Tag Archives: bra kombination av etiketter

Det är något speciellt med honung

Det är något speciellt med honung.

Du äter rostat bröd med jordgubbssylt

och slickar i dig sylten som rinner längs fingrarna.

I fiktionen är det aldrig kladdigt,

utspillt te, honung i mungipan.

En kopp som slår i marken.

Du slickar i dig teet som rinner längs handleden.

 

Det är något speciellt med all svett.

Av närhet, av skräck,

av dessa värmeböljor som gör dig andfådd,

värmeböljor med cigaretter och honung i mungipan.

Du slickar i dig svetten som rinner längs hans hals.

 

Ingen duschar. Ingen tvättar händerna.

Sylten kladdar på fingrarna, på golvet.

Ingen torkar golvet, köksbordet.

Whiskyflaskan töms.

Du slickar i dig dropparna som rinner ur hans mun.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Tisdag

Idag har varit en bra dag. En omväxlande dag, en givande dag. En dag då jag trots allt känner att jag har en plats i akademin, att universitetslivet passar mig.

Morgon. Radio och en yvig bukett tulpaner på köksbordet. Te och smörgås i soffan medan jag läser tidningen. Det blåser friskt då jag cyklar iväg mot akademin.

Foto0567

Förmiddag. Långtråkig föreläsning om det moderna genombrottet, men tacksamt nog mycket fokus på den feministiska kampen. Jag sitter och vickar på tårna och funderar på att skriva en dikt, men hittar ingen inspiration. Otillfredsställande lunch med den djefla Strindberg som sällskap. Jag dissar honom och dricker kaffe istället medan jag planerar min vår. Det positiva med att vara studerande är att det, efter lite tråcklande, går att ta påsklov på 1½ vecka. Österbotten, here I come.

Eftermiddag. Ett mycket hjärnkittlande och givande seminarium om queera läsningar. Vi ställde alla stolar i en ring för att kunna diskutera bättre. Det kändes naket, skavde och var lite obekvämt men just därför var det precis rätt. Jag antecknade inte en enda rad men talade desto mera. Queera sprickor i fiktion – det som inte riktigt syns men ändå finns, det som talar i tystnaden – fascinerar mig oerhört. Jag tänkte mycket på hur det är helt möjligt att läsa (eller snarast se) Supernatural ur ett queert perspektiv, om hur det går att se en romantisk och/eller sexuell relation mellan bröderna Winchester utan att för den delen ignorera eller ogiltigförklara den broderliga och vänskapliga relationen. ”You know Sam and Dean Winchester are psychotically, irrationally, erotically codependent on each other, right?” En sak behöver inte utesluta en annan, och en queer läsning av ett verk är bara en möjlig av otaliga sätt att närma sig fiktionen.

Foto0526Ett av mina många ensamnöjen – Supernatural och whisky.

Sedan. Steka plättar till middag och äta dem med vispad grädde och jordgubbar (jordgubbar!) medan jag ser på en teveserie och diskuterar populärkultur med en vän. Det är fortfarande ljust och jag har inga kvällsplaner.

Fy farao, vad fint.

5 kommentarer

Filed under dagbok

Lördagsnatt

De senaste dagarna har varit ganska tunga. Orken har inte räckt till, studierna har gett mig huvudvärk och mina nojor har börjat ge sig till känna. Fredagsnatten öste jag ur mig ångest i ordform för en vän som tacksamt nog ville lyssna.

Lördagsnatten blev ett underbart avbrott. Jag bjöd in mig själv till min goda vän Karin. Hon lät mig bestämma bakverk för kvällen. Det blev en överdådig Devil’s Food Cake, en saftig chokladkaka med tjock chokladglasyr och dekorerad med strössel, krokant och amerikanska pastiller.

Till det: starkt, rykande hett svart te med bara en aning mjölk.

Till det: mörk folk & americana-musik med sydstatskänsla.

Till det: diskussioner om tatueringar, fanfiction, sex, barndom, livsval, ekonomi, drömkök, vänner. Sådant stort och viktigt som vi brukar prata om.

Mot slutet av kvällen var jag så mätt och nöjd att jag låg raklång på golvet och tittade upp i taket. Tänkte att det kan vara så här för alltid, dämpat ljus och chokladkaka och te och vänner.

Ungefär halv tre på natten cyklade jag hem genom en tacksamt tom stad. På gården mötte jag tidningsutdelaren och jag undrade, om han hade sovit alls inatt eller om han är en nattuggla som går och lägger sig då tidningarna är utdelade och andra människor så småningom börjar vakna.

Med mig hem hade jag tre blyertsteckningar som Karin hade givit mig. Tre heta män att hänga upp på min vägg. Tre män som jag nu ser varje gång jag går från köket till sovrummet.

Dean

Dean Winchester från Supernatural (spelad av Jensen Ackles)

Sam
Sam Winchester från Supernatural (spelad av Jared Padalecki)

Tom

Tom Hiddleston

(Alla tre porträtt ritade av Karin Holmström. Fler mästerverk i varierande tekniker finns på www.karinholmstrom.fi.)

Imorse vaknade jag av att bländande ljus och vithet. Det hade snöat under morgonnatten och har fortsatt hela dagen.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Att göra fiktion av verkligheten

Det är en onsdag, en ögonblicksbild ur ett liv. I matsalen där jag sitter med två vänner surrar det av ljud, av människors rörelse, av interaktion. En man är klädd i kostym och slips, som han är varje dag. Jag ser inte hans skor men vet att de är välputsade i brunt läder.

Jag undrar vad den mannen tänker om morgnarna då han klär på sig. När, och framför allt varför, han började bära skjorta och kostym som vardagskläder. Jag undrar hur ofta han putsar sina skor. Bakom varje människa finns historier, svindlande berättelser som jag vill samla ihop. Omsorgsfullt ta del av och få bekräftat det jag tror – att under den ofta anonyma ytan på varje främling finns en oändlig, sprakande rymd av liv. Att göra fiktion av verkligheten, som min vän L säger och jag sparar de orden i min inre rymd.

Två bord framför oss sitter en sommarjobbskollega och talar med en före detta älskare. Dåtider och relationer krockar oftare än vad jag alltid är riktigt bekväm med. Det finns en orsak till att han är en före detta och inte nuvarande älskare, och jag undrar vad min kollega ser i honom. Kanske ser hon samma saker som jag en gång såg i honom, purpurglittrande ord och känslan av att vara utvald på nåder. I tanken följer jag relationstrådarna vidare, inser att kollegan är knuten till mig via inte bara en utan två före detta älskare. Dessa destruktiva mörkermän, åh, vad jag önskar att de aldrig snärjer hungrande tonåringar igen.

Ytterligare tre bord längre fram sitter en som jag drömde om att skulle bli en älskare. Hans smala nyckelben hemsöker ännu mina tankar, blir till bleka begär i texter som jag inte vågar visa allmänheten. Att göra fiktion av verkligheten.

I min väska ligger motsatsen till fiktion, Language and Sexuality av Deborah Cameron och Don Kulick. Flera gånger under lunchen sliter jag fram boken för att läsa en rad högt i ett försök att understryka hur ord rättfärdigar tankar. ”Att skriva, att anförto ordet till rummet, vidgar språkets möjligheter till det närmast omätbara”, som Walter J. Ong skriver. Det är genom att uttala ord högt och förkroppsliga dem i papper och bläck som tankarna bakom orden blir begripliga, och därmed hanterbara. Sanningen finns i det explicit sagda, och det finns så mycket i denna värld som skulle behövas sägas mer explicit:

  • Sexuality makes up a large share of the self-perceived identity of some people, a small share of oterhs’.
  • Some people spend a lot of time thinking about sex, others little.
  • Some people like to have a lot of sex, others little or none.
  • Many people have their richest mental/emotional involvement with sexual acts they dont do, or even don’t want to do.
    (Eve Kosofsky Sedgewick (1990), ur Languange and Sexuality, s 9.)

Det är alldeles för mycket som omgärdas av skam, av osäkerhet och känslan av det onormala, bara för att ingen rättfärdigar det genom ord. Med stor iver försöker jag berätta för mina vänner om hur stor del av sexualiteten som finns och försiggår i sinnet, eller med bara sig själv involverad. ”Men det är bara den utagerade sexualiteten tillsammans med någon annan som lyfts fram!”, säger jag och vet att jag predikar för de redan frälsta. Men det är skönt att säga det högt. Det är genom att uttala mina tankar som jag rättfärdigar och bekräftar, och det är genom att göra fiktion av verkligheten som jag hanterar den oändliga, sprakande rymd vi lever i.

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Laster

”Äsch, klart du ska dricka kaffe! Du har ju så få laster”, säger min mor. Jag har ringt hem och beklagar mig över min koffeinabstinens, då jag har haft två ofrivilligt kaffelösa dagar och funderar över om jag behöver dra ner på min kaffekonsumtion innan abstinensbesvären blir värre än lätt huvudvärk och trötthet. ”Vad vet hon om mina laster?”, tänker jag och dricker kaffe nästa dag.

Nu låter det som om jag har mörka, hemliga beroenden som styr mitt liv. Så är inte fallet. Alla mina laster är lagliga  – tror jag, det är svårt att veta då det gäller internet – och inte dominerar de hela min tillvaro. Men laster är de, det ska inte förnekas, och dessa fyra är mina största.

1. Kaffe och te

Det började med bara te. Länge, länge var det bara te som gällde. Jag har för tillfället 29 tesorter, och då fattas det några viktiga hörnstenar (så som Lady Grey). Te piggar upp om morgonen och lugnar om kvällarna. Det fungerar som tröstande dryck och värmer mig då jag är frusen. Jag började dricka te som sjuåring, med mycket socker och mjölk, och har gått ett varv via honung för att nu landat på endast mjölk som tillbehör. Te är grunden till allt, en förutsättning för allt – social samvaro, studier, kreativitet…

Sedan jobbade jag en sommar på museum, och hur det nu kom sig så smög sig kaffet på. Kanske var det för att te inte var tidsenligt, och pausen på eftermiddagen då naturligt kom att involvera kaffe. Det kaffe jag lärde mig dricka var becksvart och grumligt, kokat på vedeldad hälla av kaffebönor rostade över densamma och sedan malda i handkvarn. Stora stycken bitsocker som klipptes med sockersax och ingen mjölk. Numera är det ekologiskt snabbkaffe med mjölk – eller ännu hellre grädde – som är min last. Det är ändå så att kaffe är mer ett njutningsmedel än en livsnödvändighet, så jag låter mig hållas. Tills vidare.

2. Frimärken

Det var först igår då jag hade köpt frimärken för över 15 euro, inte så mycket för att jag var i ett stort behov av frimärken som att de var så fina, som jag insåg att jag är en frimärkoman. Men eftersom jag skriver relativt mycket brev och kort, så är genomströmningen av frimärken i mitt hushåll rätt stor, och det är så roligt att röra sig med fina frimärken. (Och jag kunde ju för all del ha köpt en ny tröja eller kokain för 15 euro också.) Igår köpte jag tre olika frimärken, som alla är vackra på sina sätt. Mina eviga favoriter är dock de här glittrande älvafrimärkena! Det senaste på frimärksfronten är att det i höst ska ges ut Tom of Finland-frimärken. Jag har både skrattat och suckat över det här, för det är något som framkallar såväl positiva som negativa känslor. Själv tycker jag det är en fin idé att lyfta fram Tom of Finlands verk i frimärksform, även om jag knappast kommer köpa just de frimärkena – jag vill ha mina lite mer färggranna.

Frimärken

En del bloggare visar bilder på sina nyinköpta kläder.
Andra bloggare visar bilder på sina nyinköpta frimärken.

3. Tumblr

Här är nog mitt största vardagsberoende. Tumblr – oh, du djuphavsgrav i internets stora ocean! Här finns saker jag inte visste att jag ville ha förrän jag kom över dem, och saker som jag inte visste att jag inte ville ha förrän det var för sent. Mestadels är ändå mina tumblr-sessioner en lång simtur i saker som jag, som den fangirl jag är, vet att jag vill ha: Doctor Who. Sherlock. Konspirationsteorier om de två serierna. Benedict Cumberbatch. Feminism. Korsetter, västar och kostymer. Tom Hiddleston. Loki. Queer. Marvel-universumet. Hobbit-filmerna. Harry Potter. Andrew Scott. Litteratur. Kloka tankar. David Tennant. Matt Smith. Världsförbättring. Eskapism. För det mesta allt ovanstående i en helt vansinnig blandning, och jag bara älskar det!

4. Läppomada

Alltså jag klarar mig inte utan läppomada. Mina vänner kan sorgligt säkert intyga det. Läppomada morgon middag kväll och allt där emellan. Läppomada lika ofta som en hobbit äter ett mål mat. Nåja, nästan i alla fall. Det jag har just nu är en liten burk som min vän V (bokstavligen) har kokat ihop av choklad och stjärnstoft, annars brukar jag välja det läppomada i ekobutiker med så få ingredienser som möjligt. En långvarig favorit från Pesosen mehiläistarhat har innehållsförteckningen bivax, ekologiskt kakaosmör, citronolja och vindruvskärnolja. Kvalitet framom kvantitet, som det heter.

Bonus: Ord

Det kommer väl knappast som någon överraskning att jag är beroende av ord. Jag inte bara läser, lever, äter och andas ord i allehanda former – jag samlar ord: i svart tusch på post it-lappar i lägenheten (två favoriter: ”Death comes in a suit” på insidan av ett köksskåp samt ”Keep your priorities quirky and queer” på badrumsskåpet, båda citat av min vän J), nerklottade i blått bläck i kalendern eller en anteckningsbok, i blyerts längst ner på väggen, strax ovanför golvlisten i hallen, i svart eyeliner på min underarm, i sköra tankar i huvudet… Bra ord ska uppmärksammas, funderas över och användas. Det är kanske därför jag skriver – det vore en skymf mot alla fantastiska ord där ute om de inte blev använda!

Så, go’vänner, låt höra: Vad har ni för laster som tynger ner – eller kanske ännu hellre förgyller – era liv?

5 kommentarer

Filed under dagbok

Vårens ankomst och jakten på greven

De senaste dagarna har jag gått omkring i livet och varit trött och disträ. Tandvärken ville inte ge med sig, så i måndags bar det av till tandläkaren igen. Besöket resulterade i en utdragen visdomstand. Den tanden var den fulaste jag har sett. Jag var besviken. Sedan har jag knaprat antibiotika och värkmedicin om vartannat, och sådant tär på kroppen. Jag har mestadels sörplat i mig nypon-, frukt- och citronkräm och tittat på teveserier, omväxlande mörka, psykologiska kriminaldraman och ljusa, brittiska kostymdraman.

I morse var en vändpunkt, tror jag bestämt. Där ute var det solsken då jag vaknade, utsövd och relativt smärtfri. Det låg vår i luften då jag cyklade mot skolan i strumpbyxor, kortkjol och lösögonfransar som fladdrade oroväckande i vinddraget. Nu har jag lämnat in de sista uppgifterna till vårens kurs Kär & begär och det var faktiskt riktigt givande att rådbråka med sin hjärna för att komma fram till vad som nu i efterhand känns som självklarheter, som att genren värderas utifrån sina läsare (med andra ord nedvärderas genrer som läses av främst kvinnor), att Damned if you do, damned if you don’t är en dubbel bestraffning som flickor och kvinnor måste förhålla sig till både inom litteraturen och i den verkliga världen samt att jag själv har suttit på en massa fördomar om ”kvinnlig” litteratur såsom chich lit och romance. Förhoppningsvis vet jag bättre nu än att fördöma.

Ikväll ska jag få finbesök och vi ska äta fastlagsbullar tills vi storknar, så jag cyklade till butiken för att handla bullar. Det finns i och för sig ett värde i att baka bullarna själv, men då bakandet blir mera ett måste än ett nöje så är det lika bra att köpa frysta bullar och grädda dem, goda blir de säkert ändå. Sedan drev jag omkring i butiken och råkade stöta på tehyllan (det pågår en renovering i butiken, så hyllorna står inte på de platser jag är van vid). Där roade jag mig med att kika igenom teutbudet och dofta på olika sorters Earl Grey-te. Jag är fortfarande på jakt efter det ultimata Earl Grey-teet. Det te jag har för tillfället är ett ekologiskt Earl Grey-löste av ett märke jag inte minns namnet på, men jag minns förpackningen (det var en genomskinlig plastpåse med grön och gul etikett). Det är helt bra, men inte det bästa jag har smakat. Min favorit då det kommer till Earl Grey (förutom det fantastiska Rose Earl Grey som jag köpte då jag var i Winchester, det är nu på upphällningen och jag vet inte hur jag ska kunna hantera den stundande förlusten av det) är faktiskt Twinings klassiska Earl Grey. Det har en klar och stark smak, ett te att lita på i alla väder och sinnesstämningar. Nu undrar ni varför jag inte håller mig till Twinings då? Tja, jag är ju en omständlig människa, och då det gäller te har jag bestämt mig för att jag vill hålla mig så ekologisk som möjlig. Jag menar, det är torkade blad som får dra i vatten, och sedan dricker jag avkoket. Att dricka avkoket av besprutade blad låter inte särdeles hälsosamt. Tyvärr har inte Twinings förstått detta, och säljer endast konventionellt Earl Grey-löste. Det som gör mig ännu mer frustrerad är att Twinings har ekologiskt Earl Grey-te, men endast i påsar! So close, but so far away… Så om någon av er har stött på ett fantastiskt, ekologiskt Earl Grey-löste – meddela mig, för allt i världen!

4 kommentarer

Filed under dagbok