Tag Archives: brev

Inte så mycket

Det händer väl inte så mycket. Eller, det händer, men det händer smått, och jag är alltid trött. Jobbar lite för mycket och sover lite för lite. Håller ut i väntan på lättare tider. Det regnar nästan varje dag och jag har tappat känslan för att vara ledig varje stund jag inte jobbar, men man kan väl inte carpe diem hur länge som helst, heller.

Under tiden: skickar in skrivkursansökan med ett dygn till godo. (Om jag inte kommer in så är det förståeligt. Att skriva om ambition och drivkrafter när man inte har sådana är vanskligt.) Dricker skumpa och äter chokladdoppade jordgubbar. (Där var det nog carpe diem). Går på bio med syster, pappa och moffa, och äter räksmörgåsar efteråt. Läser en bra roman, som får mig att tänka på Margaret Atwoods skrivelser, på jobbet under lugna stunder. Diskar och tvättar. Sover med ena fönstret öppet och vaknar bara nästan av åskmullret.

Jag har fått flera brev från den ensligaste av alla öar (St Kilda, tre timmar ut i ingenting), och en ny, vattenfast eyeliner som behöver genomgå sitt eldprov på ett vilt och svettigt dansgolv inom en snar framtid. De två sakerna har bara lite, lite med varandra att göra.

Annonser

4 kommentarer

Filed under dagbok

International Valentine’s Day Exchange

Vill du vara med i ett nätverk av kärlek och goda viljor? Vill du få ett kort till Alla hjärtans dag? Vill du skicka en främling där ute i världen glädje?
Vill du göra världen till en lite finare plats?

I år så kör min förebild Veronica Varlow och hennes medkonspiratörer igång International Valentine’s Day Exchange. Det hela är mycket enkelt: Du skickar ett Valentinkort, och får ett Valentinkort! I videon här under berättar VeVa i egen hög person om hur det går till, eller så kan du klicka dig in på hennes Danger Diary-blogg, eller så läser du helt enkelt under videon där jag också skriver instruktionerna. Alla med!

X

X

Alltså, detta är vad du gör:

Skicka e-post till revolverlution@live.com.au senast 26 januari.
Skriv ditt namn, din adress och din epostadress.
Du kommer få namnet och postadressen till din ”Secret Valentine”.
Pyssla ihop ett kort, köp ett kort, skriv en dikt, skriv en historia, skriv ett brev, gör ett collage, ta foton… Gör något roligt och kreativt i brevform som du vill skicka till din hemliga valentinvän för att göra hen glad.
Posta brevet senast den 3 februari och se fram emot Alla hjärtans dag!

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Öppet brev till mina vänner

Älskade vänner!

Jag insåg i går natt att jag måste skriva ett brev till er. Ett slags kombinerat kärleks- och ursäktsbrev, kanske. Ni får låtsas att det är ett riktigt brev som ni har fått på posten, kan ni göra det? Det skrivet med lutande skrivstil med kulspetspenna på linjerat papper och jag har valt ut frimärket enkom för er och förseglat kuvertet med rött sigillack och kyssar. Ser ni det framför er? Då börjar jag från början:

Älskade vänner!

Det var så länge sen jag hörde av mig. Jag ber om ursäkt för det. Det betyder inte att ni inte är i mina tankar, inte alls. Jag tänker på er ofta, och mitt hjärta är lika fullt av kärlek till er som det alltid ha varit. Det finns namn som är för evigt inetsade i min själ, ögonblick och minnen som jag kommer bära med mig till mina dagars slut. Och jag delar dem med er, mina älskade vänner. Det är ni som har gjort och alltjämt gör mig till den jag är.

Ändå har jag inte hört av mig. Jag har inte frågat hur det är i den nya staden, hur det går med de nya studierna. Jag har inte ringt, fastän jag vet att det är svåra tider. Jag har inte kommit och hälsat på, fastän vi har talat om det. Då vi någon gång har talat i telefon har jag låtit utled och frånvarande. Och det är väl det som jag har varit. Jag har existerat i min lilla vardagsbubbla, fylld av studieångest och sömnbrist och håglöshet, och ni – ni har levt era liv på era håll. Som vi alla gör.

Jag vill finnas i era liv. Jag vill dela er glädje och er sorg. Jag vill kunna umgås, hjälpa, stötta, lyssna, förstå och bejaka, men det har varit ovanligt långt mellan Åbo och världen denna höst. Jag har försökt  – och försöker fortfarande – färdigställa en pro gradu-avhandling, och den har orsakat mycket tvivel och uppgivenhet. Jag har levt med en förbannad förkylning och en bråkande visdomstand i snart en månad, och det går illa åt mig. För många är de nätter då jag har sovit för kort och för dåligt, och det tär på. Det har helt enkelt inte funnits ork, kraft eller (jag ska vara ärlig) vilja att vara social. Jag har dragit mig undan, barrikerat mig i min lägenhet med te och teveserier och en stor trötthet.

Och det är okej. Jag har tvingats inse att det är okej att ha osociala perioder, tider av lågmäldhet då det mesta går på sparlåga. Det gör mig inte till en sämre människa, en dålig vän. Men för den delen vill jag inte att ni ska tro att jag har glömt er, eller inte bryr mig. Aldrig. Aldrig. Aldrig. Jag hyser stora förhoppningar om att jag snart har hittat balansen igen. Då kryper jag ut ur mitt mentala ide och blinkar mot solljuset. Det kan vara så vackert såhär i oktober. Jag riktigt längtar efter klara oktoberdagar då luften är kylig och himlen svindlande blå och det är en ren fröjd att andas.

Men tills dess, kära vänner, så önskar jag er allt gott. Lycka till med era studier, i era nya städer. Inspiration och kraft med de projekt ni håller på med. Frid och ro i själen. Så hörs vi då vi hörs, och ses då vi ses, och jag vågar tro att det är mycket snart.

Er tillgivna och trots allt alltid förtröstansfulla,
med oändlig kärlek

Sandra

6 kommentarer

Filed under dagbok

”Det har varit en lång vecka.”

Lördag. Ångest portförbjuden. Vaknar av mig själv 09.42 och storstädar lägenheten. Äter frukost och skrotar runt på internet – och faktiskt, utan ångest. Oh, vad jag älskar helgdagar.

Senare. Missmatchar klänning och träningsskor (fast det verkar ju vara högsta mode), stor halsduk, röd läderjacka, ryggsäck med två romaner och en skrivbok. Promenerar i blåst och sol in till stan för att slå mig ner på ett varmt kafé med en konjakstryffel och en latte macchiato. Jag har ingen aning om vad som finns i en latte macchiato.

Som levnadssätt väljer jag alla gånger
det tyst desperata framför det radikalt bipolära.”

Sidan 25. Det är då jag skrattar högt första gången, men mitt frustande dränks i sorlet på det fullsatta kaféet. Vet fortfarande inte vad som finns i en latte macchiato då jag druckit upp den och byter kaféstol mot biblioteksfåtölj.

jag tänker på allt som har hänt och att jag inte har nån att berätta det för när jag kommer hem. så ser jag på tiny och förvånar till och med mig själv med att kyssa honom igen. för, skitsamma. verkligen – skitsamma.”

16.00. Biblioteket stänger och jag promenerar hem igen, fortfarande i vind och klart solsken. Får panik då jag väl hemma på trappan inte hittar nycklarna. Ringer kaféet, ringer biblioteket. Ringer min vän som förfogar över extranycklar, men hen är inte anträffbar. Skakar i desperation ryggsäcken upp-och-ner och ur ett dittills okänt, dolt fack ramlar nycklarna ut. Kysser nycklarna då jag med stor tillfredsställelse och lättnad låser upp dörren.

Det har varit en lång vecka. Lång månad. Långt liv.”

Resten av kvällen. Dricker två koppar kaffe och en kopp te. Lyssnar på 40-talsswing. Skriver brev, två fullklottrade sidor om dagens händelser och studier och sommaren och död och kärlek och osäkerhet som jag ska skicka till Sverige. Det är lätt att vara öppen inför främlingars och ännu okända vänners öron och ögon.

(Alla fantastiska citat är från romanen Den andre Will Greyson av John Green & David Levithan, sidorna 45, 155 och 265.)

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

Valentine

Det är som om hjärtat ska brista av kärlek.

Ett ljusgrönt paket hemifrån, med rosmönstrade servetter, tvål och ett bokmärke. Ett glittrande kort. Meddelanden från systra mi. Tranbärs- och vitchokladkex bakade av en vän. Ett skimrande brev från Australien, fyllt med paljetter och välgångsönskningar och en papperstrana. Lånade ord av Doctor Who (”my impossible girl”) och HIM (”Every day”) för att uttrycka kärlek. Ett foto på facebook av ett annat brev, som jag skickade till Australien, och som mottogs med glädje och hjärtevärmande ord.

Ser ni hur kärleken sprids, runt om världen och internet? Med kärlek skickar jag ett kort, med förtjusning tas det emot och jag blir glad över att ha kunnat glädja någon annan. Det gör alla inblandade gott. Jag träffar jag mina vänner för lunch idag igen, som vi gör de flesta dagar, och det är med oerhörd tacksamhet jag ser på dem. Vi gör varandra gott. Jag räknar dagarna tills jag får resa hem för att umgås med familjen igen. De gör mig gott.

Förstår ni, att jag måste gråta lite, för att inte hjärtat ska brista av kärlek?

TranaKärlek från Australien

2 kommentarer

Filed under dagbok