Tag Archives: sång

Bön

Vi tar tillflykt till sömnen
men natten är alltför kort
och hur vi än vill bort
är det värre att vakna ur drömmen.

Älskling, håll min hand och
se upp för strömmarna,
ty det är nästan över.

Vi behöver dig, ditt löfte om sanning och vila.
Ge oss ditt ord om att det ska sluta.
Ge oss det absoluta.

Vi vänder oss från förfallet
men kan inte göra mer
– vi är på väg ner
och kan bara dämpa fallet.

Älskling, släpp ditt svärd och
se upp mot skyarna,
ty det är nästan över.

Vi behöver veta, att du ännu vill ha oss.
Ge oss något nytt, en ordning ur kaos.
Gör något nytt, något brinnande av oss.

En dikt/bön/sångtext som jag skrev i ren envishet under en tågresa norrut. Jag har skamlöst och medvetet lånat ord och tankar från såväl en profan sång (Absolute av Thousand Foot Krutch) som en sakral sång (psalm nr 471, vers 4).

Annonser

2 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Jävla finnar norrmän danskar

Jag är, som ni troligen redan vet, en ordknarkare av hög grad, även när det kommer till musik. Låttexter is the shit, med andra ord.

Då jag hörde kents nyaste låt La Belle Epoque första gången på radion, så var det som att få en rak käftsmäll på hjärtat (föreställ er det, ni!). Det var raderna ”Jag är den misstänksamma grannen / Jävla finnar, norrmän, danskar” som bara TJOFF. Och resten av texten är precis lika mitt i prick, en fruktansvärt fantastisk/fantastiskt fruktansvärd inblick i samtiden och nutiden och vårtiden. Så jag tycker ni ska lyssna på låten och lyssna på texten.

(Om ni är extra känsliga idag och känner att ni inte kan hantera elände, om än vackert framlagt sådant, så ska ni låta bli. För käftsmällar är alltid käftsmällar, de gör ont även om blåmärkena efteråt kan vara älskade.)

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Gud hjälpe

Gud hjälpe att man fick leva som man vill, sjunger hon. Jag vet inte om jag ska tolka det allvarligt eller ironiskt och det är så fint oavsett.

2 kommentarer

Filed under dagbok