Etikettarkiv: ljus

Ljuset, ljuset

Jag tillbringar timtal framför datorn, framför texten. Stänger ute eftermiddagssolen bakom persienner. Huvudet värker, nacken värker. Det är så ljust där ute om kvällarna, ingen idé att lägga sig klockan 22 när jag nästan kan läsa utan lampa ännu. Jag är trött varje morgon, stiger varje morgon upp lite tidigare för att hinna läsa allt innan deadline. Inte heller denna natt kommer jag få sova tillräckligt.

Text text text text jag måste få en paus från dem, byter medium och ser på teveserie. Har längtat och väntat på nästa avsnitt, avnjuter det till te och knäckebröd med ost. Ser om scener, igen och igen och igen, väntar spänt på vilka kronblad i historien som vecklar ut sig, vad som blottas till näst, alltid något ännu dolt, allt det mörkröda och sammetslila och kronblå.

Och så:

The midsummer evenings are so enchanting, don’t you think?

Och ljuset, l j u s e t! Hur det faller snett, solen står lågt på himlen men det är bara för att den aldrig går ner under horisonten, den kastar långa skuggor över klargröna gräsmattor och björkar, glitter i alla vatten, i luften. Och jag kan nästan känna det där ljuset mot mitt ansikte, kisar mot det, kroppen tung efter vaknatt men blodet varmt och sinnet lätt, det är något magiskt över det, ja, ja, det är det. Och det är på väg, det ljuset, det är på kommande. Så ljusa nätter att det aldrig behövs en lampa, något bekant och ändå, varje år, helt nytt mot huden, och jag dricker det då med alla sinnen, nästan desperat.

So enchanting, indeed.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under dagbok

Tre favoriter och en sämsta

Tre favoriter och en sämsta – julsånger, förstås! Här kör vi dem till den vackra synen av ljus som mötte mig när jag kom hem imorse. Hjärtat blir varmt av mindre.

IMG-20171220-WA0000

TRE FAVORITER:

1. Have yourself a merry little Christmas av bland annat Frank Sinatra

En underbar julsång som jag egentligen har upptäckt först i år. Den är mjuk, förtröstansfull och hoppfull, tar vara på det viktiga, det lilla som blir det stora: ljuset, vännerna, gemenskapen. Jag vill ha den i just denna textversion.

Have yourself a merry little Christmas
Let your heart be light
From now on, our troubles will be out of sight
 
Have yourself a merry little Christmas
Make the yule-tide gay
From now on, our troubles will be miles away
 
Here we are as in olden days
Happy golden days of yore
Faithful friends who are dear to us
Gather near to us once more
 
Through the years we all will be together
If the fates allow
Hang a shining star upon the highest bough
So have yourself a merry little Christmas now

 

2. Bered en väg för herran

Denna psalm vill jag sjunga och höra med melodi enligt Bodatraditionen. Folksång när den är som vackrast! Det är först då som texten verkligen kommer till sin rätt: Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp!


3. Combined Carols
av Rebecca Clarke

Jag råkade höra den här i flödet på en julradiokanal på nätet en vinter, och letade sedan förtvivlat efter vilket verk det var. Tack vare internet hittade jag sedan Rebecca Clarke, som i sig är en mycket intressant person. Clarke (1886-1979) studerade vid Royal Academy of Music och Royal College of Music i London och blev senare en av de första professionella, kvinnlig orkestermusikerna. Trots att hon var en mycket duktig kompositör skrev hon lite, bland annat på grund av samhälleliga (och egna) idéer om kvinnor som kompositörer. Clarke brottades med såväl yttre svårigheter i form av motarbetande och avsaknad av uppmuntran som med inre svårigheter som dystymi, en slags mild men kronisk depression. Många av hennes kompositioner publicerades aldrig och hon föll snart i glömska. Först på senare år har man börjat uppmärksamma henne och år 2001 grundades The Rebecca Clarke Society för att föra fram hennes verk.

Combined Carols komponerades år 1941 och här får man alla julsånger på en och samma gång i en underbar blandning!


..och så den SÄMSTA:

I’ll be home for Christmas av bland annat Elvis Presley

Den här låten gör mig arg. Så här går texten:

I’ll be home for Christmas
You can plan on me

och lite senare avslutas den så här:

I’ll be home for Christmas
If only in my dream

Va? Just sade du ju att du kommer hem till julen, och sen kommer du dragande med ett ”om inget annat så i mina drömmar”. Då är du ju inte hemma! Kom inte här med löften i jultid, speciellt inte om du uppmanar dina nära och kära att ställa allt i ordning för din hemkomst, för att sedan bryta löftet! Nä du, inga julklappar till dig i år.

2 kommentarer

Under dagbok

Tredje advent

20171217_222403

En vecka till julafton. I bakgrunden ses julgranen, som jag trots allt släpade upp från källaren och dekorerade med allt pynt jag har. Jag känner att jag vill ha guld, glitter och ljus i överflöd. Allt som förmedlar stämning, värme, skönhet och godhet. Det finns tillräckligt med karghet och kyla och jag svär när jag läser nyheterna. Vidriga värld.

Vanligen är advent den tid jag trappar ner, men denna advent blir det mer jobb nu närmare jul vi kommer. Ibland blir jag andfådd i hjärtat när jag ser kommande veckors schema – när ska jag få en helt ledig dag, utan minsta programpunkt? Jag trodde den dagen var i morgon, men plötsligt fylls även den av program. Roliga saker, visserligen, men fortfarande – program. För det mesta går det ändå bra, och när mitt jobb tar slut i månadsskiftet januari-februari tänkte jag vara ledig, och resa. Först till Pargas, sedan till Kap Verde. Omväxling förnöjer!

I helgen var jag på mitt andra fadderbarns dop. Jag har inte varit på så många dop i vuxen ålder (det blir väl just två: mitt första fadderbarn i oktober, och nu mitt andra i december, och bådas namn börjar roligt nog på A). Det jag har upplevt är ändå att dop är en tröstande blandning av andligt och jordiskt. Allt går på barnens villkor, och trots att det sällan blir som tänkt, blir det ändå bra. Ett sådant medmänskligt sätt att vara, agera; att utgå från barnet, medmänniskan, en livssyster, en älskad. Det kunde med fördel överföras till andra livsområden. Och sedan kaffe på det.

Jag har också börjat läsa igen. Den senaste veckan har jag plöjt Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood inför en bokträff, och nu läser jag lite annat varje kväll. Sömnen blir kanske lite kortare, men själen blir också lite lugnare. Och bokträffen: där har vi något som är gott för själen. Aj ändå, att få träffas med lokala feminister och diskutera litteratur och liv. Världen är kanske karg och kall, men om det finns värme någonstans så är det där.

Fridfull tredje advent önskar jag er!

Lämna en kommentar

Under dagbok

Andra advent

20171210_223207

Det har varit en intensiv vecka. Jag har inte läst vidare en ena sida en påbörjad roman. Bråda dagar på jobbet, med en paus mitt i för självständigheten. Det finns så mycket som är förskräckligt med Finland 100 år, men det finns också så mycket som är fantastiskt. Jag kände hur jag behövde fokusera på det fantastiska, ta en dag av vila och festligheter och tacksamhet för att kunna orka kämpa vidare nästa dag. Så självständighetsdagen firades hemhemma, med flagghissning och glögg i soffan och slottsbalsmiddag hos grannarna. Jag matchade fammos folkdräkt från Terjärv med eyeliner och rött läppstift, och kände att detta var mycket jag. En utstyrsel att återanvända å det snaraste.

24862284_1395929513851509_4456151147662167380_n

Den uppspjälkta arbetsveckan har gjort att jag är helt dagavill, och jag var riktigt tvungen att fråga: Är det måndag imorgon? Ja, det är måndag imorgon, och det stundar åter en intensiv arbetsvecka, följt av en intensiv helg. Det är mycket nu, men det är bra nu.

Jag har tänkt lite på generositet och gästfrihet här i helgen. Hur det den senaste tiden har varit mer självklart än någonsin att säga ”klart du kan sova hos mig!”, ”vill du ha skjuts?” eller ”jag bjuder, det blir nog jämnt i slutändan”, eftersom jag känner hur så mycket generositet och gästfrihet riktas åt mitt håll. En god vän som upplåter sitt hus för att rollspelsföreningen ska kunna ha sitt höstmöte och julfest där. Folk som dukar långbord i köket, lagar mängder god mat. Delar ut madrasser och kramar och gåvor. Nästa dag: en annan som bjuder till middag, igen, av julmatsresterna. Erbjuder bastu och örtlikör. Välviljan och vänskapen ligger varm i rummet.

Att få ge och få ta emot. Hur givmildhet, gästfrihet och välvilja växer och sprider sig genom att delas. ”Delad sorg är halv sorg, delad glädje är dubbel glädje”, som det heter. Och med åtta, tio, tjugo gamla vänner och nya bekantskaper är glädjen stor.

6 kommentarer

Under dagbok

Imorgon igen

Det är något som inte riktigt är som det ska vara. Jag tror det är tröttheten som överrumplade mig. Plötsligt, en dag, tog även små saker all min energi, och igår – en lördagskväll – var jag i säng innan klockan tio om kvällen. Sedan sov jag tio timmar. Idag är jag trött igen. Helt färdig redan klockan tre, när jag ligger i soffan och läser en feministisk tidskrift. Senare: gäspar framför datorn, tänker kan inte tvättmaskin bara gå klart så jag kan sova sedan?

På andra sätt: en märklig känsla av att allt går som det ska – eller att saker i alla fall går i en godtagbar riktning. Att jag inte har något jag stressar väldigt mycket över, och att jag inte har haft svår ångest på rätt länge. Känns på nåt vis förvånansvärt – och lite bedrägligt – lugnt, helt enkelt.

En vän: ”Sådär så man undrar om det är lugnet mellan stormarna eller om det har stormat klart för ett tag?”
Jag: ”Precis så! Magkänslan säger faktiskt att det har stormat klart för ett tag, men det finns ju alltid den där lilla rösten som säger annat.”
Min vän: ”Då får vi tro på magkänslan och berätta för den lilla rösten att allt faktiskt kan rämna när som helst och att det är precis så det ska vara.”
Jag: ”Vilken otroligt svår men samtidigt fin tanke. Och sann, framför allt.”
Min vän: ”Too-ticki säger: ”Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.” Jansson vet nog hur det är.”
Jag: ”Nå att.”

Morgnarna, i alla fall. Förmiddagarna, de tidiga eftermiddagarna. Det här vidunderliga vårljuset som får min själ att vilja sjunga. Allt är så lugnt i det. Hanterligt. Till och med vackert. Tiden dras ut i långa sjok och jag vill bara bada i det här marsljuset, i det som snart kommer vara aprilljus. (Åh, vad jag ser fram emot april.)

Då blir senkvällarna lite svårare. Att jag fortfarande måste tända ljus för att orka, för att inte vilja sova riktigt med detsamma. Den regnbågsfärgade ljusslingan i mitt sovrum. Gräva ner sig i tumblr och instagramkonton som antingen är trösterikt vackra eller utan ursäkter feministiska eller en blandning av båda.

Men det där ljuset, ändå. Imorgon igen. Att få se det imorgon igen.

2 kommentarer

Under dagbok

Januarimorgon

När jag vaknar för andra gången är det fortfarande becksvart ute. På gärdsgården brinner ännu lyktan jag tände kvällen innan. Klockan visar 08.05 och jag tänker: hur kan solen vara så här långt borta när det ska föreställa vara morgon?

Sedan inser jag att det inte är så mörkt som jag trodde. Utanför mitt lilla fönster, synen upp och ner där jag ligger i sängen, ser jag konturerna av tallarna och att himlen är en dov, blågrå färg. Inte nattsvart. Det tog bara en liten tid att upptäcka det.

På något vis nöjd av insikten om att gryningen nog finns där bakom tallarna mot det blå så somnar jag om, och när klockan ringer närmare tio vaknar jag med ordet ”peppar” ekande i huvudet. Då ser jag också att det har snöat under natten. Ingen sol, men ett grått ljus och när jag stigit upp och tänt alla ljusstakar, julkrubban, granen, tro, hopp och kärlek, får jag eld i spisen på andra försöket och där ute snöar det fortfarande aldrig så litet.

img_0083img_0084img_0101

1 kommentar

Under dagbok

Festligheter

12283324_815860121858454_1277969629_n

Jag råkade hitta en mångfärgad ljusslinga i förrådet då jag var hemma senast och blev alldeles till mig över fyndet. Nu ståtar den sanslöst fulsnygga ljusslingan i min hall.

Beroende på sinnesstämning ger ljusslingan olika associationer. Jag får känslan av en bordell, vilket i och för sig passar bra ihop med min tamburlampa med röd glaskupa. Det är onekligen mera disco än jul över regnbågsljusen, men det jag mest förknippar dessa lysande färgkonstellationer med är lågstadiefester under de sista åren.

Det var de coola flickorna på klassen som hade födelsedagsfester där vi lyssnade på Limp Bizkit och t.A.T.u och Shakira, och det luktade chips och sura godisar och vi lekte Snurra flaskan och Sanning eller konka och kurragömma. Jag var kär i Marcus och hade börjat tona håret och min finaste tröja var en vinröd långärmad med silvertryck.

5 kommentarer

Under dagbok