Tag Archives: lajv

Vintervind

Efter en ofrivillig lajvpaus på över två år är jag back in the game, och i helgen tillbringade jag ett dygn ute i skogen tillsammans med idel bra människor.

Vintervind utspelade sig i en alternativ framtid där världen, som vi känner den, har gått under 60 år tidigare. Kvar finns endast spillror av mänskligheten, bland annat ett litet läger en bit norr om fortstaden Närpes, och lägret gick mot en smärtsam med oundviklig splittring. Vissa lämnade lägret, andra stannade kvar, och ingen förblev oberörd.

22496027_1703097516391399_1943821897761733969_o

Foto: Z.H.

Jag spelade lägrets fiskare Moa, den första som yttrade viljan att lämna lägret.
”If I don’t go, you will have to drag my dead body from the river!”

22538738_1703097649724719_2503810007455194799_o

Foto: Z.H.

Den sista kvällen önskar odlaren Becka Moa lycka till på den kommande färden. ”I hope you find a river with fish, where just some want to be caught, because it’s no fun if it’s too easy, right?”

Den sista kvällen får teknikern Jo in en radiosignal från fortstaden Närpes, och de som ska ge sig av är glada över att få höra en sista radiosändning, men oroas av hur det talas om att Närpes börjar bli överfullt. Sändningen avslutas som alltid med musik, denna gång en sång som radiovärden gissar att heter Time to Say Goodbye”. Moa lägger huvudet mot Anders axel och gråter. Hon är inte den enda.

Anders som ger Moa sin egen gasmask för att hon ska klara sig på resande fot.

Den sista morgonen står kvartersmästaren Jones och Moa utanför matplatsen. Solen stiger, dimman lättar. Teet är hett, sött och smakar rosmarin och stjärnanis. De planerar rutten söderut, ivriga att ge sig av, och för en kort stund är allt ljust, klart och levande.

Sju ger sig slutligen av. I deras packning finns två dagars matranson per person, varsin gasmask, och ett gevär som inte fungerar. Moa tittar flera gånger tillbaka på samlingen hon lämnar, vinkar, ropar hejdå. Tittar sedan på stigen framför sig och bestämmer sig för att inte vända sig om mer. Bakom henne hörs ett vrål och Moa blundar, tänker att det är Mick, tänker att han kanske dränker sig i träsket på riktigt den här gången, men tittar inte tillbaka, tvingar sig att fortsätta gå.

När de svänger ut från stigen värmer solen ansiktet efter många månader av regn.

Annonser

3 kommentarer

Filed under dagbok

Söndag

Söndag. Så trött att det bara drar i benen.

Helgen har tillbringats på workshop inför ett kommande lajv. Mycket prat på tre språk. Nya människor. Gamla människor. Iskalla salar, men också prinsesstårta och kramar.

Jag drömmer så otympligt just nu. Väckarklockan ringer mitt i drömcykeln och även om jag minns drömmarna gör det huvudet mitt trögt. Nästa vecka ska jag i timmar jobba nästan en hel arbetsvecka, fast på fyra dagar. Jag ser fram emot att dra till Lissabon med familjen efter det. I love the smell of old European city in the morning.

Så här ser jag ut nu för tiden. Trött och blek men med finfrisyr – pannluggen åt motsträvshåll. (Till vardags ser jag inte lika korthårig ut.) Ni kommer ihåg min strävan mot Arthur Shelby? Ni får en smygtitt in i mitt sovrum också! Pianot som skymtar är min systers. Fotona på pianot: min mommo. Jag är en fingerbredd från att slå huvudet i takkronan.

Nu ska jag inte göra mycket mer ikväll än dricka te och ringa KJ.

4 kommentarer

Filed under dagbok

Rollspelsgotik

Du hittar din struthätta i högen med kvarglömda saker efter lajvet. Du kommer inte ihåg att du tagit med hättan till lajvet. Det var ett gangsterlajv i modern tid.

Du vill spendera en willpower, och spelledaren knackar försynt på ditt karaktärspapper. Du har bara två willpower. Du har inga willpower. Du har inget karaktärspapper.

Under ett pervasivelajv har du en mycket intensiv scen med din vän Lyonne. På debriefen vill du prata igenom scenen, men Lyonne är inte där. Du frågar de andra spelarna, som säger att Lyonne ju fortfarande är på utlandsresa.

Spelledningen meddelar att på grund av allergier kommer alla brygder vara ofärgat vatten. Din karaktär köper en liten flaska av en handelskvinna. Brygden är klarblå och smakar enbär. Du minns inte hur lajvet slutar. Efteråt verkar alla arga på dig.

Din Hunterkaraktärs namn står på raden där spelarens namn ska vara. Spelledningen ser oförstående ut när du påpekar det. Allt är i sin ordning.

Under årsmötet vill ingen bli ordförande. Alla vill bli kassör. Du blir vald till sekreterare.

Då du tittar igenom bilderna efter lajvet ser du att Lyonne saknas, både från gruppbilden och de enskilda karaktärsfotona. Du tar upp saken nästa gång du träffar de andra spelarna. Ingen har någonsin hört talas om någon vid namn Lyonne.

Ni lajvar abstraktioner under ett kort, experimentellt lajv. Tiden lägger sig ner på golvet och Döden ställer sig i ett hörn och gråter. Ni lämnar Tiden och Döden där de är när lajvet är slut.

Ingen talar någonsin om Erinja-kampanjen. Det finns inga texter eller bilder om Erinja. Du har aldrig hört någon nämna ordet Erinja. Alla känner till Erinja.

Du äger ett latexsvärd. Dina vänner äger latexsvärd. Föreningen äger fyra latexsvärd. Ingen har någonsin köpt eller tillverkat dessa latexsvärd. Ni äger dem likväl.

Spelledning för vampyrlajvet hävdar att det är hallonsaft i blodpåsarna. Du har aldrig sett så tjock och mörkröd hallonsaft.

Ni har en improövning i status. Alla har högre status än du. Ingen tar någon notis om dig. Du känner dig illa till mods och säger till dina vänner att du vill lämna rummet. Ingen tar någon notis om dig.

Det är måndag när ni börjar spela Werewolf. Det är måndag när ni slutar spela Werewolf. Du vet inte om det är samma måndag.

4 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Skamlös

Det har varit en omtumlade och utmattande helg. Jag har varit på lajv, klätt mig i blå linnekjol och sjalar och armband som klirrar och rasslar då jag rör mig. Jag har sovit under yllefiltar och andats skogsluft. Jag har gråtit av känslor som jag inte var säker på om var mina eller karaktärens, kanske både och.

Men mest har jag pratat. Om viktiga saker, om små saker, om känsliga saker och om svåra saker. Jag har berättat saker som jag aldrig har talat om för någon förut, aldrig, för att jag har känt normer och antaganden som en munkavle på mig. Och medan jag har pratat, och lyssnat, och nickat i ivrigt samförstånd, så har jag inte känt skam. Jag har vägrat kännas vid skammen.

Det är lätt att säga:
Våga prata om saker.
Öppen och rak kommunikation.
Inte skämmas.

I verkligheten är det skitsvårt.

För skammen fanns där, jag hörde den viska fula, fula ord, men jag blundade och talade, högt, tvingade ut orden för att överrösta den, i hopp om att motståndet en dag får den att tystna.

1 kommentar

Filed under dagbok

Laster

”Äsch, klart du ska dricka kaffe! Du har ju så få laster”, säger min mor. Jag har ringt hem och beklagar mig över min koffeinabstinens, då jag har haft två ofrivilligt kaffelösa dagar och funderar över om jag behöver dra ner på min kaffekonsumtion innan abstinensbesvären blir värre än lätt huvudvärk och trötthet. ”Vad vet hon om mina laster?”, tänker jag och dricker kaffe nästa dag.

Nu låter det som om jag har mörka, hemliga beroenden som styr mitt liv. Så är inte fallet. Alla mina laster är lagliga  – tror jag, det är svårt att veta då det gäller internet – och inte dominerar de hela min tillvaro. Men laster är de, det ska inte förnekas, och dessa fyra är mina största.

1. Kaffe och te

Det började med bara te. Länge, länge var det bara te som gällde. Jag har för tillfället 29 tesorter, och då fattas det några viktiga hörnstenar (så som Lady Grey). Te piggar upp om morgonen och lugnar om kvällarna. Det fungerar som tröstande dryck och värmer mig då jag är frusen. Jag började dricka te som sjuåring, med mycket socker och mjölk, och har gått ett varv via honung för att nu landat på endast mjölk som tillbehör. Te är grunden till allt, en förutsättning för allt – social samvaro, studier, kreativitet…

Sedan jobbade jag en sommar på museum, och hur det nu kom sig så smög sig kaffet på. Kanske var det för att te inte var tidsenligt, och pausen på eftermiddagen då naturligt kom att involvera kaffe. Det kaffe jag lärde mig dricka var becksvart och grumligt, kokat på vedeldad hälla av kaffebönor rostade över densamma och sedan malda i handkvarn. Stora stycken bitsocker som klipptes med sockersax och ingen mjölk. Numera är det ekologiskt snabbkaffe med mjölk – eller ännu hellre grädde – som är min last. Det är ändå så att kaffe är mer ett njutningsmedel än en livsnödvändighet, så jag låter mig hållas. Tills vidare.

2. Frimärken

Det var först igår då jag hade köpt frimärken för över 15 euro, inte så mycket för att jag var i ett stort behov av frimärken som att de var så fina, som jag insåg att jag är en frimärkoman. Men eftersom jag skriver relativt mycket brev och kort, så är genomströmningen av frimärken i mitt hushåll rätt stor, och det är så roligt att röra sig med fina frimärken. (Och jag kunde ju för all del ha köpt en ny tröja eller kokain för 15 euro också.) Igår köpte jag tre olika frimärken, som alla är vackra på sina sätt. Mina eviga favoriter är dock de här glittrande älvafrimärkena! Det senaste på frimärksfronten är att det i höst ska ges ut Tom of Finland-frimärken. Jag har både skrattat och suckat över det här, för det är något som framkallar såväl positiva som negativa känslor. Själv tycker jag det är en fin idé att lyfta fram Tom of Finlands verk i frimärksform, även om jag knappast kommer köpa just de frimärkena – jag vill ha mina lite mer färggranna.

Frimärken

En del bloggare visar bilder på sina nyinköpta kläder.
Andra bloggare visar bilder på sina nyinköpta frimärken.

3. Tumblr

Här är nog mitt största vardagsberoende. Tumblr – oh, du djuphavsgrav i internets stora ocean! Här finns saker jag inte visste att jag ville ha förrän jag kom över dem, och saker som jag inte visste att jag inte ville ha förrän det var för sent. Mestadels är ändå mina tumblr-sessioner en lång simtur i saker som jag, som den fangirl jag är, vet att jag vill ha: Doctor Who. Sherlock. Konspirationsteorier om de två serierna. Benedict Cumberbatch. Feminism. Korsetter, västar och kostymer. Tom Hiddleston. Loki. Queer. Marvel-universumet. Hobbit-filmerna. Harry Potter. Andrew Scott. Litteratur. Kloka tankar. David Tennant. Matt Smith. Världsförbättring. Eskapism. För det mesta allt ovanstående i en helt vansinnig blandning, och jag bara älskar det!

4. Läppomada

Alltså jag klarar mig inte utan läppomada. Mina vänner kan sorgligt säkert intyga det. Läppomada morgon middag kväll och allt där emellan. Läppomada lika ofta som en hobbit äter ett mål mat. Nåja, nästan i alla fall. Det jag har just nu är en liten burk som min vän V (bokstavligen) har kokat ihop av choklad och stjärnstoft, annars brukar jag välja det läppomada i ekobutiker med så få ingredienser som möjligt. En långvarig favorit från Pesosen mehiläistarhat har innehållsförteckningen bivax, ekologiskt kakaosmör, citronolja och vindruvskärnolja. Kvalitet framom kvantitet, som det heter.

Bonus: Ord

Det kommer väl knappast som någon överraskning att jag är beroende av ord. Jag inte bara läser, lever, äter och andas ord i allehanda former – jag samlar ord: i svart tusch på post it-lappar i lägenheten (två favoriter: ”Death comes in a suit” på insidan av ett köksskåp samt ”Keep your priorities quirky and queer” på badrumsskåpet, båda citat av min vän J), nerklottade i blått bläck i kalendern eller en anteckningsbok, i blyerts längst ner på väggen, strax ovanför golvlisten i hallen, i svart eyeliner på min underarm, i sköra tankar i huvudet… Bra ord ska uppmärksammas, funderas över och användas. Det är kanske därför jag skriver – det vore en skymf mot alla fantastiska ord där ute om de inte blev använda!

Så, go’vänner, låt höra: Vad har ni för laster som tynger ner – eller kanske ännu hellre förgyller – era liv?

5 kommentarer

Filed under dagbok

Lördagskänsla

Vad jag kommer minnas från lördagen:

ölklibbigt kroggolv och glassplitter under mörkröda converse.

svårigheten för hjärtat att hantera så många fina människor i närheten på samma gång.

svettdroppar som trillar ner i nacken och håret som klistrar sig mot tinningarna.

slutna ögon under en lång avskedskyss.

bastuhetta som bränner ryggen då vi bara öser på och öser på.

att för första gången lajva naken och inte ens tänka på det.

hur min vän blir snyggare för varje gång vi ses och hur jag blir så glad då vi träffas.

en varm hand där vi sitter och talar om drömmar.

kyligt balkonggolv under strumpfötter då det dricks whisky, lyssnas på blues och röks både cigaretter och cigarr.

den svarthåriga pojken som dansade som om han var i helt sin egen värld, och vars blick jag ibland fångade och då log vi båda.

 

 

2 kommentarer

Filed under dagbok

Ingefära

Låt mig tala om ingefära.

IMG_3783

Jag fick kanderad ingefära i julklapp. Stora, ojämna, mörkt gyllene bitar med socker på. Lägg en bit på tungan och känn sockret sakta smälta, för att sedan låta kryddan bränna till längst bak på tungan. Det hettar till, går upp i näsan, bedövar munnen en lång stund framöver.

Den enda gången jag brukar äta ingefära är på medeltida lajv, så för mig är smaken av ingefära inte bara smaken av ingefära.

Det är också smaken av mjöd. Det är den stickande doften av tjära och rök. Det är rörelsemönstret av att ha ett svärd i bältet, en mantel över axlarna. Det är det dova trampet av lappstövlar på skogsstig. Det är lukten av vått ylle och att stryka pannluggen bakåt för att inte ha den hängande i ögonen hela tiden. Det är ljudet av sprakande ved och värmen från brasan. Det är tyngden av fyra lager filtar för att inte frysa under natten. Det är viskande hemligheter och höga skratt och lågmälda sånger runt lägerelden. Det är skit under naglarna och blåbärsfläckar på kjolfållen och den befriande känslan av att inte bry sig om det.

Den skarpa smaken av ingefära är också den ljuvliga smaken av självvald frihet och av att berätta en helt ny historia.

Berätta. Vad smakar och doftar du på, som är så mycket mera än vad det verkar? Har du ett te som tar dig till en annan plats, en maträtt som tar dig till en annan tid, en krydda som tar dig till ett annat liv?

Jag kunde berätta om Earl Grey-te med rosor, som är en direktbiljett till aprildagar i England, eller om doften av kryddig hårolja som blev början på en vidunderlig sommar. Men det finns tid för det en annan gång. Nu vill jag höra om dina smaker, dina dofter och dina äventyr och berättelser. Jag kan bjuda på lite kanderad ingefära under tiden du berättar.

2 kommentarer

Filed under dagbok

Första jullovsdagen

Jag har lämnat Staden och återvänt till de norra slätterna för julen. Det är fantastiskt. Jag ska läsa romaner för nöjes skull, sova utan väckarklockan och träffa vänner tills jag stupar. Men idag är en återhämtningsdag som jag tillbringar i all ensamhet med att skrota runt i ett stort hus, lyssna på musik och fylla i en lista som jag snodde av älsklingen Kata.

1. Var är din mobiltelefon?
I mitt rum på övervåningen, på byrån bredvid LP-spelaren. Jag använder LP-spelaren ibland för att kunna lyssna på pappas gamla plattor, som Scorpions eller Magnum.

2. Var är din andra hälft?
Den enda gången jag har varit en halva av en hel var under lajvet Witness V – Dans på rosor. Då spelade jag den maniska halvan av en älva tillsammans med J, som var den depressiva halvan. Så min andra älvahälft befinner väl sig någonstans i Fae, medan min andra spelarhälft är någon timmes resa norröver. Jag hoppas på att snart få träffa honom, det var alltför länge sedan sist.

älvan Mirror, bild från Elorias galleri

3. Ditt hår?
Kort i själen, rätt långt i verkligheten. Mörkbrunt och numera ofta i fläta. Har inte fått känna på konventionellt schampo på över ett år.

4. Ditt humör
Växlar mellan dansglad, nostalgisk, trött, småstressad, rastlös och slö, och det är bara just denna för- och eftermiddag. Men allt är på den positiva sidan trots allt, det är ju jullov!

5. Din dagsplan?

  • se ikapp SVT:s julkalender
  • julstäda och -pynta
  • putsa skor
  • andas skogsluft
  • nosa lite på jullovets romanhög

First things first, but not necessarily in that order, som det heter.

6. Det bästa du vet?
Känslan av överväldigande självklarhet, att inse att något alltid har varit obestridligt sant – det har bara inte varit synligt förr.

7. Din dröm i natt?

Jag drömde att jag var Loki från Marvel-filmerna. Jag hade rymt från min fångenskap i Asgård och var med i Hungerspelen, som ägde rum i en simhall. Som gud var jag förstås överlägsen alla andra deltagare, så snart var bassängen var full av flytande kroppar och jag förklarade mig härskare över hela mänskligheten, för hur skulle någonsin de ynkliga människorna kunna stå upp emot mig? Det slutade dock inte bra: Thor, Odin och andra asagudar bröt sig in i arenan för att åter fängsla mig, och jag var rasande över att ha misslyckats.

8. Ditt livsmål?
Livsmål är nog lite för stort att fundera på en dagen-efter-dag som denna, men i min presentation här på bloggen står det ju att jag när jag blir stor ska ”bli lycklig, tackar som frågar”, så det får väl gälla så länge. Annars drömmer jag om att bo i en liten mommostuga, om att skriva dikter och om att ha en gjutjärnsspis i mitt framtida kök.

9. Rummet du är i?
Huserar i nedre våningen, som har öppen planlösning. Fyra rum i ett! Det finns ljus överallt, sköna lädersoffor och ett kök med som har öppet 24 timmar om dygnet  Jag trivs bra i vårt hus, det har trägolv och alldeles för många lampknappar och fönster som vetter åt skog på tre sidor av fyra.

IMG_3734

10. Din hobby?
Lajva. Titta på Doctor Who och Sherlock. Prata fangirlsaker med likasinnade. Skrivaskrivaskriva. Dansa magdans och på krogen. Läsaläsaläsa. Prata om feminism och genusrelaterade saker. Fantisera ihop alternativa verkligheter tillsammans.

11. Din skräck?
Att aldrig hitta rätt stig att vandra och vara vilse resten av livet.

12. Var vill du vara om sex år?
2019. Det är för långt i framtiden för att jag ens ska kunna föreställa mig det. Men det vore ju trevligt att ha avslutat mina studier då, hittat den där mommostugan eller något liknande och skrivit hundratals dikter.

Den 17 december 2019 vill jag sitta runt ett köksbord tillsammans med mina nära vänner, med en tekopp inom räckhåll och hela världens samtalsämnen i luften.

13. Var var du igår kväll?
Igår kväll var första kvällen hemma. Jag skype:ade med KJ i två timmar och vi åt knäckebröd tillsammans på distans. I förrgår kväll blev jag brutalkittlad i min soffa i Åbo. I förrförrgår kväll badade jag bastu med mina lajvare och fick en massa kramar.

14. Vad är du inte?
Jag är inte likgiltig. Jag är inte stresstålig. Jag är inte vältränad. Jag är inte förlovad. Jag är inte en romanskribent. De här var de fem första sakerna som dök upp i mitt huvud och det måste finnas någon slags sanning i dem.

15. Vad önskar du dig?
Själsfrid, ljusa sommarnätter och att alla ätstörningar utrotas från jordens yta.

3 kommentarer

Filed under dagbok

Hurra för tioåringen!

Det är inte det att jag har gett upp skrivandet (bloggandet?). Det är bara det att jag har varit upptagen med viktiga saker. Som att fira den fenomenala rollspelsföreningen Elorias 10-årsjubileum! Det var det första och bästa jubileet som jag har varit på.

Dryga två dussinet av världens bästa människor var på plats, en av dem hade kommit hela vägen från England och det gladde mitt hjärta så att få ha henne i närheten igen! Folk var uppklädda, i frack och korsett och folkdräkt och medeltida långklänning och kostym och cocktailklänning. Jag hade diadem med svart flor och min systers killer heels. Vi åt trerättersmiddag, med bord dukat med vit duk och dubbla uppsättningar bestick och rosor och levande ljus och hela baletten, och jag skrattade så jag grät och bara grät lite också, höll ett tal på skakiga ben (det berodde inte bara på skorna) men med stadigt hjärta, drack både rött och vitt vin, och över huvud taget hade en av de finaste lördagskvällarna någonsin. Då klockan närmade sig midnatt drog vi ut på krogen. Jag dansade som vanvettig, drack dyra drinkar, tappade bort min röst på dansgolvet och utnyttjade de mycket vaga och tänjbara gränser som vi omger oss med.  Bow ties are cool.

På söndagen var jag hysteriskt dagen-efter. Min röst var fortfarande borta och jag hade svårt att lämna soffan och de fem andra lajvarna som delade soffan med mig. Varma ben och mjuka händer och rufsiga hår överallt, men till slut kom jag mig iväg till tåget, med en på obestämd tid lånad svart hatt på huvudet, tårar i ögonen, kärlek i hjärtat och trötthet precis all annanstans.

Sedan dess har jag bara studerat, för det är sådant en måste göra. Det är priset en får betala för det bästa jubileet någonsin.

4 kommentarer

Filed under dagbok