skönlitterärt

Aprillyrik dag 2 – Johnny boy

Skolbiblioteket var inte så mycket bibliotek
som en del av korridoren
avskärmad med tillfälliga mellanväggar
alltid tomt
(förutom jag)

En pocket som låg bra i handen
handlade om ett gäng pojkar:
de hade hårpomada och läderjackor
doftade av blod och våld,
en hette Johnny
och alla bar kniv

Någon av dem
(kanske Johnny)
hoppade ut genom ett fönster

När de två yngsta
(en av dem Johnny)
kom till en fest
hände något –

Jag minns inte vad
men minns rodnande kinder
(mina eller Johnnys)
en naken överkropp och lågskurna jeans

Det var inte så mycket
vad som sades
som vad som gjordes
händelser mellan orden
(händerna under bordet)
något förbjudet på tungan
som jag utan att förstå
förstod redan då

National Poetry Writing Month 2024 är i gång! Trots att det är dag 2 skrev jag dagens dikt enligt promptet för dag 1, eftersom det var ett så inspirerande prompt som jag dessvärre inte hade tid och ro att utforska under aprils första dag. Så här löd promptet: ”Today, we’d like to challenge you to write – without consulting the book – a poem that recounts the plot, or some portion of the plot, of a novel that you remember having liked but that you haven’t read in a long time.” Jag utgick från en uppenbarelse jag hade under studietiden för nästan ett decennium sedan.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 10 – Duva

Jag slog ihjäl en duva en gång

Jag slog ihjäl en duva
med en sten
och varmt duvblod sprätte upp på min arm

Tänk det:
varmt duvblod på min arm

Det hela var
en djupt självisk handling

Jag stod inte ut med att se duvan lida
led med den som den led
krossade dess skalle med en sten
under hysteriska snyftningar

Efteråt
när jag tvättade händerna
upp till armbågarna tre gånger om
tänkte jag
att jag inte borde ha använt en sten
kanske en spade, kanske en snöskovel

Jag spelade upp dödsscenen i huvudet
gång på gång
stenen i handen
stenen mot huvudet
huvudet mot asfalten

Men i desperationen
kom jag inte på något annat
än en sten

På natten drömde jag
om vita fjädrar
som tatueringar på min arm

dagbok · okategoriserat · skönlitterärt

Tre kvällar. Tre dikter.

Tre dikter skrivna under tre kvällar, när jag egentligen redan gått och lagt mig, men kravlat mig upp, och ner, ur högsängen för att med svidtrötta ögon krafsa ner spridda ord i närmaste anteckningsbok. För att det är något som pockar på. För att det är något som behöver komma till tals.

I

Det känns klyschigt
att säga att jag
samlar inspiration och kraft
men det är ju
precis det jag gör;
ta intryck istället för
ge uttryck
(intagande, ej utgjutande)
låter lyriken
ligga i träda
(min diktning är min trädgård;
där växer salvia och rallarros
akleja och pion
späda skymningsväxter
jag inte kan namnet på
men som jag inte glömmer att vattna)

II

En sån satans dag
säger jag
skalar av mig kläderna
intill det sista svala lagret
En sån satans pissdag
när jag gråter på duschgolvet
vattnet hinner kallna
i det långa fallet

Jag lever omgiven av böcker
men har ingen ro att läsa
ögonen är alltid för trötta
klockan är alltid för mycket
romanerna för långa
manifesten för svåra och
dikterna –
dikterna är kanske det enda
detta sinne kunde klara
om ögonen bara vore
lite öppnare
lite klarare

III

Jag har tappat fattningen
den föll ur
mitt grepp den föll
i marken
och allt som fanns därinne
rann ut över
marken Kom hit och
slicka upp det kom hit och
slicka upp varje smula
så inget går förlorat
Kom hit och skölj
trottoarerna rena
från blodet
som samlas
i varje skreva
kom hit och skölj
trottoarerna rena

(stark inspiration och lånade ord ur Ulrika Nielsens diktsamling Poemer om pingviner, sidan 26)

dagbok · okategoriserat

Menslistan

Det har varit en hel del menssnack på tapeten den senaste tiden, bland annat i och med Radio X3M:s mensvecka. Mycket uppfriskande och givande, tycker jag! Sedan hittade jag den här fina listan på Menskligt och tänker att den får avsluta menssessionen (vilket ord) för den här gången.

Känslan när du fick din första mens?
Jag fick min första mens när jag hade en kompis på besök och var mest irriterad över att behöva krångla med bindor innan jag kunde springa ut och leka med henne.

Hur har du koll på din menscykel?
För tillfället använder jag p-piller, så då följer jag automatiskt med cykeln genom pillerkartorna. I andra fall markerar jag mensdagarna med små kryss i kalendern, för att ha någon slags översikt och kunna räkna ut ungefär när nästa mens kommer.

Med vem pratar du om mens?
Med mina vänner, fler och fler hela tiden. Ju äldre jag blir, desto mer och friare pratar jag också. Det är så skönt! Däremot talar jag knappt alls om mens med min familj. Jag kan för all del nämna det, men det blir liksom inte ett samtalsämne i sig.

Har du nån gång blivit överrumplad av din mens?
Visst har jag det, senast denna menscykel då jag började blöda en hel vecka för tidigt. Men det har aldrig utmynnat i svåra situationer. Mest i lite svärord och extra underkläder i tvätten.

Den pinsammaste situationen din mens har utsatt dig för?
Jag har lyckats undvika de flesta potentiellt pinsamma menssituationerna, faktiskt! Men två händelser dyker upp i minnet: Jag jobbade på ett läger, och vi ledare sov på lägergården en natt innan deltagarna anlände. När jag vaknar den första morgonen hoppar jag ner från högsängen, och i samma ögonblick känner jag att min menskopp blivit överfull under natten och nu svämmar över totalt. En stor, alldeles symmetrisk blodfläck i en vackert mörkröd nyans landar på golvet under mig, splätts. Halvhukande skyndar jag iväg mot badrummet i korridoren, hoppas på att inte lämna blodspår efter mig och att hinna städa undan innan de andra vaknar.

En annan gång satt jag på en lektion och kände att nu, nu rinner det över. Men det är bara några minuter kvar, jag kan ju inte stiga upp och gå redan nu, det vore så oartigt, jag kan ju inte gå utan att ange orsak, kan ju inte säga ”ursäkta, jag måste gå på toaletten”  med bara några minuter kvar… Så jag satt kvar och försökte med viljestyrka hålla tillbaka blodet (ledtråd: det funkar inte på det viset).

Tänk det, att jag hellre riskerade att blöda ner både kjol och stol än att vara lite oartig.

Hur ont gör din mens när det är som värst?
Låt mig säga såhär: Jag har aldrig upplevt någon större smärta än mensvärk. Då har jag brutit nyckelben och fått visdomständer utdragna. När det är som allra värst har jag så ont att jag inte klarar av vardagen. Jag kallsvettas och åkallar både Gud och Satan i desperata böner. Jag måste fara hem från lektioner eller jobb för att trycka i mig värktabletter (startdos: 600 mg ibuprofen eller 550 mg natriumnaproxen på recept). Sedan ligger jag på golvet i duschen med varmvattnet strömmande.

Det som jag tycker är fascinerande, även om jag förstås gärna skulle slippa förstahandsupplevelsen av det, är hur en episod riktigt svår mensvärk dränerar en fullständigt på energi. Resten av dagen måste jag vila. Märkbar är också lättnaden när smärtan släpper. Den är nästan berusande.

Vad tycker du om din mens?
En bra menscykel kan jag vara rätt neutral inställd till min mens. Den är nu där, det är lite krångligt och kroppen känns lite mer påtaglig än annars, men tack vare menskoppen kan jag till och med glömma bort att jag har mens.

Men helst skulle jag slippa hela skiten fullständigt och för evigt.

Ditt bästa mensminne?
Jag har tyvärr väldigt få bra mensminnen. De mesta är förknippade med smärta och obekvämhet. Bättre mensminnen är minnen från de diskussioner jag har haft om mens – när folk vågar öppna sig och dela historier och erfarenheter. Vilt främmande människor som gillar varandras kommentarer på min Facebooksida om hur man måste bete sig efter duschen när man har mens för att inte bloda ner både handduk och badrumsgolv, hur torkat blod ser ut som paprikapulver på toalettpappret och i vilken position man måste sova för att inte blöda ner sängen. Delade mensminnen är bra mensminnen.

Och avslutningsvis, en bild jag hittade på Facebook (tyvärr har jag inte tillgång till originalkällan). Jag skrattade högt, för den är så sann på så många vis:

mens

skönlitterärt

Sår

Jag förbinder dina
skrubbsår
skrapsår
skärsår

Sår efter spikar
sår efter skott

Sår efter nålar och
sår efter tråd
Sår efter rep och
sår efter stål

Brännsår som läker illa
Djupa sår som måste sys

Snart finns ingen
orörd hud kvar

Rena sår med skarpa kanter
smutsiga sår, öppna sår
Sår med grus och olja
Sår med salt och syra

Skavsår
Själssår
Sticksår

Sår efter knogar och
sår efter klackar
Sår efter tänger och
sår efter tänder

Snart klarar jag inte längre
ditt blod på mina händer


Ibland slår inspirationen till utan pardon.
Då är det bara att skriva och se varthän det bär.

skönlitterärt

Revolver eller kniv

Du frågar: revolver eller kniv?

och jag tänker:
blodiga bilsäten
blodiga motellakan
blodiga bandage i blodiga handfat

tandtråd och whisky
is och snabbkaffe
heta händer mot axlar ur led

så jag svarar: vi kan råna en butik
så jag svarar: tandtråd

och du ler som om du har förstått.

 

 

Ytterligare en dikt i samma universum som denna. Jag vet inte om jag någonsin kommer bli klar med vägdamm och blod.

skönlitterärt

Jag är ledsen över blodet i din mun

Vi har stannat vid vägkanten.

Du har för mycket sand i oljan,
för mycket olja i blodet,
för mycket blod i munnen.

Det går bara att svälja
så mycket
av sitt eget blod,
så mycket
av någon annans.

XXXXXXXXXX(Jag är ledsen
XXXXXXXXXXöver blodet i din mun
XXXXXXXXXX— jag önskar det vore mitt.)

Hur du än spottar
sugs det inte upp av sanden.

XXXXXXXXXX

Vi kör iväg,
lämnar efter oss
bensin och rökfläckar

och jag tänker:

Snart är det för mycket blod i sanden.
Snart är det för lite blod i dig
och när det händer
vet jag inte vad jag tar mig till.

I våras snubblade jag över bildsatta diktfragment av den amerikanska poeten Richard Siken. De tog mig med storm och jag kände att jag var tvungen att läsa resten. Eftersom inget bibliotek kunde hjälpa mig beställde jag efter ett exemplar av Crush, en underbar diktsamling, desperat och mörk, fylld av kärlek och panik, blod, lera och död.

”It’s a road movie,
XXXXXXXa double-feature, two boys striking out across America, while desire,
XXXXXXXXXXXlike a monster, crawls up out of the lake
with all of us watching, with all of us wondering if these two boys will
XXXXfind a way to figure it out.”
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX(ur Driving, Not Washing)

Det är också från Siken som jag har fått inspiration och lånat några ord till dikten ovan. Som han skriver i Little Beast:

Sorry
about the blood in your mouth. I wish it was mine.

skönlitterärt

Hetta

Kanske är det
sommarvärmen
julihettan —

men jag längtar efter
blottade halsar
skuldror och höfter
blanka tänder mot mina
XXXXXXXXX(baksidan av dem mot min tunga
XXXXXXXXX närmare går inte att komma)

Om det är
sommarsolståndet
sötman i blåbärsblom
en lång och ensam vinter

XXXXXXXXX(men det är inte sant —
XXXXXXXXX jag var med dig
XXXXXXXXX senast igår)

som får mig att vilja
andas dagg på din hud
XXXXXXXXX
XXXXXXXXX

Det behöver inte ens vara
din hud
men någon
XXXXXXXXXvild och villig

som inte sluter ögonen
som aldrig tröttnar på doften
av liljekonvalj och blod

skönlitterärt

Aprillyrik dag 3 – Blinka lilla stjärna

Blinka lilla stjärna där

se till mig som liten är

vart jag mig i världen vänder

ser jag blod på mina händer

vad jag mig än företar

dröjer skuld och smärta kvar

lyckan kommer lyckan går

den gud älskar lyckan får

X

Blinka lilla stjärna, säg

varför gud ska hata mig

Dagens prompt var att skriva en dikt om stjärnor och jag blev inspirerad av hur visan ”Blinka lilla stjärna” och bönen ”Gud som haver” passar bra ihop rent rytmiskt.