Etikettarkiv: lajv

Jazzfinger Club: Miss Sandra Valiant

Här om helgen var jag på lajvet Jazzfinger Club, och spelade självaste klubbägarinnan Miss Sandra Valiant.

miss v 1

Foto: Zacharias Holmberg.

I idel andras kläder blev jag så tjusig som jag någonsin hade kunnat önska. Skorna, stay ups:en, paljettklänningen och handskarna är min mammas. Den vita, pälsbrämade capen har varit min systers. Det var också min syster som fixade den fenomenala sminkningen. Ett par timmar innan lajvet fick jag accessoarskris, och förstås hade den alltid lika händiga och väl förberedda sömmerskan, min vän J, lite extra svart sammet att klippa till och göra ett hårband av!

miss v 5

Foto: Zacharias Holmberg.

(Halsbandet var faktiskt mitt eget, rotat ur djupa gömmor.)

miss v 3

Foto: Zacharias Holmberg.

Jazzfinger Club har nu stängt för den här gången, kanske för alltid. Vem vet. Utstyrseln är dock alldeles för spektakulär för att inte användas igen. Kanske jag snart behöver bli bjuden på en 1920-talsfest? Eller ordna en själv?

missv

(Och så en suddig backstage-selfie på det.)

Annonser

3 kommentarer

Under dagbok

Vardagen

Julen är inte riktigt slut än, och jag njuter av lugna, mörka morgnar med tre sorters ljus (blockljus, ljusslingor, adventsljusstake) i soffan, datorn i famnen och tekoppen inom räckhåll. Vardagen är här, men jag behöver inte göra allt på att-göra-listan den första dagen, ens den första veckan, ens den första månaden. Jag filar på en arbetsansökning för ett av de största jobben någonsin, som jag varken räknar med att få eller kanske ens vill ha, men jag vill söka det ändå. Skriver listor över vad jag ska göra de kommande dagarna, veckorna, månaderna. Vågar kasta ut krokar för att se vad som nappar.

Vill du vara min flickvän? skriver jag på Facebook. I februari ska jag lajva i en ny uppsättning av ett skräcklajv som utspelar sig i ett mentalsjukhus på 1920-talet, och jag drömmer om att spela lesbisk sköterska, för att få undersöka motsättningarna: motsättning mellan att se sin flickvän som patient eller partner, motsättning mellan personal och patienter, motsättning mellan att se andra som sjuka och själv vara ”sjuk” (men inte se sig själv som sjuk); motsättning mellan tanke och agerande.

Och det finns annat som rör sig i huvudet under de där mörka morgnarna, men det är sådant som jag måste fundera på och inte ens orkar formulera i ord ännu. Jag ska vänta lite, vila lite, känna efter lite, sova lite. Så länge: Mjuklanda i vardagen. Grädda pannkakor. Åka hemhem på middag. Dofta på en lutande hyacint.

Lämna en kommentar

Under dagbok

Mytchi jåort

”E sker itt na men e var mytchi jåort”, sjunger KAJ i Kom ti byin.

Det är så det känns, förutom att he sker mytchi å. Förra veckan hade jag en hel drös folk hemma måndag kväll, tisdag kväll, onsdag kväll. Fredag och lördag gick i lajvets och sömnbristens tecken. Jag var fullkomligt slutkörd på söndag.

När man inte har annat att göra om dagarna (läs: jobb) så blir även de små projekten stora och tidskrävande. Det är märkligt hur mycket tid och tankeverksamhet som kan sättas på ett tygtryck eller julkortsplanerande, hur mycket man kan investera i dem. Osunt mycket. Livet blir en räcka med projekt som ska avklaras, och ändå finns det inte tid över att ens läsa Språktidningen eller Kyrkpressen (som blir projekt, de också, Projekt Läsa Kyrkpressen).

Känslorna är strax under ytan, skvalpar omkring och över i gråt i de mest opassande situationer (när jag pratar i telefon, när jag kör bil). Det finns ett motstånd i bröstet som jag försöker övervinna med glögg och ljus. Jag vill sova bort något som inte går att sova bort, vakna på rätt sida av världen.

Kanske bara skapa lite distans. Inte bli så känslomässigt involverad i småsaker som t-tröjor och julkort. (Försöka att inte vara så känslomässigt involverad i större saker, såsom kaniner, men det är dömt att misslyckas.)

Imorgon är det onsdag igen.

I lördags var perspektiven i alla fall andra. Då fick jag, efter sju års väntan, lajva Neil Gaimans Death.

Sandman 2018 - 40 of 148

1 kommentar

Under dagbok

Vad jag gjorde en lördagskväll

42918552_1767763680001422_8497785939815301120_o

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Klädde mig i lånat guld
svart sammet och vit päls.

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Firade femton år som gått
och alla år som komma skall.

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Åt oxfilé och crème brûlée
med rödvinssås och päronsorbet.

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Drack gin & tonic (Napue)
blev bjuden på än mer.

Vad jag gjorde en lördagskväll?
Åh, inget speciellt.
Fick sällskap hem men
sov (med vilje) ensam sen.

9 kommentarer

Under dagbok, skönlitterärt

Någon helt annan någon helt annanstans

När väckarklockan ringde för några morgnar sedan visste jag inte vilken dag det var (det var söndag). Jag hade ingen uppfattning om vad klockan var (den var 7.00). Jag visste inte varför klockan ringde (den ringde för jobb), och när jag insåg varför klockan ringde visste jag inte vilken tid jag skulle vara på jobb (9.30) eller ens var (Stundars). Av någon anledning blinkade klockslaget 8.30 i mitt sinne, så jag var orolig för att jag inte skulle hinna iväg till klockan 8.30 till var-jag-nu-skulle-vara. (Av alla otaliga tider jag har haft att passa den veckan och kommer ha att passa denna vecka, är ingen av dem 8.30.)

Jag visste dock var jag var (hemma), och vem jag var (mig själv), vilket väl är att betrakta som någorlunda lyckat med tanke på att jag mer eller mindre hela lördagen var någon helt annanstans än jag brukar vara, och var någon helt annan än den jag brukar vara. Jag var nämligen på lajv, den andra omgången av piratlajvet Arrrgh! Där spelade jag styrmannen Sarah Connors, som seglade under den skräckinjagande kapten Grayham, under en kväll på sjörövartavernan The Rude Lady.

_DSC0135

Delar av kapten Grayhams besättning: styrman Sarah Connors, kaptenen själv och navigatör Morgan ”Blackfog” Ark. Foto: Zacharias Holmberg

För en gångs skull såg jag lika cool ut som jag kände mig, och hela två nätter efter lajvet drömde jag om piratskepp och hav.

sandra

Foto: Zacharias Holmberg

 

2 kommentarer

Under dagbok

VOTES FOR WOMEN!

Det är fredag kväll, jag har jobbat effektivt hela dagen, och nyss slukat 1½ pizza och svept ett glas rödvin. Då blir det som det blir.

Jag har varit på lajv till Sverige. Rest tillbaka till år 1912. Mitt första internationella lajv: Suffragette! Så där har jag, i form av min roll Elisabeth Wacklin, kristen nykterhetsförkämpe, i korsett och långkjol och hatt med flor, suttit i oorganiserade kommittéer, fått hela sin världsbild omskakad, lyssnat på tal av bland annat Emmeline Pankhurst och efter talet ställt mig upp för att skandera tillsammans med mina suffragist- och suffragettsystrar: VOTES FOR WOMEN!

Jag har också sovit på luftmadrass i en scoutstuga, rest i sammanlagt 3 dygn, träffat så otroligt många otroligt fina människor, haft så ont i ryggen att jag bokstavligen trodde jag skulle svimma och min vän fick leda mig från badrummet till soffan, träffat vänner, ätit citronkyckling; långfil med björksavssmak; körsbärsyoghurt; mazarin; polarbröd – sån där rolig mat som finns i västra grannlandet, köpt pinsar med suffragettemotiv, besökt gratismuseer.

Saker som Finland borde importera från Sverige:

  • genusmedvetenhet
  • feminism
  • translagen
  • lesbiska och andra queera kvinnor
  • gratis inträde till museer

Saker som Sverige borde importera från Finland:

  • torkskåp för disk
  • mobilabonnemang med obegränsat internet

Jag har vidare blivit antagen till en skrivutbilding i Helsingfors, Skriftskolan. En av de tio som antogs av fyrtioåtta sökande. Kursledare: Hannele Mikaela Taivassalo & Johanna Holmström. Lika delar spännande och skrämmande. Känner den söta smaken av revansch efter att ha blivit ratad till en handfull skrivskolor de senaste åren. Men nu skickade jag in det bästa jag hade, om även inte det mest sammanhängande, och var brutalt ärlig i det personliga brevet. ”Mina favoritdjur är kaniner och igelkottar”, skrev jag, för det kändes relevant just då, och det var bara ett par dagar innan deadline, och jag hade kommit till fuck it-skedet och brydde mig inte längre.

(Fast egentligen brydde jag mig ju, eftersom jag i sista stund bytte ut en del av de inskickade dikterna, eftersom de i och för sig var sammanhängande men inte kändes jag, inte var så uppriktiga som mina dikter kan vara. Jag skickade bland annat in en dikt där kaniner faktiskt förekommer, och de två första dikterna ur Tyll & swing. Något av det bästa jag skrivit, right?)

Ja, så nu kommer jag röra mig och skriva i Hesa en del i höst och vinter. Ifall nån vill säga hej eller så. Utöver det ska jag dansa lindy hop, gå ytterligare en skrivkurs, fara på retreat, yoga (!), lajva, gå på Children of Bodom-spelning. Och jobba lite, antar jag. Fast man vet inte så noga med sånt när man är frilansare. Får man planera sin höst utgående från fritidsintressen? (Ja, det får man!)

En känsla av att det var något annat, något ännu, dröjer kvar. Något jag tänkte att jag behöver berätta (för er, för cyberrymden, för mig själv). Men det försvann i rödvinsglaset, det andra. Nu är det fredagskväll, jag bor fortfarande ute på villan och kommer göra det ett litet tag till. Det finns ännu tid att sova, arbeta i bastukammaren, äta choklad, lägga nät, innan hösten sätter igång på riktigt.

7 kommentarer

Under dagbok

Att skapa och ha roligt tillsammans

Lekte du någonsin fantasilekar som barn? Låtsades vara prinsessa, stenåldersmänniska eller Simba ur Lejonkungen tillsammans med dina vänner? Då har du i princip lajvat!

Jag lajvar rättskipare på ett fantasy/sci fi-lajv år 2011.

På begäran (åh, vad fint med läsare som kommer med önskemål och förslag!) så kommer här en introduktion till lajvande. Den är kort, på inga sätt komplett, och ganska spretig – hur svårt är det inte att objektivt förklara något som man har levt i elva år? Men kommentarsfältet är öppet för frågor och klargöranden. Alla bilder är lånade från Elorias lajvgalleri.

Mir av Bergsfolket. Från lajvet ”Ochri Drömsångare” år 2014.

Låt oss börja med att få ordning på begreppen. På svenska talar man om lajv eller, mindre vanligt men kanske mer förklarande, levande rollspel. Lajv är förstås en försvenskning av det engelska ordet ”live”. På engelska heter lajv oftast larp, en förkortning av ”live action role-playing”. På finska används larppi, från den engelska termen.

IVS3_018

Mitt första lajv år 2006. Jag var 15 år, spelade tjuven Runa och hade ingen aning om vad jag höll på med.

Själva verbet att syssla med lajv heter lajva (eng. to larp, fi. larpata). En person som håller på med lajv är en lajvare (eng. larper, fi. larppaaja).

”I grund och botten handlar lajv om att skapa och ha roligt tillsammans”, står det i introduktionen till Elorias allmänna lajvregler. Det är en mycket bra mening, måste jag tillstå, fastän jag själv varit med och skrivit lajvreglerna.

Pigan Inessa, från ett värdshuslajv i en fantasyvärld år 2013.

Att lajva är att tillsammans med de andra deltagarna skapa och spela en historia. Det finns oftast en utgångspunkt, en bakgrundshistoria och färdiga karaktärer, men det finns inte färdigskrivna manus eller repliker, utan när lajvet börjar så improviserar man fram historien vartefter. Ett lajv kan variera väldigt mycket i deltagarmängd och tid. Vissa lajv har bara en handfull deltagare, andra har tiotals (eller utomlands, till och med hundratals). Ett lajv kan pågå i en halvtimme, eller över en hel helg. Ett lajv kan lajvas i ett enda sträck, eller spelas i flera olika episoder med pauser emellan.

Adelslajvet ”Den objudna gästen” år 2010. Här samsas adelsfolket, tjänstefolket och underhållarna på samma bild.

Beroende på lajv kan lajvet, och därmed historien, vara mer eller mindre ”styrd” i en viss riktning. Som exempel kan tas Vintervind, det postapokalyptiska lajvet jag deltog i för en tid sedan. Där visste alla spelare att lajvet kommer avslutas med att lägret splittras, att det är dit vi är på väg – sedan var det upp till oss att välja hur vi spelade för att komma dit. Som Karin Boye skriver i sin kända dikt I rörelse:

”Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.”

Det går inte att titta på ett lajv. Det är något jag ibland får höra av icke-lajvare: ”Åh, det låter nog väldigt roligt, men jag skulle inte vilja vara med själv, utan mera titta på?”. Och jag tänker alltid: det går inte. Enda vägen att uppleva lajv är att själv delta, att själv rollspela. Sedan kan ens karaktär förstås vara mer eller mindre aktiv, mer eller mindre, men till skillnad från till exempel teater så påverkar din närvaro, din karaktär, ditt agerande lajvet. Det går inte att ta del av ett lajv utan att delta i ett lajv! Med detta sagt: det går heller inte att lajva ”fel”. Din tolkning av din karaktär är alltid rätt tolkning.

Min tolkning av varulven Ylva år 2010.

Det går att lajva i många olika genrer. Det som många känner till är medeltida fantasy-lajv, men det går också att lajva till exempel adelslajv, framtidslajv i rymden, vampyrlajv, gangsterlajv i modern tid, eller postapokalyptiska lajv.

Izobel deRohjan, en karaktär som jag faktiskt har spelat två gånger. Här år 2013 …

… och här år 2015! Fast då hette hon Izobel deBorev, eftersom många omvälvande saker hade hunnit ske i lajvvärlden mellan de två lajven.

Man kan lajva piratlajv, lajva karaktärer ur en existerande fiktion (till exempel ur Neil Gaimans Sandman-serie), skräcklajv i high school, eller schackpjäser i ett schackspel. Eller vad som helst. Klyschan att ”fantasin sätter gränser” är mycket gällande i lajv.

I mitten, i hatt: min karaktär Jane Dawson, piratkapten över skeppet Captain’s Bloody Victory, här med sin besättning.

Delirium, Death och Desire (från Neil Gaimans Sandman-serie) på ett lajv år 2011.

Vitt torn hugger ner en svart bonde under ett schacklajv år 2010. I bakgrunden skymtar bland annat svart drottning och svart kung.

Om lajv intresserar, om någon vill veta mera eller kanske till och med delta i ett lajv, så finns det bra information på Elorias hemsida. Finlands Svenska Rollspelsförening Eloria rf är den enda finlandssvenska rollspelsföreningen, och min hjärteförening sedan år 2006.

Några utmärkta länkar, som säger saker bättre än jag:

Vad är lajv?
Nybörjarguide för lajvare, steg för steg.
Lajvordlista.
En bild säger mer än tusen ord?

2 kommentarer

Under okategoriserat

Vintervind

Efter en ofrivillig lajvpaus på över två år är jag back in the game, och i helgen tillbringade jag ett dygn ute i skogen tillsammans med idel bra människor.

Vintervind utspelade sig i en alternativ framtid där världen, som vi känner den, har gått under 60 år tidigare. Kvar finns endast spillror av mänskligheten, bland annat ett litet läger en bit norr om fortstaden Närpes, och lägret gick mot en smärtsam med oundviklig splittring. Vissa lämnade lägret, andra stannade kvar, och ingen förblev oberörd.

22496027_1703097516391399_1943821897761733969_o

Foto: Z.H.

Jag spelade lägrets fiskare Moa, den första som yttrade viljan att lämna lägret.
”If I don’t go, you will have to drag my dead body from the river!”

22538738_1703097649724719_2503810007455194799_o

Foto: Z.H.

Den sista kvällen önskar odlaren Becka Moa lycka till på den kommande färden. ”I hope you find a river with fish, where just some want to be caught, because it’s no fun if it’s too easy, right?”

Den sista kvällen får teknikern Jo in en radiosignal från fortstaden Närpes, och de som ska ge sig av är glada över att få höra en sista radiosändning, men oroas av hur det talas om att Närpes börjar bli överfullt. Sändningen avslutas som alltid med musik, denna gång en sång som radiovärden gissar att heter Time to Say Goodbye”. Moa lägger huvudet mot Anders axel och gråter. Hon är inte den enda.

Anders som ger Moa sin egen gasmask för att hon ska klara sig på resande fot.

Den sista morgonen står kvartersmästaren Jones och Moa utanför matplatsen. Solen stiger, dimman lättar. Teet är hett, sött och smakar rosmarin och stjärnanis. De planerar rutten söderut, ivriga att ge sig av, och för en kort stund är allt ljust, klart och levande.

Sju ger sig slutligen av. I deras packning finns två dagars matranson per person, varsin gasmask, och ett gevär som inte fungerar. Moa tittar flera gånger tillbaka på samlingen hon lämnar, vinkar, ropar hejdå. Tittar sedan på stigen framför sig och bestämmer sig för att inte vända sig om mer. Bakom henne hörs ett vrål och Moa blundar, tänker att det är Mick, tänker att han kanske dränker sig i träsket på riktigt den här gången, men tittar inte tillbaka, tvingar sig att fortsätta gå.

När de svänger ut från stigen värmer solen ansiktet efter många månader av regn.

3 kommentarer

Under dagbok

Söndag

Söndag. Så trött att det bara drar i benen.

Helgen har tillbringats på workshop inför ett kommande lajv. Mycket prat på tre språk. Nya människor. Gamla människor. Iskalla salar, men också prinsesstårta och kramar.

Jag drömmer så otympligt just nu. Väckarklockan ringer mitt i drömcykeln och även om jag minns drömmarna gör det huvudet mitt trögt. Nästa vecka ska jag i timmar jobba nästan en hel arbetsvecka, fast på fyra dagar. Jag ser fram emot att dra till Lissabon med familjen efter det. I love the smell of old European city in the morning.

Så här ser jag ut nu för tiden. Trött och blek men med finfrisyr – pannluggen åt motsträvshåll. (Till vardags ser jag inte lika korthårig ut.) Ni kommer ihåg min strävan mot Arthur Shelby? Ni får en smygtitt in i mitt sovrum också! Pianot som skymtar är min systers. Fotona på pianot: min mommo. Jag är en fingerbredd från att slå huvudet i takkronan.

Nu ska jag inte göra mycket mer ikväll än dricka te och ringa KJ.

4 kommentarer

Under dagbok

Rollspelsgotik

Du hittar din struthätta i högen med kvarglömda saker efter lajvet. Du kommer inte ihåg att du tagit med hättan till lajvet. Det var ett gangsterlajv i modern tid.

Du vill spendera en willpower, och spelledaren knackar försynt på ditt karaktärspapper. Du har bara två willpower. Du har inga willpower. Du har inget karaktärspapper.

Under ett pervasivelajv har du en mycket intensiv scen med din vän Lyonne. På debriefen vill du prata igenom scenen, men Lyonne är inte där. Du frågar de andra spelarna, som säger att Lyonne ju fortfarande är på utlandsresa.

Spelledningen meddelar att på grund av allergier kommer alla brygder vara ofärgat vatten. Din karaktär köper en liten flaska av en handelskvinna. Brygden är klarblå och smakar enbär. Du minns inte hur lajvet slutar. Efteråt verkar alla arga på dig.

Din Hunterkaraktärs namn står på raden där spelarens namn ska vara. Spelledningen ser oförstående ut när du påpekar det. Allt är i sin ordning.

Under årsmötet vill ingen bli ordförande. Alla vill bli kassör. Du blir vald till sekreterare.

Då du tittar igenom bilderna efter lajvet ser du att Lyonne saknas, både från gruppbilden och de enskilda karaktärsfotona. Du tar upp saken nästa gång du träffar de andra spelarna. Ingen har någonsin hört talas om någon vid namn Lyonne.

Ni lajvar abstraktioner under ett kort, experimentellt lajv. Tiden lägger sig ner på golvet och Döden ställer sig i ett hörn och gråter. Ni lämnar Tiden och Döden där de är när lajvet är slut.

Ingen talar någonsin om Erinja-kampanjen. Det finns inga texter eller bilder om Erinja. Du har aldrig hört någon nämna ordet Erinja. Alla känner till Erinja.

Du äger ett latexsvärd. Dina vänner äger latexsvärd. Föreningen äger fyra latexsvärd. Ingen har någonsin köpt eller tillverkat dessa latexsvärd. Ni äger dem likväl.

Spelledning för vampyrlajvet hävdar att det är hallonsaft i blodpåsarna. Du har aldrig sett så tjock och mörkröd hallonsaft.

Ni har en improövning i status. Alla har högre status än du. Ingen tar någon notis om dig. Du känner dig illa till mods och säger till dina vänner att du vill lämna rummet. Ingen tar någon notis om dig.

Det är måndag när ni börjar spela Werewolf. Det är måndag när ni slutar spela Werewolf. Du vet inte om det är samma måndag.

5 kommentarer

Under skönlitterärt