Månadsarkiv: november 2018

Mäkta skön söndag

En sån mäkta skön söndag.

Jag bestämde mig för att bara titta på teveserier och äta allt jag hittade och ville (vilket inte var så mycket, men ändå). Lagom dagen efter till kropp och själ efter en otippat lyckad lördagskväll hemma hos mig med lagom mängd folk och syrenvin.

Sedan bjöd jag familjen på farsdagskaffe med tre sorters bakelser, och dansade lindy hop. Nu ska jag smyglyssna på julig musik och diska.

Sedan sova. Mäkta skönt det också.

Annonser

1 kommentar

Under dagbok

Novemberseg

Jag har varit på massage och ansiktsbehandling. Känner mig så slät i både kropp och själ. Sådant kan behövas när väderleksprognosen inte lovar en enda glimt sol på 10 dagar.

Skärmklipp 2018-11-08 17.16.16

Och då är det redan ett par dagar sedan vi såg solen. Jag bara gäspar hela tiden, vill inte stiga upp om morgnarna och vill lägga mig tidigt om kvällarna. Om man inte var novemberseg innan, så blir man det nu.

Jag råskrattar åt hurtfriska råd som att ”ta en promenad mitt på dagen när det är ljust”. Det är aldrig ljust. Det är lite, lite mindre mörkt. Istället känner jag bara för att gosa ihop mig inomhus. Experten Nisse demonstrerar klassiskt höstmys.

Nisse myser i höstrusket

Jag har ätit säsongens första julstjärna. Två, till och med. Dagen efter, såsom jag gillar dem bäst. Lurar på om jag ska drista mig till att öppna en första glöggflaska också ännu ikväll, eller om jag borde dra ut på det lite till. Starkt, hett Earl Grey kunde också ha samma eftersökta effekt.

För några dagar sedan hoppade jag av skrivkursen i huvudstaden. Den var inte för mig just nu. Lättnaden var stor när beslutet väl var taget. Jag har ju ändå flera seriebiljetter mellan Vasa och Helsingfors att använda upp, så jag drar söderut några dagar oavsett. Hoppas Stockmanns julfönster är igång och att jag hittar ett par bra lindy hop-dansskor.

4 kommentarer

Under dagbok

Jeansjacka

Efter sista lektionen
gick vi in till stan
och skivavdelningen
på varuhusets andra våning

Kiss AC/DC Motörhead
i fyndlådan: finsk metall och Maiden
4,99 om vi hade tur

Din jeansjacka och svarta t-skjorta
De ljusa lockarna
som tog udden av
den rockare du var

Aldrig hand i hand
men väl axel vid axel
Jeanstyg mot läderrock
Blicken framåt och händerna
så nära
att värmen kändes
de där sista centimetrarna

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt

Halloween

Jag hade planerat att fira Halloween ända sedan min syster skickade oss amerikanskt Halloween-godis tidigare under hösten.

IMG-20181031-WA0016

Det var den första delen av planen: äta godis. Så småningom kom planen att innehålla lite mera, då mamma köpte två pumpor. Del två: äta pumpa. Vi googlade pumparecept. Bestämde oss för en pumpapaj och en pumpasoppa. (Lagade i slutändan pumpa i ugn istället för soppa.) Del tre: dricka rödvin (min idé). Del fyra: se en film (sade sig självt).

Några dagar innan Halloween, natten till söndagen den 28 oktober, lämnade vår mörkpälsade kanin Loke oss för de evigt gröna ängarna. Jag grät hela dagen. Vi begravde Loke nere i gläntan, med de flesta av våra andra kaniner, och jag tände en lykta med ett stort gravljus som jag hängde i ett träd. Lyktan syntes bra från vardagsrumsfönstret.

20180608_164940

Låt mig berätta lite om Loke: Loke var unge till Tove, som var en lika mörk och trasslig (”Tove Trasselsudd”) skrutt som min syster i tiden tog sig an. När vi hade både Loke och Tove var det inte alltid klart vem som var vem. Med den ljusa Helga (”Helga vare ditt namn”), efter Toves frånfälle, blev det naturligtvis lättare att veta vem som var vem. Vad vi dock sällan visste var vilket pronomen vi skulle använda om Loke. Vi trodde först Loke var en hane, men fick vid kastreringstillfället reda på att Loke var en hona, så Loke har haft flytande pronomen sedan dess.

Loke var inte en särdeles människosällskaplig kanin, och blev ofta skrämd när man närmare sig eftersom hon troligen var döv och dessutom såg dåligt, men han kom bra överens med Helga. Om somrarna tyckte Loke om att gräva långa tunnlar, därifrån den sedan dök upp med hela pälsansiktet fullt av jord, till våra stora skratt. När jag skulle stänga in dem för natten, hoppade Loke genast in i buren i ivrig väntan på skålen med torrfoder. På grund av allt fluff var det mer regel än undantag att Loke hade hö i sitt skägg och polisonger, som vippade omkring när hen åt. Loke blev 4½ år.

Nu är jag mest bekymrad över hur Helga ska klara sig alldeles ensam. Kaniner ska helst vara två.

Två dagar innan Halloween, den 29 oktober, var jag på möte hos en vän. På vedspisen i hans kök tronade orimligt många, fina pumpor. Ännu mer orimligt kändes det att han hade odlat dem själv, från frön han hade fått av en annan gemensam vän.

Jag fick två pumpor, en stor och en mycket liten, med mig hem!

IMG-20181029-WA0004

Jag lackade naglarna svarta. Lyssnade på Samhain-musik (Samhain är den wiccanska högtiden som firas 31 oktober). Gröpte ur och karvade en lykta av den lilla pumpan. (Finns det något mera Halloweenigt än pumparester under svartlackade naglar?) Kokade och puréade den stora pumpan. Gladdes och fröjdades.

På själva dagen, den 31 oktober, for jag hem till föräldrarna med min lilla pumpalykta; pumpapuré; nejlika, kanel, muskot, ingefära; ett dyrt och varmt rekommenderat rödvin.

IMG-20181031-WA0017

Vi bakade pumpapaj och Nisse bar, mycket motvilligt, sin (även den från USA hitskickade) Halloweendräkt när vi gick över till grannarna för bus eller godis (där vi stod för godiset: några bitar pumpapaj).

IMG-20181031-WA0015

Vi åt allt godis och drack nästan allt rödvin och åt en duktig del av pajen. Vi tittade på ett avsnitt Den unge kommissarie Morse. På spiselkransen lyste den lilla pumpan och ute i skogen lyste gravljuset.

20181031_212556

Så blev Halloween precis som jag hade föreställt och önskat mig. Nere i sänkan lyste ljuset vid kaninernas gravplats, från söndagens begravning, hela Halloween-natten igenom. På torsdagsmorgonen, den 1 november, hade det slocknat. Jag kände: Förstås. Det är precis som det ska vara.

IMG-20181031-WA0005

Kanin och Pumpa som önskar glad Halloween!

7 kommentarer

Under dagbok