Tag Archives: film

Filmiskt

Hur filmiskt är det inte att ha en snygg karl i köket som lagar trerättersmiddag åt en, medan man själv dricker skumpa och tittar på? Väldigt filmiskt, ska jag säga er.

En snöblöt tisdag kom en vän hem till mig och lagade middag. Jag hade till och med fått välja meny.

Så medan han skalade potatis, slog majonnäs, rev gurka, hackade lök, vispade grädde och kokade hallon, så tittade jag på. Klädde mig fint i diamantörhängen och svart klänning. Drack skumpa, skötte musiken, pratade. Berättade var rivjärnet fanns och nej, jag har varken potatisstöt eller hushållsvåg.

15085731_1045416912236106_6815467198764344727_n

Förrätt: skagentoast med citronmajonnäs
Varmrätt: lax med duchessepotatis och tzatziki
Efterrätt: hallon- och vitchokladsmousse

Och så kaffe med Baileys i soffan. Något av det bästa jag har ätit – och troligen någonsin kommer äta – i min lägenhet.

Sedan dansade vi vals till en låt som inte går i valstakt, medan de som gick förbi fönstret fick vara publik till vår film.

Denna värme, vet ni. Denna känsla av vänskap och kärlek och oändlig tid i ett svagt belyst rum, värmen av en annan nära, att sakta lära känna varandra efter flera år isär.

Sedan sminkade vi oss med svart kajal och silverglitter och dansade till helt annan slags musik, på ett helt annat slags dansgolv.

Och så här var det dagen efter:

15135755_1046167398827724_2789300780767566517_n

2 kommentarer

Filed under dagbok

Lili Elbe

OBS! Detta inlägg innehåller spoilers!

Ikväll såg jag The Danish Girl på bio. Jag åt lösgodis och grät på slutet. Filmen var visuellt mycket vacker. Mjuka färger, dimmigt ljus – ”varje scen var som ett porträtt”, som en vän beskrev det. Filmen baseras på verkliga händelser och jag var glad över att huvudkaraktärerna framställdes i en sympatisk dager, eftersom det ju är verkliga människors verkliga liv som berättas om, må vara att konsten ju alltid tar sig de berömda konstnärliga friheterna.

Under berättelsens gång kom jag att tänka på Maurice. Det var samma slags känsla som grep tag om hjärtat – smärtan i oförståelsen, ovetskapen, okunskapen, olyckan. Jag kunde bara tänka på hur ofattbart svårt det måste vara. Att inte få någon hjälp, att inte ens ha ord för att prata om sig själv, hur man känner, vem man är. Inte konstigt att man då gör det till en lek. Inte konstigt att man då hellre skulle dö än fortsätter leva fel.

Henrik: So what you’re suggesting is that a doctor intervened…
Lili: To correct a mistake in nature. I have a passport to prove it.
Henrik: He made you a woman…?
Lili: God made me a woman. The doctor cured the sickness that was my disguise.

Verklighetens Lili Elbe dog i sviterna efter könskorrigerande operationer. Lili Elbe anses vara den första människa som genomgått könskorrigerande operationer och hur jag än försöker kan jag inte ens i tanken omfatta det hon (och andra efter henne) måste ha gått igenom.

Att vara beredd att – bokstavligen – sätta livet som insats för att kunna bli sig själv.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

10. Tre tips på verk som på något sätt handlar om feminism

Jag lyckades. Nästan. Tio feminisminlägg under vårens gång, må vara att det tionde och sista kommer under försommaren.

Tack, alla ni som läst och diskuterat! Det har varit givande för mig att skriva strukturerat om feminism, och jag hoppas att det har varit givande att läsa. Självklart kommer jag fortsätta skriva om feminism, men det är sommar nu, systra mi, som Birk säger till Ronja. Sommar betyder villaliv och ljusa nätter och kaffe på verandan. Romaner och vedeldad bastu och kaniner att ta hand om. Inte så mycket tillgång till dator och internet. Så att sånt.

Som avslutning kommer här tre feministiska verk av olika slag att ta del av:

1. Ett blogginlägg

En av mina feministiska förebilder är burleksdansösen och artisten Veronica Varlow. Hennes texter står på en feministisk grund och ett blogginlägg jag ofta återvänder till är det där hon skriver om ”when feminism became the F word”. Personligt, argt och ögonöppnande och alldeles underbart ♥

2. En video

I denna video pratar hayleyghoover, med utgångspunkt i det för några år sedan uppmärksammade våldtäktsfallet i Steubenville, om samtycke. Samtyckte kan egentligen sammanfattas i ett citat från videon: ”Anything that’s not a YES, means NO”.

Dagens samhälle står, i teorin, på offrets och inte på förövarens sida i ett våldtäktsfall. I praktiken gäller något annat. Kvinnor lärs hur de ska agera för att undvika att bli våldtagna och män lärs (förhoppningsvis) att ett nej är ett nej, men det är att åtgärda problemen i helt fel ända.

Hayley poängterar bland annat att hon vill ta upp vissa saker för att ”make them explicitly clear, in case no one has ever told you. Because no one had ever explicitly told me”. Det här är så viktiga saker att de inte kan lyftas upp tillräckligt mycket eller ofta, och då jag för några år sedan såg videon för första gången var det en stor, personlig lättnad. Att någon explicit sade Det är okej. Det är okej att säga nej. För ingen hade någonsin sagt det åt mig tidigare.

Bonus: En annan kort, bra, informativ och rolig video om samtycke är denna video om te.

3. En film

Okej, det här är lite fusk, för filmen Suffragette har premiär först i höst (datum för Finlandspremiär är ännu okänt). Filmen handlar om suffragetterna, som i sekelskiftets England kämpade för rösträtt för kvinnor. Jag har sett trailern flera gånger och varje gång hotar tårarna att börja rinna. För att det är så berörande. För att det är så viktigt. För att jag påminns om hur långt vi har kommit, men också hur långt vi har kvar. Som huvudrollsinnehavaren Carey Mulligan har sagt: Det har tagit hundra år för den här filmen att bli gjord.

Vem kommer med på bio?

Lämna en kommentar

Filed under okategoriserat

Maurice

Jag tillbringar vändagskvällen i soffan med att titta på Maurice, en romantisk dramafilm baserad på en roman med samma namn. Det är en historia om homosexuell kärlek i England under 1910-talet. Tittaren får följa Maurice Halls liv, från skolan till universitet och in i arbetslivet, med homosexualiteten som ständig stötesten.

Jag valde att se filmen av tre orsaker:
1. En ung Rupert Graves, en favorit från Sherlock, medverkade.
2. Historiskt dramamiljöer är en fröjd för ögat – speciellt England, och speciellt skolor, och speciellt de två i kombination.
3. Jag tycker om filmer med queera teman.

Ändå trodde jag inte inte att Maurice skulle beröra mig så mycket som den gjorde. Det var långt ifrån den bästa film jag har sett, men det var något som skakade om mig:

Den enorma ångest, stress och olycklighet som homosexualiteten medförde.

Inte i sig själv – för att vara queera kärlekshistorier var de ovanligt lyckliga. De förälskade kunde vara tillsammans, och i slutet fick de varandra, såsom jag tycker att kärlekshistorier ska sluta. Men i hur andra såg kärleken. Hur karaktärerna måste smyga, ljuga, förneka, förtrycka sig själva, ignorera, låtsas, ge upp. Det gjorde mig illamående.

England år 1910. Finland år 2014. Hur långt har vi egentligen kommit? En bra bit, förvisso. Längre på vissa håll än andra – men fortfarande är homosexualitet (och alla andra sexualiteter som inte är straight) en andra klassens sexualitet, om de över huvud taget räknas med i sexualitetsspektrat. Fortfarande är homosexualitet något udda, något som kan ifrågasättas, diskuteras, dissekeras. ”Det märks att man är tillbaka i Finland”, sade en utomlandsboende vän efter att ha fått höra homofoba kommentarer ropade efter sig. Jag ville bara slå sönder något i raseri.

Jag har studerat på universitet i snart sex år. Det har inte gett mig en yrkestitel eller (ännu) en högre akademisk examen, men det har gett mig ett nytt sätt att se på världen. Det har gett mig perspektiv, analytiskt tänkande, en vidare förståelse och tolerans. Dessutom påstår jag mig vara fantasifull och mycket empatisk. Med andra ord kan jag för det mesta förstå resonemang, åsikter och ställningstaganden – må ibland vara från teoretisk synvinkel som jag själv inte över huvud taget omfattar.

Men åsikter om att homosexualitet är något syndigt/onaturligt/ofattbart/degraderande/skamfyllt/nedvärderande/annat i samma still är så långt utanför min förståelsehorisont att jag inte ens kan börja försöka förstå om så mitt liv hängde på det.

6 kommentarer

Filed under dagbok