Tag Archives: vänner

Det allra största

Ni förstår, jag har aldrig
haft en pojkvän

Däremot har jag
blivit bjuden på trerättersmiddag
av en snygg man
som lagade mat i mitt kök
medan jag tittade på
och drack champagne

Sedan dansade vi till gryningen
och sov
i skilda sängar

Under långa kvällar
med te och stearinljus
har jag satt ord på saker
jag knappt vågat tänka
för mig själv

och fått lika försiktiga förtroligheter
tillbaka

Jag har kysst vänner på fester
och främlingar på dansgolv
(och föredrar alla gånger
det första)

Jag har saknat
så jag gråtit
och gråtit
så jag skrattat

Med min familj
har jag sett
nyårsfyrverkerierna i Riga
Karlsbron under tidig morgon
solen gå ner bakom kretenska berg

En vecka
hyrde mina vänner och jag
en lägenhet
i London

Tillsammans har vi
sjungit stämsång
i spiraltrappor
i gångtunnlar
i Barcelonas tunnelbana

Så jag håller med
om ert kärlek
är det allra största
men protesterar mot
er snäva definition
av kärlek

3 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Se

Patriarkatet säger:
flickor kan inte
leka tre och tre
tre eller fler
blir bara fel
kvinnor är konkurrenter
bara skvaller och tjafs
hugger varandra i ryggen

Jag säger:
se
mina högstadieår
mitt gymnasiegäng
(jag älskar dem så)
fem flickors famnar

se universitetet
fyra kvinnor
längs fram i föreläsningssalen
nu
(sju år senare)
fyra namn
i daglig Facebookkontakt

Ingen har någonsin hållit en kniv
och hade de kniv
skulle jag ändå anförtro dem
med mitt liv

2 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Kaffe och Kyrkpressen

Till mina veckovisa rutiner hör att läsa Kyrkpressen och dricka kaffe. Oftast på torsdagar, då, när KP kommer. Allra bäst är det torsdagar då jag är ledig och kan ta ettmeddaskaffi i soffan med nyaste numret. Jag är en sån mommo.

Denna vecka blev KP-stunden, med kaffe och struva, av först idag. Hela gårdagen var jag nämligen upptagen. Två varv via hälsovårdscentralen (har nu tre nya mediciner – men kan också andas ordentligt för första gången på en månad, så i slutändan är det på plussidan), handla åt en vän, och sedan hängde jag med L resten av dagen. Vi köpte glass, vinägerchips, Daimkross, salta nötter och kolasås, som vi åt. Samtidigt. Och så whisky på det. Medan vi lyssnade på musik, tittade på trailrar och pratade om teveserier och snygga män.

Sedan var jag mommo igen och for hem redan halv elva på kvällen, för att jag måste ta min antibiotika och sova.

Den lysande BFF-Ellen skrev: ” Tycker faktiskt vi kollektivt i bloggosfären kan bestämma oss för att det är okej att skriva osammanhängande, oplanerade inlägg också. Visst, visst?” MEN JAVISST. Är ledsen över att mitt bloggande har blivit så förknippat med uttänkta och tematiska inlägg. Jag är ju inte så uttänkt och tematisk själv, så då känns det märkligt att mitt skrivande också ska vara det.

Ett osammanhängande och oplanerat inlägg, alltså. Och jag tycker mig minnas att när jag för länge sedan bad om önskeinlägg så kom ”vardag” från flera håll.

Denna vardag, med andra ord. Kaffe och Kyrkpressen. Jag har köpt skor idag också. På grund av att mina fötter är feldesignade såsom de är, så är skoköp ett lite större projekt än jag skulle vilja att det var. Men jag hittade ett par fina lågskor i vinröda mocka. De var inte precis billiga (vilka bra skor är nu det?), så jag hoppas de förstår att vara bra också nu när de är ute ur skoaffären.

20170428_202956

Nya, snygga, dyra och (förhoppningsvis) bekväma skor.

Nu ska jag – kanske – ta en promenad i mina nya skor. Om jag vågar.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Sämsta april i mannaminne

Jag såg väldigt mycket fram emot april. Drömde om det där poesiruset som jag har fått uppleva tidigare vårar. Tänkte mig sol och tulpaner och ljus.

Hittills har denna april nog varit den sämsta april i mannaminne. Tvångsdeporteringar till Afghanistan, gasattack i Syrien, terrordåd i Stockholm. Ondska och död. Jag har ångest och Weltschmerz. Blir förkyld och får bihåleinflammation för andra gången i år, måste på grund av det stå över ett lajv. En kväll går det riktigt illa för en nära vän. Jag får i tredje hand veta att hen är akut intagen på sjukhus och jag lever i en absurd mardröm innan jag får bekräftat att hen kommer klara sig.

Poesiruset är långt borta och jag är förundrad över att jag faktiskt har tvingat fram en dikt också de dagar då jag mår som värst. Tänker att det finns ett egenvärde i att skriva en dikt varje dag, oavsett hur dålig den blir. Tänker att poesiruset kanske ännu kommer.

Tänker att tulpaner har jag ändå fått, och igår talade jag länge i telefon med KJ. Tänker att det snart är påsk, och jag kan ju inte vara sjuk hur länge som helst, och att det måste vara nu april vänder.

20170410_194216

4 kommentarer

Filed under dagbok

En sorts kärlek

Vi dansar vals till en låt som inte går i valstakt, sjunger sakta med. Svagt belyst rum; värme av närhet och vin. Långsamma cirklar på vårt privata dansgolv. Min hand på en knotig axel, en varm hand om min rygg.

I ballroom dances –  såsom vals – ska man hålla en viss distans, men jag rör mig långsamt närmare. Handen nästan upp till nacken, trycka sig emot, mina andetag allt ytligare – och så kysser vi varandra; mjukt. Kysser varandra av en sorts kärlek; en vänskap, en innerlighet, en ömhet; en gemensam tanke om att det, under andra omständigheter, hade varit romantik.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Epsilon-delta-bevis

En av de sista jullovsdagarna är det snöstorm när jag promenerar in till centrum och han är så stilig i svart kappa där vi träffas inne i köpcentret. Vi har känt varandra i dryga tio år. Han är den enda som har skrivit brev till mig på alviska och när han var i armén skickade jag honom godis. Att dansa med honom är så roligt att jag skrattar högt.

(Ibland vet jag inte om jag hellre skulle byta plats med honom eller med hans fästmö, men jag tänker på vilken tur de har som får vara ihop med varandra och vilken tur jag har som får vara vän med dem båda.)

Han bjuder mig på kaffe och årets första fastlagsbulle och vi sitter så länge vid kafébordet att värmeljuset brinner ut och den alltid lika glada kaféinnehavaren byter ut det.

Vi talar om hur vi har påbörjat vårt rockstjärnedödsår (27 år) men att Jesus dog först när han var 33. Vi vill inte räkna ut hur dyrt det är att bo på hyra men vet också hur mycket ett hus i Österbotten kostar. Vi berättar om våra planer för våren. Jag ska gå skrivkurser och vill hälsa på min vän i Sverige. Han ska gå en kurs i komplex analys, förklarar hur matematiken förändras när den matematiska basen breddas: naturliga tal till heltal till rationella tal till reella tal och nu senast komplexa tal. Någonstans kommer irrationella tal också in, men då hänger jag inte längre med. Medan han är humanistisk matematiker är jag en mycket o-matematisk humanist, och jag blir distraherad av den poetiska potentialen i begrepp som ”epsilon-delta-bevis” och ”gränsvärden”.

När vi slutligen måste bryta upp skjutsar han hem mig i den än mer tilltagande snöstormen. ”För att få umgås en liten stund till”, säger han när han släpper av mig och jag lovar, jag känner fysiskt hur det ilar till i bröstet av kärlek och värme och tacksamhet.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Filmiskt

Hur filmiskt är det inte att ha en snygg karl i köket som lagar trerättersmiddag åt en, medan man själv dricker skumpa och tittar på? Väldigt filmiskt, ska jag säga er.

En snöblöt tisdag kom en vän hem till mig och lagade middag. Jag hade till och med fått välja meny.

Så medan han skalade potatis, slog majonnäs, rev gurka, hackade lök, vispade grädde och kokade hallon, så tittade jag på. Klädde mig fint i diamantörhängen och svart klänning. Drack skumpa, skötte musiken, pratade. Berättade var rivjärnet fanns och nej, jag har varken potatisstöt eller hushållsvåg.

15085731_1045416912236106_6815467198764344727_n

Förrätt: skagentoast med citronmajonnäs
Varmrätt: lax med duchessepotatis och tzatziki
Efterrätt: hallon- och vitchokladsmousse

Och så kaffe med Baileys i soffan. Något av det bästa jag har ätit – och troligen någonsin kommer äta – i min lägenhet.

Sedan dansade vi vals till en låt som inte går i valstakt, medan de som gick förbi fönstret fick vara publik till vår film.

Denna värme, vet ni. Denna känsla av vänskap och kärlek och oändlig tid i ett svagt belyst rum, värmen av en annan nära, att sakta lära känna varandra efter flera år isär.

Sedan sminkade vi oss med svart kajal och silverglitter och dansade till helt annan slags musik, på ett helt annat slags dansgolv.

Och så här var det dagen efter:

15135755_1046167398827724_2789300780767566517_n

2 kommentarer

Filed under dagbok

Glitter överallt

Jag är på öl med ett gäng lajvare. En vän har rensat bland sina saker, bjuder ut överflödiga burkar med glitter. Vi delar förstås på dem, jag får en burk blått glitter, lånar lite vitt glitter av en annan, duttar det i ögonvrån. Tänker: det kommer vara kvar ännu imorgon, fastän jag tvättat ansiktet.

Någonstans i bakhuvudet påminns jag om en textkonversation. Om glitter. Jag minns inte med vem, minns inte vad vi gjorde, men jag minns känslan: värme och kärlek, morgonen-efter en lyckad kvällen-före, jag som sms:ar min vän:

Jag: ”Jag har ännu glitter i ansiktet. Har du ännu glitter i ansiktet?”
Han: ”Jag har glitter överallt”

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Äventyrsdag

Igår: börjar morgonen med att sitta och gråta framför datorn på grund av det amerikanska presidentvalet. Mår illa och går med ilska, ångest och oro resten av dagen. Söker och får tröst av mina underbara vänner, av obekanta och andra allierade. This too shall pass, idag får vi gråta och imorgon fortsätter vi kämpa.

Idag: låser ut mig ur lägenheten. Vet när jag hör dörren slå igen att nyckeln fortfarande hänger där inne. Men jag har röd basker och varm jacka och allt annat viktigt i väskan, så jag tar ingen stress. På stödsamtalet: vi ska så småningom avsluta terapin. Klara sig på egen hand. Det är ångestfyllt, men jag tror samtidigt att jag klarar det. Självförtroende är det inget fel på, det är självkänslan som behöver arbetas med.

Fortfarande utan nyckel äter jag lunch på stan, dricker hett och starkt kaffe med grädde och socker. Bestämmer att idag är en äventyrsdag och ringer därmed min vän L. Bestämmer mig för att bara hänga med.Vi går via ett loppis, han kör mig hemhem där jag plockar upp extranyckel, dansskor, en burk blåbär och en kanin. (Den sista för att gosa med, inte att ta med till lägenheten som de andra sakerna.) Det är behagligt varmt i bilen, jag låtsas att den stora Volvon är en Chevrolet Impala, men det är en dag då jag inte ens behöver färga verkligheten med fiktion. Vi plockar upp en dator hos en av L:s bekanta, blir bjudna på kaffe, klappar hundar. Drar vidare för att tanka och köpa vodka.

Nu ska jag tillbaka till L för den där vodkan.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Shit

”Vi lever i spännande tider”, brukar en vän säga, och det brukar alltid stämma. Men på något vis känns det som om saker, människor, orosmoment på något vis har landat. Inte nödvändigtvis lugnat ner sig eller ordnat sig, men tagit någon slags riktning.

Egentligen är det väl bara att mitt eget liv har tagit någon slags riktning. Lägenhet och jobb, om än på deltid, har väl den effekten. Riktning och rötter.

Bland mina nära och kära: A är gravid, B ska snart gifta sig, C har fått ett jobb på annan ort. D flyttar tillbaka, E vill säga upp sig, F har numera en pojkvän. (Jag drömde om F och pojkvännen här om natten. Bara sådär i all vardaglighet om att de hade det bra tillsammans. Tror det är mitt undermedvetnas sätt att säga var glad, inte avundsjuk.) G har dragit iväg ett halvt år på resa, H har börjat äta antidepressiva, I har nyligen gett ut sin första roman

och jag bara tänker Shit.

Och sen vet jag inte om jag är lättad eller besviken på att det egna livets största omvälvningar just nu består av att jag snart har sett ut Peaky Blinders för andra gången.

3 kommentarer

Filed under dagbok