Tag Archives: sex

Queerhet ≠ sex

Jag sade att jag skulle skriva mera om myten att queerhet = sex. Det lär bli ett långt inlägg (med många parenteser), som på många sätt tangerar det tidigare jag skrev om queerhet – men om det är något som behöver repeteras och nötas in så är det väl det här.

Tänk dig en generisk straight heterosexuell kvinna. Vad inkluderas i hennes sexualitet? Sexuell läggning, förstås – hon blir attraherad av män. Kanske hon blir kär i en man, kanske de blir ihop. Förhoppningsvis är de lyckliga tillsammans, köper ett hus, har ett bra sexliv och får småningom ett barn. Annat? En straight kvinna kan se ut nästan hur som helst. Ingen höjer ett ögonbryn vare sig hon har volangklänning eller kostymbyxor, ring i näsan eller rött läppstift. Hon är inkluderad i bröllopskort med en brud och en brudgum, i filmer, låtar och böcker som behandlar romantik, i Fpa-blanketter och i reklamer för bostadslån.

Tänk dig en generisk lesbisk kvinna. Vad inkluderas i hennes sexualitet? Hon har sex med andra kvinnor. (Kanske är hon korthårig och kör truck också.) Så mestadels: sexuella praktiker. (Kanske även utseende.)

En heterokvinnas sexualitet omfattar allt från sexuell läggning till relationer till eventuell familjebildning till boende. Vittomspännande, hela livet, med andra ord. En queer kvinnas sexualitet ses som hur och med vem hon har sex.

När det talas om queera människor, finns sex alltid väldigt, väldigt nära ytan. Som jag läste någonstans – president Sauli Niinistö är (till synes) heterosexuell. När man ser bilder av honom och hans fru tänker man ”aha, presidenten och hans fru”. Pekka Haavisto, kandidat i presidentvalet 2012, är homosexuell. När man ser bilder av honom och hans man tänker man ”aha, undra vem som sätter på vem i sovrummet?”.

Nå nej, så tänker man inte. (Hoppas jag.) Men trots raljerandet ligger Haavistos sängkammarvanor de facto mycket, mycket närmare till i det allmänna medvetandet än vad Niinistös gör, enbart på grund av att Haavisto är tillsammans med en man. Och även om jag vill tro att två män i ett äktenskap idag i första hand ses som två människor som lever ihop, så är tankesteget till ”två män som har sex” mycket kortare än om det var ett par bestående av en man och en kvinna. Orsaken, tror jag, är att det är där som queer sexualitet skiljer sig från heterosexualitet. Istället för att fokusera på allt det som är likadant, eller liknande (att bli kär eller inte bli kär, att ha eller inte ha sex, dela liv och vardag, att ha viktiga relationer med andra, att kanske gifta sig eller vilja ha barn tillsammans) så markeras det som är olika (vem man är i förhållande till vem man vill ha sex med).

Att endast fokusera på en del liten av (den queera) sexualiteten, nämligen sex i praktiken, är så förenklande, förminskande och förödmjukande. För att jämföra, så låter en arbetsdefinition av sexualitet från Världshälsoorganisationen WHO (2006) så här, i fri översättning:

”Sexualitet är en väsentlig del av att vara människa genom genom hela livet och innefattar kön, könsidentiteter och könsroller, sexuell läggning, erotik, njutning, intimitet och reproduktion. Sexualitet upplevs och uttrycks i tankar, fantasier, önskningar, normer, attityder, värderingar, beteenden, praktiker, roller och relationer. Medan sexualitet kan omfatta alla dessa dimensioner, upplevs eller uttrycks inte alltid alla av dem. Sexualitet påverkas av samspelet mellan biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, etiska, legala, historiska, religiösa och andliga faktorer.”

Eller som ett citat, som tillskrivs biologien och sexologen Alfred Kinsey: ”Sexuality is expressed in the way we speak, smile, stand, sit, dress, dance, laugh and cry”.

Precis som heterosexualitet är queerhet något som finns och (kanske) tar sig uttryck i till exempel kön, sex, erotik, njutning, reproduktion, fantasier, intimitet och relationer. Som queer måste man också, till en högre grad än hetero, förhålla sig till sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, rättsliga, historiska och religiösa faktorer. Ens sexualitet är inte ens privata, utan finns hela tiden närmare ytan för skärskådning, ifrågasättande och reducerande till endast sex. Ofta med oförstående eller moraliskt fördömande inbakat.

Jag tänker igen på Prideparader, och på alla de som grumsar över att Prideparader bara är ett sätt för queera att trycka upp sin sexualitet (läs: sex) i ansiktet på Stackars Oskyldiga Heteron. Heterosexualiteten normaliseras och uppmuntras varje dag, överallt. I filmer, i böcker, i skolor, i samhällsinstitutioner, i språkbruk, i politiska beslut, i religioner, på arbetsplatser, i klädbutiker, i reklam. Prideparader är ett tillfälle för queera att låta sin sexualitet – hela spektret av det – synas och vara, i musik och språk och reklam, i skratt och dans och gråt.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat

Inget är längre förbjudet

För en vecka sen eller så var min vän L här på kaffe. Som vi förr eller senare brukar göra så kom vi in på konst, då vi båda är kreativt lagda människor (även om vår respektive konstutövning sker i olika medium). Vi kom att prata om erotisk/sensuell/sexuell konst och att censurera sig i det. Att inte våga dra sin konst riktigt så långt som man vill. Att inte vara så rå som man vill.

Den tanken har inte velat lämna mig i fred sedan den konversationen. För jag inser att jag censurerar mig själv, polerar fastän jag vill låta det vara grovt. Det finns ord jag aldrig skulle ha mod till att använda i en dikt, aldrig skulle ta i min mun. Och här påstår jag mig vara fri ordbrukare och stå fast vid övertygelsen om att kan vi inte sätta ord på det, kan vi inte tänka det.

Så nu har jag skapat ett dokument där jag skriver alla erotiska diktfragment, ordvändningar och minnen som jag vill arbeta med men inte riktigt vågar. Där jag stavar de där orden jag inte är bekväm med att stava, men som jag vill använda. En kravlös fristad i Word där inget längre är förbjudet.

Så får vi se vad det leder till.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

10. Tre tips på verk som på något sätt handlar om feminism

Jag lyckades. Nästan. Tio feminisminlägg under vårens gång, må vara att det tionde och sista kommer under försommaren.

Tack, alla ni som läst och diskuterat! Det har varit givande för mig att skriva strukturerat om feminism, och jag hoppas att det har varit givande att läsa. Självklart kommer jag fortsätta skriva om feminism, men det är sommar nu, systra mi, som Birk säger till Ronja. Sommar betyder villaliv och ljusa nätter och kaffe på verandan. Romaner och vedeldad bastu och kaniner att ta hand om. Inte så mycket tillgång till dator och internet. Så att sånt.

Som avslutning kommer här tre feministiska verk av olika slag att ta del av:

1. Ett blogginlägg

En av mina feministiska förebilder är burleksdansösen och artisten Veronica Varlow. Hennes texter står på en feministisk grund och ett blogginlägg jag ofta återvänder till är det där hon skriver om ”when feminism became the F word”. Personligt, argt och ögonöppnande och alldeles underbart ♥

2. En video

I denna video pratar hayleyghoover, med utgångspunkt i det för några år sedan uppmärksammade våldtäktsfallet i Steubenville, om samtycke. Samtyckte kan egentligen sammanfattas i ett citat från videon: ”Anything that’s not a YES, means NO”.

Dagens samhälle står, i teorin, på offrets och inte på förövarens sida i ett våldtäktsfall. I praktiken gäller något annat. Kvinnor lärs hur de ska agera för att undvika att bli våldtagna och män lärs (förhoppningsvis) att ett nej är ett nej, men det är att åtgärda problemen i helt fel ända.

Hayley poängterar bland annat att hon vill ta upp vissa saker för att ”make them explicitly clear, in case no one has ever told you. Because no one had ever explicitly told me”. Det här är så viktiga saker att de inte kan lyftas upp tillräckligt mycket eller ofta, och då jag för några år sedan såg videon för första gången var det en stor, personlig lättnad. Att någon explicit sade Det är okej. Det är okej att säga nej. För ingen hade någonsin sagt det åt mig tidigare.

Bonus: En annan kort, bra, informativ och rolig video om samtycke är denna video om te.

3. En film

Okej, det här är lite fusk, för filmen Suffragette har premiär först i höst (datum för Finlandspremiär är ännu okänt). Filmen handlar om suffragetterna, som i sekelskiftets England kämpade för rösträtt för kvinnor. Jag har sett trailern flera gånger och varje gång hotar tårarna att börja rinna. För att det är så berörande. För att det är så viktigt. För att jag påminns om hur långt vi har kommit, men också hur långt vi har kvar. Som huvudrollsinnehavaren Carey Mulligan har sagt: Det har tagit hundra år för den här filmen att bli gjord.

Vem kommer med på bio?

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

7. Fem av mina feministiska förebilder

Jag har talat trött om feminismen den senaste tiden. Inte om ideologin i sig, men om den feministiska kampen som har krävt mycket kraft. Därför kommer nu fem feministiska förebilder, som ger mig styrka, kunskap och gemenskap! De är på inga sätt alla mina förebilder, och inte heller rangordnade, utan de som jag känner att jag vill uppmärksamma just idag.

Till mina feministiska förebilder hör:

♥ Min vän V.

Min vän V är en fantastisk människa på så många sätt. Hon är stark, smart och snäll. Hon ifrågasätter, tar debatter, kämpar. Jag ser henne som en feminismens valkyria med flammande rött hår. Hon är ett evigt bollplank för mig oavsett vad det handlar om och lyssnar alltid då jag beklagar mig, må det vara om idiotiska sexister eller svartsjuka över gamla förälskelser. När jag blir stor vill jag bli mera som henne.

 Lady Dahmer.

Ingen bloggare har nog lärt mig så mycket som Natashja Psomas Blomberg, känd som Lady Dahmer, har gjort. Hon skriver rakt på sagt, argt, provocerande och alldeles, alldeles underbart. Tack vare hennes blogg och outtröttliga kamp har jag lärt mig om förtryck av tjocka, om klass, om könsroller som en tvingas in i från och med den första dagen här på jorden. För tillfället är hennes blogg lagd på is, eftersom hon har fått så grymma mängder hat. Att vara högröstad kvinna i ett patriarkat är att ses som ett hot, och förr eller senare tar alla trakasserier sin tribut.

♥ Veronica Varlow.

Veronica Varlow är min förebild i mångt och mycket, och feminismen är en av dem. VeVa skriver sällan uttalat om feminism, men tanken genomsyrar allt. Hon är bland annat burleskdansös och tar vara på på hur det är fullt möjligt att vara burleskartist och feminist samtidigt, samt för fram rättigheten att få bry sig om sensualitet, sitt utseende och traditionellt sett typiskt kvinnliga saker utan att för den delen vara slampa eller dålig feminist.

Veroncia gifVeronica Varlows dansnummer under Emilie Autumns konsert 2012.

♥ Min vän F.

Min vän F är intelligent, medkännande och uppdaterad kring vad som sker i världen. Han har dessutom en förmåga att reflektera som jag beundrar. Hur han verkligen vill förstå och försöker se saker ur olika perspektiv. Feminism kräver begrundande, att bli medveten om sin egen position och lyfta andra för att låta deras röster höras, röster som kanske annars inte uppmärksammas. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är något av det svåraste för mig att reflektera över min egen roll och plats i feminismen, och F inspirerar mig till att bli bättre på det.

♥ Alla tumblr-feminister.

Internet, denna gudagåva till mänskligheten. ”Jag ska lära dig allt jag kan”, sade Baloo till Mowgli, och detsamma har tumblr sagt till mig. De tumblr-bloggar jag följer är främst fandombloggar med inslag av feminism (i bästa fall kombineras de två) och tillför såväl nöje som nytta till mitt liv. Det jag kan om bland annat feminism, rasism, trans* och sexualitet har till stora delar kommit från tumblr. Innan jag seglade de farvattnen på internets stora ocean hade jag till exempel inte förstått att det finns romantiska läggningar såväl som sexuella läggningar, samt avsaknad av dessa. Asexualitet, biromantisk och demisexuell var okända begrepp för mig. (Är de det för dig också? Här finns en infograf som ger ett hum om det hela.) Jag blir så glad och tacksam över att folk fortsätter upplysa, förklara, nyansera och lyfta upp viktiga frågor, så att jag och andra får chansen att bli mer insatta, öppna och stödjande.

Må denna dag bli ännu en dag av optimism och nya kunskaper!

2 kommentarer

Filed under okategoriserat

50 Shades of Not Okey

Jag skulle egentligen skriva på en uppsats. Men sedan insåg jag att jag måste prata lite om 5o Shades of Grey, eller som den heter på svenska, 50 nyanser av av honom.

För er som tacksamt nog har missat detta fenomen: Romanen 50 Shades of Grey är den första i en trilogi av E. L. James. Trilogin handlar om college-studenten Anastasia som inleder ett komplicerat förhållande med den rika entreprenören Christian. Denna trilogi har sin grund i Twilight-fanfiction, som sedan skrevs om för att småningom kunna ges ut som fristående verk. Det märks tydligt att 50 Shades är baseras på Twilight, dels på grund av det undermåliga språket, dels på grund av att historien långt är densamma. Men nu ska jag inte haka upp mig på avsaknaden av de litterära kvaliteterna i romanen, utan på något mycket mer allvarligt.

Om två dagar har filmen 50 Shades of Grey premiär.  Hypen har varit enorm.
I värsta fall kommer det bli tre filmer, en för varje bok.

Som mycket fanfiction, har 50 Shades of Grey sin grund i (sexuell) fantasi. I detta fall: (sexuella) fantasier om våld, dominans, smärta och bondage i ett osunt förhållande utan ömsesidigt samtycke och respekt (inte allt förväxla med BDSM, som alltid sker med samtycke och respekt).

Och i (sexuella) fantasier är det helt okej! Låt fantasin flyga fritt (eller snarast mycket hårt bunden…) och njut av det. Att ta en historia som en tycker om och skriva sexuell fanfiction om det är också helt okej!

Jag älskar fanfiction*, inte bara att läsa för nöjes skull, utan också för att det blir ett forum där (främst) kvinnor har en chans att undersöka, pröva på och bestämma över sin sexualitet – också gällande sådant som samhällets normer inte uppmuntrar eller mer eller mindre uttryckligen förbjuder, såsom teman i 50 Shades: våld, dominans, smärta och bondage i sexuell kontext. Fanfiction kan med andra ord bli en slags sexuell fristad, vilket jag anser att är alldeles fantastiskt.

DET STORA PROBLEMET uppstår när fanfiction (må vara bearbetad sådan) på något vis blir ”offentlig” fiktion – och de sexuella fantasierna INTE IFRÅGASÄTTS OCH PROBLEMATISERAS.

Vad jag menar är, att det förstås finns fanfiction som på sina sätt är mycket ”värre” än 50 Shades: fanfiction med incest, skadligt svartsjukt beteende, minderåriga inblandade, extremt våld, osv osv i all oändlighet – men det uppmärksammas alltid i fanfictionen att det förekommer sådana problematiska element. Det finns varningsetiketter med ”incest”, ”non-consensual sex” och så vidare. Som fanfiction-läsare är du alltså medveten om att det som skrivs i fanfictionen är fantasier och inte alls okej i verkligheten. Men då 50 Shades nu är bok och film så har alla varningsetiketter fallit bort. Det fortsätter vara våld, dominans, smärta och bondage i ett osunt förhållande utan ömsesidigt samtycke och respekt, men det framställs oproblematiskt och till och med r-o-m-a-n-t-i-s-k-t.

Det är alltså DET STORA PROBLEMET. Att folk läser eller snart ser 50 Shades of Grey och tror att de tar del av en romantisk BDSM-historia, när de egentligen tar del av inget mindre än en historia om fysisk och psykisk misshandel.

*Här vill jag förtydliga att all fanfiction inte är av sexuell natur. Det finns en massa olika slags fanfiction, på samma sätt som det finns en massa olika slags annan fiktion. Men i just detta sammanhang utgår jag från fanfiction av sexuell karaktär.

8 kommentarer

Filed under dagbok

Att göra fiktion av verkligheten

Det är en onsdag, en ögonblicksbild ur ett liv. I matsalen där jag sitter med två vänner surrar det av ljud, av människors rörelse, av interaktion. En man är klädd i kostym och slips, som han är varje dag. Jag ser inte hans skor men vet att de är välputsade i brunt läder.

Jag undrar vad den mannen tänker om morgnarna då han klär på sig. När, och framför allt varför, han började bära skjorta och kostym som vardagskläder. Jag undrar hur ofta han putsar sina skor. Bakom varje människa finns historier, svindlande berättelser som jag vill samla ihop. Omsorgsfullt ta del av och få bekräftat det jag tror – att under den ofta anonyma ytan på varje främling finns en oändlig, sprakande rymd av liv. Att göra fiktion av verkligheten, som min vän L säger och jag sparar de orden i min inre rymd.

Två bord framför oss sitter en sommarjobbskollega och talar med en före detta älskare. Dåtider och relationer krockar oftare än vad jag alltid är riktigt bekväm med. Det finns en orsak till att han är en före detta och inte nuvarande älskare, och jag undrar vad min kollega ser i honom. Kanske ser hon samma saker som jag en gång såg i honom, purpurglittrande ord och känslan av att vara utvald på nåder. I tanken följer jag relationstrådarna vidare, inser att kollegan är knuten till mig via inte bara en utan två före detta älskare. Dessa destruktiva mörkermän, åh, vad jag önskar att de aldrig snärjer hungrande tonåringar igen.

Ytterligare tre bord längre fram sitter en som jag drömde om att skulle bli en älskare. Hans smala nyckelben hemsöker ännu mina tankar, blir till bleka begär i texter som jag inte vågar visa allmänheten. Att göra fiktion av verkligheten.

I min väska ligger motsatsen till fiktion, Language and Sexuality av Deborah Cameron och Don Kulick. Flera gånger under lunchen sliter jag fram boken för att läsa en rad högt i ett försök att understryka hur ord rättfärdigar tankar. ”Att skriva, att anförto ordet till rummet, vidgar språkets möjligheter till det närmast omätbara”, som Walter J. Ong skriver. Det är genom att uttala ord högt och förkroppsliga dem i papper och bläck som tankarna bakom orden blir begripliga, och därmed hanterbara. Sanningen finns i det explicit sagda, och det finns så mycket i denna värld som skulle behövas sägas mer explicit:

  • Sexuality makes up a large share of the self-perceived identity of some people, a small share of oterhs’.
  • Some people spend a lot of time thinking about sex, others little.
  • Some people like to have a lot of sex, others little or none.
  • Many people have their richest mental/emotional involvement with sexual acts they dont do, or even don’t want to do.
    (Eve Kosofsky Sedgewick (1990), ur Languange and Sexuality, s 9.)

Det är alldeles för mycket som omgärdas av skam, av osäkerhet och känslan av det onormala, bara för att ingen rättfärdigar det genom ord. Med stor iver försöker jag berätta för mina vänner om hur stor del av sexualiteten som finns och försiggår i sinnet, eller med bara sig själv involverad. ”Men det är bara den utagerade sexualiteten tillsammans med någon annan som lyfts fram!”, säger jag och vet att jag predikar för de redan frälsta. Men det är skönt att säga det högt. Det är genom att uttala mina tankar som jag rättfärdigar och bekräftar, och det är genom att göra fiktion av verkligheten som jag hanterar den oändliga, sprakande rymd vi lever i.

2 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Internetaktivitet

Din internetaktivitet kan med andra ord sammanfattas med politik, sex och bakverk”, säger min vän efter att jag har berättat om min internetsession under en förmiddag. Jag börjar skratta, men tänker sedan efter.

Jag läser in mig om trans* på feministiska bloggar. Språkrådets frågelåda får hjälpa mig med det språkliga problemet huruvida internet skrivs med versal i början eller inte. Jag letar efter ett bra recept på Victoria sponge cake. Minst ett dussin tumblr-flikar med diverse Doctor Who– och Sherlock-relaterade inlägg är uppe. I rutan för min senaste google-sökning står det ”teoretisk gradu”. Bland mina bokmärken återfinns en diger webbsida med skrivtips, länkar till fan fiction inom minst fem olika fandom, otaliga av Veronica Varlows blogginlägg, en instruktionssida som lär en att ”Write Your Name in Elvish in Ten Minutes” och en video med en danskoreografi för att släppa loss kreativitet.

Så jag antar att min vän har rätt. Politik, sex och bakverk är lite generaliserat vad jag sysslar med på nätet. Det är egentligen rätt logiskt, eftersom mina vänner och jag, halvt på allvar, halvt på skämt, brukar säga att det vi talar om i slutändan faller inom en eller flera av kategorierna mat, sex och språk. Bakverk = mat = bakverk. Politik = språk = politik. Sex = sex.

Tja, varför inte? Det är rätt bra saker att ägna sig åt, såväl i den virtuella som i den reella världen.

Och på tal om fandom.

Jag älskar att rassla runt bland fandombloggarna på tumblr. Det är som att röra sig i en mer öppen och välkomnande version av världen. Folk är snälla, kloka och stöttande. De tacklar världens allvar med humor, men är seriösa bakom skämten. De kanske inte tycker om samma saker, eller delar varandras åsikter, men de accepterar och uppmuntrar varandras olikheter.

Som min vän sade: Det finns så mycket positiv energi där. ”Och folk är verkligen så öppna med det, överöser varandra med komplimanger… se och lär, jobbiga youtubeliknande sidor!”

XX

Vad sysslar du på med på internet?

XX

P.S. Om du, liksom jag, är intresserad av bland annat politik, sex och bakverk, så kan jag tipsa om följande webbsidor:

P.P.S. Vad är poängen med detta inlägg, kanske du undrar? Ingen större poäng över huvud taget, förutom kanske att uttrycka min uppskattning av internet överlag. Men det är min blogg, så jag skriver om vadhelst jag vill. Hah.

1 kommentar

Filed under dagbok