Kodord

Jag drömde att vi ska ha skolgympa, flickorna och pojkarna som alltid i skilda grupper. Skolan har tagit in lärare utifrån utgående från idrottsgren, och på dagens schema står aerobics. När vi kommer in i omklädningsrummet (som är stort nog att också fungera som gympasal) öppnar den inhyrda läraren – en späd, blond kvinna – en stor förvaringslåda. Där finns arbetsbyxor, stålhättade kängor, smink för krigsmålning.

Aerobics är bara ett kodord för försvar.

Vi klär om oss. Jag får ett par röda och svarta friluftsbyxor, stretchiga men tåliga som det går lätt att röra sig i. Svarta kängor med rejäl klack och sula. (De passar inte på mina fötter, så jag ger tillbaka dem och hämtar mina egna svarta läderkängor.) Jag får ett slitet läderbälte att hålla upp byxorna med. Bältet har suttit i ett par herrbyxor och är för stort, det finns inte utstansade hål tillräckligt långt inne på bältet. Inte ens bälten är utformade för oss, utan vi får klara oss bäst vi kan med sådant som är menat för andra slags människor.

Läraren provar ut tjocka, tätstickade tröjor på oss, som ska sitta så tätt mot kroppen att vi kan få på en skottsäker väst. De skottsäkra västarna räcker inte till alla, men vi delar systerligt på den utrustning som finns. En av flickorna kommer för sent till lektionen, kliver in i omklädningsrummet med en självsäkerhet som rinner av henne i samma stund hon möts av stridsklädda klasskamrater. Hon är en av dem som står överst i den sociala hierarkin, alltid snar till dräpande kommentarer och utfrysning. Hon skulle kallas mobbare om någon vågade säga det högt. En kort stund är allt tyst och stilla när den högst uppsatta plötsligt är i totalt underläge. När läraren räcker henne en tröja fortsätter vi andra också med våra förberedelser, välkomnar henne ordlöst, och trots allt, in i gemenskapen. Hon är i slutändan inte fienden.

När vi står i våra militärbyxor, med röda streck målade på kinderna, kommer rektorn in i rummet. Han har fått höra om vår gymaplektion och är orolig. Läraren och rektorn diskuterar, och jag hör hur läraren kallar det självförsvar och kampsport. Vi vet alla att det bara är en del av sanningen. Rektorn i sina fladdrande linnebyxor, lilla hårknut och spikmatta ifrågasätter lektionen, undrar om vi inte gör bättre i att faktiskt lära oss lite aerobics, eller kanske yoga? Hans undfallenhet och nervositet står sig slätt mot den inhyra lärarens korslagda armar och attityd. Hon hävdar sin plats, vår plats, och rektorn slinker iväg. Han förstår inte att patriarkatet inte bekämpas med yoga och mindfulness. Här behövs kevlarvästar och stål.

Glass

Försäljare i glasskiosken var så söt. Ni vet, på det där sättet att man knappt kan titta av oro för att bara gapa.

(Jag mötte en sådan försäljare på grönsaksavdelningen i ett supermarket en gång. Han kom emot mig med sitt svarta hår och sina glimmande örhängen och stora leende och jag insåg inte att jag hade tappat hakan förrän jag förvirrat smällde igen käften när han passerat mig.)

Jag stod länge och valde glass, tittade på bilderna av de olika glassmakerna och absolut inte på henne. Men i ögonvrån anade jag hennes svarta hårband och guppiga pagefrisyr, hennes glada ögon. Hon talade svenska med en omisskänlig finska i bakgrunden. Finskspråkiga främlingar som talar bruten men hjärtlig svenska med mig får mig knäsvag. Är de dessutom söta och glada så smälter jag helt.

Jag hade velat lyfta upp henne på ett bord, få henne att skratta och pussa henne på näsan. I stället beställde jag sommarens första lösglass, två bollar; en hallon-lakrits och en gammaldags vanilj med hjortron.

Fredagspoesi

Kylskåpspoesi som blivit till en höstlovskväll. De två första dikterna är skapade av mig, den sista av min vän KJ. Hennes starka sida inom poesi är s.k. töntdiktning. Vilken är din favorit?

Ha en fin helg allihopa!

Aprillyrik dag 20 – liten handbok i konsten att bli lesbisk

visste du att man kan bli lesbisk?
säger hon och sträcker sig efter mera godis
jag såg en bok på biblioteket
”liten handbok i konsten att bli lesbisk” hette den
lånande du den?
frågar jag, mycket intresserad
av hur sådant går till i praktiken
nä, säger hon med munnen full av lakrits,
svart spott kring tänderna,
jag hade bråttom till bussen och
den var en sån där som man måste läsa på plats
dessutom tror jag inte
att det skulle finnas något nytt där
jag menar, jag har testat det mesta
det handlar ändå mest om subtila saker, du vet
kortklippt hår och läderjackor och vissa poesiböcker i hyllan
och att ligga med flickor då, förstås, och
kanske något om doftljus,
säger hon och petar bort lakrits från en hörntand
med en rosalackad nagel
jag matar henne med amerikanska pastiller
orange, grön, violett
jag har aldrig haft ett doftljus,
säger jag och hon skrattar så
sockeröverdragsflisorna flyger
av alla saker
så funderar du över doftljuset?
frustar hon, och när hon har lugnat sig lite:
jag ska ge dig ett doftljus i födelsedagspresent nästa gång

♦

Dagens prompt var att skriva en dikt utgående från det talade språket.

 

Internationella kvinnodagen: repetition

Idag är internationella kvinnodagen! Hurra! (Idag är även första dagen i min nya lägenhet, men mer om det i ett annat inlägg.) Vi tar en kort repetition av vad det handlar om, okej? Från Wikipedia: ”Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.”

En dag för att uppmärksamma kvinnor och de specifika, strukturella problem som påverkar kvinnors vardag. En dag för kamp, systerskap och gemenskap. Inte en dag för män att köpa choklad, blombuketter och presentkort på manikyr till kvinnor. (Jag säger inte att man inte får köpa choklad, blommor och presentkort – gör det för all del! Men gör det bokstavligen vilken annan dag som helst. Jag föreslår till exempel på måndag. Måndagar är ofta lite tråkigare än andra veckodagar, så då får godis eller blommor extra stor effekt.) Framför allt är det inte en dag att säga ”grattis” på. (Grattis till vadå? Att vara förtryckt? Skärpning.*)

Eller som Märta Tikkanen skriver:

Behåll dina rosor
duka av bordet i stället
Behåll dina rosor
Ljug lite mindre i stället
Behåll dina rosor
hör vad jag säger i stället
Älska mig mindre
tro på mig mera
Behåll dina rosor!

Nåja. Efter denna repetition (inga typiskt kvinnokodade presenter, INGA GRATTIS) kan vi gå vidare. Vad kan man då göra på internationella kvinnodagen? Nå, förutom att själv reflektera över kvinnors situation och position i samhället och världen, rannsaka sitt eget beteende och sina egna vanor, så har jag samlat 4 konkreta sätt på vilka man kan uppmärksamma internationella kvinnodagen. Varsågoda:

1. Skänk pengar

En av de mest effektiva vägarna mot jämställdhet är att försäkra sig om att flickor har tillgång till skola och utbildning. Det här är ingen självklarhet för alla världens flickor. Genom att skänka pengar till exempelvis Plan International (https://lahjoita.plan.fi/kertalahjoitus) hjälper du flickor att gå i skola, få hjälp i krissituationer samt motarbetar könsstympning och barnäktenskap.

Om du känner för att göra en mer långvarig insats går det alltid att bli månadsgivare också – sällan saknar man de där tiorna som automatiskt dras från ens konto varje månad, och jag vill tro att de gör stor nytta där de hamnar.

2. Skriv under

Att skriva under ett upprop tar ungefär 30 sekunder och är ett konkret sätt att visa sitt stöd för en viss kamp.  En riktig skamfläck i det finländska samhället är våldet mot kvinnor. Varje år dör 15 kvinnor på grund av våld i parförhållande. Fatta. Mer än en kvinna i månaden dödas av sin partner eller ex-parter. Via Amnesty kan man skriva under en appell riktad till Finlands blivande statsminister, som bland annat kräver:

• bättre och utvidgade stödtjänster för våldsoffer
• öronmärkta pengar i statsbudgeten för att bekämpa våld mot kvinnor
• en samtyckeslag (för sex utan samtycke är våldtäkt)
• att medling inte är ett alternativ i fall av våld mot kvinnor

Appellen hittas på: http://www.amnesty.fi/vetoomukset/tieto-toiminnaksi-loppu-naisiin-kohdistuvalle-vakivallalle

3. Följ en feminist

Vem följer du på sociala medier? Varifrån får du nya tankar, perspektiv och berättelser? Hur många kvinnoförkämpar finns i ditt flöde? Om du tycker att de är alldeles för få, så kan det löna sig att kolla in någon av följande:

1. Mansbebisar. Om emotionellt arbete, mansbebisar och jämställdhet.
2. White Feminist Meme. Om din feminism inte är intersektionell så är det inte feminism.
3. Konstkvinnor. Precis vad det låter som: konst & kvinnor.
4. Arga bibliotekstanten. Enligt kontot: ”Pk-batikhäxa och crazy catlady. Det blir inte bättre än så.”
5. Normkreativa barnböcker. Enligt kontot: ”Genom att lära känna diversitet blir vi öppnare för olikheter.” 
6. Kvinnohistoria. Här lyfts kvinnor ur historien upp, som sig bör.

Från kontot Kvinnohistoria: ”20 december 1914 blev författaren och kvinnorättskämpen Selma Lagerlöf den första kvinnan att träda in i Svenska Akademien. Hon hade 5 år tidigare tilldelats Nobelpriset av akademien där hon hade både beundrare och motståndare.”

Hmm, låter det där med kvinnor som skakar om Svenska Akademien inte rätt bekant också från 2010-talet …?

(Alla konton tipsades av min fina vän Ylva, även hon en smart feminist att följa på Instagram ♥)

4. Välj en kvinna

Nästa gång du ska läsa en bok, lyssna på en låt, köpa ett konstverk, rösta på en politiker, anlita en ljudtekniker, boka en föreläsare: välj en kvinna.

Nästa gång du ska tipsa om en författare, musiker, konstnär, politiker, ljudtekniker, föreläsare: tipsa om en kvinna.

Över huvud taget, när det går: välj en kvinna. Att oreflekterat välja innebär så ofta i praktiken att välja en man, eftersom män syns, hörs och märks mer. De är helt enkelt mer lättillgängliga.

En anekdot: Ett år bestämde jag mig för att aktivt tänka på saken och välja att läsa böcker av kvinnliga författare. Det året var hälften av böckerna jag läste skrivna av kvinnor. Undrar hur fördelningen hade sett ut om jag inte aktivt hade valt kvinnor?

* Om du absolut vill ge en hälsning på Internationella kvinnodagen till en kvinna i din närhet, så föreslår jag ”Glad kvinnodag” framom ”Grattis”. Speciellt om detta ”Glad kvinnodag” följs av något med ännu mer substans, typ: ”Jag bestämde mig för att donera en tia till UN Women för att stöda flickor och kvinnor” eller ”Har du tips på en bra feminist jag kan börja följa på Instagram?”.

 

Her Radiance Sunshine

Jag drömde att jag var förälskad i en flicka. Vi studerade på samma ställe. Hon var en av de populära idrottarna, spelade fotboll eller basket eller något sådant, hade långt svart hår och log stort mot mig tvärs över alla rum och planer, där hon alltid var i centrum och jag på åskådarplatsen.

Hon gick vanligen under namnet Her Radiance Sunshine, men av mina vänner fick jag veta att hon egentligen hette. På en lapp, i sirlig blyertsskrift, stod det Libbstickka. Efter en match, när vi återigen hade kastat långa blickar och blänkande leenden till varandra över rummet, kom hon fram och satte sig nära mig, och så, långsamt långsamt, kysste hon mig. Mina vänner, som såg allt från första parkett, jublade från sidan om: ”Vi visste det!”

Vi kunde inte vara tillsammans såsom vi ville, kanske hade hon många bortamatcher, så vi talade ofta i telefon. Jag hade svårt att ringa henne utan orsak, kände att jag tog upp hennes tid. När jag hade ringt upp fyra gånger, och ursäktat mig varje gång, sade hon: ”Malva|n, jag har sagt att du får ringa när som helst! Jag vill prata med dig, jag vill prata med dig utan att du har något speciellt ärende!”

(Jag kan inte i skrift förklara hur hon uttalade mitt namn, Malvan, det var som att textfärg och bakgrundsfärg var inverterade på det sista n:et, så att det blev tydligt att jag inte var vilken Malva som helst, utan en specifik, en speciell.)

Om jag skulle dö i morgon

Ångrar jag
att jag aldrig
tagit mig en man?
Nej.
Men kanske
att jag inte tog
fler flickor i min famn.

Se

Patriarkatet säger:
flickor kan inte
leka tre och tre
tre eller fler
blir bara fel
kvinnor är konkurrenter
bara skvaller och tjafs
hugger varandra i ryggen

Jag säger:
se
mina högstadieår
mitt gymnasiegäng
(jag älskar dem så)
fem flickors famnar

se universitetet
fyra kvinnor
längs fram i föreläsningssalen
nu
(sju år senare)
fyra namn
i daglig Facebookkontakt

Ingen har någonsin hållit en kniv
och hade de kniv
skulle jag ändå anförtro dem
med mitt liv

Aprillyrik dag 29 – Sockerminnen

Jag minns en högstadiefest
en födelsedagsfest
klassens alla flickor.

Jag minns mörkret
filmen som flimrar
jag låg på golvet
huvudet i hennes famn.

Jag minns hennes fingrar
mot mina godisklibbiga läppar
små rörelser
lätta fingertoppar.

Jag minns hur jag
knappt vågade andas
om jag rörde mig
kanske hon skulle sluta
hon fick inte sluta.

Jag minns ruset av socker
av värmen och närhet
känslan av något nytt
bara delvis förbjudet.

Jag minns att jag
länge efteråt
tänkte på henne
något slags längtan
jag hade ännu inga ord.

Saker jag kom undan med
som tonårsflicka.

❦

Dagens prompt var att skriva en dikt baserad på detaljerade minnen.

Aprillyrik dag 13 – Spådom

Du kommer möta
en lång mörk främling
Han kommer ta dig med storm
och ni kommer ha
hus och barn tillsammans

Jag hade inte ord för det då
men inser i efterhand
att jag tänkte:
så begränsande

Istället träffade jag
en flicka med blått hår
och silverring i näsan
en pojke
vars mascara
aldrig ville sluta rinna

Jag träffade
en cirkusdirektör
(sedan länge pensionerad)
som bjöd på kringlor
och visade fotografier
av elefanter och jonglörer

Jag mötte
en kvinna som
log som Marilyn Monroe
skrev som Emily Dickinson
och efterlämnade kyssbeströdda brev
innan hon kastade sig framför tåget

Ett barn med mörkbruna ögon
som hette Sofia
och talade spanska
(jag kan inte spanska)

Jag träffade
en musiker som doftade kanel
och spelade blues
en annan som smakade lavendel
och spelade fiol

Jag mötte
en späd blond främling
som blev en späd blond älskare
som blev en späd blond före-detta
och vi var båda nöjda

Ett rödhårigt yrväder
som reste världen runt
var gång hen var i stan
knackade hen på
och lämnade mig sedan
förvirrad och förälskad
bara lite förtvivlad

Ett par tvillingar
de vackraste jag sett
Senare fick jag veta
att de rymt ur en roman

– och faktiskt

en lång mörk främling
som tog mig
inte med storm
men med ömhet

Vi delade hus
(inga barn)
och om kvällarna
lärde han mig spanska

❦

Dagens prompt var att skriva en dikt utgående från lyckokakor och deras spådomar. Jag valde den mest typiska spådom jag kunde komma på.