Monthly Archives: oktober 2015

Påminnelse

Jag viskar hans namn

(och ler)

när vi åker förbi hans hus

som en påminnelse:

 

han är inte längre min

han har aldrig varit min

 

den enda gången jag får yttra hans namn

är i förbifarten

(för att le

för att minnas)

för att sedan

åka vidare.

4 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Vad jag gör i Köpenhamn

Att dricka öl direkt ur flaskan
och inte betala för en enda
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

Att komma in i ett grekiskt tempel (det är en kyrka)
där någon spelar orgel
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

At snakke tyst for mig selv
og bestille kaffe og croissant på dansk
er hvad jeg gør
når jeg er i København.

Att ta tåget över sundet
och glömma vilken stad, vilket land
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

Att trycka röda läppar
mot en fräknig pojkes kind
är vad jag vill göra
när jag är i Köpenhamn.

Att gå under vitblek himmel
och sedan vila i en rosenträdgård
är vad jag gör
när jag är i Köpenhamn.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Djävulstecknen

Alla här
talar om djävulen
som om de kände honom
personligen

men ingen har sett dig
och märkena
du lämnar på min hud

någon slags gräns
som varje gång förskjuts.

 

 

bortglömda och återfunna anteckningar från tidigare i höst

Lämna en kommentar

Filed under skönlitterärt

En lat jävel

Det kom ett brev från Fpa. ”Er ansökan om studiestöd har avslagits”, stod det. Jag inser att jag numera i princip är nollinkomsttagare fram tills dess att jag har tagit ut min magisterexamen och kan registrera mig som arbetslössökande (nu ska vi vara positiva här).

Tänk det, att jag, som alltid har sett mig som en Duktig Flicka har studerat så länge att studiestödet har tagit slut. Kanske denna duktiga flicka inte har varit så duktig alla gånger. Kanske det bara är bra. Över sex år har jag ägnat åt svenska och språkvetenskap, etnologi, litteraturvetenskap och nu senast genusvetenskap. I förlängningen: åt att förstå mig själv, mina medmänniskor och min värld. Det är väl ändå det som humanistiska ämnen i grunden går ut på.

Jag ansökte förstås om förlängt studiestöd, skickade intyg från studiepsykolog och fint upplagda studieplaner för att få lite pengar bara tre månader till, sedan är jag magister, men eftersom det inte var ”en så svår sjukdom eller annan personlig kris att studierna för en tid i allvarlig grad förhindrats” så bidde det inget mer.

Jag brukar halvt på skämt, halvt på allvar, kalla mig själv för en lat jävel. Kanske är jag en lat jävel. Kanske är jag en jävel som inte passar precis in i de ramar som universiteten och samhället har lagt upp för studier. Men en intresserad jävel är jag, annars hade jag väl inte stannat kvar vid akademin så länge som jag bevisligen har gjort.

Det är inte det att jag lever utsvävande. Mina största laster är ekologisk mat, kafébesök och resor (København, jeg kommer i tre dage!). Jag röker inte, dricker knappt. (Knarkar inte, det är dyrt.) Det senaste klädesplagg jag köpte var två par svarta strumpbyxor för sammanlagt 6 euro för knappa två månader sedan. Innan dess – jag minns inte. Men det kostar att leva utan laster också.

Tro nu inte att jag inte inser hur privilegierad jag är. Jag vet nog. Jag har ett sparkonto som mina föräldrar har sparat ihop åt mig för tider som dessa. Jag har haft möjligheten att välja bort sommarjobb maj-september till förmån för kortare sommarjobb – och därmed mera ledig tid på min älskade villa. Jag kommer inte svälta, inte frysa. Studenthälsa, billiga bussbolag, studierabatt, lånade saker och prioriteringar – systemet är sist och slutligen på min sida.

Men fattig studerande är numera min faktiska och inte bara symboliska status.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Det är något speciellt med honung

Det är något speciellt med honung.

Du äter rostat bröd med jordgubbssylt

och slickar i dig sylten som rinner längs fingrarna.

I fiktionen är det aldrig kladdigt,

utspillt te, honung i mungipan.

En kopp som slår i marken.

Du slickar i dig teet som rinner längs handleden.

 

Det är något speciellt med all svett.

Av närhet, av skräck,

av dessa värmeböljor som gör dig andfådd,

värmeböljor med cigaretter och honung i mungipan.

Du slickar i dig svetten som rinner längs hans hals.

 

Ingen duschar. Ingen tvättar händerna.

Sylten kladdar på fingrarna, på golvet.

Ingen torkar golvet, köksbordet.

Whiskyflaskan töms.

Du slickar i dig dropparna som rinner ur hans mun.

 

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Rollspelsgotik

Du hittar din struthätta i högen med kvarglömda saker efter lajvet. Du kommer inte ihåg att du tagit med hättan till lajvet. Det var ett gangsterlajv i modern tid.

Du vill spendera en willpower, och spelledaren knackar försynt på ditt karaktärspapper. Du har bara två willpower. Du har inga willpower. Du har inget karaktärspapper.

Under ett pervasivelajv har du en mycket intensiv scen med din vän Lyonne. På debriefen vill du prata igenom scenen, men Lyonne är inte där. Du frågar de andra spelarna, som säger att Lyonne ju fortfarande är på utlandsresa.

Spelledningen meddelar att på grund av allergier kommer alla brygder vara ofärgat vatten. Din karaktär köper en liten flaska av en handelskvinna. Brygden är klarblå och smakar enbär. Du minns inte hur lajvet slutar. Efteråt verkar alla arga på dig.

Din Hunterkaraktärs namn står på raden där spelarens namn ska vara. Spelledningen ser oförstående ut när du påpekar det. Allt är i sin ordning.

Under årsmötet vill ingen bli ordförande. Alla vill bli kassör. Du blir vald till sekreterare.

Då du tittar igenom bilderna efter lajvet ser du att Lyonne saknas, både från gruppbilden och de enskilda karaktärsfotona. Du tar upp saken nästa gång du träffar de andra spelarna. Ingen har någonsin hört talas om någon vid namn Lyonne.

Ni lajvar abstraktioner under ett kort, experimentellt lajv. Tiden lägger sig ner på golvet och Döden ställer sig i ett hörn och gråter. Ni lämnar Tiden och Döden där de är när lajvet är slut.

Ingen talar någonsin om Erinja-kampanjen. Det finns inga texter eller bilder om Erinja. Du har aldrig hört någon nämna ordet Erinja. Alla känner till Erinja.

Du äger ett latexsvärd. Dina vänner äger latexsvärd. Föreningen äger fyra latexsvärd. Ingen har någonsin köpt eller tillverkat dessa latexsvärd. Ni äger dem likväl.

Spelledning för vampyrlajvet hävdar att det är hallonsaft i blodpåsarna. Du har aldrig sett så tjock och mörkröd hallonsaft.

Ni har en improövning i status. Alla har högre status än du. Ingen tar någon notis om dig. Du känner dig illa till mods och säger till dina vänner att du vill lämna rummet. Ingen tar någon notis om dig.

Det är måndag när ni börjar spela Werewolf. Det är måndag när ni slutar spela Werewolf. Du vet inte om det är samma måndag.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt