Tag Archives: familj

La familia

Idag är det morsdag. Vi firade med brunch med familjen, och tillbringade sedan resten av dagen på villan med morföräldrar och morbror. Räfsade löv, klippte ner fjolårsbambu, oljade verandan, grävde upp och planterade en björk. (Hoppas björken överlevde flytten och tar sig i sommar.) Drack lite kaffe där emellan. Jagade efter Nisse och planerade sommaren.

Jag tänker på den stora ynnest det är att få bo i samma stad som sin familj. Att få träffa dem ofta. En vanlig torsdag kan jag äta långlunch hemma hos syster, komplett med vaniljglass och jordgubbar till efterrätt. Under de senaste två veckorna har jag hunnit med lika många familjebruncher. (Vet ni vad som verkligen sätter pricket över i:et på en brunch? Skumpa och en liten skål lösgodis. I love it.)

18216252_10155319247179886_1224198058_o

Vappenbrunch. Notera lösgodiset uppe till höger.

Jag tänker på när jag skulle flytta in i min lägenhet senaste augusti. Jag mådde verkligen uselt, sämsta på många år, och hade noll inspiration eller motivation för att flytta och inreda. Var totalt likgiltig inför så mycket. Ville bara fortsätta bo kvar i min 4,5 kvadratmeters stuga på villan för att slippa tänka, bestämma och engagera mig. Det fanns ingen ork till det, när all kraft gick åt till att bara ta sig genom dagarna.

Så mina föräldrar gjorde det åt mig. Körde vända efter vända med släpvagn. Köpte, fraktade och installerade tvättmaskin. Sökte efter, köpte och skruvade ihop en bokhylla. En dag körde jag runt för att prova ut en ny säng. Medan jag var på jobbet hämtade de den nya sängen och baxade in den i lägenheten. En morgon letade mamma och jag en soffa. Vi hittade en svart lädersoffa, och medan jag var på jobbet hämtade de soffan och bar in den. De fixade matta till sovrummet, spraymålade köksstolarna svarta, kom hem från Juthbacka marknad med en skohylla  åt mig. Och de gjorde allt med respekt för mig och mitt nya hem. Frågade varje gång om det var okej att de lånade nyckeln, att de bar in möblerna,  var jag ville att de skulle ställa dem.

Jag minns att jag svarade: ”Jag vet inte” eller ”Den är väl helt okej” på i princip alla frågor om min åsikt gällande möbler, placering, inredning. Sekretären från villan? Den var väl okej. Soffbordet? Jag vet inte. Vad som helst bara. Den gamla lampan duger lika bra som någon annan, jag bryr mig inte.

Nu bryr jag mig. Nu har jag vilja, inspiration och ork. Inte bara till lägenheten, men till livet överlag. Och jag tänker på välsignelsen i att bo i samma stad som familjen. På att ha en familj som flyttar och kör släpvagn och köper tvättmaskiner, när det behövs göras men man själv inte klarar av att göra det.

7 kommentarer

Filed under dagbok

Aprillyrik dag 16 – Brev till mormorsmor

Kära Momi!

Jag borde inte kunna minnas dig
men jag minns dig
hur jag står i ditt kök
och du ger mig ett påskägg

Jag har alltid tänkt dig
som stark:
krigsänka
tre månader innan freden
uppfostra tre barn
ta hand om
gård djur odlingar
en karelsk flyktingfamilj
allt i bister efterkrigstid

Jag har kvar
klänningen du sydde
till min ettårsdag
jag har läst dina gamla brev
och fått höra om
när du som pensionär
första gången flög
och for till Florida
(eller som du sade:
Floriiida
du kunde ju ingen engelska)

I din gamla lägenhet på vinden
beundrar jag alltid brudkronan
den i ståltråd, papperssnören och pärlor
(som småkusinen bar på sitt bröllop)

Om jag var en
som gifte mig
skulle jag gifta mig i din krona
och vore jag en
som fick en dotter
skulle jag döpa henne efter dig

Med många hälsningar

ditt barnbarnsbarn

Dagens prompt var att skriva en dikt genom brev.

3 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Lisboa

(Min syster har tagit mer eller mindre alla foton.)

cykel6

I love the smell of old European city in the morning. Det löftesrika i en ny dag.

torg

cykel3

Lissabon/Lisbon/Lisboa.

kakel1

20170226_095408

lissabon11

I fem dagar bodde vi i staden av målat kakel och graffiti. Allt detta kakel och graffiti. Pura poesia står det, och all mångspråkighet läser jag det som ”ren poesi”. Det visar sig att jag läser rätt.

lissabon1

stan2

Vi hade hyrt en lägenhet på över hundra kvadratmeter, med bara ett stort täcke i varje dubbelsäng och spårvagn nr 28 som skramlar förbi utanför de franska balkongerna. Jag drömmer tunga, sköna drömmar och läser, passande nog, Hannele Mikaela Taivassalos In Transit.

kopia-av-lisbon4

kopia-av-lisbon3

Varje dag: god mat (risotto, crème brûlée och pasta) och vin. Också varje dag: pastéis de nata – traditionella tarteletter med söt äggkräm. Finns i varje kvartersbageri eller -kafé.

slotte5

cykel9

cykel5

Första dagen hyrde vi elcyklar och med vår guide Francis/Frans/Fransisco besteg vi stadens backar. Jag skrekskrattade av lika delar fröjd och skräck när vi rullade ner för de allra brantaste, slingrigaste kullerstensgränderna. Ett mycket rekommenderat sätt att ta sig an en ny stad.

cykel4

lissabon13

lissabon15

lisbon6

Uppe vid slottet finns grönskande träd och gräsmattor, påfåglar och staden som breder ut sig framför slottsvallarna. Högt ovan trafiken hör jag koltrastar sjunga. Kom, o vår.

lissabon8

Det är femton grader varmt och terassäsongen inleds 26:e februari. Måsskrik, havsskvalp och saltdoft. Jag bränner mig aldrig så lite i nacken av solen.

kopia-av-frukost2

På fastlagstisdagens morgon går syster och jag till butiken för att handla, vi köper allt gott och sedan gör vi egna fastlagsbullar med hallonsylt, sprutgrädde och avlånga bullar från ett närbeläget bageri.

lissabon16

cykel10

cykel7

kyrka1

lisabon2

Överallt står monument, kyrkor, vackra och slitna gamla byggnader. Jag går jämt med småmynt i fickorna för att ha tillgängliga för tiggare och gatumusikanter. En kväll spelar en man dragspel i en portgång. Det är så vackert och han får alla slantar.

6 kommentarer

Filed under dagbok

Kusinkaffe

Det finns något kring den finländska kaffekulturen som jag älskar. Muminmuggar, eller de där vita Iittala-muggarna, eller någon fin gammal Arabiaservis, och så ett mjölkpaket och kanske en skål sockerbitar. I kafferum på alla arbetsplatser. Under möten, samtal och utdelande av utmärkelser. Till dop, bröllop och begravning. För grannar, släktingar, vänner och bekanta. Visste ni att den nordiska kaffekulturen spelade en viktig roll i kvinnornas frigörelse? Kaffet gav kvinnor en socialt accepterad orsak att röra sig utanför hemmet och hälsa på varandra, utan att behöva ställa till med en middagsbjudning. En slät kopp kaffe, kanske en skorpa till, var nog.

Här om kvällen hade vi kusinkaffe, med en mommos äppelpaj som grävts fram ur frysen och glass. Det var rojsigt och fint och kaffet var hett och bra. Släktingar huller om buller i soffor och fåtöljer. Minst sju, åtta Muminmuggar med vintertema som trängs på vardagsrumsbordet mellan blockljus och Mariskoolar med godsaker att knapra på. En chihuahua som fick träffa sin första baby, och tvärtom. Hunden skällde, babyn var överförtjust och vi andra skrattade.

Min kusinfamilj på mödernets sida är en spretig och färggrann skara. Det är många diskussioner som pågår parallellt. Ett av de typiska dragen i den grenen av släkten är envisheten: starka åsikter och stora ord. Ett annat drag: driftigheten och ett sökande utåt snarare än inåt. Jag känner aldrig så tydligt att jag brås på min fars sida av släkten som i sällskap av dessa kusiner, men jag är alltid glad när vi träffas. På något vis hör jag ju ändå hemma där bland äventyrslustan och högljuddheten.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Titta sig omkring

Jag hade en bra fredag. Lånade böcker från flera bibliotek, åt lutfiskmiddag med släkten hos morföräldrarna. Pratade vitt och brett med en kusin och gosade med Nisse. På kvällen blev det La la land på bio med syster och mamma. Jag tycker om att gå på bio, tycker om hela fenomenet: biljettinköp, godsaker att knapra på, reklamerna innan filmen, surroundljudet, att sitta kvar tills eftertexterna rullat klart.

Och ändå: när jag kom hem slog ångesten till. Helt omotiverat (som den ju brukar). Snabba, ytliga andetag och något som drar i magen. Man kan ha hur många strategier som helst för att stävja ångest – att jorda sig, andas i fyrkanter, medveten närvaro, accepterande av känslor – men allt är glömt när ångesten redan är där. Jag minns inget och kan inget.

Mycket, mycket försiktigt letade jag runt efter musik som inte var för snabb, för att inte öka pulsen ytterligare; inte för långsam, för att inte sjunka ner i apati; inte för sorglig, för att inte späda på känslan av uppgivenhet; inte för hetsig, för jag klarade inte av för mycket sinnesintryck.

Till slut sov jag och drömde om kaniner, fyra stycken, som alla var på rymmen och var alldeles dammiga efter att ha grävt i torr jord.

Idag har jag navigerat mig långsamt genom dagen, för att inte röra upp ångesten från igår. Föräldrarna skulle fara ut till villan en sväng. ”Vad ska ni göra vid villan ens?”, frågade jag mamma. ”Inget speciellt”, svarade hon. ”Titta oss omkring”.

Så jag följde med ut till villan där vi gjorde inget speciellt och tittade oss omkring. Bastun stod där den ska stå. Bryggan låg kvar där den ska ligga. Vi funderade över ett träd vi ska plantera, över att lillstugoverandan behöver tvättas i sommar. Vi drack varm kakao och åt croissanter. Sedan diskade vi kastrullen och sleven i snön och åkte hem igen.

 

1 kommentar

Filed under dagbok

Jullistan

Att fylla i blogglistor är ett bra sätt att tvingas skriva när inspirationen kanske tryter, så här kommer en säsongsbetonad lista (även om jag kan tycka illa om listor som utgår från alltför mycket så visade det sig att jag, i alla fall enligt denna lista, firar en mycket typisk jul!):

1. Vem firade jul i ditt hem förra julen / I vems hem firade du jul?

Jag firade, som i princip alltid, hemhemma med familjen. Senaste jul utökades familjeskaran även med en pojkvän, ett par morföräldrar och en morbror. Det var en något oväntad men mysig samling. Jag tycker om att vi inte har stenhårda traditioner på hur eller med vem julafton firas. Då kan man bjuda in olika folk från år till år och det blir liksom alltid rätt.

jusas1

Julbordet fotograferat av min syster.

2. Vilket är ditt bästa barndoms-julminne?

En svår fråga. Kan inte komma på ett bästa, men två vitt skilda: en jul när jag var tolv och sjuk, så jag låg mest i soffan i mammas badrock och sms:ade mina vänner från mammas telefon (jag fick en egen mobil när jag började högstadiet), och en jul som i princip är varje jul när jag någon sen kväll lägger mig på golvet med huvudet under granen och bara tittar upp och genom grenverket med ljus och bollar och glitter. Det är som att se in i en annan, mer magisk värld.

3. När julhandlar du? Har du handlat alla julklappar?

Jag julhandlar sällan före december, förr var jag mycket mer förutseende. Att ge en gemensam julklapp, ofta tillsammans med min syster, är en bra sak – då är vi (minst) två hjärnor som kan klura ut en bra gåva!

Ännu saknar jag några klappar. Då det finns människor som förtjänar en egen tropisk ö är det svårt att hitta något passande för en relativt liten plånbok. Speciellt när man inte är ute i god tid.

4. När äter ni julmat?

Ofta äter vi jullunch med familjen på någon restaurang några dagar innan jul och då får man frossa i fyrtioåtta olika maträtter. På själva julafton är det risgrynsgröt och fruktkräm som gäller!

5. Vad är det bästa på julbordet?

Olika slags ost. Som Ulvens döttrar sjunger i den briljanta sången Ostkväde för livströtta kvinnor:

”Jag måste leva färdigt,
sjunga mina sånger klart
och äta all min ost.”

6. Hur dags öppnar ni julklappar?

Någon gång under kvällen när det känns bra och glöggen är varm.

7. Vad är den bästa julklapp du någonsin fått?

Att ta emot gåvor kan vara ett svårt kapitel för mig. De bästa julklappara blir därför något jag verkligen har önskat mig – eller något jag inte alls önskat mig och inte ens insett att jag behövde och ville ha. En tyggris av syster, högtalare till datorn och ett par fodrade skinnvantar hör till den senare kategorin.

8. Hur länge efter jul har du kvar din julgran?

Jag vet inte, för jag har aldrig haft en egen julgran förr. Men nu har jag! Granen och de flesta prydnaderna är vänligt utlånade av mommo och moffa, som inte behövde en gran i år.

dsc05629

Ett mästerverk till julgran.

Till specialprydnaderna hör virkade och stärkta snöflingor (en julklapp av en handarbetande vän för några år sedan), en guldspräcklig fågel, en mini-tyggris samt en Lexington-snögubbe.

Hemma bärs granen mer eller mindre barrande ut före Tjugondag Knut. Vi dammsuger ännu upp barr från förra årets gran.

9. Har du någon gång firat jul utomlands?

Nej, och jag är riktigt nöjd med att fira hemma. Men eftersom vi, som jag skrev ovan, har så lösa traditioner är det inte osannolikt att det någon gång blir en jul utomlands.

10. Om du kunde ändra något med julen, vad skulle det vara?

Att mellandagarna skulle vara minst dubbelt så många, så det fanns god tid att såväl träffa vänner och släktingar som ligga i sängen och läsa böcker i dagsljus.

15502862 10154829992527767 1958511536 o

En annandag för några år sedan när vi hade hela tjocka släkten på 26 personer samlade. Systra mi har fotat.

11. Tror du att vi får en vit jul i år?

Ja.

12. Hur länge är du ledig vid jul?

Om allt blir som jag hoppas har jag ett långt jullov från vintersolstånd till trettondag, med endast en eventuell jobbdag där emellan.

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Åka hem

Jag åker hem över helgen, trots att jag numera bor i Österbotten, och därmed bara har tio kilometer från lägenhet till barndomshem.

Jag åker hem över helgen, för att jag har varit trött så länge, och vet att jag har en intensiv vecka framför mig.

Jag åker hem över helgen för att vila.
Äta fredagsmiddag med familjen och en racerboll till hund.
Dricka kaffe.
Sitta i soffan och läsa fammos Året Runt-tidningar, medan pappa eldar i spisen bara för mysfaktorns skull.
Hälsa på kaninerna.
Lappa en kjol och en halsduk.
Bläddra genom dagens Vasablad.
Bada bastu.

Snart: sova med mörka tallar utanför fönstret.

Trevlig och vilsam helg till er alla!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Pärnu

I somras firade mommo och moffa 60-årig bröllopsdag, så vi och min morbrors familj gav dem en hemlig resa i present. Nu har den hemliga resan gått av stapeln – en mini-sparesa till Pärnu.

Ytterligare hemligheter var, att vi i familjen också kom med. Mor och syster hoppade på bussen vid första hållplatsen, medan far och jag klev på en hållplats senare. ”Stryk sku ni ha!”, skrattar moffa då det går upp för dem att vi lyckats lura dem i flera omgångar.

Här i Pärnu är det bra, även om resan hit var lång med både buss och båt, och sedan buss igen. Vi får prova på lite olika behandlingar och där emellan vila eller gå på stan.

Jag har idag gjort det jag tycker allra bäst om i nya städer: promenera längs smågator, titta på kyrkor och andra fina byggnader, samt suttit på kafé.

img_0117

Röd basker, svarta kängor, stor halsduk – check, det är jag på resa!

img_0114

Det är oerhört vacker höst i staden, med många alléer och parker.

img_0110

Husen är härliga och märkliga med branta, spetsiga tak. Det här vill jag rusta upp och flytta in i.

img_0120

img_0121 img_0123 img_0125

Överallt finns ståtliga kyrkor och byggnader. Alla städer borde ha ett Grand Café. Alla städer borde också ha gatumusikanter. På gågatan satt en dragspelare, medan hennes kollega spelade gitarr och sjöng. Hen hade stark och medryckande röst och log stort mot mig med både ögon och örring som glittrade i solskenet. Med glädje lade jag en peng i gitarrfodralet på marken och tänkte på de där människorna som på något vis berör en. Den blonda musikern var definitivt en av dem.

img_0130

I varje ny stad vill jag hitta mitt kafé. Jag vet inte på förhand vilket det är, bara att jag, när jag hittar det, ska tänka: Förstås. Det är ju här jag ska vara. I Pärnu blev det Kohvihoovik på en liten tvärgata där det annonserades om pumpkin spice latte.

img_0126 img_0127 img_0129

När vi kom in tänkte jag: Förstås. Det är ju här vi ska vara. Så vi drack latte ur handgjorda krus, åt varsin croissant och vilade fötterna. När jag efteråt gick till Maarja-Magdaleena Gild, ett konst- och hantverkshus två kvarter bort, hittade jag samma keramik till salu där. Sådant samarbete gör mig glad!

img_0131

Jag köpte också två små anteckningsböcker av konstnären Lucky Laika/Olivia Lipartia. Det blev två, för jag kunde inte bestämma mig vilken pärm som var finare. ”Dia de Muertos series is an Est-Mex combo of Mexican holiday and Estonian folklore. Enjoy life and respect death!” 

4 kommentarer

Filed under dagbok

Kaffe med smörgås

En enorm fördel med att flytta tillbaka till hemstaden är att villasäsongen kan förlängas med många veckor. Att det bara är en kort resa ut till skogsluft och sinnesfrid. Kravlöshet och vila. Kaffe med smörgås när vi kommer dit. Jag plitar ner några ord i lördagstidningens korsord, men sparar resten åt moffa. En villagranne tittar in men tackar nej till kaffe, sitter och småpratar med mamma en stund.

Systers energiknippe till hundvalp har följt med oss. Den springer som en tok på gräsmattan, attackerar löv och pinnar. När vi sitter i soffan är tassarna överallt i mitt ansikte och den ska slicka mig på ögonen, i pannan, på munnen, i näsborrarna. Jag skrattar så jag gråter.

De sista blommorna pryder rabatten: flox, kärleksört och små, spretiga blå blommor som jag inte kan namnet på.

14484604_996170090494122_4904012371281748700_n

Imorgon kommer en vän över på te och jag får för mig att baka en Victoria sponge cake. Det finns inget bakpulver kvar så här sent på säsongen. Mamma cyklar än till den ena, än till den andra grannen. Hos den tredje får hon låna bakpulver i sin medhavda lilla kopp.

Föräldrarna är bjudna på middag tvärs över viken. Hundra årtag med roddbåten. Motorbåten togs upp förra helgen och pappa tvättar den. Lovar att det här är sista året, vi ska köpa en ny motorbåt, en mindre. ”Men vi säljer den gamla innan vi köper nån ny!”, säger mamma. Annars står vi där med två motorbåtar.

Jag äter fläskkotletter med svampsås till middag med mommo och moffa. Teven står på, fotbollsmatch på gång, men ljudet är av. På bordet: en burk inlagd squash, knäckebröd, kokta majskolvar. Mommo uppdaterar mig om kusinernas förehavanden och förhör sig om min hälsa.

I mitt lilla trädgårdsland frodas viol, oregano, salvia, sallad, persilja och timjan. ”Persiljan kan bra stå kvar, den kan man sköra ända tills snön kommer”, säger mommo.

Jag plockar med mig en påse sallad innan jag far hem.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Lämna ett hem och återvända till ett annat

Åboeran har nått sitt slut. Igår bar jag lådor och gnuggade väggarna fria från ord. Idag cyklade jag på lånad cykel till lägenheten för att städa det sista och sedan lämna in nycklarna. Alla inneboenden har flyttat ut – emopojkarna ur garderoberna, drottningen ur städskrubben, Moriarty ur skafferiet, badrums(s)lampan ur badrummet… Endast Tarzan lämnade kvar, och honom gömde jag högt upp i ett skåp.

De senaste veckorna har jag tömt skåp efter skåp, staplat flyttlådor på varandra. Sovit på en madrass på golvet för att jag sålde sängen, haft nattduksbordslampan (som jag lånat de senaste åren) som enda ljuskälla i sovrummet för att jag sålde takkronan. De senaste veckorna har varit intensiva och stundom tunga och jag är tacksam över att de nu är över. I helgen kom mina föräldrar och med minsta möjliga mån lyckades vi få alla kvarvarande saker på släpet och i bilen. Det är nog tur att jag har föräldrar som hjälper mig. Det är nog tur att det är så jobbigt att flytta, för då är det skönt och inte bara sorgligt när det är över.

Många är de vänner som har hälsat på under åren, som har sovit över. Välutnyttjad bäddsoffa, det är så jag vill ha det också i fortsättningen. Vissa gäster har varit oväntade men inte desto mindre välkomna. Det är en ynnest att få äta frukost med personer man tycker om, dricka eftermiddagskaffe med en kär vän.

Hur känns det? är frågan som jag har fått. Det känns skönt. Det är sent i maj och jag längtar norrut till andra hem. Jag har anat de här dagarna i flera månader och nu, nu anar jag sommarnätter över Österbotten. Jag är redo att lämna ett hem och återvända till ett annat.

Nattduksbordslampan har jag återlämnat, och i dess lägenhet sover jag de sista Åbonätterna. Med dess ägare och andra vänner umgås jag de sista Åbodagarna.

2 kommentarer

Filed under dagbok