dagbok

En natt i slutet av maj

Den första gången jag vaknar har jag knappt somnat. Klockan är tjugo före ett och det är inte mörkt. Det sover någon bredvid mig och jag halvsmyger till badrummet. Golvbrädorna knarrar.

Den andra gången jag vaknar är det fullt solljus rakt in i sovalkoven. Klockan är fem före sex och det är varmt. Det sover någon bredvid mig. Jag viker upp täcket som solskydd, tänker varje gång jag vaknar så här tidigt i så här ljust att jag borde skaffa mörkläggningsgardiner till vardagsrumsfönstret, men behovet finns ju aldrig där när jag är mera vaken och faktiskt kapabel att göra något åt saken. Motståndet att göra något åt situationen är fortfarande mycket större än besväret, och med mig själv vet jag att det inte kommer bli några mörkläggningsgardiner. Jag svänger mig på sidan, blundar i täckdalens skugga och sjunker ner i kudden.

Den tredje gången jag vaknar har solen förflyttat sig litegrann. Klockan är halv sju och en telefon som inte är min ringer för väckning. Det vaknar någon bredvid mig. Jag, som sover närmare nattduksbordet, famlar efter telefonen som inte är min och föser över den till den som sovit bredvid mig. I går hade jag under ett kort ögonblick tänkt att jag också skulle stiga upp och påbörja min dag då, men nu har jag övergett den tanken fullständigt. Men jag stiger upp för att koka kaffe åt den som har sovit bredvid mig, och går sedan och lägger mig igen, somnar till ljudet av en som stökar omkring i lägenheten.

Den fjärde gången jag vaknar är det av att den som har sovit bredvid mig kommer för att säga hejdå. Klockan är ungefär kvart före åtta, jag ser inte tiden men jag vet att det är så. Jag är så trött, så trött, orkar knappt öppna ögonen, håller bara i handen och pussar i blindo och pratar mumlande. Jag kommer inte att minnas senare vad vi pratade om. Den som sovit bredvid mig ställer fram min väckning med en halvtimme.

Den femte gången jag vaknar är det av min telefon som ringer för väckning. Klockan är nio. Med rusande hjärta petar jag till snooze-knappen och faller tillbaka ner i sängen. Jag ligger helt i skugga, men det är fortfarande varmt. Det finns ingen bredvid mig. Det är nästan som om jag hade sovit helt ensam, om man bortser från det tillknycklade andra täcket och osthyveln på diskbänken.

skönlitterärt

Aprillyrik dag 10 – Halv sju

Ljuset
väcker mig
redan halv sju

Fiskmåsarna
har vaknat
tjuter utanför fönstret

Någon
sover tungt
vid min sida

Vårens
första soluppgång
genom skitiga köksfönster

Jag
läser dikter
med trötta ögon

Kanske
jag ska
sova lite till.

Dagens prompt var att skriva en hay(na)ku, som är en slags haiku. En hay(na)ku består av en treradig strof, där den första raden har ett ord, den andra två och den tredje tre. Man kan skriva en enda hay(na)ku, eller flera i rad för att skapa en dikt. 

dagbok · skönlitterärt

Allt som forsar

I dikena flödar vårvattnet över.

Känsligheten utanpå huden, jag har inget skydd, reagerar bortom proportioner.

Det byggs upp över gammal is.

Allt som sägs som ett skämt tar jag som en pik.

Snart brister en fördämning.

En läckande kaffekanna och ett för löskokt ägg får mig att gråta.

Jag längtar efter allt som forsar.

Jag vill tro
att det snart är

något

som

släpper.

grayscale of waterfalls
dagbok

Glada vappen och första maj!

WhatsApp Image 2019-04-30 at 18.26.54

Glad vappen och första maj! Här är jag på väg från Topelius mösspåläggning och Pedavoces trappsång. Jag försöker fortfarande reda ut precis hur man firar valborg här i Vasa. I Åbo som studerande var firandet givet: lyssna på när Brahe Djäknar sjöng in våren på Vårdberget, vänta på ”Studenter! Våren är här! Mössorna på!” och sedan hem till någon för att äta och dricka gott. Dagen efter, på första maj, var det picknick på samma berg. (Om vädret var alldeles för ruggigt gick det bra att ha picknick på valfritt lägenhetsgolv också.)

I år drömde jag om en valborg med rött läppstift, skumpa och gott sällskap – och precis det fick jag.

20190501_124108

Eftersom jag aldrig hade en studenthalare har min studentmössa, på något vis och utan att jag planerat det, blivit min studenthalare, där jag samlar på mig märken och pinsar. Mössan är en Fredriksom i storlek 57, med Vasa nations färger i fodret. När jag skulle köpa mössan ville jag så gärna ha en just Fredrikson, eftersom både min mammas och min pappas studentmössa var en sådan, och till all lycka hittade jag en Fredrikson i (då) rätt storlek (numera är den snäppet för stor!). Instoppad under svettbandet på insidan finns fortfarande en lapp där det står ”Sandra Holmqvist 3CM”, för att rätt mössa skulle hamna till rätt person under studentdimissionen.

Till vänster på den svarta sammetsstrimmeln – ja, jag googlade det ordet – finns majblommor från 2011 och 2018. Jag ska ännu köpa årets majblomma. Uppe på skullen till vänster sitter en turkos pins där det står ”tala gärna svenska med mig” och ”MOLEMPI PAREMPI”. Till höger finns en stor suffragettepins som jag köpt från Historiska museet i Stockholm i samband med lajvet Suffragette!. Den är gjord enligt en verklig förlaga. En annan pins i samma serie, med texten VOTES FOR WOMEN, sitter tillsammans med ett rosa band stadigt på slaget till min mörkblå kappa. Mitt fram på mössan sitter den stora lyran som mössan kom med – som jag aldrig bytte ut till den mindre lyran från Åbo Akademi. Slöseri på pengar, tänkte jag.

Min studentmössa händer till vardags på min tambursmajor, och jag bär den varje valborg och första maj. En vapphelg var vi på turné i Spanien med Florakören, och KJ och jag hade förstås tagit med oss våra mössor för att bära dem på nämnda dagar. Folk hälsade glatt på oss med honnör, ropade marinero efter oss, och frågade oss var vi hade vårt skepp.

Hur ser din eventuella studentmössa ut? Vad har du för relation till den?

dagbok

Vårlistan 2019

Min syster fyllde i en gammal vårlista, och jag är inte sen att hänga på! Gillar verkligen blogglistor. De är ofta förvånansvärt svåra att fylla i, men ger en ram när inspirationen tryter, och jag tycker om att läsa dem eftersom de både kan avslöja något nytt om skribenten och på samma gång är en luftigt sammanhängande helhet.

Min vår år 2019 kommer bli:
Våren är redan bra på gång, men av vad den har visat sig vara hittills, och med tanke på planerna för de kommande veckorna, så säger jag att våren 2019 blir en både skön och intensiv sådan! Jag har haft en del jobb, varit på många fester, tillbringat en efterlängtad vecka i Pargas med en kär vän – och för fasen köpt en lägenhet!

En sak jag ser fram emot:
När det blir så varmt att all snö har smält och det går att ställa i ordning uteplatsen här på gården. Drömmer om att kunna dricka kaffe utomhus på min egen gård.

Tre säkra vårtecken:
1. Snygga karlar på stan
2. Koltrastar i skymningen
3. NaPoWriMo

Det här gör jag på vårdagjämningen:
Vi grillar traditionsenligt korv på vårdagjämningen. Oavsett väder (vid snöstorm kan man grilla under garagetaket). Så även i år. Här sköter pappa grillen.

59022640_409802766510193_7041321100487163904_n

57710700_894160754253865_656880514522677248_n

En låt jag kommer lyssna på i vår:
Dessa två har jag lyssnat på mycket, av helt olika orsaker, men de är båda suveränt bra.

Det bästa med våren är:
De ljusa kvällarna! Själen väcks ur vinterns slummer.

Så här klär jag mig i vår:
Som alltid: mörkblå långkappa, kjol och troligen röd basker. Här i Prag för tre påskar sedan.

img_5518.jpg

Det här hoppas jag händer i världen:
Fred på jorden, nya vettiga klimatavtal som följs och feminismen blir den nya världsideologin. Eller för att vara lite mer realistisk (kanske): att vettiga ledamöter väljs in i EU-parlamentet. Missa inte röstningsdagen 26 maj, eller förhandsröstningen i Finland 15–21 maj.

Så skiljer sig våren 2019 från våren 2018:
Förra våren var jag ytterst kortklippt och hade genomgått min första operation någonsin. Denna vår har jag längre hår än på länge och bor på nytt ställe. Tror faktiskt jag till och med mår bättre denna vår, vilket säger något med tanke på att våren 2018 överlag var en mycket bra period.

Saker som är samma denna vår som förra våren: jag deltar i NaPoWriMo, och har hälsat på min Pargasvän ♥

dagbok

Imorgon imorgon imorgon

Det är den sista mars, vilket betyder att det imorgon är den första april, vilket betyder att det imorgon är den första dagen av National Poetry Writing Month!

NaPoWriMo 2019

Är du ny på den här bloggen, och har ingen anin om vad NaPoWriMo är? Hej, och varmt välkommen ♥ NaPoWriMo, ibland känd som aprillyrik här hos mig, är helt enkelt en gemenskap, ett fenomen, ett projekt, som går ut på att man under april månad skriver 30 dikter på 30 dagar. Ta-daa! Väldigt simpelt till sin uppbyggnad, inte alla gånger lika simpelt i sin praktik, men icke desto mindre en av de bästa månaderna på året. Detta år blir det femte året jag deltar. Jag förväntar mig storverk. (Jag skämtar bara delvis.)

Är jag beredd? Nå nej. Har jag en anteckningsbok med tomma sidor och en fungerande bläckpenna? Diktböcker i hyllan? En internetuppkoppling? Nå jo. Så egentligen, egentligen är jag ju visst beredd. Inspirationen kommer längs med vägen, och bara det krassa faktum att man (med lite yttre tvång) producerar minst 30 dikter gör att statistiskt sett är åtminstone en handfull av dem riktigt bra, och sånt är ju alltid trevligt!

En notering från den gångna veckan: det märks verkligen att våren är på väg nu. Medan jag under vintermånaderna mest vill sitta hemma för mig själv har jag nu en helt ny social energi, ett socialt behov riktigt. Denna vecka har jag träffat folk varje dag. Det har varit kaffe på stan, familjen på besök, två omgångar hem till Sundom, bastu med vänner, en heldag med en långväga vän – igår köpte jag chips, godis och tre sorters öl, och for hem till en vän med den uttalade tanken att dricka öl. Vad är det som händer riktigt? Jag brukar inte ens aktivt tycka om öl. Så inatt sov jag igen alldeles för kort (och till på köpet en timme offrad åt sommartiden på det), så nu har veckan på nåt sätt kommit ikapp sig själv. Det är verkligen Söndag idag. Jag är trött, dricker kaffe, snart ska fara en vända ut till villan med familjen.

Och ikväll är det lindy hop.

Och imorgon imorgon imorgon!

Ja, vi vet ju vad som händer då.

skönlitterärt

Sent i maj

När jag går ut
en dag sent i maj
slår våren emot mig

Att det finns sådan värme
sådan ljuvhet!
till och med innan
XXXXXXXXsyrenblomning

Jag hade glömt
XXXXXXXXeller kanske aldrig upplevt

Så inser jag:
XXXjag kommer känna detsamma
XXXom julihettan
XXXden klara solskensskarpa
XXXsom slår luften ur en

som slår mig
med lika stor förundran
i att samtidigt minnas
och för första gången erfara

dagbok

Vårens första dag

Så kom den, vårens första dag.

Jag fick skjuts hemhem med syster. Där satt vi och drack förmiddagskaffe i solen på framverandan, mamma, syster och jag. Nisse som lekte med grannens vita katt Leo. Nisse sprang runt runt runt, Leo tittade på och viftade lite med tassen när Nisse kom för nära. När Nisse rusade tillbaka till vår gård för att dricka satte sig Leo vid tomtgränsen och jamade för att återfå uppmärksamheten. Strax kommer Nisse tillbakaflängande för att fortsätta cirkellekarna.

Jag gick i kortärmad klänning och rotade fram ett par solglasögon.

Sedan ställde vi fram utemöblerna på bakverandan, där det dracks eftermiddagskaffe. Kaninerna låg lojt utsträckta i solen. Jag kunde precis föreställa mig hur varma deras glänsande pälsar var. En brungrå päls och en gräddvit.

Bakdörren stod på vid gavel hela dagen. Jag hittade en myra på vardagsrumsgolvet. Släppte ut den genom den öppna bakdörren.

Gjorde inget mer ansträngande på hela dagen än läsa i soffan, först nyaste numret av Allas, och sedan en påbörjad roman. Åt glass till efterrätt.

Mot kvällen körde jag hem mopon till stan, med blåbär och lingon i ryggsäcken och en bensindunk mellan fötterna.

Huden är ännu solvarm.