Månadsarkiv: januari 2019

I mina flikar

Eftersom jag hänger på internet fler timmar om dygnet än vad jag riktigt skulle vilja erkänna, tänkte jag att vi skulle kolla i vilka cyberrum jag riktigt rör mig! De här är de flikar som för tillfället är öppna i min webbläsare. Vissa har varit där länge, andra är nykomlingar, men ingen av dem är jag riktigt färdig med än.

skärmklipp 2019-01-29 11.16.35_li

Vi börjar med en inceptionbild, hah! Här ser ni också de flikar i vilka jag bor. Facebook är den första fliken. Standard. Jag är där jämt. Kanske jag har sålt alla mina personliga uppgifter och min själ till Facebook, men då må det vara så. Det är där jag håller kontakt med mina vänner, bestämmer kaffeträffar, skickar roliga videor, har djupa samtal, håller koll på vad som händer i stan. Det är vardagsrummet, biblioteket och torget i cymberrymden, helt enkelt!

skärmklipp 2019-01-29 11.11.44

Den andra fliken är ett personligt Etsy-galleri som en vintageinspirerad (får jag säga vintagebesatt?) vän har gjort åt mig. Hon erbjöd sig att vintagefiera en virtuellt. Jag bara nämnde stil eller tidsperiod, budget och storlek, och sen fixade hon ett virtuellt vintageprovrum åt mig!

skärmklipp 2019-01-29 11.26.46

skärmklipp 2019-01-29 11.15.30

Flik nr 3 är videon till Lord of the Losts nya singel Loreley. Det är som om alla mina mörker-estetiska tonårsfantasier har kommit samman i en enda video. Jag får akta mig för att inte dregla. Sminkningarna! Smyckena! De vita prästkapporna! För att inte tala om musiken, rösten, skriken. Vissa saker kan inte beskrivas, utan ska ses. Se videon här: https://youtu.be/ai3LrJ2MPSs

skärmklipp 2019-01-29 11.15.43

Nästa flik är också en Youtubevideo, fast av helt annat slag. Jag har lyssnat på den här dagligen i flera veckor. Den är inte krävande, inte påträngande, men absolut inte heller tråkig. Den är tvärtom den ultimata bakgrundsmusiken när man behöver lite lugn och sinnesfrid. Lyssna på de vackra harporna här: https://youtu.be/vpn1lWvoI2I

skärmklipp 2019-01-29 11.15.57

I Vasabladet fanns för några dagar sedan ett recept på en one pot pasta, alltså en pastarätt där man kokar allt i samma kastrull. För en som inte tycker om att laga mat, och som verkligen tycker om pasta, lät det här mycket gott. Dessutom innehöll receptet smörbönor, och jag råkade hitta en burk smörbönor i skafferiet hemhemma, så jag lade beslag på den. Det kändes som om det var meningen.

(Ska se när jag faktiskt kommer mig för att laga den här pastan. Äter för tillfället en enorm sats kikärsgryta, och mommo har försett mig med matpaket den senaste tiden. Hon föder halva Vasa med sina burkar risgrynsgröt och morotssoppa, känns det som!)

skärmklipp 2019-01-29 11.16.07

Flikn nr 6 är min favorityoutuber Jessica Kellgren-Fozard. Jag väntar otåligt på den kommande videon: hennes födelsedagsvideo! Hon är lesbisk, vintagevacker, superbrittisk, döv, funktionsnedsatt, julälskare och historieintressead. What’s not to love?

skärmklipp 2019-01-29 11.16.16

Jag kanske inte aktivt följer med och ser på Supernatural-teveserien längre, men betyder det att jag inte följer med den på tumblr? Svar: nej. Winchesterbröderna har fortfarande en egen plats i mitt lilla fangirlhjärta.

Här är ett ögonblick från ett av de senaste avsnitten (skärmdumpat från rörliga gif:ar, därav suddet). 14 säsonger tog det för oss att få en uttalad kärleksförklaring från Dean till Sam (och då är den ju inte ens helt förbehållslös, då den har tillägget ”for trying” (men vi vet ju alla att de nog älskar varandra djupt, även om de inte säger det)).

Annonser

2 kommentarer

Under dagbok, okategoriserat

Jazzfinger Club: Miss Sandra Valiant

Här om helgen var jag på lajvet Jazzfinger Club, och spelade självaste klubbägarinnan Miss Sandra Valiant.

miss v 1

Foto: Zacharias Holmberg.

I idel andras kläder blev jag så tjusig som jag någonsin hade kunnat önska. Skorna, stay ups:en, paljettklänningen och handskarna är min mammas. Den vita, pälsbrämade capen har varit min systers. Det var också min syster som fixade den fenomenala sminkningen. Ett par timmar innan lajvet fick jag accessoarskris, och förstås hade den alltid lika händiga och väl förberedda sömmerskan, min vän J, lite extra svart sammet att klippa till och göra ett hårband av!

miss v 5

Foto: Zacharias Holmberg.

(Halsbandet var faktiskt mitt eget, rotat ur djupa gömmor.)

miss v 3

Foto: Zacharias Holmberg.

Jazzfinger Club har nu stängt för den här gången, kanske för alltid. Vem vet. Utstyrseln är dock alldeles för spektakulär för att inte användas igen. Kanske jag snart behöver bli bjuden på en 1920-talsfest? Eller ordna en själv?

missv

(Och så en suddig backstage-selfie på det.)

3 kommentarer

Under dagbok

Hus- och hundvakt

Denna helg är jag hus- och hundvakt, då resten av familjen befinner sig på varierande breddgrader. Efter några veckor av kaotiskt stadsliv har jag verkligen sett fram emot de här dagarna. Jag har tänkt mig: vinterpromenader, sovmorgon, elda brasa, arbetsro.

20190125_114311

Detta var mitt kontor. Mycket bra kontor. Jag har arbetat 14 av de senaste 16 dagarna med ett manus som jag med stort nöje och mycket besvär (internet är inte det snabbaste här ute på landsbygden) skickade in. Sedan bestämde jag mig helt enkelt för att ge mig själv 1½ dag ledigt innan jag tog itu med följande arbete.

20190125_144815

Kaffepaus framför brasan med säsongens första fastlagsbulle. Den innehöll mandelmassa och vegangrädde. Jag var inte övertygad om den senare, men man tager vad som finnes i kylskåpet.

20190125_153545

Sedan blev det vinterpromenader med Nisse. Han är ytterst ivrig under morgnar och eftermiddagar, men för den sista kvällspromenaden räcker det bra med att gå 20 meter från huset, in i skogen för att uträtta det som uträttas skall, och sedan tillbaka in i värmen och sovkorgen.

20190125_15585720190125_160250

En av standardrundorna går förbi en av byns två väderkvarnar, samt en liten mangelstuga som sköts av en förening som jag, trots idogt letande, aldrig har lyckats hitta mera information om.

img-20190126-wa0002

På lördagskvällen värmde jag bastun. Det var den bästa bastuomgången på långa tider, oh, så jag njöt. Jag rotade igenom alla badrumsskåp och lånade alla slags krämer och skrubbar och smörjor som jag hittade. Efteråt kände jag mig klyschigt nyfödd i kropp och själ.

img-20190126-wa0004

Förutom Nisse har jag endast träffat mommo och moffa, som kom hit på eftermiddagskaffe. Det har varit en skön ensamhet. Här visar Nisse hur kalla vinterkvällar bäst tillbringas. Notera hans utmärkta kamouflagefärger i soffan!

20190127_113531

Idag är det -24 °C och jag ska ta mig till butiken för att handla, skriva brev och hämta in mera ved. O, sköna söndag.

2 kommentarer

Under dagbok

Saker att Göra Sedan

Saker att Göra Sedan
(när jag inte har Manus att Läsa
och Stora Beslut att fatta):

  • läsa den där tidskriften
    som legat så länge
    på mitt soffbord
  • sova
  • skriva (litegrann)
  • ta en promenad
  • vara riktigt glad
  • sova (lite mera)
  • kanske plantera om en blomma
  • (fast kanske ändå inte)
  • hitta lite sinnesro
  • hitta lite framtidstro
  • hitta någonstans att bo
  • (fast tak över huvudet har jag alltid
    behöver inte sova
    under någon bro)

Lämna en kommentar

Under dagbok, skönlitterärt

Knäckebröd och såpbubblor, något hjärtaktigt

Jag vet inte om det är något i luften, eller något i kroppen, eller något i världen, men jag känner mig alldeles ovanligt bräcklig. Visserligen är jag en sådan som gråter, lätt, ofta, det räcker liksom med en gripande post på Instagram för att tårarna ska flöda. Men nu: allt berör. Ända sedan vår kanin dog i oktober känns det som om jag har gråtit mer än vanligt, över världens grymhet och livets ovisshet, och däremellan också över allt det smärtsamt vackra som finns. Allt berör, allt gör ont.

Klockan är nio en tisdagsmorgon, och jag står böjd över handfatet i badrummet och skriker, för allt berör, allt gör ont. Jag fattar inte hur jag någonsin ska kunna hantera sorg. Tanken gör mig skräckslagen. Jag kommer duka under.

”Poesin är skör som knäckebröd och såpbubblor”, skriver Eva-Stina Byggmästar, ”den pejlar det sköraste i tillvaron, det mest tunnhudade, sårbara – såriga och krackelerade inom oss. Är man inte spröd och skör som glas då man börjar ägna sig åt poesi, konst och musik blir man det med tiden – det är en yrkesskada, om det helt enkelt inte är en medfödd, låt oss för enkelhetens skull kalla det, ‘begåvning’ att snappa upp vad som rör sig i tiden och i det egna allt mer sargade hjärtat som genom historiens gång, genom stygn och privata katastrofer blir allt mer ett med alla andra hjärtan.”

En annan dag sitter jag i bilen. Allt berör, allt gör ont, och jag har ångest. ”Det är okej”, säger jag högt åt mig själv. ”Man får ha ångest. Det är inte farligt. Man kan göra saker ändå.” Så stiger jag ur bilen, handlar alkoholfri skumpa, tuggummi, ett mörkturkost läppstift som visar sig vara riktigt dåligt, och kör sedan hemhem. Det gör fortfarande ont, men någonstans på Myrgrundsbron släpper det lite i hjärtat.

Eva-Stina Byggmästar skriver också: säg att det är så, men säg att det är så – man tar bokstäverna till sitt hjärta … eller tvärsom … att det är stäverna själva som … tar … poeterna … någonting hjärtaktigt är det ju i alla fall –

Någonting hjärtaktigt är det ju i alla fall. Det är väl knappt något annat. Allt berör, allt gör ont. Man förstår inte hur hjärtat ska kunna hålla en hel livstid under all den press det utsätts för.

Och sedan släpper det ändå lite i hjärtat. Sedan gör det inte riktigt lika ont.

3 kommentarer

Under dagbok

Röik å funder

Jag funderar på att köpa lägenhet.

Mamma surfar lägenheter. Jag ratar alla med kornischer.

Mamma och jag går på lägenhetsvisningar. Den allra finaste är i ett rosa trähus, med kakelugn och stort kök. Det är ungefär tjugo andra personer på visningen, och priset är nästan 40 000 euro mer än vad jag fått lånelöfte om.

Mamma surfar fler lägenheter. Vi går på fler lägenhetsvisningar. De flesta är över min budget, men vi går i alla fall. En har tre bärbuskar utanför dörren och det minsta badrummet hittills. En annan är totalt nyrenoverad i vitt och grått, och har en framtagen stockvägg bredvid kakelugnen. En annan lägenhet i samma hus är totalt nyrenoverad i vitt och grått, och har en framtagen stockvägg bredvid kakelugnen. Det är som om det vore samma lägenhet, och jag ratar dem båda för det. En lägenhet är så stökig att jag inte kan se potentialen bakom all disk och tvätt, en annan har fint, knarrande trägolv som bara är lite slitet.

”Vi får ta en röik å funder”, säger mamma.

Vi far hem till mig, till min hemtrevliga tvåa med mörkt parkettgolv, kokvrå och högt till tak (ingen kakelugn). Öppnar en chokladask som röik, och funderar. Påbörjar det undre lagret i chokladasken fastän det första inte är uppätet. (Vi ratar samma pralinsmaker.) Kommer inte fram till något banbrytande. De flesta lägenheter som är stora nog är för dyra. De flesta lägenheter som är billiga nog är lite för små. Någonstans måste man kompromissa – eller skippa idén och fortsätta bo på hyra.

Vi röiker å funderar vidare.

2 kommentarer

Under dagbok

Vardagen

Julen är inte riktigt slut än, och jag njuter av lugna, mörka morgnar med tre sorters ljus (blockljus, ljusslingor, adventsljusstake) i soffan, datorn i famnen och tekoppen inom räckhåll. Vardagen är här, men jag behöver inte göra allt på att-göra-listan den första dagen, ens den första veckan, ens den första månaden. Jag filar på en arbetsansökning för ett av de största jobben någonsin, som jag varken räknar med att få eller kanske ens vill ha, men jag vill söka det ändå. Skriver listor över vad jag ska göra de kommande dagarna, veckorna, månaderna. Vågar kasta ut krokar för att se vad som nappar.

Vill du vara min flickvän? skriver jag på Facebook. I februari ska jag lajva i en ny uppsättning av ett skräcklajv som utspelar sig i ett mentalsjukhus på 1920-talet, och jag drömmer om att spela lesbisk sköterska, för att få undersöka motsättningarna: motsättning mellan att se sin flickvän som patient eller partner, motsättning mellan personal och patienter, motsättning mellan att se andra som sjuka och själv vara ”sjuk” (men inte se sig själv som sjuk); motsättning mellan tanke och agerande.

Och det finns annat som rör sig i huvudet under de där mörka morgnarna, men det är sådant som jag måste fundera på och inte ens orkar formulera i ord ännu. Jag ska vänta lite, vila lite, känna efter lite, sova lite. Så länge: Mjuklanda i vardagen. Grädda pannkakor. Åka hemhem på middag. Dofta på en lutande hyacint.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Årssammanfattning 2018

Eftersom jag nyss gjort en privat årssammanfattning (och en planering inför nästa år), tänkte jag att jag i pausen mellan de två åren kunde fylla i en lite lättsammare lista som cirkulerat i bloggvärlden! Tack och hej, 2018!

Gjorde du något som du aldrig gjort förut?
Jag var på lajv utomlands! Det blev Suffragette! i Stockholm: lagom att börja sin internationella lajvkarriär med ett endagslajv i Sverige.

Genomdrev du någon stor förändring?
Genomdrev och genomdrev … Jag hade faktiskt inget jobb under 2018 som jag inte på något plan aktivt gillade, och det är ju en förändring från tidigare år.

Blev någon av dina vänner föräldrar i år?
Det var nog år 2017 som var vänbebisarnas år, så jag tror faktiskt inte det?

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?
Kanske den 22 december, eftersom vi okonventionellt firade julafton då.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?
Sverige, Polen och Kap Verde. De två sistnämnda var helt nya, båda mycket lyckade men ack så olika resmål!

Bästa köpet?
Ööhhh … Tåg- och bussbiljetter för att hälsa på vänner i andra städer?

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att ha en sommar utan traditionellt sommarjobb. HÅH, så skönt ändå.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019?
Kanske lite stadigare och större inkomst?

Vad önskar du att du gjort mer?
Motionerat och fiskat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
STRESSAT MINDRE ÖVER JOBBMEJL OCH -DEADLINER.

Favoritserier från året som gått?
Victoria och Vår tid är nu.

Bästa boken du läst i år?
Enligt mina anteckningar är det fortfarande Steglitsan av Donna Tartt. Det är den enda av årets böcker som fått fem stjärnor (fast flera böcker som jag läst för första gången detta år har fått fyra stjärnor, bland annat flera av Eva-Stina Byggmästars poesisamlingar, samt romanerna Gick obemärkt förbi av Ingrid Hedström och Breven från Maresi av Maria Turtschaninoff.)

Största musikaliska upptäckten?
Kraja under deras konsert här i Vasa. Där ute var det villande het maj, inne i den mörklagda salongen börjar de sjunga, Och regnet kom, och det var som svalkande balsam för sinnet.

Vad var din största framgång på jobbet 2018?
Att min huvudsyssla har varit något jag är utbildad för, vill och kan!

Största framgång på det privata planet?
Jag hade ork och vilja att göra saker jag tycker är roliga och umgås med folk.

Största misstaget?
Inget dyker spontant upp, så jag tror jag lämnar det då.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Tror jag var åt det gladare hållet i det stora hela. Jag blir glad av att vara ganska mycket ledig.

Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra och mat. Utöver det kanske tåg- och bussbiljetter? Det blir så med goda vänner i andra städer.

Något du önskade dig och fick?
En eyeliner i födelsedagspresent, en mestadels ledig sommar, uppmärksamhet för mina skriverier.

Något du önskade dig och inte fick?
Mina knän i skick.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018?

  • blev överraskad av syster med Nisse under ena armen och en pavlova under andra ♥
  • drack kaffe och åt pavlova till frukost med syster, Nisse, mommo och moffa
  • åt lunch i samma sällskap, minus Nisse
  • väntade i en bil en halvtimme medan moffa visade var syrener ska stå (bokstavligen)
  • köpte en flaska skumpa
  • gladdes åt att regnet upphört
  • med syrrans ord: sänkte sagda flaska skumpa för att fira – min födelsedag och hennes nya jobb

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag skulle ha skrivit mera och bättre, och om min näsa, mina knän och min rygg skulle låta bli att ge mig besvär.

Vad fick dig att må bra?
Att själv kunna disponera över arbete och fritid, att bo på villan under sommaren.

Vem saknade du?
Syrran, när hon var på andra sidan Atlanten.

De bästa nya människorna du träffade?
Lindyhopparna och lajvarna. Sådana brukar vara av en redig sort.

Mest stolt över?
Jag är dålig på att vara stolt över mig själv, så jag kommer inte på något. Kanske mest nöjd över att jag deltog i och genomförde National Poetry Writing Month för fjärde året i rad?

Högsta önskan just nu?
En lösning på klimatkrisen, glada och friska närstående, samt att filmatiseringen av Donna Tartts The Secret History blir lika fantastisk som boken. Är allt det för mycket begärt?

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag känner att jag faktiskt är rätt nöjd med hur jag gör saker. Lite annat jobb, kanske. Möjligen bo på ett annat ställe. Vi får se.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Söderfjärden

Gryningen har lagt sig
över trädtopparna
Ett brandgult band
som klyver kupolen
som är himlen
och Söderfjärden

Det är julaftons morgon
och bara tio grader kallt

En stund senare
går solen upp
i randen mellan horisonten
och molntäcket
Ett klart lysande klot över snön
(ingen värme
men l j u s)

Lämna en kommentar

Under skönlitterärt