Tag Archives: internet

Hetero tills annat bevisats

I mitt Facebookflöde dök det upp en artikel med 5 saker straighta kvinna ska sluta säga till queera kvinnor. Jag har själv aldrig fått höra någon av de kommentarerna, tack och lov. Mina straighta vänner och bekanta är väluppfostrade, eller – mer troligt – så är jag inte så synligt normavvikande. Högt upp i kommentarsfältet fann jag en klassiker: ”Varför måste queera personer alltid påpeka att de är queera? Det är som att inbjuda till en diskussion om deras sexliv.”

Åh, denna tanke om att queert folk trycker sin sexualitet i ansiktet på Vanligt Hederligt Folk och att queerhet = sex. Förekommer i varje Pridesammanhang. Stör mig lika mycket varje gång. (Vi ska ta missuppfattningen om att queerhet = sex en annan gång.)

Jag var tvungen att svara på kommentaren: ”Därför att folk annars utgår från att vi är straighta”.

I dagens samhälle i stort ses du som hetero tills annat bevisats – och knappt ens då. För vissa queera är deras queerhet en viktig del av deras identitet. Att uppfattas som hetero kan vara obekvämt, obehagligt eller rentav skadligt. Som att människor inte ser dig som den du är. Att inte uttrycka sin queera identitet är att inte uttrycka hela sig, att på något vis begränsa sig för att inte uppröra folk.

Till det yttre passar jag rätt bra in i heteronormen. Sticker inte särdeles ut ur mängden med mitt utseende, beteende eller uttryckssätt. Ändå avskyr jag när någon utgår från att jag är straight. Om vi tar en enda liten del av min queerhet – sexuell attraktionen (som okunnigt folk tror att är hela queerheten, men som sagt, vi tar det en annan gång) – så verkar jag säkert straight för det mesta. De flesta som jag tycker är attraktiva är män. Men att på något sätt förneka, gömma eller nedvärdera de gånger jag attraheras av kvinnor eller andra, vore att förneka, gömma eller nedvärdera delar av mig själv som är lika viktiga och sanna som vilka andra delar som helst.

Ändå vet jag att jag själv gör samma misstag – tror att folk är straighta. Det går så per automatik att jag inte ens är medveten om det. När det sedan motbevisas är det inga problem att ställa om det i huvudet. Men ändå. Att inte ens jag, som själv är queer, kan utgå från något annat än normen. Så djupt rotad är den.

Åt helvete med heteronormen.

Annonser

3 kommentarer

Filed under dagbok

Sköldpaddor

Jag surfade runt på tumblr, som jag brukar, när jag ramlade över denna metafor för aromanticism (att inte känna, eller känna väldigt lite, romantisk attraktion) eller asexualitet (att inte känna, eller känna väldigt lite, sexuell attraktion). Den var så mitt i prick att jag måste dela med mig av den till, tja, alla. Ursprungligen hittas den på pinkdiamondprince.tumblr.com, med ett fint tillägg på sadvulpesboy.tumblr.com. Här är den i fri översättning av mig:

Att försöka klura ut om du är asexuell eller aromantisk kan vara mycket svårare än att komma underfund med andra sexuella och/eller romantiska identiteter, eftersom du försöker hitta frånvaron av något.

Föreställ dig att du är vid en damm och vill ta reda på om det finns några sköldpaddor där. Eller fiskar. Låt oss säga att du hittar en sköldpadda. ”Åh, så bra, nu vet jag att det finns sköldpaddor!” Eller så hittar du en fisk. Eller så hittar du båda, och vet att det finns såväl sköldpaddor som fiskar i dammen.

Men om du inte hittar några sköldpaddor kan det bero på att det inte finns några sköldpaddor, eller att du är skitdålig på att leta efter sköldpaddor och kanske du tror att du såg en sköldpadda där borta – eller så var det bara en pinne. Kanske det bara finns ett fåtal sköldpaddor. Kanske du måste göra något speciellt för att hitta sköldpaddorna. Kanske en hel hop av de där stenarna vid strandkanten egentligen är sköldpaddor, men du ser inte skillnad på stenar och sköldpaddor. Kanske det inte finns några sköldpaddor över huvud taget. Du har ingen aning.

Under tiden finns det folk som säger: ”Åh, men det måste finnas sköldpaddor! Du kommer nog hitta dem för eller senare”, eller ”Hur många sköldpaddor har du hittat i din damm?”, eller ”Försök plantera växter vid strandkanten för att locka till dig sköldpaddorna”, eller ”Åh nej! Vad har din damm råkat ut för, då det inte finns sköldpaddor i den?” Och du bara står där, blöt, med tomt nät och trött uppsyn.

Men oavsett om det finns sköldpaddor eller fisk, eller inte, så fungerar din damms ekologiska system hur bra som helst. För det är vad ekosystem gör – formas till ett system runt det som finns. Du saknar inte något bara för att du inte har sköldpaddor – du har bara en damm utan sköldpaddor. Om någon försökte ändra din damms ekosystem genom att dumpa en hög sköldpaddor i vattnet skulle det troligen bara fucka upp något.

Så du behöver inte vara helt säker. Du behöver inte finkamma varje kubikcentimeter av dammen med håv innan du kan bestämma dig för att det troligen inte finns sköldpaddor i dammen. Om du vill använda begreppet ”aromantisk” eller ”asexuell” om dig själv, för att du tycker att det passar – gör det. Och om du i ett senare skede hittar sköldpaddor, kan du alltid ge dammen ett nytt namn. Det går hur bra som helst.

 

1 kommentar

Filed under dagbok, okategoriserat

Önskeläsning

”Jag har inte bloggat sedan den andra januari”, sade jag till min syster där jag hälsade på henne på arbetet. ”Ojdå”, svarade hon, ”dags att skriva något? Eller har du ingen inspiration?”

Det känns fanimej som om jag aldrig har inspiration längre. Har bloggen förverkar sitt syfte? Känner jag inte längre att jag vill eller behöver dela med mig av mina tankar och skriverier? Borde jag bara skriva ett tack-för-allt-och-hejdå-inlägg? (Hah, nä. Jag avskyr ju farväl och speciellt tillsynes permanenta sådana.)

Jag ger inte upp riktigt än.

Så jag gick till Gala Darlings 50 tips på att övervinna bloggkramp, en länk som jag har haft bokmärkt i flera år men aldrig använt mig av. Sedan googlade jag fram en nummergenerator och lät den slumpa fram tre alternativ mellan 1 och 50 åt mig. Och sedan valde jag nr 12:

Ask your readers what they’d like to read.

Och jag tänkte ”frågestund och önskeinlägg, herregud, inte kan jag ha något sådant, liten fjantbloggare i cyberrymden som jag är, det är sådant som storbloggare har och klarar av”.

Och sedan tänkte jag ”fuck jantelagen och kan-inten, vem bestämmer över min bloggs innehåll om inte jag? Dags att röra sig utanför den där bekvämlighetszonen nu!”

Så här är jag, utanför bekvämlighetszonen men med ett av mina motton (”no shame”) ringande i huvudet. Kära läsare, ni få men trogna:

vad skulle ni vilja läsa om?

Alla förslag och tankar tas med tacksamhet och nyfikenhet emot. Med återhörande inom en förhoppningsvis kort tid,

er fjantbloggare

7 kommentarer

Filed under dagbok

Research

Jag antar att folk har en uppfattning om att författare gör efterforskning, letar upp fakta och sätter in sig i diverse märkligheter för att kunna skriva trovärdig prosa. Jag undrar om folk vet att en kan behöva göra en massa research inför poesi också.

Mina vänner vet att jag ibland, under ett ivrigt samtal, kan rusa upp och fram till bokhyllan, frenetiskt bläddra i en bok för att kunna citera exakt det som jag är ute efter – en viss tanke, ett par rader som är perfektion i sig själva. Detsamma sker när jag skriver poesi. Jag vill låna ord, en känsla, skummar genom åttahundrasidorsromaner för att få tag på en specifik stämning och skriva om och kring den.

Jag googlar författarcitat (Leo Tolstoj: ”Inga tillägg, hur briljanta de än är, kan förbättra ett arbete i lika hög grad som nedstrykningar”, något som jag försöker hålla som mina ledord, tillsammans med ”Write without fear, edit without mercy”). Jag letar upp låttexter och dialoger från teveserier, ordspråk och andras dikter. Jag läser om vad som behövs till betongtillverkning, hur många volt som finns i en blixt, vad morfin smakar och om det går att använda tandtråd för att sy skottsår.

För att inte tala om synonymer och rim: synoymordböcker och rimlexikon är en diktares bästa vänner. Det är inte bara för att underlätta rimletandet eller hitta det precisa ordet för en viss atmosfär, även om jag i går ägnade jag en god stund åt att hitta det perfekta adjektivet för att beskriva en person som, om hen inte hade varit en person, skulle ha varit en syra. (”Frän”, var det närmsta jag kom, men det var inte perfekt och därmed fick jag lämna idén.)

Det handlar också om att få nya infallsvinklar och nyanser.  Vad händer om jag istället för ordet ”bulta” använder ”banka”? Eller ”dunka”, eller ”pulsera”? Om jag istället för ”händer” rimmar med ”tänder”? Vilket ord ger den starkaste bilden, vilket alternativ passar bäst i fråga om klang, rytm och visuellt uttryck?

Dikter må ofta vara korta och skenbart enkla, men tätheten rymmer mycket och överlagt arbete.

2 kommentarer

Filed under dagbok

7. Fem av mina feministiska förebilder

Jag har talat trött om feminismen den senaste tiden. Inte om ideologin i sig, men om den feministiska kampen som har krävt mycket kraft. Därför kommer nu fem feministiska förebilder, som ger mig styrka, kunskap och gemenskap! De är på inga sätt alla mina förebilder, och inte heller rangordnade, utan de som jag känner att jag vill uppmärksamma just idag.

Till mina feministiska förebilder hör:

♥ Min vän V.

Min vän V är en fantastisk människa på så många sätt. Hon är stark, smart och snäll. Hon ifrågasätter, tar debatter, kämpar. Jag ser henne som en feminismens valkyria med flammande rött hår. Hon är ett evigt bollplank för mig oavsett vad det handlar om och lyssnar alltid då jag beklagar mig, må det vara om idiotiska sexister eller svartsjuka över gamla förälskelser. När jag blir stor vill jag bli mera som henne.

 Lady Dahmer.

Ingen bloggare har nog lärt mig så mycket som Natashja Psomas Blomberg, känd som Lady Dahmer, har gjort. Hon skriver rakt på sagt, argt, provocerande och alldeles, alldeles underbart. Tack vare hennes blogg och outtröttliga kamp har jag lärt mig om förtryck av tjocka, om klass, om könsroller som en tvingas in i från och med den första dagen här på jorden. För tillfället är hennes blogg lagd på is, eftersom hon har fått så grymma mängder hat. Att vara högröstad kvinna i ett patriarkat är att ses som ett hot, och förr eller senare tar alla trakasserier sin tribut.

♥ Veronica Varlow.

Veronica Varlow är min förebild i mångt och mycket, och feminismen är en av dem. VeVa skriver sällan uttalat om feminism, men tanken genomsyrar allt. Hon är bland annat burleskdansös och tar vara på på hur det är fullt möjligt att vara burleskartist och feminist samtidigt, samt för fram rättigheten att få bry sig om sensualitet, sitt utseende och traditionellt sett typiskt kvinnliga saker utan att för den delen vara slampa eller dålig feminist.

Veroncia gifVeronica Varlows dansnummer under Emilie Autumns konsert 2012.

♥ Min vän F.

Min vän F är intelligent, medkännande och uppdaterad kring vad som sker i världen. Han har dessutom en förmåga att reflektera som jag beundrar. Hur han verkligen vill förstå och försöker se saker ur olika perspektiv. Feminism kräver begrundande, att bli medveten om sin egen position och lyfta andra för att låta deras röster höras, röster som kanske annars inte uppmärksammas. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är något av det svåraste för mig att reflektera över min egen roll och plats i feminismen, och F inspirerar mig till att bli bättre på det.

♥ Alla tumblr-feminister.

Internet, denna gudagåva till mänskligheten. ”Jag ska lära dig allt jag kan”, sade Baloo till Mowgli, och detsamma har tumblr sagt till mig. De tumblr-bloggar jag följer är främst fandombloggar med inslag av feminism (i bästa fall kombineras de två) och tillför såväl nöje som nytta till mitt liv. Det jag kan om bland annat feminism, rasism, trans* och sexualitet har till stora delar kommit från tumblr. Innan jag seglade de farvattnen på internets stora ocean hade jag till exempel inte förstått att det finns romantiska läggningar såväl som sexuella läggningar, samt avsaknad av dessa. Asexualitet, biromantisk och demisexuell var okända begrepp för mig. (Är de det för dig också? Här finns en infograf som ger ett hum om det hela.) Jag blir så glad och tacksam över att folk fortsätter upplysa, förklara, nyansera och lyfta upp viktiga frågor, så att jag och andra får chansen att bli mer insatta, öppna och stödjande.

Må denna dag bli ännu en dag av optimism och nya kunskaper!

2 kommentarer

Filed under okategoriserat

Vem är Ileea?

Då jag var tolv år hade vi en familjedator med modem. Jag fick vara på nätet en halv timme i veckan, för att telefonlinjen inte skulle upptas så länge. Annars var jag hänvisad till bybibliotekets dator. Där blev jag medlem på mitt första webbcommunity, en svensk sida som hette webbsidorna.com. Jag bytte alias ibland, hette Imaginary efter Evanescenses låt med samma namn, eller, då jag hade upptäckt honom, Rikki Moonshine efter mitt glam rock-alter ego.

(Jag minns att jag inte riktigt visste var ”Imaginary” betydde. Jag minns att jag tyckte att det var vackert, det lät som ett kvinnonamn för jag betonade det så det rimmade på ”Mary”. Jag minns hur jag låg på bakersta bänken i en buss, på väg hem från en fotbollsmatch, och lyssnade på låten från min bärbara cd-spelare. Det var sensommar och till hösten skulle jag börja högstadiet. Jag minns känslan av tidlöshet, tyngdlöshet; att sväva i grå himlar utanför sin egen kropp; att denna sista sommar innan sjuan innebar ett ”sista” på flera plan; att Evanescense var en ingång och en försmak på det nya liv som snart skulle vara mitt.)

Men innan Imaginary och Rikki Moonshine, så fanns Ileea. Och efter de fåtal andra alias som jag använde men nu har glömt bort, så finns fortfarande Ileea.

Jag är uppvuxen med två serietidningar, Bamse och Fantomen. I den senare fanns en biserie som hette Achilles Wiggen, som handlar om en svensk som reser i tid och rymd. Andra karaktärer i serien är bland annat en svarthårig pojke, en gräshoppa-som-talar-med-bindestreck-mellan-varje-ord och den blåhyade rymdprinsessan Ileea.

IMG_5217

Hur det än kom sig, så valde jag Ileea som mitt första internetalias, den där gången då jag var tolv år. Kanske för att hon var vacker. Kanske för att hon var annorlunda. Kanske för att hon var en atlantsk prinsessa.

Ileea är numera inte endast en vacker rymdprinsessa med attityd. Hon är mitt skriftliga jag, mitt blåhyade ansikte utåt på internet. Det var det första namn jag valde och fortfarande det första och mest självklara namn jag väljer. I min vanliga, vardagliga, fysiska verklighet är jag inte Ileea, men när jag sätter mig framför en skärm, när fingrarna hittar ett tangentbord, då går det inte längre att skilja på Ileea och mig. Vi är en och densamma, med samma känslor, önskningar, längtan och vilja.

IMG_5216

Det visade sig flera år senare, då jag läste om Achilles Wiggen, att prinsessan inte alls hette Ileea. Med barns tendens att läsa med hjärtat och inte med hjärnan så hade jag läst ”Ileea” där det egentligen stod ”Illea”. I slutändan är detta precis som det ska vara. Rymdprinsessan Illea är inte densamma som cyberrymdprinsessan Ileea, även om de delar ursprung och nästannamn.

5 kommentarer

Filed under dagbok

Alla de jag har förlorat

Alla de jag har förlorat

de lever ännu
i adressboken
i Facebookflödet

Jag ser dem
tänker:
”Honom kysste jag i en snöhög,
henne följde jag till dörren”

Gamla älskare och älskarinnor,
forna vänner och bekanta,
människor i utkanten, vaga

Folk jag har älskat och folk jag har glömt
och folk som jag kom att förakta

Folk, i vars sängar jag sovit
Folk, vars hand jag har hållit
Folk, vars tårar jag torkat

Nu vilar de tysta
i sällan uppringda nummer
i senaste meddelande mottaget
(4.8.2010 15:34)
om varma duschar i all ära
”men inget värmer som du”

 

7 kommentarer

Filed under dagbok, skönlitterärt

Living the dream

Det är en sketen måndagskväll. Jag sitter framför datorn och dricker te och äter banankaka, medan jag skrotar runt på tumblr. Bland bilder på Benedict Cumberbatch och bröderna Winchester blir jag så till mig att jag tappar skeden. ”Kaksmulor över hela mitt tangentbord!”, utropar jag och slår dramatiskt ut med händerna. Jag är ensam hemma, living the Wayward Victorian Girl dream.

Lämna en kommentar

Filed under dagbok

”En jävla lång lista”

Det fanns en tid då jag hängde på X3M:s community med andra fina typer. katarhino, lustmord, banankokaren, steph… Minns ni det? Jag stormdiggade det. X3Misterna blev som egen liten nätfamilj och där kunde jag skriva vad som helst. Då jag började skriva här, så lovade jag först mig själv att inte censurera mig, att låta orden flöda ut ur hjärtat lika obehindrat som tidigare.

Inte blev det ju så. Här skriver jag med mer eftertanke, mer redigering. Det har sina fördelar och det har sina nackdelar.

Kata och jag chattar om bussbiljetter och stundande resor till hufvudstaden och studieångest och kaffe, då hon länkar till ett gammalt inlägg, en av de där långa listorna som snurrade runt på X3M:s community och som snoddes till höger och vänster. Nu snor jag tillbaka den, för lite nostalgi och tidsfördriv. Jag vet med mig själv att jag ändå inte kommer studera mera idag. Istället ska jag dricka kaffe och komma ihåg att hämta min tvätt och kanske skriva brev och definitivt se på Supernatural. Och skriva vad Kata kallar ”en jävla lång lista”.

10 saker jag vill göra innan jag dör

1. Bo i England.
2. Träffa – och helst också kyssa – Veronica Varlow.
3. Ge ut en poesibok.
4. Äga ett par röda, högklackade skor.
5. Skaka hand med Ian McKellen.
6. Dricka otaliga afternoon tea, med äkta scones och clotted cream.
7. Dansa tills stängningsdags.
8. Krossa patriarkatet.
9. Bli bjuden på mina vänners bröllop.
10. Sova en hel dag.

9 saker om mig själv

1. Jag blir hela tiden bättre på att hantera mina nojor (hurra!).
2. Jag ogillar disk som står framme länge, och diskar därför oftare än strängt taget nödvändigt.
3. Jag blir arg av väldigt få saker, men cykla i regn är en av dem.
4. Jag trodde mig vara en minimalist, men ack så fel jag hade.
5. Jag älskar att hitta ord som är på pricken något jag tänkt, känt eller trott, men inte vetat att det finns ett vedertaget begrepp för. Queer, till exempel.
6. Jag har SAOL som min bibel och tumblr som min himmel.
7. Då jag fick veta att Emilie Autumn har överbett, blev jag mer okej med mina egna tänder.
8. Jag lärde känna mitt första alter ego på högstadiet. Rikki Moonshine heter han.
9. Jag är en farbror, och om någon påstår att jag inte kan vara det så tar jag väldigt illa upp.

8 sätt att vinna mitt hjärta

1. Var feminist.
2. Var ärlig.
3. Sjung en serenad.
4. Bejaka.
5. Ta te och teveserier på största allvar.
6. Våga diskutera allvarligheter och fånigheter om vartannat.
7. Gör mig uppmärksam på det du tycker är vackert här i världen.
8. Respektera mina val och viljor.

7 saker jag tänker på ofta
(ingen inbördes ordning!)

1. Mat
2. Supernatural
3. Sherlock
4. Doctor Who
5. Studier
6. Feminism
7. ”Jag borde gå och lägga mig”

6 personer jag tycker är snygga
(klicka på namnen, du kommer inte ångra dig)

1. Veronica Varlow
2. Tom Hiddleston
3. Jensen Ackles
4. Andrew Scott
5. Emilie Autumn
6. Benedict Cumberbatch

5 saker jag gillar att göra

1. Baka godsaker
2. Prata viktiga saker med sådan inlevelse att jag viftar med händerna och halvskriker
3. Titta på teveserier, i ensamhet och mörker och med ångan från en tekopp som skymmer sikten litegrann
4. Äta saker som jag (eller någon annan) har bakat
5. Sitta i solstolen på villaverandans hörn och titta ut över gården

4 saker jag tycker är tändande

1. Uppriktiga uttalanden
2. Fiktivt blod
3. Välsittande västar
4. Mycket och mörk kajal

3 saker jag tycker är avtändande
1. Sexism
2. Rasism
3. Taktlöshet

2 favorilåtar

1. Arsonist’s Lullaby av Hozier

2. One Foot In Front Of The Other av Emilie Autumn



1 bekännelse

1. Jag skäms lite över att jag numera dricker kaffe, då jag så länge var en anti-kaffeist och så väldigt starkt pro-te.

10 kommentarer

Filed under dagbok

Internetaktivitet

Din internetaktivitet kan med andra ord sammanfattas med politik, sex och bakverk”, säger min vän efter att jag har berättat om min internetsession under en förmiddag. Jag börjar skratta, men tänker sedan efter.

Jag läser in mig om trans* på feministiska bloggar. Språkrådets frågelåda får hjälpa mig med det språkliga problemet huruvida internet skrivs med versal i början eller inte. Jag letar efter ett bra recept på Victoria sponge cake. Minst ett dussin tumblr-flikar med diverse Doctor Who– och Sherlock-relaterade inlägg är uppe. I rutan för min senaste google-sökning står det ”teoretisk gradu”. Bland mina bokmärken återfinns en diger webbsida med skrivtips, länkar till fan fiction inom minst fem olika fandom, otaliga av Veronica Varlows blogginlägg, en instruktionssida som lär en att ”Write Your Name in Elvish in Ten Minutes” och en video med en danskoreografi för att släppa loss kreativitet.

Så jag antar att min vän har rätt. Politik, sex och bakverk är lite generaliserat vad jag sysslar med på nätet. Det är egentligen rätt logiskt, eftersom mina vänner och jag, halvt på allvar, halvt på skämt, brukar säga att det vi talar om i slutändan faller inom en eller flera av kategorierna mat, sex och språk. Bakverk = mat = bakverk. Politik = språk = politik. Sex = sex.

Tja, varför inte? Det är rätt bra saker att ägna sig åt, såväl i den virtuella som i den reella världen.

Och på tal om fandom.

Jag älskar att rassla runt bland fandombloggarna på tumblr. Det är som att röra sig i en mer öppen och välkomnande version av världen. Folk är snälla, kloka och stöttande. De tacklar världens allvar med humor, men är seriösa bakom skämten. De kanske inte tycker om samma saker, eller delar varandras åsikter, men de accepterar och uppmuntrar varandras olikheter.

Som min vän sade: Det finns så mycket positiv energi där. ”Och folk är verkligen så öppna med det, överöser varandra med komplimanger… se och lär, jobbiga youtubeliknande sidor!”

XX

Vad sysslar du på med på internet?

XX

P.S. Om du, liksom jag, är intresserad av bland annat politik, sex och bakverk, så kan jag tipsa om följande webbsidor:

P.P.S. Vad är poängen med detta inlägg, kanske du undrar? Ingen större poäng över huvud taget, förutom kanske att uttrycka min uppskattning av internet överlag. Men det är min blogg, så jag skriver om vadhelst jag vill. Hah.

1 kommentar

Filed under dagbok