skönlitterärt

Fredagspoesi

Kylskåpspoesi som blivit till en höstlovskväll. De två första dikterna är skapade av mig, den sista av min vän KJ. Hennes starka sida inom poesi är s.k. töntdiktning. Vilken är din favorit?

Screenshot_2019-10-18-18-17-49

Screenshot_2019-10-18-18-18-02

screenshot_2019-10-18-18-17-38.png

Ha en fin helg allihopa!

skönlitterärt

Aprillyrik dag 20 – liten handbok i konsten att bli lesbisk

visste du att man kan bli lesbisk?
säger hon och sträcker sig efter mera godis
jag såg en bok på biblioteket
”liten handbok i konsten att bli lesbisk” hette den
lånande du den?
frågar jag, mycket intresserad
av hur sådant går till i praktiken
nä, säger hon med munnen full av lakrits,
svart spott kring tänderna,
jag hade bråttom till bussen och
den var en sån där som man måste läsa på plats
dessutom tror jag inte
att det skulle finnas något nytt där
jag menar, jag har testat det mesta
det handlar ändå mest om subtila saker, du vet
kortklippt hår och läderjackor och vissa poesiböcker i hyllan
och att ligga med flickor då, förstås, och
kanske något om doftljus,
säger hon och petar bort lakrits från en hörntand
med en rosalackad nagel
jag matar henne med amerikanska pastiller
orange, grön, violett
jag har aldrig haft ett doftljus,
säger jag och hon skrattar så
sockeröverdragsflisorna flyger
av alla saker
så funderar du över doftljuset?
frustar hon, och när hon har lugnat sig lite:
jag ska ge dig ett doftljus i födelsedagspresent nästa gång

Dagens prompt var att skriva en dikt utgående från det talade språket.

 

dagbok · okategoriserat

Internationella kvinnodagen: repetition

Idag är internationella kvinnodagen! Hurra! (Idag är även första dagen i min nya lägenhet, men mer om det i ett annat inlägg.) Vi tar en kort repetition av vad det handlar om, okej? Från Wikipedia: ”Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.”

En dag för att uppmärksamma kvinnor och de specifika, strukturella problem som påverkar kvinnors vardag. En dag för kamp, systerskap och gemenskap. Inte en dag för män att köpa choklad, blombuketter och presentkort på manikyr till kvinnor. (Jag säger inte att man inte får köpa choklad, blommor och presentkort – gör det för all del! Men gör det bokstavligen vilken annan dag som helst. Jag föreslår till exempel på måndag. Måndagar är ofta lite tråkigare än andra veckodagar, så då får godis eller blommor extra stor effekt.) Framför allt är det inte en dag att säga ”grattis” på. (Grattis till vadå? Att vara förtryckt? Skärpning.*)

Eller som Märta Tikkanen skriver:

Behåll dina rosor
duka av bordet i stället
Behåll dina rosor
Ljug lite mindre i stället
Behåll dina rosor
hör vad jag säger i stället
Älska mig mindre
tro på mig mera
Behåll dina rosor!

faust-3217339_1920

Nåja. Efter denna repetition (inga typiskt kvinnokodade presenter, INGA GRATTIS) kan vi gå vidare. Vad kan man då göra på internationella kvinnodagen? Nå, förutom att själv reflektera över kvinnors situation och position i samhället och världen, rannsaka sitt eget beteende och sina egna vanor, så har jag samlat 4 konkreta sätt på vilka man kan uppmärksamma internationella kvinnodagen. Varsågoda:

1. Skänk pengar

En av de mest effektiva vägarna mot jämställdhet är att försäkra sig om att flickor har tillgång till skola och utbildning. Det här är ingen självklarhet för alla världens flickor. Genom att skänka pengar till exempelvis Plan International (https://lahjoita.plan.fi/kertalahjoitus) hjälper du flickor att gå i skola, få hjälp i krissituationer samt motarbetar könsstympning och barnäktenskap.

Om du känner för att göra en mer långvarig insats går det alltid att bli månadsgivare också – sällan saknar man de där tiorna som automatiskt dras från ens konto varje månad, och jag vill tro att de gör stor nytta där de hamnar.

i-am-a-student-1412778_1280

2. Skriv under

Att skriva under ett upprop tar ungefär 30 sekunder och är ett konkret sätt att visa sitt stöd för en viss kamp.  En riktig skamfläck i det finländska samhället är våldet mot kvinnor. Varje år dör 15 kvinnor på grund av våld i parförhållande. Fatta. Mer än en kvinna i månaden dödas av sin partner eller ex-parter. Via Amnesty kan man skriva under en appell riktad till Finlands blivande statsminister, som bland annat kräver:

  • bättre och utvidgade stödtjänster för våldsoffer
  • öronmärkta pengar i statsbudgeten för att bekämpa våld mot kvinnor
  • en samtyckeslag (för sex utan samtycke är våldtäkt)
  • att medling inte är ett alternativ i fall av våld mot kvinnor

Appellen hittas på: http://www.amnesty.fi/vetoomukset/tieto-toiminnaksi-loppu-naisiin-kohdistuvalle-vakivallalle

3. Följ en feminist

Vem följer du på sociala medier? Varifrån får du nya tankar, perspektiv och berättelser? Hur många kvinnoförkämpar finns i ditt flöde? Om du tycker att de är alldeles för få, så kan det löna sig att kolla in någon av följande:

  1. MansbebisarOm emotionellt arbete, mansbebisar och jämställdhet.
  2. White Feminist Meme. Om din feminism inte är intersektionell så är det inte feminism.
  3. Konstkvinnor. Precis vad det låter som: konst & kvinnor.
  4. Arga bibliotekstanten. Enligt kontot: ”Pk-batikhäxa och crazy catlady. Det blir inte bättre än så.
  5. Normkreativa barnböcker. Enligt kontot: ”Genom att lära känna diversitet blir vi öppnare för olikheter.” 
  6. Kvinnohistoria. Här lyfts kvinnor ur historien upp, som sig bör.

Skärmklipp 2019-03-06 22.24.31
Från kontot Kvinnohistoria: ”20 december 1914 blev författaren och kvinnorättskämpen Selma Lagerlöf den första kvinnan att träda in i Svenska Akademien. Hon hade 5 år tidigare tilldelats Nobelpriset av akademien där hon hade både beundrare och motståndare.”

Hmm, låter det där med kvinnor som skakar om Svenska Akademien inte rätt bekant också från 2010-talet …?

(Alla konton tipsades av min fina vän Ylva, även hon en smart feminist att följa på Instagram ♥)

4. Välj en kvinna

Nästa gång du ska läsa en bok, lyssna på en låt, köpa ett konstverk, rösta på en politiker, anlita en ljudtekniker, boka en föreläsare: välj en kvinna.

Nästa gång du ska tipsa om en författare, musiker, konstnär, politiker, ljudtekniker, föreläsare: tipsa om en kvinna.

Över huvud taget, när det går: välj en kvinna. Att oreflekterat välja innebär så ofta i praktiken att välja en man, eftersom män syns, hörs och märks mer. De är helt enkelt mer lättillgängliga.

En anekdot: Ett år bestämde jag mig för att aktivt tänka på saken och välja att läsa böcker av kvinnliga författare. Det året var hälften av böckerna jag läste skrivna av kvinnor. Undrar hur fördelningen hade sett ut om jag inte aktivt hade valt kvinnor?

20181228_121640

* Om du absolut vill ge en hälsning på Internationella kvinnodagen till en kvinna i din närhet, så föreslår jag ”Glad kvinnodag” framom ”Grattis”. Speciellt om detta ”Glad kvinnodag” följs av något med ännu mer substans, typ: ”Jag bestämde mig för att donera en tia till UN Women för att stöda flickor och kvinnor” eller ”Har du tips på en bra feminist jag kan börja följa på Instagram?”.

 

dagbok · skönlitterärt

Her Radiance Sunshine

Jag drömde att jag var förälskad i en flicka. Vi studerade på samma ställe. Hon var en av de populära idrottarna, spelade fotboll eller basket eller något sådant, hade långt svart hår och log stort mot mig tvärs över alla rum och planer, där hon alltid var i centrum och jag på åskådarplatsen.

Hon gick vanligen under namnet Her Radiance Sunshine, men av mina vänner fick jag veta att hon egentligen hette. På en lapp, i sirlig blyertsskrift, stod det Libbstickka. Efter en match, när vi återigen hade kastat långa blickar och blänkande leenden till varandra över rummet, kom hon fram och satte sig nära mig, och så, långsamt långsamt, kysste hon mig. Mina vänner, som såg allt från första parkett, jublade från sidan om: ”Vi visste det!”

Vi kunde inte vara tillsammans såsom vi ville, kanske hade hon många bortamatcher, så vi talade ofta i telefon. Jag hade svårt att ringa henne utan orsak, kände att jag tog upp hennes tid. När jag hade ringt upp fyra gånger, och ursäktat mig varje gång, sade hon: ”Malva|n, jag har sagt att du får ringa när som helst! Jag vill prata med dig, jag vill prata med dig utan att du har något speciellt ärende!”

(Jag kan inte i skrift förklara hur hon uttalade mitt namn, Malvan, det var som att textfärg och bakgrundsfärg var inverterade på det sista n:et, så att det blev tydligt att jag inte var vilken Malva som helst, utan en specifik, en speciell.)

skönlitterärt

Se

Patriarkatet säger:
flickor kan inte
leka tre och tre
tre eller fler
blir bara fel
kvinnor är konkurrenter
bara skvaller och tjafs
hugger varandra i ryggen

Jag säger:
se
mina högstadieår
mitt gymnasiegäng
(jag älskar dem så)
fem flickors famnar

se universitetet
fyra kvinnor
längs fram i föreläsningssalen
nu
(sju år senare)
fyra namn
i daglig Facebookkontakt

Ingen har någonsin hållit en kniv
och hade de kniv
skulle jag ändå anförtro dem
med mitt liv

skönlitterärt

Aprillyrik dag 29 – Sockerminnen

Jag minns en högstadiefest
en födelsedagsfest
klassens alla flickor.

Jag minns mörkret
filmen som flimrar
jag låg på golvet
huvudet i hennes famn.

Jag minns hennes fingrar
mot mina godisklibbiga läppar
små rörelser
lätta fingertoppar.

Jag minns hur jag
knappt vågade andas
om jag rörde mig
kanske hon skulle sluta
hon fick inte sluta.

Jag minns ruset av socker
av värmen och närhet
känslan av något nytt
bara delvis förbjudet.

Jag minns att jag
länge efteråt
tänkte på henne
något slags längtan
jag hade ännu inga ord.

Saker jag kom undan med
som tonårsflicka.

Dagens prompt var att skriva en dikt baserad på detaljerade minnen.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 13 – Spådom

Du kommer möta
en lång mörk främling
Han kommer ta dig med storm
och ni kommer ha
hus och barn tillsammans

Jag hade inte ord för det då
men inser i efterhand
att jag tänkte:
så begränsande

Istället träffade jag
en flicka med blått hår
och silverring i näsan
en pojke
vars mascara
aldrig ville sluta rinna

Jag träffade
en cirkusdirektör
(sedan länge pensionerad)
som bjöd på kringlor
och visade fotografier
av elefanter och jonglörer

Jag mötte
en kvinna som
log som Marilyn Monroe
skrev som Emily Dickinson
och efterlämnade kyssbeströdda brev
innan hon kastade sig framför tåget

Ett barn med mörkbruna ögon
som hette Sofia
och talade spanska
(jag kan inte spanska)

Jag träffade
en musiker som doftade kanel
och spelade blues
en annan som smakade lavendel
och spelade fiol

Jag mötte
en späd blond främling
som blev en späd blond älskare
som blev en späd blond före-detta
och vi var båda nöjda

Ett rödhårigt yrväder
som reste världen runt
var gång hen var i stan
knackade hen på
och lämnade mig sedan
förvirrad och förälskad
bara lite förtvivlad

Ett par tvillingar
de vackraste jag sett
Senare fick jag veta
att de rymt ur en roman

– och faktiskt

en lång mörk främling
som tog mig
inte med storm
men med ömhet

Vi delade hus
(inga barn)
och om kvällarna
lärde han mig spanska

Dagens prompt var att skriva en dikt utgående från lyckokakor och deras spådomar. Jag valde den mest typiska spådom jag kunde komma på.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 10 – En flicka i frack

Jag, en
flickornas historia
kärlekens historia

Jag är djävulen
(när djävulen håller ljuset)
vingklippt ängel
Ronja Rövardotter

En flicka i frack,
svulten fjäril
Sämsta tänkbara sällskap

Världens ljuvligaste flicka

DSC05375

Dagens prompt var att skriva en ”bokryggsdikt”, det vill säga att ta en titt i sin bokhylla och skriva en dikt av boktitlar. Lite som att lägga pussel! De flesta av böckerna äger jag, men jag använde också några biblioteksböcker. Det var fascinerande att märka hur många av mina böcker som har flickor i titeln (då använde jag inte ens alla i dikten) och att jag hade två djävlar i bokhyllan.

Hur diktar du i din bokhylla?

dagbok · skönlitterärt

Alla de som lämnat spår

Jag tänker på alla de människor som har gjort ett intryck, tagit plats i mina tankar, mina texter.

Alla de tonårspojkar, grönhåriga ynglingar, rödhåriga flickor och svartögda varelser som jag har mött och som har berört mig på något vis. Alla de vänner och bekanta, de främlingar och okända ansikten i massan som jag har sett – som kanske har sett mig – och som sedan har kommit till liv igen i texter, tankar och drömmar.

Finns jag i någons texter? Har jag någon gång lämnat spår, någonstans? Ett avtryck i sinnet, bläck på ett papper, en statusuppdatering, en anekdot. En blick som möter min, ett delat leende och ögonblick innan vi går skilda vägar igen för att aldrig ses.

Det är något stort i det. Det är något så svindlande enormt att se en annan människa och i det att möta en annan människa och få en glimt av ett annat liv. Det är knappt så jag vet vad jag ska ta mig till, och kanske just därför skriver jag om det, om dem, för att på något vis hålla fast vid detta stora.

Om du vill läsa om dessa möten, dessa mer eller mindre okända pojkar och flickor som har lämnat spår, så kan du göra det till exempel här: