Etikettarkiv: fest

Halloween

Jag hade planerat att fira Halloween ända sedan min syster skickade oss amerikanskt Halloween-godis tidigare under hösten.

IMG-20181031-WA0016

Det var den första delen av planen: äta godis. Så småningom kom planen att innehålla lite mera, då mamma köpte två pumpor. Del två: äta pumpa. Vi googlade pumparecept. Bestämde oss för en pumpapaj och en pumpasoppa. (Lagade i slutändan pumpa i ugn istället för soppa.) Del tre: dricka rödvin (min idé). Del fyra: se en film (sade sig självt).

Några dagar innan Halloween, natten till söndagen den 28 oktober, lämnade vår mörkpälsade kanin Loke oss för de evigt gröna ängarna. Jag grät hela dagen. Vi begravde Loke nere i gläntan, med de flesta av våra andra kaniner, och jag tände en lykta med ett stort gravljus som jag hängde i ett träd. Lyktan syntes bra från vardagsrumsfönstret.

20180608_164940

Låt mig berätta lite om Loke: Loke var unge till Tove, som var en lika mörk och trasslig (”Tove Trasselsudd”) skrutt som min syster i tiden tog sig an. När vi hade både Loke och Tove var det inte alltid klart vem som var vem. Med den ljusa Helga (”Helga vare ditt namn”), efter Toves frånfälle, blev det naturligtvis lättare att veta vem som var vem. Vad vi dock sällan visste var vilket pronomen vi skulle använda om Loke. Vi trodde först Loke var en hane, men fick vid kastreringstillfället reda på att Loke var en hona, så Loke har haft flytande pronomen sedan dess.

Loke var inte en särdeles människosällskaplig kanin, och blev ofta skrämd när man närmare sig eftersom hon troligen var döv och dessutom såg dåligt, men han kom bra överens med Helga. Om somrarna tyckte Loke om att gräva långa tunnlar, därifrån den sedan dök upp med hela pälsansiktet fullt av jord, till våra stora skratt. När jag skulle stänga in dem för natten, hoppade Loke genast in i buren i ivrig väntan på skålen med torrfoder. På grund av allt fluff var det mer regel än undantag att Loke hade hö i sitt skägg och polisonger, som vippade omkring när hen åt. Loke blev 4½ år.

Nu är jag mest bekymrad över hur Helga ska klara sig alldeles ensam. Kaniner ska helst vara två.

Två dagar innan Halloween, den 29 oktober, var jag på möte hos en vän. På vedspisen i hans kök tronade orimligt många, fina pumpor. Ännu mer orimligt kändes det att han hade odlat dem själv, från frön han hade fått av en annan gemensam vän.

Jag fick två pumpor, en stor och en mycket liten, med mig hem!

IMG-20181029-WA0004

Jag lackade naglarna svarta. Lyssnade på Samhain-musik (Samhain är den wiccanska högtiden som firas 31 oktober). Gröpte ur och karvade en lykta av den lilla pumpan. (Finns det något mera Halloweenigt än pumparester under svartlackade naglar?) Kokade och puréade den stora pumpan. Gladdes och fröjdades.

På själva dagen, den 31 oktober, for jag hem till föräldrarna med min lilla pumpalykta; pumpapuré; nejlika, kanel, muskot, ingefära; ett dyrt och varmt rekommenderat rödvin.

IMG-20181031-WA0017

Vi bakade pumpapaj och Nisse bar, mycket motvilligt, sin (även den från USA hitskickade) Halloweendräkt när vi gick över till grannarna för bus eller godis (där vi stod för godiset: några bitar pumpapaj).

IMG-20181031-WA0015

Vi åt allt godis och drack nästan allt rödvin och åt en duktig del av pajen. Vi tittade på ett avsnitt Den unge kommissarie Morse. På spiselkransen lyste den lilla pumpan och ute i skogen lyste gravljuset.

20181031_212556

Så blev Halloween precis som jag hade föreställt och önskat mig. Nere i sänkan lyste ljuset vid kaninernas gravplats, från söndagens begravning, hela Halloween-natten igenom. På torsdagsmorgonen, den 1 november, hade det slocknat. Jag kände: Förstås. Det är precis som det ska vara.

IMG-20181031-WA0005

Kanin och Pumpa som önskar glad Halloween!

Annonser

7 kommentarer

Under dagbok

Vad jag gjorde en lördagskväll

42918552_1767763680001422_8497785939815301120_o

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Klädde mig i lånat guld
svart sammet och vit päls.

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Firade femton år som gått
och alla år som komma skall.

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Åt oxfilé och crème brûlée
med rödvinssås och päronsorbet.

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Drack gin & tonic (Napue)
blev bjuden på än mer.

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Fick sällskap hem men
sov (med vilje) ensam sen.

9 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Dagen efter kvällen före

Jag har skrivit det förr, men jag skriver det igen: det finns något så älskvärt över människor dagen efter kvällen före. Hjärtat gläds över alla festfina vänner en lördag, men ömmar nästan ännu mer för de slitna varelserna nästa morgon.

Kvällen före:

Det är utflyttningsfest. Jag har lånat ett matt, rött läppstift och bär regnbågsörhängen som jag får komplimanger för. Alla är snygga och alla är glada. Jag dricker en root beer och är inte riktigt övertygad om smaken. Vi har frågesport om värdarna och mitt lag, Major Arcana (jag är The Queen), vinner varsin slickepinne. Vi drar roliga (dåliga) skämt, den ena värden spelar piano för oss, i något skede riskerar den andra värdens säng att gå sönder av tyngden av sju-åtta människor.

Folk bär mörkt läppstift och hatt och klockan är över midnatt innan vi drar ut för att dansa och dricka och kramas. Musiken är dålig men sällskapet underbart. När det är så sent att det har blivit tidigt ramlar vi hem på efterfest, men vi tänder inga lampor. Jag ligger uppkrupen i soffan och en vän stryker mig över ryggen, gång på gång, och någonstans i lugnet och välbehaget slumrar jag till.

Morgonen efter:

Vi rör oss långsamt, och ofta mot kaffebryggaren. Garden är nere och ens väsen lite mer hudlöst än annars. Vi är lite tillrufsade, tilltufsade både till hår och hjärta. Man tänker tillbaka på gårnatten och skrattar åt vad man gjorde. Man tänker tillbaka på gårnatten och rodnar kanske lite över vad man gjorde, men det är inte skam utan mera en slags road förlägenhet åt att ens vänner pikar en för sugmärket som dykt upp på ens hals. Någon ligger ännu och sover i sovrummet. Någon annan tvättar läppstift ur skägget. Ingen är riktigt klädd. I soffan ligger fem personer i en oorganiserad hög – ben och händer läggs där de ryms, helt enkelt. Det är varmt, och svettigt, och nära.

En vän kastar tomater och vindruvor på folksamlingen i soffan. Sedan äter vi gårdagens chipsrester, och lyckan är gjord när det finns en flaska Coca-Cola att skölja ner saltet med. Det är vår frukost. Ingen har bråttom hem.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Födelsedag

Saker jag fick på min födelsedag:

  • en eyeliner jag önskat mig
  • en bok med 642 skrivövningar
  • tidigt om morgonen: en syster med Nisse under ena armen och en pavlova under andra ♥
  • pengar
  • ett par sandaler (hittills på distans)
  • en videohälsning på grekiska av restaurangägaren Jorgos (”bli 100 år, okej Sandra?”)
  • en flaska syrensaft av en granne
  • en kvist midsommarrosor av en annan granne
20180619_220619

Favoritrosorna samt ett urtjusigt födelsedagskort.

Saker jag gjorde på min födelsedag:

  • drack kaffe och åt pavlova till frukost med syster, Nisse, mommo och moffa
  • åt lunch i samma sällskap, minus Nisse
  • väntade i en bil en halvtimme medan moffa visade var syrener ska stå (bokstavligen)
  • köpte en flaska skumpa
  • gladdes åt att regnet upphört
  • med syrrans ord: sänkte sagda flaska skumpa för att fira – min födelsedag och hennes nya jobb
35798089_10156482997652767_7581868938284236800_n

Frukosten, fotad av min syster.

Saker jag gjorde dagen efter min födelsedag:

  • åt rester av pavlovan (nu är den nästan slut)

3 kommentarer

Under dagbok

Dikter och fester

Denna april skriver jag inte bara dikter, jag festar också.

Denna lördag kan väl ses som denna aprilmånad i komprimerat format då. Jag har fått spontana applåder över en diktuppläsning, och hört att jag ser så glad ut när jag dansar lindy hop. Båda sakerna värmde mitt hjärta så ♥

På förmiddagen hade vi den avslutande skrivkursträffen för detta år. Det har varit väldans givande att gå en skrivkurs – som det ju brukar vara. Att ha en plats att reflektera över sitt skrivande, träffa andra som skriver, läsa – och förstås skriva. Den här lördagen hade vår eminenta skrivkursledare en riktigt lurig skrivuppgift. Eftersom detta var den sista gången gick vi turvis igenom hur statusen för våra skrivprojekt ser ut, om vi har sådana, eller vad vi möjligen skulle vilja ha för skrivprojekt. Sedan släpper kursledaren bomben: ”Nu har ni fram till klockan tolv på er att påbörja det skrivprojektet.” Och vi skrattade, och stönade, och skrevoch nu har mitt mycket lågmälda och fortfarande oannonserade skrivprojekt fått två nya dikter att ta ställning till. Se där, inte hade jag ju skrivit något till det specifika syftet om det inte vore för denna skrivkurs och -handledare!

Eftermiddagens alla timmar tillbringade jag framför datorn och tittade på Things Not To Say To [insert minority or group]-videor. Saker att inte säga åt döva personer, personer i rullstol, gay personer, personer med kroppsmodifikationer, ensamstående föräldrar… Min favorit var kanske Things Not To Say To Hairy Women:

På kvällen var det prova på-lindy hop, följt av socialdans. Jag hade fått medlockat tre vänner från olika håll, och vi dansade och bouncade och trampade. Pratade och svettades och skrattade. Åt chips och mintchokladkex. Det var inte svårt att vara social, inte ens en gång, jag kände mig glad, och jag stannade ända tills lamporna släcktes och musiken stängdes av.

Nu är jag trött och har ont överallt, så nu ska jag med stort nöje sova.

2 kommentarer

Under dagbok

Rebellisk

”Det är en rebellisk akt att ha läppstift på tänderna”, säger jag när vi tar hissen upp till fjärde våningens hemmafest tidigare på kvällen, och ändå sitter jag senare i soffan och drar med tungan över tänderna i hopp om att avlägsna eventuella läppstiftsfläckar. Det är en sak att vara stöddigt rebellisk i goda vänners sällskap, en annan sak att vilja framstå som civiliserad och vettig bland nytt folk.

Jag fokuserar på mitt nyårsmål om att bli bättre på att hälsa på folk, så jag skakar hand med alla nya människor på plats, och även om jag inte pratar med dem alla under kvällens lopp så överraskar mig själv med att vara social och dessutom njuta av det. Där i soffan pratar vi om tro och religion, om jobb som man är bra på men kanske inte tycker om, och i något skede slutar jag bry mig om var läppstiftet riktigt sitter.

1 kommentar

Under dagbok

Ryska posten

Jag språkgranskar ett romanmanus. Det är fest på gång, en flicka fyller tretton, och de ska leka ”Mörka rummet”.

Jag kommer att tänka på alla dessa lekar som vi hade när födelsedagskalasen nästan omärkligt övergick i födelsedagsfester, tidiga tonår; ryska posten, snurra flaskan, sanning eller konsekvens, klädpoker … Alltid på något vis på gränsen till vad man ville och var bekväm med, något som man kunde förnimma men som var strax utanför ens förståelsehorisont, pirrigt och spännande, pinsamt och skrämmande. (Och samtidigt, på samma fest där någon i en omgång av snurra flaskan skulle kyssa en annan i tio sekunder, tunga och allt (åh, långtradare hette det – jag hade glömt det ordet!), på samma fest: utomhus lekte vi kurragömma, bollen är hemma; sprang och gömde oss bakom husknutar och under verandor och landtagna, upp-och-ner-vända båtar.)

Och heteronormativt, förstås! Alltid! Det fanns liksom inget annat alternativ ens tänkbart, så hårt satt normen i (o)medvetandet. Bara ett par år senare kommer jag att vara på en annan födelsedagsfest, med endast flickor, och när vi ser på film ligger jag med huvudet i födelsedagsbarnets knä och hon stryker med ett finger över mina sockerkladdiga läppar, filmen flimrar i utkanten av medvetandet, hjärtat flimrar, inget mörker eller slumpvist snurrade flaskor som bestämmer här.

(Och ytterligare några år senare: helt andra fester, helt andra människor, och där har heteronormativiteten kastats all världens väg, mörka minuter i badrum och skrubbar med vem som helst, kysser flickor inför allas åsyn – några spelar klädpoker fastän vi alla just varit i bastun tillsammans.)

Var ni också på den sortens fester? Någonstans mellan barn och tonår, med popmusik och dans (tryckare!) och lekar? Festen i källaren och föräldrarna som lovade att hålla sig på ovanvåningen, eller tvärtom. De populäraste pojkarna med uppåtspretande hår och MicMac-jeans. Chips (sourcream&onion, alltid) och godis i stora glasskålar, halvdunkla rum och ljusslingor. Fintröjan med silverglitter, H&M-läppglans, doften av billig parfym.

6 kommentarer

Under dagbok

Hela helgen

Jag har varit sugen på hamburgare i flera veckor, är så hungrig att jag bara tänker i svärord, men när vi har fått vår mat skrattar jag och äter upp varenda franskis. Vi köper glass och dricker te i en märklig men fin lägenhet, och jag måste lämna mina gamla vänner alltför snabbt då jag ska möta en långtbortavän som befinner sig i staden å poesins vägnar.

Det är poetry slam, jag har aldrig varit med om det förut men gillar varje stund. Vår jurygrupp är nog den mest kritiska, men eftersom det högsta och det lägsta poängantalet stryks så gör det inget. En poet slammar på Närpesdialekt och en annan berättar om sin syster. Det är den mest levande och livfulla poesiaftonen på länge, kanske någonsin. Trots att klockan är över midnatt kan jag inte varva ner.

Jag sover fem timmar. Stiger upp för att skjutsa poesivännerna till morgonbåten, åker hem igen för att äta frukost innan skrivkursen. Där får jag höra olika läsningar av två dikter som jag inte har visat åt någon annan än och som jag har planer för, planer som jag inte vågar yttra högt än.

Med fem timmar sömn i kroppen äter jag choklad, tvättar ansiktet med kallvatten och går sedan lös med hårspray, eyeliner och ögonskugga. Det är ändå fest. Vi har hyrt en vinterbonad villa, med bastu och kök och sovrum som inte riktigt räcker till. Maten är god och musiken är passande och sällskapet är fint, och kvällen flyter på utan att man märker det, mellan samtal och ljussken och vin. Det finns alltid någon att sitta nära. Där ute börjar det snöa.

Jag sover fyra timmar. Kanske. När vi går och lägger oss är klockan tre, och klockan fem sover vi fortfarande inte, men det gör inget. När jag slutligen och något motvilligt lämnar sängen klockan tio för att koka kaffe har någon annan redan gjort det, och jag lägger beslag på den bekvämaste fåtöljen, dricker två koppar kaffe med grädde och äter bottenskrapet i godisskålen. Det är något så roligt med att se folk på morgonen dagen efter kvällen före. Alla är trötta, många är bakfulla. Vi är alla lite tilltufsade, lite tillrufsade, sminkrester i ögonvrån och lösa kläder som hänger lågt. Vid dörren ligger ett halvdussin par svarta snörkängor. När vi ska lämna feststället blir det snöbollskrig mellan alla kramar.

Hela helgen lyssnar jag på denna låt:

3 kommentarer

Under dagbok

Som Sandra Beijer

Det blir höst och det blir helg.
Allt som lockar en lördagsnatt:
mellan dans och vilda skratt.

Drar upp volymen, och sedan kajalen
(som ändå kommer smetas ut.)
När badrummet är tomt är skumpan slut.

Jag ska festa som Sandra Beijer.
Ni vet vad Veronica Maggio säjer:
”Det ekar över hela staden”.

Jag är inte den som väjer,
går längsta vägen över gatan.
Ni får passa er som satan.

 

2 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Aprillyrik dag 29 – Tillsammans

En nyårsfest
trodde någon
att vi var tillsammans

Kanske för att
vi satt intill varandra
jag lade handen på din axel
när vi skrattade
du hämtade mig mera dricka

Ingen av oss
rättade någon
jag vet inte
varför

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt