Det är dagar som denna som det är lätt att räkna sina välsignelser och låta svårigheterna ligga i ett hörn. När är vinden är skarp och kylig, lönnlöven strax innan sin vackraste nyans i solen, och dagens arbete är avklarat redan kl. 11.30. När man får bo på en sådan här gata.
Jag promenerar in till stan med en detaljerad lista och redig ryggsäck. Det är så skönt med en dag utan någon tid att passa, att utan brådska låta ärendena ta den tid de tar. Bibban, apoteket, butiken, fiskdisken, Alko. Jag lånar en bok om språkrekommendationer, köper värkmedicin, tre sorters bröd för tre sorters syften och två flaskor Minttu. I fiskdisken köper jag skagenröra och sikröra, lägger välsignelsen att få äta egenodlad potatis och fiskröra till middag en vanlig torsdag i oktober till listan.
Ett av stadens favoritkaféer har gått i konkurs. Kombinationen av pandemin, Ukrainakriget och alla ökade kostnader blev för mycket. Denna vecka har kaféet öppet sina sista två dagar, och jag har skrivit in Kaffe på Sweet Vaasa! i kalendern. En vän som bor i huvudstaden skriver och frågar om jag råkar ha vägarna förbi kaféet, där vi ofta brukar träffas när hon är i stan, om jag kunde köpa lite te för att stöda dem. Självklart, självklart! Det blir två Funky Flower och två Earl Grey Blue Flower. När har jag kunnat motstå ett ekologiskt Earl Grey-te? För tillfället har jag fyra sådana i skåpet. De räknar jag med att räcker knappt vintern ut.
När jag efter ungefär två tredjedelar avklarad lista och småsvettig av tyngden av Minttu och bröd närmar mig kaféets uteservering sitter min sambo där, arbetsbyxor och teddyjacka i skuggan, och väntar på mig. Han har stöddemonstrerat på torget med sina kollegor och visste att jag hade ärende till kaféet, så han tog sitt eftermiddagskaffe där. Jag blir så glad och överraskad att jag nästan börjar gråta. Det slår mig så hårt att jag känner mig dum, hur mycket jag älskar den här människan, hur en kaffe tillsammans när jag inte alls hade förväntat mig det kan förgylla en redan guldskimrande dag till oanade glanser. Kanske den största välsignelsen att lägga till listan.
Han dricker ana koppin, jag min första, och vi delar på en bit pavlova. Den där pavlovan är den bästa av alla. Varje år önskar jag mig en pavlova därifrån i födelsedagstårta, och sedan äter vi pavlova till kaffet tre dagar i rad. Vad ska jag ha för födelsedagstårta i fortsättningen?
När jag kommer hem någon timme senare packar jag upp för att snart packa ner igen. Nästa vecka tar jag tidigt höstlov och reser dit där palmerna och alligatorerna – och min syster – bor. Ännu en välsignelse att notera. I väskan ska jag packa solkräm, yogabyxor, sandaler och två flaskor Minttu.
Sandra skriver 