Monthly Archives: juli 2014

Tillbaka

Jag drömmer att du är tillbaka i mitt liv. Inte i de innersta kretsarna av mitt universum, som du en gång var, men i alla fall i samma solsystem. Jag kan återigen se ditt lysande hår i utkanten och känna doften av kryddor och cigarettrök som alltid omger dig.

Vi ligger på en säng, tätt intill varandra. Jag njuter av att få vara dig nära igen, en lågmäld dåsighet som – vartefter syret tar slut under täcket – övergår i snabbare, upphetsade hjärtslag av värmen och din arm om mig.
– Min flickvän är mycket troende och monogam, säger du långsamt och jag försöker och misslyckas med att stävja min eskalerande puls och andning. Värmen och syrebristen får kroppen att domna, jag sväljer för att få tungan att lossna från gommen.
– Jag uppskattar att du berättar det för mig, får jag ur mig med skenbar behärskning. Jag vet att jag borde, måste dra mig undan nu. Innan jag gör något överilat. Innan jag låter mitt hårt bultande hjärta bestämma takten och ger efter för den förödande ljuva impulsen att kyssa dig, igen. För att det var så länge sedan sist och för att du äntligen är tillbaka i mitt liv.

– Det är ju däremot inte jag, säger du och precis då tar syret slut, hettan blir outhärdlig och jag splittrar mina tankar över dig, tänker på apelsinolja och cigaretter och rött och blek hud och tänker att konsekvenserna, de får vi ta tillsammans, för du möter mig halvvägs och trots att jag har kysst otaliga medan du var i ett annat universum, så finns det ingen som kysser som du.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Österbotten

IMG_4701

X
Tänk att det är här
jag har lagt mitt hjärta

X
djupt i den österbottniska potatismyllan
går mina rötter

det är över vidsträckta fält
jag vill breda ut min själs lakan

X
jag vilar i dialekter
gamla och vindlande
som torra grusvägar genom furuskog
X

och i bräckt vatten
över dyig sand
gungar jag sakta
i solens sista ljus
X

IMG_4706

2 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Det kommer vara sommar för resten av mitt liv

(ur dagboken, 10.7.2013)

Det är sommar igen, ljus och klar sommar. Som alltid. Och som alltid är den för kort. […] Jag älskar sommaren, det gör jag, men det blir ett slags desperat förälskelse, en för häftig passion, för att tiden för kärlek är begränsad och de ljuva, ljusa juninätterna är för få, alltför få.

Det känns som om jag kunde skriva om sommaren för resten av mitt liv. Dyka ner i den lätta kärleken, i tunna dimsjok över fälten sent om kvällen. Skriva sida efter sida om hur det är lätt att andas juliluft, hur bara fötterna njuter av daggvått gräs. Svetten som kittlar i nacken, svagt solglimmer i hårstråna på armen. Sila jordgubbsfrön mellan tänderna långt efter att jordgubbarna är slut och dricka förmiddagskaffe på verandan nästan varje dag.

Jag tänker alltid ”nästa sommar”. Nästa sommar ska jag jobba mindre, vaka mera. Fiska mera, träffa mer vänner, plocka fler blommor. Fler långsamma dagar att tvätta min oroliga själ i.

Tänk att denna nästa sommar faktiskt är en sådan. En sommar av ledighet och lugna andetag. Tid att dofta på midsommarrosor och glädjas över igelkottar som bor under verandan. Krama om vänner tills ryggen knakar och krampen i hjärtat äntligen släpper. Ligga länge vaken om kvällarna för att sakta vagga själen till ro i en stuga på knappa fem kvadratmeter, men med vita spetsgardiner, handbroderade dynvar och en bukett av blåklockor och prästkragar och rosor.

Att denna sommar blev och är och ska fortsätta vara ”nästa sommar”. Det är en salighet nästa för stor för en enkel människa som jag.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Då du inte kan sluta titta

Något av det bästa är den omedelbara, ömsesidiga attraktionen. Då du ser en människa och tappar bort nästa andetag. Då det knyter sig i magen, du tänker satan i lika delar desperation och vilt begär. Det enda du vill är gå fram och brutalhångla upp personen mot närmsta vägg. Så tittar personen på dig och du inser att hen vill göra precis samma sak med dig, och de kommande timmarna, innan den första, oundvikliga kyssen, är laddade till vanvett, ett juliåskväder vid horisonten, tre miljoner volt i luften.

Något av det värsta är den omedelbara attraktionen. Då du ser en människa, tänker satan och föreställer dig hens tunga mot dina tänder. Och du ler, och du flirtar, och åtrån rinner kall i strupen och ut i ryggslutet. Du följer nyckelbenens ljuvligt smala linjer med svulten blick, drömmer om händerna på dina höfter och du viskar förgäves snälla bli min medan den jäveln ser på dig med avmätt artighet och ointresse.

Då tänker du satan av endast en orsak och förbannar världens grymhet och skönhet och vill egentligen blunda för att inte bränna hål på hornhinnan men du kan för ditt liv inte sluta titta.

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Världens ände – en början

Jag har kokat djävulskt starkt kaffe i en plåttermos. Det är klibbig högsommar, hetsommar, eldningsförbud med varning för gräsbrand. För ett kort ögonblick föreställer jag mig fälten i lågor. Mina en gång vita skor är täckta av rött vägdamm.

Då vi har stuvat in allt brinner solen redan lågt. Det doftar sött av konstläder och tobak och bensin. Jag låter fingrarna leka i din nacke, håret är fuktigt av svett.

– Så, vart ska vi? frågar du, smeker över växelspaken, mitt lår, radion som bara kan spela c-kassetter.

– Kör mig till världens ände, säger jag och vevar ner rutan.

Textens soundtrack:

Jag läste orden ”jag kan köra (…) till väldens ände om så krävs” i ett helt orelaterat sammanhang, och sedan kunde jag inte sova.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt