Tag Archives: blommor

Tre kvällar. Tre dikter.

Tre dikter skrivna under tre kvällar, när jag egentligen redan gått och lagt mig, men kravlat mig upp, och ner, ur högsängen för att med svidtrötta ögon krafsa ner spridda ord i närmaste anteckningsbok. För att det är något som pockar på. För att det är något som behöver komma till tals.

I

Det känns klyschigt
att säga att jag
samlar inspiration och kraft
men det är ju
precis det jag gör;
ta intryck istället för
ge uttryck
(intagande, ej utgjutande)
låter lyriken
ligga i träda
(min diktning är min trädgård;
där växer salvia och rallarros
akleja och pion
späda skymningsväxter
jag inte kan namnet på
men som jag inte glömmer att vattna)

II

En sån satans dag
säger jag
skalar av mig kläderna
intill det sista svala lagret
En sån satans pissdag
när jag gråter på duschgolvet
vattnet hinner kallna
i det långa fallet

Jag lever omgiven av böcker
men har ingen ro att läsa
ögonen är alltid för trötta
klockan är alltid för mycket
romanerna för långa
manifesten för svåra och
dikterna –
dikterna är kanske det enda
detta sinne kunde klara
om ögonen bara vore
lite öppnare
lite klarare

III

Jag har tappat fattningen
den föll ur
mitt grepp den föll
i marken
och allt som fanns därinne
rann ut över
marken Kom hit och
slicka upp det kom hit och
slicka upp varje smula
så inget går förlorat
Kom hit och skölj
trottoarerna rena
från blodet
som samlas
i varje skreva
kom hit och skölj
trottoarerna rena

(stark inspiration och lånade ord ur Ulrika Nielsens diktsamling Poemer om pingviner, sidan 26)

Annonser

2 kommentarer

Filed under dagbok, okategoriserat, skönlitterärt

Grönt och ljust – rosa och vitt

Min hjärna är alldeles slut efter att i helgen ha pratat tre språk, tokdansat lindy hop, umgåtts med vänner och släktingar, sovit för lite, och skurat bastu och tvättat bil. Jag försöker minnas vad jag gjorde i fredags, men det står helt still. Aj jo, jag skjutsade föräldrarna till flygfältet, för en resa till vårt älskade Kreta ♥ Själv stannar jag hemma i år och vattnar blommorna. Vårt blomhörn på verandan är ovanligt fint denna säsong. Det är inte vår förtjänst, då tre av fyra installationer är gåvor.

20180608_164722

Bellisarna har också vaknat på riktigt, och tar över hela gräsmattan. En smygrevolution i rosa och vitt.

20180608_164758

Jag vattnar också mina små trädgårdslådor. Salvian, rosmarinen, timjanen och gräslöken planterade på tuva frodas – de frösådda kryddorna är inte alls lika ivriga.

20180608_164840

Loke och Helga har påbörjat sommarens grävprojekt och sprättar jord med stor entusiasm (om de inte ligger utsträckta i solen och vilar, förstås).

20180608_164940

Jag rantar på från en byggnad till en annan: bär en vattenkanna, hämtar tidningen från andra villan, dricker kaffe, diskar, går ner till stranden, matar kaninerna, hänger en matta på tork.

20180608_165020

Som sagt var.

20180608_165053

Allt är grönt och ljust, och min kalender är tacksamt tom.

20180608_165436

Efter lindy hoppen – när jag nu ändå har klätt mig i något annat än huppare och keps – går jag på kafé. Där äter jag den största pavlovan någonsin.

20180609_150102

Under kvällspromenaden senare samma dag hittar jag sommarens första liljekonvalj.

20180609_205732

Helt ensam är jag förstås inte, trots att föräldrarna är på resa. Jag har ju mommo och moffa i grannstugan, kaniner i hagen, vänner i stan, kusiner och syster på besök. Och så Nisse, ibland, som sitter och spanar ut över ägorna.

20180610_201955

7 kommentarer

Filed under dagbok

Påskliljor

En vän som dyker upp
mitt i natten
med stulna påskliljor i handen
väcker så många frågor:

Vad är meningen med livet?
Stängde jag av spisen?
Köpte jag mera kaffe?
När kom vykortet fram?

Är du hungrig?
När går bussen?
Vem älskar egentligen vem?
Varför just påskliljor?

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt

Aprillyrik dag 18 – Namnlös x 3

Namnlös (med blomster)

Som midsommarblomstren
som aldrig vill släppa taget, nej
gräddvita blommor och smaragdblad
någon slags himmelsk härlighet, ett sken
på sätt och vis, just himlen;
det blir för mycket
flöjter och silverklockor sjunger
handskar i knäet; pärlor och askar
ligger utspridda i
trädgårdens dyningar,
nattblomstren som blundar mot
dagen, så vackra, alla dessa blommor
så vackra om natten

Namnlös (vid horisonten)

för att rymma(s), ligger
lågt vid horisonten,
pärlor, rädslan, pennstumpen
brandyn som är alltför stark
och som ingen längre minns

ta med sig, eller lämna efter
en alltför kort kjol, en varm tröja
tallar, enar
det som ruskar och växer
när man skriver

Namnlös (för egen maskin)

Någon måste göra det
då jag inte kan för egen maskin:
hämta mig, lägga mig, söva mig

Någonstans längre bort rör jag mig
trots allt
uppåt

Min mage och rygg:
bara ligger ner, andas, tänker
en timme, ett dygn, ett liv
i väntans korridorer

Går ut, går in igen
går igenom röster, siffror, bokstäver

Jag hade valt annat
om jag hade fått välja

Dagens prompt var mycket givande och produktivt, därav hela tre dikter. Så här lät instruktionerna:

Hitta en dikt i en bok eller tidskrift (med fördel en dikt du inte är bekant med). Använd ett papper för att täcka över allt utom den sista raden. Skriv nu en egen rad som kompletterar, eller på något vis svarar, den enda rad du kan se. Flytta pappret för att avslöja den nästsista raden i din källdikt, och skriv en andra rad i din egen dikt som återigen kompletterar eller svarar på den nästsista raden. Fortsätt på detta sätt, med att avslöja och skriva, tills du når den första raden i din källdikt, som du kompletterar eller svarar på som den sista raden i din nya dikt.

Jag tog mig an tre helt okända dikter, en ur Eva-Stina Byggmästars Men hur små poeter finns det egentligen, en ur Martina Moliis-Mellbergs 7, och en ur Catharina Gripenbergs Handbok att bära till en dräkt. Det ska bli mig ett nöje att så småningom ta mig an de dikterna, och diktsamlingarna, i rätt ordning också.

 

5 kommentarer

Filed under skönlitterärt

Blommor

Dessa dagar tänker jag mycket på blommor. Sällan, om någonsin, har jag väl gett syrener och lupiner så stor uppmärksamhet som nu, när jag kör moped 25 kilometer till jobbet, och lika många tillbaka. Det doftar av hundloka och rhododendronen är större än jag någonsin tidigare sett. Jag både längtar efter att midsommarrosorna ska slå ut, och vill att de ska hållas i knopp ännu ett litet, litet tag, bara för att jag ska få ha nöjet av att njuta av dem framför mig. Det är något, kanske med den sena och kalla våren, som gör att allt nu blommar ovanligt stort och vackert.

X

hundloka, som
moln i dikesrenen

smörblommor, som
smörögat i sommarens
morgongröt

den lilla skogsstjärnan
blinkar

och så syrenerna,
sena, i lila!
X

i det bortersta hörnet av trädgården
där snön länge låg kvar:
ett äppelträd
som äntligen blommar –

Lämna en kommentar

Filed under dagbok, skönlitterärt