Det är sommar, jag är ledig, och därför skriver jag nästan ingenting. Varken blogg eller dikter. Men jag sover, läser, vilar; lägger ut och tar upp nät, rensar abborrar ibland; promenerar och elcyklar; diskar, tvättar.
Så gott som varje morgon får jag vakna av mig själv, och så gott som varje kväll tillbringar jag ett par timmar med att skriva dagbok och läsa.
Efter en hittills mestadels planlös sommar börjar nu också program smyga sig på: sommarteater och roadtrip och kaffeträffar och museibesök.
Ibland jag klappar också får ute i skärgården, som då min syster ordnar överraskningsdag i förskjuten 30-årspresent.
Och ibland ordnar jag plättkalas med mina äldsta vänner.
Så har jag elcyklat till en lite hemlig äppelträdgård med björkallé.
Fast mest har jag bara varit, och precis så vill jag ha det.
Som vår grekiska vän Kostas svarade på frågan vad han ska göra under sin semester:
Det är högsommar och regnskurarna och festerna avlöser varandra. Denna vecka är det idel festligheter med tre olika firanden på lika många dagar. Jag är hela tiden mätt av kaffe och kaka.
På onsdag firar mommo och moffa sin 64:e bröllopsdag. De förlovade sig på nyårsafton 1955 och gifte sig 8 juli 1956. När de för några år sedan firade diamantbröllopsdag frågade min syster vad som var hemligheten till ett så långt äktenskap. ”Stå ut”, svarade mommo. Jag lade det redan då på minnet.
Morgonen är av den allra vackraste sorten – klar och frisk efter nattens regn, solen har inte hunnit upp över skogen än, vinden är sval men inte kall. Mamma och jag lägger ut näten innan frukost och jag njuter av vinden, vattnet, solen, livet.
Mot kvällen korkar vi en skumpa, dricker kaffe och äter jordgubbstårta. Jag har dukat, använder ett ljusblått lakan som duk för att matcha kaffeservisen.
Efter kaffet vittjar vi nätet och drar upp tjugotvå feta abborrar. Och en bliko (björkna) och en mört. Det är den största fiskefångsten i mannaminne. Vi tar ut och reder upp nät, syrran imponerar med att ta loss tre abborrar, mommo rensar fisk på löpande band bakom stugan.
På torsdag fyller mommo 87 år. Hon får en äppelplockare och ett hemlagat presentkort på heldagsshopping på nya Halpa-Halli i gåva. Vi kör ut till Replot och äter lunch tillsammans med vad som känns som halva skärgården. Jag är mätt resten av dagen och tillbringar en otroligt skön stund i hängmattan med att bara skrolla på Instagram. Sådant kan också vara kvalitetstid emellanåt.
På födelsedagskvällen doftar det rök och alspån och enris över hela tomten då mommo röker säsongens första fiskar. Jag tänker på hur jordgubbstårta och kaffe visserligen är mommo, men att stå böjd över något praktiskt arbete är ännu mera mommo.
På fredag, idag, firar villagrannen födelsedag med bjudning ute under linden. Vi äter omelettpizza och sallad, dricker vittvin, och sedan, förstås, kaffe och tårta – denna gång Britatårta. Ingen vet riktigt hur mycket grannen fyller. Det är inte det viktiga. Det viktiga är att umgås med sina grannar och reda ut vem som bor i vilket hus längs med villavägen och fundera vad alla vägens hundar heter (ofta vet man inte vad hundägarna heter) och beskåda den nymålade bastukammaren. Om det är något som jag uppskattar är det den grannsämja som jag som yngsta generation och utan egen förtjänst får ta del av, både hemma i Sundom och här på villan. Att man omges med folk som man vill umgås med, och som vill umgås med en. Som bjuder på mat och kaffe och tårta så att man är mätt hela dagen, igen.