dagbok

Jordgubbar i november

I går var jag på min första uttalade dejt. Det har varit en lång väg dit.

Jag blev utbjuden sent om kvällen den första maj, krisade i ungefär en vecka, och den sjunde maj svarade jag att jag gärna går på dejt, ifall frågan fortfarande var gällande. Det gjorde den.

Det blev aldrig någon dejt under sommaren, för vi hade båda så fullt upp med våra liv och arbeten och sommarteatrar, och under hösten var vi bortresta i olika omgångar. Men på svenska dagen, ett halvt år efter att jag tackat ja, blev det av: middag och efterföljande teater.

Jag hade nyköpt klänning (som inköptes för ett annat festligt tillfälle, ska erkännas, men som fick invigas nu) och min partner hade matchat sin slips, och jag var till min egen förvåning nervös när vi möttes i teaterns foajé. Jag skulle ha förstått det om dejten hade ägt rum då i maj, men nu har vi ändå varit ihop sedan sen augusti, så lång och så kort tid på samma gång.

20191106_184613

Vi beundrade den viborgska kristallkronan, som är tillbaka i teaterhuset efter år i exil, och den både bildliga och bokstavliga kronan på verket i den nyöppnade restaurangen. Det var också det enda fotot jag tog under kvällen, för här om dagen såg jag en video om hur mycket smarttelefonerna distraherar och stjäl vår uppmärksamhet, så jag hade bestämt mig för att hålla telefonen utom synhåll och hörhåll. Min partner, som jobbar i teaterhuset, berättade också om vad som hade hänt med kristallkronan under teaterns 100-årsfest veckan innan. Den har inte riktigt ännu återhämtat sig, så att säga.

Maten var underbar: skumpan var kall och torr, parmensanrisotton med svamp och vattenkrasse krämig, och till efterrätt åt jag Grand Marnier-marinerade jordgubbar med vispad grädde och maräng. Den första skeden var som att ögonblickligen förflyttas tillbaka till juli, sötman och smaken och känslan. ”Man kunde gråta för mindre”, sa jag, och senare under kvällen grät jag både för mindre och för mer. Vi såg Spelman på taket och det var länge sedan jag blev så tagen av en pjäs. Jag skrattade högt under första akten, och grät mig igenom den sista halvtimmen av pjäsen. Skådespelarna var fantastiska, berättelsen berörande och dockorna briljanta. Spelman på taket går på Wasa Teater ända in i mars, så det finns ännu tid att se den!

”Tack för att du frågade ut mig”, sa jag när vi gick hem i armkrok genom kyrkparken. Det var kylig och mörkt, bara rönnbären lyste grant på de annars nakna trädgrenarna.
”Tack för att du svarade ja”, sa han.

dagbok

Stockholm & Downton Abbey

Mina Stockholmsplaner var att:

  • umgås med två vänner, samt
  • gå på bio.

Det var det. Planerna fullföljdes med stort nöje.

20191013_123553

Att återse Downton Abbey var verkligen som att komma hem till en kär släkting. Biopubliken var engagerad, skrattade högt och drog kollektivt efter andan. Jag känner karaktärerna, deras egenheter, önskningar, rädslor. Jag känner det där huset, kan precis föreställa mig höjden på trappstegen som finns mellan tjänstefolkets och herrskapets våning, de vidsträckta gräsmattorna, grusuppfarten invid huvudingången. Som biotilltugg hade jag lösgodis i tantiga och barnsliga smaker: viol, lakrits, körsbär, hallon, marshmallows.

En av mina favoritsysselsättningar är att titta på när folk lagar middag åt mig. Både fredag och lördag kväll lagade folk mat åt mig medan jag tittade på. På fredag fick jag entrecôte och på lördag lasagne. Båda kvällarna blev det rödvin till.

IMG-20191013-WA0012

Vi har pratat mycket, mina vänner och jag. Om framtiden, bostäder, relationer. Om hur bostadsmarknaden i Stockholm är sjuk (pris för en nybyggd tvåa: cirka 3,5 miljoner kronor, och trots ett så stort lån skulle boendekostnaderna ändå halveras jämfört med om paret fortsätter bo på hyra). Hur alla kaféer verkar ha 1. chokladbollar 2. kanelbullar.

”Du ska ha stort tack för en chattkonversation om dejtande och förhållanden vi hade tidigare i höstas”, sade jag åt min vän J. ”Den fick mig att se på saker från ett helt annat perspektiv. Jag trodde att jag hade mitt på det klara, att jag var säker i det jag gjorde. Vår konversation fick mig att inse att jag klamrade mig fast vid en väg ut ur det hela – fastän jag ju inte ville ut ur det!”

20191011_131433.jpg

På fredagen besökte vi det ljuvliga retrokaféet Älskade traditioner. Det spelades gamla svenska slagdängor, sittgrupperna på det schackrutiga golvet bestod av udda stolar och bord, det fanns en jukebox längs ena väggen och flamingon överallt. ”Jag tänkte att du skulle tycka om det!” sa min vän E glatt när jag bubblade av fröjd. Vi fikade i flera timmar. Lunch: Earl Grey & körsbärssmulpaj med vaniljglass. Sedan pratade vi så länge om chokladbollar att vi köpte sådana, tog påtår av teet, och så fikade vi lite till.

20191013_132006

På söndagen fick jag mina kullerstenar och Nationalmuseum. Jag hade inga förväntningar på stället, utan drev runt och tittade på det som fångade ögat: guldkantat porslin, kronorna i skattkammarrummet, vidsträckta gobelänger, ljuset i skulpturträdgården. Det var fullt med folk och sorl runtomkring, men inom mig spelade klassisk musik.

20191013_132116

Jag har sovit lite, drömt märkliga drömmar, saknat min pojkvän, fått blåsor mellan tårna, lett åt tjuvlyssnade samtal på tunnelbanan, ätit roliga saker. Nu har jag ännu några dagar i Pargas innan min höstlovsresa är slut.

I väskan hem: vykort, lakrits, mandelmassa, te.

20191013_121643

okategoriserat

Vecka 40

När folk frågar hur det är, vad jag har gjort, om jag hade en trevlig helg, vet jag sällan vad jag ska svara. Dagarna flyter ihop, kvällarna är mörka, morgnarna är grå. Jag håller fortfarande på att anpassa mig till det här som är oktober, men det går bättre och bättre. Här är min vecka, ihopskrapad från kalender, dagboksanteckningar, mobilfoton.

IMG-20191002-WA0003

MÅNDAG

Vaknade upp i en lägenhet som inte var min, men som jag börjar lära känna bra vid det här laget. Tittade ut över röda lönnlöv under frukosten, den sista tillsammans på en tid.

Tillbringade dagen hemhemma med en glad hund och en lite trött pappa. Plockade med mig ved, ägg, gräslök och äpplen när jag for hem – typiska saker att ta med sig till stan från landet. Klockan åtta är det redan mörkt och jag är redan trött. Jag läste inte en enda bok under hela september månad.

TISDAG

Tror jag fick fem jobbsamtal innan klockan ens var elva. Det passade bra in i dagens tema: administration. Att frilansa är till femtio procent att bara hålla saker rullande, känns det ibland som. Till middag lagade jag en revanschmakaronilåda – här om veckan gjorde jag en mycket osmaklig vegevariant med Härkis, broccoli och fullkornsmakaroner. Nu köpte jag maletkött och vanliga makaroner. Den blev utsökt.

IMG-20190930-WA0010

Läste en novell!

ONSDAG

Jag inser hur bra morgonyoga är när jag verkligen lyckas andas och vara närvarande och koncentrera mig endast på övningarna. Jag märker också hur svårt det är att göra just det.

På kvällen höll jag min första riktiga poesikurs någonsin. Den blev av tack vare att mina gulliga vänner anmälde sig för att uppnå minimiantalet deltagare ♥ Tre timmar skrevs det poesi. Om jag var nervös? Litegrann, sådär halv fem på eftermiddagen. Men jag hade stort självförtroende gällande denna kurs, jag litade på att jag skulle klara det.

Att-göra-listorna är spretiga.

Längtan efter obrutna tider.

TORSDAG

Jag hade bestämt mig för att klä mig i höstiga kläder, promenera in till ett kafé, och skriva brev. Precis det gjorde jag. Svarta läderkängor och buteljgrön, veckad kjol. Pumpkin latte, bara för att. Brevet blev skrivet och jag njöt av pausen från lägenheten och jobbet.

20191003_120533

På kvällen drack jag te, lyssnade på From The Gutter To The Stars och var lite ledsen.

FREDAG

I dag har jag jobbat och bloggat.

I dag ska jag donera blod, besvara ett mejlbrev, äta smörgåstårta med mommo och moffa.

Kanske läsa en novell!

Ha en trevlig helg allihopa ♥

dagbok

Konstens natt

Andra torsdagen i augusti. Redan tidigt under eftermiddagen samlas folk i stan: vänner, familj, bekanta, främlingar. Längs gågatan doftar det grillrök och lakrits. På en innergård tillagas helstek gris. Folk har fladdriga sommarkläder, cyklar, hundar. Jag har kort, svart klänning, jeansjacka och näsring.

20190808_200831

I strålande solsken – som inte alls utlovats, så jag har inga solglasögon med – sitter jag, två av mina äldsta vänner, en tysk, två britter och en hund. Vi dricker kaffe och äter tårta i flera omgångar. Alla är så snälla och trevliga, och jag som kan ha svårt med nya sociala sällskap kommer på mig själv med att hålla låda och berätta om allt från lajv till min systers kommande bröllop.

Karnevalskänslan är påtaglig. Jag är glad hela tiden. Det är trångt om saligheten på gator och torg, det hörs musik från alla håll, och på åtta timmar hinner jag:

  • diskutera bordsrollspel
  • äta nämnda tårta
  • dansa lindy hop
  • lyssna till singer-songwritermusik
  • applådera och vissla åt en burleskshow
  • se en och en halv kortfilm
  • äta hamburgare (till och med två gånger)

När annars än under Konstens natt?

IMG-20190808-WA0004
Min fenomenala vän Nightbird på Ritz …
IMG-20190808-WA0007
… och hennes briljanta vän och kollega Mäkkelä.

När klockan närmar sig midnatt kör jag mopon hem till min lägenhet – jag har inte bott där på hela sommaren, alla persienner är neddragna, i hallen ligger ännu två prideskyltar och ett ouppmonterat badrumsskåp, det enda som finns i kylskåpet är alkohol och jordnötssmör – för att duscha. Sen kör jag till en lägenhet i andra ändan av stan för att sova där, för där finns ett alltid efterlängtat sällskap.

Idag förflyter i ett märkligt solgass och för varma kläder (de enda vettiga jag hade i lägenheten – som sagt, jag bor inte där, och har därmed inga av mina vardagssommarkläder där). Det blir så när man stiger upp två gånger (första frukost: en halv kopp kaffe och några bitar lakrits; andra frukost: kaffe, apelsinjuice, rostat bröd med smör och ost, melon, mörka vindruvor, bondost, paprika, stekt ägg, bacon) och alternerar mellan sällskap (men vilka fina sällskap, ändå).

Och imorse, mellan frukostarna, såg jag att någon hade köpt mig kaffe via ko-fi, och lämnat ett så fint meddelande om mina dikter i allmänhet och om Vart sommarn tog vägen och Rallarrosor i synnerhet. Min första ko-fi-kaffe någonsin! Tusen tack, du kaffeköpare – och tusen tack alla ni som läser och kommenterar mina dikter. Ni värmer en poets fladdriga lilla hjärta ♥

dagbok · okategoriserat

Fredag v. 9

Det är fredag, jag bor i en allt mera tömd lägenhet med lådor överallt, och stjäl (och modifierar) en lista av min mycket mer kändare bloggnamne. Hur häftigt är inte ordet namne förresten?


Ur Svensk ordbok:

nam`ne substantiv ~n namnar
ORDLED: namn·en
person med samma för­namn eller efter­namn som en annan person
EXEMPEL: Pelle Nilsson och hans namne Lennart
KONSTRUKTION:
ngns namne, namne med/till ngn, ngra är namnar
HIST.:
sedan 1514 (brev från biskop Hemming Gadd till klerkerna i Åbo (Grönblad)) fornsv. namne; bildat till namn



Nu till listan!

Vad köpte du senast?
Kaffe och en körsbärsbulle på kafé.

Hur lång är du?
175 och en halv centimeter. Tror jag. Måste mäta mig nästa gång jag är till hälsocentralen. Det är ju inte dröja, om man ser till frekvensen av besök i min sjukjournal, hah.

Vad stod det i ditt senaste sms?
”Låter nog som den bästa lördagskvällen 😍”
(Med andra ord har jag bra planer för morgondagen.)

Vad gillar du med dig själv?
Jag gillar att jag sätter tid, tanke och kraft på att upprätthålla relationer med vänner och familj. Alla mina älsklingar ♥

Vad gillar du inte med dig själv?
Jag gillar inte att jag har svårt att inse proportioner ibland och blir orimligt investerad i eller ångestfylld och stressad över något som i det stora hela är en liten skitsak.

Har du söndagsångest?
Inte regelbundet längre. Att dansa lindy hop om söndagskvällarna och dessutom vara frilansare är ett effektivt sätt att motverka söndagsångest.

lindy-hop-1532362

Vilka städer har du bott i?
Vasa och Åbo. Sedan har några vänner och jag egenhändigt hyrt lägenhet en vecka i London också, så det räknas litelitegrann. (Någon gång ska jag hyra lägenhet i London bra mycket längre än en vecka.)

1907432_618420991602369_8161364849190513902_n

Lyssnar du på poddar? Vilka?
Jag lyssnade regelbundet på exakt en podd, nämligen En underbar podSedan tog den slut. Nu följer jag en youtuber istället.

Låt på hjärnan just nu?
På blodgivningen spelades nedanstående låt, så jag nynnade på den på vägen hem och måste sedermera lyssna på den.

Är du en ringare eller smsare?
Förriväädi var jag definitivt en ringare. Nu talar jag i telefon med en handfull utvalda, och skriver till resten.

När går du och lägger dig?
Oftast lite för sent. Någon gång mellan 22 och 01.

Vad är det modigaste du gjort?
Jag är ganska o-modig av mig, men tycker det ändå var ganska tufft att jag, som den hemmagris jag är, flyttade till Åbo efter studenten fastän jag också hade fått studieplats i Vasa.

Foto0419_001

Har du någon gång åkt ambulans?
Tack och lov inte!

Hur många kuddar sover du med?
En. Fattar inte folk som sover med fler kuddar. Vad gör man med dem alla? Bygger en mur?

Äter du några vitaminer/kosttillskott?
Japp, en multivitamin varje morgon med typ 100 % av dagligt intag för alla vitaminer och mineraler och spårämnen och annat som man behöver. Så slipper jag i alla fall fundera på om tröttheten beror på någon vitaminbrist.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?
Jag läste två kurser tyska (efter att ha läst tyska två år i högstadiet). Sedan insåg jag att psykologi var mycket roligare och hoppade av tyskan. Jag kan kommunicera på svenska, engelska och finska (i den kvalitetsordningen) samt kan grunderna i finländskt teckenspråk och troligen mera danska och norska än gemene nordbo.

Vad har du för ringsignal på telefonen?
Någon av standardringsignalerna. Blir ändå alltid överraskad när telefoner börjar surra och utbrister ofta i ett men vem fan är det som ringer?!

Go to-mat som alltid är gott?
All slags pasta. Mina vänner och jag har ett par gånger lagat en ostpasta med fyra sorters ost, körsbärstomater och purjolök som är himmelsk. Jag överväger att koka mig spagetti bara av att skriva det här.

creamy-pasta-1514893_1920

Hur ofta tvättar du håret?
Varannan, var tredje dag ungefär. När jag hade kortsnaggat hår blev det mer sällan än det och jag saknar det.

Hur uppvaktar man dig?

Man bjuder hem mig på middag, pajar mig på ryggen och skickar mig obskyra tumblr-länkar. (Kanske? Jag har ingen aning.)

dagbok

7 fördelar med att jobba hemifrån

Fördelar med att jobba hemifrån som språkgranskare:

1. Man kan ta en tupplur mitt i dagen om man behöver det. (Ibland behöver man det. Speciellt de gånger man är vaken lite för länge för att man till exempel läste ut en skräckroman, och sedan kunde man inte somna, dels för skräckromanen, dels av nervositet inför följande dags sjukhusbesök. Sjukhusbesöket var dessutom inbokat till 07.35.)

2. Man kan ta kaffepaus när man vill.

20190103_135528
Det är inte alla dagar jag dricker bryggkaffe, men när jag gör det så kan jag använda mitt återanvändbara kaffefilter! Kaffet för stunden är Mickey’s Really Swell Coffee från Disney World. Now that’s swell!

3. Man kan ta lunchpaus när man vill.

IMG-20190206-WA0010
Det är inte alla dagar jag äter lammfärsenchiladas med rostad majs, tomat, bladpersilja och lime till lunch. Men ibland gör jag det.

4. Man kan jobba i pyjamas hela dagen. (En dag klädde jag på mig till klockan halv fyra på eftermiddagen, då ett par vänner bjöd mig på pannkaka och kaffe.)

5. Man kan varva arbetet med att läsa romaner i soffan. (Sådant är speciellt viktigt när man språkgranskar intensivt, eller mycket tråkiga texter. Hjärnan måste få vila emellanåt då.)

Jag hade en timme eller två av väntetid på biblioteket en dag.
Jag: ”Nu ska jag passa på att läsa något nytt eller något jag länge har haft på min att-läsa-lista!”
Också jag:

IMG-20190214-WA0003

6. Restiden för arbetet är de fem sekunder det tar att gå från köket till bordet/soffan.

IMG-20190130-WA0010
Hemmakontor är inte mer fancy än så här. I alla fall inte mitt.

7. Man kan bjuda in folk på kaffe (kaffepaus när man vill!) om de råkar ha vägarna förbi, fast det är en sketen tisdag.

(Bonus: Ibland kan man bestämma sig för att inte jobba alls, utan istället fara till nya lägenheten och renovera.)

IMG-20190213-WA0003

dagbok

Måndag

När jag vaknar strax efter åtta är jag inte trött, och det är nästan ljust där ute. Jag anar våren bakom de snöslaskiga brandgatorna, där flera bilar har kört fast det senaste dygnet.

Medan jag steker bananplättar till frukost diskuterar jag de queeras vedermödor i dejtingsvängen med en vän i en chattruta. Att hela dejtingfenomenet är så väldigt heteronormativt gör att man som queer har ännu ett extra plan att navigera på, känns det som: Frågar han ut mig på dejt, eller ska vi bara ta kaffe som två vänner? Eller kommer den här personen fatta att mitt förslag om kaffe är vänner emellan, eller tror den att jag föreslår en dejt? Vad om jag föreslår bio?! Flirtar hon med mig, eller är hon bara flirtig till personligheten? (Alternativt: Fattar hon att jag flirtar med henne, eller tror hon bara att jag är sådär kärleksfull som kvinnor kan vara vänner emellan? The intention is very gay!)

Sedan hinner jag jobba knappt en timme innan mamma hämtar mig. Vi åker till lägenheten och mäter upp osynliga möbler, planerar tapeter, märker till vår förskräckelse att golvet bågnar i vardagsrummet (hela lägenheten blir i sämre och sämre skick varje gång jag är där, känns det som!), undersöker källar- och vindsutrymmena (som jag tyckte var förfärliga och som mamma skrattande påstår att är klart dugliga: Du skulle ha sett vinden på Långviksgatan!). Sedan far vi till färgbutiken och får ypperlig betjäning, två tapetrullar på beställning och två färgpytsar att kånka till bilen. Vi orkar till och med via ytterligare en butik för att köpa målartejp och penslar och rollrar för kommande tak- och väggmålning.

När allt detta är gjort och mamma släppt av mig igen håller solen redan på att gå ner. Jag lagar en massiv portion spagetti och sprättar upp tre fönsterkuvert som alla kräver något av mig – främst pengar och mejlskrivande. Så jag betalar pengar och skriver mejl. Sedan kokar jag dagens första kopp kaffe och skär upp en tjock bit kryddkaka. En kort stund senare skär jag upp en tjock bit till.

dagbok

Inköp

Jag har varit på nyhednisk retreat och tillbringat en vecka i Pargas och varit på Children of Bodom-konsert, men ändå tänkte jag skriva om något så vardagligt som att handla mat.

I dag har jag handlat mat på det där sättet jag brukade handla mat när jag studerade. Med cykel och ryggsäck. I lite för varma kläder. Med en inköpslista:

kronljus
bröd
yoghurt
hårspray
svart hårspray
knäckebröd
müsli
ägg
frukt + grönt
mat

Allt det handlade jag. Minus brödet, för det glömde jag. Och hårsprayen, för det tar jag en annan dag. Plus nyponsoppa och vispgrädde, för det ville jag ha.

Men att handla. Vistelsen hos min vän söderöver fick mig att fundera över mina inköpsvanor, för de har blivit vanor. Inte alls genomtänkta, som under studietiden. Så nu tog jag mig tid att tänka och jämföra, med miljövänlighet i bakhuvudet. Vegetarisk makaronilåda, finländska Havi-kronljus, ekologisk yoghurt, ekologiska ägg (alltid!), finskt knäckebröd. (Men inte alltid: billig müsli, färdiga spenatplättar.)

Jag hittade mig själv där någonstans, cyklandes mellan biblioteket och Citymarket, med miljövänliga tankar i huvudet, ordentlig med cykelhjälm och rediga utebyxor. Mötte stiligt klätt folk som säkert arbetar på kontor eller bank. Ibland vill jag vara sådan, men nog känner jag ju innerst inne att jag är den där med utebyxor och småsvettigt hår. Ryggsäck med inhemska tomater och äpplen. Så är det. Och bra är väl det.

dagbok

Septembersöndag

En fullspäckad vecka slutar på samma sätt som den pågått, med program hela söndagen lång. Jag for hemhem för att tittat på när pappa bytte oljefilter på bilen (det var inte planerat, utan blev bara så), klappa kaniner och gosa med Nisse samt äta citronrisotto och dricka kaffe med familjen och morföräldrarna.

På kvällen var det sedvanlig lindy hop-lektion. Med en ny lärare och en helt ny ingångsvinkel i dansen har de senaste lektionerna varit med frustrerande än givande, men i dag kände jag att någonting lossnade – i dag gick det äntligen att faktiskt dansa.

Sedan skyndade jag mig hem, då syster och kusinerna med pojkvänner skulle komma över på te. Vi trängde ihop oss kring soffbordet och pratade om USA och rostade massor av rågbrödssmörgåsar. Jag diskuterade bostäder med min syster, bondade med min kusin J över gemensamma fandom (Harry Potter, Supernatural, Sherlock). Jag bjöd på Bertie Botts bönor i alla smaker och imponerades lite av pojkvännernas relativt neutrala miner när de fick gelébönor med smakerna rotten egg, earthworm eller earwax. När kusinerna lämnade huset var saltgurkan slut. Ett säkert tecken på en lyckad tebjudning.

dagbok

Studentlunch

Jag har kontorsdag med en studerande kompis. Vi tillbringar hela dagen på Vasa universitet för att jobba, var och en med sin sak. Innan vi kör igång med dagen äter vi lunch i en av studentrestaurangerna:

20180327_131735

Åh, sådan nostalgi och sådana minnen från mina studentluncher i Åbo! Den fullastade brickan, där studiekortet ofta hamnade gömt under någon tallrik. Dubbla dricksglas, ett med vatten och det andra med (oftast) mjölk (och L som ofta tappade riven morot i sitt mjölkglas). Apelsinklyftor som fick fungera som efterrätt. Pliktsalladen av kall tomat och isbergssallat. (I Arken: ofta oljig vitkål med en massa svartpeppar.) Här: tortilla, som ofta på Assarin Ullakko. (En annan lunch på Assarin Ullakko: gröt för ynka 1,80. Deras svartvinbärsvispgröt med vaniljvisp var som att äta bara efterrätt till lunch.)

Åtminstone en gång om dagen åt man ett redigt mål. Mot slutet av studietiden, när jag inte ens hade föreläsningar, kunde jag ändå cykla till universitetskvarteren, bara för att äta lunch för 2,60. Sällskapet var ju det viktigaste och det bästa. Våra standardplatser var i den bortre ändan av matsalen, där ljudet var lägre och fönstren större. Mina tre närmaste vänner och jag kunde sitta i timtal, om vi inte hade en föreläsning att passa efter lunch. Jag bjöd på tuggummi efteråt. Brickan full av apelsinsaftskladdiga servetter.

En lunch: jag har sån svår ångest att jag knappt kan äta, sitter med handen tryckt mot bröstbenet för att försöka hålla tillbaka ångesten som spränger utåt. Mitt emot mig sitter min vän KJ lugnt och gör det enda vettiga: pratar med mig, står ut, väntar ut.

En annan lunch (som kan vara en av så många luncher!): jag halvligger över bordet och skrattar så jag gråter. Magen krampar. Jag har nästan storknat på mitt knäckebröd. Minns inte idag en enda orsak till att jag hade så roligt, men så roligt hade jag.

En tredje lunch, en vändag: J ger oss vändagspresenter. Jag får en burk körsbärsmarmelad och ett handskrivet recept på muffins innehållande bland annat nämnda körsbärsmarmelad – och mandelmassa. Jag älskar körsbär och jag älskar mandelmassa.

En fjärde lunch: KJ och jag hittar på ett nytt kortspel. Vi tömmer plånböckerna på kort, delar ut och börjar spela. Låter reglerna bestämma sig själva under spelets gång. Körkorten blir mer värda än bankkorten, som är mer värda än studiekorten, som är av ungefär lika hög valör som sjukförsäkringskorten. Plussa-kortet vinner över blodgivningskortet men förlorar mot bibliotekskorten – ibland. Om medspelaren går med på det. Ingen vet hur mycket Filmtown-korten eller busskorten egentligen är värda. Det gör ingenting. Vi spelar ändå.