Tag Archives: ljus

Andra advent

20171210_223207

Det har varit en intensiv vecka. Jag har inte läst vidare en ena sida en påbörjad roman. Bråda dagar på jobbet, med en paus mitt i för självständigheten. Det finns så mycket som är förskräckligt med Finland 100 år, men det finns också så mycket som är fantastiskt. Jag kände hur jag behövde fokusera på det fantastiska, ta en dag av vila och festligheter och tacksamhet för att kunna orka kämpa vidare nästa dag. Så självständighetsdagen firades hemhemma, med flagghissning och glögg i soffan och slottsbalsmiddag hos grannarna. Jag matchade fammos folkdräkt från Terjärv med eyeliner och rött läppstift, och kände att detta var mycket jag. En utstyrsel att återanvända å det snaraste.

24862284_1395929513851509_4456151147662167380_n

Den uppspjälkta arbetsveckan har gjort att jag är helt dagavill, och jag var riktigt tvungen att fråga: Är det måndag imorgon? Ja, det är måndag imorgon, och det stundar åter en intensiv arbetsvecka, följt av en intensiv helg. Det är mycket nu, men det är bra nu.

Jag har tänkt lite på generositet och gästfrihet här i helgen. Hur det den senaste tiden har varit mer självklart än någonsin att säga ”klart du kan sova hos mig!”, ”vill du ha skjuts?” eller ”jag bjuder, det blir nog jämnt i slutändan”, eftersom jag känner hur så mycket generositet och gästfrihet riktas åt mitt håll. En god vän som upplåter sitt hus för att rollspelsföreningen ska kunna ha sitt höstmöte och julfest där. Folk som dukar långbord i köket, lagar mängder god mat. Delar ut madrasser och kramar och gåvor. Nästa dag: en annan som bjuder till middag, igen, av julmatsresterna. Erbjuder bastu och örtlikör. Välviljan och vänskapen ligger varm i rummet.

Att få ge och få ta emot. Hur givmildhet, gästfrihet och välvilja växer och sprider sig genom att delas. ”Delad sorg är halv sorg, delad glädje är dubbel glädje”, som det heter. Och med åtta, tio, tjugo gamla vänner och nya bekantskaper är glädjen stor.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

Imorgon igen

Det är något som inte riktigt är som det ska vara. Jag tror det är tröttheten som överrumplade mig. Plötsligt, en dag, tog även små saker all min energi, och igår – en lördagskväll – var jag i säng innan klockan tio om kvällen. Sedan sov jag tio timmar. Idag är jag trött igen. Helt färdig redan klockan tre, när jag ligger i soffan och läser en feministisk tidskrift. Senare: gäspar framför datorn, tänker kan inte tvättmaskin bara gå klart så jag kan sova sedan?

På andra sätt: en märklig känsla av att allt går som det ska – eller att saker i alla fall går i en godtagbar riktning. Att jag inte har något jag stressar väldigt mycket över, och att jag inte har haft svår ångest på rätt länge. Känns på nåt vis förvånansvärt – och lite bedrägligt – lugnt, helt enkelt.

En vän: ”Sådär så man undrar om det är lugnet mellan stormarna eller om det har stormat klart för ett tag?”
Jag: ”Precis så! Magkänslan säger faktiskt att det har stormat klart för ett tag, men det finns ju alltid den där lilla rösten som säger annat.”
Min vän: ”Då får vi tro på magkänslan och berätta för den lilla rösten att allt faktiskt kan rämna när som helst och att det är precis så det ska vara.”
Jag: ”Vilken otroligt svår men samtidigt fin tanke. Och sann, framför allt.”
Min vän: ”Too-ticki säger: ”Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.” Jansson vet nog hur det är.”
Jag: ”Nå att.”

Morgnarna, i alla fall. Förmiddagarna, de tidiga eftermiddagarna. Det här vidunderliga vårljuset som får min själ att vilja sjunga. Allt är så lugnt i det. Hanterligt. Till och med vackert. Tiden dras ut i långa sjok och jag vill bara bada i det här marsljuset, i det som snart kommer vara aprilljus. (Åh, vad jag ser fram emot april.)

Då blir senkvällarna lite svårare. Att jag fortfarande måste tända ljus för att orka, för att inte vilja sova riktigt med detsamma. Den regnbågsfärgade ljusslingan i mitt sovrum. Gräva ner sig i tumblr och instagramkonton som antingen är trösterikt vackra eller utan ursäkter feministiska eller en blandning av båda.

Men det där ljuset, ändå. Imorgon igen. Att få se det imorgon igen.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Januarimorgon

När jag vaknar för andra gången är det fortfarande becksvart ute. På gärdsgården brinner ännu lyktan jag tände kvällen innan. Klockan visar 08.05 och jag tänker: hur kan solen vara så här långt borta när det ska föreställa vara morgon?

Sedan inser jag att det inte är så mörkt som jag trodde. Utanför mitt lilla fönster, synen upp och ner där jag ligger i sängen, ser jag konturerna av tallarna och att himlen är en dov, blågrå färg. Inte nattsvart. Det tog bara en liten tid att upptäcka det.

På något vis nöjd av insikten om att gryningen nog finns där bakom tallarna mot det blå så somnar jag om, och när klockan ringer närmare tio vaknar jag med ordet ”peppar” ekande i huvudet. Då ser jag också att det har snöat under natten. Ingen sol, men ett grått ljus och när jag stigit upp och tänt alla ljusstakar, julkrubban, granen, tro, hopp och kärlek, får jag eld i spisen på andra försöket och där ute snöar det fortfarande aldrig så litet.

img_0083img_0084img_0101

1 kommentar

Filed under dagbok

Festligheter

12283324_815860121858454_1277969629_n

Jag råkade hitta en mångfärgad ljusslinga i förrådet då jag var hemma senast och blev alldeles till mig över fyndet. Nu ståtar den sanslöst fulsnygga ljusslingan i min hall.

Beroende på sinnesstämning ger ljusslingan olika associationer. Jag får känslan av en bordell, vilket i och för sig passar bra ihop med min tamburlampa med röd glaskupa. Det är onekligen mera disco än jul över regnbågsljusen, men det jag mest förknippar dessa lysande färgkonstellationer med är lågstadiefester under de sista åren.

Det var de coola flickorna på klassen som hade födelsedagsfester där vi lyssnade på Limp Bizkit och t.A.T.u och Shakira, och det luktade chips och sura godisar och vi lekte Snurra flaskan och Sanning eller konka och kurragömma. Jag var kär i Marcus och hade börjat tona håret och min finaste tröja var en vinröd långärmad med silvertryck.

5 kommentarer

Filed under dagbok