dagbok

Storkyro anno 1700

Andra helgen i augusti är det 1700-talsmarknad i Storkyro, och mamma och jag har en om inte årlig, så i alla fall nästan årlig tradition att fara dit.

20190810_085150

Dagen började med sol genom spetsgardinerna. Jag vaknade ur en dröm där det snöstormade och vi hade därför bestämt oss för att inte fara på marknaden. Här ligger den litteratur jag för tillfället håller på med: Till vänster Breven från Maresi av Maria Turtschaninoff läser jag för andra gången, och jag njuter storligen av att röra mig i den välskrivna fantasyvärlden. Till höger en novellsamling från Novellix som jag har tänkt läsa hela sommaren, men ännu inte kommit mig för. Jag fantiserade om att läsa den under lugna, varma julidagar, men om sådana någonsin fanns (främst ”lugn”-delen var svårfångad) så är det för sent nu. Kanske lugna, varma augustidagar. Under den ligger pärlan Locus amoenus av Eva-Stina Byggmästar, en utsökt pralin till diktsamling som smakar körsbär och socker och doftar av parfym och äppelblom.

IMG-20190810-WA0038

Här står jag framför Storkyro gamla kyrka, hej hej! Att gå på marknad är att uppleva med alla sinnen. Fötterna trampade grus och gräs, det doftade grillrök från den helstekta grisen, stråhatten skyddade från solljus och hetta, det hördes flöjt och fiol från ensemblen som spelade klassisk musik och dova trumslag från ett marknadsstånd som sålde bland annat djurben, rökelse och hemmagjord kosmetika.

IMG-20190810-WA0035

IMG-20190810-WA0037

IMG-20190810-WA0039

Det fanns inte bara en långhårig smed i kilt, utan hela tre. Samt tre andra smeder, kanske med långt hår men inte med kilt. Här var en av de glada smederna som gärna poserade för en bild.

20190810_115705

Jag köpte sammanlagt tre läppomada (smaker: blåbär, pepparmynta, kaffe) och en bukett torkade blommor. Mamma köpte ett bröd och fem sockermunkar. Jag gladdes åt det gamla gardet som marscherade genom marknadsområdet till taktfasta trumslag. (Ett annat år hade ett adligt 1700-talssällskap i krinoliner och höga peruker slagit upp en vit paviljong för att inta sin middag där. Det var linneduk och silverfat och kristallglas, vindruvor och bakelser och bröd, vin och sherry, hela baletten!)

IMG-20190810-WA0022

På vägen hem gjorde vi en avstickare till Orisberg, en av Österbottens få herrgårdar. Vi visste inte vad som väntade, men vi hittade en kyrka som var så liten att det inte fanns någon altartavla, för där altartavlan vanligen är fanns här predikstolen.

IMG-20190810-WA0028

Här är jag och min allrakäraste mamma invid Kotilammi strand. (Mellan oss finns Orisberg herrgård, men den syns inte i solljuset.) Syns det att vi är släkt? Säg hej till mamma!IMG-20190810-WA0034

Annonser
dagbok · skönlitterärt

Aprillyrik dag 18 – Roadtrip

När man talar om en roadtrip
talar man om
dom långa obrutna vägarna
landskapen som flyger förbi
nedrullade fönsterrutor, vinden i håret
ljudet av motorer, doften av bensin

Aldrig om
stela axlar och kalla knän
åksjuka och törst
radion som brusar
mellan två stationer

Vi kör bil
pratar om konfirmationsläger
hur bönehusen
var porten
till både helvetet och frälsningen

Det ser likadant ut överallt
skiftningarna är så små
att de inte märks
förrän hundra kilometer senare
förrän hundra år senare

asphalt road in between trees

Tack till Julia för samtal, inspiration och resesällskap.

dagbok · okategoriserat

Världspoesidagen

I dag, den 21 mars, är det världspoesidagen. Värlsdpoesidagen instiftades av Unesco år 1999 för att ”hylla poeter, återuppliva traditionen att recitera poesi, lyfta fram att skriva, läsa och lära ut poesi, främja det som förenar poesi och andra konstformer som teater, dans, musik och bildkonst, samt öka poesin synlighet i media”. Poesi är den äldsta sortens litteratur vi har – poesi som konstform är till och med äldre än text som medium!

(Ibland tänker jag på folk som säger att de gärna skulle läsa men att de ”inte hinner”. Jag undrar om de någonsin har tänkt på att läsa poesi. Man hinner läsa en dikt eller tre på kortare tid än det tar att dricka en kopp kaffe. Med fördel kan man ju dricka kaffet medan man läser dikterna.)

Min första nedtecknade dikt är daterad till 27.11.1997. Jag var sju år gammal. Grovt räknat har jag alltså skrivit poesi i dryga 21 år. Det är snart tre fjärdedelar av mitt liv. Om det inte börjar räknas som ett livsverk, så vet jag inte vad.

Snart är det National Poetry Writing Month. Min förhoppning och avsikt är att bloggen ska fyllas av poesi under hela april månad. Tills dess får vi fira världspoesidagen (själv ska läsa diktsamlingen Sämsta tänkbara sällskap av Birgitta Boucht, hade jag tänkt), och dagen till ära delar jag här med mig av tre dikter som bränns på olika sätt:

1. Driving, Not Washing av Richard Siken (vars dikter jag läste under tre dagar en sommar, och som var en stor inspirationskälla till min chapbook Road trip.)

Skärmklipp 2019-03-21 12.50.10Skärmklipp 2019-03-21 12.50.16
(Dikten skärmdumpad från tumblr, och radbruten på precis samma sätt som i originalkällan.)

2. Still I Rise av Maya Angelou (ett solklart exempel på hur poesi ofta ska läsas högt.)

(Dikten finns förstås också i skriven version.)

3. Nordisk vår av Edith Södergran (och inte alls en av de förväntade Södergransdikterna.)

Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.

Glad världspoesidag på er alla!

dagbok · okategoriserat · skönlitterärt

Still on the road

För ungefär ett år sedan gav jag ut Road trip. Min första diktsamling någonsin i form av en chapbook. En svit bestående av sex dikter, skrivna inom samma universum av blod och vägdamm. Jag tänkte att om jag sålde tio exemplar så var det långt över förväntan. Och jag gick över förväntan.

DSC05490

Nu har jag printat ut en bunt nya exemplar. Sytt ihop dem med vit eller svart sytråd (mina fingertoppar kan vittna om det). Eller med tandtråd. För känslans skull. För en av dikternas skull.

Om du är intresserad av Road trip, ta kontakt genom att till exempel kommentera här, på Facebook eller mejla sandra.j.holmqvist@gmail.com! Priset är 3 euro (+ eventuellt porto), för att täcka kostnaderna för papper, utskrift, tråd och eventuell frakt.

Let’s hit the road together once again.

DSC05489

 

dagbok

Det klaraste ljuset

Värmen håller i sig för andra veckan. På arbetet svettas jag konstant och håller mig i skuggan, går långsamt mellan bondstugan och lanthandeln. Väl hemma sitter jag på verandan med solhatt och kaffe, försöker fördriva huvudvärken. Luften rasslar av trollsländor.

En kär vän är tillbaka i landet.

Är du ledig ikväll? frågar han.
Mer eller mindre, svarar jag. Vad hade du tänkt?
– Tänkte om vi sku fara och cruisa lite.
– Men jååååå! ♥

Så vi kör genom österbottniska småbyar, korsar Kyro älv, bilfönstren nere och solen i ögonen. Det är sommarens varmaste dag och det klaraste ljuset som finns. Jag rullar en cigarett, den blir inte vacker men går att röka.

På natten har svårt att sova i hettan, kastar av mig täcket. Båda fönstren står öppna men ingen svalka når mig. Av någon anledning tänker jag på faffa, som dog efter en varm natt för snart två år sedan. Jag läser Americanah, torkar svetten av överläppen.

Senare vaknar jag av en kort regnskur, och nästa dag blåser det friskt.

dagbok · skönlitterärt

ROAD TRIP

Under en tid har jag arbetat med ett diktprojekt. Jag har inte velat tala högt om det, för att inte jinxa det. Men nu, kära vänner – nu är det färdigställt. Diktmånaden april till ära vill jag, med stolthet och spänning, presentera min första chapbook någonsin:

DSC05490

En så kallad chapbook är en kort diktsamling, under 30 sidor, som ofta har ett specifikt tema. En chapbook kan liknas vid ett zine eller en pamflett, men för poesi, och kan tryckas av ett förlag eller göras av poeten själv.

Road trip består av sex dikter, skrivna inom samma universum av blod och vägdamm. Två av dikterna i Road trip kan läsas på min blogg, nämligen Jag är ledsen över blodet i din mun och Revolver eller kniv, även om de har blivit något bearbetade sedan dess. Chapbooken är i storlek A5, utprintad på och hopstansad av vanligt kopieringspapper, skriven med kärlek och gjord med omsorg.

DSC05489

Om du är intresserad av Road trip, ta kontakt genom att till exempel kommentera här, på Facebook eller mejla sandra.j.holmqvist@gmail.com! Priset för chapbooken är några euro, för att täcka kostnaderna för papper, utskrift och eventuellt porto.

Let’s hit the road together.

skönlitterärt

Revolver eller kniv

Du frågar: revolver eller kniv?

och jag tänker:
blodiga bilsäten
blodiga motellakan
blodiga bandage i blodiga handfat

tandtråd och whisky
is och snabbkaffe
heta händer mot axlar ur led

så jag svarar: vi kan råna en butik
så jag svarar: tandtråd

och du ler som om du har förstått.

 

 

Ytterligare en dikt i samma universum som denna. Jag vet inte om jag någonsin kommer bli klar med vägdamm och blod.

skönlitterärt

Jag är ledsen över blodet i din mun

Vi har stannat vid vägkanten.

Du har för mycket sand i oljan,
för mycket olja i blodet,
för mycket blod i munnen.

Det går bara att svälja
så mycket
av sitt eget blod,
så mycket
av någon annans.

XXXXXXXXXX(Jag är ledsen
XXXXXXXXXXöver blodet i din mun
XXXXXXXXXX— jag önskar det vore mitt.)

Hur du än spottar
sugs det inte upp av sanden.

XXXXXXXXXX

Vi kör iväg,
lämnar efter oss
bensin och rökfläckar

och jag tänker:

Snart är det för mycket blod i sanden.
Snart är det för lite blod i dig
och när det händer
vet jag inte vad jag tar mig till.

I våras snubblade jag över bildsatta diktfragment av den amerikanska poeten Richard Siken. De tog mig med storm och jag kände att jag var tvungen att läsa resten. Eftersom inget bibliotek kunde hjälpa mig beställde jag efter ett exemplar av Crush, en underbar diktsamling, desperat och mörk, fylld av kärlek och panik, blod, lera och död.

”It’s a road movie,
XXXXXXXa double-feature, two boys striking out across America, while desire,
XXXXXXXXXXXlike a monster, crawls up out of the lake
with all of us watching, with all of us wondering if these two boys will
XXXXfind a way to figure it out.”
XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX(ur Driving, Not Washing)

Det är också från Siken som jag har fått inspiration och lånat några ord till dikten ovan. Som han skriver i Little Beast:

Sorry
about the blood in your mouth. I wish it was mine.

skönlitterärt

Världens ände – en början

Jag har kokat djävulskt starkt kaffe i en plåttermos. Det är klibbig högsommar, hetsommar, eldningsförbud med varning för gräsbrand. För ett kort ögonblick föreställer jag mig fälten i lågor. Mina en gång vita skor är täckta av rött vägdamm.

Då vi har stuvat in allt brinner solen redan lågt. Det doftar sött av konstläder och tobak och bensin. Jag låter fingrarna leka i din nacke, håret är fuktigt av svett.

– Så, vart ska vi? frågar du, smeker över växelspaken, mitt lår, radion som bara kan spela c-kassetter.

– Kör mig till världens ände, säger jag och vevar ner rutan.

Textens soundtrack:

Jag läste orden ”jag kan köra (…) till väldens ände om så krävs” i ett helt orelaterat sammanhang, och sedan kunde jag inte sova.