dagbok

Raven, blackbird, magpie, crow

Jag är hund- och husvakt en vecka, i den prioriteringsordningen. Jag är också mycket trött, för hundvaktande (som innebär tidiga morgnar) och den senaste tidens helgliv (som innebär sena kvällar) går inte riktigt ihop. I går sade jag: ”Förstår du vad jag fattar?” när jag ville försäkra mig om att en kompis förstod vad jag menade. Han förstod nog både vad jag fattade och menade.

De tidiga morgonpromenaderna är ändå de finaste, trots tröttheten. Det är ljust men ännu kyligt, så grusvägarna är ännu grusvägar och inte lerstigar. Överallt hörs fågelsång – älskade koltrastar, tranor på Söderfjärden, stora svanplogar som trumpetande och dovt susande flyger över en. I morse hade jag en ensamkonversation med en fiktiv engelsktalande om fåglar. Jag räknade upp alla fåglar jag kom på: raven, blackbird, magpie, crow. Swan, ostrich, eagle, hen … När jag kom till ”fasan” tvekade jag. De liknar så varandra, peasant och pheasant. Min imaginära konversationspartner gjorde sig lustig över att jag blandade mellan ”bonde” och ”fasan”. Well, how many birds do you know in another language than your first? frågade jag argt. Det fick tyst på min mycket enspråkiga påhittade samtalskamrat.

Annonser
dagbok

Vindfällen

Efter nyårsstormen ligger det vindfällen i hela skogen. Från övre badrumsfönstret ser man hur två träd i grannens skog korsat varandra, ritar ett stort X. Nere i sänkan har en enorm gran fallit över bäcken, rotvältan står flera meter upp. Här om dagen har pappa till sist sågat upp alla stammar, stora kubbar ligger på hög. De grövsta skulle fungera som soffbord.

”Vad har du för skor på dig?” ropar pappa från skogen, där han har byggt två lador och ett vedlider vartefter vi har behövt mera förvaringsutrymme för ved, hö, trädgårdsmöbler. ”Gummistövlar”, ropar jag till svar och han vinkar dit mig.

Pappa klyver ved, starkt doftande sälg med brandgul kärna och vitt trä längre ut mot barken. Två grankubbar staplade på varandra, de av soffbordsstorlek, får agera huggkubbe. Han visar mig var han staplat kortare vedklabbar, sågade och kluvna för att de ska passa min mindre kakelugn i den nya lägenheten. Sedan får jag prova yxan. Sälgen klyvs lätt när jag träffar rätt, klabbarna flyger åt sidan. Det är ändå inte ofta jag träffar rätt. När jag med tre yxhugg har träffat tre olika ställen på klabben skrattar pappa och säger: ”Du sku nog få frysa, du.”

Tur är det att jag har fjärrvärme och inte behöver förlita mig på min egen vedklyvningsförmåga. Fint är det att jag har en far som sågar, bär och klyver ved till hemmet och villan, och till på köpet måttanpassar klabbar till min kakelugn.

dagbok

Den sista torsdagen i mars

Torsdag. Jag hade bestämt mig för att ta ledigt från det faktiska jobbet, för att hinna och kunna göra en massa andra saker som bör hinnas med och kunna åtgärdas – skicka jobbmejl, deala med Fpa, handla saker, föra pappas skärmmössa till skomakaren (fråga inte).

Så här såg dagens mycket optimistiska att-göra-lista ut:

IMG-20190328-WA0000

(Fixade jag allt som stod på listan? Nå nej. Men ganska mycket.) Men först: frukost.

20190328_095107

Det här är den frukost som får mig att tänka på min syster. Det känns extra bra nu då hon bor långt borta igen. Bananplättar med blåbär, kanel och yoghurt, samt kaffe. Hemligheten med bananplättarna är att frysa hälften av bananen innan. Min syster har idag lagt upp receptet på sin blogg, men jag gör den icke-veganska versionen med 1 ägg istället för chiafrön.

20190328_093753

(Den inte alls lika tjusiga bilden bakom kulisserna.)

När jag hade ätit min frukost och mejlat de där viktiga ställena så drog jag iväg för att handla. Jag leasar syrrans bil medan hon är utomlands och det är nog bedrägligt bekvämt. Efter att ha totaldissat billiga och slattriga plastlådor i en butik så hittade jag lite mindre billiga och betydligt mindre slattriga förvaringslådor i en annan butik. ”Far nu och se på en dammsugare då du en gång har spenderarbyxorna på”, sa min mamma, så det gjorde jag, och till allas stora förvåning köpte jag också en dammsugare.

20190328_145521

Se här: 130 euro på de saker som jag tycker minst om att köpa – plats och elektronik. Men jag behövde bäggedera, och hela shoppingresan var jag på förvånansvärt gott humör.

20190328_145548

På ännu mer gott humör blev jag när jag fick inordnat mina dukar, gardiner och tavlor i lådorna. Min lägenhet är bra på många sätt, men det är dåligt med förvaringsutrymme. Min badrock hänger i städskrubben och en del av mina badrumsgrejer bor längst bak i min garderob, just saying.

20190328_165524

Men nog är det fint ändå, där jag bor. Bara gatorna har sopats från grus ska jag ta fler promenader i grannskapet, riktigt titta på hus och väggar. Lyfta blicken. Låtsas att jag är utomlands.

Eftersom det är Pampasveckan skulle min granne ha fest, och jag flydde fältet, for hem till en vän på andra sidan stan och badade bastu tillsammans med några andra (herregud vad det var skönt för en trött kropp och ett trött sinne). Efter bastun drack vi te och de andra whisky. Vi kurade ihop oss i soffan och såg på Naked Attraction, en dejtingshow där deltagarna väljer (och väljer bort) potentiella dejter genom att de får se kandidaterna nakna, i etapper, börjandes nerifrån. Sällan har jag sett så många penisar och vulvor på storskärm. En massa olika egenheter i kroppsform och -funktion. Det var fascinerande, pinsamt och underhållande. Helt rätt en sen torsdagskväll i bekvämt sällskap.

När jag kom hem, närmare ett på natten, hade min granne fortfarande fest. Festen fortsatte till klockan fyra, och efter det vaknade jag en gång i timmen fram tills att jag steg upp strax efter nio.

20190328_093810

Med facit på hand borde jag bara ha tackat ja till den där whiskyn och till min väns erbjudande om att sova över där.

dagbok · okategoriserat

Tisdagslistan

Snodde en lista igen av min kändare bloggnamne. Den är i och för sig från januari, så jag får modifiera den lite, när vi nu ändå närmar oss april. Det är en bitterljuv väntan, något dovt som mullrar långt nere under ännu grusiga trottoarer, vårfloden som kommer bryta fram i soldamm och varm jord och tunna skosulor. I går hörde jag den första koltrasten.

Okej, vi lämnar det poetiska ännu en liten lite tid och tar oss an listan – där bilderna får tala för sig själv denna gång.

Vad har du för bakgrundsbild på hemskärmen?

Screenshot_2019-03-26-17-56-24

Du är tvingad att tatuera något i svanken, vad gör du?

 

emancipation-155792_1280

En grej jag skulle vilja lära mig:

Förutom flytande finska, då? Hmm.
Att få det perfekta röda läppstiftet att hålla en hel kväll.

En bild från mitt vardagsrum:

20190326_180306

Ett vackert bokomslag:

9789100171872.jpg
Vilken är den godaste grönsaken?

Honungstomater, samt små morötter direkt från landet.

En grej som stör mig i vardagen:

Att det verkar regna in i min postlåda.

En grej jag borde ta tag i:

Fondsparande.

När kysste du någon senast?

Var det kanske på krogen efter senaste inflyttningsfest?

Ett musiktips?

En bild från mitt kök:

20190326_182126

Vad ser du fram emot i april?

Förutom NaPoWriMo, förstås, så: påsk, hälsa på KJ, vara hus- och hundvakt en vecka, lajv. Jädrar i min lilla låda, vilken bra månad som verkar stunda!

dagbok

Inomhus

Nu har jag bott tolv nätter i min nya lägenhet. I dag tänkte jag hämta cykeln från cykelskjulet på gamla adressen, sedan har jag kapat alla officiella band dit. Inte en gång har jag saknat den lägenheten. (Däremot har jag med nostalgiskt skimmer tänkt tillbaka på min Åbolägenhet. Jag vet att det inte finns något där att sakna alls – vinda plastgolv med cigarettbrännmärken, otäta fönster, tunna ytterdörrar, cigarettlukt i trapphuset och en dråpåtalad granne – men det var något med närheten till naturen som slår an en sträng. Ironiskt nog är det närmsta jag bott skog sedan jag flyttade hemifrån när jag bodde i Åbo centrum, men då jag minns koltrasten utanför fönstret ljusa vårnätter när jag inte kunde sova, och det var bara tio minuters cykelfärd till Katrinedals skog med sina naturskyddsområden och hasseldungar.)

Nu har naturen dock inte mycket att komma med. Jag har inga behov av att lämna lägenheten. Där ute är det slaskigt, grått och blåsigt. Tvärs över gatan ser jag i skrivande stund en Finlandsflagga som riktigt i slår i vinden – det är ju Minna Canth-dagen i dag, jämställdhetsdagen.

29356766_1514278118683314_7046818538366959616_n

Jag håller mig inne och påtar på med mitt. På köksbordet ligger en broderad duk som jag fått av mommo. Hon kom över med en hel hög dukar som hon broderat, vävt eller sytt i sin ungdom. ”Inte tog jag många promenader då, inte”, sade hon. Dukarna är precis vad jag drömt om.

20190319_125932

I köket står också pianot, som egentligen är min systers men som jag förvaltar på obestämd tid. Det bars in med dödsförakt under Den Stora Flyttardagen av en handfull vänner. Det behöver stämmas, men allt har sin tid. Ovanpå pianot finns foton av mommo från hennes ungdom, kanske just från den tiden när hon hade börjat brodera alla de där dukarna.

20190319_125959

Min sovalkov är en blomsteräng. I morse upptäckte jag smultron där. På nattduksbordet ligger en dagbok och en lånebok. Till min stora förundran har jag skrivit dagbok varje kväll i snart två månader, och läst litegrann nästan varje kväll under samma tid. Jag tror att knepet var att jag sade åt mig själv att jag inte får skriva mer än en sida per dag. Det är redan väldigt överkomligt även de kvällar man är mycket trött. (Som när man har varit på inflyttningsfest, och inte tänker fara ut på krog för att dansa, och ändå blir övertalad om att fara ut. Jag brukar vara den sista som lämnar stället, men den här gången var jag faktiskt bland de första.)

20190319_130027

En dag tar jag ändå en promenad, över gravgården i närheten, hoppar över vattenpölar och klafsar i snömodd medan jag pratar i telefon med en vän. ”Jag kan gå ut fast två gånger om dan sen i maj istället”, säger jag till min vän när jag förklarar min ovilja att röra mig utomhus i detta väder och före. ”Jo”, svarar vännen, ”i maj kan man ju vara utomhus nästan dygnet runt!”

dagbok

7 fördelar med att jobba hemifrån

Fördelar med att jobba hemifrån som språkgranskare:

1. Man kan ta en tupplur mitt i dagen om man behöver det. (Ibland behöver man det. Speciellt de gånger man är vaken lite för länge för att man till exempel läste ut en skräckroman, och sedan kunde man inte somna, dels för skräckromanen, dels av nervositet inför följande dags sjukhusbesök. Sjukhusbesöket var dessutom inbokat till 07.35.)

2. Man kan ta kaffepaus när man vill.

20190103_135528
Det är inte alla dagar jag dricker bryggkaffe, men när jag gör det så kan jag använda mitt återanvändbara kaffefilter! Kaffet för stunden är Mickey’s Really Swell Coffee från Disney World. Now that’s swell!

3. Man kan ta lunchpaus när man vill.

IMG-20190206-WA0010
Det är inte alla dagar jag äter lammfärsenchiladas med rostad majs, tomat, bladpersilja och lime till lunch. Men ibland gör jag det.

4. Man kan jobba i pyjamas hela dagen. (En dag klädde jag på mig till klockan halv fyra på eftermiddagen, då ett par vänner bjöd mig på pannkaka och kaffe.)

5. Man kan varva arbetet med att läsa romaner i soffan. (Sådant är speciellt viktigt när man språkgranskar intensivt, eller mycket tråkiga texter. Hjärnan måste få vila emellanåt då.)

Jag hade en timme eller två av väntetid på biblioteket en dag.
Jag: ”Nu ska jag passa på att läsa något nytt eller något jag länge har haft på min att-läsa-lista!”
Också jag:

IMG-20190214-WA0003

6. Restiden för arbetet är de fem sekunder det tar att gå från köket till bordet/soffan.

IMG-20190130-WA0010
Hemmakontor är inte mer fancy än så här. I alla fall inte mitt.

7. Man kan bjuda in folk på kaffe (kaffepaus när man vill!) om de råkar ha vägarna förbi, fast det är en sketen tisdag.

(Bonus: Ibland kan man bestämma sig för att inte jobba alls, utan istället fara till nya lägenheten och renovera.)

IMG-20190213-WA0003

dagbok

Fimpa

”Vi får ta en röik å funder”, har vi sagt efter att ha varit på lägenhetsvisningar. Så vi har rökt och funderat, i många omgångar. Jag har fattat beslut, och ångrat mig, och beslutat igen.

”Nu får du fimpa”, sade pappa när jag ringde och sa att jag ska ge ett bud.

Igår köpte jag en lägenhet.

20190131_115901

Den är inte precis vad jag drömde om, och den kommer behöva en del omvårdnad och kärlek (och nya lister och färg), men den har trägolv och kakelugn och stora fönster och rymligt kök, så på sina sätt är den väl precis vad jag drömde om.

Min syster kom med mig för att se på lägenheten samma dag som jag hade skrivit under minst tio papper, och fått minst tio nycklar i hand, och så gullig som hon är hade hon med sig en liten flaska skumpa + glas (och en stor flaska skumpa till senare tillfälle), så att vi kunde inviga lägenheten ordentligt med en skål ♥

WhatsApp Image 2019-02-01 at 11.03.30

Tapeterna i hallen och i sovalkoven. Idag var jag upp på kallvinden och tittade. Huset är från 1927, och vinden var så ödig att jag inte tror någon riktigt har städat där sedan huset byggdes.

Det blir nog riktigt, riktigt bra ändå!

dagbok

Hus- och hundvakt

Denna helg är jag hus- och hundvakt, då resten av familjen befinner sig på varierande breddgrader. Efter några veckor av kaotiskt stadsliv har jag verkligen sett fram emot de här dagarna. Jag har tänkt mig: vinterpromenader, sovmorgon, elda brasa, arbetsro.

20190125_114311

Detta var mitt kontor. Mycket bra kontor. Jag har arbetat 14 av de senaste 16 dagarna med ett manus som jag med stort nöje och mycket besvär (internet är inte det snabbaste här ute på landsbygden) skickade in. Sedan bestämde jag mig helt enkelt för att ge mig själv 1½ dag ledigt innan jag tog itu med följande arbete.

20190125_144815

Kaffepaus framför brasan med säsongens första fastlagsbulle. Den innehöll mandelmassa och vegangrädde. Jag var inte övertygad om den senare, men man tager vad som finnes i kylskåpet.

20190125_153545

Sedan blev det vinterpromenader med Nisse. Han är ytterst ivrig under morgnar och eftermiddagar, men för den sista kvällspromenaden räcker det bra med att gå 20 meter från huset, in i skogen för att uträtta det som uträttas skall, och sedan tillbaka in i värmen och sovkorgen.

20190125_15585720190125_160250

En av standardrundorna går förbi en av byns två väderkvarnar, samt en liten mangelstuga som sköts av en förening som jag, trots idogt letande, aldrig har lyckats hitta mera information om.

img-20190126-wa0002

På lördagskvällen värmde jag bastun. Det var den bästa bastuomgången på långa tider, oh, så jag njöt. Jag rotade igenom alla badrumsskåp och lånade alla slags krämer och skrubbar och smörjor som jag hittade. Efteråt kände jag mig klyschigt nyfödd i kropp och själ.

img-20190126-wa0004

Förutom Nisse har jag endast träffat mommo och moffa, som kom hit på eftermiddagskaffe. Det har varit en skön ensamhet. Här visar Nisse hur kalla vinterkvällar bäst tillbringas. Notera hans utmärkta kamouflagefärger i soffan!

20190127_113531

Idag är det -24 °C och jag ska ta mig till butiken för att handla, skriva brev och hämta in mera ved. O, sköna söndag.

dagbok

Septembersöndag

En fullspäckad vecka slutar på samma sätt som den pågått, med program hela söndagen lång. Jag for hemhem för att tittat på när pappa bytte oljefilter på bilen (det var inte planerat, utan blev bara så), klappa kaniner och gosa med Nisse samt äta citronrisotto och dricka kaffe med familjen och morföräldrarna.

På kvällen var det sedvanlig lindy hop-lektion. Med en ny lärare och en helt ny ingångsvinkel i dansen har de senaste lektionerna varit med frustrerande än givande, men i dag kände jag att någonting lossnade – i dag gick det äntligen att faktiskt dansa.

Sedan skyndade jag mig hem, då syster och kusinerna med pojkvänner skulle komma över på te. Vi trängde ihop oss kring soffbordet och pratade om USA och rostade massor av rågbrödssmörgåsar. Jag diskuterade bostäder med min syster, bondade med min kusin J över gemensamma fandom (Harry Potter, Supernatural, Sherlock). Jag bjöd på Bertie Botts bönor i alla smaker och imponerades lite av pojkvännernas relativt neutrala miner när de fick gelébönor med smakerna rotten egg, earthworm eller earwax. När kusinerna lämnade huset var saltgurkan slut. Ett säkert tecken på en lyckad tebjudning.