skönlitterärt

Bära frukt

Det är så varmt
att kroppen inte vet
vad den ska ta sig till:
snart bär jag väl frukt!

Alla mina blommor
har blommat ut
i hettan, i huden
den verkar aldrig ta slut,
denna svett, denna mättnad
av värme och sälta och ljus över bygderna
allt det som
sedan länge
torkat fast i dyn

Jag har slutat se mig om,
kastar mig rakt ut i vattnet
dricker direkt ur skålar
allt det som erbjuds mig
all den väta jag kan få och locka fram
ur alla skrymslen, skuggor

Snart bär jag väl frukt,
solmogen, solsvedd
som torkade tomatblad
men tomaterna! — de sväller än
i rött och gult
gömmer den fukt
jag så ivrigt letar
efter solen
efter middagen
efter timmar då svetten inte
hinner torka ens en droppe
innan nästa
innan nästa
innan nästa
innan nästa

Hela världen är ett växthus
det är bara att kapitulera

20190726_125234

Påbörjad under förra sommarens värmebölja. Bearbetad under denna sommars första värmebölja. Publicerad under denna sommars nuvarande värmebölja. Tack till A för textmeddelandet med den första strofen. Du skriver omedvetet dikter.

dagbok

Fortfarande ljust fortfarande varmt

Det är +26 grader i lägenheten och alla mina sommarkläder är på villan. ”Jag ska snart börja jobba”, tänker jag där jag sitter i fåtöljen i korsdraget, i ett försök att svalka ner mig, ”riktigt snart.”

I lördags hade jag inflyttningsfest. Mamma hade hjälpt mig att planera och ordna (vilket behövdes, med tanke på att jag var i Helsingfors torsdag och fredag). Det fanns skumpa, vin och öl; rågknappar, cocktailpinnar och bröd; frusen chokladosttårta, petit chouxer och lösgodis (lösgodis är mycket viktigt, speciellt i kombination med skumpa).

IMG-20190518-WA0014

Jag kände mig fin i svepande svarta byxor, rött läppstift och näsring i silver. Vi svettades, pratade, skrattade, dansade och drack whisky till soluppgången. Jag var så trött, så trött efteråt.

Nästa dag tog det mig nästan 12 timmar att städa undan, men det var nog mest för att två vänner kom på frukostkaffe (och sedermera stannade ända till kvällen). Sådana dagar behövs också, när man har tid att sitta i timtal kring köksbordet och prata om allt sånt som är viktigt på riktigt; om att vara sann mot sig själv.

Igår bjöd jag över en vän på late afternoon tea, bakade scones i värmen och gjorde falsk clotted cream. Vi satt i soffan och pratade om litteratur. Hen undrade om jag någonsin har tänkt skriva en diktsamling. Jag sade att jag har tänkt på det sedan jag var sexton, men att jag inte har tillräckligt mycket att säga.

När jag skulle sova – fortfarande så ljust, fortfarande så varmt – låg jag och strök med handen över de blommiga tapeterna, och tänkte att jag ändå kanske har något att säga. Några små rader i telefonen bara, för att inte glömma dem, så ska vi se om de ännu blommar ut här i värmen.

dagbok

Den ljuva sommartid

Jag sitter och väntar på ett manus som aldrig kommer, och i något skede slutar jag att vänta och går ut i solen, tar mig an allt det jag har försakat de senaste sommardagarna, säger ja.

I staden är det körfestival, och det är festival, karneval i luften. Små koristgrupper i matchande dräkter driver runt i centrum, folk rör sig över gågator och torg. Jag råkar på vänner från huvudstaden, gamla gymnasieklasskompisar, vänner som står i ett gathörn och funderar över picknick. Jag säger ja till allt, omfamnar värmeböljan, följer med till hav och sol och blåst. Kränger av mig strumpbyxorna och går sedan hem med bara ben under kort kjol.

På kvällen är jag på en alldeles underbar konsert, den svenska acapellakvartetten Kraja sjunger om regnet som kom och om den ljuva sommartid. I en timme sitter jag i mörkret och svalkan och lyssnar på ren magi, det är nästintill obegripligt hur någon kan sjunga så klart, vackert, berörande. Själen får vila och hjärtat fröjdas.

Nu smyger sig skymningen på och kroppen hettar av all sol.

skönlitterärt

Sent i maj

När jag går ut
en dag sent i maj
slår våren emot mig

Att det finns sådan värme
sådan ljuvhet!
till och med innan
XXXXXXXXsyrenblomning

Jag hade glömt
XXXXXXXXeller kanske aldrig upplevt

Så inser jag:
XXXjag kommer känna detsamma
XXXom julihettan
XXXden klara solskensskarpa
XXXsom slår luften ur en

som slår mig
med lika stor förundran
i att samtidigt minnas
och för första gången erfara

dagbok

Det klaraste ljuset

Värmen håller i sig för andra veckan. På arbetet svettas jag konstant och håller mig i skuggan, går långsamt mellan bondstugan och lanthandeln. Väl hemma sitter jag på verandan med solhatt och kaffe, försöker fördriva huvudvärken. Luften rasslar av trollsländor.

En kär vän är tillbaka i landet.

Är du ledig ikväll? frågar han.
Mer eller mindre, svarar jag. Vad hade du tänkt?
– Tänkte om vi sku fara och cruisa lite.
– Men jååååå! ♥

Så vi kör genom österbottniska småbyar, korsar Kyro älv, bilfönstren nere och solen i ögonen. Det är sommarens varmaste dag och det klaraste ljuset som finns. Jag rullar en cigarett, den blir inte vacker men går att röka.

På natten har svårt att sova i hettan, kastar av mig täcket. Båda fönstren står öppna men ingen svalka når mig. Av någon anledning tänker jag på faffa, som dog efter en varm natt för snart två år sedan. Jag läser Americanah, torkar svetten av överläppen.

Senare vaknar jag av en kort regnskur, och nästa dag blåser det friskt.

dagbok

Det är något speciellt med honung

Det är något speciellt med honung.

Du äter rostat bröd med jordgubbssylt

och slickar i dig sylten som rinner längs fingrarna.

I fiktionen är det aldrig kladdigt,

utspillt te, honung i mungipan.

En kopp som slår i marken.

Du slickar i dig teet som rinner längs handleden.

 

Det är något speciellt med all svett.

Av närhet, av skräck,

av dessa värmeböljor som gör dig andfådd,

värmeböljor med cigaretter och honung i mungipan.

Du slickar i dig svetten som rinner längs hans hals.

 

Ingen duschar. Ingen tvättar händerna.

Sylten kladdar på fingrarna, på golvet.

Ingen torkar golvet, köksbordet.

Whiskyflaskan töms.

Du slickar i dig dropparna som rinner ur hans mun.

 

skönlitterärt

Hetta

Kanske är det
sommarvärmen
julihettan —

men jag längtar efter
blottade halsar
skuldror och höfter
blanka tänder mot mina
XXXXXXXXX(baksidan av dem mot min tunga
XXXXXXXXX närmare går inte att komma)

Om det är
sommarsolståndet
sötman i blåbärsblom
en lång och ensam vinter

XXXXXXXXX(men det är inte sant —
XXXXXXXXX jag var med dig
XXXXXXXXX senast igår)

som får mig att vilja
andas dagg på din hud
XXXXXXXXX
XXXXXXXXX

Det behöver inte ens vara
din hud
men någon
XXXXXXXXXvild och villig

som inte sluter ögonen
som aldrig tröttnar på doften
av liljekonvalj och blod

skönlitterärt

Aprillyrik dag 13 – Löpeld

Spruckna rötter
spruckna läppar
majsfält, guld.
Smärtsamt blå himlar
XXXXXvänder ögonen neråt.

Röda grusvägar
under vita tygskor
XXXXX(de kommer aldrig
XXXXXbli rena igen.)

Alltid andfådda, varma.
Dåsigheten bryter ner barriärer.
Fingrarna kladdiga av jordnötssmör,
kaffe så djävulskt starkt
att det fräter genom plåtmuggen.

Det doftar skarpt: bensin, hetta, gräsbrand.

Horisonten kommer aldrig närmare,
trycker sig mot marken mil och åter mil bort.
En bil skramlar förbi,
stora dammoln dröjer kvar.
XXXXXMarodörer, mordbrännare,
XXXXXlaglös, löpeld.

En gång vitmålade verandor.
Sneda solstrålar
på svedda kinder –
det finns ingen lindring,
inget vatten, ingen vind.

Hjärtslagen dunkar i öronen,
klockan över halva urtavlan
XXXXXdet borde bli skymning
XXXXXmen allt är fortfarande
XXXXXXXXXXlika klibbigt
XXXXXXXXXXlika ljust.

 

Dagens prompt: att mycket detaljerat beskriva en favorit av något slag, antingen i prosatext eller i punktform, för att sedan omvandla den texten till dikt genom att stryka onödiga ord samt göra nya radbrytningar.

Jag kan aldrig få nog av fiktiva värmeböljor, brännande sydstatslandskap och doften av bensin.