Etikettarkiv: vår

Glada vappen och första maj!

WhatsApp Image 2019-04-30 at 18.26.54

Glad vappen och första maj! Här är jag på väg från Topelius mösspåläggning och Pedavoces trappsång. Jag försöker fortfarande reda ut precis hur man firar valborg här i Vasa. I Åbo som studerande var firandet givet: lyssna på när Brahe Djäknar sjöng in våren på Vårdberget, vänta på ”Studenter! Våren är här! Mössorna på!” och sedan hem till någon för att äta och dricka gott. Dagen efter, på första maj, var det picknick på samma berg. (Om vädret var alldeles för ruggigt gick det bra att ha picknick på valfritt lägenhetsgolv också.)

I år drömde jag om en valborg med rött läppstift, skumpa och gott sällskap – och precis det fick jag.

20190501_124108

Eftersom jag aldrig hade en studenthalare har min studentmössa, på något vis och utan att jag planerat det, blivit min studenthalare, där jag samlar på mig märken och pinsar. Mössan är en Fredriksom i storlek 57, med Vasa nations färger i fodret. När jag skulle köpa mössan ville jag så gärna ha en just Fredrikson, eftersom både min mammas och min pappas studentmössa var en sådan, och till all lycka hittade jag en Fredrikson i (då) rätt storlek (numera är den snäppet för stor!). Instoppad under svettbandet på insidan finns fortfarande en lapp där det står ”Sandra Holmqvist 3CM”, för att rätt mössa skulle hamna till rätt person under studentdimissionen.

Till vänster på den svarta sammetsstrimmeln – ja, jag googlade det ordet – finns majblommor från 2011 och 2018. Jag ska ännu köpa årets majblomma. Uppe på skullen till vänster sitter en turkos pins där det står ”tala gärna svenska med mig” och ”MOLEMPI PAREMPI”. Till höger finns en stor suffragettepins som jag köpt från Historiska museet i Stockholm i samband med lajvet Suffragette!. Den är gjord enligt en verklig förlaga. En annan pins i samma serie, med texten VOTES FOR WOMEN, sitter tillsammans med ett rosa band stadigt på slaget till min mörkblå kappa. Mitt fram på mössan sitter den stora lyran som mössan kom med – som jag aldrig bytte ut till den mindre lyran från Åbo Akademi. Slöseri på pengar, tänkte jag.

Min studentmössa händer till vardags på min tambursmajor, och jag bär den varje valborg och första maj. En vapphelg var vi på turné i Spanien med Florakören, och KJ och jag hade förstås tagit med oss våra mössor för att bära dem på nämnda dagar. Folk hälsade glatt på oss med honnör, ropade marinero efter oss, och frågade oss var vi hade vårt skepp.

Hur ser din eventuella studentmössa ut? Vad har du för relation till den?

Annonser

8 kommentarer

Under dagbok

Vårlistan 2019

Min syster fyllde i en gammal vårlista, och jag är inte sen att hänga på! Gillar verkligen blogglistor. De är ofta förvånansvärt svåra att fylla i, men ger en ram när inspirationen tryter, och jag tycker om att läsa dem eftersom de både kan avslöja något nytt om skribenten och på samma gång är en luftigt sammanhängande helhet.

Min vår år 2019 kommer bli:
Våren är redan bra på gång, men av vad den har visat sig vara hittills, och med tanke på planerna för de kommande veckorna, så säger jag att våren 2019 blir en både skön och intensiv sådan! Jag har haft en del jobb, varit på många fester, tillbringat en efterlängtad vecka i Pargas med en kär vän – och för fasen köpt en lägenhet!

En sak jag ser fram emot:
När det blir så varmt att all snö har smält och det går att ställa i ordning uteplatsen här på gården. Drömmer om att kunna dricka kaffe utomhus på min egen gård.

Tre säkra vårtecken:
1. Snygga karlar på stan
2. Koltrastar i skymningen
3. NaPoWriMo

Det här gör jag på vårdagjämningen:
Vi grillar traditionsenligt korv på vårdagjämningen. Oavsett väder (vid snöstorm kan man grilla under garagetaket). Så även i år. Här sköter pappa grillen.

59022640_409802766510193_7041321100487163904_n

57710700_894160754253865_656880514522677248_n

En låt jag kommer lyssna på i vår:
Dessa två har jag lyssnat på mycket, av helt olika orsaker, men de är båda suveränt bra.

Det bästa med våren är:
De ljusa kvällarna! Själen väcks ur vinterns slummer.

Så här klär jag mig i vår:
Som alltid: mörkblå långkappa, kjol och troligen röd basker. Här i Prag för tre påskar sedan.

img_5518.jpg

Det här hoppas jag händer i världen:
Fred på jorden, nya vettiga klimatavtal som följs och feminismen blir den nya världsideologin. Eller för att vara lite mer realistisk (kanske): att vettiga ledamöter väljs in i EU-parlamentet. Missa inte röstningsdagen 26 maj, eller förhandsröstningen i Finland 15–21 maj.

Så skiljer sig våren 2019 från våren 2018:
Förra våren var jag ytterst kortklippt och hade genomgått min första operation någonsin. Denna vår har jag längre hår än på länge och bor på nytt ställe. Tror faktiskt jag till och med mår bättre denna vår, vilket säger något med tanke på att våren 2018 överlag var en mycket bra period.

Saker som är samma denna vår som förra våren: jag deltar i NaPoWriMo, och har hälsat på min Pargasvän ♥

3 kommentarer

Under dagbok

Imorgon imorgon imorgon

Det är den sista mars, vilket betyder att det imorgon är den första april, vilket betyder att det imorgon är den första dagen av National Poetry Writing Month!

NaPoWriMo 2019

Är du ny på den här bloggen, och har ingen anin om vad NaPoWriMo är? Hej, och varmt välkommen ♥ NaPoWriMo, ibland känd som aprillyrik här hos mig, är helt enkelt en gemenskap, ett fenomen, ett projekt, som går ut på att man under april månad skriver 30 dikter på 30 dagar. Ta-daa! Väldigt simpelt till sin uppbyggnad, inte alla gånger lika simpelt i sin praktik, men icke desto mindre en av de bästa månaderna på året. Detta år blir det femte året jag deltar. Jag förväntar mig storverk. (Jag skämtar bara delvis.)

Är jag beredd? Nå nej. Har jag en anteckningsbok med tomma sidor och en fungerande bläckpenna? Diktböcker i hyllan? En internetuppkoppling? Nå jo. Så egentligen, egentligen är jag ju visst beredd. Inspirationen kommer längs med vägen, och bara det krassa faktum att man (med lite yttre tvång) producerar minst 30 dikter gör att statistiskt sett är åtminstone en handfull av dem riktigt bra, och sånt är ju alltid trevligt!

En notering från den gångna veckan: det märks verkligen att våren är på väg nu. Medan jag under vintermånaderna mest vill sitta hemma för mig själv har jag nu en helt ny social energi, ett socialt behov riktigt. Denna vecka har jag träffat folk varje dag. Det har varit kaffe på stan, familjen på besök, två omgångar hem till Sundom, bastu med vänner, en heldag med en långväga vän – igår köpte jag chips, godis och tre sorters öl, och for hem till en vän med den uttalade tanken att dricka öl. Vad är det som händer riktigt? Jag brukar inte ens aktivt tycka om öl. Så inatt sov jag igen alldeles för kort (och till på köpet en timme offrad åt sommartiden på det), så nu har veckan på nåt sätt kommit ikapp sig själv. Det är verkligen Söndag idag. Jag är trött, dricker kaffe, snart ska fara en vända ut till villan med familjen.

Och ikväll är det lindy hop.

Och imorgon imorgon imorgon!

Ja, vi vet ju vad som händer då.

4 kommentarer

Under dagbok

Sent i maj

När jag går ut
en dag sent i maj
slår våren emot mig

Att det finns sådan värme
sådan ljuvhet!
till och med innan
XXXXXXXXsyrenblomning

Jag hade glömt
XXXXXXXXeller kanske aldrig upplevt

Så inser jag:
XXXjag kommer känna detsamma
XXXom julihettan
XXXden klara solskensskarpa
XXXsom slår luften ur en

som slår mig
med lika stor förundran
i att samtidigt minnas
och för första gången erfara

1 kommentar

Under skönlitterärt

Vårens första dag

Så kom den, vårens första dag.

Jag fick skjuts hemhem med syster. Där satt vi och drack förmiddagskaffe i solen på framverandan, mamma, syster och jag. Nisse som lekte med grannens vita katt Leo. Nisse sprang runt runt runt, Leo tittade på och viftade lite med tassen när Nisse kom för nära. När Nisse rusade tillbaka till vår gård för att dricka satte sig Leo vid tomtgränsen och jamade för att återfå uppmärksamheten. Strax kommer Nisse tillbakaflängande för att fortsätta cirkellekarna.

Jag gick i kortärmad klänning och rotade fram ett par solglasögon.

Sedan ställde vi fram utemöblerna på bakverandan, där det dracks eftermiddagskaffe. Kaninerna låg lojt utsträckta i solen. Jag kunde precis föreställa mig hur varma deras glänsande pälsar var. En brungrå päls och en gräddvit.

Bakdörren stod på vid gavel hela dagen. Jag hittade en myra på vardagsrumsgolvet. Släppte ut den genom den öppna bakdörren.

Gjorde inget mer ansträngande på hela dagen än läsa i soffan, först nyaste numret av Allas, och sedan en påbörjad roman. Åt glass till efterrätt.

Mot kvällen körde jag hem mopon till stan, med blåbär och lingon i ryggsäcken och en bensindunk mellan fötterna.

Huden är ännu solvarm.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Imorgon igen

Det är något som inte riktigt är som det ska vara. Jag tror det är tröttheten som överrumplade mig. Plötsligt, en dag, tog även små saker all min energi, och igår – en lördagskväll – var jag i säng innan klockan tio om kvällen. Sedan sov jag tio timmar. Idag är jag trött igen. Helt färdig redan klockan tre, när jag ligger i soffan och läser en feministisk tidskrift. Senare: gäspar framför datorn, tänker kan inte tvättmaskin bara gå klart så jag kan sova sedan?

På andra sätt: en märklig känsla av att allt går som det ska – eller att saker i alla fall går i en godtagbar riktning. Att jag inte har något jag stressar väldigt mycket över, och att jag inte har haft svår ångest på rätt länge. Känns på nåt vis förvånansvärt – och lite bedrägligt – lugnt, helt enkelt.

En vän: ”Sådär så man undrar om det är lugnet mellan stormarna eller om det har stormat klart för ett tag?”
Jag: ”Precis så! Magkänslan säger faktiskt att det har stormat klart för ett tag, men det finns ju alltid den där lilla rösten som säger annat.”
Min vän: ”Då får vi tro på magkänslan och berätta för den lilla rösten att allt faktiskt kan rämna när som helst och att det är precis så det ska vara.”
Jag: ”Vilken otroligt svår men samtidigt fin tanke. Och sann, framför allt.”
Min vän: ”Too-ticki säger: ”Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.” Jansson vet nog hur det är.”
Jag: ”Nå att.”

Morgnarna, i alla fall. Förmiddagarna, de tidiga eftermiddagarna. Det här vidunderliga vårljuset som får min själ att vilja sjunga. Allt är så lugnt i det. Hanterligt. Till och med vackert. Tiden dras ut i långa sjok och jag vill bara bada i det här marsljuset, i det som snart kommer vara aprilljus. (Åh, vad jag ser fram emot april.)

Då blir senkvällarna lite svårare. Att jag fortfarande måste tända ljus för att orka, för att inte vilja sova riktigt med detsamma. Den regnbågsfärgade ljusslingan i mitt sovrum. Gräva ner sig i tumblr och instagramkonton som antingen är trösterikt vackra eller utan ursäkter feministiska eller en blandning av båda.

Men det där ljuset, ändå. Imorgon igen. Att få se det imorgon igen.

2 kommentarer

Under dagbok

Lisboa

(Min syster har tagit mer eller mindre alla foton.)

cykel6

I love the smell of old European city in the morning. Det löftesrika i en ny dag.

torg

cykel3

Lissabon/Lisbon/Lisboa.

kakel1

20170226_095408

lissabon11

I fem dagar bodde vi i staden av målat kakel och graffiti. Allt detta kakel och graffiti. Pura poesia står det, och all mångspråkighet läser jag det som ”ren poesi”. Det visar sig att jag läser rätt.

lissabon1

stan2

Vi hade hyrt en lägenhet på över hundra kvadratmeter, med bara ett stort täcke i varje dubbelsäng och spårvagn nr 28 som skramlar förbi utanför de franska balkongerna. Jag drömmer tunga, sköna drömmar och läser, passande nog, Hannele Mikaela Taivassalos In Transit.

kopia-av-lisbon4

kopia-av-lisbon3

Varje dag: god mat (risotto, crème brûlée och pasta) och vin. Också varje dag: pastéis de nata – traditionella tarteletter med söt äggkräm. Finns i varje kvartersbageri eller -kafé.

slotte5

cykel9

cykel5

Första dagen hyrde vi elcyklar och med vår guide Francis/Frans/Fransisco besteg vi stadens backar. Jag skrekskrattade av lika delar fröjd och skräck när vi rullade ner för de allra brantaste, slingrigaste kullerstensgränderna. Ett mycket rekommenderat sätt att ta sig an en ny stad.

cykel4

lissabon13

lissabon15

lisbon6

Uppe vid slottet finns grönskande träd och gräsmattor, påfåglar och staden som breder ut sig framför slottsvallarna. Högt ovan trafiken hör jag koltrastar sjunga. Kom, o vår.

lissabon8

Det är femton grader varmt och terassäsongen inleds 26:e februari. Måsskrik, havsskvalp och saltdoft. Jag bränner mig aldrig så lite i nacken av solen.

kopia-av-frukost2

På fastlagstisdagens morgon går syster och jag till butiken för att handla, vi köper allt gott och sedan gör vi egna fastlagsbullar med hallonsylt, sprutgrädde och avlånga bullar från ett närbeläget bageri.

lissabon16

cykel10

cykel7

kyrka1

lisabon2

Överallt står monument, kyrkor, vackra och slitna gamla byggnader. Jag går jämt med småmynt i fickorna för att ha tillgängliga för tiggare och gatumusikanter. En kväll spelar en man dragspel i en portgång. Det är så vackert och han får alla slantar.

6 kommentarer

Under dagbok

Ögonblick i maj

Under en av de sista vändorna jag cyklar till universitetet har jag en blomkruka i cykelkorgen. Framför mig ramlar en man med sin cykel. Jag stannar och frågar på två språk om han är okej. Jovisst är han det, förklarar han. Det var kedjan han använder som cykellås som råkade komma in i hjulet och orsaka fallet.

Tack for asking, en osaa ruottia, svarar han lite sluddrande, luktar dagsgammal sprit. Han kanske inte osaa ruottia men vår ordväxling sker ändå på imponerande tre språk. Långsamt tar han upp på cykeln igen. Jag önskar honom en säker fortsatt resa. Samoin, svarar han och om jag var en sådan som bad, så skulle han finnas i mina böner ikväll.

Väl framme vid universiteten lämnar jag blomkrukan i en blomlåda i ämnets korridor. Som en konkret påminnelse om att jag har varit här. Som ett tyst tack för allt jag har fått.

Jag har tänkt fråga ut dig på kaffe så många gånger! utbrister hon när vi i hastigheten ses, som vi alltid gör. Jag också, tänker jag. Men om vi under de fem år vi har bott i samma stad, rört oss i samma korridorer, ätit lunch i samma studentrestaurang, inte fått till stånd en kaffedejt kanske det inte heller är meningen.

Det är meningen att vi ska träffas i hastigheten, i vimlet. Vi hyser båda en sådan välvilja mot den andra, men vi är helt enkelt inte meningen.

Att sitta och läsa en bok utomhus – på ett kafé, vid en åstrand – handlar bara delvis om att läsa en bok. Det handlar också om att andra ska se att man läser en bok. Att man läser just den boken. Jag har frågat ut någon på kaffe. Vi har bott i samma stad i fem år och först nu är det meningen att vi ska träffas.

Vi sitter med våra böcker på bordet mellan oss. Mest för att visa varandra. Alla de andra runtom, de som också ser – de spelar ingen roll. Just nu är det vi som spelar roll.

En fredagsmorgon har jag hjärtklappning av sömnbrist. Kvällen innan: cider, portvin, whisky, absint. Under natten vaknar jag flera gånger, desorienterad och alldeles för varm. Jag tänker att det bara är att bita ihop. Det är bara att packa porslin och kläder. Köpa fler flyttlådor. Dammsuga och skura badrummet för att göra det lättare för själen. Bakom svidande ögon och kalla händer finns ändå något slags njutning. Ett masochistiskt nöje i att känna efterverkningarna av ett liv.

Utanför köpcentret står ett gäng tonåringar. De är på väg att skiljas åt men vill inte riktigt, inte riktigt än. En pojke är huvudet längre än jag och klädd helt i nitar och tygmärken. Grov ring i näsan. Jag är inte säker på att hans byxor någonsin har varit byxor. De kanske alltid har varit med grov tråd ihopsydda tyglappar. På ryggen har han ett gitarrfodral, under ena armen en rullbräda.

Utan att tveka tar han en annan pojke, en mindre och med färre nitar, i hand. Tillsammans går de därifrån. Hejdårop åt resten av gruppen. Återigen den där känslan, någon slags kärlek till mina medmänniskor i allmänhet och till tonårspojkar i synnerhet.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Praha

Påsken tillbringade jag med familjen i Prag bland kullerstenar och tegeltak.

20160327_131820

Vi promenerade tills fötterna värkte och åkte flodbåt under Karlsbron.

20160328_152644

Här är jag på Karlsbron, hej hej! Om ni någonsin, någonstans, ser en typ i röd basker, matchande axelväska, läderkängor och blå militärkappa är det med allra största sannolikhet jag.

IMG_5518

Vi drack öl varje dag. Sista kvällen ville jag köpa hem en liten flaska absint.
Kassören var häpen.

Han: It’s 70%.
Jag: Yes, I know.
Han: Strong girl! From Russia?
Jag: No, from Finland.
Han: Ah, Finland. Finlandia vodka!
Jag: Yes. We know how to handle strong stuff.

20160328_131844

Våren var närvarande på ett helt annat sätt än hemma.

IMG_5528

IMG_5525

Innan jag reste iväg fick jag en utmaning av min vän C. ”Skriv något skönlitterärt om Prag”, sade han, så det gjorde jag.

På en gata i Prag
ser två män på varandra
och jag ser på dem

Den ena jonglerar med tre käglor
När de ler mot varandra

gör jag dem till:
vänner
bröder
älskare

för jag förstår inte tjeckiska
– men leenden

och makten är min
och staden
formar sig efter min vilja
som den gjorde för Kafka

Kanske är det något
med alla dessa kullerstenar

IMG_5554

Prag är tusentals turister på Karlsbron.

20160327_150705

Prag är också detta, två kvarter från bron och in i Gamla stan.

IMG_5568

På kvällen var det gotiska Askungenslottet vårt riktmärke hemåt, på dagen gick vi under Powder Gate, som jag förstår betyder Krutporten men som jag alltid tänker på som Puderporten.

IMG_5536

IMG_5549

Det allra finaste var ändå alla kafésittningar med familjen, i olika kombinationer av familjemedlemmar. Att umgås över kaffe och choklad är kvalitetstid av bästa sort.

IMG_5556

4 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Stora frukostar med ägg och apelsin

– Det här livet kommer att ta kål på mig, tänker jag uppgivet.

Jag är ensam hemma, otaliga kvadratmeter av ljus öppenhet med skog på tre av husets fyra sidor. Det har snöat under natten och jag tänker på att jag förra slutet-av-mars skrev om converseklädda fötter och koltrastar.

Tillbaka till livet. Detta otyg till ljuvlighet. Jag tänker på hur jag skulle kunna investera emotionellt i endast en relation under hela mitt liv och fortfarande känna att det skulle bli mig övermäktigt. Alla dessa känslor. ”Skulle kunna”, förresten. Jag kan inte. Alla dessa känslor betyder också alla dessa människor, alla dessa älskade människor. Mina nära och kära är många och utspridda. Igår talade jag femtusensjuhundrasextiosex sekunder med en vän i telefon, för det tar så länge för viktiga ting att färdas mellan Finland och Danmark.

Strax innan jag tänkte den ironiska tanken om att jag kommer dö av livet talade jag med en annan vän, om framtidsplaner som har klarnat och drömmar som verkar gå i uppfyllelse. Jag gladdes å min väns vägnar, det gjorde jag, och samtidigt visste jag att jag ännu kommer gråta över det. Att glädjas över någons framtid betyder inte att jag inte kan sörja det som har varit och snart inte längre är.

Jag sitter i soffan och läser en favoritbok från mina tidiga tonår. Föregående kväll stod jag länge framför bokhyllorna, med litteratur fram till år 2009, för att känna efter vad jag egentligen ville ha. På insidan av den bok jag slutligen valde står det mitt namn och 2004 i blyerts, omsorgsfullt textat. Det är en bok som berörde mig starkt som fjortonåring och jag ser bilderna i huvudet lika klart nu som för tio år sedan.

”Själv sjöng hon i duschen. Åt stora frukostar med ägg och apelsinjuice och hade börjat leta på nätet efter gymnasieprogram med inriktning på teater.”

– Jaså, det är nu jag gråter, tänker jag, nästan lättat, och så gör jag det. Tänker på hur livet kan bestå av att sjunga i duschen och äta stora frukostar med ägg och apelsin. Det där adjektivet, ”stora”. Det finns något så livsbejakande över stora frukostar. Det gråter jag lite över. Och över att sjunga i duschen. Och över att det är så långt mellan Danmark och Finland och över att mina vänner får chans att göra det de vill och över att jag saknar dem så fruktansvärt och älskar dem ännu mer. Jag gråter över att längta och över att ge upp. Över att det alltid är och alltid har varit så här, tårar och skratt om vartannat, och jag tror inte det någonsin blir på annat sätt heller.

Sedan torkar jag tårarna och läser klart boken.

Och sedan skrattar jag.

1 kommentar

Under dagbok