dagbok

Vuxenpoäng

Tunga dagar, jag har varit sjuk. Jag har mest velat vila, vara helt ensam. Sova tio, elva timmar per natt och ändå vara trött. Så småningom vill jag tro att saker ändå börjar normaliseras, och idag var jag i skick nog att ta mig ut i sexton grader och sol.

Efter att ha slagit sönder två presskannor inom ett år bestämde jag mig för att köpa en rejäl ny en, som det finns reservdelar till. Jag for till Liisa Koski, Vasas delikatessaffär sedan 1917. En superb liten affär om man vill ha något extra åt sig själv eller i gåva. Jag passade på att köpa tre paket smakkaffe också. (Nej, jag ska inte ha dem alla själv – gåvor, var det.) Och Ann-Luise Bertells Heiman från Akademiska bokhandeln Gros till mommo och moffa, så de har något bra att läsa under isolationstider. Jag språkgranskade boken i vintras och genast visste att det var litteratur av högsta klass. Sällan har det varit så här trevligt att spendera närmare 100 euro i lokala butiker. Och se där, min nya soffa i bakgrunden!

20200422_141515

Gårdagens vuxenpoäng: byta strömknapp på diskmaskinen, nästan helt själv. Jag visste precis hur jag skulle göra, men hade inte tillräckligt starka nypor för att dra loss elkablar. Pappa fick komma till undsättning medelst tång och större styrka – och kanske framför allt dödsförakt inför att något skulle gå sönder. Fungerande diskmaskin för 30 euro, istället för att behöva köpa ny maskin för 300+ euro. Ni skulle ha hört mina jubelmorr när displayen fungerade som den skulle.

Dagens vuxenpoäng: föra en matta till tvätteri. En enorm vävd yllematta med naturvit botten och kubistiska pastellmönster, från min barndoms matsal. Det låter ytterst märkligt. Den passar utmärkt i mitt kök. När jag nu en gång hade bort mattan kunde jag lika gärna lyfta undan köksbord och stolar, och i samma veva annat lösöre från köket, för att torka golvet. Trägolvet är fortfarande det kanske allra finaste i hela lägenheten. Se här, mitt ljusa köksgolv!

20200422_140926

Det roliga är att fast det är trägolv i både kök och vardagsrum, så är de inte samma. De varierar i nyans, och faktiskt också i höjd några centimeter. Själv har jag lärt mig att det är ett litet steg ner från köket till vardagsrummet genom valvgången. Mina nyaste gäster noterar det inte alltid. Här ses nyansskillnaden mellan köksgolvet och den flammigaste,  mörkaste delen av vardagsrumsgolvet strax efter hallen.

20200422_140943

dagbok

Från undantaget till normaltillståndet

Efter två veckor i ett hus är jag inte alls övertygad om det här med lägenhet i stan. Jag försöker påminna mig själv om varför jag riktigt bor här. Egentligen är det ju inte så olikt huset i byn – också här har jag en kakelugn, olästa tidskrifter, ljus på bordet och svala rum (sådär som trähus är om vintern).

(Här har jag ett te, ett som jag har väntat på, som får mig att brista ut i ett ”Åh Gud ja” när jag doftar på påsen med te.)

Kanske är det något med själva utrymmet? Det konkreta antalet kvadratmetrar som jag kan röra mig på? Hemhemma: Hela huset, hela gården. Skjulet med ved, förrådet med stor frys. Stigen ner till ladorna i skogsbrynet, grusvägen till postlådorna. Det finns mera utrymme att andas, leva, tänka på. Här har jag mina 50 kvadratmeter lägenhet, men till och med när jag går till källaren måste jag gå genom ett trapphus som inte längre än mina domäner. Det går inte att komma ifrån det: det känns smått, instängt, begränsat.

Jag kokar en till kopp te, funderar vidare. Det är något mer än det fysiska utrymmet som känns begränsat.

Det är också något med pressen, prestationerna, förväntningarna. De är annorlunda här i stan, mer närvarande, mer krävande. Hemhemma: undantaget. Stan: normaltillståndet. Här ska jag ha mitt liv i ordning, vara en duktig människa. Jag har ingen Nisse som ursäkt för att börja mina arbetsdagar sent. Här ska jag leva upp till bilden som jag och samhället har satt upp för mig, hur jag bör vara. Jobba från morgonen, äta hälsosamt, motionera, yoga, göra mina fysioövningar, slösurfa mindre och i stället läsa och meditera mera om kvällarna (men då kvällarna är så korta?).

(Här i stan går jag aldrig två promenader om dagen oavsett väder. Tack Nisse för två veckor av regelbundna promenader, de har gjort mig så gott!)

Men varför, varför skulle det spela någon roll? Egentligen. Om jag gör det jag ska i mitt arbete – vilket jag gör – så borde det inte spela någon roll när jag börjar min arbetsdag, hund eller inte. Om jag på landet kan skriva om att-göra-listor, stryka saker, omstrukturera dagarna för att få in mera luft och lugn; ta en promenadpaus mitt i arbetet – varför skulle jag inte kunna göra det i stan också?

Jag kan väl göra det i stan också.

Vara lite snällare och lite lugnare mot mig själv.

Vara lite mer som Nisse är mot sig själv – och mot mig.

Nisse och Sandra säger hejdå för denna gång.

dagbok

Ibland blir det inte så

Varje gång jag är hus- och hundvakt så har jag stora planer för hur mina veckor kommer se ut. Jag drömmer om långa, oavbrutna sjok av arbetstid, vilsamt vinterljus och själsro. Ibland blir det så. Ibland blir det inte så.

Vad har jag då gjort av det som jag enligt ett tidigare blogginlägg hade tänkt göra?

  • bada mera bastu
  • åka till Umeå över dagen (och besöka Kvinnohistoriska museet ♥ ♥ ♥)
  • äta blodgrape
  • läsa dagstidningar
  • jobba i godan ro
  • äta fastlagsbullar
  • öva mig på att kula
  • och förstås: ta promenader tre gånger om dagen med kungen i huset

Det har varit lite för mycket lite för länge, och denna vecka har jag fått betala för det. Allt har varit bra till pappers, men jag har varit stressad och ledsen hela tiden ändå. Ont i kroppen, svårt att sova. Vändpunkten kom när jag satt och grät, för n:te gången denna vecka, vid frukostbordet på lördag morgon. Vi ställde in Umeåresan. Istället tillbringade vi dagen med att promenera, elda i spisen, ta tupplurar i soffan. Frågade varandra flera gånger under dagen om vi ångrade beslutet att stanna hemma. Svaret var nej varje gång.

Umeå finns kvar. Kvinnohistoriska museet finns kvar. Jag har äntligen fått vila.

Och så har jag badat badkar.

IMG-20200224-WA0019

dagbok

Tisdagslista

Det är tisdag och det står ”blogga” på dagens att-göra-lista. Jag har så mycket annat också att göra (alldeles för mycket om jag riktigt känner efter, så då låter jag bli), men man kan ju inte korrekturläsa märkliga manus hela tiden heller, så jag snodde igen en lista av min mer kända bloggnamne. Ett två tre nu kör vi!

HAR DU?

Alkohol i kylen:
Jodå. Hemma i stan finns två flaskor skumpa och några öl, här i huset finns lite öl. (Skumpan är inte ständigt på kylning här.)

Något husdjur:
Lånar ju Nisse för tillfället! Vi tar långa promenader i solsken och frost två gånger om dagen. Nisse brukar få bestämma vart vi går.

IMG-20200225-WA0006

Puder på dig:
Näjj, använder inte puder.

Några framtidsplaner:
liten: åka till Umeå i helgen
stor: bo i ett hus på landsbygden

Gymkort:
Det var visst ett nyårsmål att träna på gym en gång i veckan? Nä, det skippar vi redan nu. Inget gymkort. Tränar hemma om jag tränar. Pengarna på annat.

Några MVG:n:
Hade nog mest den finländska versionen 9:or och 10:or i gymnasiebetyget.

Något beroende:
Inget farligt. Läppomada, kanske? Men utan det skulle mina läppar förtvina. Denna vinter har inte varit nådig.

VEM?

Avskyr du:
Manliga världsledare med enorma egon som inte gör något för att förbättra sakers tillstånd. Det finns alltför många som passar in på den beskrivningen.

Längtar du mest efter:
Min syster ♥

Stör du dig på:
En insändarskribent som bland annat tycker att Pride är en styggelse och att abortförbud är lösningen på Finlands sjunkande nativitet. Huh huh att voj nää-ä ändå.

VILKEN?

Tidning läser du:
VBL när jag är hemhemma, Kyrkpressen när jag får tag på den.

Buss åker du oftast:
Sällan jag åker buss, men om det blir så är det mellan centrum och hembyn. Den bussen går bara på vardagar och det stör mig oerhört. Om jag ska hälsa på hemhemma över helgen måste jag alltså ta bussen dit på fredag och hem på måndag. Vilket jag ju inte gör. Alltså måste jag köra bil.

Dag fyller du år:
På midsommarafton! I alla fall vissa år. Det är lite besvärligt när det kommer till att fira.

Årstid föredrar du:
Sommar! Försommar, högsommar, sensommar. Allt.

VAD?

Gör du nu:
Just nu fyller jag ju i en blogglista? Nyss åt jag vaniljglass med hemmalagad kinuskisås och språkgranskade romanmanus.

Gör dig till en bra människa:
Jag är empatisk, förstående och rymmer mycket kärlek i mitt hjärta.

Gör dig till en dålig människa:
Men nä, sånt är ju inte roligt att tänka på. Tycker faktiskt jag är ganska bra i det stora hela.

Vill du arbeta med:
Svenska och skrivande.

Har du för storlek i skor:
40–41.

Läser du för bok:
Jag påbörjade idag så smått min vändagsbok som syrran skickade. Den verkar lovande och jag känner att jag vill ge den mer tid och eftertanke än vad jag kan göra i en kort paus under arbetsdagen.

20200214_101609

Ska du göra nu:
Duscha och elda i spisen.

Trevlig tisdag allihopa! ♥

dagbok

Hus- och hundvakt

Jag ska vara hus- och hundvakt i två veckor när föräldrarna är på resa. 180 kvm för mig själv! Och för Nisse, förstås. Och för en partner emellanåt, såklart. Ypperligt tillfälle att bada bastu och fira födelsedag, som jag hunnit göra redan under det första hus-och-hundvaktsdygnet. Tårta både till frukost och ettmeddaskaffi.

20200218_144907

Här har jag tänkt hänga mycket. Med brasa i spisen, blommor och ljus. Dricka kaffe, skrolla på Tiktok, läsa Kyrkpressen. Riktigt leva Instagramvänligt liv för mig själv.

Annat jag planerar att göra de kommande veckorna:

  • bada mera bastu
  • åka till Umeå över dagen (och besöka Kvinnohistoriska museet ♥ ♥ ♥)
  • äta blodgrape
  • läsa dagstidningar
  • jobba i godan ro
  • äta fastlagsbullar
  • öva mig på att kula

IMG-20200207-WA0003

  • och förstås: ta promenader tre gånger om dagen med kungen i huset

 

dagbok

Söderfjärden

I söndags var det minusgrader och ett snötäcke hade bäddat in världen under natten.

20200119_155454

Mamma, Nisse och jag tog en promenad på Söderfjärden i skymningen. Himlen ligger som en kupol.

20200119_155519

Söderfjärden är alltså ingen riktig fjärd numera. Bara för att förtydliga. Det är en stor meteoritkrater som är idag torrlagd och fungerar som odlingsmark. (Uttalas för övrigt Söderfjäärden. Eller Söderfjäälin, om man pratar dialekt. Inga utdragna sööder här, inte.)

20200119_155549

Nisse fick springa fritt längs de tomma vägarna.

20200119_155600

Halvvägs rullade dimman och kylan in.

20200119_161456

Vi såg fem galopperande hästar med ryttare när vi gick ut på Söderfjärden, och mötte sedan en enda vandrare som snabbt uppslukades av dimman. Annars fanns endast spår av människor och djur.

20200119_161841

dagbok · skönlitterärt

Gårdsljus

Tallarna utanför mitt fönster
finns inte längre

Skuggan från barndomen
när jag låg i sängen
som skänkte mörker och trygghet
finns inte längre

Nu ser jag gårdsljus jag aldrig sett förut

Nya grannar på distans
en tröst
ett spår av liv
att se lamporna lysa bortom kullarna om kvällarna

och en morgon stiger röken tjock
från en skorsten
tidigare osedd

dagbok

Raven, blackbird, magpie, crow

Jag är hund- och husvakt en vecka, i den prioriteringsordningen. Jag är också mycket trött, för hundvaktande (som innebär tidiga morgnar) och den senaste tidens helgliv (som innebär sena kvällar) går inte riktigt ihop. I går sade jag: ”Förstår du vad jag fattar?” när jag ville försäkra mig om att en kompis förstod vad jag menade. Han förstod nog både vad jag fattade och menade.

De tidiga morgonpromenaderna är ändå de finaste, trots tröttheten. Det är ljust men ännu kyligt, så grusvägarna är ännu grusvägar och inte lerstigar. Överallt hörs fågelsång – älskade koltrastar, tranor på Söderfjärden, stora svanplogar som trumpetande och dovt susande flyger över en. I morse hade jag en ensamkonversation med en fiktiv engelsktalande om fåglar. Jag räknade upp alla fåglar jag kom på: raven, blackbird, magpie, crow. Swan, ostrich, eagle, hen … När jag kom till ”fasan” tvekade jag. De liknar så varandra, peasant och pheasant. Min imaginära konversationspartner gjorde sig lustig över att jag blandade mellan ”bonde” och ”fasan”. Well, how many birds do you know in another language than your first? frågade jag argt. Det fick tyst på min mycket enspråkiga påhittade samtalskamrat.

dagbok

Vindfällen

Efter nyårsstormen ligger det vindfällen i hela skogen. Från övre badrumsfönstret ser man hur två träd i grannens skog korsat varandra, ritar ett stort X. Nere i sänkan har en enorm gran fallit över bäcken, rotvältan står flera meter upp. Här om dagen har pappa till sist sågat upp alla stammar, stora kubbar ligger på hög. De grövsta skulle fungera som soffbord.

”Vad har du för skor på dig?” ropar pappa från skogen, där han har byggt två lador och ett vedlider vartefter vi har behövt mera förvaringsutrymme för ved, hö, trädgårdsmöbler. ”Gummistövlar”, ropar jag till svar och han vinkar dit mig.

Pappa klyver ved, starkt doftande sälg med brandgul kärna och vitt trä längre ut mot barken. Två grankubbar staplade på varandra, de av soffbordsstorlek, får agera huggkubbe. Han visar mig var han staplat kortare vedklabbar, sågade och kluvna för att de ska passa min mindre kakelugn i den nya lägenheten. Sedan får jag prova yxan. Sälgen klyvs lätt när jag träffar rätt, klabbarna flyger åt sidan. Det är ändå inte ofta jag träffar rätt. När jag med tre yxhugg har träffat tre olika ställen på klabben skrattar pappa och säger: ”Du sku nog få frysa, du.”

Tur är det att jag har fjärrvärme och inte behöver förlita mig på min egen vedklyvningsförmåga. Fint är det att jag har en far som sågar, bär och klyver ved till hemmet och villan, och till på köpet måttanpassar klabbar till min kakelugn.

dagbok

Den sista torsdagen i mars

Torsdag. Jag hade bestämt mig för att ta ledigt från det faktiska jobbet, för att hinna och kunna göra en massa andra saker som bör hinnas med och kunna åtgärdas – skicka jobbmejl, deala med Fpa, handla saker, föra pappas skärmmössa till skomakaren (fråga inte).

Så här såg dagens mycket optimistiska att-göra-lista ut:

IMG-20190328-WA0000

(Fixade jag allt som stod på listan? Nå nej. Men ganska mycket.) Men först: frukost.

20190328_095107

Det här är den frukost som får mig att tänka på min syster. Det känns extra bra nu då hon bor långt borta igen. Bananplättar med blåbär, kanel och yoghurt, samt kaffe. Hemligheten med bananplättarna är att frysa hälften av bananen innan. Min syster har idag lagt upp receptet på sin blogg, men jag gör den icke-veganska versionen med 1 ägg istället för chiafrön.

20190328_093753

(Den inte alls lika tjusiga bilden bakom kulisserna.)

När jag hade ätit min frukost och mejlat de där viktiga ställena så drog jag iväg för att handla. Jag leasar syrrans bil medan hon är utomlands och det är nog bedrägligt bekvämt. Efter att ha totaldissat billiga och slattriga plastlådor i en butik så hittade jag lite mindre billiga och betydligt mindre slattriga förvaringslådor i en annan butik. ”Far nu och se på en dammsugare då du en gång har spenderarbyxorna på”, sa min mamma, så det gjorde jag, och till allas stora förvåning köpte jag också en dammsugare.

20190328_145521

Se här: 130 euro på de saker som jag tycker minst om att köpa – plats och elektronik. Men jag behövde bäggedera, och hela shoppingresan var jag på förvånansvärt gott humör.

20190328_145548

På ännu mer gott humör blev jag när jag fick inordnat mina dukar, gardiner och tavlor i lådorna. Min lägenhet är bra på många sätt, men det är dåligt med förvaringsutrymme. Min badrock hänger i städskrubben och en del av mina badrumsgrejer bor längst bak i min garderob, just saying.

20190328_165524

Men nog är det fint ändå, där jag bor. Bara gatorna har sopats från grus ska jag ta fler promenader i grannskapet, riktigt titta på hus och väggar. Lyfta blicken. Låtsas att jag är utomlands.

Eftersom det är Pampasveckan skulle min granne ha fest, och jag flydde fältet, for hem till en vän på andra sidan stan och badade bastu tillsammans med några andra (herregud vad det var skönt för en trött kropp och ett trött sinne). Efter bastun drack vi te och de andra whisky. Vi kurade ihop oss i soffan och såg på Naked Attraction, en dejtingshow där deltagarna väljer (och väljer bort) potentiella dejter genom att de får se kandidaterna nakna, i etapper, börjandes nerifrån. Sällan har jag sett så många penisar och vulvor på storskärm. En massa olika egenheter i kroppsform och -funktion. Det var fascinerande, pinsamt och underhållande. Helt rätt en sen torsdagskväll i bekvämt sällskap.

När jag kom hem, närmare ett på natten, hade min granne fortfarande fest. Festen fortsatte till klockan fyra, och efter det vaknade jag en gång i timmen fram tills att jag steg upp strax efter nio.

20190328_093810

Med facit på hand borde jag bara ha tackat ja till den där whiskyn och till min väns erbjudande om att sova över där.