innan deadline. Inte heller denna natt kommer jag få sova tillräckligt.

Text text text text jag måste få en paus från dem, byter medium och ser på teveserie. Har längtat och väntat på nästa avsnitt, avnjuter det till te och knäckebröd med ost. Ser om scener, igen och igen och igen, väntar spänt på vilka kronblad i historien som vecklar ut sig, vad som blottas till näst, alltid något ännu dolt, allt det mörkröda och sammetslila och kronblå.

Och så:

The midsummer evenings are so enchanting, don’t you think?

Och ljuset, l j u s e t! Hur det faller snett, solen står lågt på himlen men det är bara för att den aldrig går ner under horisonten, den kastar långa skuggor över klargröna gräsmattor och björkar, glitter i alla vatten, i luften. Och jag kan nästan känna det där ljuset mot mitt ansikte, kisar mot det, kroppen tung efter vaknatt men blodet varmt och sinnet lätt, det är något magiskt över det, ja, ja, det är det. Och det är på väg, det ljuset, det är på kommande. Så ljusa nätter att det aldrig behövs en lampa, något bekant och ändå, varje år, helt nytt mot huden, och jag dricker det då med alla sinnen, nästan desperat.

So enchanting, indeed.

 

Lämna en kommentar

Under dagbok

Lördag kväll

Det är lördag och jag tar hand om Nisse över natten. Vi går på en promenad i snöyran, leker med boll och en platt mjukisanka, bjuder över en vän på kaffe. Senare på kvällen sitter jag och slötittar på en ny serie (engelsk mysdeckare, utspelar sig på 1950-talet, började med andra avsnittet i säsong 3, för det var vad som fanns på Arenan).
Skärmklipp 2018-01-06 21.31.19

De två huvudkaraktärerna sitter och dricker te vid köksbordet och utanför sjunger koltrasten, och det är bara något med det här ljuset (och ljudet!) som är så otroligt vackert. Jag planerar ju dra ut julen så länge jag kan i år, rött och gyllene ända in i februari om jag så vill, och än är det länge kvar av vinter, men ändå – när den sedan kommer, den där våren, med sitt vita ljus och sina koltrastar. Det är något som lättar då, koltrastskymning och doften av mylla och tunna sulor mot småningom bar asfalt. Sedan.

Ännu senare på kvällen skjutsar jag hem mommo och moffa från en bjudning. Det är inte mycket trafik, föret är dåligt. De har varit sju personer på en middag på Strandgatan.
”Har ni känt dem länge, de i sällskapet?” frågar jag.
”Nåjoo”, svarar moffa. ”Kronlunds har vi nog känt rätt länge. Och Smeds sedan 60-talet.” Vänskaper på femtio år. Det är nog livsmål, det. Så vill jag också svara, sisådär år 2068, när någon ung spoling skjutsar hem mig från en trevlig bjudning:
”Nåjoo”, ska jag säga, ”Palmbäck har jag nog känt rätt länge. Och Vistbackas sedan 2010-talet.”

3 kommentarer

Under dagbok

Ändrade planer

Den här veckan skulle jag ha tre och en halv dags jobb. I slutändan ser det ut att bli en och en halv dag. Nästa vecka har jag en dag inbokad. Sedan vet jag inte mer. Så är det att ha ett vid-behov-kontrakt!

Denna oväntat lediga dag passade jag på att dricka kaffe med min vän Z. Det var ett av de trevligaste kafébesöken på länge. Dricka kaffe med grädde, äta en grodbakelse och prata om viktiga saker. Där ute sken solen och jag kände det, som en värme på huden, hur lyckligt lottad jag är. Välsignelse är ett ord som har kommit till mig flera gånger.

Sedan fick jag gå hem och lägga mig under täcket, för då tog frossan mig. Kanske lika bra att vara ledig några dagar, tänkte jag, så hinner jag bli frisk.

Så jag ska mest titta på Downton Abbey.

Ikväll skulle det egentligen ordnas konstkväll och jag skulle hålla poesiworkshop. Jag är så ivrig, tänk att få prata om poesi och leda folk att skriva dikter! Men på grund av omständigheter får vi skjuta upp konstträffen.

På torsdag ska vi bära ett piano.

Omväxlande är ordet.

4 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat

En vanlig torsdag

Tänk så mycket det ryms i en vanlig torsdag. Jag har varit trött, småförkyld och ångestfull. Tvättat en maskin och besvarat mejl. Stressat över en tillställning som jag ska hjälpa till att ordna och planerat min kommande flytt. (Det är sådant jag ligger och tänker på om nätterna när jag egentligen borde sova.) Jag har sagt upp mitt elavtal och handlat ingefära och honung.

Med kort varsel träffade jag en vän på lunch och det kändes som många timmars samvaro. Att det går att få in så mycket välgörande vänskap på en dryg timme! Sedan kokade jag te, hett och starkt med skivad ingefära och så mycket honung att det var ett under att tungan inte klistrade fast vid gommen. Kröp ihop i soffan under täcket och såg på senaste avsnittet av Supernatural. ”Ett så sympatiskt avsnitt”, berättade jag åt mina vänner. Min vän under lunchen frågade, om serien fortfarande håller måttet efter tio säsonger, pågående elfte. Inte skulle jag börja se den som den är nu, inte, men jag är så investerad i historien och karaktärerna och relationerna (relationerna!) att jag fortfarande får ut något av serien. Och när jag idag hade 41 minuter av osedd Supernatural framför mig, slog det mig att jag var både ivrig och förnöjd, så visst är det värt det.

Så hittade jag filmen A Room With A View, av samma regissör som gjorde Maurice, så nu tillbringar jag kvällen på italienska kullar och torg, gläder mig åt ljuset och musiken och låtsas att sommaren är mycket närmre än vad den är.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Aprillyrik dag 27 – Moriarty

Min vän K frågar (relaterat till gårdagens diktinlägg): Är du vän med Moriarty?
Jag svarar: …jag borde skriva en dikt om att vara vän med Moriarty…

Vilket jag förstås gör:

Moriarty

Att vara vän med Moriarty
är som att spela rysk roulette

fast med tio patroner i magasinet
på en Beretta 92FS Inox

och det är han
som håller pistolen
mot ditt huvud.

4 kommentarer

Under skönlitterärt

Aprillyrik dag 14 – Shelby

All den makt till namnet knuten:
Whiskyflaskan står färdigt på bordet
Huset står för kostymen
XXXXXXXXXXeller så brinner huset ner

Ett löfte brutet är armen bruten
Lojaliteten: familjen och ordet
Av Small Heaths soldater
XXXXXXXXXXvill ingen ha besök

Gatans regenter styr allt som sker
bland Birminghams rakblad och rök

Eller som Polly Grey (född Shelby) sade: ”Don’t fuck with the Peaky Blinders”.

Dagens prompt var att skriva en san san, ett åttaradigt versmått på rim, i vilket tre ord eller bilder upprepas tre gånger. Det visade sig vara en väldigt krävande form och jag bestämde mig för att endast använda rimmönstret och skriva om familjen Shelby i den fantastiska teveserien Peaky Blinders.

Varning: innehåller några mindre spoilers och en hel del våld.

 

1 kommentar

Under skönlitterärt

Twisted and messy

Dagen som jag inte trodde att skulle komma är här. Jag har sett ikapp Supernatural. Tio fulla säsonger och en påbörjad elfte med mellan 16 och 23 avsnitt per säsong, ungefär 40 minuter per avsnitt. Jag vill inte räkna hur många timmar det sammanlagt är – och då räknar jag inte all den tid jag har sett om avsnitt, skrotat runt på tumblrbloggar, drömt om, fantiserat om, tänkt på och talat om Supernatural. För skrotat har jag, och drömt, och talat, och tänkt.

Foto0526Filmkväll med Sam, Dean och whisky.

Det finns otroligt mycket fint med Supernatural. Förstås det visuella – alla oändliga vägar, blankglänsande motorhuvar och knivar, rutiga flanellskjortor, glassplitter och blod. All musik som passar serien perfekt. All den folklore som utforskas. Tankarna kring familj: ”A wise man once told me, ’family don’t end in blood,’ but it doesn’t start there, either. Family cares about you, not what you can do for them.”

Det finaste av allt är ändå den kärlek som finns mellan Sam och Dean Winchester. Att gå genom skärseld och helvete för någon har aldrig varit så bokstavligt som när det handlar om bröderna Winchester och vad de gör för varandra. All that matters now –  all that’s ever mattered – is that we’re together”.

Må de alltid få vara tillsammans.

(Gif-serie lånad från tumblrbloggaren ackles.tumblr.com.)

1 kommentar

Under dagbok

Sötsöndag

Jag har varit sugen på något sött hela dagen, men har ett föredömligt och tråkigt sockertomt skafferi. På kvällen cyklar jag iväg till en nyinflyttad vän. Han bjuder på te och choklad och Ben&Jerry-glass. Så sitter vi och ser på avsnitt efter avsnitt av Teen Wolf och dreglar över heta karlar som orimligt ofta är barbröstade och som tål mycket mer stryk än de borde. En mycket bra söndagskväll.

2 kommentarer

Under dagbok

Jag skriver inte

Jag skriver inte.

Istället letar jag upp blanketter, printar ut, fyller i. Jag sitter timmar framför datorn för att Ordna Med Saker. Jag promenerar och cyklar, blir svettig och får skavsår. Jag tänker på: flyktingar, mat, feminism, handdukar, vänner, att-göra-listor, mat och gangsterbossar med snaggade nackar. (Jag har börjat se en ny teveserie – Peaky Blinders.)

Jag kommer på mig själv med att må bra av och längta efter sällskap, trots att jag brukar vara nöjd med att vara ensam. Jag köper biljetter för att kunna resa till människor jag håller av och saknar. Jag går en kurs om poesi, som jag inte förstår något av, och en kurs i genusvetenskap, som jag älskade från första föreläsningen. Jag går och lägger mig tidigt men vaknar mitt i natten av spädbarnsgråt.

Igår bar jag kajal och limmade två små silverstjärnor under ögat.

På fredag reser jag till Stockholm.

7 kommentarer

Under dagbok