Tag Archives: Österbotten

Vasa är ju inte Paris ändå

Det doftar croissanter och kanel överallt, som om staden försöker väga upp det faktum att allt är grått och slask, skapa lite värme och trevnad när årstiden själv inte erbjuder det. Utanför kaféet som vill vara Paris men som bara blir en svag och billig variant – det inser till och med jag som aldrig varit i Paris – sitter en kvinna i blommönstrade nätstrumpbyxor, korta jeansshorts och svarta kängor. Hon har rosa hår och rött läppstift, en gitarr på ryggen och en förstärkare i famnen, blicken ner i telefon.

Inne i köpcentret är det varmt och bullrigt, gamla farbröder dricker kaffe, barnfamiljer ramlar fram, en lång kö sträcker sig från den nyöppnade butiken och runt hörnet. Jag tar tillflykt till bokhandeln, letar efter lugnare rum, bläddrar bland nyheterna och går en vända via poesihyllan för sakens skull. I kassan betjänar en käck flicka en äldre herre, och med den allra sötaste finska brytning berättar hon att de tyvärr inte har just den boken i lager, men att de kan beställa efter den om han vill. Jag hör hur hon tvekar ett kort ögonblick innan hon duar honom.

Väl ute i blötsnön igen går jag en vända över torget, hör skoförsäljarna prata med varandra om hur arbetsmarknaden förändrades efter kriget medan de plockar fram skor, och en man hotar sin dotter med att de inte går dit hon vill om hon ”inte genast sätter bort den där förbaskade mobilen”. Kriget gav oss smarttelefoner som vi sedan inte får använda, tänker jag, och passerar ytterligare ett kaneldoftande kafé.

Utanför Marimekko stannar jag upp. Skyltfönstren är fyllda med grafiska klänningar och butiken med folk, men jag skymtar en bekant profil, höga kindben och hög hästsvans bland alla gråkofteklädda kunder. Det gör mig glad, att se henne utan att hon ser mig, att våra vägar korsas – eller våra cirklar i alla fall sammanfaller, nuddar varandra aldrig så lite genom ett butiksfönster. Att vi fortfarande existerar i samma värld, något som jag smärtsam har insett att inte kan tas för givet.

När jag går tillbaka mot biblioteket går jag långsammare än jag hittills gjort på hela året.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Hem

Nu behöver jag resa hem. Jag känner det i min själ, hur den kräver nordligare vidder. Huset med skog på tre sidor, där det är mörkt och tyst när jag ska sova. Vita gardiner i vardagsrummet där jag dricker kaffe. Fluffiga kaniner som inte vill gosa med mig lika mycket som jag vill gosa med dem.

När jag cyklar iväg på lunch listar jag i huvudet alla de jag vill träffa. Mamma, pappa, syster, mommo, moffa. En lång lista med vänner. Te och innerliga samtal. I hjärtat en dov känsla som jag vet att inte kommer släppa förrän jag har satt fötterna på Vasamark.

Jag tänker på faffa, som dog för två somrar sedan. Hur han på sina sätt är struken ur listan, men på andra sätt är lika närvarande i mitt liv som innan sin bortgång. När jag hälsar på hos fammo är det som om han alltid finns i rummet bredvid – om vi sitter i köket löser han korsord i vardagsrummet, om vi läser tidningar i soffan ligger han och vilar i sovrummet. Inom ramen för en kurs i dialektologi spelade jag in sammanlagt över en timmes samtal från en påskvisit hos fammo och faffa. Jag lyssnar inte på inspelningarna, inte just idag, men jag kontrollerar att de finns kvar i mitt digitala arkiv och jag gläds åt att faffas röst och historier har sparats på det här viset.

Allt det här är något väldigt fint. Att längta norrut till något som jag kommer att få är fint. Det är själen som sträcker sig efter något kärt, som ett barn som räcker upp händerna för att bli upplockat i famnen. Snart får jag vara i den famnen.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Österbotten

IMG_4701

X
Tänk att det är här
jag har lagt mitt hjärta

X
djupt i den österbottniska potatismyllan
går mina rötter

det är över vidsträckta fält
jag vill breda ut min själs lakan

X
jag vilar i dialekter
gamla och vindlande
som torra grusvägar genom furuskog
X

och i bräckt vatten
över dyig sand
gungar jag sakta
i solens sista ljus
X

IMG_4706

2 kommentarer

Filed under skönlitterärt