Tag Archives: fangirl

9. Hur feminismen syns i min vardag

Jag är språkstuderande och fritidspoet. Ord är mina verktyg och min glädje, men ibland hakar jag upp mig på dem och blir förvirrad.

Hur syns feminismen i min vardag?

”Syns” som… syns i mina hårbeprydda ben då jag drar på mig röda strumpbyxor? ”Syns” som syns i högen med litteratur inom feministisk språkvetenskap som har bott i mitt kök det senaste året, innan jag lämnade tillbaka alla böcker till biblioteket härom veckan då jag äntligen har avslutat min gradu? ”Syns” som syns i post it-lappen som sitter uppklistrad på mitt badrumsskåp?

DSC05145

Nä. Det handlar väl mera om vad jag gör i min vardag som bär tydliga, feministiska förtecken. Min förhoppning är ju att mycket av den feministiska ideologin ska bli så självklart hos mig att det inte krävs en aktiv ansträngning att vara feminist varenda minut. Samtidigt inser jag ju att jag hela tiden måste ha genusglasögonen på näsan och feminismen i bakhuvudet, för annars faller jag automatiskt in i det normaliserade, patriarkala sättet att leva, det sätt som jag har blivit lärd av samhället.

Nåväl. Det här är sådant jag gör:

Jag läser feministiska artiklar, bloggar och diskussioner på nätet, pratar om dem med mina vänner och ger mig ibland (ofta mot bättre vetande) in i debatter. Jag vill lära mig mer, nyansera min bild av världen och nå större förståelse.

Jag lånar, läser, pratar om och köper böcker av kvinnliga författare. Delvis för att det finns många bra kvinnliga författare som jag gärna läser, men också för att dra upp lånestatistiken och visa att det finns en efterfrågan på till exempel finlandssvenska, kvinnliga poeter.

Jag rättar mig själv i tanken. Ofta. Om jag ser en lättklädd kvinna, en tiggare, ett gäng tonåringar vid en busshållplats eller någon annan som får stereotypa tankar att dyka upp i huvudet på mig, så rättar jag mig själv. Frågar mig själv, ”varför tänker jag så här?” och tänker om. Vi har alla automatiserade, ofta fördömande tankar. Det är okej. Det som inte är okej är att stanna vid dem och låta bli att ifrågasätta stereotyperna.

Jag bemödar mig om att använda ett inkluderande och könsneutralt språk. Jag vill använda hen, säga forskare och inte vetenskapsman. Jag försöker prata om partner istället för flickvän eller pojkvän för att inte reproducera hetero- och  tvåsamhetsnormer.

Så här skrev jag i teorikapitlet i min gradu: ”Istället för att som tidigare anse att vi använder språket på ett visst sätt för att vi är på ett visst sätt, är dagens syn snarast den att vi är på ett visst sätt för att vi använder språket på ett visst sätt. Det här perspektivet innebär samtidigt att språkbruket inte bara konstruerar, reflekterar och upprätthåller den sociala verkligheten, utan den sociala verkligheten skapas och omskapas, ifrågasätts och i förlängningen också förändras med hjälp av språket. (Litosseliti 2006:9.)”

Jag vägrar skämmas. Det här är något jag fortfarande jobbar mycket på. Det finns så mycket som en kvinna (outtalat) förväntas skämmas över på något plan: utseende, matvanor, sexualitet, intressen. Jag vägrar. Jag vägrar skämmas över att jag älskar mat. Jag vägrar skämmas över att jag läser fanfiction och är en ivrig fangirl. Jag vägrar skämmas över min klädstorlek, över att jag inte är sminkad, har smutsigt hår eller går med orakade ben på offentlig plats. Jag vägrar skämmas över att jag är singel.

Jag försöker prata om feminism, queerhet, kön och rasism med vänner och familjemedlemmar som inte är så insatta eller intresserade. Det går inte alltid bra, men jag kan ofta inte hålla tyst. ”Du slåss bara mot väderkvarnar”, sade min far en gång. ”Jag vet”, svarade jag, ”men jag måste göra det för att kunna stå till svars inför mig själv”.

Frågor på det? Eller tips på annat som jag kan göra för att föra in feminismen mer i mitt liv?

Annonser

2 kommentarer

Filed under okategoriserat

Londonliv

Det är snart två veckor sedan jag kom hem från London, men först nu har jag fått tid och ro att skriva om resan. Jag har varit sjuk och blivit frisk, börjat se på Supernatural (för att ha alla de tre stora inom tumblrs fandomvärld täckta, I am now beoynd the point of no return), samlat mod för att lätta hjärtat och fått det om inte krossat så i alla fall lite tillknycklat. Men nu är det måndag, nydag, och innan jag tar itu med vardagen på riktigt igen, så kastar jag mig huvudstupa in i en av de tjusigaste veckorna på väldigt länge. Välkommna till London!

1907432_618420991602369_8161364849190513902_n

Jag reste med tre av mina käraste vänner. Vi hyrde en trerummare i Stepney Green med knarrande trägolv och kondens på fönstren. Innergården var en ljuvlig skapelse i sten med grönväxter och feta katter. Det fanns fullt med roliga tavlor men bara ett täcke per säng. Turligt nog står vi varandra nära, mina vänner och jag.

10653693_618420571602411_4439042221460258572_n

10675696_618420528269082_6594171518065234081_n

10626619_618420971602371_1278367297909758036_n

1937476_618420501602418_6316297811175273669_n

Min favoritstund på varje dag var frukosten, då vi åt rostat bröd & kokt ägg och drack te och hela dagen låg framför oss. Sedan var det bara att köra på. Det fanns två lägen under resan: sockerhöga eller dödströtta. Måttfullhet är ingen dygd.

10169188_618420978269037_8063311733627182705_n

Första kvällen promenerade vi längs Themsen. Det var så filmiskt att det inte var riktigt klokt!

10672435_618420891602379_2813353499691787992_n

10593054_618420911602377_8472724186054951433_n

1551578_618420838269051_7533581934438003521_n

Annars roade vi oss med att besöka bokhandlar, kika in på museum, flanera i okända stadsdelar och titta in på varuhus. Fortnum & Mason hade på en av mina favoritbloggar beskrivits som det ”sockersöta och kompromisslöst brittiska varuhuset”. Vi blev inte besvikna. Snarast mållösa av allt överdåd. Där fanns teservisar till tidens ände. Det finns två uttryck som jag förknippar med London. ”Less is more” är det ena. ”Too much ain’t never enough” är det andra. Gissa vilket som Fortnum & Mason landade på?

10702129_618421124935689_1836469600879347678_n

10384665_618421224935679_2195166131007139296_n

En annan kväll promenerade vi längs en annan del av Themsen. Det är förunderligt hur mycket som ryms inom en och samma stad. Vi blev förtjusta i alla gamla fasader, nätta stenhus med färgglada dörrar och drömde om att ha tre engelska älskare i varsin ända av staden med varsin lägenhet. Sedan hamnade vi på en pub med anor från 1520-talet där vi drack cider, mörk öl, varm kakao och billig whisky.

10614211_618421188269016_7811742286579746257_n

10613118_618421288269006_6147853822301995296_n

10412021_618421358268999_8946883637299484825_n

10414895_618420941602374_3285909635135144085_n

10485899_618420878269047_2388902832178734433_n

Eftersom jag ändå var i staden som är hemvist för två av mina favoritfandom, så drog jag med de andra till Earl’s Court för att säga hej åt TARDISen igen, och läsa de nya lapparna på telefonkiosken invid St Bart’s Hospital.

10628383_618420814935720_9020055338606036183_n

10649688_618421408268994_8723498748588502286_n

Den sista dagen avslutade vi på bästa möjliga vis, med afternoon tea och musikalen Wicked på kvällen. Teet var en himmelsk upplevelse. Vi hade fått nys om ett hemligt terum av en kusin, som hade fått höra om det av en vän, som hade fått höra om det av en vän… Så efter lite samtal och bokningar blev vi visade en trappa upp, till ett ljus och vackert rum fullt med porslin som bara har sina motsvarighet i mina vildaste drömmar

.995080_618420568269078_3047256103870660243_n

IMG_3549

Vi beställde in traditional afternoon tea för fyra och fick in två kannor Earl Grey, tre sorters sandwich (peppar&krasse, gurka samt ägg&majonnäs), scones med jam & clotted cream, morotskaka, nötmuffins, pistagekaka, kaffetartelett, syltkaka, gräddtårta, frukttartelett och kokosmuffins.

10616655_618420621602406_4037675971770174441_n

Här njuter vi av att vara i vårt rätta element. Vi åt och drack tills allt läppstift var försvunnet, teet var slut och det enda som lämnade var några sandwichar och en liten kant pistagekaka

10455660_618421421602326_34870219169218509_n

10603737_618420784935723_3150097752475244478_n

Som sista bild bjuder jag på en av de tjusigaste bilderna någonsin på min vän KJ och mig. Vi hittade en herrekipering där jag länge stod och kände på det gula sidenfodret till en ylleväst, och där vi provade hattar. Det här fotot känns så väldigt vi – lite knäpp, mycket suddig och ingen av oss ser riktigt klok ut. Som KJ sade: Knivskarpt och tillrättalagt är för mesar!

IMG_3556

2 kommentarer

Filed under dagbok

Laster

”Äsch, klart du ska dricka kaffe! Du har ju så få laster”, säger min mor. Jag har ringt hem och beklagar mig över min koffeinabstinens, då jag har haft två ofrivilligt kaffelösa dagar och funderar över om jag behöver dra ner på min kaffekonsumtion innan abstinensbesvären blir värre än lätt huvudvärk och trötthet. ”Vad vet hon om mina laster?”, tänker jag och dricker kaffe nästa dag.

Nu låter det som om jag har mörka, hemliga beroenden som styr mitt liv. Så är inte fallet. Alla mina laster är lagliga  – tror jag, det är svårt att veta då det gäller internet – och inte dominerar de hela min tillvaro. Men laster är de, det ska inte förnekas, och dessa fyra är mina största.

1. Kaffe och te

Det började med bara te. Länge, länge var det bara te som gällde. Jag har för tillfället 29 tesorter, och då fattas det några viktiga hörnstenar (så som Lady Grey). Te piggar upp om morgonen och lugnar om kvällarna. Det fungerar som tröstande dryck och värmer mig då jag är frusen. Jag började dricka te som sjuåring, med mycket socker och mjölk, och har gått ett varv via honung för att nu landat på endast mjölk som tillbehör. Te är grunden till allt, en förutsättning för allt – social samvaro, studier, kreativitet…

Sedan jobbade jag en sommar på museum, och hur det nu kom sig så smög sig kaffet på. Kanske var det för att te inte var tidsenligt, och pausen på eftermiddagen då naturligt kom att involvera kaffe. Det kaffe jag lärde mig dricka var becksvart och grumligt, kokat på vedeldad hälla av kaffebönor rostade över densamma och sedan malda i handkvarn. Stora stycken bitsocker som klipptes med sockersax och ingen mjölk. Numera är det ekologiskt snabbkaffe med mjölk – eller ännu hellre grädde – som är min last. Det är ändå så att kaffe är mer ett njutningsmedel än en livsnödvändighet, så jag låter mig hållas. Tills vidare.

2. Frimärken

Det var först igår då jag hade köpt frimärken för över 15 euro, inte så mycket för att jag var i ett stort behov av frimärken som att de var så fina, som jag insåg att jag är en frimärkoman. Men eftersom jag skriver relativt mycket brev och kort, så är genomströmningen av frimärken i mitt hushåll rätt stor, och det är så roligt att röra sig med fina frimärken. (Och jag kunde ju för all del ha köpt en ny tröja eller kokain för 15 euro också.) Igår köpte jag tre olika frimärken, som alla är vackra på sina sätt. Mina eviga favoriter är dock de här glittrande älvafrimärkena! Det senaste på frimärksfronten är att det i höst ska ges ut Tom of Finland-frimärken. Jag har både skrattat och suckat över det här, för det är något som framkallar såväl positiva som negativa känslor. Själv tycker jag det är en fin idé att lyfta fram Tom of Finlands verk i frimärksform, även om jag knappast kommer köpa just de frimärkena – jag vill ha mina lite mer färggranna.

Frimärken

En del bloggare visar bilder på sina nyinköpta kläder.
Andra bloggare visar bilder på sina nyinköpta frimärken.

3. Tumblr

Här är nog mitt största vardagsberoende. Tumblr – oh, du djuphavsgrav i internets stora ocean! Här finns saker jag inte visste att jag ville ha förrän jag kom över dem, och saker som jag inte visste att jag inte ville ha förrän det var för sent. Mestadels är ändå mina tumblr-sessioner en lång simtur i saker som jag, som den fangirl jag är, vet att jag vill ha: Doctor Who. Sherlock. Konspirationsteorier om de två serierna. Benedict Cumberbatch. Feminism. Korsetter, västar och kostymer. Tom Hiddleston. Loki. Queer. Marvel-universumet. Hobbit-filmerna. Harry Potter. Andrew Scott. Litteratur. Kloka tankar. David Tennant. Matt Smith. Världsförbättring. Eskapism. För det mesta allt ovanstående i en helt vansinnig blandning, och jag bara älskar det!

4. Läppomada

Alltså jag klarar mig inte utan läppomada. Mina vänner kan sorgligt säkert intyga det. Läppomada morgon middag kväll och allt där emellan. Läppomada lika ofta som en hobbit äter ett mål mat. Nåja, nästan i alla fall. Det jag har just nu är en liten burk som min vän V (bokstavligen) har kokat ihop av choklad och stjärnstoft, annars brukar jag välja det läppomada i ekobutiker med så få ingredienser som möjligt. En långvarig favorit från Pesosen mehiläistarhat har innehållsförteckningen bivax, ekologiskt kakaosmör, citronolja och vindruvskärnolja. Kvalitet framom kvantitet, som det heter.

Bonus: Ord

Det kommer väl knappast som någon överraskning att jag är beroende av ord. Jag inte bara läser, lever, äter och andas ord i allehanda former – jag samlar ord: i svart tusch på post it-lappar i lägenheten (två favoriter: ”Death comes in a suit” på insidan av ett köksskåp samt ”Keep your priorities quirky and queer” på badrumsskåpet, båda citat av min vän J), nerklottade i blått bläck i kalendern eller en anteckningsbok, i blyerts längst ner på väggen, strax ovanför golvlisten i hallen, i svart eyeliner på min underarm, i sköra tankar i huvudet… Bra ord ska uppmärksammas, funderas över och användas. Det är kanske därför jag skriver – det vore en skymf mot alla fantastiska ord där ute om de inte blev använda!

Så, go’vänner, låt höra: Vad har ni för laster som tynger ner – eller kanske ännu hellre förgyller – era liv?

5 kommentarer

Filed under dagbok

Internetaktivitet

Din internetaktivitet kan med andra ord sammanfattas med politik, sex och bakverk”, säger min vän efter att jag har berättat om min internetsession under en förmiddag. Jag börjar skratta, men tänker sedan efter.

Jag läser in mig om trans* på feministiska bloggar. Språkrådets frågelåda får hjälpa mig med det språkliga problemet huruvida internet skrivs med versal i början eller inte. Jag letar efter ett bra recept på Victoria sponge cake. Minst ett dussin tumblr-flikar med diverse Doctor Who– och Sherlock-relaterade inlägg är uppe. I rutan för min senaste google-sökning står det ”teoretisk gradu”. Bland mina bokmärken återfinns en diger webbsida med skrivtips, länkar till fan fiction inom minst fem olika fandom, otaliga av Veronica Varlows blogginlägg, en instruktionssida som lär en att ”Write Your Name in Elvish in Ten Minutes” och en video med en danskoreografi för att släppa loss kreativitet.

Så jag antar att min vän har rätt. Politik, sex och bakverk är lite generaliserat vad jag sysslar med på nätet. Det är egentligen rätt logiskt, eftersom mina vänner och jag, halvt på allvar, halvt på skämt, brukar säga att det vi talar om i slutändan faller inom en eller flera av kategorierna mat, sex och språk. Bakverk = mat = bakverk. Politik = språk = politik. Sex = sex.

Tja, varför inte? Det är rätt bra saker att ägna sig åt, såväl i den virtuella som i den reella världen.

Och på tal om fandom.

Jag älskar att rassla runt bland fandombloggarna på tumblr. Det är som att röra sig i en mer öppen och välkomnande version av världen. Folk är snälla, kloka och stöttande. De tacklar världens allvar med humor, men är seriösa bakom skämten. De kanske inte tycker om samma saker, eller delar varandras åsikter, men de accepterar och uppmuntrar varandras olikheter.

Som min vän sade: Det finns så mycket positiv energi där. ”Och folk är verkligen så öppna med det, överöser varandra med komplimanger… se och lär, jobbiga youtubeliknande sidor!”

XX

Vad sysslar du på med på internet?

XX

P.S. Om du, liksom jag, är intresserad av bland annat politik, sex och bakverk, så kan jag tipsa om följande webbsidor:

P.P.S. Vad är poängen med detta inlägg, kanske du undrar? Ingen större poäng över huvud taget, förutom kanske att uttrycka min uppskattning av internet överlag. Men det är min blogg, så jag skriver om vadhelst jag vill. Hah.

1 kommentar

Filed under dagbok

Första jullovsdagen

Jag har lämnat Staden och återvänt till de norra slätterna för julen. Det är fantastiskt. Jag ska läsa romaner för nöjes skull, sova utan väckarklockan och träffa vänner tills jag stupar. Men idag är en återhämtningsdag som jag tillbringar i all ensamhet med att skrota runt i ett stort hus, lyssna på musik och fylla i en lista som jag snodde av älsklingen Kata.

1. Var är din mobiltelefon?
I mitt rum på övervåningen, på byrån bredvid LP-spelaren. Jag använder LP-spelaren ibland för att kunna lyssna på pappas gamla plattor, som Scorpions eller Magnum.

2. Var är din andra hälft?
Den enda gången jag har varit en halva av en hel var under lajvet Witness V – Dans på rosor. Då spelade jag den maniska halvan av en älva tillsammans med J, som var den depressiva halvan. Så min andra älvahälft befinner väl sig någonstans i Fae, medan min andra spelarhälft är någon timmes resa norröver. Jag hoppas på att snart få träffa honom, det var alltför länge sedan sist.

älvan Mirror, bild från Elorias galleri

3. Ditt hår?
Kort i själen, rätt långt i verkligheten. Mörkbrunt och numera ofta i fläta. Har inte fått känna på konventionellt schampo på över ett år.

4. Ditt humör
Växlar mellan dansglad, nostalgisk, trött, småstressad, rastlös och slö, och det är bara just denna för- och eftermiddag. Men allt är på den positiva sidan trots allt, det är ju jullov!

5. Din dagsplan?

  • se ikapp SVT:s julkalender
  • julstäda och -pynta
  • putsa skor
  • andas skogsluft
  • nosa lite på jullovets romanhög

First things first, but not necessarily in that order, som det heter.

6. Det bästa du vet?
Känslan av överväldigande självklarhet, att inse att något alltid har varit obestridligt sant – det har bara inte varit synligt förr.

7. Din dröm i natt?

Jag drömde att jag var Loki från Marvel-filmerna. Jag hade rymt från min fångenskap i Asgård och var med i Hungerspelen, som ägde rum i en simhall. Som gud var jag förstås överlägsen alla andra deltagare, så snart var bassängen var full av flytande kroppar och jag förklarade mig härskare över hela mänskligheten, för hur skulle någonsin de ynkliga människorna kunna stå upp emot mig? Det slutade dock inte bra: Thor, Odin och andra asagudar bröt sig in i arenan för att åter fängsla mig, och jag var rasande över att ha misslyckats.

8. Ditt livsmål?
Livsmål är nog lite för stort att fundera på en dagen-efter-dag som denna, men i min presentation här på bloggen står det ju att jag när jag blir stor ska ”bli lycklig, tackar som frågar”, så det får väl gälla så länge. Annars drömmer jag om att bo i en liten mommostuga, om att skriva dikter och om att ha en gjutjärnsspis i mitt framtida kök.

9. Rummet du är i?
Huserar i nedre våningen, som har öppen planlösning. Fyra rum i ett! Det finns ljus överallt, sköna lädersoffor och ett kök med som har öppet 24 timmar om dygnet  Jag trivs bra i vårt hus, det har trägolv och alldeles för många lampknappar och fönster som vetter åt skog på tre sidor av fyra.

IMG_3734

10. Din hobby?
Lajva. Titta på Doctor Who och Sherlock. Prata fangirlsaker med likasinnade. Skrivaskrivaskriva. Dansa magdans och på krogen. Läsaläsaläsa. Prata om feminism och genusrelaterade saker. Fantisera ihop alternativa verkligheter tillsammans.

11. Din skräck?
Att aldrig hitta rätt stig att vandra och vara vilse resten av livet.

12. Var vill du vara om sex år?
2019. Det är för långt i framtiden för att jag ens ska kunna föreställa mig det. Men det vore ju trevligt att ha avslutat mina studier då, hittat den där mommostugan eller något liknande och skrivit hundratals dikter.

Den 17 december 2019 vill jag sitta runt ett köksbord tillsammans med mina nära vänner, med en tekopp inom räckhåll och hela världens samtalsämnen i luften.

13. Var var du igår kväll?
Igår kväll var första kvällen hemma. Jag skype:ade med KJ i två timmar och vi åt knäckebröd tillsammans på distans. I förrgår kväll blev jag brutalkittlad i min soffa i Åbo. I förrförrgår kväll badade jag bastu med mina lajvare och fick en massa kramar.

14. Vad är du inte?
Jag är inte likgiltig. Jag är inte stresstålig. Jag är inte vältränad. Jag är inte förlovad. Jag är inte en romanskribent. De här var de fem första sakerna som dök upp i mitt huvud och det måste finnas någon slags sanning i dem.

15. Vad önskar du dig?
Själsfrid, ljusa sommarnätter och att alla ätstörningar utrotas från jordens yta.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Mikro

Jag har den sämsta mikrovågsugnen i stan, men har också de snyggaste prydnaderna på den någonsin. En krackelerad, röd ljuslykta, ett par medlemmar från Children of Bodom samt ett julkort med några Luciaklädda emopojkar som kikar ut ur en garderob. Allt är gåvor av mina vänner. Ack, hur väl de känner mig…

DSC04909

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Doctor Who?

DW50

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Obotlig fangirl

Jag är en obotlig fangirl, brukar jag påstå och bara halvt om halvt skämta. Ända sedan mina första idolförälskelser under tonårstiden har det hållit i sig, min fascination och kärlek för artister, skådespelare eller fiktiva karaktärer är livskraftig och mycket närvarande i mitt vardagsliv.

En av mina längsta och mest ihållande, om inte hela tiden huvudlöst passionerade, kärlekar är nog den till Sotfinger. Han finns alltid, alltid där med sina eldsflammor och sneda leende. Efter att min vän J och jag hade sett Emilie Autumn tog det bokstavligen en hel vecka innan mitt huvud fungerade som det skulle igen. För Sherlock föll jag snabbare och djupare än vad jag kanske någonsin tidigare har gjort och jag såg hela serien på fyra dygn, och inom de följande fem dygnen hade jag sett hela serien en gång till. Jag har aldrig gråtit så mycket åt ett fiktivt verk som åt sista avsnittet i andra säsongen av nya Doctor Who, och var tvungen att ta en veckas paus från serien för att låta hjärtat återhämta sig.

Ja, ni ser kanske ett visst mönster. Jag ser, jag faller, jag älskar, jag lider. Det är på många sätt alldeles underbart, men på många sätt blir det också så uttröttande. Hjärnan och hjärtat tar så mycket stryk – även om det är blåmärken av kärlek så är det fortfarande blåmärken – och vardagliga, verkliga ting blir så små och obetydliga jämfört med det omvälvande som verklighetsflykten ger. Och det går ju över, såklart det går över. I vissa förälskelser stannar jag kvar, andra går jag vidare från. Jag känner mig bara så fånig medan det pågår, tycker att jag borde veta bättre som Vuxen och Sansad Människa.

Men jag vet inte bättre och jag kan intet annat. Så idag försöker jag hålla ihop mig själv, för igår såg jag Thor: The Dark World och Tom Hiddleston i sin roll som sattygsmakaren och asaguden Loki ställde till det ordentligt för mig. Jag ska säga er, att det inte är lätt att försöka läsa på tent och bete sig som en välfungerande människa då the god of mischief har slagit sig ner i ens huvud och hjärta på obestämd tid.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok