dagbok

Fortfarande ljust fortfarande varmt

Det är +26 grader i lägenheten och alla mina sommarkläder är på villan. ”Jag ska snart börja jobba”, tänker jag där jag sitter i fåtöljen i korsdraget, i ett försök att svalka ner mig, ”riktigt snart.”

I lördags hade jag inflyttningsfest. Mamma hade hjälpt mig att planera och ordna (vilket behövdes, med tanke på att jag var i Helsingfors torsdag och fredag). Det fanns skumpa, vin och öl; rågknappar, cocktailpinnar och bröd; frusen chokladosttårta, petit chouxer och lösgodis (lösgodis är mycket viktigt, speciellt i kombination med skumpa).

IMG-20190518-WA0014

Jag kände mig fin i svepande svarta byxor, rött läppstift och näsring i silver. Vi svettades, pratade, skrattade, dansade och drack whisky till soluppgången. Jag var så trött, så trött efteråt.

Nästa dag tog det mig nästan 12 timmar att städa undan, men det var nog mest för att två vänner kom på frukostkaffe (och sedermera stannade ända till kvällen). Sådana dagar behövs också, när man har tid att sitta i timtal kring köksbordet och prata om allt sånt som är viktigt på riktigt; om att vara sann mot sig själv.

Igår bjöd jag över en vän på late afternoon tea, bakade scones i värmen och gjorde falsk clotted cream. Vi satt i soffan och pratade om litteratur. Hen undrade om jag någonsin har tänkt skriva en diktsamling. Jag sade att jag har tänkt på det sedan jag var sexton, men att jag inte har tillräckligt mycket att säga.

När jag skulle sova – fortfarande så ljust, fortfarande så varmt – låg jag och strök med handen över de blommiga tapeterna, och tänkte att jag ändå kanske har något att säga. Några små rader i telefonen bara, för att inte glömma dem, så ska vi se om de ännu blommar ut här i värmen.

dagbok

Måndag

När jag vaknar strax efter åtta är jag inte trött, och det är nästan ljust där ute. Jag anar våren bakom de snöslaskiga brandgatorna, där flera bilar har kört fast det senaste dygnet.

Medan jag steker bananplättar till frukost diskuterar jag de queeras vedermödor i dejtingsvängen med en vän i en chattruta. Att hela dejtingfenomenet är så väldigt heteronormativt gör att man som queer har ännu ett extra plan att navigera på, känns det som: Frågar han ut mig på dejt, eller ska vi bara ta kaffe som två vänner? Eller kommer den här personen fatta att mitt förslag om kaffe är vänner emellan, eller tror den att jag föreslår en dejt? Vad om jag föreslår bio?! Flirtar hon med mig, eller är hon bara flirtig till personligheten? (Alternativt: Fattar hon att jag flirtar med henne, eller tror hon bara att jag är sådär kärleksfull som kvinnor kan vara vänner emellan? The intention is very gay!)

Sedan hinner jag jobba knappt en timme innan mamma hämtar mig. Vi åker till lägenheten och mäter upp osynliga möbler, planerar tapeter, märker till vår förskräckelse att golvet bågnar i vardagsrummet (hela lägenheten blir i sämre och sämre skick varje gång jag är där, känns det som!), undersöker källar- och vindsutrymmena (som jag tyckte var förfärliga och som mamma skrattande påstår att är klart dugliga: Du skulle ha sett vinden på Långviksgatan!). Sedan far vi till färgbutiken och får ypperlig betjäning, två tapetrullar på beställning och två färgpytsar att kånka till bilen. Vi orkar till och med via ytterligare en butik för att köpa målartejp och penslar och rollrar för kommande tak- och väggmålning.

När allt detta är gjort och mamma släppt av mig igen håller solen redan på att gå ner. Jag lagar en massiv portion spagetti och sprättar upp tre fönsterkuvert som alla kräver något av mig – främst pengar och mejlskrivande. Så jag betalar pengar och skriver mejl. Sedan kokar jag dagens första kopp kaffe och skär upp en tjock bit kryddkaka. En kort stund senare skär jag upp en tjock bit till.

dagbok

Fimpa

”Vi får ta en röik å funder”, har vi sagt efter att ha varit på lägenhetsvisningar. Så vi har rökt och funderat, i många omgångar. Jag har fattat beslut, och ångrat mig, och beslutat igen.

”Nu får du fimpa”, sade pappa när jag ringde och sa att jag ska ge ett bud.

Igår köpte jag en lägenhet.

20190131_115901

Den är inte precis vad jag drömde om, och den kommer behöva en del omvårdnad och kärlek (och nya lister och färg), men den har trägolv och kakelugn och stora fönster och rymligt kök, så på sina sätt är den väl precis vad jag drömde om.

Min syster kom med mig för att se på lägenheten samma dag som jag hade skrivit under minst tio papper, och fått minst tio nycklar i hand, och så gullig som hon är hade hon med sig en liten flaska skumpa + glas (och en stor flaska skumpa till senare tillfälle), så att vi kunde inviga lägenheten ordentligt med en skål ♥

WhatsApp Image 2019-02-01 at 11.03.30

Tapeterna i hallen och i sovalkoven. Idag var jag upp på kallvinden och tittade. Huset är från 1927, och vinden var så ödig att jag inte tror någon riktigt har städat där sedan huset byggdes.

Det blir nog riktigt, riktigt bra ändå!

dagbok

Röik å funder

Jag funderar på att köpa lägenhet.

Mamma surfar lägenheter. Jag ratar alla med kornischer.

Mamma och jag går på lägenhetsvisningar. Den allra finaste är i ett rosa trähus, med kakelugn och stort kök. Det är ungefär tjugo andra personer på visningen, och priset är nästan 40 000 euro mer än vad jag fått lånelöfte om.

Mamma surfar fler lägenheter. Vi går på fler lägenhetsvisningar. De flesta är över min budget, men vi går i alla fall. En har tre bärbuskar utanför dörren och det minsta badrummet hittills. En annan är totalt nyrenoverad i vitt och grått, och har en framtagen stockvägg bredvid kakelugnen. En annan lägenhet i samma hus är totalt nyrenoverad i vitt och grått, och har en framtagen stockvägg bredvid kakelugnen. Det är som om det vore samma lägenhet, och jag ratar dem båda för det. En lägenhet är så stökig att jag inte kan se potentialen bakom all disk och tvätt, en annan har fint, knarrande trägolv som bara är lite slitet.

”Vi får ta en röik å funder”, säger mamma.

Vi far hem till mig, till min hemtrevliga tvåa med mörkt parkettgolv, kokvrå och högt till tak (ingen kakelugn). Öppnar en chokladask som röik, och funderar. Påbörjar det undre lagret i chokladasken fastän det första inte är uppätet. (Vi ratar samma pralinsmaker.) Kommer inte fram till något banbrytande. De flesta lägenheter som är stora nog är för dyra. De flesta lägenheter som är billiga nog är lite för små. Någonstans måste man kompromissa – eller skippa idén och fortsätta bo på hyra.

Vi röiker å funderar vidare.

dagbok

Söndag

Söndag. Så trött att det bara drar i benen.

Helgen har tillbringats på workshop inför ett kommande lajv. Mycket prat på tre språk. Nya människor. Gamla människor. Iskalla salar, men också prinsesstårta och kramar.

Jag drömmer så otympligt just nu. Väckarklockan ringer mitt i drömcykeln och även om jag minns drömmarna gör det huvudet mitt trögt. Nästa vecka ska jag i timmar jobba nästan en hel arbetsvecka, fast på fyra dagar. Jag ser fram emot att dra till Lissabon med familjen efter det. I love the smell of old European city in the morning.

Så här ser jag ut nu för tiden. Trött och blek men med finfrisyr – pannluggen åt motsträvshåll. (Till vardags ser jag inte lika korthårig ut.) Ni kommer ihåg min strävan mot Arthur Shelby? Ni får en smygtitt in i mitt sovrum också! Pianot som skymtar är min systers. Fotona på pianot: min mommo. Jag är en fingerbredd från att slå huvudet i takkronan.

Nu ska jag inte göra mycket mer ikväll än dricka te och ringa KJ.

dagbok

Små ting

Små ting i min lägenhet en onsdag.

dsc05706

I sovrummet vilar alltid en liten silverälva.

dsc05708

Tre ljuslyktor på en löpare i Esse folkdräkts färger. Både lyktor och löpare är gåvor av vänner och släktingar.

dsc05710

I vintrinskåpet bor mina minsta koppar och fat.

dsc05712

I köksfönstret finns bland annat en flaska med sand och grus från Berget och en flaska blå trollbrygd som jag aldrig vågat smaka.

dsc05713

På kylskåpet är det fritt fram att skriva poesi.

dsc05718

Mediciner från de senaste två veckorna. Men nu är jag snart frisk!

dsc05717

Ett avsnitt ur bokhyllan. Radikalfeministiskt manifest, en sorgrolig roman om att vara gammal, två av de bästa böckerna någonsin, en litterär fantasi om Karin Boye och så finlandssvensk fantasy.

dagbok

Sjuk

Sjuk hemma för andra dagen. Orkar-knappt-gå-utanför-dörren-och-tillbringar-mest-tid-i-sängen-sjuk. Förmiddagarna går bra: jag ligger i sängen och surfar, läser, dricker te och isvatten med citron om vartannat. Dagen går bra: Sms:ar med vänner för att se hur de har det. Ställer in och skjuter på planer. Tar en dusch för att känna mig lite mer som en fungerande människa. Får skjuts till butiken för att köpa bröd och tandkräm och är alldeles slut när jag kommer hem igen.

Men så smyger skymningen på: himmel i blekrosa i ena fönstret, ljusblå i det andra. Jag inser att jag måste tända lampor. Kanske borde äta middag, fast jag inte känner någon smak. Het tomatsoppa ska väl gå an. Kvällen går inte lika bra: jag är trött, men det är för tidigt att gå och lägga sig. Jag ser inte fram emot natten, feber och halsont och täppt näsa. Konstanta drömmar, med tur bara märkliga och med otur mardrömmar. Känslan av att man aldrig någonsin kommer sova. Somnar tydligen ändå, eftersom jag vaknar många gånger under natten.

Men förr eller senare: en ny morgon. En förmiddag som förhoppningsvis kommer gå bra. En tredje dag där jag kanske är frisk.

dagbok

Januarimorgon

När jag vaknar för andra gången är det fortfarande becksvart ute. På gärdsgården brinner ännu lyktan jag tände kvällen innan. Klockan visar 08.05 och jag tänker: hur kan solen vara så här långt borta när det ska föreställa vara morgon?

Sedan inser jag att det inte är så mörkt som jag trodde. Utanför mitt lilla fönster, synen upp och ner där jag ligger i sängen, ser jag konturerna av tallarna och att himlen är en dov, blågrå färg. Inte nattsvart. Det tog bara en liten tid att upptäcka det.

På något vis nöjd av insikten om att gryningen nog finns där bakom tallarna mot det blå så somnar jag om, och när klockan ringer närmare tio vaknar jag med ordet ”peppar” ekande i huvudet. Då ser jag också att det har snöat under natten. Ingen sol, men ett grått ljus och när jag stigit upp och tänt alla ljusstakar, julkrubban, granen, tro, hopp och kärlek, får jag eld i spisen på andra försöket och där ute snöar det fortfarande aldrig så litet.

img_0083img_0084img_0101

dagbok

Åka hem

Jag åker hem över helgen, trots att jag numera bor i Österbotten, och därmed bara har tio kilometer från lägenhet till barndomshem.

Jag åker hem över helgen, för att jag har varit trött så länge, och vet att jag har en intensiv vecka framför mig.

Jag åker hem över helgen för att vila.
Äta fredagsmiddag med familjen och en racerboll till hund.
Dricka kaffe.
Sitta i soffan och läsa fammos Året Runt-tidningar, medan pappa eldar i spisen bara för mysfaktorns skull.
Hälsa på kaninerna.
Lappa en kjol och en halsduk.
Bläddra genom dagens Vasablad.
Bada bastu.

Snart: sova med mörka tallar utanför fönstret.

Trevlig och vilsam helg till er alla!

dagbok

Inflyttningsfest

Min första riktiga inflyttningsfest blev bästa möjliga inflyttningsfest.

Jag hade bjudit in vänner, älskare, stridskamrater, annat löst folk. Nya bekanta och gamla förälskelser. Min internationella vän som numera bor endast sex minuters promenad från mig. Ett yrväder som jag har börjat åter-lära känna efter långa tider av vänskap, obesvarad förälskelse och däremellan flera års okontakt. Min älva, så självklar att jag ibland glömmer att hon inte bor i samma stad.

Lägenheten full med folk, stimmighet, musik. Vi drack prosecco ur sirliga tekoppar. Jag hade bakat äppelpaj och bar en ny tröja med slingrande blomrankor. I sovrummet spelade vi piano och sjöng. Jag kunde knappt hantera all glädje.

Strax före klockan elva: låna ut svart kajal, byta tröja.

Det är länge sedan jag dansat så vilt. Alkohol, dans, svett, isvatten, vackra pojkar och cigaretter – jag är förlorad. Och jag förlorar så villigt.

Idag har jag sömnbrist, ont lite överallt och en massa disk. Alla skyldiga ska ha stort tack.