Tag Archives: rött läppstift

The Sounds

Ikväll tittade mina föräldrar på teve, och The Sounds dök plötsligt upp i rutan med sin musik.

Det fanns en flicka i min skola. Hon hade svart hår. Under någon period hade hon blont hår, och jag tycker mig minnas också andra färger, men när jag tänker på henne är hon alltid svarthårig. Ibland har hon rött läppstift. Ofta skrattar hon, stort. Nästan lika ofta är hon arg.

Vi blev vänner, fast vi var av olika sort. Hon var den coola typen, medan jag var av det snällare slaget. Musiken hade vi gemensamt, och något rebelliskt drag, som hon visade öppet medan jag bar det dolt. Hon var en sådan som jag i efterhand inser att jag kunde ha blivit förälskad i, om jag bara hade låtit mig falla för flickor.

En gång sjöng vi en duett tillsammans. Ur Grease. Jag fick vara den manliga rollen, medan hon var hjältinnan. Kanske var det för mitt korta hår – eller för det faktum att jag sjöng alt och hon sopran.

Jag vet inte var hon är idag, eller vilken färg hennes hår har, men om jag lyssnar inåt kan jag fortfarande höra henne sjunga Painted by Numbers.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt

När det är som finast

Det är som finast när en nattfågel kommer till staden för att sjunga sina nattsånger. Jag har min eyeliner, och två glas rödvin, och rött läppstift (men inga kyssmärken på främlingars kinder trots att där fanns främlingar jag gärna skulle kyssa).

Vi släpar hem två gitarrer och dricker te och äter smörgås mitt i natten, och morgonen därpå gör vi om alltihopa, fast i omvänd ordning.

Sedan stjäl jag en kopp kaffe för värmen och mot sömnbristen. Det är fortfarande kallt och blåsigt när det är som finast.

5 kommentarer

Filed under dagbok

Röda läppar

Varje gång jag har hälsat på dig, trycker jag läpparna mot din hallspegel och lämnar ett rött kyssmärke efter mig. Jag har sagt, att då spegeln är full så flyttar jag in med dig.

Ibland påminner jag dig om det.

Ibland ber du då skrattande om att få låna mitt läppstift och målar munnen med stora rörelser.

Ibland kysser du mig innan jag går, röda läppar mot röda läppar. I hissen på vägen ner plockar jag fram en fickspegel och snyggar till mig. Jag leker med tanken på att du, ovan som du är med make up, glömmer bort läppstiftet, går och lägger dig utan att sminka av dig och vaknar nästa morgon med det röda utsmetat över kinderna och kudden. Jag hoppas att du tänker på mig då du än en gång måste tvätta sängkläderna.

Ibland öppnar jag munnen så stort jag kan, möter glaset med tänder och tunga för att täcka så stor yta som möjligt. Om du kommer på mig så anklagar du mig för fusk, så nästa gång plutar jag med läpparna och placerar en liten kyss inuti den förra stora, så att den stora och den lilla kyssen tillsammans inte upptar mer plats än vad två vanliga kyssar hade gjort.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt