Tag Archives: barn

Knäckebröd och kokt potatis

De senaste dagarna har jag vikarierat som elevassistent i en lågstadieskola. Jag får skjuts med min pappa, som är lärare och rektor. Morgnarna är mörka och blåsiga, men jag sitter som en varm, sömnig puppa i passagerarsätet och lullar i takt med radion.

Min aktning för lärare och skolpersonal växer för varje timme. Att de orkar. Att de klarar det.

Varje rast är det någon som gråter. Någon som slåss. Varje lektion är det någon som springer, någon som skriker. Fyra elever som frågar ”Vad ska vi göra?” precis åtta sekunder efter det att läraren har gått igenom de steg-för-steg-instruktioner som står skrivna på tavlan.

Samtidigt: för varje timme lär jag känna eleverna lite bättre. De vågar komma till mig när de har problem med matteräkning, låter sig tröstas efter att någon har pickat dem lite för hårt i axeln, läser sin läseläxa för mig. (Det är fascinerande, hur stora skillnader det är  i läsning för elever på sju, åtta år: vissa stavar sig igenom varje ord och klarar det knappt då, andra läser flytande och har inga problem med ord som ”guldbroderi” eller ”brådska”.)

I matsalen tänker jag tänker, hur alla finländska elever i princip är uppfödda på knäckebröd, kokt potatis och mjölk så kall att det ilar i tänderna om man tar för stora klunkar.

Det fascinerar mig också, hur eleverna inte verkar tro att lärare och andra vuxna är så okunniga om vad de gör. Svärord i korridoren. Fula gester i matsalen. Tänkte vi också att vuxna inte lade märke till saker?

Kanske är det mycket vi inte lägger märke till.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Föräldrar och barn

En av mina närmaste vänner väntar barn på egen hand. Efter flera års noggrant övervägande och funderande kontaktade hon en fertilitetsklinik. Min vän hade tur, hon fick snabbt en passande spermadonator och blev gravid på andra inseminationsförsöket.

Om allt går som det ska får hon sitt första barn i sommar.

I en artikel på YLE konstateras det att 150-160 ensamstående kvinnor blir mammor varje år, med hjälp av fertilitetsbehandling. Folkhälsan ordnar en kurs för sådana blivande mammor, eftersom blivande mammor utan partner kanske inte alltid känner att de har en plats på traditionella föräldrakurser.

Det konstateras också i en annan YLE-artikel att regnbågsbarn (i detta fall barn till samkönade kvinnopar eller ensamstående kvinnor, som använder fertilitetskliniktjänster) är en klassfråga. Det är helt enkelt mycket dyrt att försöka få barn på det viset: vi pratar tusentals euro.

Jag läser artiklarna med stort intresse. Sedan läser jag kommentarsfälten och vill spy.

”Alla barn har rätt till en mamma och en pappa” skriver någon. ”Barn är ingen rättighet”, skriver någon annan. ”Jag tycker barnets behov ska ställas i främsta rummet. Singelkvinnor borde inte ha rätten att kasta bort ett människoliv bara för att de vill ha en liten kelgris att köpa gulliga kläder till”, skriver en tredje i all sin vidrighet och SATAN I GATAN ÄNDÅ, mina versaler och svärord räcker inte till för att förmedla den ilska och förnedring jag känner.

Självklart är barn ingen rättighet, inte för någon, och därför är det så tröttsamt att självklarheter ska användas som argument mot vissa grupper som vill ha barn. Ingen pratar om sådant när olikkönade par söker fertilitetshjälp på grund av barnlöshet.

Och när folk talar om samkönade parförhållanden som ”val av livsstil” och menar att man på grund av det valet har valt bort barn, då ser jag fanimej rött. Allt som över huvud taget kopplar ihop icke-heterosexualitet med ”val” och ”livsstil” får mig att vilja skriva FUCKKKK YOUUUUU (men då skulle jag säkert bli portad från alla kommentarsfält).

Det är personligt. Varje gång någon påstår att ett barn alltid ska ha rätt till en mamma och en pappa, att singelmammor är egoistiska och ”kastar bort ett människoliv” för att de bestämmer sig för att bli just singelmammor, så är det personligt. De som skriver så spottar på min vän, min underbara vän som längtar så efter barn och som tack vare teknologi och liberal lagstiftning (och länge ihopsparade pengar). De som skriver så spottar på mig, för även om jag inte vill ha barn så vill de förvägra mig chansen till barn på egen hand.

Ytterligare en kritisk kommentator skriver att YLE-redaktionen ”framställer den förändring som sker i samhället på denna normkritikens och normnedmonteringens väg som något positivt”. JA FÖR FAN. Att över huvud taget vidga familjebegreppet och -bildningen tror jag bara är positivt. Mer förståelse och respekt. Ett synliggörande av den mångfald som redan finns.

We’re here, we’re queer – get fucking used to it already.

9 kommentarer

Filed under okategoriserat

Lucia -93

En riktigt glad Luciadag önskar Sandra 3½ år!
Nu ska Sandra 26½ år snart få besök av syster, äta lussebullar och klä granen.

15435769_10154840322739886_1698520094_n

1 kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat